Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

1

Nr 30.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940!
41 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.;
given Stockholms slott den 10 januari 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I skrivelse den 25 november 1940 har statens arbetsmarknadskommission
hemställt dels att kommissionen måtte erhålla bemyndigande att bevilja
kommunerna statsbidrag till deras arbetslöshetskostnader enligt i skrivelsen
angivna principer samt att tillämpa vissa ändrade grunder för kontantunderstödsverksamheten,
dels ock att det å riksstaten för budgetåret 1940/41
anvisade reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering
m. m. måtte förstärkas med 25,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga det av arbetsmarknadskommissionen
i nyssnämnda skrivelse framställda äskandet om ytterligare
anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering. Kommissionens skrivelse
är av följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 30.

76 41

2

Kungl. Majus proposition nr 30.

A. Arbetsmarknadskommissionens framställning.

I. Arbetsmarknadsläget.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 236 till 1940 års lagtima riksdag lämnades
en översikt av arbetsmarknadens utveckling under föregående år och dess läge
vid tidpunkten för propositionens avgivande. Det framgick därav, att arbetsmarknadsförhållandena
under senare delen av år 1939 företedde en mycket
gynnsam bild med låg arbetslöshet. Under det första halvåret efter stormaktskrigets
utbrott voro återverkningarna på arbetsmarknaden av de förändrade
betingelserna för landets näringsliv ännu icke av den art, att ur arbetslöshetssynpunkt
situationen som helhet kunde sägas vara nämnvärt förändrad.
Sysselsättningsminskning inom de områden, som mest omedelbart drabbades
av den då ännu förhållandevis lindriga handelsavspärrningen samt av kreditsvårigheterna,
motverkades av ökat behov av arbetskraft på andra områden,
främst inom skogsbruk och mekanisk industri, varjämte inkallelserna till
militärtjänstgöring bidrogo att förhindra uppkomsten av arbetslöshet. Vid
denna tid framstod problemet att befordra rekryteringen till områden med
brist på arbetskraft som den helt dominerande arbetsmarknadsfrågan.

Under den därefter förflutna tiden, våren, sommaren och hösten innevarande
år, har splittringen på arbetsmarknaden ytterligare skärpts och därmed
även de varandra motverkande tendenserna samt omflyttningsbehovet
på arbetsmarknaden bestått. Som allmän karakteristik kan emellertid sägas,
att under denna period tendensen till sysselsättningsminskning på vissa
produktionsområden framträtt med betydligt ökad styrka, varför trots de
omfattande inkallelserna arbetslöshetssituationen utvecklat sig i ogynnsam
riktning. De huvudsakliga orsakerna härtill ha varit den successivt skeende
avvecklingen av byggnadsverksamheten samt den från april månad skärpta
handelsavspärrningen.

Sysselsättningens utveckling inom huvudgrupper av industrier (enligt
socialstyrelsens statistik) från krigsutbrottet fram till mars 1940 samt därefter
till och med september och oktober 1940 framgår av följande tablå.

Indextal för antalet sysselsatta arbetare vid slutet av mars resp. september och
oktober 1940 (september 1939=100).

Industrigrupp.

Mars 1940-

Sept. 1940.

Okt. 1940.

Malmbrytning och metallindustri ........

....... 98.4

100.3

102.3

Jord- och stenindustri ........................

....... 64.8

68.o

66.4

Träindustri ......................................

....... 71.2

78.o

78.9

Pappers- och grafisk industri ...............

....... 91.9

68.s

71.i

Livsmedelsindustri ..........................

....... 93.7

98.o

108.8

Textil- och beklädnadsindustri ...........

....... 102.7

94.5

93.9

Läder-, hår- och gummivaruindustri .....

....... 102.5

99.o

98.2

Kemisk-teknisk industri .....................

....... 105.8

76.4

79.5

Samtliga industrigrupper .................

....... 93.7

89.9

91.6

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Vid bedömande av dessa siffror bör iakttagas, att normalt en viss nedgång
i den totala industriella sysselsättningen sker under vinterhalvåret.
Från september 1938 till mars 1939 sjönk sålunda den industriella sysselsättningen
med cirka 4 procent. Den nedgång med cirka 6 procent, som registreras
från september 1939 till mars 1940, kan därför till väsentlig del ses som säsongmässig,
d. v. s. av den art att den under normala förhållanden skulle ha
återhämtats under vår- och sommarmånaderna. Så betraktad framstår den
industriella sysselsättningsutvecklingen sedan föregående höst såsom relativt
stabil fram till och med mars detta år, men därefter starkt sjunkande. Tillbakagången
är främst att tillskriva gruppen jord- och stenindustri inom vilken
de viktigaste byggnadsämnesindustrierna ligga, samt exportgrupperna trä-,
pappers- och massaindustri, där verkningarna av handelsavspärrningen framträda;
även inom den kemisk-tekniska industrien spåras verkningarna av
import- och exportspärren (färg- och oljefabrikör respektive tändsticksindustrien).
Inom metallindustrien samt de för den inhemska marknaden
arbetande konsumtionsvaruindustrierna har däremot sysselsättningen under
det gångna året i stort sett hävdats. Den höga oktobersiffran för livsmedelsindustrien
är en normal säsongföreteelse.

Även de särskilda grupperna visa inom sig starka olikheter mellan olika
industrier. Bland industrierna i gruppen malmbrytning och metallindustri
ha sålunda mekaniska verkstäder, skeppsvarv och elektriska verkstäder betydligt
ökat sitt arbetarantal, under det att järn- och stålmanufaktur nu har
avsevärt lägre sysselsättning än ett år tidigare. Inom textilindustrien har
ylleindustriens sysselsättning vuxit, medan exempelvis trikåfabrikernas samt
jute- och linneindustriens har begränsats. Även övriga grupper förete ojämnheter,
sammanhängande särskilt med olika grad av produktionsinriktning på
export samt beroende av importerade råvaror och bränslen hos de enskilda
industrierna.

Tillbakagången i den totala industriella sysselsättningen sedan krigsutbrottet
utgör omkring 10 procent, vilket till sin allmänna storleksordning
motsvarar minst ett halvt hundratusental man. Sedd mot bakgrunden av de
senare årens högkonjunkturpräglade utveckling framstår denna sammandragning
av den industriella sysselsättningen som en återgång till 1935—36 års
sysselsättningsnivå, varvid dock är att märka att sysselsättningens fördelning
på olika områden nu är i viktiga hänseenden en annan än i föregående högkonjunkturs
tidigare skede. Att den egentliga industriens arbetslöshetsproblem
under denna höst icke framträtt med tillnärmelsevis samma styrka
som åren 1935—36 sammanhänger givetvis med möjligheterna till arbete på
andra områden, särskilt skogsbruket, samt med inkallelserna till militärtjänstgöring.

Inom byggnadsverksamheten ha verkningarna av den kreditkris, som gjorde
sig gällande omedelbart efter krigsutbrottet, jämte en viss stegring av byggnadskostnaderna
samt osäkerheten om bostadsmarknadens utveckling under
loppet av innevarande år tagit sig uttryck i en successiv avveckling av byggnadsverksamheten,
i synnerhet bostadsbyggandet. Såsom framhölls i proposition

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

nr 236 till 1940 års lagtima riksdag var ännu under hösten 1939 och en del av
vintern sysselsättningen inom byggnadsindustrien relativt väl hävdad i och
med fullföljandet av förut planerade och igångsatta byggnadsföretag; fram till
början av detta år var arbetslösheten inom byggnadsfacken ännu icke högre
än den vid motsvarande tidpunkter under föregående år sedvanliga, säsongmässiga
arbetslösheten.

Då emellertid igångsättandet av nya byggnadsföretag för ordinära ändamål
till stor del upphörde i och med kreditkrisens utbrott, har givetvis årets byggnadsproduktion,
som haft karaktären av en avveckling av den föregående högkonjunkturen
på området, visat en starkt sjunkande utveckling. Förloppet
kan illustreras av följande tabell över antalet fullbordade »eldstäder» i städer
med mer än 30,000 invånare (normalt omfattande omkring hälften av bostadsproduktionen
i städer och stadsliknande samhällen) under de tre första kvartalen
av 1939 respektive 1940.

Antal fullbordade eldstäder i större städer 1989 oell 1940.

a b c

1939. 1940. b i % av a.

l:sta kvartalet .................................... 12,712 10,871 86

2: dra » 7,093 4,462 63

3: d j e » 20,942 8,164 39

På grund av en viss eftersläpning i redovisningen torde en del redan under
1939 färdigställda byggnadsföretag ha kommit att redovisas som fullbordade
först under år 1940, vilket dock knappast nämnvärt inverkar på den bild av fortskridande
sammandragning, som tabellen visar. Ännu tydligare framträder
denna bild i följande tabell över antalet vid kvartalsskiftena under byggnad
varande eldstäder i större städer, vilka uppgifter representera något senare
stadier i byggnadsproduktionens sammandragningsprocess.

Antal vid kvartalsskiftena 1 januari—1 oktober under byggnad varande eldstäder

i större städer 1939 och 1940.

a b c

1939. 1940. b i % av a.

1 januari .......................................... 39,316 26,900 68

1 april ............................................. 47,902 16,222 34

1 juli ............................................. 59,743 13,853 23

1 oktober ....................................... 31,124 3,593 12

Den pågående bostadsproduktionen hade sålunda vid början av innevarande
år ännu en omfattning, som motsvarade mer än två tredjedelar av bostadsproduktionen
ett år tidigare. Yid senaste kvartalsskifte hade den pågående
bostadsbyggnadsverksamheten sjunkit till föga mer än en tiondel av produktionen
vid samma tid år 1939.

Den starka nedgången i bostadsbyggnadsverksamheten, som normalt omfattar
bortåt två tredjedelar av all byggnadsproduktion, har dock i viss grad
motverkats av att byggnadsverksamhet för andra än bostadsändamål under
året hållits uppe i relativt stor omfattning samt av anläggningsverksamhet för

5

Kungl. Majus proposition nr 30.

försvarsändamål. Byggnadsverksamheten för industriella, kommersiella, administrativa
och dylika ändamål, vilken innefattar byggen av i allmänhet större
varaktighet, visar de tre första kvartalen av år 1940 till och med ett större
antal fullbordade byggnadsföretag än samma kvartal år 1939. Även beträffande
denna del av byggnadsverksamheten har dock tendensen varit starkt sjunkande.
Särskilt under månaderna april—juni spelade skyddsrumsbyggen en betydande
roll för sysselsättningen av vissa grupper av byggnadsarbetare; av naturliga
skäl var det härvidlag fråga örn en mera tillfällig sysselsättning. Anläggningar
för försvarsändamål ha givetvis i stor utsträckning skapat arbete för byggnadsarbetare,
dock icke i tillnärmelsevis den omfattning att därigenom hela den inom
den ordinära byggnadsverksamheten friställda arbetskraften* kunnat vinna sysselsättning.
På olika grunder kan man uppskatta, att under sommaren och början
av hösten detta år 50 ä 60 procent av byggnadsarbetarkåren hade sysselsättning
inom byggnadsarbete eller liknande anläggningsarbete.

Som sammanfattning av föregående redogörelse för sysselsättningen inom
industri och byggnadsverksamhet må anföras följande tabell, i vilken gjorts
en grov uppdelning på fyra grupper: a) metallindustri, b) konsumtionsvaruindustrier,
c) exportindustrier samt 4) byggnadsverksamhet och byggnadsmaterialindustrier.
Sysselsättningen inom dessa grupper vid slutet av mars
respektive september och oktober 1940 har satts i relation till sysselsättningen
i september 1939 (enligt uppgifter från arbetsgivare till socialstyrelsen).

Sysselsättningen vid slutet av mars respeklivc september och oktober 1940 i
huvudgrupper inom industri och byggnadsverksamhet. September 1939 = 100.

Mars 1940.

Sept. 1940.

Okt. 1940.

.......................... 98.4

100.3

102.3

Konsumtionsvaruindustrier
Exportindustrier .............

........................ 99.7

94.8

96.7

.......................... 82.7

66.4

68.8

Byggnadsverksamhet och

byggnadsmaterial-

55.6

industrier ...................

.......................... 56.3

61.7

I grova drag framträder här det första krigsårets verkningar på sysselsättningen
inom den industriella sektorn av det svenska näringslivet: den i stort
sett bevarade sysselsättningen inom de produktionsområden, där arbetet för
försvarsändamål och tillgodoseende av folkförsörjningens omedelbara krav
huvudsakligen har sin plats, tillbakagång till omkring två tredjedelar inom
de grenar, där exporten spelar väsentlig roll samt minskning till mellan hälften
och två tredjedelar inom de områden som direkt och indirekt sörja för byggnadsverksamheten.

Sedan mitten av juni har gällt skyldighet för arbetsgivare inom industri,
byggnadsverksamhet, handel o. s. v. att genom arbetsförmedlingen till statens
arbetsmarknadskommission anmäla anställanden och entlediganden av större
omfattning. Följande tabell ger siffror för skillnaderna mellan anställanden
och entlediganden inom huvudgrupper av industrier och övriga näringsgrenar
under månaderna juli—oktober enligt dessa anmälningar.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

Tab. 1. Till ståtelig arbetsmarknadskommission rapporterade nyanställningar
oell entledigandet! juli oktober Utåt). (Ökning + , minskning —).

Näringsgren

Juli

Augusti

September

Oktober

Summa
juli—oktober

Malmbrytning och metallindustri ....

+

1,305

+

472

+

143

+

422

+

2,342

Jord- och stenindustri................

+

21

—

255

—

307

—

40

—

581

Träindustri..........................

—

124

+

18

+

387

+

154

+

435

Pappers- och grafisk industri ........

—

816

—

753

—

174

4-

221

—

1,522

Livsmedelsindustri ..................

+

579

—

137

+

361

+

273

*)+

1,076

Textil och beklädnadsindustri........

+

323

—

263

—

356

—

369

665

Läder-, hår- och gummivaruindustri ..

—

65

—

83

—

71

—

32

—

251

Kemisk-teknisk industri..............

+

216

+

120

—

51

+

245

+

530

Byggnadsverksamhet ................

+

1.195

+

1,928

—

220

—

2,757

+

146

Övriga *) ............................

Samtliga näringsgrenar..............

—

73

—

362

—

810

—

36

—

1,281

+

2,561

+

685

—

1,098

—

1,919

2)+

229

Under de månader, som redovisningen omfattar, synes sysselsättningen som
helhet lia förhållit sig ganska stabil; tillväxten på vissa områden särskilt inom
metallindustrien har motvägt minskningen på andra. Det är härvidlag att
märka, att ifrågavarande rapportering började i ett läge, som redan var präglat
av nedpressningen inom byggnadsindustrien och dess materialindustrier samt
av den skärpta handelsavspärrningens verkningar på vissa exportindustrier.
I fråga om detalj siffrorna må noteras, att ökningen inom träindustrien hänför
sig till snickeri- och möbelfabriker, framför allt trähusfabriker. Sågverken
ha under perioden anmält flera entlediganden än anställningar. Uppgången
inom livsmedelsindustrien torde till väsentlig del vara av säsongmässig karaktär.
Ökningen inom byggnadsverksamheten under juli och augusti är helt
att tillskriva arbeten för försvarsändamål; inom byggnadsverksamhet för ordinära
ändamål har under hela perioden skett en stark minskning.

Med hänsyn tagen till den sedvanliga säsongrörelsen inom produktionen
torde de här återgivna uppgifterna kunna sägas ge bilden av en viss relativ
försämring av totalsysselsättningen under sommaren och hösten detta år, innebärande
en tämligen långsamt skeende ytterligare försämring av det läge under
våren 1940, som redan rymde de viktigaste verkningarna av byggnadskrisen
och den skärpta handelsavspärrningen.

I lägre grad än under vanliga förhållanden har under innevarande år utvecklingen
på arbetsmarknaden, betraktad ur arbetslöshetssynpunkt, givit en
direkt återspegling av sysselsättningsutvecklingen inom industri och byggnadsverksamhet.
Anledningen härtill är givetvis i främsta rummet inkallelserna
till militärtjänstgöring, som verkat dels direkt genom inkallelser av industrioch
byggnadsarbetare, dels indirekt genom att skärpa bristen på arbetskraft
inom jordbruk och skogsbruk och därmed öka behovet av överflyttning samt
möjligheten av arbetsanvisning till dessa områden. I ett följande avsnitt gives
en redogörelse för de åtgärder, som vidtagits för att jämka de militära bered 1)

Innefattande handel och varulager, samfärdsel, hotell- och restaurangrörelse samt
banker och försäkringsbolag.

2) Häri äro icke inräknade de inom sockerindustrien i och med den säsongmässiga
soekerkampanjen nyanställda, enligt uppgifter till kommissionen uppgående till 2,930.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

skapsanordningarna med hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena och för att
befordra omskolning och överflyttning av arbetskraft från områden med överskott
till områden med brist på arbetskraft.

Dessa antydda förhållanden och åtgärder till trots har under inverkan av
sysselsättningsutvecklingen inom industri och byggnadsverksamhet arbetslöshetssituationen
under innevarande år undergått en avsevärd försämring. Det
kan dock sägas, att denna utveckling i försämrad riktning hittills försiggått
relativt långsamt, varför arbetslösheten med undantag av vissa speciella områden
ännu icke fått en mera hotande karaktär.

Arbetslösheten inom fackorganisationerna framgår av följande tablå.

Arbetslösheten inom fackorganisationerna (i %) 1939 och 1940.

1939. 1940. Skillnad.

Januari ................................................... 14.9 14,i —0.8

Februari ................................................... 13.o 14.5 + 1.6

Mars ......................................................... Il-7 15.8 + 4.i

April ......................................................... 9.0 ll.i + 2.1

Maj ......................................................... 6.3 9.5 + 3.2

Juni ......................................................... 5.0 8.7 + 3.i

Juli ......................................................... 4.8 9.0 + 4.2

Augusti ...................................................... 5.0 9.i + 4.i

September ................................................ 6.3 9.7 + 3.4

Oktober ................................................... 8.o

November ................................................ 10.4

December ................................................... 15.2

Ännu vid början av innevarande år låg arbetslöshetsprocenten lägre än motsvarande
månad föregående år. Med början i februari och mera accentueratunder
de följande vårmånaderna stego månadssiffrorna för 1940 över motsvarande
siffror för 1939 för att därefter utveckla sig i stort sett parallellt med
dessa på en 3 å 4 enheter högre -nivå. Denna senare nivå motsvarar ungefär
den 1935—1936 gällande. Tillväxten i arbetslösheten faller givetvis väsentligen
på de av byggnadskrisen och exportavspärrningen drabbade områdena,
vilket belyses av följande tabell där en summarisk gruppering på huvudområden
gjorts.

Procentuell arbetslöshet inom vissa huvudområden lidsten 1939 respektive 1940.

Aug. 1939. Aug. 1940.

Metallindustri ......................................................... 2.5 4.3

Konsumtionsvaruindustri .......................................... 4.0 5.7

Exportindustrier ...................................................... 9.1 17.4

Byggnadsverksamhet och byggnadsämnesindustrier ......... 7.6 20.7

En liknande bild av försämringen av arbetsmarknadsläget under loppet av
innevarande år ges av arbetsförmedlingsuppgifterna.

8

Kungl. Majus proposition nr 30.

Antal ansökningar om arbete på 100 lediga platser januari 1930-oktober 1940.

Samtliga yrkes Samtliga

grupper utom jord -

Månad

y r ke s gruppe r.

bruk

och skogs-

hushållning

1939.

1940.

1939.

1940.

Januari .......................

165

''220

193

Februari .....................

162

256

203

Mars ...........................

144

197

173

April ...........................

132

166

162

Maj .........................................

114

132

170

Juni ..........................

115

124

165

Juli .................................

137

127

182

Augusti .......................

154

113

188

September .....................

166

134

203

Oktober .........................

187

174

244

November ...............

........... 193

.

209

December ................

195

Fram till våren ligga siffrorna för 1940 under motsvarande siffror 1939,
beroende på såväl större antal anmälda lediga platser som mindre antal arbetsansökningar.
Under sommaren och hösten stiga emellertid månadssiffrorna för
1940 betydligt utöver 1939 års siffror. Detta har väsentligen sammanhang
med en stark tillväxt i antalet arbetsansökningar; ännu på hösten 1940 var
antalet anmälda lediga platser ungefär detsamma som vid samma tid föregående
år.

Såsom framgick av redogörelsen i proposition nr 236 till 1940 års lagtima
riksdag var antalet hjälpsökande arbetslösa under hösten 1939 mycket lågt.
Utvecklingen under föregående vinter uppvisade därtill den egendomligheten,
att antalet hjälpsökande från november höll sig praktiskt taget konstant fram
till och med mars. Den sedvanliga uppgången under dessa vintermånader uteblev
sålunda; under de följande vårmånaderna framträdde ändock den sedvanliga
säsongnedgången. Denna utveckling ledde till att antalet hjälpsökande
arbetslösa under våren detta år uppgick till endast omkring hälften av antalet
varén 1939. Inkallelsernas betydelse i detta sammanhang är uppenbar. Under
den gångna sommaren har emellertid utvecklingen tagit en annan riktning,
såsom framgår av tabell 2.

I motsats till det vanliga förhållandet steg antalet hjälpsökande under sommarmånaderna
juli—augusti och uppgången har därefter fortsatt med resultat
att hjälpsökandesiffran, som på våren låg vid endast hälften av 1939 års nivå,
i oktober kommit upp nära 50 procent över 1939 års oktobersiffra.

I betraktande av den sysselsättningsutveckling, för vilken i det föregående
redogjorts, samt framför allt av förändringarna i inkallelsernas omfattning
under innevarande höst måste dock antalet hjälpsökande arbetslösa betecknas
som anmärkningsvärt lågt. Vid en jämförelse med andra arbetsmarknadsstatistiska
serier skulle en långt högre siffra icke ha verkat överraskande. Detta
torde sammanhänga bland annat med att försörjningsförhållandena även

Kungl. Maj.-ts proposition nr 30. 9

Tab. 2. Antal hjälpsökande arbetslösa januari 1939 -oktober 1940.

Månad

Antal hjälp-sökande arbetslösa

Ökning (4-) eller
minskning (—) gentemot
föregående månad

Antal

hjälpsökande

1940 i % av
1939

1939

1940

1939

1940

Januari ........................

27,547

13,945

+ 5,448

+

677

50.6

Februari........................

27,087

13,838

— 460

—

107

51.1

Mars............................

25,290

13,250

- 1,797

—

588

52.4

April............................

22,790

8,832

— 2,500

—

4,418

38.8

Maj ............................

