Kungl. Maj-.ts proposition nr 39.

1

Nr 39.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående om
läggning av systemet för de värnpliktigas rullföring
och redovisning m. in.; given Stockholms slott den
24 januari 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 24 januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Hosander.

Chefen för förvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet, fråga angående omläggning
av systemet för de värnpliktigas rullföring och redovisning m. m. och
anför därvid följande:

Inledning.

I proposition den 16 februari 1940, nr 63, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för införande
snarast möjligt av maskinella anordningar för de värnpliktigas rullföring och
redovisning m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i det
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 39.

*17 41

2

Kungl. Majus proposition nr 39.

vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,
dels ock medgiva, att därigenom uppkommande kostnader finge enligt
Kungl. Maj:ts närmare bestämmande bestridas från det å fjärde huvudtiteln
under lantförsvaret upptagna förslagsanslaget till inskrivnings-, mönstringsoch
färdkostnader m. m.

Till grund för det sålunda framlagda förslaget låg en av chefen för armén
i skrivelse den 5 januari 1940 gjord framställning, däri nämnde chef anfört
bland annat följande:

Vid en av mig företagen omprövning av nu gällande system för de värnpliktigas
rullföring och redovisning samt inkallelse till tjänstgöring har såsom
särskilt angeläget framgått behovet av att göra inkallelseförfarandet vid utomordentliga
förhållanden mer smidigt än vad nu är fallet. Detta kan endast
ske örn de värnpliktiga — i likhet med vad som hittills skett med vissa befälskategorier
— redan i fredstid krigsplaceras i enlighet med erhållen utbildning.
Härigenom möjliggöres på ett helt annat sätt än för närvarande att
inkalla värnpliktiga för snabbt organiserande av önskvärda förband, för avlösning
o. s. v. Inkallelsen förutsättes därvid huvudsakligen ske med personliga
order genom postverket, vilket i tider av politisk spänning vore ägnat att förebygga
eller minska den irritation inåt och utåt, som kungörelseförfarandet lätt
medför.

De för vinnande av detta mål erforderliga åtgärderna medföra emellertid
krav på en avsevärt ökad arbetsprestation vid såväl fredsförbandens expeditioner
(mobiliseringsavdelningar) som vid inskrivnings- och rullföringsmyndigheterna.
Detta kräver i sin tur att arbetskraften förstärkes, varvid den personella
arbetskraften delvis synes kunna ersättas med maskinell arbetskraft
(bokföringsmaskiner). Med hänsyn såväl till de moderna bokföringsmaskinernas
stora kapacitet som till de dryga kostnader, som deras ianspråktagande
medför, är emellertid en centralisering naturlig och nödvändig. Genom utnytt
jande av en centraliserad maskinell bokföringsanläggning torde det ovan berörda
ökade arbetet kunna presteras utan förstärkning av arbetskraften vid
truppförband, inskrivnings- och rullföringsmyndigheter.

Efter att närmare hava berört de två i marknaden förekommande systemen
av moderna bokföringsmaskiner för här ifrågavarande ändamål — Hollerith
och Powers — och uttalat uppfattningen, att typen Hollerith bäst lämpade sig
för det avsedda ändamålet, anförde chefen för armén i förenämnda skrivelse
vidare:

Det är min avsikt, att örn medel ställas till förfogande för anskaffande av
en fullständig anläggning av typ Hollerith, föreslå upprättande av en redovisningscentral
i anslutning till arméstaben, där ett hålkortsregister över rikets
värnpliktsbestånd skulle uppläggas och bearbetas. Genom redovisningscentralens
försorg skulle truppförband m. m. kunna tillhandahållas årliga förteckningar
över de värnpliktiga, som stå till förfogande vid mobilisering. Härigenom
möjliggöres en noggrann planläggning i fredstid av förbandens sammansättning.
Utskrift av inkallelseorder m. m. avses skola ske vid centralen.
Från rullföringsexpeditionerna synes huvuddelen av statistikarbetet kunna
avlastas.

Det är givetvis icke möjligt att med en dylik central och med där befintliga
maskiner ersätta rullföringsexpeditionernas arbete. Verksamheten måste
i stället bygga på de uppgifter, som erhållas från inskrivnings- och rullföringsmyndigheter
samt truppförband. Genom centralens verksamhet synes emel -

Kungl. Majus proposition nr 39

3

lertid rullföringsexpeditionernas arbete åtminstone i någon mån kunna underlättas
till förmån för andra och delvis nya uppgifter (upplysningstjänst m. m.).

Hålkortsanläggningen synes i viss utsträckning kunna få betydelse och användning
även för andra än här angivna ändamål.

Därest medel omedelbart ställas till förfogande för en hålkortsanläggning,
synes ännu möjligt att ernå det inledningsvis anförda smidigare inkallelseförfarandet
från och med ingången av år 1941.

I anslutning till det anförda hemställde chefen för armén, att medel måtte
ställas till förfogande för bestridande av den för kalenderåret 1940 beräknade
kostnaden för en hålkortsanläggning av typ Hollerith. Därest denna framställning
bifölles, vore det chefens för armén avsikt att sedermera föreslå de
åtgärder och bestämmelser, som kunde erfordras för anläggningens utnyttjande
i det angivna syftet.

