Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

1

Nr 3.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt giltighet
för förskottsstaten för försvarsväsendet m. m.; given
Stockholms slott den 3 januari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 3 januari
1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter:

I anledning av propositionen nr 295 har 1940 års lagtima riksdag med skrivelse
den 21 juni 1940 (nr 442) dels godkänt ett vid nämnda proposition fogat
förslag till beredskapsstat för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1940/
41, dels ock bemyndigat Kungl. Majit att med iakttagande av vad i skrivelsen
anförts fastställa beredskapsstaten eller viss del därav att lända till efterrättelse
såsom förskoltsstat samt att ställa å förskottsstaten uppförda anslag
till vederbörande myndigheters förfogande. Genom beslut den 21 juni 1940
fastställdes beredskapsstaten att lända till efterrättelse från oell med den 1
juli 1940.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 3.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

I skrivelse den 28 augusti 1940 (nr 6) har 1940 års urtima riksdag med anledning
av propositionen nr 10 förklarat, att den av Kungl. Maj:t den 21
juni 1940 med stöd av riksdagens beslut angående beredskapsstat för försvarsväsendet
m. m. för budgetåret 1940/41 fastställda förskottsstaten skall
äga fortsatt giltighet i oförändrad utformning.

I nu rådande läge är det nödvändigt, att medel för försvarsändamål m. m
i betydande omfattning fortfarande stå till Kungl. Maj:ts förfogande. Förskottsstatens
giltighetstid synes därför böra utsträckas att gälla till utgången
av innevarande budgetår.

Att beräkna storleken av de utgifter, som under innevarande budgetår komma
att slutligt belasta förskottsstaten, är för närvarande icke möjligt. De
kostnader, för vilkas bestridande anslaget till försvarsväsendet i allmänhet,
engångsanskaffning, är avsett, kunna emellertid nu i viss utsträckning bedömas
med ledning av från vederbörande myndigheter inkomna framställningar
om anskaffningar, som anses böra komma till utförande med anlitande av
detta anslag. Dessa framställningar hava hittills endast delvis blivit föremål
för slutlig prövning hos Kungl. Maj:t. Redan nu kan dock konstateras, att
förskottsanslaget till engångsutgifter sannolikt kommer alt belastas med
ett belopp, som — även med bortseende från de utgifter som föranledas av
under budgetåret 1939/40 fattade dispositionsbeslut — avsevärt överstiger det
i förskottsstaten beräknade beloppet å 400 miljoner kronor. Därjämte torde
på grund av dispositionsbeslut och bemyndigande!! som lämnats eller komma
att lämnas under innevarande budgetår icke oväsentliga belopp återstå att utbetala
och reglera under budgetåret 1941/42.

Belastningen å anslaget till försvarsväsendet i allmänhet, löpande utgifter,
vilket bland annat disponeras för redovisning av kostnaderna för krigsfamiljebidrag,
är i hög grad beroende av växlingarna i beredskapens omfattning.
Det synes sannolikt, att anslaget till följd av sistnämnda disposition kan komma
att belastas med inemot 100 miljoner kronor, eller 50 miljoner kronor
utöver det i staten beräknade beloppet.

Med anledning av att vissa av de å förskottsstaten anvisade anslagen sålunda
förutses under innevarande budgetår bliva disponerade med belopp
som avsevärt överstiga de i staten uppförda, torde jag bär få erinra örn den
tidigare behandlingen av frågan om dispositionsrätten till de i förskottsstaten
uppförda anslagen.

När förslag till beredskapsstat genom proposition nr 235 förelädes 1939
års lagtima riksdag, föreslog Kungl. Majit, att riksdagen skulle medgiva, att
de i beredskapsstaten angivna anslagsbeloppen skulle få överskridas under
förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock
skulle inom tjugo dagar sammanträda. Riksdagen, som genom skrivelsen
nr 243 bemyndigade Kungl. Majit att vid krig eller krigsfara fastställa beredskapsstaten
på sätt Kungl. Majit föreslagit, knöt härtill det ytterligare villkoret
att, därest det nämnda bemyndigandet tagits i anspråk för försvarsdepartementets
del j pvseende å ett sammanlagt belopp av 100 miljoner kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

3

ytterligare medel av de å beredskapsstaten för samma departement upptagna
anslagsbeloppen icke finge disponeras under annan förutsättning än att Konungen
låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skulle inom tjugo
dagar sammanträda.

När sedermera beredskapsstaten sattes i kraft såsom förskottsstat i augusti
1939 och frågan örn fortsatt giltighet för staten genom proposition nr 2 förelädes
1939 års urtima riksdag, uttalades angående dispositionsrätten till anslagen
under tid då riksdagen vore samlad att, om anslagen överskredes,
riksdagen borde beredas tillfälle att taga ställning till det sålunda uppkomna
läget. I anledning av i propositionen framställt förslag medgav riksdagen i
skrivelse nr 31, att den tidigare beslutade begränsningen av dispositionsrätten
till 100 miljoner kronor skulle upphävas. Tillika förutsatte riksdagen att, i
den mån så läte sig göra, förslag som avsåge anskaffningar av större omfattning,
fortsättningsvis liksom dittills skulle komma att underställas riksdagens
prövning.