15.310

6,404

— 7,480

—

2,428

41.8

Juni ............................

9,917

5,406

— 5,393

—

998

54. s

Juli'') ..........................

6,634

7,902

— 3,283

+

1,094

98.o

Augustil) ......................

6,071

10,361

— 563

+

1,929

139 4

j September ......................

7,063

12,243

+ 992

+

1,882

147.2

j Oktober ........................

9,846

16,122

+ 2,783

+

3,879

145.9

November ......................

13,495

+ 3,649

1 December ......................

13,268

— 227

bland de sysslolösa än så länge äro relativt goda, då det är tydligt, att av
olika anledningar faktiskt arbetslösa i stor utsträckning icke anmäla sig som
hjälpsökande.

Ett påfallande drag i den geografiska fördelningen av de hjälpsökande
arbetslösa är den koncentration till de större städerna, som nu kan konstateras.

De hjälpsökande arbetslösas procentuella fördelning på geografiska områden

Sept. Dec. Mars Juni. Sept. Okt.

1939. 1939. 1940. 1940. 1940. 1940.

Storstäder ........................ 20. i 22.8 34.9 59.2 46.3 46.9

Övriga städer ..................... 23.3 32.<t 32.7 19.7 19.5 20.7

Landskommuner ............... 56.6 44.8 32.4 21.i 34.2 32.4

Summa 100.O lOO.o lOO.o lOO.o 100.O lOO.o

I synnerhet Göteborgs stad uppvisar en hög siffra, motsvarande omkring
en fjärdedel av hela den anmälda arbetslösheten. Utom de större städerna är
det Västernorrland och Bohuslän, som visa de högsta siffrorna:

Hjälpsökande arbetslösa inom olika läll oktober 1940.

Antal

Antal

L ä n

hjälp-

Län

hjälp-

sökande.

sökande.

Stockholms stad............

.......... 2,518

Kalmar ........................

......... 174

Stockholms ..................

.......... 332

Gotlands .....................

......... 41

Uppsala .....................

.......... 109

Blekinge .....................

......... 286

Södermanlands ............

.......... 178

Kristianstads ...............

......... 22

Östergötlands ..............

.......... 408

Malmö stad ..................

......... 1,042

Jönköpings .................

.......... 369

Malmöhus i övrigt ......

.......... 316

Kronobergs .................

.......... 81

Hallands .....................

......... 186

*) Under juli och augusti 1940 ha vissa ändringar ägt runi i fråga om arbetslöshetskommittéernas
rapportering. Under juli tillkommo sålunda på grund av den ändrade redovisningen
1,402 och under augusti 530 arbetslösa. I kol. 4 och 5 bär hänsyn tagits till
den ändrade rapporteringen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Antal

Län hjälp sökande.

Göteborgs stad ..................... 3,995

Göteborgs och Bohus i övrigt... 2,205

Älvsborgs ........................... 255

Skaraborgs ........................... 57

Värmlands ........................... 344

Örebro ................................. 300

Västmanlands ........................ 29

Antal

Län hjälp sökande Kopparbergs

........................ 122

Gävleborgs ........................... 362

Västernorrlands ..................... 1,956

Jämtlands .............. 36

Västerbottens ........................ 165

Norrbottens ........................ 234

Summa 16,122

I fråga örn de hjälpsökandes fördelning på yrken framstå minskningen inom
jordbruk och skogshushållning samt ökningen inom byggnadsverksamheten
som de mest påfallande dragen.

De hjälpsökande arbetslösas procentuella fördelning'' på yrkesgrupper.

September September

1939. 1910.

Jordbruk och skogshushållning .................................... 11.2 1.9

Jordbruk ............................................................... O.o 0.7

Skogshushållning ................................................... 10.3 1.2

Industri och hantverk ................................................ 46.0 61.8

Malmbrytning ...................................................... 0.5 0.1

Metall- och maskinindustri .................................... 4.5 4.8

Stenindustri ......................................................... 10.2 11.9

Glasindustri ......................................................... 0.7 0.6

Övrig jord- och stenindustri .................................... 0.6 l.o

Sågverksindustri ................................................... 12.6 7.s

Annan trävaruindustri ............................................. — 0.8

Pappers- och grafisk industri ................................. 2.8 5.o

Livsmedelsindustri ................................................ 1.2 0.8

Textil- och beklädnadsindustri ................................. l.o 0.9

Läder-, hår och gummivaruindustri ........................... 0.9 0.8

Kemisk-teknisk industri .......................................... 0.9 0.9

Husbyggnadsarbete ................................................ 2.8 19.3

Väg-, gatu- och vattenbyggnadsarbete ........................ 6.9 6.6

Kraft- och värmeproduktion .................................... 0.4 0.5

Sjöfart och fiske ...................................................... 1.3 1.9

Handel, samfärdsel och allmän tjänst ........................... 11.3 17.6

Kontorsarbete .............................................. 1.4 1.4

Affärs- och lagerarbete .......................................... 4.3 4.7

Landtransport ...................................................... 3.7 9.5

Hotell- och restaurangrörelse ................................. 0.9 0.9

Litterärt och konstnärligt arbete .............................. 0.6 0.6

Förvaltning och undervisning ................................. 0.3 0.3

Sjukvård och hygien ............................................. 0.1 0.2

Husligt arbete ......................................................... 0.2 0.3

Arbete ej hänfärligt till annan grupp ........................... 30.0 16.5

Summa 100.0

100.0

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

11

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet.

Arbetsförmedling och överflyttning av arbetskraft.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 maj 1940 (Sv. förf.-sami. nr 329) ställdes
den offentliga arbetsförmedlingen under statlig ledning för tiden från och
med den 20 maj 1940 tills vidare till och med den 31 mars 1941. De av landsting
och vissa städer inrättade arbetsförmedlingsanstalterna lia därvid underställts
särskilda av Kungl. Maj:t utsedda länsarbetsnämnder (i Stockholms
stad benämnd allenast arbetsnämnd).

Den i det föregående påvisade splittringen på arbetsmarknaden, karakteriserad
av överflöd på arbetskraft inom vissa områden och utpräglad brist
på arbetskraft inom andra, har föranlett intensifierade anordningar för åstadkommande
av en mera systematisk fördelning och ett bättre utnyttjande alden
tillgängliga arbetskraften för samhällsviktiga ändamål. Arbetsförmedlingarna
ha i stor utsträckning tagits i anspråk för sådan omflyttning och
anpassning på arbetsmarknaden. Genom arbetsförmedlingens medverkan har
sålunda en överflyttning ägt rum av bland annat stenhuggeriarbetare
till försvarsarbeten och byggnadsarbetare till verkstadsindustri. De omfattande
brännvedhuggningarna ha tillförts arbetare från träindustrien
och byggnadsfacket ävensom från andra områden med arbetslöshet. Underskott
på arbetskraft har återkommande rapporterats från skogsbruket, och
verkstadsindustrien har haft en påtaglig brist på en del kvalificerade yrkesmän.
Vid jordbruket ha tidvis stora ansträngningar att få fram nödig arbetshjälp
fått sättas in.

Till befrämjande av omflyttningen från områden med arbetslöshet till
områden med arbetarbrist har arbetsmarknadskommissionen bedrivit en omfattande
upplysningsverksamhet bland annat i form av varje vecka återkommande
radiorapporter samt genom föredrag inom fackliga organisationer.

Den interlokala förmedlingen av arbetskraft har befrämjats genom statsbidrag
till arbetssökandes resor och flyttningshjälp. Även i övrigt har överflyttning
av arbetskraft främjats, exempelvis därigenom att icke yrkeskunniga
arbetare, som antagit skogsarbete, tilldelats erforderliga verktyg.

Intensifieringen av arbetsförmedlingsverksamheten får en viss belysning
av följande tablå med uppgifter om antalet platser, som tillsatts i samverkan
mellan olika arbetsförmedlingskontor och ombud.

I samverkan mellan olika arbetsförmedlingskontor oell ombud tillsatta platser.

Arbetssökande
placerade genom
annat kontor.

Oktober 1938—September 1939 ........................... 17,419

Oktober 1939—September 1940 ........................... 31,778

Januari—September 1938 .................................... 11,108

Januari—September 1939 .................................... 14,507

Januari—September 1940 .................................... 20,059

D Hvarutom
länet.

10,800

17,276

6,824

9,244

14,515

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Dessa siffror ge givetvis icke något exakt mått på omflyttningsfrekvensen
på arbetsmarknaden, men man torde utan tvekan kunna tolka dem som ett
uttryck för en väsentligt ökad omflyttning samt för större effektivitet i arbetsförmedlingsverksamheten.

Beträffande tillgodoseendet av betodlingens behov av arbetskraft kan
nämnas, att avsevärda svårigheter förelågo att tillgodose detta behov för sommarskötseln
under juni månad. Då arbetet kan utföras även av relativt ovan
arbetskraft, kunde dock svårigheterna lösas bland annat genom överflyttning
av arbetslösa fran stads- och industrisamhällen. Däremot har det under hösten
visat sig avsevärt svårare att fullfölja betupptagningen. När detta arbete
skulle taga sin början i oktober månad, fanns i stort sett all den arbetskraft
anmäld, som kunde beräknas bli tagen i anspråk. Ganska snart visade det
sig emellertid, att upptagningen av betorna, speciellt å de tyngre jordarna,
var avsevärt svårare och mera arbetskrävande än normalt varit fallet. Arbetskraften
lämnade i viss mån betfälten för att söka sig annan sysselsättning,
och även sedan svårighetstillägg i vissa fall medgivits, kvarstod en
brist på arbetskraft. Genom särskilda ansträngningar uppbringade arbetsförmedlingen
omkring ett tusental personer på den öppna marknaden, och
därutöver utverkades genom arbetsmarknadskommissionens medverkan hempermittering
av till militärtjänstgöring inkallade, med betupptagning förtrogna
arbetare. Genom sistnämnda anordning kunde omkring 1,500 man
ställas till arbetsförmedlingens förfogande för deltagande i betarbetet. Trots
dessa åtgärder hyste man på arbetsgivarhåll farhågor för att en del sockerbetor
skulle komma att kvarstå oupptagna. Genom särskild generalorder ha
omkring 550 man från tvenne regementen beordrats att deltaga i upptagningsarbetet.

Av speciellt intresse torde arbetsförmedlingsverksamhetens resultat vara
beträffande jordbruk och skogsbruk, då det ju har varit inom dessa områden
som arbetskraftsbristen gjort sig starkast kännbar och påkallat särskilda åtgärder
(för vilka redogörelser lämnas i fortsättningen). Följande uppställning
visar antalet genom arbetsförmedlingar tillsatta platser inom jordbruk och
skogsbruk under 1939 och 1940.

Antal tillsatta platser vid de offentliga arbetsförmedlingarna inom jordbruk
och skogshushållning, åren 1939-1940. 1000-tal.

a) Jordbruk.

Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

1939 .......... 1.9 2.7 4.3 5.7 5.7 3.5 3.6 4.6 6.9 6.9 3.2 1.4

1940 .......... 1.6 1.7 2.5 6.3 9.4 5.6 4.3 4.3 6.1 7.8

b) Skogshushållning.

Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

1939 .......... 2.9 2.0 1.1 0.6 1.5 1.0 0.7 0.5 0.9 2.2 2.8 1.8

1940 .......... 4.4 4.5 3.9 2.8 4.8 2.4 1.9 2.o 2.3 3.4

13

Kungl. Majus proposition nr 30.

I synnerhet i fråga örn skogshushållning har skett en stark ökning, vissa
månader tre- å fyrdubbling av antalet genom arbetsförmedlingar tillsatta
platser, jämfört med föregående år. Enligt uppgift från arbetsförmedlingarna
omfattade den frivilliga arbetshjälpen, som nästan uteslutande kom jordbruket
till godo, under sommaren detta år omkring 5,000 personer, varav cirka 3,300
skolungdom.

Till ytterligare belysning av frågan örn omflyttningen på arbetsmarknaden
och arbetskraftsrekryteringen till områden med brist på arbetskraft må nämnas,
att enligt uppgift från Sveriges Yerkstadsförening under månaderna
januari—september 1940 cirka 25,000 personer anställdes vid de till denna
förening anslutna verkstäderna. Härav representerar dock större delen endast
omflyttning inom verkstadsindustrien. Antalet till verkstadsindustrier nyrekryterade
uppskattas till omkring 9,000. Av dessa ha något mer än 2,000
överflyttat från andra produktionsgrenar, varav mer än en fjärdedel från byggnadsindustrien.

Hemförlovning och frivillig inryckning.

För att tillgodose behovet av jordbrukspersonal, speciellt under skördetiden,
ha arbetsmarknadskommissionen och livsmedelskommissionen i samråd
med överbefälhavaren över rikets försvarskrafter under den gångna
sommaren upprättat ett system för befrielse från värnpliktstjänstgöring
av värnpliktiga jordbrukare och jordbruksarbetare, fördelade på olika kategorier
med hänsyn till angelägenheten av att vederbörande permitteras.
Med tillhjälp av detta system har jordbruket snabbt och smidigt kunnat, så
långt den militära situationen tillåtit, få disponera för arbetet erforderlig
arbetskraft, i den mån sådan icke stått att tillgå ute på den öppna arbetsmarknaden.

Under tiden för betupptagningen ha genom särskilda åtgärder från
arbetsmarknadskommissionens sida i runt tal 1,500 man hempermitterats för
frivilligt deltagande i upptagningsarbetet. För tillgodoseende av bland annat
industriens önskan att få disponera viktiga delar av sin specialutbildade
arbetskraft har kommissionen medverkat vid utredning av frågor rörande
hemförlovning och hempermittering av värnpliktiga. Ansträngningarna ha
därvid även inriktats på att genom arbetsförmedlingarnas medverkan uppbringa
lämpliga ersättare åt personer, för vilkas befrielse från värnpliktstjänstgöring
begärts men vilka ur utbildnings- och andra militära synpunkter svårligen
kunnat meddelas befrielse.

Såsom ett led i anpassningen på arbetsmarknaden har tillfälle beretts till
deltagande i frivillig luftbevakningstjänst, och de för dylik tjänst frivilligt
anmälda lia ersatt och frigjort bland annat jordbrukare och skogsarbetare,
vilkas arbetskraft varit mycket angelägen i hemorten. Under tiden fram
till oktober månads slut ha de till arbetsförmedlingarna knutna rekryteringscentralerna
kunnat placera icke mindre än 18,000 personer i frivillig
luftbevakning.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

Under hösten ha ytterligare åtgärder vidtagits för att skapa ökade möjligheter
att frigöra för olika näringar viktig arbetskraft ävensom för att
förhindra en avsevärd ökning av arbetslösheten i samband med hemförlovning
och hempermittering av värnpliktiga. Efter mellan arbetsmarknadskommissionen
och överbefälhavaren träffad överenskommelse ha länsarbetsnämnderna
att vid mera omfattande permitteringar och hemförlovningar
lämna de militära myndigheterna erforderliga uppgifter om vilka värnpliktiga,
som med minsta olägenhet ur arbetsmarknadssynpunkt kunna kvarbliva i
tjänstgöring och vilka som främst böra entledigas. I samband härmed har
möjlighet öppnats för icke inkallade arbetslösa att genom arbetsförmedlingarna
anmäla sig till frivillig värnpliktstjänstgöring. Härigenom möjliggöres
att från militärtjänsten frigöra värnpliktiga, vilka äro behövliga inom
näringslivet. Den frivilliga värnpliktstjänstgöringen avser icke sådan militär
tjenstgöring, som hänför sig till krigsorganiserade förband eller syftar till
utbildning för tjänsten i fält. Den gäller sålunda närmast vakt- och handräckningstjänst,
förrådstjänst, materialvård, reparationstjänst och expeditionstjänst.
Den som anmäler sig till frivillig värnpliktstjänstgöring måste förbinda
sig att fullgöra sammanhängande tjänst om minst sex veckor.

Omskolning av arbetskraft.

Den direkta överflyttningen av arbetskraft, med eller utan arbetsförmedlingens
hjälp, kan icke ensamt lösa arbetsmarknadens anpassningsproblem.
Såsom förutsättning för överflyttningen erfordras på vissa punkter en omskolning
av arbetskraften. Omskolningsverksamhet, med tanke främst på
verkstadsindustriens men även på skogens och jordbrukets behov, har därför
utgj°rt ett betydelsefullt led i arbetsmarknadskommissionens ansträngningar
att tillgodose arbetsmarknadens anspråk.

Då problemet örn verkstadsindustriens förseende med arbetskraft redan
tidigt uppkom, framlade kommissionen i skrivelse den 14 mars 1940 till
chefen för socialdepartementet vissa förslag angående anordnande av kurser
för omskolning och utbildning av tempoarbetare för verkstadsindustrien.
Riktlinjerna för anordnandet av dessa s. k. beredskapskurser finnas återgivna
i proposition nr 236 till 1940 års lagtima riksdag. Enligt dessa riktlinjer var
verksamhetens syfte dels att tillgodose ett aktuellt behov av arbetskraft, dels
att utbilda reservpersonal för att ersätta sådan arbetskraft, som inkallades
till militärtjänstgöring, varvid samtidigt arbetslöshetssynpunkter skulle
beaktas. Kursdeltagarna skulle sålunda huvudsakligen rekryteras bland
arbetslösa män frikallade från militärtjänstgöring och tillhörande yrke,
vari mera omfattande arbetslöshet förelåg. Med hänsyn till verksamhetens
karaktär av beredskap skulle även kvinnor kunna beredas plats
som kursdeltagare. Den otvivelaktiga skärpningen i arbetslöshetsläget,
som efter hand inträtt har sedermera lett till att beredskapssynpunkten
i någon mån trängts tillbaka. Kravet att kursdeltagarna skola vara frikallade
upprätthålles sålunda icke längre strängt. Tyngdpunkten ligger
numera närmast i själva överflyttningen av arbetskraft från arbetslöshetsområden
och -yrken till verkstadsindustrien. Genom nådigt brev den 5 april

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 30.

1940 bemyndigade Kungl. Majit kommissionen att, i huvudsak i enlighet
med det framlagda förslaget, vidtaga åtgärder för utbildning under budgetåret
1939/40 av arbetskraft för verkstadsindustrien samt anvisade för bestridande
av de med åtgärderna förenade kostnaderna ett belopp av högst 600,000
kronor. För budgetåret 1940/41 utgår medel till nämnda kurser från det till
Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. anvisade anslaget å 18,000,000
kronor. Med stöd av det sålunda givna bemyndigandet vidtog kommissionen
omedelbart anstalter för igångsättande av utbildningen. Så kommo redan i
början av maj 32 kurser i gång i Stockholm. Elevantalet i dessa kurser var
vid månadens utgång 356. Under den därpå följande månaden igångsattes
ett antal kurser å skilda platser i landsorten. Kursernas antal har successivt
ökats och är nu uppe i 74, därav 53 kurser för mekaniker, 5 för finmekaniker,
1 för verktygsskötare, 1 för elektromekaniker, 4 för smeder och 10 för svetsare.

Beredskapskurser äro för närvarande anordnade av arbetslöshetskommittéerna
i Stockholm, Växjö, Göteborg och Härnösand, vid verkstadsskolor
för arbetslös ungdom i Lysekil, Mölndal, Uddevalla, Arvika, Köja, Sandö,
Sundsvall och Piteå samt vid kommunala anstalter för yrkesundervisning i
Stockholm, Uppsala, Södertälje, Eskilstuna, Hyltebruk, Göteborg, Lilla
Edet, Trollhättan, Vänersborg, Mariestad, Tidaholm och Malmberget. Elevantalet
i kurserna har sedan mitten av juli konstant hållit sig över 900 och
uppgick den 31 oktober 1940 till 936. I två avdelningar för finmekaniker i
Stockholm utbildas kvinnliga elever.

Av en per den 30 september 1940 verkställd undersökning framgår, att av
1,094 elever 151 voro i åldern 16—19 år, 143 i åldern 20—24 år, 459 i åldern
25—40 år, 232 i åldern 41—50 år och 109 i åldern över 50 år. Av ifrågavarande
elever voro 61 procent målare, snickare, byggnadsarbetare lii. fl. tillhörande
industri och hantverk, nära 3 procent sjömän, matroser etc., 22 procent
kunde rubriceras som tillhörande handel, samfärdsel och allmän tjänst,
medan återstoden, cirka 14 procent, tillhörde ett flertal yrken.

Enligt den av kommissionen framlagda planen för anskaffande och utbildning
av lärare till beredskapskurserna (prop. nr 236 sid. 61) anordnade kommissionen
i samarbete med skolöverstyrelsen under tiden den 10 maj—12
juni 1940 en 4-veckors lärarkurs, med heldagsundervisning, avsedd för sådana
yrkesmän, som vore villiga att emottaga läraranställning å annan ort än Stockholm.
Bland 176 sökande uttogos 27 till kursdeltagare och erhöllo dessa omedelbart
efter kursens slut anställning vid beredskapskurser å skilda orter i
landet.

Ilen 16 maj 1940 påbörjades därjämte en utbildningskurs för sådana lärare,
som i början av maj anställdes vid beredskapskurser i Stockholm, under
villkor att de på fritid skulle bevista en 8-veckors lärarkurs. över 250 anmälningar
till nu angivna platser inkommo till kommissionen. Av dessa kunde ett
30-tal erhålla anställning.

Hittills lia omkring 700 elever med goda vitsord utskrivits efter fullständigt
genomgången kurs. Av dessa ha mer än hälften efter av kommissionen
vidtagna särskilda anordningar erhållit anställning inom industrien. Härtill

16

Kungl. Majus proposition nr 30.

kommer ett icke ringa antal elever, som efter att ha bevistat kursen under
relativt kort tid avbrutit utbildningen därför att vederbörande erhållit anställning,
ofta inom den yrkesgren, vari han åtnjutit undervisning.

Enligt vad kommissionen erfarit äro erfarenheterna av kursutbildningen
överlag goda. Kursledningarnas och yrkeslärarnas intryck av kurserna är
gott, i vissa fall uppges att verksamheten hittills överträffat alla förväntningar.
Eleverna ha visat ett ovanligt intresse och tillgodogjort sig undervisningen
förvånansvärt bra. Inhämtade upplysningar från arbetsgivare, som
tagit emot elever från kurserna, ge vid handen att kurserna fyllt sitt syftemål.

För kursverksamheten har av kommissionen hittills utanordnats ett sammanlagt
belopp av 600,115 kronor 92 öre.