För egen del anförde jag vid ärendets anmälan i statsrådet den 16 februari
1940 bland annat följande:

Av vad chefen för armén i ärendet anfört torde framgå, att det nu rådande
systemet för rullföring och redovisning av de värnpliktiga icke kan anses
tillfredsställa de höga anspråk på smidighet och elasticitet som betingas av
den numera långt drivna specialiseringen i fråga örn de värnpliktigas uppdelning
på olika yrkesgrenar, utbildningskategorier m. m. Ett system som
redan i själva bokföringen avspeglar varje värnpliktigs speciella utbildning,
yrkeskunnighet etc. skulle otvivelaktigt lända till stor lättnad och säkerhet
vid brådskande inkallelser och avlösningar m. m. Med ett sådant system
skulle också det nu nödvändiga kungörelseförfarandet kunna i stor utsträckning
ersättas med personliga inkallelseorder, något som ur olika synpunkter
uppenbarligen vore fördelaktigt. Den utveckling på det bokföringstekniska
området som under senare tid ägt rum, framför allt genom tillkomsten av
maskinella bokföringssystem, har ansetts skapa förutsättningar för åstadkommande
av effektivare anordningar på detta område.

För min del vill jag ansluta mig till den av chefen för armén framförda
tanken att genom inrättande av ett centralt maskinellt system för rullföring
och redovisning av arméns värnpliktiga åstadkomma mera praktiska och
effektiva förhållanden på ifrågavarande område än som för närvarande äro
rådande. Detta skulle kunna ske på det sätt, att för ändamålet anskaffades
ett bokföringsaggregat av modern typ, förmedelst vilket redovisningen av
samtliga värnpliktiga skulle sammanföras till en till arméstaben knuten
central. De data, som behövas för att ständigt hålla detta centrala register
aktuellt, skulle till registret regelbundet inlevereras från inskrivnings- och
rullföringsmyndigheterna. Det måste därvid fasthållas, att rullföringsmyndigheternas
nuvarande arbete icke torde kunna i någon väsentligare mån avlastas
genom tillkomsten av en dylik redo visningscen träl; hos dessa måste alltjämt
primärmaterialet insamlas. Dock torde det rullföringsexpeditionerna nu
åliggande statistiska arbetet kunna till avsevärd del överflyttas på centralen.

Det bör påpekas, att en anläggning av ifrågavarande slag torde kunna
komma till användning även för vissa andra ändamål än redovisningen av
arméns värnpliktiga. Särskilt torde den kunna komma till användning jämväl
vid redovisningen av marinens och flygvapnets värnpliktiga.

Avgörande för frågan örn vilken typ av aggregat som bör väljas måste
naturligen i främsta rummet vara typens kapacitet och lämplighet i övrigt för
det föreliggande speciella ändamålet. I detta hänseende har jag icke varit i

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

tillfälle att ännu bilda mig någon slutgiltig uppfattning. Undersökningar
därom fortgå emellertid genom anlitande av opartisk expertis, som ställt sig
till förfogande för ändamålet. Dessa undersökningar avse jämväl att närmare
klarlägga frågan, huruvida en till lokala myndigheter decentraliserad maskinell
utrustning av enklare slag skulle kunna medföra en godtagbar lösning inom
en rimlig kostnadsram.

Riksdagen (skrivelse nr 128) biföll Kungl. Majis i förenämnda proposition
gjorda hemställan samt anförde därvid bland annat följande:

I likhet med departementschefen är riksdagen av den uppfattningen, att en
omläggning av det nuvarande systemet för de värnpliktigas rullföring och
redovisning snarast bör ske. Genom en centralisering, på sätt föreslagits, och
införande på ifrågavarande område av moderna maskinella anordningar skulle
även enligt riksdagens mening åstadkommas mera praktiska och effektiva förhållanden
än som för närvarande äro rådande. Riksdagen har därför funnit
sig böra bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande
på detta område av ett maskinellt redovisningssystem i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av departementschefen anförts.

I anslutning till vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Majit den 19
april 1940 åt chefen för armén att med beaktande av vad i förenämnda proposition
och riksdagsskrivelse i ämnet anförts till Kungl. Majit inkomma med
slutligt förslag angående vidtagande av åtgärder för införande av maskinella
anordningar för de värnpliktigas rullföring och redovisning m. m.

Till åtlydnad härav har chefen för armén med skrivelse den 23 december
1940 överlämnat förslag till åtgärder för införande av maskinella anordningar
för de värnpliktigas rullföring och redovisning, vilka förslag närmare utformats
i en vid skrivelsen fogad, inom arméstaben upprättad promemoria.

Arméstabens promemoria.

I arméstabens promemoria anföres till en början, att på grund av Kungl.
Majits förberörda uppdrag utförts — förutom närmare undersökningar rörande
lämpligaste sättet för utnyttjande av hålkortsmaskiner — jämväl undersökningar
för utrönande av s. k. adresseringsmaskiners lämplighet för det ifrågavarande
ändamålet samt beträffande lämpligheten av att använda båda maskintyperna
i förening.