Vid 1940 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 3, att
riksdagen skulle bemyndiga Kungl. Majit att överskrida de å förskottsstaten
för budgetåret 1939/40 för lantförsvaret, sjöförsvaret och flygvapnet uppförda
anslagsbeloppen utan förnyad prövning av anslagsfrågan från riksdagens
sida. För det till engångsutgifter avsedda anslaget bibehölls emellertid begränsningen,
dock med viss utsträckning av dispositionsrätten. Genom den
till samma riksdag avlåtna propositionen nr 38 återkallade Kungl. Majit sedermera
sitt förslag i vad det avsåge begränsningen av dispositionsrätten till
sistberörda anslag.

Vid anmälan av sistnämnda proposition anförde jag i huvudsak:

Tvekan kan råda örn den form i vilken en reglering av ett överskridande
på förskottsanslaget till engångsutgifter för försvarsväsendet i allmänhet bör
ske. Närmast till hands ligger att å tilläggsstat anvisas ett täckningsanslag.
Mot valet av denna utväg kunna emellertid göras vissa invändningar. Det
är antagligt, att fortsatt forcerad materielanskaffning skall ge anledning till
successiva utgiftsbeslut som kunna påkalla särskilda regleringsförslag till
riksdagen. Ärendenas natur gör det olämpligt att till statsrådsprotokollet
lämna en redogörelse för deras innebörd, och det skulle sålunda blott bliva
riksdagens vederbörande utskott, som skulle erhålla material för en saklig
bedömning av de framlagda regleringsförslagen. Avgivandet av dessa förslag
skulle därför blott tillgodose vissa formella krav, som synas böra vika,
örn ett successivt offentliggörande av de olika utgiftsbesluten skulle anses
mindre lämpligt. Regleringen av utgifterna på anslaget skulle i dylikt fall få
ske i eif sammanhang vid slutet av riksdagen i överensstämmelse med den i
propositionen nr 3 angivna avsikten, oavsett att ett överskridande av den i
propositionen förutsatta dispositionsrätten därvid skulle tillåtas fortbestå en
viss tid.

Trots de betänkligheter, som en till en tid obegränsad dispositionsrätt lill
ett materielanslag som det bär ifrågavarande måste väcka, anser jag mig likväl
böra förorda, att det med nyssnämnda proposition framlagda förslaget
med avseende å dispositionsrätten till anslaget återkallas och att i stället hemställan
göres örn rätt alt disponera anslaget på sätt ness sagls, alltså ulan
omedelbar reglering av överskridanden. Vid bifall till denna hemställan bör
skyldighet anses föreligga att till riksdagens vederbörande utskott lämna en

4 Kungl. Mnj:ts proposition nr 3.

redogörelse för fattade dispositionsbeslut och en redovisning för den faktiska
anslagsbelastningen som lämpligen kan utsträckas till att omfatta samtliga
förskottsanslag för föi-svarsväsendet.

Riksdagen lämnade med skrivelse nr 168 de av Kungl. Majit i sistnämnda
propositioner begärda fullmakterna. I skrivelsen anfördes, att riksdagen under
normala tider skulle funnit det önskvärt, att de fullmakter, som riksdagen
giver Kungl. Majit, bygga på försök att så långt möjligt vore angiva
fullmaktens statsfinansiella innebörd. Under rådande förhållanden vore
detta emellertid icke möjligt.

I de förut berörda skrivelser, med vilka 1940 års riksdagar meddelade
sina beslut angående beredskapsstaten och förskottsstaten för försvarsväsendet
för innevarande budgetår, förutsattes, att vederbörande utskott, på sätt
i förenämnda proposition nr 38 föreslagits i anledning av upphävandet av
den tidigare anslagsmaximeringen för budgetåret 1939/40, skulle erhålla fortlöpande
uppgifter beträffande meddelade dispositionsbeslut och å förskottsstaten
gjorda utgifter. I enlighet med riksdagens sålunda uttalade önskemål
ha till andra särskilda utskottet vid urtima riksdagen under hösten 1940
lämnats uppgifter rörande av Kungl. Majit meddelade dispositionsbeslut, inklusive
beslut som komma att föranleda nya anvisningar, samt angående för
försvarsändamål gjorda utbetalningar.

När fråga nu uppkommer om ytterligare förlängning av förskottsstatens
giltighet, bör övervägas, huruvida denna bör erhålla en i något avseende ändrad
utformning eller örn modifikationer böra göras med avseende å dispositionsrätten.
Jag kan därvid begränsa mig till anslagen under fjärde huvudtiteln.