Närmast på initiativ från Västernorrland bedrev kommissionen vid sidan
av s. k. skogshuggarkurser en ny form av omskolningsverksamhet för skogsbruket.
Därvid lämnades till icke yrkeskunniga skogsarbetare, förutom gängse
ackordslön, under fyra veckor en efter fallande skala utmätt arbetspremie
(4—1 krona per dag).

För att underlätta jordbrukets förseende med arbetskraft har kommissionen
i anslutning till av statsmakterna lämnade direktiv genom statsbidrag
understött utbildningsverksamhet i jordbruket genom dels Kvinnoföreningarnas
beredskapskommitté, dels vissa hushållningssällskap.

Hj alp verksamhet.

I tabell 3 återgives en översikt över den hjälpverksamhet för arbetslösa
som bedrivits under tiden 1 januari 1938—31 oktober 1940.

Under månaderna juni och juli 1940 utgjorde antalet hjälpta arbetslösa
76 respektive 74 procent av samtliga hjälpsökande. Då arbetslöshetssiffrorna
från och med juli månad började öka, sjönk det relativa antalet hjälpta, som
naturligt är. Under oktober månad uppgick antalet hjälpta arbetslösa till omkring
70 procent av samtliga hjälpsökande.

Samtidigt härmed har skett en betydande förskjutning i hjälpformerna.
Under juni månad sysselsattes sålunda 2,229 man på arbetslinjen (42 procent
av samtliga hjälpta arbetslösa) medan 2,050 man åtnjöto kontantunderstöd
(39 procent av hela antalet hjälpta). I oktober månad däremot erhöllo 3,234
man hjälp på arbetslinjen (29 procent av hela antalet hjälpta) medan 6,519
man erhöllo understöd (57 procent av samtliga hjälpta arbetslösa). Det
ökade hjälpbehovet under hösten har sålunda i stor utsträckning måst
tillgodoses medelst understöd. En sådan utveckling är vid stigande arbetslöshet
för en kortare övergångsperiod ganska naturlig. Under november
månad ha emellertid mycket betydande såväl statliga som kommunala
beredskapsarbeten varit föremål för kommissionens behandling och dessa
komma efter hand att bereda hjälp för väsentligt större antal arbetslösa
på arbetslinjen. Strävandena i denna riktning bereda vissa svårigheter på
grund av arbetslöshetens lokalisering till företrädesvis storstäderna och vissa
andra områden. Det förtjänar sålunda nämnas att av 5,702 dagunderstöd

Kungl. Majlis proposition nr 30. 17

Tab. 3. Hjälpverksamheten för arbetslösa.

därav hjälpta

jenom

Hela

statligt bered-skapsarbete

korn-

reservarbete

kom-

kontant-

understöd

År och månad

antalet

hjälpta

i kom-missio-nens
regi1

i annan
myn-dighets
regi

munalt

bered-

skaps-

arbete

arkiv-

arbete

stats-

kom-

munalt

reserv-

arbete

arbete

utan

stats-

bidrag

dag-

under-

stöd

kom-

munalt

under-

stöd

bild-

nings-

hjälp

Årsmedeltal.

1938 ..............

10,924

1.846

6b3

599

105

1,308

1,517

2,370

2.252

264

1939 ..............

10,980

1,394

1,392

805

116

840

1,750

2,885

1,546

252

Månadssiffror.

1939.

September........

5,996

1,130

1,622

814

116

544

844

—

783

143

Oktober ..........

6,903

1,171

1,571

766

123

454

964

842

834

178

November ........

8,488

1,241

1,301

787

122

492

1,192

1,811

1,366

176

December ........

9,221

1,011

1,045

627

124

443

1,277

2,930

1,688

76

1940.

Januari ..........

10,135

1.182

971

636

132

411

1,335

3,273

2,085

110

Februari..........

10,556

1,070

766

580

127

298

1.404

3,423

2,582

306

Mars..............

10,210

863

647

435

130

213

1,386

3,493

2,814

229

April..............

7,176

597

638

402

131

138

1,041

2,676

1,397

156

Maj ..............

5,407

405

926

546

127

196

724

1,279

921

283

Juni..............

5,276

358

1,011

518

128

214

589

993

1,057

408

Juli ..............

5,858

524

1,084

318

119

197

661

1,009

1,379

567

Augusti ..........

7,519

1,133

1,051

318

119

195

669

1,532

1,867

635

September........

9,019

1,458

1,059

255

122

181

814

2,694

1,807

629

Oktober ..........

11,343

1,655

995

233

125

226

1,021

5,702

817

569

med statsbidrag under oktober månad 4,888 utgingo i Stockholm, Göteborg
och Malmö och därav enbart i Göteborg icke mindre än 3,251. Denna senare
siffra har därefter ökat till över 4,000 dagunderstöd.

TTT. Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden.

Det behöver icke särskilt understrykas, att varje försök att bedöma den
sannolika arbetsmarknadsutvecklingen i fortsättningen måste vara behäftat
med mycket stor osäkerhet. Såtillvida äro dock möjligheterna i sådant hänseende
nu större än under vanliga omständigheter, som betydande delar av
produktionen äro föremål för central planering utifrån synpunkter, som bestämmas
av försvarets, folkförsörjningens och råvaruhushållningens krav.
Även där sådan planering icke direkt föreligger kunna produktionsbetingelserna
i stor och avgörande grad vara bestämda av statliga åtgärder eller förhållanden,
som sammanhänga med dylika; byggnadsverksamhetens beroende

1 Årsmedeltalen för 1938 och 1939 samt månadstalen för tiden september 1939—juni 1940
avse statligt reservarbete.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 30.

75 41 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

av kreditvillkoren och därmed indirekt av penning- och försvarspolitiken ger i
nuvarande läge ett exempel härpå.

Det framgår av den föregående redogörelsen för sysselsättningens utveckling,
att sysselsättningsminskningen under det förflutna året till betydande
del har varit lokaliserad till sådana produktionsgrenar, som normalt äro starkt
säsongpräglade. Detta gäller i första hand byggnadsindustrien och dess materialindustrier
men även i stor utsträckning träindustrien. Dessa industrier
uppvisade under föregående höst och vinter en förstärkt säsongnedgång, vars
krisartade karaktär därefter, under våren och sommaren innevarande år, framträdde
däruti, att den sedvanliga säsonguppgången till stor del uteblev. Detta
förhållande ger i och för sig anledning att räkna med en svagare sysselsättningsminskning
än vanligt under den nu påbörjade och under de närmast
följande månaderna fortsättande period, då vintersäsongens avmattning i
sysselsättningen sedvanligen brukar ske — en viss säsongmässig stabilisering
på den reducerade nivå, till vilken sysselsättningen inom de mest säsongbetonade
industrierna redan bragts ned. Ur arbetslöshetssynpunkt måste det
givetvis vara av väsentlig betydelse, att en stor del av den kommande vinterns
»säsongarbetslösa» ej haft en föregående arbetssäsong.

Såsom förut belysts har under det gångna året byggnadsverksamheten för
ordinära ändamål successivt avvecklats; till betydande del har den sysselsättning,
som förekommit för byggnadsarbeten under detta år, berott på arbeten
för försvarsändamål. Ingenting tyder på någon nära förestående uppblomstring
av bostadsbyggandet. Antalet beviljade byggnadsföretag, som ger uttryck
för byggnadsföretagarnas planer, tyder på en nästan fullständig stagnation i
den enskilda företagsverksamheten på detta område. I följande tablå redovisas
antalet beviljade byggnadsföretag (eldstäder) i rikets städer med mer än

30,000 invånare under de tre första kvartalen 1939 och 1940.

Antal beviljade eldstäder.

a

b

b i %

1939.

1940.

av a.

lista kvartalet ..

................ 24,005

4,500

19

2:dra »

................ 14,263

1,776

12

3: d j e »

................ 12,173

1,556

13

Även för de i byggnadsstatistiken inbegripna byggnadsföretagen för andra

än bostadsändamål visar

byggnadsverksamheten

en betydande samman-

krympning.

Beviljade lokaler i kvm. för andra än bostadsändamål i vissa städer.

a b

1939.

1940.

Irsta kvartalet ........

................... 143,526

92,474

2:dra » ........

................... 291,531

44,973

3:dje » ........

................... 168,092

56.504

Summa 603,149

193,951

b i procent

av a 32 %

19

Kungl. Majus proposition nr 30.

Det synes uppenbart, att utsikterna för förbättrad sysselsättning inom
byggnadsfacken till följd av spontant uppsving inom den enskilda byggnadsverksamheten
äro mycket små. Snarare peka de anförda uppgifterna mot än
ytterligare sammandragning.

Inom industrikommissionen ha utförts vissa beräkningar av sysselsättningen
inom industrien, grundad på uppskattningar av produktionens utveckling
fram till våren 1941, varvid förutsättningen har varit att den industriella
utvecklingen icke påverkas av några vid undersökningens utförande icke beslutade
statliga åtgöranden. Syftet har därvid varit att utröna omfattningen
av det disponibla kapacitetsutrymmet inom olika industrier. Undersökningens
huvudresultat kan sägas ge vid handen sannolikheten — under nämnda givetvis
icke verklighetstrogna förutsättning — av att den industriella sysselsättningen
under senaste delen av innevarande år skulle långsamt sjunka för att
därefter och fram till våren 1941 gå tillbaka i starkare takt.

Inom vissa industrier, särskilt sådana som bearbeta importerade råvaror
torde en sådan tillbakagång vara ofrånkomlig, örn ingen väsentlig förändring
i avspärrningsläget inträffar. Det synes som örn inom den närmaste framtiden
ersättningsproduktionen inom textilindustrien, läderindustrien och denkemiskttekniska
industrien icke kan tillnärmelsevis fylla ut det utrymme, som uppstår
genom råvaruknappheten. Inom den viktigaste industrigruppen, metallindustrien,
torde å andra sidan produktionsuppgifter, som nu äro under
planering, komma att upptaga och mer än motsvara det kapacitetsutrymme,
som kan komma att friställas genom färdigställandet av nu pågående produktion.

Yad slutligen gäller exportindustrien, äro givetvis utsikterna beträffande
sysselsättningen inom den väsentligen beroende av handelspolitiska avgöranden
och andra omständigheter av politisk art. Även frågan örn arbetskraftsbehovet
inom skogsbruket under kommande år är — icke minst med tanke
på vår bränsleförsörjning — i så hög grad beroende av planer, som för närvarande
äro under utarbetande, att ett omdöme knappast kan fällas innan
dessa äro färdiga.

Arbetsmarknadsutvecklingen inom den närmaste framtiden rymmer sålunda
många osäkerhetsmoment. Läget har emellertid ansetts vara sådant, att vittgående
undersökningar igångsatts rörande tillvaratagande av ledig arbetskraft
och ledig industriell kapacitet.

IV. Sysselsättningsprogrammet.

Industri kommissionen.

Det osäkra läget på arbetsmarknaden och framförallt de genom handelsavspärrningen
orsakade försörjningssvårigheterna ha föranlett en rad utredningar
i syfte att skapa sysselsättningsmöjligheter för den ledigblivna arbetskraften
inom sådan produktion, som med hänsyn till försörjningsläget är
särskilt angelägen. Inom industrikommissionen började redan tidigt utarbetas

20

Kungl. Majus proposition nr 30.

planer för en inhemsk ersättningsproduktion och i maj 1940 tillsattes en särskild
sakkunnig för att utreda möjligheterna att genom ny produktion hålla
den industriella sysselsättningen uppe. Inför risken av en större arbetslöshet
har industrikommissionens arbete på detta område under hösten forcerats och
samarbete har därvid även etablerats med Sveriges industriförbund. Industriförbundet
har i kontakt med småindustriens och hantverkets organisationer
ägnat speciell uppmärksamhet åt möjligheterna att finna sysselsättning för
mindre företag, som drabbats av avspärrningen.

Produktionen av ersättningsvaror har redan berett och kommer sannolikt
även i framtiden att bereda ökad sysselsättning. Särskilt på bränsleområdet
har ersättningsproduktionen fått en betydande omfattning. Förutom vedavverkningen
må här nämnas utvidgningen av torvindustrien, ökningen av
träkolsframställningen, upprätthållandet och utvidgningen av spritproduktionen,
de nya skifferotjeverken samt tillverkningen av gengasaggregat. Även
på andra områden kan emellertid ersättningsproduktion beräknas få en betydande
omfattning. Sålunda planeras en ökad framställning av metaller baserad
på inhemska malmtillgångar samt en fortsatt utbyggnad av kemiska industriens
olika grenar. Den nya produktionen är främst inriktad på att finna
ersättning för råvaror, som tidigare importerats. Dess största betydelse ur
sysselsättningssynpunkt torde komma att ligga däri, att produktionen i större
utsträckning kan hållas uppe i industrier, som förbruka dessa råvaror.

Efter samråd med arbetsmarknadskommissionen har inom industrikommissionen
och med biträde av övriga krisorgan även igångsatts utredningar beträffande
såväl företag för försvarets räkning som företag vilka på något
längre sikt äro ägnade att öka våra försörjningsmöjligheter. Försvarets önskemål
äro sålunda mycket betydande och äro främst ägnade att ge sysselsättning
inom verkstadsindustrien men även till stora belopp inom anläggningsoch
husbyggnadsverksamheten. Inom bränslekommissionen har framförallt
utarbetats ett mycket omfattande program för landsbygdens elektrifiering.
Trafikkommissionen har utarbetat flerårsprogram för såväl dubbelspårsanläggningar
som fortsatt järn vägselektrifiering. I samband därmed har även framlagts
anskaffningsprogram för elektriska lok och annan rullande materiel.
Inom livsmedelskommissionen pågår utredningar beträffande arbeten på jordbrukets
område och här kan förväntas önskemål örn förbättrade ladugårdar,
gödselstäder, lagerlokaler och dylikt. De framlagda planerna äro alltjämt
föremål för detalj granskning med hänsyn till materialtillgången, den lediga
industriella kapaciteten m. m.

Det sysselsättningsprogram, som sålunda är under utarbetande, erfordrar
emellertid på avgörande punkter tidskrävande förberedelser. Det kan endast
så småningom få full effekt och är dessutom till sin beskaffenhet sådant, att
det icke överallt kan smidigt anpassas till det rådande arbetslöshetsläget. Med
beaktande härav och främst med tanke på den kommande vintern och våren har
därför inom arbetsmarknadskommissionen verkställts inventering av sådana
arbetsföretag, som kunna ingå i ett mera mångskiftande sysselsättningsprogram.
Självfallet har det därvid endast varit fråga om nyttiga och angelägna
arbeten.

21

Kungl. Majus proposition nr 30.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
beredskapsplan.

Av inventeringens resultat kunna först redovisas de beredskapsplaner, som
föreligga på väg- och vattenbyggnadsområdet.

Hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreligga sålunda beredskapsplaner
för bland annat väg- och brobyggnader, för stensättningsarbeten, för hamnoch
farledsarbeten samt för flygfältsanläggningar. Dessa planer omfatta
arbeten som enligt uppgifter från vederbörande verk sluta å följande kostnader: Vägbyggnader

168,000,000 kronor, därav för budgetåret 1940/41 beräknas
kunna utföras för 82,000,000 kronor, motsvarande i statsbidrag 70,000,000
kronor.

Brobyggnader 14,000,000 kronor, varav under budgetåret 1940/41 beräknas
kunna utföras för 11,000,000 kronor, motsvarande statsbidrag 9,000,000
kronor.

Stensättningsarbeten för 8,000,000 kronor, som förutsättas helt komma att
täckas av statsbidrag.

Fiske-, motorbåtshamnar samt farleder för 11,200,000 kronor, motsvarande i
statsbidrag 10,700,000 kronor.

Handelshamnar för 9,900,000 kronor, motsvarande i statsbidrag 6,400,000
kronor.

För att möjliggöra ett snabbt igångsättande av företagen i beredskapsplanen
har Kungl. Majit ställt särskilda medel till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande. Därigenom har ett relativt stort antal företag kunnat förberedas.

Vid den planläggning, som för närvarande bedrives inom arbetsmarknadskommissionen,
har det för det ögonblickliga behovet gällt att utvälja sådana
arbeten, som utom det att de skola vara förberedda uppfylla villkoren att vara
med hänsyn till kommunikationsändamålet odisputabelt angelägna och att
vara ur teknisk synpunkt sådana att de kunna bedrivas även vintertid.

Vid bedömandet av angelägenheten de olika företagen emellan har arbetsmarknadskommissionen
inlett samråd med länsstyrelserna och andra berörda
myndigheter. För det samråd, som äger rum mellan kommissionen och vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, finnas vissa riktlinjer uppdragna, vilka äro angivna
i en av cheferna för kommunikationsdepartementet och socialdepartementet
godkänd promemoria av den 11 oktober 1940.

Slutgiltiga resultat rörande de undersökningar, som sålunda påbörjats, föreligga
ännu icke för riket i dess helhet. För vägbyggnader har undersökning
hittills slutförts beträffande 14 län. De vägföretag, som ansetts i första hand
böra komma till utförande, äro inom dessa län till antalet 61 och motsvara en
beräknad kostnad av cirka 45 miljoner kronor. En uppskattning för resterande
län ger en antaglig kostnad av cirka 15 miljoner kronor. För riket i dess helhet
skulle alltså kunna beräknas en tillgång av vägarbeten liimpliga som beredskapsarbeten
vintertid, motsvarande en kostnad av 60 miljoner kronor. Förutom
dessa företag, som äro ur vägsynpunkt mest angelägna, finnes en stor
reserv av vägarbeten, lämpade att igångsättas sommartid, och sådana som

22

Kungl. Majus proposition nr 30.

icke ansetts vara särskilt angelägna. Beträffande hamnbyggnader har ännu
endast en preliminär gradering kunnat ske.

Statliga byggnader.

Med tanke på behovet av sysselsättningsmöjligheter vid en snabbt inträdande
arbetslöshetskris har tidigare av riksdagen uppförts ett betydande antal
statliga byggnader på beredskapsstat. En liknande ställning har genom den
av det statsfinansiella läget betingade nedskärningen i statsutgifter (proposition
79/1939) beretts åtskilliga företag, som redan uppförts på riksstat.
Även på detta område finnes sålunda en reserv av arbeten, som relativt
snabbt torde kunna mobiliseras. Enligt till arbetsmarknadskommissionen
lämnade uppgifter finnas inom byggnadsstyrelsen statliga byggnader till
ett belopp av 97. s miljoner, vilka äro föremål för byggnadsstyrelsens handläggning.
Byggnader för 25.2 miljoner kronor äro så förberedda att entreprenadhandlingar
föreligga. Beträffande byggnader för ytterligare 8.8 miljoner
kronor kunna entreprenadhandlingar färdigställas inom den närmaste framtiden,
medan för återstoden av byggnadsprojekten endast huvudritningar,
skisser eller dylika mera preliminära handlingar föreligga.

Kommunala företag.

En effektiv kamp emot arbetslösheten måste alltid och under alla förhållanden
till stor del bygga på kommunala initiativ och åtgärder. Kommunala
arbetsföretag måste därför intaga ett betydande rum i sysselsättningsprogrammet,
och det har varit arbetsmarknadskommissionen särskilt angeläget,
att medelst en kommunal inventering skaffa överblick över de möjligheter till
sysselsättning, som kommunerna kunna erbjuda.

I syfte att skapa en ständigt aktuell överblick över de sysselsättningsmöjligheter
som kunna tillgripas vid en arbetslöshetskris har redan tidigare
inom socialdepartementet upprättats ett register över beredskapsarbeten.
Registret grundar sig på inventeringar utförda åren 1936 och 1938 hos såväl
kommunala som statliga myndigheter. Genom återkommande inventeringar
avsågs att hålla detta register ständigt levande, så att utförda arbeten efter
hand skulle avföras och nya företag anmälas. På samma gång skulle hos
myndigheterna inskärpas nödvändigheten av att så planera och förbereda
framtida arbeten, att en beredskapsreserv städse stod till förfogande. Inom
arbetsmarknadskommissionen, som nu övertagit detta register, har under
hösten företagits en ny inventering av uppgifterna genom hänvändelser till
kommunerna.

Den nya inventeringen har emellertid i två avseenden bestämt begränsats.
Sålunda ha uppgifter endast begärts på sådana arbetsföretag, som kunna
sättas igång före den 1 juli 1941. Avsikten härmed har varit att utesluta alla
sådana företag, som endast grunda sig på mer eller mindre lösa hugskott.
Däremot ha kommunerna haft frihet att angiva arbetsobjekt av praktiskt taget
varje slag och även sådana, som icke skulle erfordra anslag av arbetslöshetsmedel
för att komma till utförande. Genom den restriktiva hållning, som
staten sedan krigsutbrottet intagit, har nämligen otvivelaktigt i kommunerna

23

Kungl. Majus proposition nr 30.

upplagts ett förråd av arbeten, som nu skulle komma till utförande om statsbidrag
kunde erhållas på ordinarie bidragsformer (exempelvis folkskolebyggnader)
eller örn tillstånd till upplåning lämnades i normal utsträckning.

Därjämte har det antal kommuner, som anmodats lämna uppgifter, starkt
begränsats. Principen för urvalet har varit, att alla sådana orter så vitt
möjligt medtagits, där industrien enligt senast tillgängliga uppgifter sysselsätter
minst 200 arbetare. Därjämte ha alla de kommuner medtagits, som
ännu sommaren 1935 (vid tidpunkten för den första klientelundersökningen1)
rapporterade någon mera betydande arbetslöshet. I undersökningen ingår
efter detta urval 102 städer och 364 landskommuner. Ett 50-tal kommuner
ha meddelat, att de icke ha några arbetsobjekt av åsyftat slag tillgängliga.
Från 95 städer och 257 landskommuner föreligger, då detta skrives, sådana
uppgifter att de kunnat sammanställas till en första översikt, vilken återgives
här.

Uppsrivna kostnader för redovisade företag''.

Företagens art

Städer

kr.

Lands-

kommuner

kr.

Summa

kr.

174,516,670

53,802,124

87,297.463

43.215,455

27,756,895

7,990,300

6,310,881

3.682,700

48.066,759

56,642,421

11,770,790

5,095,332

289,000

1,861.056

5,098,572

1,351,195

222,583,429

110,444,545

99.068,253

48,310,787

28,045,895

9,851,356

11.409,453

5,033,895

Vatten- och avloppsledningar ..................

Vägar och gator (inkl. spårvägar) ..............

Hamnar och vattenarbeten......................

Flygfält........................................

Idrottsplatser och friluftsbad....................

Planterings- och jordschaktningsarbeten ........

Diverse företag ................................