De verkställda undersökningarna hade lämnat till resultat, att såsom
maskinella hjälpmedel för rullföringen och redovisningen av de värnpliktiga
borde anskaffas dels adresseringsmaskiner med uppställning vid fredstruppförbanden,
dels ock en i förhållande till den i förenämnda proposition skisserade
centrala hålkortsanläggningen väsentligt reducerad sådan anläggning för
i huvudsak statistiska ändamål, avsedd att uppställas i anslutning till arméstaben.

Till närmare belysning av utredningsresultatet ävensom av ett på grundval
därav uppbyggt redovisningssystems återverkningar i organisatoriskt avseende
och dess ekonomiska konsekvenser har i promemorian lämnats en ingående
redogörelse.

Kungl. Majus proposition nr 39.

5

Inledningsvis framföras i promemorian de krav som numera måste uppställas
på ett system för de värnpliktigas redovisning. Dessa krav lia i promemorian
sammanfattats sålunda, att redovisningssystemet måste möjliggöra
1) inventering av personalbeståndet, särskilt inom de instanser, som hava
att besluta örn de värnpliktigas krigsplacering i detalj; 2) planering av
personalbeståndets utnyttjande; 3) fördelning av personalbeståndet; 4)
snabb och smidig inkallelse av de värnpliktiga; 5) mottagande av den
inkallade personalen vid truppförbanden; 6) att vid mobiliseringsinkallelse äga
tillgång till på förhand iordningställda redovisningshandlingar för fältredovisning
på inmönstringsplatserna; samt 7) största möjliga aktualitet hos
redovisningssystemet. Såsom ett särskilt krav uppställes dessutom möjligheten
att kunna rekonstruera registersystemet efter förstörelse.

Efter en närmare granskning av det nuvarande rullförings- och redovisningssystemet
för de värnpliktiga mot bakgrunden av de i det föregående
angivna kraven och de erfarenheter, som i förevarande avseende vunnits under
de sedan hösten 1939 förekommande beredskapsinkallelserna, samt med beaktande
av vissa önskemål som i förevarande avseende framförts av riksdagens
militieombudsman i skrivelse den 8 november 1939 hava i förenämnda promemoria
kraven på en reformering av ifrågavarande system sammanfattats på
följande sätt:

Erfarenheterna från det senaste årets beredskapstjänst utvisa, att en
radikal omorganisation av rullföringsväsendet är påkallad. Denna bör syfta
till att tyngdpunkten i fråga örn de värnpliktigas redovisning överflyttas från
rullföringsexpeditionerna till fredstruppförbanden, varvid dock rullföringsexpeditionernas
verksamhet i viss utsträckning måste bibehållas. I samband
med den omlagda redovisningen bör en krigsplacering redan i fredstid ske
av de värnpliktiga. Inkallelseförfarandet bör samtidigt omläggas så att inkallelserna
i regel komma att ske medelst från truppförbanden till de värnpliktiga
utsända personliga order. Dessa order liksom för fältredovisningen
erforderliga redovisningshandlingar måste vid ett manuellt förfarande finnas
utskrivna redan i fredstid och föras aktuellt med hänsyn till dagligen inträffande
förändringar. På grund härav och på grund av arbetet med krigsplaceringen,
som icke äger någon motsvarighet i den nuvarande organisationen,
kräves en avsevärd utökning av fredstruppförbandens behov av såväl
personal som lokaler. En betydande begränsning av dessa behov kan emellertid
åstadkommas genom införande av vissa maskinella anordningar.

I nästa avsnitt av promemorian beröras vissa synpunkter beträffande utformningen
av en organisation med maskinell redovisning och rullföring av
de värnpliktiga. Såsom ett önskemål framhålles härvid en allmän rationalisering
av personalredovisningen över huvud inom försvarsväsendet.
Härom anföres i promemorian följande:

De frågor, som i detta sammanhang främst aktualiseras, avse landstormens
och den fast anställda personalens redovisning ävensom redovisningen av den
personal —- fast anställd eller värnpliktig — som på grund av särskilda kvalifikationer
(läkare m. fl.) redan nu redovisas på ett sätt, som avviker från den
övriga personalens redovisning. Även vissa andra frågor måste emellertid
samtidigt beaktas, såsom den lämpliga arbetsfördelningen mellan olika instanser
samt möjligheterna att rationalisera uppskovsväsondet och handläggningen
av familjobidragsärenden m. m.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Yad beträffar landstormens redovisning i värnpliktshänseende ifrågasattes
i promemorian på vissa närmare anförda skäl, att skillnaden mellan beväring
och landstorm upphäves. Vidare föreslås den fast anställda personalen skola
redovisas på samma sätt som de värnpliktiga. Härjämte förutsättes för personal,
tillhörande sådana personalkårer m. fl., som ej äro anslutna till visst
truppförband, liksom beträffande läkare och annan medicinalpersonal, fälttygoch
gasskyddstekniker samt intendenturtruppernas studenter, att dessa kategorier
skola fördelas av den centrala myndighet, som äger överblick över
behov av och tillgång å ifrågavarande personal.