Beträffande de huvudsakligen för löpande beredskapsutgifter avsedda anslagen
till lantförsvaret, sjöförsvaret och flygvapnet kan någon slutlig beräkning
av belastningen, såsom av det anförda framgått, icke nu verkställas. Jag
erinrar dock om de uppgifter angående storleken av de löpande beredskapskostnaderna
som lämnats vid anmälan av årets statsverksproposition. Någon
anledning att ändra de i förskottsstaten uppförda anslagsbeloppen synes icke
föreligga.

Såsom framgår av vad jag förut anfört, belastas numera det för försvarsväsendet
gemensamma anslaget till löpande utgifter bl. a. med kostnaderna
för krigsfamiljebidrag. Som dessa komma att medföra en överbelastning av
anslaget, böra föreliggande inskränkningar i dispositionsrätten till detta lämpligen
upphävas; tillräckliga skäl torde nämligen icke nu föreligga till en
omräkning av anslaget eller till en avlastning av detta genom anvisande av
ett regleringsanslag å tilläggsstat.

Vad beträffar anslaget till försvarsväsendet i allmänhet, engångsutgifter,
vilket huvudsakligen disponeras för materielanskaffningar, bör anslagsbegränsningen
hävas med hänsyn till den utveckling av belastningen som,
enligt vad förut anförts, föreligger; jag tillåter mig i detta sammanhang även
hänvisa till den redovisning m. m. som lämnats riksdagens vederbörande ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

5

»kott samt erinrar i övrigt om de i finansplanen till årets statsverksproposition
åberopade beräkningarna.

Redan vid anmälan av propositionen nr 38 till 1940 års lagtima riksdag
erinrade jag om de betänkligheter, som en till en tid obegränsad dispositionsrätt
till ett materielanslag måste väcka. Särskilt i fråga om förskottsanslaget
till engångsutgifter synes det i hög grad önskvärt, att riksdagen snarast
erhåller möjlighet att taga ställning till den lämnade fullmaktens statsfinansiella
innebörd. De skäl, som vid anmälan av propositionen nr 38 till 1940
års lagtima riksdag av mig anfördes mot ett successivt offentliggörande av de
olika utgiftsbesluten, äga visserligen fortfarande giltighet. Detta behöver
emellertid icke utesluta, att frågan om den totala dispositionsrätten till ifrågavarande
anslag, sedan det slutliga medelsbehovet numera kan bättre överblickas,
upptages till förnyad prövning. Syftet bör därvid vara att efter en
justering av anslagsbeloppet åter införa en maximering. Därmed torde emellertid
böra anstå i avvaktan på prövning av frågan, huruvida och i vilken
omfattning särskilda anslag skola äskas å tilläggsstat för vissa hos Kungl.
Majit anmälda medelsbehov. I samband därmed torde även en del å förskottsstaten
hittills bestridda utgifter böra täckas.

1 fråga om den fortsatta redovisningen av verkställda utgifter från förskottsstatens
anslag under fjärde huvudtiteln torde böra erinras, att staten
principiellt avser den merkostnad, som uppkommer vid förstärkt beredskap.
Då det emellertid icke är möjligt att under löpande budgetår åstadkomma
en klar gränsdragning mellan utgifter som hänföra sig till förskottsstaten
och utgifter som falla inom riksstatens ram — särskilt emedan utgifter av
beredskapskaraktär i betydande omfattning måste ersätta normala riksstatsutgifter
— torde de uppgifter rörande utgiftsbelastningen, som skola lämnas
riksdagens statsutskott, fortsättningsvis få omfatta försvarskostnaderna i deras
helhet, fördelade enligt nu gällande redovisningsföreskrifter; det må
erinras, att försvarsutgifterna under innevarande budgetår av här angivna
redovisningstekniska skäl ansetts böra av myndigheterna provisoriskt redovisas
utan fördelning mellan riksstat och förskottsstat. Beslut om fattade
dispositionsbeslut och beslut som sedermera kunna föranleda utbetalningar
komma i fortsättningen att liksom hittills successivt meddelas vederbörande
utskott.

Riksdagen kommer att erhålla en samlad översikt över utgifterna för försvarsväsendet
under året, när de å förskottsstaten disponerade medlen sedermera
i sin helhet anmälas för reglering å tilläggsstat II till riksstaten.

I avvaktan på fortsatt prövning av här berörda spörsmål hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att förklara,

att den av Kungl. Majit den 21 juni 1940 med stöd av riksdagens
beslut angående beredskapsstat för försvarsväsendet
m. m. för budgetåret 1940/41 fastställda förskottsstaten skall
tillsvidare äga fortsatt giltighet i oförändrad utformning,

ftihang lill riksdagens protokoll Idit. 1 saini. Nr 3.

2

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

samt att de å förskottsstaten under fjärde huvudtiteln för
förs vars väsendet i allmänhet uppförda anslagen (G a och
G b) må fortsättningsvis i den utsträckning som prövas erforderlig
utnyttjas för finansieringen av med anslagen avsedda
ändamål.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt, förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Öhman.

409132. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.