Summa

404,572,488

130,175,125

534,747,613

I tabellerna 4 och 5 återgivas kostnaderna för de uppgivna arbetena fördelade
på städer och landskommuner inom de olika länen. Beträffande de
olika grupperna av företag torde endast gruppen husbyggnader erfordra
närmare beskrivning. I tabell 6 har denna grupp redovisats med uppdelning
på företag av olika art.

Bostadsförbättringar på landsbygden.

Erfarenheterna från förra arbetslöshetskrisen ha visat, att ett tillräckligt
smidigt sysselsättningsprogram till väsentlig del måste byggas på ett mycket
stort antal mindre arbeten, spridda över hela landet. De företag, som ur
denna synpunkt kunna anses särskilt lämpade, äro dels bostadsförbättringarna
på landsbygden, dels skogsvårdsåtgärder. Enligt uppgifter, som inhämtats
genom egnahemsstyrelsen, föreligger ett behov av bostadsförbättringar
på landsbygden, vars totala kostnader kan uppskattas till cirka 121.6 miljoner
kronor. Av detta belopp avse 112.5 miljoner kronor egentlig bostadsförbättring
och 9.0 miljoner kronor lantarbetarbostäder. Erforderligt statsstöd för
detta byggnadsprogram skulle enligt nu tillämpade grunder kunna beräknas
till 85.0 miljoner kronor, nämligen till förbättringsbidrag, förbättringslån och

1 ArbetslöshetsunderBökningen den 31 juli 1935 (S. O. TJ. 1936:21), utförd av arbetslÖBhetskommissionen
och avseende hos arbetslöshetskommittöerna nämnda dag hjälpsökande
arbetslösa.

K3

Tab. 4. Städer. Uppgivna kostnader i kronor för nedan andima arbeten.

Städer

Län

Antal

städer

Hus-

byggnader

Vatten-och avlopps-ledningar

Vägar
och gator
(inklusive
spårvägar)

Hamnar
och vatten-arbeten

Flygfält

Idrotts-platser och
friluftsbad

Planterings-och jord-schaktnings-arbeten

Diverse

företag

•Summa

kronor

Stockholms stad

i

42,395,500

15,360,000

19,929,000

10,286,000

15,080,000

3,409,000

3,643,500

40,000

110,143,000

Göteborgs stad

i

44,124,257

13,185,000

5,612,250

10,200,000

—

272,250

—

—

73,393,757

Malmö stad ....

i

13,623,603

1,720,000

3,113,000

900,000

—

1,275,000

—

872,000

21,503,603

Stockholms

län

5

3,260,000

1,732,000

4,051,500

630,000

265,000

300,000

—

—

10,238,500

Uppsala

»

2

6,956,600

2,066,600

1,715,800

636,700

—

11,000

217,700

18,000

11,622,400

Södermanlands

»

4

200.000

1,583,400

3,008.200

172,885

—

182,000

32,200

—

5,178,685

Östergötl ands

»

6

8,726,600

4,962,400

9,601,000

2,839,000

10,000

820,000

252,000

—

27,211,000

Jönköpings

»

8

5,711,500

1.068.000

3,355,155

287,600

250.000

587,600

—

—

11,259,855

Kronobergs

»

2

2,346,660

433,000

663,500

—

1,000,000

—

—

—

4,443,160

Kalmar

»

5

4,372,700

182,000

1,884,700

5,787,700

3,698,000

123,000

1,161,000

75,000

17,284.100

Gotlands

»

1

1,815.000

160,000

979.058

—

420,895

—

31,000

—

3,405,953

Blekinge

»

3

60,000

147,000

1,770.900

5,626,100

—

—

279,350

—

7,873,350

Kristianstads

»

4

2,415,000

425,700

995,700

- .

176,000

—

—

—

4,012,400

Malmöhus

»

7

10,988,K00

1,799,300

5,280,100

720,000

—

85,500

16,000

134,700

19,024,400

Hallands

»

5

1,323,000

1,149,100

1,283,200

1,017,770

—

40,000

83,500

400,000

5,296,570

Göteborgs o. Bohus »

5

2,407,770

1,861,400

4,045,200

1,770,000

—

—

40,000

48,000

9,672,370

Älvsborgs

»

6

8,231,180

2,355,400

5,065,800

336,000

1,600,000

—

215,000

200,000

18,003,380

Skaraborgs

»

7

2,860,000

1,143,600

1,987,560

313.000

—

42.300

—

—

6,346,460

Värmlands

»

4

3,520,000

701,600

735,000

575,000

437,000

470,000

150,000

160,000

6,748,600

Örebro

»

3

1,559,500

754,255

4,033,900

—

—

15,300

62,000

1,630,000

8,054,955

Västmanlands

»

1

150,000

311,000

1,085,500

—

—

—

—

—

1,546,500

Kopparbergs

»

4

1,836,000

527,410

789,390

8,000

2,200,000

50,000

99,631

—

5,510.431

Gävleborgs

»

1

393,000

—

—

—

—

—

—

—

393,000

V ästernorrlands

»

3

1,730,000

200,500

763,850

304,000

2,000,000

—

—

—

4,998,350

J ämtlands

»

1

—

248,900

158,000

190,700

—

—

—

—

597,600

Västerbottens

»

2

1,885,000

82,150

563,800

15,000

620,000

307,350

25,000

84,000

3,582,300

Norrbottens

»

3

1,635,000

142,409

4,826.400

600,000

—

—

3,000

21,000

7.227,809

Summa

95

174,516,670

53,802,124

87,297,463

43,215,455

27,756,895

7,990,300

6,310,881

3,682,700

404,572,488

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Tab. 5. Landskommuner. Uppgivna kostnader i kronor för nedan angivna arbeten.

Län

Antal

kom-

muner

Hus-

byggnader

Vatten -och avlopps-ledningar

Vägar
och gator

Hamnar
och vatten-arbeten

Flygfält

Idrotts-platser och
friluftsbad

Planterings-och jord-schaktnings-arbeten

Diverse

företag

Summa

kronor

14

6,767,000

9,308,126

937,500

213,000

_

140,000

52,500

—

17,418,126

Uppsala............

8

84,500

1,982,600

294,100

25,000

—

19,000

53,000

—

2,458,200

4

533,500

211,700

135,000

—

—

63,200

13,400

—

956,800

Östergötlands ......

Jönköpings ........

kronobergs ........

8

11

1.350.000

1.058.000

126,500

151,324

137,500

180.502

3,000

70,000

—

30.000

17.000

35,000

35,000

5,000

1,682,000

1,516,826

7

185,000

963,080

155,700

—

78,000

20,000

4,000

—

1,405,780

11

1,818,400

295,075

243,950

37,000

—

29,500

203,000

15,400

2,642,325

1

395,000

200.000

69.000

400,000

—

9.000

—

—

1,0/ 3,000

Blekinge ..........

10

1,057,936

1,849,852

1,596,097

94,000

—

3,000

—

22,655

4,623,540

10

542,750

330,700

262,321

48,000

—

77,750

72,895

—

1,334,416

13

504,000

1,605,900

279,076

—

—

60,000

22,570

—

2,471,546

5

380,400

63,000

129,100

120,000

—

—

2,000

—

694,500

Göteborgs o. Bobus. .

Älvsborgs ..........

Skaraborgs ........

18

1,385,223

2,906,328

766,152

837,850

207,000

57,172

147,666

—

6,307,391

13

1,447,750

817,914

92,073

12,000

—

91,100

55,532

—

2,516,369

4

16

45,000

5,205,080

519,200

3,171,700

10,000

92,915

2,192,682

—

27,660

105,000

15,000

122,170

10,000

616,860

10,899,547

10

2,952,685

2,555,600

424,350

100,000

—

38,800

412,500

102,400

6,586,335

10

1,816,800

253,300

387,965

95,400

—

54,91*0

77,788

—

2,686,153

Kopparbergs........

Gävleborgs ........

Västernorrlands ....

18

3,633,290

1,422,425

831,246

15,400

—

74.000

347,203

4,500

6,328,064

12

2,752,750

2,295,250

576,000

116.000

—

228,900

277,073

15,500

6,261,413

26

5,566,470

14,986,357

2,404,710

70,000

—

392,500

332,740

93,140

23,845,917

6

338,933

108,000

56,717

—

—

—

37,000

—

540,650

9

1,420,800

4,564,830

103,540

75,000

4,000

37,674

3,000

42,000

6,250,844

Norrbottens........

13

6,825,492

5.953,660

1,605,276

571,000

—

284,900

2,777,535

1,040,600

19.058,463

Summa

—

257

| 48,066,759

56,642,421

11,770,790

5,095,332

| 289,000

1,861,056

| 5,098,572

1,351,195

| 130,175,125

to

o»

Kungl. Majlis proposition nr 30.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Talf. G. Uppgivna kostnader i kronor för busbyggnadsföretag.

Företag

Stockholm

Göteborg

Malmö

Övriga

städer

Lands-

kommuner

Summa

kr.

Bostadsbyggande med kom-

munalt stöd (småstugor o.
dyl.)..................

2,675,000

7,571,000

305.000

130.000

60,000

83,783

10,611,000

213,783

Bostadsförbättringar ......

Bostäder för barnrika famil-

—

jer i hyreslius ..........

2,090,000

1,586,000

995,000

134,000

4,805,000

Bostäder för barnrika famil-

jer i egna hem..........

275.000

1,686,000

943,700

4,130,000

595.878

1,580,325

1,814.578

11,849,325

Pensionärshem............

4,100,000

353,000

Medborgarhus, rådhus, kom-

400,000

1,200,000

700,000

10,543,700

8,579,000

21,422,700

Andra offentliga lokaler (kon-

serthus, bibliotek, stads-hotell m. m.)............

1,624,700

4,700,000

3,149,660

750,000

10,224,360

Kontorslokaler, magasins- o.

förrådslokaler, arrestloka-ler m. m..........

870.000

4.053.000

1.496.000

1,631,000

1,672,670

5,043,000

4,020,800

484.000

1,147,437

12,081,000

17,427,907

Byggnader för socialvården
Sjukhusbyggnader och vård-

9,091,000

hem m. m...........

9,046,500

10,223,000

10,181,557

9,901,000

1,202,793

2,512,140

3,801.100

27,930,850

859,300

27,698,205

9^ HQ1

Skolbyggnader ............

Idrottshallar och simbadan-

78,265,195

läggningar.............

3,900,000

4,000,000

5,909,500

2,675,000

16,484,500

Bastu- och mindre badhus-

anläggningar............

310,000

1,660,000

240,800

589,900

550,800

2,249,900

Brandstationer.......

Kyrkliga byggnader; kapell,

församlingshus, prästgår-dar m. m...............

550,000

852,000

5,501,000

2,589,131

9,492,131

Summa

42,395,500 44,124,257

13,623,603| 74,373,31 o|48,066,759

222,583,4291

nybyggnadslån 78.1 miljoner och till lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag
6.9 miljoner kronor. Det erforderliga statsstödet fördelar sig
med 41.3 miljoner kronor på bidrag och 43.7 miljoner kronor på lån. Av det
totala ovan nämnda beloppet på 121.5 miljoner kronor representerar 33.9
miljoner kronor byggnadsföretag, varom ansökningar redan föreligga hos
egnahemsnämnderna.

Skogs vårdsåtgärder ni. m.

Beträffande skogsvårdsåtgärder ha uppgifter örn redan planlagda företag
inhämtats från domänverket och skogsvårdsstyrelsemas förbund. Av domänverket
redovisas dylika företag till ett belopp av 33.2 miljoner kronor representerande
cirka 4 miljoner dagsverken och av skogsvårdsstyrelsemas förbund
till ett belopp av 4.2 miljoner kronor representerande cirka V2 miljon
dagsverken. De föreslagna arbetsobjekten utgöras av såväl skogsvägar och
skogsdikningar som skogsröjning och skogsodling. Självfallet täcka de här
redovisade redan planlagda företagen icke på något sätt de möjligheter till
sysselsättning, som faktiskt finnas inom skogarna. Det torde emellertid förhålla
sig så, att en fortsatt planläggning av dylika företag ofta är relativt lätt
att snabbt verkställa, örn starkare behov därav skulle uppträda.

Planer för anskaffande av småarbeten av liknande typ äro dessutom under

27

Kungl. Majus proposition nr 30.

utarbetande även på andra håll. Inom luftskyddsinspektionen försiggår sålunda
utredning rörande behovet av mindre branddammar och beträffande
behovet av cykelstigar för brandskyddet i skogarna. Vissa utredningar angående
byggande av mindre bastuanläggningar och tvättstugor i kommunerna
pågå slutligen inom pensionsstyrelsen.

Bostadsproduktion.

Vid bedömande av frågan örn möjligheterna att få igång en bostadsproduktion
måste hänsyn tagas såväl till läget på bostadsmarknaden som till
byggnadskostnaderna.

Det är först klart, att sådan bostadsproduktion, som utgöres av örn- och
ersättningsbyggnad, särskilt på landsbygden, kan utföras oberoende av det
aktuella läget på bostadsmarknaden. Däremot har uppenbarligen byggnadskostnadsfrågan
ett väsentligt intresse även i sammanhang med dylik byggnadsverksamhet.
Erfarenheten ger vid handen att bostadsförbättring på landsbygden
bildar en mycket stor reserv av arbetsmöjligheter, som lätt kan
aktualiseras, förutsatt att en tillfredsställande lösning av byggnadskostnadsfrågan
kan åvägabringas.

I fråga örn bostadsmarknadsläget i stadssamhällena ha farhågor uttalats
för att en tendens till bostadsöverskott skulle lägga hinder i vägen för ny
bostadsproduktion. Denna uppfattning har dock icke styrkts av företagna
utredningar på området. I vissa städer förekommer visserligen en ganska
riklig bostadsreserv, men för stadssamhällena som helhet synes detta icke
vara fallet. Enligt uppgifter från allmänna bostadsräkningen år 1939, utgjorde
bostadsreserven vid ingången av senast förflutna hyresår 2 procent, vilket
kan betecknas som en normal reserv. Enligt uppgifter till socialstyrelsen
från byggnadsnämnderna i samtliga städer har under det gångna året en
visserligen icke stark men dock märkbar förskjutning mot ökad bostadsknapphet
beträffande smålägenheter gjort sig gällande. I vissa orter med
snabb industriell expansion har under detta ar en svårartad bostadsbrist
gjort sig gällande. I syfte att nå noggrann kännedom örn de aktuella förhållandena
på bostadsmarknaden har Kungl. Majit givit socialstyrelsen i uppdrag
att företaga en inventering av lediga lägenheter; denna är för närvarande
under utförande.

Vid bedömande av läget på bostadsmarknaden måste hänsyn tagas till det
förhållandet, som framgått vid föregående redogörelse, att först successivt
under innevarande år bostadsproduktionens sammankrympning lett till minskning
av utbudet av nya lägenheter. Som helhet är tillskottet till lägenhetsbeståndet
under detta år ingalunda obetydligt. Först under följande år reduceras
nytillskottet till en ringa bråkdel av vad som tidigare år varit normalt.

En nödvändig förutsättning för att ny bostadsproduktion av ur arbetsmarknadssynpunkt
någorlunda verkningsfull omfattning skulle kunna upptagas
är att byggnadskostnaderna kunna hållas tillbaka. Kungl. Majit har
också uppdragit åt cn särskild kommitté, 1940 års byggnadskostnadssakkunniga,
att utreda möjligheterna härtill. Enligt vad kommissionen har sig

28

Kungl. Maj-.ts proposition nr 30.

bekant, torde de sakkunnigas uppdrag vara slutfört inom en nära framtid.
De förskjutningar i ränteläget och byggnadskostnaden, som under det gångna
året inträffat, lära enligt av de sakkunniga under hand lämnade uppgifter
förutsätta en höjning av hyresnivån med 30 å 35 procent, för att bostadsbyggande
skall bli räntabelt. Det synes uppenbart att en sådan höjning icke är
förenlig med en acceptabel lösning av bostadsbyggandets problem.

V. Arbetsmarknadskommissionens förslag.

Statsbidrag till kommunernas arbetslös hetskostnader.

I det föregående har getts en översikt över såväl statliga som kommunala
arbeten av den art, att de snabbt kunna sättas in för bekämpande av en omfattande
arbetslöshet. Sysselsättningsprogrammets förverkligande förutsätter
såväl statliga som kommunala insatser. Detsamma gäller över huvud taget
hela arbetslöshetspolitiken. I svensk arbetslöshetspolitik har det sålunda
alltid i första hand åvilat kommunerna att svara för arbetslöshetshjälpen.
Statens insats har jämte statliga arbeten i huvudsak bestått i ekonomiskt
bidrag på bestämda villkor till kommunernas arbetslöshetsåtgärder. De erfarenheter,
som under de gångna åren och främst under arbetslöshetskrisen
1931—1934 vunnits, synas emellertid nu böra föranleda en omprövning av
denna samverkan främst beträffande grunderna för statsbidrag till de kommunala
arbetslöshetsåtgärderna.

Det statsbidragssystem, som hittills tillämpats, har enligt alltjämt gällande
författning som norm tagit sikte på en halvering inom vissa bestämda gränser
av såväl understöds- som arbetskostnader mellan kommun och stat, dock med
möjlighet till såväl lägre som högre statsbidrag. Författningens schematiska
bestämmelser utarbetades emellertid inom statens arbetslöshetskommission
efter underhandsöverenskommelse med vederbörande departementschef till
ett detaljerat system av i stort sett följande utseende.

Statsbidragsprocenten uträknas för varje kommun med utgångspunkt från
tvenne objektiva faktorer. Dessa båda faktorer utgöras av den genomsnittliga
arbetslöshetsprocenten (antalet arbetslösa i medeltal under visst antal
månader i procent av invånareantalet) samt den genomsnittliga kommunala
utdebiteringen (allmän kommunalskatt + landstingsskatt + vägskatt) under
visst antal år. För varje kombination av värden på dessa faktorer kan man
i en matematisk funktion utläsa ett motsvarande värde på bidragsprocenten.
Exempelvis är denna 50 procent vid en arbetslöshet av 4 procent och ett
skattetryck av 10 kronor samt 90 procent vid en arbetslöshet av 8 procent och
ett skattetryck av 20 kronor. Aktualiteten av denna formels utslag blir självfallet
beroende av hur ofta bidragsprocenten revideras och på de tidsperioder,
från vilka i formeln ingående arbetslöshetsprocent och skattemedeltal hämtas.
Under konjunkturer med starkt stigande arbetslöshet och skatter erfordras
ofta återkommande revisioner, grundade på medeltal från korta tidsperioder.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

På grund härav fastställdes under den föregående krisens höjdpunkt bidragsprocenterna
halvårsvis, varvid formelns faktorer grundades på arbetslösheten
under en tremånadsperiod och senast kända skattesatser. Till understödsverksamhet
utgick minst 50 procent och till arbetslöner vid statskommunalt
reservarbete minst 30 procent i statsbidrag. Allteftersom krisen mildrades
utsträcktes underlaget för medeltalsberäkningarna, och från och med
januari 1936 — alltså under huvudsakligen stigande konjunkturer — har
arbetslöshetsprocenten uträknats på medeltalet av de senaste 12 månadernas
arbetslöshetstal och den kommunala utdebiteringen på tre års skattesatser.
Härigenom ha för kommunerna vunnits den fördelen, att även något tillbaka
i tiden liggande, sämre arbetslöshets- och skatteförhållanden fått inverka på
uträkningen av bidragsprocenten. Under de egentliga högkonjunkturåren utgjorde
minimum för bidrag till understöd 10 procent men till statskommunala
arbetslöner alltfort 30 procent. I kommuner med hastigt uppstående, betydande
arbetslöshet, t. ex. i vissa skogskommuner hösten 1938, medgav kommissionen
med frångående av formelutslaget väsentligt högre procentsatser,
som regel 50 procent till dagunderstöd.

De fastställda bidragsprocenterna tillämpas med antydda undantag på dagunderstöd
och på arbetslöner vid statskommunala reservarbeten. På materialkostnaderna
vid dylika arbeten utgår hälften av bidragsprocenten för löner
ökad med 5. Systemet är dessutom försett med vissa begränsningar. Sålunda
tillkommer det kommissionen att bestämma det antal kontantunderstöd
på vilka statsbidrag får utgå. Bidrag på arbetslöner utgår enligt kungörelsen
ej på de utbetalda lönebeloppen; endast på den del därav, som svarar
mot de fastställda reservarbetslönerna per dag. Vissa materialkostnader äro
helt undantagna från bidrag.

Det ligger i öppen dag, att det här i sina huvuddrag skildrade systemet lider
av en viss svaghet redan i utgångspunkten. Vid bestämmandet av statsbidragsprocenten
för framtiden utgår man från faktorer, som tillhöra det förflutna.
Skall principen strängt följas blir resultatet tydligen det, att bidraget
blir ringa vid krisens början och höjdpunkt men större under krisens avveckling.
Någon mera påtaglig vägledning kan systemet näppeligen ge i en situation,
då en flerårig högkonjunktur hotar att övergå i en arbetslöshetskris.

Av allvarligare praktisk innebörd är emellertid den ringa förmåga till verklig
begränsning av de kommunala arbetslöshetsutgifterna, som systemet i vissa
fall visat sig ha. Det tar sålunda ej hänsyn till de faktiska arbetslöshetskostnaderna.
I varje fall har detta kunnat ske endast genom en ständig omprövning
av arbetslöshetsprocenten och även då endast tillnärmelsevis. Därjämte
har erfarenheten visat, att de nyss antydda begränsningarna i systemets tilllämpning
emellanåt haft ogynnsamma verkningar för kommunerna. Kommissionens
rätt att fastställa det antal dagunderstöd på vilket statsbidrag får utgå
tillämpas i överensstämmelse med hjälpkungörelsens anda med viss restriktivitet,
varför kommunerna under vissa förhållanden nödgats bedriva en
kompletterande kontantunderstödsverksamhet på egen bekostnad. Ävenså har
arbetslinjen på grund av begränsningarna i statsbidragsprocentens tillämpning
i en del fall blivit dyrbar för kommunerna.

30

Kungl. May.ts proposition nr 30.

I känslan av att den använda metoden för statsbidragets fastställande icke
sällan gav mindre tillfredsställande resultat, upptog arbetslöshetskommissionen
på ett tidigt stadium frågan örn revision av grunderna för statsbidragets
beräkning. Sedan Kungl. Maj:t åt 1937 års arbetslöshetssakkunniga uppdragit
att verkställa en översyn av vissa med arbetslöshetshjälpen sammanhörande
spörsmål, avbröts dock arbetet inom kommissionen.