I förevarande sammanhang framhålles vidare, att örn samtliga värnpliktiga,
som enligt nuvarande bestämmelser tillhöra ett visst truppförband, skulle
redovisas vid detta truppförband och dessutom landstormsmännen tillkomma,
skulle i regel ett överskott utöver truppförbandets behov (inberäknat viss
reserv) uppstå. Detta överskott borde kunna utnyttjas för utjämning mellan
förbanden och för nyuppsättningar av förband m. m. Sådan utjämning och
nyorganisation underlättades örn överskottet redovisades centralt. En anknytning
till militärområdesindelningen syntes med hänsyn därtill och till överskottets
sannolika utnyttjande för utjämning och för nyformationer vara
naturlig. En militärområdesstab skulle då erhålla samma maskinella utrustning
som ett truppförband och i fråga örn personalredovisningen funktionera
såsom ett sådant.

Bland de organisatoriska problemen i samband med den tilltänkta redovisningsreformen
behandlas i promemorian jämväl frågan om de värnpliktigas
tillhörighet till truppförband. Denna fråga är för närvarande
reglerad genom § 8 inskrivningsförordningen. Den i nämnda paragraf
givna huvudregeln innebär, att den värnpliktige tillhör det truppförband eller
den örlogsstation, som enligt i kommandoväg meddelade föreskrifter erhåller
sina värnpliktiga från det rullföringsområde, inom vilket den värnpliktiges
kyrkobokföringsort är belägen, eller, beträffande å sjömanshus inskriven och
marinen eller flygvapnet tilldelad värnpliktig, från det sjörullföringsområde,
till vilket sjömanshuset hör; dock tillhör värnpliktig, som uttagi ts eller överförts
till linjetjänst vid flygvapnet, visst truppförband enligt i kommandoväg
utfärdade bestämmelser.

Enligt promemorian skulle föreliggande spörsmål erhålla en smidig lösning,
örn truppförbandstillhörigheten bibehölles vid flyttning inom vissa för
varje särskilt truppförband med hänsyn främst till kommunikationsförhållandena
lämpligt avgränsade områden men skiftade vid flyttning utanför de
sålunda fastställda områdena.

Härefter upptages i promemorian till behandling frågan örn de till anskaffning
ifrågasatta maskinanläggningarnas kapacitet m. m. Verkställda
beräkningar, för vilka en närmare redogörelse lämnas i promemorian, hava
givit till resultat, att 83 adresseringsanläggningar av olika storlek allt efter
förbandens omfång skulle erfordras. Vid denna beräkning har i promemorian
hänsyn tagits till verkställda eller planerade nyuppsättningar av fredsforma -

7

Kungl. Majus proposition nr 39.

tioner vid armén och marinen, medan för flygvapnets del räknats med allenast
nu förefintliga tio flygflottiljer samt den i årets statsverksproposition till uppsättning
föreslagna s. k. basorganisationen i övre Norrland.

Vidkommande åter storleken av den i det föregående berörda hålkortsanläggningen
för central uppställning anföres i arméstabens promemoria,
bland annat, att anläggningens omfattning beräknas kunna begränsas genom
uteslutning från hålkortsbearbetning av sådana uppgifter, beträffande vilka
ändringsfrekvensen är störst.

Härefter behandlas frågan örn det personalbehov, som skulle bliva en
följd av införandet av maskinell redovisning och rullföring av de värnpliktiga
i enlighet med förslaget. För adressmaskinernas betjänande räknas med ett
behov av 128 kvinnliga anställningshavare. För översyn och verkställande
av förekommande reparationer å maskinuppsättningen beräknas en montör
vara erforderlig. Utöver den för dessa maskiners rutinmässiga handhavande
sålunda avsedda personalen beräknas jämväl ett avsevärt antal pensionerade
officerare och underofficerare i arvodesbefattning komma att erfordras. Förslaget
upptager sammanlagt 56 pensionerade officerare och 74 pensionerade
underofficerare. Såsom biträden åt sistnämnda personal upptager förslaget
kvinnliga skrivbiträden till ett sammanlagt antal av 26.

För fullgörande av arbetsuppgifterna vid den centrala hålkortsmaskinanläggningen
erfordras enligt promemorian förutom en föreståndare jämväl
ett manligt biträde, fyra kvinnliga s. k. stansoperatörer och två kvinnliga
biträden för skötsel av till anläggningen hörande kartotek.

De kostnader, som den nu angivna personalen skulle draga i form av
löner o. s. v., böra emellertid enligt promemorian för erhållande av den
verkliga kostnadsökningen i denna del för den nya organisationen ses i relation
till nu utgående kostnader för viss personal, som bleve överflödig i
och med reformens genomförande. Härvid avses i promemorian huvudsakligen
ersättning till vissa arvodister och skrivbiträden vid inskrivningsexpeditionerna
samt delar av nu utgående kostnader för rullföringsbefälhavare med
biträden samt landstormsområdesbefälhavare.