Inom 1937 års arbetslöshetssakkunniga gjordes synnerligen omfattande
undersökningar i avsikt att konstatera de praktiska verkningarna av arbetslösheten
och det här skildrade statsbidragssystemet på kommunernas ekonomi.
Undersökningarna bygga på uppgifter örn kommunernas arbetslöshetskostnader
under tiden 1930—1936, vilka inhämtats direkt från kommunerna. I
detta sammanhang skall endast återgivas den bild av systemets verkningar,
som erhålles, då de kommunala arbetslöshetskostnaderna sättas i relation till
det kommunala skatteunderlaget. I nedanstående översikt ha kommunerna sålunda
fördelats efter de kommunala arbetslöshetskostnaderna per skattekrona.
Med kommunala arbetslöshetskostnader förstås i detta sammanhang kostnaderna
för samtliga arbetslöshetsåtgärder inom kommunen efter frånräkning av
erhållna statsbidrag.

I tabellen redovisas endast de kommuner, som deltagit i den av arbetslöshetssakkunniga
anordnade undersökningen. Vid läsningen av tabellen bör man ha i
minnet, att i första kolumnen — kommuner med en arbetslöshetskostnad av
0: 00—0: 50 kronor — ingå åtskilliga kommuner särskilt under åren före och
efter den egentliga krisen, där arbetslöshetsutgifter sannolikt helt saknas.
Nämnas kan sålunda, att under krisen 1931—34 icke mindre än 781 av landets
kommuner ej rapporterade arbetslöshet. Vidare bör man ha klart för sig, att
mycket höga kostnader per skattekrona icke i sin helhet belastat debetsed -

Kominunernas fördelning’ efter arbetslöshetskostnader per skattekrona.

Antal kommuner med

nedanstående kostnad per skattekrona.

0: 00-

0 :51—

1: 01-

1: 51-

2: 01-

2: 51-

3: 01-

4: 01-

5: 01-

10: 01-

20: 01-

0: 50

1: 00

1: 50

2: 00

2: 50

3: 00

4: 00

5: 00

10: 00

20: 00

(X)

Summa

Landskommuner.

1930 ..

2,105

45

15

4

4

—

1

—

1

_

—

2,175

1931 ..

1,939

114

51

22

22

13

7

4

3

—

—

2,175

1932 ..

1,620

250

126

68

40

25

24

15

5

1

1

2,175

1933 ..

1,286

319

173

120

81

50

78

32

32

4

—

2,175

1934 ..

1,352

314

175

91

58

57

49

21

54

3

1

2,175

1935 ..

1,646

210

103

70

32

25

41

17

28

1

—

2,175

1936 ..

1,833

152

72

35

22

18

19

8

15

1

—

2,175

Städer.

1930 ..

92

12

4

2

3

—

1

—

—

—

—

114

1931 ..

64

24

14

9

2

—

—

1

—

—

—

114

1932 ..

27

36

22

11

11

4

2

1

—

—

—

114

1933 ..

13

23

31

14

15

8

7

3

—

—

—

114

1934 ..

15

33

29

13

4

4

10

5

—

1

—

114

1935 ..

40

29

18

11

7

2

2

4

1

—

—

114

1936 ..

53

35

9

11

4

—

2

—

—

—

—

114

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

larna för året, enär vissa kostnader finansierats medelst lån. Liksom alltid då
skatteunderlaget införes i beräkningar av denna art, må man slutligen erinra
sig den bristfälliga korrespondens i tid, som föreligger mellan kostnaderna
och kommunens finansiella underlag. För år 1933 gäller exempelvis, att arbetslöshetskostnaderna
i den relation, som här uträknats, avse under år 1933 utgivna
kostnader. Skatteunderlaget utgöres emellertid av det antal skattekronor,
som bildar underlaget för den under 1933 betalade kommunalskatten,
vilken bygger på 1932 års taxeringar, vilka i sin tur avse 1931 års inkomster.

I varje fall torde tabellen ge ett starkt intryck av att åtskilliga kommuner
trots erhållna statsbidrag varit hårt tyngda av arbetslöshetsutgifter. Anser
man exempelvis att kronor 1:50 per skattekrona utgör övre gränsen för en
rimlig belastning, skulle under år 1933 icke mindre än 397 landsbygdskommuner
och 47 städer varit ekonomiskt tyngda av arbetslöshet.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att det under förra krisen tillämpade
statsbidragssystemet icke förmådde hindra en för åtskilliga kommuner orimlig
ekonomisk belastning på grund av arbetslöshetsåtgärder och att det följaktligen
icke åstadkom en önskvärd, rimlig utjämning av arbetslöshetsbördan
kommunerna emellan. Av det förut sagda beträffande de principiella och
praktiska svagheterna i det gamla systemet torde vara klart, att ett i dessa
hänseenden effektivare system måste grundas på tvenne förutsättningar. Dels
måste statsbidraget slutgiltigt regleras, först då man har möjlighet att överblicka
arbetslöshetens och arbetslöshetskostnadernas verkliga omfattning
d. v. s. vid årets slut. Dels måste statsbidraget beräknas och utgå på de totala
arbetslöshetskostnaderna. Det system, som i det följande föreslås, bygger på
dessa båda utgångspunkter.

Innan detaljerna i ett sådant system göras till föremål för diskussion torde
emellertid den statsfinansiella sidan av saken förtjäna uppmärksamhet. Inom
1937 års arbetslöshetssakkunniga gjordes även på denna punkt vissa beräkningar
och uppskattningar. Främst gjordes försök att beräkna, vad som krävdes
i form av ytterligare statsbidrag för att överallt reducera kommunernas kostnadsandel
till högst kronor 1: 50 per skattekrona. År 1933 uppgick exempelvis
de totala kostnaderna för arbetslöshetsåtgärder inom riket enligt de sakkunnigas
beräkningar till 129 miljoner kronor. Härav uppgick statens andel till 69.5
miljoner kronor och kommunernas andel till 59.5 miljoner kronor. Till statens
andel räknas då statens kostnadsandel i statskommunala åtgärder samt kostnaderna
för statliga reservarbeten. Till kommunernas andel räknas deras andel i
statskommunala åtgärder samt kostnaden för rent kommunala åtgärder. Beräkningarna
visa, att utöver det här nämnda statsbidraget skulle ytterligare fordras
11.8 miljoner kronor av statsmedel för att nedbringa samtliga kommuners kostnadsandel
till högst kronor 1: 50 per skattekrona. Fortsatta undersökningar
gåvo vid handen, att betydande statsbidrag utgått på totala arbetslöshetskostnader,
som legat under en nivå av kronor 1: 50 (exempelvis i Stockholms stad).
En överflyttning av dessa statsbidrag till mera behövande kommuner skulle i
själva verket reducera behovet av ytterligare statsbidrag till omkring 6 miljoner
kronor. En rättvisare fördelning av statsbidragen kommunerna emellan och en

32

Kungl. Maj-.ts proposition nr 30.

ökning av den totala statsbidragssumman med cirka 10 procent skulle alltså
under år 1933 kunnat åstadkomma en önskvärd utjämning. Det bör emellertid
understrykas, att en så radikal överflyttning av statsbidrag, som här åsyftas i
praktiken knappast är genomförbar.

De här antydda praktiska verkningarna av det hittills tillämpade statsbidragssystemet
lia föranlett arbetsmarknadskommissionen att utarbeta förslag
till ett nytt system.

Huvudtanken i detta nya system är konkret uttryckt den, att samtliga
arbetslöshetskostnader inom en kommun summeras vid årets slut och att
statsbidraget utgår på denna totalsumma i syfte att möjliggöra en verkligt
effektiv begränsning av kommunens kostnadsandel. Motivet för en effektiv
begränsning är, utom de rättvisesynpunkter som alltid kunna anläggas, att ett
någorlunda rimligt kommunalt skattetryck är en oundgänglig förutsättning för
en uppblomstring av det enskilda näringslivet. Ett sådant system förutsätter,
att man har säkra hållpunkter för vad som skall räknas såsom arbetslöshetskostnader
inom kommunen. Förfaringssättet torde få bli det, att arbetslöshetsåtgärder,
vilkas kostnader kommunen önskar räkna in i totalsumman i förväg
måste godkännas av arbetsmarknadskommissionen. Därvid torde det för sådana
åtgärder, som kunna regleras i fixa bestämmelser — dagunderstöd och
liyreshjälp — endast erfordras att kommissionen i förväg lämnar tillstånd
och anger verksamhetens omfattning. Andra åtgärder av mera speciell karaktär
såsom kursverksamhet, reshjälp, individuella hjälpåtgärder och dylikt
torde kräva en mera detaljerad ansökan med plan och kostnadsberäkning för
verksamheten.

Systemet förutsätter dessutom bestämda och för alla kommunerna lika
grunder för statsbidragets utmätande. Huvudtanken är därvid, att såsom
översta gräns för kommunernas kostnad skall sättas en kostnad, beräknad
per skattekrona, av kronor 1: 50. Självfallet kan emellertid bidragssystemet
icke vara så beskaffat, att bidrag endast utgår på kostnader över 1:50 och
icke på kostnader under 1: 50. Det måste rimligtvis vara så konstruerat, att
bidrag utgår även vid ringare kostnad än 1:50, ehuru med lägre procent.
Problemet är sålunda att konstruera en statsbidragsskala med stigande statsbidrag,
procentuellt beräknat, vid stigande totala arbetslöshetskostnader och
dessutom så beskaffad, att kommunens kostnad icke får överstiga kronor
1: 50 per skattekrona. Vid höga arbetslöshetskostnader finnes genom denna
översta begränsning en fast hållpunkt för utmätande av statsbidraget, vid
lägre kostnader får skalan konstrueras godtyckligt.

Kommissionen föreslår sålunda att lägsta statsbidrag bestämmes till 20
procent och att denna procent utgår på totala arbetslöshetskostnader upp
till 1 krona per skattekrona. På den del av totala kostnaderna, som ligger
över 1 krona men utgör högst 2 kronor, räknat per skattekrona, utgår 50 procent
statsbidrag och på den del som ligger över 2 kronor men högst kronor
2: 50 per skattekrona, 60 procent. På kostnader av mera än kronor 2: 50
slutligen utgår så stort bidrag, att kommunens kostnad alltid reduceras till
högst kronor 1:50 per skattekrona. De här föreslagna beräkningsgrunderna

33

Kungl. Majus proposition nr 30.

innebära ett totalt statsbidrag av 20 procent vid en arbetslöshetskostnad av
1 krona per skattekrona; 30 procent vid en kostnad av kronor 1: 50; 35 procent
vid en kostnad av 2 kronor samt slutligen 40 procent vid en kostnad uppgående
till kronor 2: 50 per skattekrona.

Då här förordas ett så relativt betydande statsbidrag som 20 procent även
vid obetydliga totala arbetslöshetskostnader sammanhänger detta därmed, att
en önskvärd kontroll över kommunernas arbetslöshetspolitik enligt nu gällande
författningar endast synes kunna åläggas kommun i samband med statsbidrag.
Kommissionen vill emellertid i detta sammanhang framhålla det önskvärda
i att även rent kommunala arbetslöshetsåtgärder reglerades i författning.
Därigenom skulle möjligheten för en statlig kontroll erbjuda sig utan
att statsbidrag behövde utgå vid mycket obetydliga arbetslöshetskostnader.

Formerna för den kommunala arbetslinjens inordnande i det här skisserade
systemet torde behöva upptagas till särskild diskussion. Enklast och ur
vissa synpunkter mest rationellt vore, örn kostnaderna för arbetslinjen i sin
helhet finge inräknas i den årliga arbetslöshetskostnad, varpå enligt det föregående
statsbidrag utgår. Därigenom skulle i vart fall vinnas det syftet att
göra arbetslinjen fördelaktig för kommunerna. Å andra sidan kan man inte
bortse från det faktum, att de utförda arbetena tillföra kommunen ett bestående
värde, som kommunen rimligtvis själv bör svara för. I många fall
utgöres nämligen de arbeten, som måste tillgripas för sysselsättning av
arbetslösa, av sådana nyttiga och nödvändiga företag som i en ganska nära
framtid ändå skulle kommit till utförande på kommunens egen bekostnad.
Under normala förhållanden skulle alltså kommunen själv fått finansiera
företaget, som regel genom upptagande av lån. Den omständigheten att företaget
kommer till utförande några år tidigare och under en arbetslöshetskris
kan knappast i och för sig motivera, att staten åtager sig någon mera avsevärd
del av kostnaden. Däremot förefaller det rimligt och ändamålsenligt, att
de årliga kostnaderna för lån, som av kommunerna upptagas för finansiering
av arbetslöshetsarbeten, räknas såsom arbetslöshetskostnader i vanlig ordning.
Ränta och amortering på lån, som upptagits för finansiering av arbeten
vilka godkänts av arbetsmarknadskommissionen, böra sålunda få inräknas
i den totala arbetslöshetskostnad på vilken statsbidrag utgår. Därvid bör
dock med hänsyn till statsbidragsskalans konstruktion förutsättas, att arbetsmarknadskommissionen
vid förbättrade konjunkturer och minskad arbetslöshet
kan helt indraga statsbidraget på dessa lånekostnader. I den mån
kommun föredrager att finansiera sin andel av kostnaderna för ett arbete
medelst uttaxerade model, fördelade på ett eller flera år, i stället för medelst
lån uppkommer frågan huruvida denna kostnad skall få inräknas i den totala
årliga arbetslöshetskostnaden och därmed bli statsbidragsberättigad. Vid
sådant förhållande torde emellertid kommissionen få avgöra huru stor del
av dessa kostnader som få inräknas i syfte att därmed beräkna ett statsbidrag
motsvarande den förmån som statsbidraget på ränta och amortering vid en
lånefinansiering skulle inneburit för kommunen.

Mod den komplettering av det finansiella systemet, som här föreslagits,

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 30. 75 41 3

34

Kungl. Majus proposition nr 30.

vinnes, att de totala arbetslöshetskostnaderna inklusive kostnaderna för
arbetslinjen, så länge arbetslöshetskrisen pågår, icke komma att på något
orimligt sätt belasta kommunernas finanser. Med hänsyn till denna för kommunerna
gällande garanti skulle sålunda den kommunala, arbetslinjen kunna
finansieras på vanligt sätt. Det finns emellertid skäl som tala för en utvidgning
av statsbidragsmöjligheterna att även omfatta engångsbidrag till kommunala
arbeten. I ett relativt litet antal fattiga och arbetslöshetstyngda kommuner
förhåller det sig nämligen otvivelaktigt så, att man måste tillgripa
arbetsobjekt, vilka kommunen även under normala tider skulle ha svårt att
finansiera. Örn arbetena uteslutande finansierades genom kommunal upplåning
skulle därför kommunen åtaga sig en finansiell börda, som visserligen
under arbetslöshetskrisen skulle skäligen begränsas, men som i framtiden
kunde bliva betungande. I dylika fall måste, örn arbetslinjen över huvud taget
skall kunna tillämpas, utgå även ett engångsbidrag i syfte att begränsa den
ekonomiska börda för kommunen som skjutes på framtiden.

Några bestämda regler för angivande av engångsbidragets storlek för dylika
kommuner torde näppeligen kunna angivas. Avgörandet får träffas i varje
särskilt fall med hänsyn till företagets kostnad och bidraget sättas så, att
kommunens framtida kostnad för ränta och amortering står i rimligt förhållande
till kommunens skatteunderlag och finansiella ställning. Självfallet bör
hänsyn även tagas till företagets art och statsbidraget minskas i den mån
företaget är för kommunen direkt inkomstbringande.

För samtliga kommuner bör dessutom ett engångsbidrag av statsmedel
anses skäligt, i den mån företagets utförande under arbetslöshetskrisen vållar
kommunen ökade kostnader. För närvarande spelar i detta hänseende de
ökade byggnadskostnaderna en betydande roll, varför resultatet av 1940 års
byggnadskostnadssakkunnigas arbete i detta hänseende kan få stor betydelse.
Även i fråga örn annan kommunal verksamhet kan kostnadsökningen vara av
vikt för kommunerna. Självfallet kan dock staten icke åtaga sig att medelst
bidrag för all framtid reducera kostnaderna för ett kommunalt företag till
något som kunde kallas för en normal nivå, icke minst med hänsyn till svårigheten
att bestämma vad som kan anses vara normala kostnader. Såsom
översta gräns för ett statligt engångsbidrag till kommunala arbeten med syfte
enbart att i nu aktuellt läge reducera kostnaderna till närmare överensstämmelse
med kostnadsnivån före kriget, torde kunna sättas ett bidrag av 20 procent
på de totala kostnaderna; som regel väsentligt lägre.

Beträffande statsbidragen på den kommunala arbetslinjen torde ytterligare
några omständigheter förtjäna särskilt framhållas. Huvudparten av arbetslinjen
kommer sålunda att utgöras av kommunala beredskapsarbeten, och statskommunala
reservarbeten torde erfordras endast i ringa omfattning för sysselsättning
av äldre eller annars mindre konkurrenskraftig arbetskraft. Ur statsbidragssynpunkt
synes emellertid dessa båda former av arbeten kunna behandlas
lika.

För vissa arbeten, som kunna komma ifråga för sysselsättande av arbetslösa
i stor omfattning, utgå redan under normala förhållanden författnings -

35

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

mässigt bestämda statsbidrag. Detta gäller exempelvis för byggande av allmänna
vägar, i första band huvudvägar, ävensom av vissa enskilda vägar. Avgörande
för huruvida dylika företag skola komma till utförande med arbetslöshetsmedel
bör vara företagets angelägenhet och nyttighet i jämförelse med
andra företag. I den mån ett sådant avgörande träffats och företaget sålunda
ansetts angeläget, torde statsbidraget få utgå efter normalt tillämpade grunder
för dylika företag. Dock bör det förhållandet beaktas, att lägre bidrag kan
vara motiverat ur den synpunkten, att vederbörande kommun får möjlighet
att utföra arbetet under arbetslöshetsperioden, tack vare att arbetslöshetsmedel
ställas till förfogande. Kommunen får sålunda tillfälle att ersätta kontantunderstöd
med arbetstillfällen, vilket bör kunna motivera en större ekonomisk
insats än under normala förhållanden från kommunens sida.

Samma problem kan uppställas beträffande de statliga beredskapsarbeten
till vilka arbetslösa hänvisas. I den mån en kommun erhåller
dylika sysselsättningsmöjligheter för sina arbetslösa avlastas kommunen en
motsvarande försörjningsbörda. Det synes därför rimligt, att kommunen
ålägges betala ersättning till staten för sådana hänvisningar, och denna ersättning
bör kunna beräknas efter det belopp, som kommunen i annat fall behövt
utgiva i kontantunderstöd till det antal hjälpsökande, som beredes sysselsättningen
ifråga. Genom denna metod erbjudes kommunerna att för samma
kostnad som kontantunderstödet ge de arbetslösa en sysselsättning och därmed
bättre bärgning. En förutsättning är självfallet, att dessa kostnader för
hänvisade arbetslösa få inräknas i den totala arbetslöshetskostnad på vilken
statsbidrag utgår. I annnat fall skulle det vara omöjligt att generellt tillämpa
metoden.

Slutligen bör i samband med statsbidragen erinras örn arbetsmarknadskommissionens
rätt att förknippa varje form av statsbidrag till arbeten med
sådana villkor beträffande intagning av arbetskraft, att anmälda arbetslösa
i första hand beredas sysselsättning.

Såsom illustration till det nu föreslagna systemets verkningar anföres
tvenne exempel för kommuner av absolut motsatt typ, den ena, A, en storstadskommun,
den andra, B, en arbetslöshetstyngd kommun.

A. Storstad.

Skatteunderlag cirka 14,000,000 skattekronor.

Antalet hjälpbehövande arbetslösa antages vara cirka 5,000.

Av dessa erhålla 3,000 kontantunderstöd med i genomsnitt 4 kronor per
dag (lågt räknat), medan 2,000 i medeltal sysselsättas på en kommunal arbetslinje,
där varje dagsverk beräknas kosta 40 kronor.

Den årliga kostnaden på understödslinjen ..................... 3,600,000 kronor

» » » » arbetslinjen ........................... 24,000,000 »

Enligt det föregående bör för kommunen A beräknas ett engångsbidrag till
arbetslinjen av högst 20 procent, säg i genomsnitt för alla arbetsobjekt 15
procent. Kommunens kostnad för arbetslinjen blir då 20,400,000 kronor.

Årlig amortering (''/as) på detta belopp ........................... 816,000 kronor

Ränta första året efter 4 procent ....................................... 816,000 »

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Kommunens årliga arbetslöshetskostnad under första året blir följaktligen

3,600,000 +

816,000

_816,000

Summa 5,232,000 kronor

Totalkostnaden i förhållande till skatteunderlaget blir 0: 37 kronor per
skattekrona, vilket ger ett statsbidrag av 20 procent.

Kommunen skulle sålunda erhålla dels ett engångsbidrag till arbetslinjen
av 3,600,000 kronor dels ett statsbidrag till de årliga arbetslöshetskostnaderna
av 1,046,400 kronor. Ytterligare bör antecknas att den amorteringsutgift,
som staden ådrager sig för framtiden uppgår till 5.8 öre per skattekrona
och år.

B. Arbetslöshetstyngd kommun.

Skatteunderlag cirka 20,000 skattekronor.

Antalet hjälpbehövande arbetslösa antages vara cirka 400.

Av dessa erhålla 300 kontantunderstöd med i genomsnitt 3 kronor per dag,
medan 100 i medeltal sysselsättas på en kommunal arbetslinje, där varje dags -

verk beräknas kosta 30 kronor.

Den årliga kostnaden på understödslinjen ........................ 270,000 kronor

» » » » arbetslinjen .............................. 900,000 »

Denna kommun bör rimligtvis kunna räkna med ett engångsbidrag till
arbetslinjen på 90 procent. Kommunens kostnad för arbetslinjen blir då

90,000 kronor.

Årlig amortering (V25) på detta belopp ................................. 3,600 kronor

Ränta första året efter 4 procent .......................................... 3,600 »

Kommunens årliga arbetslöshetskostnad under första året blir följaktligen

270,000 +

3,600

_3,600

Summa 277,200 kronor

Totalkostnaden i förhållande till skatteunderlaget blir 13: 86 kronor, varför
kommunens kostnadsandel reduceras till kronor 1:50 per skattekrona eller till

30,000 kronor. Kommunen erhåller sålunda dels ett engångsbidrag till
arbetslinjen av 810,000 kronor dels ett statsbidrag till de årliga arbetslöshetskostnaderna
av 247,200 kronor. Den amorteringsutgift, som kommunen trots
90 procent engångsbidrag ådrager sig för framtiden uppgår till 18 öre per
skattekrona och år.

Till de båda exemplen bör anmärkas, att i det antal arbetslösa, som här
redovisats på understödslinjen, även inräknas de, som erhållit hänvisning
till statliga beredskapsarbeten. Ur kommunens synpunkt äro nämligen i det
här föreslagna statsbidragssystemet dessa båda hjälpfÖrmer likställda.

Tyngdpunkten i det nya statsbidragssystemet ligger givetvis däri, att en

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

översta gräns sättes för de kommunala arbetslöshetskostnaderna. Därmed införes
även den risken för ett mindre antal kommuner, att kommunen kan förlora
ett mera påtagligt intresse av att själv begränsa arbetslöshetskostnaderna.
Den risken är emellertid en ofrånkomlig följd av det syfte, som ligger bakom
det föreslagna systemet. Självfallet måste varje kommun till vilken statsbidrag
utgår ställas under viss kontroll. Beträffande de kommuner, där den
kommunala andelen i kostnaderna är relativt ringa bör tydligen ett särskilt
effektivt kontrollsystem tillämpas. Denna kontroll bör dels försiggå i form av
en granskning av arbetslöshetsräkenskaperna, som även går in på detaljer, där
så befinnes önskvärt. Härigenom torde kommunerna kunna göras medvetna
örn att exempelvis någon överföring av fattigvårdsunderstöd till arbetslöshetshjälpen
i syfte att erhålla statsbidrag icke kommer att tolereras. Dels synes det
erforderligt, att kontrollen åtminstone i viss utsträckning utövas genom övervakning
av arbetslöshetskommittéernas dagliga verksamhet. Denna övervakning
kan åstadkommas exempelvis därigenom, att ombud för arbetsmarknadskommissionen
inom ett visst område deltager i arbetslöshetskommittéernas sammanträden
och därvid har möjlighet säga ifrån, att en viss åtgärd eller en
viss tillämpning av en åtgärd får ske på kommunens egen risk. I det sammanhanget
bör även påpekas den möjligheten, att större kommunala arbeten
drivas i statens regi, medan kommunens insats bestämmes till ett engångsbelopp.
Den tanken bör slutligen, enligt kommissionens uppfattning, ävenledes
prövas, att arbetslöshetspolitiken i kommuner, där staten nödgas svara
för mycket betydande kostnader, helt dirigeras av arbetsmarknadskommissionen.

Kungl. Majit synes äga befogenhet att fastställa de grunder, efter vilka
statsbidrag till kommunal hjälpverksamhet för arbetslösa skall utgå. Att avgöra
bidragens storlek i varje särskilt fall torde böra uppdragas åt kommissionen
utan hinder av de begränsningar, som angivas i hjälpkungörelsen. Tilllämpningsföreskrifter
torde få utfärdas av kommissionen.

Kontant understödsverksamhet.

Enligt Kungl. Maj :ts kungörelse av 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig
och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet må dagunderstöd
utgå med högst de belopp, som arbetsmarknadskommissionen för varje
kommun medgiver, dock högst med belopp, motsvarande 2/s av den för orten
fastställda reservarbetslönen. Hyreshjälp må utgå med högst de belopp, som
arbetsmarknadskommissionen för varje kommun medgiver. Under hänsynstagande
till att dagunderstöd må utgå högst med 2/s av reservarbetslönen, äro
understödsbeloppen i kommissionens löne- och understödsskala sedan den
1 juli 1938 avvägda så, att maximalt understöd för samtliga lönelägen uppnås
vid en familj, bestående av man, hustru och 3 barn. Det av kommissionen för
varje kommun medgivna högsta hyreshjälpsbeloppet står i relation till reservarbetslönen
efter en progressiv skala, så att hyreshjälpen vid högre reservarbetslön
är förhållandevis större än vid en lägre. Nu gällande dagunderstöds-
och hyreshjälpsbelopp framgå av tabell 7. Statsbidrag till

oo

cc

Tab. 7. Understödsbeloppen enligt nuvarande skala och enligt kommissionens förslag.

Enlig

t nuvarand

e sk

a 1 a

Kommiss

i o n e n s f

örslag

Resery-

arbets-

Dagunderstöd

Hyre9-hjälp per
månad
högs*

D a g u n

1 e r s 1

8 d

Hyres hjälp

Man

Ensam
person
över 18
år

Ensam

person

16-17

år

Barn

Man,

hustru

och

3 barn

Orts-

grupp

Man

Ensam
person
över 18
år

Ensam

person

16-17

år

Barn under 16 år

Man,
hustru
och 3

barn

Man,
hustru
och 6
barn

Orts-

grupp

Per månad högst

Ion

och

hustru

under
16 år

och

hustru

1-3

barn

4-6

barn

Ung-

karlar

Familje-

försörjare

6: —

2: 40

1:60

0: 95

0: 55

4: —

23: -

I

2:50

1:75

1: —

0: 60

0:30

4: 30

5:20

Ia

_

__

6: 40

2: 55

1:70

1: —

0:60

4:27

25:-

b

10: -

20:-

6:80

2:70

1: 75

1:05

0: 65

4:53

27:-

c

15: —

30: -

d

20:—

40:-

7:20

2:80

1:85

1: 10

0:70

4:80

29: —

II

3:-

2: —

1:25

0: 80

0:30

5: 40

6: 30

lia

10:-

20:-

7: 60

2:90

1:90

1:15

0: 75

5: 07

31: —

b

15:-

30: —

8:-

3:-

2: —

1:20

0:80

5: 33

33:-

C

20: —

40: —

8: 40

3:10

2: 10

1: 25

0:85

5: 60

35: 50

d

25:-

50:-

8:80

3: 20

2:20

1:30

0: 90

5: 87

38: -

lil

3:50

2: 50

1:50

1: —

0:30

6:50

7: 40

III a

15: —

30:-

9:20

3:30

2:30

1:35

0: 95

6: 13

40:50

b

20:-

40: —

9: 60

3: 40

2:40

1:40

1: —

6:40

43: —

C

25:-

50: —

d

35:-

70: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

dagunderstöd utgår på högst vissa i hjälpkungörelsens 41 § angivna understödsbelopp,
vilka överensstämma med dem, som för närvarande få utgivas
vid en reservarbetslön av 8 kronor. Kommun med högre reservarbetslön än
8 kronor erhåller sålunda icke statsbidrag på den del av understödet,
som överstiger understödssatserna vid 8 kronors reservarbetslön.

Genom den omläggning av hjälpverksamheten för arbetslösa, som på grund
av beslut vid 1940 års lagtima riksdag ägt rum i överensstämmelse med i
Kungl. Maj:ts proposition nr 236 uppdragna riktlinjer, har reservarbetslönen
förlorat huvudparten av sin hittillsvarande betydelse som grundval för arbetslöshetshjälpen.
Det har ifrågasatts, örn den tidsödande och arbetskrävande
procedur, som ligger i fastställandet av reservarbetslöner för ett stort antal
kommuner, kunde anses motiverad, då reservarbetslönens funktion i huvudsak
endast skulle vara att tjäna som grund för beräkning av kontantunderstöd.

I nyssnämnda proposition nr 236 anförde departementschefen, att ett provisorium
borde genomföras, varunder olika vägar prövades för att vinna erfarenheter
örn verkningarna under olika krislägen i fråga om de olika hjälpformerna.
Departementschefen syftade härvid på principerna för beräkning
av kontantunderstöd och liknande. Han erinrade örn att i proposition till
årets riksdag med förslag till krigsfamiljebidragsförordning (nr 93) framlagt?
ett nytt system för beräkning av försörjningsbidrag. Detta borde vara av
intresse för liknande åtgärder även inom arbetslöshetspolitikens ram, såsom
kontantunderstöd och familjeförsörjares ortstillägg till reservarbetslöner.
Det vore uppenbart, att det skulle vara av värde, örn principerna för dessa
olika åtgärder i likartat syfte kunde närmas till varandra. Av detta skäl fann
departementschefen, att Kungl. Majit borde förbehålla sig rätt att under nästa
budgetår försöksvis genomföra ändringar i dylikt samordnande syfte beträffande
sådana av arbetslöshet betingade hjälpfÖrmer, som anpassas efter
försörjningsbehov. Självfallet ämnade departementschefen för riksdagen framlägga
resultaten av sådan försöksverksamhet och de förslag, vartill vunna
erfarenheter kunde giva anledning.

Kommissionen får härmed framlägga förslag till sådan provisorisk nyordning
av kontantunderstödsverksamheten, varom talas i angivna proposition
nr 236.

Otvivelaktigt innebär en så differentierad understödsskala som den nuvarande
vissa fördelar i fråga örn möjligheterna att avpassa hjälpen så nära
som möjligt efter på varje ort rådande förhållanden. Med hänsyn dels till
det betydande arbete, som är förbundet med fastställandet av reservarbetslöner
och fortlöpande revision av desamma, dels och framför allt till att de
gångna årens erfarenheter klart framhävt svårigheten för att icke säga omöjligheten
att i samtliga fall ernå en fullt rättvis avvägning av reservarbetslönen,
kan kommissionen icke förorda ett bibehållande av den nuvarande löne- och
understödsskalan. Ej heller anser sig kommissionen böra föreslå ett system
med en modifierad löne- och understödsskala, grundad på ett för varje ort
fastställt löneläge, vare sig detta skulle avse reservarbetslön eller annan lön.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Den i krigsfamiljebidragsförordningen tillämpade uppdelningen av landets
kommuner i 3 grupper hänför sig till den indelning, som är föreskriven i lagen
örn folkpensionering. Denna indelning har i här förevarande hänseende bland
annat den fördelen att vara fastställd enligt av Kungl. Majit lämnade föreskrifter.

De i krigsfamiljebidragsförordningen angivna understödssatserna kunna
emellertid icke utan vidare tillämpas inom kontantunderstödsverksamheten.
Av naturliga skäl finnes inom krigsfamiljebidraget icke något understödsbelopp
för man och hustru. Samtliga familjemedlemmar över 16 år åtnjuta
samma bidrag. Då det gäller arbetslöshetshjälp synes det icke riktigt, att en
yngling på 16 eller 17 år, vars arbetsförtjänst torde avsevärt understiga den
vuxne mannens, skall åtnjuta samma understöd som denne. Bidraget är vidare
icke maximerat och det utgår för veckans samtliga 7 dagar. Dagunderstödet
torde böra liksom hittills beräknas för 6 dagar per vecka, varjämte detsamma
bör vara maximerat. Ett icke maximerat dagunderstöd skulle kunna medföra,
att understöd vid arbetslöshet komme att utgivas med belopp överstigande
den arbetslöses normala dagsinkomst.

Vid avvägandet av lämpliga dagunderstödsbelopp måste hänsyn tagas å
ena sidan till att understödet medgiver en nödtorftig försörjning under arbetslöshetstiden
och å andra sidan, att detsamma icke sättes så högt, att det kan
bliva lika med eller till och med högre än den arbetslöses normalinkomst.
Då landets kommuner uppdelas på endast 3 ortsgrupper måste skillnaderna
mellan ytterlighetskommunerna i varje grupp bli betydande. Detta är framför
allt fallet i grupperna 1 och 2. För att i möjligaste mån tillgodose de båda
nyss nämnda villkoren föreslår kommissionen, att understödssatserna för
varje ortsgrupp avvägas så, att de närmast motsvara behovet inom de kommuner
i varje grupp, som ha de lägsta levnadskostnaderna. Den höjning av
understödet, som vid sådant förhållande måste kunna ske för kommuner med
högre levnadskostnader men tillhörande samma ortsgrupp, ernås genom ett
differentierat, för den enskilda kommunen maximerat hyresbidrag. I detta
syfte är varje ortsgrupp uppdelad i 4 undergrupper a—d, såsom framgår av
tabell 7. I grupp 1 a, som skulle komma att omfatta jordbruks- och med dem
jämförliga kommuner, skulle icke någon hyreshjälp utgå.

Enligt nu gällande understödsskala är, såsom ovan framhållits, understödet
maximerat på sådant sätt, att högsta medgivna understöd uppnås redan då den
familj, för vilken understöd beräknas, består av man, hustru och 3 barn. Det
synes behjärtansvärt, att understödets maximum höjes något. Kommissionen
föreslår därför, såsom av tabell 7 framgår, att ett reducerat bidrag skall
utgå även för fjärde till och med sjätte barnet. För praktiskt bruk torde
understödet kunna maximeras till det belopp som utgår för familj med 6 barn.

Hyreshjälp kan enligt nu gällande bestämmelser i särskilt ömmande fall
tilldelas familjeförsörjare, som åtnjuter dagunderstöd. Ensamstående personer
ha sålunda varit principiellt uteslutna från möjligheten att erhålla
hyreshjälp. Då detta i de största städerna medfört påtagliga olägenheter,
har kommissionen med Kungl. Majits och riksdagens godkännande i vissa

41

Kungl. Majus proposition nr 30.

fall medgivit att till ensamstående personer över 18 år finge utgå ett förhöjt
dagunderstöd. Förhöjningen har som regel motsvarat halva skillnaden mellan
understödssatserna för å ena sidan man och hustru och å andra sidan ensam
person, som fyllt 18 år. På förhöjningen har statsbidrag icke utgått. Erfarenheten
har givit vid handen att behov av hyreshjälp åt ungkarlar mången
gång framträder starkt. Kommissionen föreslår på grund härav (tabell 7)
att till ensamstående person (ungkarl) må kunna utgivas hyreshjälp med
belopp lika med högst hälften av vad som inom kommunen får utgivas i hyreshjälp
till familjeförsörjare.

Utöver den begränsning av understödsbeloppen, som framgår ur den nu
föreslagna understödsskalan, förutsätter kommissionen såsom grundprincip
vid tillämpningen av skalan, att det totala understödet (dagunderstöd +
hyreshjälp) icke skall uppgå till

a) den i orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft; eller

b) de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande arbetsanställning.

Villkoret under a) innebär i sak det samma som den i hjälpkungörelsens
23 §, andra stycket givna formuleringen »den lägsta grovarbetarlön, för vilken
arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas, med beaktande jämväl av
löneförhållandena inom jord- och skogsbruk».

En jämförelse mellan den nuvarande löne- och understödsskalan och den
här föreslagna kan icke göras för samtliga rikets kommuner, enär reservarbetslöner
äro fastställda för ett förhållandevis mindre antal. Detta antal är emellertid
tillräckligt för att giva en god bild av reservarbetslöneläget inom olika
typer av kommuner och samhällen.

De nu föreslagna understödssatserna överstiga som regel de nu gällande.
I några fall har på grund av de delvis mot varandra stridande förutsättningarna
för skalans uppbyggande icke kunnat undvikas, att dagunderstödsbeloppen
enligt denna skala blivit något lägre än de nuvarande. Så är — örn
hänsyn icke tages till hyreshjälpen — fallet inom vissa kommuner med en
reservarbetslön av kronor 6: 40, 6: 80 och 8: 40. Skillnaderna utgöra för man
och hustru per dag respektive kr. 0:05, 0:20 och 0: 10 samt för familj
bestående av man, hustru och 3 barn i lönelägena 6: 80 och 8: 40 respektive
kronor 0: 23 och 0: 20; vid en lön av kronor 6: 40 överstiger — alltjämt bortsett
från hyreshjälpen — för familj med 3 barn de nu föreslagna beloppen de
hittillsvarande. För familj med mer än 3 barn äro de nu föreslagna understödssatserna
över hela linjen högre än de förutvarande. Såsom av jämförelsen
mellan de nuvarande understödssatserna och de här föreslagna (tabell 7)
framgår, avses att hyreshjälp skall där behov föreligger kunna utgivas med
icke oväsentligt högre belopp än vad nu är fallet. Med anlitande av denna
utväg kunna totala understödsbeloppen (dagunderstöd + hyreshjälp) inom
ramen av den föreslagna skalan avvägas så, att den arbetslöses förmåner i
samtliga fall bli bättre än vad de för närvarande äro. Då vid en fortsatt
tillämpning av reservarbetslönesystemet som grund för understödsbeloppen
en revision av reservarbetslönerna i höjande riktning torde varit ofrånkomlig,

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

finner kommissionen det riktigt, att vid en omläggning av understödsskalan
efter andra och mindre rörliga linjer än de förutvarande en försiktig justering
uppåt av understöden äger rum. Dessa synpunkter lia jämte övriga här ovan
anförda varit vägledande vid utarbetandet av det nu framlagda förslaget.

Jämlikt hjälpkungörelsens 48 § må familjeförsörjare, som hänvisats till
statligt reservarbete, kunna tilldelas hyreshjälp för den månad, varunder hänvisningen
ägt rum, därest han åtnjutit dylik hjälp för nästföregående månad.
Då svårigheterna för en dagunderstödd arbetslös att gälda hyran för familjebostaden
under första tiden efter hänvisningen torde vara praktiskt taget desamma
örn hänvisningen sker till reservarbete eller till beredskapsarbete,
föreslås, att nämnda medgivande må omfatta även statligt beredskapsarbete.

I departementschefens ovan refererade uttalande i proposition nr 236 till
årets lagtima riksdag ifrågasattes ett nytt system även för familjeförsörjares
ortstillägg till reservarbetslöner. Då nu såsom reservarbeten endast bedrivas
statliga arkivarbeten och statskommunala reservarbeten, synes frågan örn
ortstillägg vid reservarbete för närvarande sakna aktualitet. Kommissionen
hemställer därför, att någon bestämmelse örn ortstillägg utöver redan förefintliga
icke måtte utfärdas. Skulle behov av utgivandet av ortstillägg i större
omfattning eller av annan därmed jämförlig hjälpform uppkomma, kommer
kommissionen att för Kungl. Majit framlägga de förslag i ärendet, som må
vara av omständigheterna påkallade.

Statsbidrag till dagunderstödsverksamhet torde böra utgå utan den begränsning,
som för närvarande finnes fastslagen i hjälpkungörelsens 41 § och
varom här ovan talats. Då Kungl. Majit erhållit riksdagens medgivande att
försöksvis genomföra ändringar i här angivet syfte, torde riksdagens medgivande
ej erfordras för ett provisoriskt slopande av sagda begränsning.

Liksom hittills torde det, sedan Kungl. Majit godkänt principerna för verksamheten,
böra ankomma på kommissionen att fastställa understödsbelopp
och -skalor samt att utfärda tillämpningsföreskrifter.

Kommissionen anhåller att sedermera få till Kungl. Majit inkomma med
förslag till de författningsändringar, som böra vidtagas vid ett bifall till kommissionens
här ovan framlagda förslag.

VI. Äskanden.

Beträffande kostnaderna för kommissionens verksamhet under återstoden
av innevarande budgetår, får kommissionen anföra följande.

Arbetsmarknadens reglering.

Av 1940 års lagtima riksdag anvisades ett reservationsanslag
till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering

m. m. av ............................................................... kronor 18,000,000

Till detta anslag skulle överföras reservationer från vissa

anslag, uppgående till i runt tal .............................. » 17,000,000

Dessutom fanns vid budgetårsskiftet i kommissionens

kassa disponibelt ett belopp av .............................. » 1,900,000,

43

Kungl. Majda proposition nr 30.

vilket belopp jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tagits i anspråk för
kommissionens verksamhet.

Av ovan angivna 35 miljoner kronor (18 + 17) ha till oktober månads utgång
av Kungl. Majit anvisats

a) för kommissionens verksamhet .............................. kronor

b) för andra ändamål, huvudsakligen beredskapsarbeten

beviljade före den 1 juli 1940 .................................

Till Kungl. Majlis disposition står alltså i runt tal ......... »

7.000. 000

13.000. 000.

15.000. 000.

Dessutom finnas hos kommissionen den 31 oktober disponibla inemot 4
miljoner kronor.

Kommissionens främsta uppgift torde få anses vara medverkan till att
arbetskraften utnyttjas rationellt i produktivt arbete. Endast i den mån så
ej kan ske, böra anordningar vidtagas för särskild arbetslöshetshjälp. Dylik
hjälp bör främst erhålla formen av arbete; för ungdom utbildning. Kontantunderstöd
bör principiellt ifrågakomma endast, då annan hjälpform ej är tillgänglig.
Arbetskraftens anpassning efter näringslivets skiftande fordringar
— där sådan överhuvud är möjlig — kan emellertid ej alltid ske med önskvärd
snabbhet, exempelvis örn stort behov av arbetskraft med speciella
yrkeskvalifikationer uppkommer inom en viss näringsgren, samtidigt som inom
ett annat arbetsområde frigöres arbetskraft, vilken trots sin yrkesträning
ej kan fylla luckorna. Skulle den frigjorda arbetskraften inom någon tid
kunna anpassas efter de nya förhållandena, synes det vara riktigast, att den
icke bindes i huvudsakligen för hjälpändamål anordnade arbeten utan i stället
övergångsvis beredes hjälp genom kontantunderstöd.

Ovissheten om den kommande utvecklingen föranleder kommissionen att
icke framlägga något detaljerat program för verksamheten under återstoden
av budgetåret. I anslutning till det nyss sagda komma emellertid åtgärderna
för hjälp åt sådana oförvållat arbetslösa, som ej kunna omplaceras inom
näringslivet, i första hand att inriktas på sysselsättning vid beredskapsarbeten.
Det är kommissionens avsikt att vid urvalet av arbetsobjekt giva företräde
åt sådana arbeten, som äro ägnade att främja en produktion av betydelse
för folkförsörjningen. Den av kommissionen bedrivna utbildnings- och omskolningsverksamheten
avses att bedrivas i vidgad omfattning. Så är även
fallet med arkivarbeten för arbetslösa kontorister m. fl., under det att statskommunala
reservarbeten beräknas komma till utförande i förhållandevis
begränsad utsträckning.

Kommissionen har i olika sammanhang i denna framställning haft anledning
framhålla svårigheten att bedöma den kommande utvecklingen å arbetsmarknaden.
Samma svårighet inställer sig vid övervägandet av behovet av
åtgärder för den ledigblivna arbetskraftens sysselsättande och av därmed förbundna
kostnader. Kommissionen vill därför framhålla, att ett sådant läge
räl kan tänkas uppkomma, att väsentligt större belopp än det i fortsättningen
angivna kan behöva ställas till förfogande för arbetsmarknadsreglerande åt -

44

Kungl. Majus proposition nr 30.

gärder. Kommissionen bortser därvid från det medelsbehov, som kan uppkomma,
örn Kungl. Majit skulle finna, att viss gren av näringslivet eller vissa
grupper av företag böra beredas direkt ekonomiskt stöd med anlitande av
arbetsmarknadsanslaget.