I promemorian upptages härefter till behandling frågan örn tillgodoseendet
av lokalbehovet för de föreslagna maskinella anläggningarna och den för
rullförings- och redovisningsarbetet erforderliga personalen. På grundval av
en inom arméstaben verkställd preliminär utredning räknas i promemorian
med ett medelsbehov i förevarande avseende för adresseringsmaskinsanläggningarna
av 155,000 kronor för uppförande av baracker, ombyggnadsarbeten
m. m. ävensom 10,000 kronor i årliga hyreskostnader. För den centrala hålkortsanläggningen
har lokalbehovet beräknats till sammanlagt 100 kvadratmeter,
vilket utrymme syntes utan särskilda kostnader kunna beredas i militärstabsbyggnaden,
sedan krigsarkivet erhållit nya lokaler. — Emot lokalutgifterna
borde ställas besparingar i lokalkostnaderna för rullföringsexpeditionerna,
som framdeles kunde förväntas uppstå men för närvarande icke
kunde överblickas.

8

Kungl. Majus proposition nr 39.

Härefter behandlas i ett särskilt avsnitt de legislativa åtgärder, som
påkallas i samband med genomförande av den föreslagna omorganisationen av
systemet för de värnpliktigas rullföring och redovisning.

Såsom tidigare framhållits förutsättes i förslaget, att värnpliktslagen ändras
så, att den nuvarande uppdelningen av de värnpliktiga i beväring och landstorm
upphäves. Därjämte påkallas enligt promemorian lagstiftningsåtgärder
i syfte att säkerställa överbringandet av personlig inkallelse till tjänstgöring.
Fråga har sålunda uppstått huruvida en värnpliktig, till vilken inkallelseorder
utfärdats i rekommenderad försändelse med posten, kan anses vara lagligen
inkallad i det fall att han icke själv anträffats med ordern utan denna enligt
härför gällande föreskrifter överlämnats till och kvitterats av arbetsgivare eller
familjemedlem. Därest icke den värnpliktige kan i sådant fall anses vara i
laga ordning inkallad, synes det enligt promemorian nödvändigt att den som
kvitterat försändelsen på något sätt göres ansvarig för orderns överbringande
till adressaten eller — om denne icke kan anträffas — inom viss tid till
närmaste polismyndighet.

Härutöver påkallas vissa ytterligare ändringar i gällande värnpliktsförfattningar.

Av de nu berörda legislativa åtgärderna skulle allenast spörsmålen örn det
rättsliga ansvaret för inkallelseorders överbringande samt örn likställighet
mellan beväring och landstorm enligt promemorian vara av beskaffenhet att
tarva beslut i anslutning till inskrivningsreformens genomförande, medan med
lösandet av övriga i samband med reformen stående lagstiftningsspörsmål
skulle kunna tillsvidare anstå.

I promemorian redogöres härefter för infordrade anbud å adresserings-
och hålkortsmaskiner för den ifrågasatta organisationen.
Anbud å adresseringsmaskiner hava infordrats från tre firmor, vilka anbud
prövats av opartisk expertis, som anvisats av statens industrikommission.
På grundval av denna expertundersökning, vars resultat sammanfattats i en
vid promemorian fogad bilaga, förordas ett av aktiebolaget Systema avgivet
anbud å adresseringsmaskiner av typen Addressograph. Kostnaderna för
dessa maskiner uppgå enligt promemorian till 1,509,930 kronor. Jämväl med
hänsyn till leveranstiden har nämnda anbud befunnits fördelaktigast. Aktiebolaget
Systema har enligt vad i promemorian framhålles erbjudit sig att
under själva omorganisationsarbetet intill dess den egentliga leveransen kan
fullgöras ställa enklare tryckningsmaskiner till förfogande. Denna förhyrning
beräknas draga en kostnad av 13,000 kronor och förordas i promemorian,
då omorganisationen därigenom skulle kunna genomföras till årsskiftet
1941—1942, även örn någon leveransförsening av de till inköp avsedda
maskinerna genom oförutsedda omständigheter skulle inträffa.

Yad beträffar den centrala hålkortsanläggningen förordas i likhet med
vad fallet var i det ursprungliga, i propositionen nr 63/1940 L omnämnda
förslaget, att en maskinanläggning av typen Hollerith förhyres för ändamålet.
Till belysande av företrädena hos Hollerith-typen framläggas i en
vid promemorian fogad bilaga vissa jämförelser mellan denna typ och den

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

i förenämnda proposition nr 63/1940 L omförmälda maskintypen Powers. —
Hyreskostnaderna för en Hollerithanläggning beräknas i promemorian med
utgångspunkt från nu gällande dollarkurs till i runt tal 30,000 kronor för år.
Uppläggningskostnaderna, inklusive löner till erforderlig personal, komme att
uppgå till cirka 66,000 kronor.

I anslutning till det anförda föreslås i promemorian, att en omorganisation
av systemet för de värnpliktigas rullföring och redovisning kommer till
stånd i enlighet med de i promemorian förordade riktlinjerna. De beräknade
kostnaderna för denna organisation sammanfattas på följande sätt:

Beräknade engångskostnader.

Anläggningar vid truppförband m. m.

Maskinutrustning (typ Addressograph) ...............

Hyra av reservmaskiner under uppläggnings tiden

Kostnader för plåtar och ryttare .....................

Frakter och andra distributionskostnader .........

Förvaringsskåp för plåtar och register ...............

Försöksanläggning och utbildningskurser .........

Lokalkostnader ..............................;..........••••

övriga kostnader (i utjämningssyfte avrundat till)

kronor 1,509,930
» 13,000

292,500
» 5,000

» 164,000

» 26,000

» 155,000

» 9,570 2,175,000

Central hålkortsanläggning.

Maskinhyra under uppläggningstiden, inklusive

importkostnader .......................................... kronor 15,500

Förvaringsskåp och andra inventarier ............... » 25,000

Hålkort ......................................................... » 8,200

Tillfällig personal för uppläggningen ............... » 16,800

Övriga kostnader ............................................. » 500 66,000

Summa engångskostnader kronor 2,241,000

Beräknade årskostnader.

Anläggningar vid truppförband m. ra.

Kostnader för plåtar m. m............................... kronor

Underhållskostnader (service) ........................... »

Lokalhyror ................................................... »

Maskinpersonal ............................................. »

Övrig personal ............................................. »

Övriga kostnader såsom elektrisk kraft m. m.

(i utjämningssyfte avrundat till) .................. »

7,500

12,000

10,000

307,200

398,100

5,200

740,000

Central hålkortsanläggning.

Maskinhyror ................................................ kronor

Hålkort ......................................................... »

Personalkostnader .......................................... »

övriga kostnader ............................................. »

29,400

700

31,000

900

62,000

Summa årskostnader kronor 802,000

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

Chefen för armén.

Chefen för armén har i sin förenämnda skrivelse den 23 december 1940 till
en början erinrat örn de i arméstabens promemoria gjorda kostnadsberäkningarna
samt därvid framhållit, att mot de beräknade årskostnaderna svarade
besparingar i avseende å nu utgående kostnader, vilka besparingar kunde
uppskattas till, i runt tal, 600,000 kronor. Den årliga merkostnaden för den
nya organisationen kunde därför begränsas till omkring 200,000 kronor. De
betydande fördelar, som kunde vinnas genom omorganisationen, ansåge
emellertid chefen för armén väl motivera såväl engångskostnaden som de
årliga merkostnaderna. — Därest Kungl. Maj :t funne det framlagda förslaget
böra godtagas, vore det av betydelse att beslut härom fattades i så god tid, att
omorganisationen kunde vara genomförd till årsskiftet 1941—1942.

Vid beslut i enlighet med det avgivna förslaget syntes engångskostnaderna
böra beräknas med 1,000,000 kronor för innevarande budgetår och återstoden
för budgetåret 1941/42. Årskostnaderna borde beräknas från och med sistnämnda
budgetår.

Departementschefen.

Såsom inledningsvis anförts har det redan tidigare stått klart, att en omläggning
av det nuvarande systemet för de värnpliktigas rullföring och redovisning
snarast borde ske. I enlighet med denna uppfattning fattades också
vid 1940 års lagtima riksdag ett principbeslut i frågan, innebärande bemyndigande
för Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande
på detta område av ett maskinellt redovisningssystem i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som anfördes i propositionen nr 63 till nämnda riksdag.
Härvid förutsattes, såsom i det föregående närmare utvecklats, att en central
hålkortsanläggning skulle inrättas såsom huvudsakligt hjälpmedel för ett
reformerat redovisnings- och rullföringssystem. Vid de fortsatta undersökningar,
som erfordrades för utrönande av den lämpligaste typen för maskinaggregaten,
förutsattes emellertid jämväl skola utredas frågan, huruvida en
till lokala myndigheter decentraliserad maskinell utrustning av enklare slag
skulle kunna medföra en godtagbar lösning inom en rimlig kostnadsram.

De fortsatta undersökningar, som i förevarande hänseenden bedrivits inom
arméstaben, ha nu resulterat i föreliggande förslag örn en i förhållande till
det tidigare, i propositionen nr 63/1940 L skisserade förslaget på väsentliga
punkter avvikande organisation av de värnpliktigas rullföring och redovisning.
Den nu föreslagna organisationen, för vars innebörd och konsekvenser
i olika hänseenden närmare redogörelse lämnats i det föregående, innebär
en kombination av adresseringsmaskiner och en central hålkortsanläggning,
därvid adresseringsmaskinerna avses skola uppställas vid truppförband
och vissa andra formationer och anstalter, medan hålkortsanläggningen
skulle uppställas i arméstaben och därstädes komma till användning
för i huvudsak statistiska ändamål. För betjänande av maskinanlägg -

11

Kungl. Majus proposition nr 39.

ningarna och för utförande av de arbetsuppgifter i övrigt, som den nya organisationen
beräknas medföra, erfordras civil biträdespersonal till avsevärt
antal, vartill komma nya arvodesbefattningar för officerare och underofficerare.
Vidare erfordras i åtskilliga fall örn- och tillbyggnadsarbeten vid
förläggningarna för inrymmande av de nya maskinerna och den för rullföringsoch
redovisningsväsendet erforderliga personalen.