Medelsbehovet för tiden 1 november 1940—30 juni 1941 anser sig kommissionen,
bortsett från hos kommissionen den 1 november disponibla medel,
för närvarande icke kunna uppskatta lägre än 40 miljoner kronor. Då till
Kungl. Majits disposition för ifrågavarande ändamål står ett belopp av 15
miljoner kronor erfordras en förstärkning av arbetsmarknadsanslaget för
budgetåret 1940/1941 med 25 miljoner kronor.

Statens arbetsmarknadskommission hemställer,

att Kungl. Majit ville giva kommissionen bemyndigande att vidtaga
de åtgärder avseende statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader och
ändrade grunder för kontantunderstödsverksamhet, som här föreslagits, samt

att Kungl. Majit ville hos riksdagen äska till förstärkning av reservationsanslaget
till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret
1940/1941 ett belopp av .................................;........... 25,000,000 kronor.

I detta ärendes slutliga avgörande ha deltagit förutom ordföranden Thomson,
ledamöterna Strindlund, Carell, Falk, Brodén, Vahlberg, Wästberg,
Malmström och ersättaren Johansson.

Mot kommissionens här ovan framlagda förslag till statsbidrag till kommunernas
arbetslöshetskostnader ävensom ändrade grunder för kontantunderstödsverksamhet
ha ledamöterna Carell och Brodén anfört reservation.
Reservationen torde såsom bilaga (Bil. 1) iå fogas till detta protokoll.

B. Arbetsmarknadsläge oell arbetslöshetshjälp från och
med den 1 november 1940.

Den redogörelse för arbetsmarknadsläget m. m., som kommissionen lämnat
i sin skrivelse, omfattar tiden till och med oktober 1940. Sedan numera
arbetsmarknadssstatistiska uppgifter föreligga även för november och december
månader har kommissionen lämnat en kompletterande redogörelse
för utvecklingen under sistnämnda månader.

De förändringar i läget på arbetsmarknaden, som inträffat sedan oktober
månad sammanhänga i stort sett med säsongförhållandena.

Enligt socialstyrelsens sysselsättningsstatistik uppgick indextalet för antalet
sysselsatta arbetare inom industri, handel, byggnadsverksamhet m. m.
med september 1939 som bas för oktober 1940 till 90,7, för november till
90,o samt för december till 83,4. Till arbetsmarknadskommissionen rapporterade
uppgifter örn anställande och entledigande av arbetskraft bestyrka,
att nedgången i sysselsättning huvudsakligen har varit av säsongmässig
karaktär. För pappersmassefabrikerna kunde man dock konstatera en ytterligare
mera märkbar försämring och för pappersbruken en viss förbättring
i sysselsättningen.

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Antalet ansökningar om arbete på 100 lediga platser vid de offentliga
arbetsförmedlingarna, som under oktober utgjorde 187, uppgick under november
till 227 och under december till 243. En jämförelse med motsvarande
tal samma månader år 1939 (154, 193 och 18b) utvisar, att arbetstillgången
under de sista månaderna år 1940 var betydligt sämre än under
motsvarande tid år 1939.

Uppgifter örn antalet arbetslösa i fackförbunden föreligga till och med
november månads utgång, då 12,2 procent av medlemmarna i samtliga
rapporterande förbund (utom skogs- och flottningsarbetareförbundet) voro arbetslösa
mot 11,0 procent vid oktobers utgång. För oktober och november
månader år 1939 voro motsvarande tal 8,o respektive 10,4 procent. Inom
byggnadsfacken voro vid november månads utgång 38,6 procent av byggnadsträarbetarna,
30,8 procent av byggnadsgrovarbetarna, 49, o procent av
murarna samt 38,3 procent av målarna arbetslöshetsstämplade.

Antalet till arbetsmarknadskommissionen redovisade hjälpsökande arbetslösa,
som vid oktober månads utgång utgjorde 16,122, ökade under november
och december med sammanlagt 7,347 och uppgick vid årsskiftet till
23,469. Denna siffra är, örn hänsyn tages till vissa under år 1940 företagna
förändringar i redovisningen, nära 70 procent högre än motsvarande siffra
år 1939. Av samtliga hjälpsökande voro 10,775 från storstäderna (Stockholm
3,773, Göteborg 5,363 och Malmö 1,639), 2,775 från Västernorrlands
län samt 2,524 från Göteborgs och Bohus län (med undantag av Göteborgs
stad). En fördelning efter yrkestillhörighet visar att 7,717 hjälpsökande
tillhörde byggnadsfacken, 2,884 sågverks- och pappersindustrien, 2,212 landtransport
och 1,709 stenindustrien.

Ökningen i antalet hjälpsökande under senare hälften av 1940 har föranlett
en väsentlig utökning av arbetsmarknadskommissionens hjälpverksamhet.
Sålunda hade vid årsskiftet inalles 16,713 arbetslösa hjälp i någon
form. De flesta av dessa eller 11,799 åtnjöto kontantunderstöd, därav 10,765
understöd med statsbidrag och 1,034 enbart kommunalt understöd. I arbeten
sysselsattes 4,135 arbetslösa, därav 2,612 i statliga arbeten eller i arbeten
med statsbidrag och 1,523 i rent kommunala arbeten. Dessutom erliöllo
779 arbetslösa utbildningshjälp.

Då det finnes anledning förmoda, att det försämrade arbetsmarknadsläget
icke är av snabbt övergående karaktär, har kommissionen ansett sig
böra förbereda beredskapsarbeten i förhållandevis stor omfattning. Statliga
och kommunala beredskapsarbeten hava sålunda under senare delen av år
1940 beviljats till ett sammanlagt belopp av omkring 20 miljoner kronor.
Av dessa arbeten, som till väsentlig del utgöras av större vägbyggnadsarbeten,
avsedda för sysselsättning av arbetslösa från Stockholm och Göteborg,
är flertalet redan i gång, och återstoden påbörjas successivt under
den allra närmaste tiden. Utöver dessa arbeten har kommissionen fattat
principiella beslut örn bifall till framställningar avseende arbeten för en
beräknad kostnad av omkring 9 miljoner kronor, vilka komma att igångsättas,
så snart vissa förberedelser hunnit vidtagas. Vidare har kommis -

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

siemen för närvarande under behandling ett antal framställningar om ytterligare
arbeten.

Beträffande arbetslöshetspolitikens utformning efter den 1 januari 1941
torde böra framhållas, att Kungl. Majit genom beslut den 6 december 1940
bemyndigat arbetsmarknadskommissionen att tills vidare vidtaga åtgärder för
genomförande försöksvis av ändringar i fråga örn gällande grunder dels för
statsbidrag till kommunernas arbetslöslietskostnader dels och för kommunernas
kontantunderstödsverksamhet, allt i huvudsaklig överensstämmelse med i
kommissionens förenämnda skrivelse framlagda förslag; dock att sådan jämkning
skulle vidtagas beträffande de vid kontantunderstödsverksamhet föreslagna
understödssatserna inom de tre olika ortsgrupperna att dagunderstödsbeloppen
till familj och ensamstående person enligt den nya skalan
icke inom någon kommun finge bliva lägre än de dittillsvarande.

Kommisssionen har därefter fastställt följande maximibelopp för dagunderstöd
och hyreshjälp. I

1) a

gune

erst

ö d

H

y r e s h j alp

Ensam

Barn under 16 år

Per månad högst

Orts-

Man oell

person

person

hustru

hustru

Orts-

Familje-

för-

grupp

hustru

över

18 år

16 — 17
år

1—3

barn

4 — 6
barn

och 3
barn

och 6
barn

grupp

Ung-

karlar

I

3: -

1:85

1: 10

0: 60

0: 30

4:80

5: 70

I a

b

10: —

20: —

C

15: —

30: —

d

20: —

40: -

II

3: 25

2:10

1:25

0: 80

0: 30

5: 65

6:55

II a

10: -

20: —

b

15: —

30: —

C

20: —

40: —

d

25: —

50: —

lii

3: 50

2:50

1:50

1: —

0:30

6:50

7:40

III a

15: —

30: —

b

20: —

40: -

C

25: —

50: —

d

35:-

70: -

I fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den
enligt lagen örn folkpensionering verkställda indelningen. Enligt tidigare
gällande bestämmelser har hyreshjälp kunnat tilldelas endast familjeförsörjare,
men dylik hjälp skall nu kunna utgå även till ensamstående person med
högst hälften av vad som inom en kommun får ifrågakomma i hyreshjälp
till familjeförsörjare. De i understödsskalan upptagna beloppen angiva den
översta gränsen för understödens storlek. Dagunderstöd och hyreshjälp få
sammanlagt icke uppgå till den i orten gängse lönen för icke kvalificerad
arbetskraft och ej heller till belopp motsvarande de inkomster vederbörande
åtnjutit under förutvarande arbetsanställning. Dagunderstödet får liksom
förut icke utgå för mer än sex dagar per vecka. Enligt den tidigare gällande
understödsskalan var dagunderstödet maximerat på sådant sätt, att högsta
medgivna understöd uppnåddes redan för familj med 3 barn. Detta maximum
har nu höjts därigenom, att visst ytterligare dagunderstöd skall kunna utgå
även för fjärde t. o. m. sjätte barnet.

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

47

C. Sysselsättningspolitikens samordning.

I skrivelse av den 19 december 1940 angående arbetsmarknadskommissionens
medelsbehov för budgetåret 1941/42 har kommissionen upptagit vissa
för sysselsättningspolitiken betydelsefulla, principiella frågor till diskussion.
Kommissionen erinrar sålunda örn att dess behov av medel för arbetsmarknadens
reglering är i hög grad beroende av de åtgärder, som komma att
vidtagas för uppehållande av näringslivet i stort, av arbeten i försvarets och
folkförsörjningens tjänst, främst nybyggnad och underhåll av bostäder, fabriker,
kraftverk, transportleder av olika slag, av odlings- och skogsvårdsåtgärder
m. m. och fortsätter därefter:

Ett intimt samarbete mellan direkt och indirekt arbetsmarknadsreglerande
åtgärder får emellertid anses vara en oeftergivlig förutsättning för ett gott
resultat. Syftet att åstadkomma en möjligast allsidig överblick över vidtagna
och behövliga åtgärder av angivet slag skulle kunna nås, örn följande
synpunkter vunne beaktande.

Det statliga programmet för sysselsättning av arbetslösa kan sägas bestå
av tvenne delar. Den ena utgöres av de åtgärder, som finansieras ur anslaget
för arbetsmarknadens reglering. Den andra utgöres av åtgärder, planerade
inom andra centrala verk och finansierade genom anslag på respektive
huvudtitlar. Enligt vad kommissionen tror sig veta, torde för närvarande
övervägas att med hänsyn till arbetslöshetsläget upptaga betydande
anslag av denna art på tilläggsstat för innevarande budgetår.

Närmast med hänsyn till detta senare förhållande synes det nödvändigt,
att arbetsmarknadskommissionen, när dylika företag för arbetslöshetens bekämpande
igångsättas, får tillfälle att utöva inflytande på uttagningen av
arbetskraft och på den takt i vilken arbetena skola bedrivas. Ett sådant
inflytande — självfallet begränsat av tekniska och ekonomiska hänsyn —
erfordras icke enbart för en rimlig fördelning av arbetstillfällena bland de
arbetslösa utan även för att hindra en uppenbart orimlig anställning av
arbetskraft, som bättre behövs på annat håll, exempelvis inom jord- och
skogsbruk. Det är sålunda angeläget, att alla beslut örn arbeten av den
art, som här åsyftas — d. v. s. arbeten anordnade i arbetsmarknadsreglerande
syfte med anlitande av annat anslag lin arbetsmarknadsanslaget —
kompletteras med det villkoret, att arbetskraften skall uttagas efter anvisning
av statens arbetsmarknadskommission.

Ett sådant system har för övrigt redan i viss mån tillämpats beträffande
försvarsarbeten och skolbyggnader.

Nyssniimnda föreskrifter, som enligt kommissionens mening måste göras
till allmän .regel, örn kommissionen skall lia någon möjlighet att ingripa
reglerande på arbetsmarknaden, avser verkställigheten av beslutade företag.
Därjämte beil- emellertid kommissionen på ett tidigare stadium delgivas de
planer på företag av skilda slag, som äro under utarbetande inom andra
centrala verk och som antingen avse arbetslöshetens bekämpande eller
komma att sysselsätta betydande arbetsstyrkor. Kommissionens planliiggningsverksamhet
syftar bland annat till att på varje ort, där arbetslöshet
kan väntas, skaffa en överblick över olika möjligheter till förnuftig sysselsättning
på orten eller inom den närmaste trakten. En sådan översikt är
ofullständig, såvida icke kommissionen har kännedom örn de planer på statliga
eller statsunderstödda företag, som utarbetas inom andra verk. Aven

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

planeringsarbetet måste självfallet inriktas på de mest angelägna företagen.
Kontakten mellan arbetsmarknadskommissionen och ifrågavarande verk bör
i första hand innebära, att till kommissionen anmälas förestående igångsättande
av alla sådana statliga eller statsunderstödda företag, till vilka
medel äro beviljade eller begärda på tilläggsstat.

Det kan därjämte ifrågasättas, örn icke någon form av samråd mellan
kommissionen och de berörda verken borde ordnas redan på ett förberedande
stadium, så att kommissionen bereddes tillfälle att framföra arbetsmarknadssynpunkterna
på ett företags angelägenhet innan detsamma ginge till utförande.
Ett sådant system behövde icke innebära ett omständligt remissförfarande,
vilket skulle bli betungande för vissa verk, som ha att handlägga
en betydande mängd mindre ärenden. Det skulle i sådana fall vara tillräckligt,
örn listor på aktuella företag, avsedda att beviljas statsbidrag eller
lån, översändes till arbetsmarknadskommissionen för granskning några dagar
innan ärendena gånge till beslut i verket.

De anslag å respektive huvudtitlar, varom kommissionen i sin nyss refererade
skrivelse talat, äro av betydande omfattning. Till belysande av de
civila arbetsanslagens storlek har jag låtit sammanställa vissa uppgifter
rörande arbetsanslag för budgetåren 1940/41 och 1941/42.

Årbetsanslng1.

(Samtliga huvudtitlar utom IY huvudtiteln.)

Byggnadsföretag............

Anläggningsverksamhet ____

Beställningar hos industrin

: Budgetåret

1940/41 1941/42

52,705,200 37,328,600

212,431,500 198,865,000

45,934,400 31.150,200

Summa 311,071,100 267,343,800

Härtill komma anslag å tilläggsstat II för budgetåret 1940/41 till civila
arbeten örn tillhopa 146,703,300 kronor.

Statliga investeringar för industriella ändamål sedan krigsutbrottet.

Budgetåret

Ändamål 1939/40

Teckning av aktier i Norrbottens järnverksaktiebolag
................................................ 10,000,000

Teckning av aktier i aktiebolaget Svensk torv förädling.

........................................... 5,000,000

Torvberedning å staten tillhöriga mossar.......... —

Anläggningskapital för nya sulfitspritfabriker...... 5,000,000

Anläggningar vid flottans skifferoljeverk å Kinnekulle
................................................ 5,500,000

Teckning av aktier i Svenska gengasaktiebolaget.. —

Förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget ____ —

Teckning av aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget —

Anläggningar för utnyttjande av vissa staten tillhöriga
malmfyndigheter .......................... —

Lån för uppförande av en anläggning för tillverkning
av strängbetong.............................. —

Hemslöjdslånefonden, avseende linberedning...... —

1940/41

1,800,000

5.000. 000

2,200,000

500.000
21.000,000
15,000,000

2.000. 000

800.000
1,800,000

Summa 25,500,000 50,100,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

49

Departementschefen.

Det nuvarande läget på arbetsmarknaden karakteriseras alltjämt därav, att
utvecklingen är mycket splittrad. Inom några områden, verkstadsindustrien
och skogsbruket, råder normal, för vissa skogsområdens del till och med stark
efterfrågan på arbetskraft. Inom andra delar av näringslivet råder däremot
delvis allvarlig arbetslöshet. Dit höra transportväsendet, väg- och vattenbyggnadsverksamheten,
sågverks-, sten-, pappersmasse-, tändsticks- och byggnadsämnesindustrierna
samt, framför allt, byggnadsindustrien.

Arbetslösheten inom nyssnämnda områden varierade enligt fackföreningsstatistiken
den 31 oktober 1940 mellan 17.4 procent (stenindustrien) och 46.2
procent (murarfacket). Då dessa arbetslöshetssiffror uppnåtts, innan den
egentliga säsongförsämringen inträtt, kan man utgå ifrån, att vinterarbetslösheten
kommer att bli ytterst kännbar och påfrestande inom de åsyftade
näringsområdena. Vad särskilt byggnadsindustrien beträffar torde läget vara
mera svårartat än tidigare på flera decennier.

Inom övriga delar av näringslivet kan läget på arbetsmarknaden karakteriseras
såsom jämförelsevis tillfredsställande; det påkallar för närvarande
knappast några särskilda åtgärder för beredande av sysselsättning från statsmakternas
sida.

Vid en granskning av siffrorna rörande den officiellt anmälda arbetslösheten
(antalet hjälpsökande) finner man bilden från fackföreningsstatistiken
bekräftad, fast i förminskad skala. Därjämte finner man, att arbetslösheten
i det väsentliga är koncentrerad till städerna, enkannerligen de större städerna,
Av dessa uppvisar Göteborg av lätt begripliga orsaker en arbetslöshet av
oroväckande storlek. Av landsbygden ha Bohuslän och Västernorrland en
jämförelsevis betungande arbetslöshet, medan landsbygden i övrigt icke synes
vara nämnvärt belastad. Vid årsskiftet 1940/41 voro 23,469 personer anmälda
såsom hjälpsökande. Av dem hörde 16,485 hemma i städerna, 4,516 i Bohuslän
och Västernorrland; resten 2,468 fördelades på landet i övrigt.

Det relativt tillfredsställande läget på stora delar av arbetsmarknaden beror
i icke ringa mån på att den omställningsprocess, som de ändrade betingelserna
för näringslivet nödvändiggjort, har fortskridit på ett tillfredsställande sätt.
Staten har i olika former medverkat till denna näringslivets anpassning.
Viktigast ha de olika åtgärderna på bränsleområdet varit. Jag erinrar särskilt
om den statligt reglerade vedavverkningen och den statsunderstödda övergången
till gengasdrift för motorfordon.

Av stor betydelse har även varit, att statens utgifter för försvarsändamål
till övervägande delen gått till olika anläggningsarbeten eller representerat
beställningar hos industrier som eljest skulle visat produktionsminskning och
arbetslöshet till följd av förlusten av exportmarknader. Den omfattande
konjunkturstabiliserande inverkan, som materielanskaffning och anläggningar
för försvarsändamål sålunda utövat, har icke i någon väsentlig utsträckning

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 30. 75 4 i 4

50 Kungl. Majds proposition nr 30.

motvägts genom minskade utbetalningar för civil statlig byggnadsverksamhet
av olika slag.

Då man bedömer de statliga insatser, som ha till resultat att sysselsättning
vidmakthållen eller skapas, kan man sålunda icke utgå ensamt
från de anslag, som äskas till arbetsmarknadens reglering. Deras storleksordning
har hittills varit jämförelsevis obetydlig. Deras syfte är i främsta
rummet att användas för att ge sysselsättning eller under kortare övergångstider
understöd åt den arbetskraft, som icke vunnit placering inom
enskild industri, jordbruk, skogsbruk, socialt bostadsbygge eller vid på
statens initiativ igångsatta arbeten av annat slag. Så länge krisarbetslösheten
icke utbreder sig till arbetsmarknadens samtliga huvudområden
utan är begränsad till en mindre del av näringslivet, kunna arbetslöshetsanslagen
hållas inom en ganska måttlig ram. Skulle arbetslösheten stiga
vid en inskränkning i försvarsberedskapsåtgärderna eller i statens produktionsfrämjande
verksamhet, måste självfallet arbetslöshetsanslagen i motsvarande
mån ökas.

Det sammanhang, som föreligger mellan omfattningen av statsutgifterna för
materiel och anläggningsarbeten samt medelsbehovet för arbetsmarknadens
reglering, är emellertid endast delvis sådant, att förstnämnda utgifter kunna
sägas ersätta anslag till stöd för arbetsmarknaden. Understundom har erforderlig
materielanskaffning och byggnadsverksamhet nödvändiggjort beställningar
inom näringsgrenar, vilka redan förut arbetat med utnyttjande av
full produktionskapacitet. Tillgången på yrkesutbildad arbetskraft har i
vissa fall varit så knapp, att fullgörandet särskilt av materialbeställningarna
hos många företag lett till övertidsarbete i en utsträckning, som under normala
förhållanden icke borde komma i fråga. I vissa fall ha statsbeställningarna
medfört, att råvaror måst tagas i anspråk, vilka det varit önskvärt
att kunna disponera för andra ändamål. Så kan tänkas i än högre grad bliva
fallet i fortsättningen. Förbrukningen av järn för de statliga beställningarna
kan exempelvis ogynnsamt påverka byggnadsindustrien. Trots de reservationer,
som med hänsyn till anförda omständigheter måste göras, är det dock
tydligt, att man måste taga hänsyn till alla de anslag, som direkt eller indirekt
hålla uppe sysselsättningen, när det gäller att bedöma medelsbehovet för
arbetsmarknadsreglerande åtgärder.

Jag övergår nu till att behandla det sysselsättningsprogram, som upplagts
med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Programmet är sammansatt av
tre olika delar. Det består av dels de företag, vilka föreslagits å tilläggsstat II
till innevarande budgetårs riksstat, dels ett bostadsprogram, som kommer att
i särskild proposition föreläggas riksdagen och vari de sociala bostadsanslagen
ingå, och dels slutligen nu ifrågavarande anslag till arbetsmarknadsreglerande
åtgärder, som till sin huvudsakliga del disponeras av arbetsmarknadskommissionen.
Tilläggsstat II upptager arbeten för 128,000,000 kronor, vilka ha en
arbetslöshetspolitisk motivering.

Vägledande vid programmets uppgörande ha varit strävandena att, även
när det gäller de arbetsmarknadspolitisk! motiverade arbetena, disponera de

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

knappa tillgångar av såväl råvaror som kapital, som stå till buds, på möjligast
ändamålsenliga sätt. Principen bär varit, att statsmedel örn möjligt icke skulle
få bindas vid annat än nödvändiga arbeten, helst sådana som på relativt kort
sikt öka landets försörjningsmöjligheter.