För min del har jag funnit den nu i ärendet förebragta utredningen giva
vid handen, att ett system för redovisning av de värnpliktiga, vilket på sätt
i promemorian föreslås anknytes till de särskilda fredsförbanden, ur effektivitetssynpunkt
är avgjort överlägset det i propositionen nr 63/1940 L skisserade
redovisningssystemet. Sistnämnda system, vilket innebar en fullständig
centralisering av de värnpliktigas redovisning, skulle enligt vad de fortsatta
övervägandena utvisat icke medgiva det ständiga å jour-hållande av redovisningen,
vilket är en förutsättning för att de värnpliktigas inkallelser och fördelning
på mobiliseringsförband m. m. skola kunna ske med önskvärd snabbhet
och säkerhet. Att förberedelserna för vämpliktsinkallelserna äga rum vid
de fredsförbund, som hava att ombesörja de värnpliktigas inkallande och
emottagande vid mobilisering, måste också enligt sakens natur innebära påtagliga
fördelar. Jag finner mig därför böra i princip lämna förslaget örn
införande av maskinella anordningar vid truppförbanden och vissa därmed
jämförliga organisationer min tillstyrkan.

Med detta ståndpunktstagande har jag icke tagit någon slutlig ställning
till de frågor av lagstiftningsnatur, som i arméstabens promemoria ansetts
sammanhänga med genomförandet av det nya redovisningssystemet, nämligen
dels förslaget örn upphävande av den sedan gammalt i värnpliktslagen stadgade
skillnaden mellan beväring och landstorm, dels frågan örn införande av
vissa rättsliga garantier för orderinkallelsers effektiva funktionerande. Dessa
frågor tarva ett väsentligt grundligare övervägande än som hittills varit möjligt.
Då jag det oaktat anser mig nu kunna hemställa örn principbeslut i fråga
örn värnpliktsredovisningen vid truppförbanden, beror detta på att de nämnda
lagfrågorna enligt min mening icke så intimt sammanhänga med reformens
genomförande som i promemorian gjorts gällande; de synas utan större olägenhet
kunna lösas i andra sammanhang.

En bidragande orsak till att jag redan nu anser mig böra föreslå, att frågan
örn införande av det nya redovisningssystemet vid truppförbanden upptages
till principiellt avgörande, ligger däri, att ett uppskjutande av ett sådant avgörande
kan befaras avsevärt förskjuta tidpunkten för den nya organisationens
genomförande, vilket därest principbeslut nu fattas anses kunna äga liim
vid årsskiftet 1941—1942. Jämväl med hänsyn till önskvärdheten att snål ast
kunna träffa avtal angående de för organisationen erforderliga maskinleveranserna
framstår ett beslut i ärendet redan nu såsom önskvärt.

Yad jag nu anfört gäller tillsvidare endast den föreslagna organisationens
huvuddel eller den till truppförbanden och därmed jämställda organ förlagda
redovisningen av de värnpliktiga. I fråga om don föreslagna, centralt anordnade
hålkortsanläggningen innehåller arméstabens promemoria icke till -

12

Kungl. Majus proposition nr 89.

räckliga hållpunkter för bedömande av de uppgifter som med densamma
skulle tillgodoses. Jag är därför icke beredd att utan ytterligare utredning i
denna del tillstyrka förslaget. Därest en dylik central anläggning befinnes
vara erforderlig för statistikändamål, lärer denna fråga kunna lösas för sig.
Av promemorian synes för övrigt framgå, att lokaler för en dylik anläggning
icke lämpligen kunna anordnas i militärstabsbyggnaden annat än i samband
med beredande av nya lokaler för krigsarkivet, en fråga som ännu är helt olöst.

I anslutning till ett principbeslut örn införande av ett redovisningssystem
med adresseringsmaskiner synes i detta sammanhang böra till närmare behandling
upptagas allenast frågan örn de därmed direkt förbundna engångskostnaderna,
frånsett kostnaderna för lokaler. Lokalkostnaderna tarva enligt
min mening en ytterligare utredning, innan slutligt förslag därutinnan kan
framläggas. Likaså är det nödvändigt att underkasta de i förslaget upptagna
personalkostnaderna en grundlig översyn, syftande till att i möjligaste mån
nedbringa desamma. Personalfrågorna torde därför icke kunna upptagas förrän
tidigast i samband med behandlingen av de ur statsverkspropositionen utbrutna
avlöningsanslagen för de olika försvarsgrenarnas personal. Det bör därvid även
närmare övervägas, huruvida icke i samband med reformens genomförande den
nuvarande rullföringsorganisationen skall kunna ytterligare nedbringas i förhållande
till vad som i förslaget förutsatts eller eventuellt jämte landstormsområdesorganisationen
helt upphöra.

I promemorian har räknats med ett sammanlagt behov av 83 anläggningar
för adresseringsmaskiner, fördelade på olika typer alltefter den erforderliga
kapaciteten. Utgångspunkten har därvid varit, att en maskinanläggning skulle
finnas dels vid samtliga nu befintliga fredsförbund vid armén, nämligen
21 infanteriregementen, 4 kavalleriregementen, 10 artilleriregementen, 1 luftvärnsdetachement,
3 ingenjörkårer, 2 signalförband, 4 trängkårer och 3 intendenturkompanier,
dels vid generalfälttygmästarens, generalintendentens och
generalfältläkarens expeditioner, dels vid samtliga 5 militärområdesstaber,
dels vid örlogsstationerna i Stockholm och Karlskrona, dels vid Vaxholms
och Karlskrona kustartilleriregementen samt vid Gotlands kustartillerikår,
dels och vid samtliga nu befintliga 10 flygflottiljer ävensom
vid den föreslagna s. k. basorganisationen i Övre Norrland. Detta skulle
sammanlagt innebära ett behov av 72 anläggningar. Därutöver har emellertid
räknats med att i en blivande ny försvarsordning skulle tillkomma
vissa nya enheter av skilda slag, så att antalet anläggningar skulle uppgå
till 83. Å andra sidan har icke räknats med några maskinaggregat i reserv.
För min del anser jag, att man vid bedömande av det erforderliga
antalet anläggningar bör utgå från de förband som nu finnas eller beträffande
vilka förslag redan framlagts eller med säkerhet kan väntas. Med
tillämpning härav bör antalet erforderliga anläggningar beräknas till den
nämnda siffran 72 med tillägg dels av 3 för nya luftvärnsdetachement, dels
1 för en kustartillerikår för Älvsborgs fästning och dels 2 för de föreslagna
nya flygflottiljerna i Nyköping och Kalmar. I enlighet därmed skulle antalet
uppgå till 78. Emellertid torde det vara nödvändigt att räkna med en viss

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

reserv, vilken icke torde böra sättas lägre än till 7, varför antalet anläggningar
som på en gång bör beställas torde böra bestämmas till 85. Därmed
har jag emellertid icke tagit slutlig ståndpunkt till frågan, huruvida adressmaskinanläggningar
behövas vid samtliga organisationer, som i promemorian
föreslagits. Exempelvis bör frågan örn anordnande av dylika anläggningar
vid en var av gener alf älttygmästarens, generalintendentens och generalfältläkarens
expeditioner underkastas ytterligare prövning. Emot den för anläggningarna
föreslagna typen, det amerikanska fabrikatet Addressograph,
torde intet vara att erinra.

Kostnaderna för anskaffning av 85 maskinanläggningar av nämnda typ
kunna enligt under hand lämnade uppgifter jämlikt föreliggande anbud beräknas
till sammanlagt 1,536,030 kronor inklusive frakter till respektive uppställningsplatser
ävensom uppmontering. Härtill komma kostnaderna för
vissa tillbehör — ramar, plåtar, ryttare och skyltkort -— vilka med hänsyn
till att mängden av dessa tillbehör torde böra något ökas utöver vad som i
arméstabens promemoria beräknats böra upptagas med 365,000 kronor. Kostnaderna
för erforderliga skåp och lådor för plåtar och register uppgå enligt
föreliggande anbud till 163,040 kronor. För oförutsedda utgifter för täckande
av uppkommande merkostnader för transporter, försäkringar och eventuella
ändringar i tullsatser m. m. torde böra beräknas ett för slutsiffrans avjämnande
till 30,930 kronor upptaget belopp. Slutligen tillkommer allmän omsättningsskatt
å den ifrågavarande leveransen, vilken helt ombesörjes av aktiebolaget
Systema; den av skatten förorsakade prisförhöjningen torde kunna beräknas
till 105,000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle kostnaderna för anskaffningen av
adresseringsmaskinerna jämte tillbehör beräknas på följande sätt:

Maskinutrustning (inklusive frakt m. m.) ........................ kronor 1,536,030

Tillbehör ..................................................................... » 365,000

Skåp och lådor ............................................................ » 163,040

Oförutsedda merkostnader m. m. .................................... » 30,930

Allmän omsättningsskatt .................................... »_105,000

Summa kronor 2,200,000

Till sistnämnda summa torde, i anslutning till vad i arméstabens promemoria
föreslagits, böra läggas ett belopp av 30,000 kronor, avsett dels folkyra
av reservmaskiner under uppsättningstiden och dels för anordnande av
kurser för utbildning av den personal, som i första hand måste bibringas
kunskap örn den nya organisationen och adresseringsmaskinernas funktionerande.

Det belopp som i detta sammanhang bör äskas av riksdagen uppgår i enlighet
med det anförda till (2,200,000 + 30,000 =) 2,230,000 kronor. Av detta
belopp torde 1,500,000 kronor böra anvisas å tilläggsstat för innevarande
budgetår och återstoden eller 730,000 kronor å riksstaten för budgetåret
1941/42. Anslagen torde böra upptagas å fjärde huvudtiteln, för innevarande

14

Kungl. Majus proposition nr 39.

budgetår under avdelningen G. Gemensamma utgifter och för nästkommande
budgetår under avdelningen E. Diverse.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels till Maskinella anordningar för de värnpliktigas redovisning
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41
under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av .......................................... kronor 1,500,000;

dels ock till Maskinella anordningar för de värnpliktigas
redovisning m. m. för budgetåret 1941/42 under fjärde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av ............ kronor 730,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.