Tanken att låta ett relativt omfattande bostadsprogram ingå i sysselsättningsprogrammet
innebär intet avsteg från denna uppläggning. Företagna
undersökningar lia visat, att bostadsreserven pa åtskilliga håll är så begränsad,
att man icke kan bortse från risken för en av bostadsknapphet vållad
hyresstegring. Huruvida ett bostadsprogram skall kunna realiseras torde,
som arbetsmarknadskommissionen framhållit, bliva beroende av örn kostnaderna
kunna hållas inom rimliga gränser. Här berörda frågor komma att närmare
behandlas i den kommande bostadspropositionen.

Principen att endast nyttiga eller helst nödvändiga arbeten nu skola komma
i fråga, bör även prägla kommunernas sysselsättningspolitik. Det är min förhoppning,
att de från och med den 1 januari 1941 tillämpade nya grunderna
för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader, skola stimulera
kommunerna till att i arbetslöslietspolitiken undvika kontantunderstödsverksamhet
och i stället igångsätta sådana kommunala arbetsföretag, vilka kunna
betecknas såsom särskilt önskvärda ur samhällets synpunkt. I vissa fall torde
statsbidrag i fortsättningen böra lämnas även till företag, som hittills endast
undantagsvis understötts med arbetslöshetsmedel. Såsom exempel på sådana
företag vill jag nämna landstingens och städernas sjukhusbyggen. Till en del
av dessa, såsom tuberkulossjukvårdsanstalter, epidemisjukhus, förlossningsanstalter,
barnsjukhus, vissa slag av vårdhem m. lii., utgå för närvarande
statsbidrag efter vissa i författning fastställda normer. Det förefaller mig
naturligt, örn vid prövning av olika arbetsobjekt inom ett län ett sjukhusbygge
ter sig som det mest trängande, att även arbetslöshetsmedel få användas
för att få detsamma till stånd. Så bör enligt min mening kunna ske efter
prövning från fall till fall, därvid alltså bidrag samtidigt bör kunna utgå från
arbetslöshetsmedel och från respektive anslag under femte huvudtiteln. Liksom
man med avseende å bostadsförbättringarna på landsbygden och lantarbetarbostäderna
beviljar bidrag åt enskilda personer, torde man böra öppna
möjligheter för arbetsmarknadskommissionen att, där så kan finnas lämpligt
för motverkande av arbetslöshet, av arbetslöshetsmedel lämna bidrag till ombyggnad
eller uppförande av samlingslokaler, även om dessa ägas av eller äro
avsedda för enskilda föreningar eller bolag. Statsbidrag för dylikt ändamål
bör självfallet blott få utgå under den förutsättningen, att den samlingslokal,
varom i varje särskilt fall är fråga, lämnas öppen för skilda meningsriktningar
och intressen.

Om statens stöd skall skänkas allenast åt de nyttigaste och ur olika synpunkter
mest nödvändiga arbetsföretagen, måste uppenbarligen möjligheter
föreligga för statsmakterna att företaga ett urval bland de arbetsobjekt, som
av olika förslagsställare betecknas som särskilt angelägna. För att möjliggöra
ett sådant urval lia de omfattande inventeringarna, för vilka jag tidigare
redogjort, verkställts. Resultaten av dessa inventeringar visa, att nyttiga och

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

nödvändiga arbetsobjekt finnas i så stor utsträckning, att det under nuvarande
förhållanden nied den begränsade arbetslöshet, som hittills kunnat konstateras,
icke kan komma i fråga att igångsätta mer än en relativt ringa del av
de i inventeringarna redovisade arbetsföretagen. Då, såsom jag i det föregående
antytt, flera olika vägar-komma att finnas för åstadkommande av
arbetslöshetsbekämpande företag är det av största vikt, att tillfredsställande
samordning mellan sysselsättningspolitikens skilda grenar kommer till stånd.
Vid igångsättande av dylika företag bör fördenskull som regel samråd äga
rum med arbetsmarknadskommissionen, som därvid har att tillvarataga de
arbetsmarknadspolitiska intressena. Likaså bör arbetsmarknadskommissionen
beredas möjlighet att beträffande arbeten av denna art lämna sådana föreskrifter
rörande arbetskraftens anställande, att anställningspolitiken icke
kommer att strida emot de principer, som måste vara vägledande för en förnuftig
reglering av arbetsmarknaden. Materialförsörjningens betydelse gör
det nödvändigt att vid igångsättandet av arbeten för arbetslöshetsmedel samråd
sker med statens industrikommission. Igångsättandet av större företag
med tillskott av arbetslöshetsmedel bör beredas på samma sätt som företag,
till vilka beredskapsanslag anvisats å tilläggsstat II.

Arbetsmarknadskommissionens huvuduppgift måste alltjämt vara att söka
befordra en anpassning av arbetsmarknaden efter den pågående omställningen
inom näringslivet. I sådant syfte bör en fortsatt effektivisering av arbetsförmedlingsverksamheten
eftersträvas, varjämte yrkesutbildnings- och omskolnings
verksamheten bör forceras.

Av det arbetslöshetsanslag, som nu äskas, torde till Kungl. Maj:ts förfogande
för främjande av företagsverksamhet böra, i likhet med vad tidigare
skett, ställas vissa medel. Vid beviljande av dylika bidrag bör tillses att
de komma till användning ej blott i arbetsmarknadspolitiska syften utan även
med hänsyn tagen till det nuvarande näringspolitiska lägets krav. För ändamålet
torde böra avses ett belopp av högst 1,000,000 kronor.

Efter övervägande av de olika synpunkter, för vilka jag här redogjort, har
jag ansett mig kunna beräkna medelsbehovet under innevarande budgetår till
arbetsmarknadsreglerande åtgärder under arbetsmarknadskommissionens ledning
till samma belopp som kommissionen gjort i sin skrivelse den 25
november 1940.

Med stöd av vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av ................................. kronor 25,000,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ossian Larsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

53

Bilaga 1.

Mot kommissionens förslag till dels statsbidrag till kommunal hjälpverksamhet
för arbetslösa, dels provisorisk nyordning av kontantunderstödsverksamheten
har anförts följande

Reservation,

Undertecknade, vilka deltagit i det slutliga avgörandet inom statens arbetsmarknadskommission
av föreliggande framställning, få anföra följande reservation.

Statsbidrag till kommunal hjälpverksamhet
för arbetslösa.

Förslaget tar sikte på uppgiften att åstadkomma enhetliga grunder för utmätandet
av statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader och innebär, att
kommunala arbetslöshetsutgifter, som överstiga en viss gräns, i förslaget bestämd
till kronor 1: 50 per skattekrona, skola helt täckas av statsbidrag.

Vi ge vår anslutning till förslagets syfte om enhetlighet i grunderna för statsbidraget.
I princip anse vi det också önskvärt, att dessa grunder utformas så, att
de kommunala kostnaderna för arbetslöshetshjälp kunna maximeras inom en
rimlig ram. Från dessa utgångspunkter ha vi sålunda ingen erinran att göra mot
den principiella uppläggningen av förslaget men anföra avvikande mening ifråga
örn hur långt man bör gå, när det gäller överflyttningen på staten av de kommunala
arbetslöshetskostnaderna.

En sund arbetslöshetspolitik förutsätter en restriktiv handläggning av hjälpverksamheten
från såväl de kommunala myndigheternas som det centrala arbetslöshetsorganets
sida. Erfarenheten visar, att det kommunala intresset för en dylik
inställning slappas, i samma mån den ekonomiska bördan av verksamheten avlyftes
från kommunen. Särskilt örn i hjälpverksamheten ingår utförandet av
arbeten till båtnad för kommunen kan denna förskjutning av det ekonomiska
ansvaret skapa ett läge, i vilket kommunens intresse för en återhållsam arbetslöshetspolitik
avlöses av ett motsatt intresse, att så långt det låter sig göra draga
fördel av möjligheten att för kommunala ändamål utnyttja det statliga kostnadsbidraget.
Uppenbarligen är ett dylikt läge för handen, då varje ytterligare kostnadsökning
för den i kommunal regi bedrivna hjälpverksamheten uteslutande
drabbar staten. I själva verket har detta läge inträtt redan innan denna punkt i
kostnadsförskjutningen uppnåtts.

Dessa erinringar få större praktisk betydelse i samma mån arbetslinjen ges
ökat utrymme inom arbetslöshetsprogrammet och i den mån de valda arbetsobjekten
äro av aktuellt intresse för den kommunala verksamheten.

En avlastning på sätt förslaget anger av de kommunala arbetslöshetskostnaderna
förutsätter därför en ingående kontroll från det centrala arbetslöshetsorganets
sida av den kommunala arbetslöshetspolitiken. När det gäller den kontanta
hjälpverksamheten -—- dagunderstöd och hyreshjälp — är det sålunda enligt
vår mening icke tillräckligt att, som vid förslagets behandling ifrågasatts, det
statliga organet skulle nöja sig med ett allmänt tillstånd för kommunerna att
bedriva sådan verksamhet. I dylikt fall lärer de kommunala myndigheterna icke
kunna motstå frestelsen att låta arbetslöshetshjälpen komma även fattigvårdens
klientel till godo. över huvud taget är problemet örn den statliga kontrollen
knapphändigt behandlat i förslaget.

Det utredningsmaterial, som anföres till belysande av förslagets ekonomiska
räckvidd för statens del, synes oss heller icke lämna tillräcklig grundval för ett
bedömande ^v hur saken skulle gestalta sig under en längre period av mera utpräglad
arbetslöshet än den nu rådande. Det ligger ingalunda utom möjligheternas

54

Kungl. Majus proposition nr 30.

ram att vi nu gå en dylik period tillmötes. I saknad av ett mera belysande utredningsmaterial
befara vi, att de ekonomiska konsekvenserna för statens del av att
realisera förslaget komma att bli väsentligt större än av utredningen synes framgå.
Särskilt svårt att förutse är vilken storleksordning arbetslinjens inverkan härvidlag
kan få. övergången från reservarbeten till beredskapsarbeten innebär att
som objekt för kommunala beredskapsarbeten kommer att företrädesvis väljas
arbeten av aktuellt intresse för den kommunala verksamheten. Dessa arbeten
kunna icke, en gång upptagna, ifråga örn fullföljandet anpassas efter en växlande
arbetslöshetssituation på samma sätt som reservarbeten av lägre angelägenhetsgrad.
I ekonomiskt hänseende kommer detta att medföra en väsentlig utvidgning
av kostnadsramen för arbetslöshetsverksamheten. Det exempel som i utredningen
anförts ifråga örn en större stad tar endast sikte på ett år. Kalkylen förändras
väsentligen om den utsträckes över en serie av år med mera utpräglad arbetslöshet.

När man bedömer storleken av den kostnadsandel, som enligt förslaget överflyttas
från kommunerna på staten, är det också nödvändigt att beakta det engångsbidrag,
som förutsattes utgå till den i kommunal regi bedrivna arbetslinjen,
vilket bidrag, såsom framgår av exemplet, ligger helt utanför grundvalen för beräkningen
av den procentuella kostnadsfördelningen men utgör en hundraprocentig
avlastning vid sidan av denna.

Av de skäl, som ovan anförts, kunna vi icke ansluta oss till förslaget, att de
kommunala arbetslöshetskostnaderna skola maximeras vid ett belopp av kronor 1: 50
per skattekrona. Innan erfarenheter vunnits örn de ekonomiska konsekvenserna
för statens del av beredskapslinjens tillämpning under en mera utpräglad arbetslöshetsperiod,
bjuder försiktigheten enligt vår uppfattning att maximeringen
sker vid ett kostnadsläge, som icke bör sättas lägre än kronor 2: — per skattekrona.

Kontantunderstödsverksamliet.

Vid bestämmandet av de kontanta understödsbelopp, som utbetalas till oförvållat
arbetslösa, måste som ofrånkomlig grundregel fastslås, att dessa belopp,
dagunderstöd inklusive hyreshjälp, så avvägas, att de icke överstiga de inkomstmöjligheter,
som arbetstillfällena i den öppna arbetsmarknaden erbjuda. I nu
gällande bestämmelser för understödsverksamheten är detta beaktat därigenom,
att dagunderstödsbeloppet maximerats till 2/s av den för orten bestämda reservarbetslönen.
Denna lön fastställes i sin tur så, att den icke överstiger den lägsta
grovarbetarlön, för vilken arbete kan i avsevärd omfattning beredas på orten, med
beaktande jämväl av löneförhållanden inom jord- och skogsbruk.

Nu aktuella reservarbetslöner variera från kronor 5: 60 till kronor 9: 60 per dag
med ett intervall mellan varje löneläge av 40 öre. Denna lönesättning överspänner
sålunda elva olika lönelägen och erbjuder alltså vid orternas placering i skalan
lika många möjligheter till anpassning efter arbetsmarknadens från ort till ort
skiftande lägsta löneläge.

Det förslag till nya bestämmelser, som vunnit majoritet inom arbetsmarknadskommissionen,
bygger på den indelning av landets orter i tre olika dyrortsgrupper,
som tillämpas vid differentieringen av dels folkpensioneringens tilläggspensioner,
dels de familjebidrag, som utgå till i militärtjänst inkallade personer. Härigenom
erbjuder förslaget i fråga örn dagunderstödsbeloppen endast tre möjligheter till
anpassning efter arbetsmarknadens skiftande lönelägen. Enligt vår mening är
förslaget icke tillfredsställande i detta hänseende. Den svenska arbetsmarknaden
kännetecknas alltjämt av en geografiskt sett mycket växlande lönesättning, som
bort i detta sammanhang röna större beaktande.

Behovet av en bättre anpassning har såtillvida beaktats i förslaget, att den
hyreshjälp, som vid behov utgår utöver dagunderstödet, differentierats inom

55

Kungl. Maj-.ts proposition nr HO.

respektive tre ortsgrupper. Emellertid är det enligt vår uppfattning icke lyckligt,
att anpassningen i så övervägande grad lagts på hyreshjälpen. Principiellt bör den
del av kontantunderstödet, som betecknas såsom hyreshjälp, avvägas med hänsyn
till behovet i det konkreta fallet, med beaktande dock av principen om nödvändig
maximering av det totala hjälpbeloppet. Enligt förslaget kommer denna maximering
att på många orter ge utslag vid ett hyreshjälpsbelopp, som ligger väsentligt
under den verkliga hyreskostnaden. Visserligen kan häremot invändas, att understödstagaren
kompenserats genom ett efter ortens förhållanden högt dagunderstödsbelopp.
När emellertid kontanthjälp lämnas i två skilda former, dels ett per dag
beräknat dagunderstöd och dels ett per månad fastställt hyreshjälpsbelopp, sjmes
det oss vara irrationellt att låta den kvantitativa balansen mellan dessa hjälpformer
bestämmas på ett sätt, som starkt skiftar från ort till ort. Att så blir
fallet visar nedanstående uträkning av dagunderstödets respektive hyreshjälpens
procentuella andel i totala understödsbeloppet.

Familj ef örsörj are Familj eförsörj are
med hustru och med hustru och
3 harn. 6 barn

Inom ortsgrupp I. Dagunderstöd
Hyreshjälp ..
» » II. Dagunderstöd

Hyreshjälp ..
» » III. Dagunderstöd

Hyreshjälp ..

84.3— 72.9 %

15.7—27.1 %

87.0— 73.0 ?{,

13.0— 27.0 %

84.4— 70.0 %
15.6— 30.0 %

86.7— 76.4 %

13.3— 23.6 %

88.7— 76.0 %

11.3— 24.0 %

86.0— 72.6 %

14.0— 27.4 %

Då dessa variationer i relationen mellan dagunderstöd och hyreshjälp icke
betingas av något för understödstagarna påtagligt förhållande i verkligheten finna
vi att förslaget i sin praktiska tillämpning är ägnat att inbjuda till en kritik, som
alldeles onödigt kommer att komplicera de lokala arbetslöshetsorganens handläggning
av understödsverksamheten.

Underlåtenheten att i erforderlig utsträckning differentiera dagunderstödsbeloppen
innebär i sina praktiska konsekvenser en höjning av kostnaderna för
kontantunderstödsverksamheten. Enligt vår mening inbjuder nu rådande ekonomiska
läge icke till en omläggning av bestämmelserna för verksamheten i dylik
riktning.

Därest arbetsmarknadskommissionen icke bemyndigas att efter förefallande
behov revidera de i en blivande förordning fastställda understödsbeloppen kommer
nuvarande möjlighet till en successiv anpassning av dessa belopp efter en fortgående
förändring i stort av arbetsmarknadens löner uppåt eller nedåt att slopas.
Vare sig dylik revision förbehålles Kungl. Majit eller överlämnas åt kommissionen
måste den enligt vår mening grundas på undersökningar tid efter annan av arbetsmarknadens
löneutveckling, eftersom denna icke på något sätt återspeglas i de
officiella dyrortsgrupperingarna, vilka äro tillkomna ur holt andra synpunkter än
de arbetslöshetspolitiska. I en tid så rik på förutsättningar för starka förskjutningar
som den nuvarande är det icke tillrådligt att släppa den kontakt med den
allmänna löneutvecklingen, som hittills varit av stort värde för den centrala
handläggningen av arbetslöshetspolitiken.

Arbetsmarknadskommissionen torde även, därest nu föreliggande förslag följes,
böra ha befogenhet att i enstaka fall göra undantag från den officiella dyrortsgrupperingens
tillämpning. Även för sådana fall gör sig ett behov av löneundersökningar
gällande, vilka undersökningar kommissionen sålunda icke kan undvara.

Som skäl för omläggning av nuvarande bestämmelser har anförts, att reservarbetslönerna
efter numera genomförd omläggning av de statliga reservarbetena
till beredskapsarbeten endast ha betydelse för den del av arbetslinjen, som repre -

56

Kungl. Majus proposition nr 30.

senteras av de statskommunala reservarbetena. Det har under sådana förhållanden
ansetts vara alltför omständligt att fortsättningsvis fullfölja reservarbetslönebestämningen
i den omfattning, som erfordras, därest dessa löner alltjämt skola
tjäna som norm för kontantunderstödsverksamheten. Yi dela icke denna uppfattning.
För den händelse utvecklingen å arbetsmarknaden skulle medföra en
väsentligt stegrad arbetslöshet, befara vi att kontantunderstödsverksamheten
kommer att få en sådan omfattning, att frågan örn grunderna för denna verksamhet
förtjänar det allra största beaktande. En ökning av arbetslinjen, som i ett
sådant läge bör komma i första hand, kompliceras nämligen därav att till buds
stående aktuella arbetsobjekt i stor utsträckning tyngas av det kostnadsproblem,
som sammanhänger med byggnadsindustriens löneläge.

Det arbete, som är förbundet med en på löneundersökningar baserad gruppering
av orter, berörda av arbetslöshet, är enligt vunnen erfarenhet icke mera betungande
än att det även i fortsättningen kan fullföljas. Även i det fall, att en officiell
dyrortsgruppering, såsom i förslaget skett, lägges till grund för differentieringen
av kontantunderstöden, blir enligt vår mening en särskild löneundersökning
jämsides härmed alltjämt nödvändig, såvida man icke vill riskera, att principen
örn kontanthjälpens relation till löneinkomstläget negligeras.

Under dessa förhållanden finna vi det ur arbetslöshetspolitiska synpunkter vara
nödvändigt att till grund för kontantunderstödens avvägning bibehålla en ortsvis
genomförd lönebestämning efter i huvudsak de grunder, som ingå i nuvarande
regler.

Majoritetens förslag skiljer sig vidare i så måtto från nu gällande regler, att
det innefattar särskilt barnbidrag till och med sjätte barnet, medan regeln örn
dagunderstödets maximering till 2/s av reservarbetslönebeloppet icke ger utrymme
för större bidrag än till och med tredje barnet. Under förutsättning att den
princip för kontantunderstödets relation till löneinkomstläget beaktas, som vi
inledningsvis understrukit, ha vi intet att erinra emot en ändring, som medger,
att hänsyn tages till ett större barnantal än tre.

Ifråga örn hyreshjälpen innebär majoritetens förslag slutligen ändring i ytterligare
två hänseenden, till vilken vi icke kunna ansluta oss. Enligt nu gällande
regler må hyreshjälp i särskilt ömmande fall tilldelas familjeförsörjare, som åtnjuter
dagunderstöd eller, under vissa förutsättningar och för kort tid, örn han är
sysselsatt vid statligt reservarbete. Icke-familjeförsörjare är sålunda helt ställd
utanför denna hjälpform. Förslaget innebär ändring såtillvida, att hyreshjälp må
i visst fall utgå även till arbetare, som sysselsättes vid beredskapsarbete. Vidare
medger förslaget hyresbidrag jämväl till icke-familjeförsörjare. Enligt vår mening
föreligger icke skäl att nu göra avsteg i här berörda avseenden från vad hittills
gällt. Det ekonomiska läget i landet påkallar snarare åtgärder med restriktivt
syfte än uppmjukningar av gällande regler, som oundvikligen leda till ökade kostnader
för det allmänna.

Stockholm den 21 november 1940.

Erik Brodén. A. H. Carell.

Undertecknad, som deltagit i den förberedande behandlingen av föreliggande
framställning, skulle, därest jag deltagit i det slutliga avgörandet, ha anslutit
mig till ovanstående reservation.

G. A. Styrman.

Kungl. Majus proposition nr 30.

57

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen ...................................................................... ]

Arbetsmarknadskommissionens framställning:........................................ 2

Arbetsmarknadsläget ............................................................ 2

Arbetsmarknadskommissionens verksamhet........................................ 11

Arbetsförmedling och överflyttning av arbetskraft ...................... 11

Hemförlovning och frivillig inryckning.................................... 13

Omskolning av arbetskraft ................................................ 14

Hjälpverksamhet............................................................ 16

Den sannolika utvecklinyen på arbetsmarknaden ................................ 17

Sysselsättningsprogrammet ...................................................... 19

Industrikommissionen...................................................... 19

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beredskapsplan ...................... 21

Statliga byggnader ........................................................ 22

Kommunala företag........................................................ 22

Bostadsförbättringar på landsbygden...................................... 23

Skogsvårdsåtgärder m. m................................................. 26

Bostadsproduktion.......................................................... 27

Arbetsmarknadskommissionens förslag............................................ 28

Statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader.................... 28

Kontant understödsverksamhet............................................ 37

Äskanden ...................................................................... 42

Arbetsmarknadsläge oell arbetslöshetsbjälp från och med den 1 november 1940____ 44

Sysselsättningspolitikens samordning .............................................. 47

Departementschefen ................................................................ 49

Bilaga 1. (Reservation mot arbetsmarknadskommissionens förslag)............ 53

Innehållsförteckning.............................................................. 57

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr .''JU. is n 5