Kungl. Maj:ts proposition nr 299
1
Nr 299.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående klassificering av kött; given Stockholms slott
den 30 maj 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning angående klassificering
av kött.
GUSTAF.
Axel Gjöres.
Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 299
1
2
Kungl. Mnj.ts proposition nr 2.90.
Förslag
till
förordning angående klassificering av kött.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som godkänts vid besiktning
enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus eller vid sådan besiktning,
varom i 9 § första stycket nämnda lag förmäles, skall genom försorg
av vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri
före utlämnandet underkastas särskild bedömning för avgörande
av köttets kvalitet (klassificering) ävensom förses med stämplar, angivande
den kvalitetsklass till vilken köttet hänförts vid klassificeringen; dock att i
fråga örn kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå, vad sålunda
är stadgat skall gälla endast därest sådan klassificerare, varom nedan
förmäles, finnes anställd vid byrån.
Det åligger offentligt slakthus eller sådan köttbesiktningsbyrå, vid vilken
klassificerare finnes anställd, att på begäran ombesörja klassificering och
stämpling av kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå där
klassificerare icke finnes anställd. Jämväl kontrollslakteri äger ombesörja
klassificering och stämpling av kött, varom nyss är sagt.
Klassificering skall verkställas av person, som av lantbruksstyrelsen godkänts
för ändamålet (klassificerare). Sådant godkännande må återkallas,
då skäl därtill äro.
2 §■
Klassificerat kött må ej underkastas ny klassificering i annat fall eller i
annan ordning än Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
bestämmer.
3 §•
Klassificerat kött skall stämplas av klassificeraren eller i närvaro och
under kontroll av denne.
4 §•
På lantbruksstyrelsen ankommer att meddela erforderliga föreskrifter
angående antalet kvalitetsklasser, benämningarna å dessa och grunderna
för klassificeringen ävensom angående stämplarnas utseende och sättet för
stämplingen.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
5 §•
Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej
försäljas eller saluhållas under benämning, som överensstämmer med av
lantbruksstyrelsen jämlikt 4 § å viss kvalitetsklass fastställd benämning
eller är av beskaffenhet att lätt kunna förväxlas med sådan benämning
eller, utan att vara av beskaffenhet som nyss är sagt, innehåller ordet
»Klass» eller förkortning av detta ord eller ordsammanställning, vari
nämnda ord ingår. Hinder skall dock ej föreligga för användande av benämningarna
»Prima» och »Sekunda».
Ej må någon i slutsedel, leveranskontrakt, räkning, följesedel, fraktsedel,
konossement eller annan sådan skriftlig handling, som upprättats i samband
nied försäljning av ej klassificerat kött, använda sådan benämning å köttet,
som enligt första stycket ej må nyttjas vid försäljning eller saluhållande
av varan.
6 §■
Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej
förses med stämpel eller märke av sådant utseende att förväxling lätt
kan äga rum med stämpel, som enligt av lantbruksstyrelsen med stöd
av 4 § meddelade föreskrifter utmärker klassificerat kött, eller som, utan
att hava sådant utseende som nyss nämnts, innehåller ordet »Klass» eller
förkortning av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda ord ingår.
7 §■
För ombesörjande av klassificering och stämpling äger vederbörande
samhälle eller kommun eller innehavare av kontrollslakteri uppbära avgift
enligt taxa, som lantbruksstyrelsen fastställer. Förslag till dylik taxa avgives
för köttbesiktningsbyrå av hälsovårdsnämnden eller särskild myndighet,
under vars inseende köttbesiktningen är ställd, för offentligt slakthus av
slakthusets styrelse och för kontrollslakteri av slakteriets innehavare. Avgiften
må ej sättas högre än som kan anses erforderligt till täckande av
kostnaderna för klassificeringen och stämplingen.
8 §•
Utlämnar någon kött ulan iakttagande av föreskrifterna i 1 § eller bryter
någon mot i 5 eller 6 § meddelat förbud, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, där ej gärningen enligt allmän lag är med
straff belagd.
Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling,
eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 § eller klassificerar och
stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 §
förmäles,
eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 § åliggande skyldighet att,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och
kontrollera stämplingen av sådant kött,
straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Gör klassificerare ouppsåtligen men av grov vårdslöshet orätt vid klassificering
eller stämpling, straffes med dagsböter.
9 §•
Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 8 § första stycket förmäles,
som begås av hans husfolk eller i hans tjänst antagen person, liksom vört
förseelsen begången av honom själv, saframt ej omständigheterna göta
sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.
10 §.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
11 §•
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, lantbruksstyrelsen äger
meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av
denna förordning, så ock meddela undantag från de i 1, 3, 5 och 6 §§ givna
bestämmelserna.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
5
Utdrag av protokollet över folkhushållning särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 maj 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:
Statens livsmedelskommission har med skrivelse den 23 maj 1941 ingivit
utkast till förordning angående klassificering av kött. Vid skrivelsen vörö
fogade av livsmedelskommissionen under hand inhämtade yttranden i ärendet
från statsinspektören över köttkontrollen Hj. Hansson, kooperativa
förbundet, förening u. p. a., Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund
och Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a. ävensom från direktören
vid Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse I. Kårlöf samt
sekreteraren i föreningen svenska städers offentliga slakthus, veterinärdirektören
vid Malmö stads offentliga slakthus E. Osberg. Livsmedelskommissionen
har vidare den 29 maj 1941 inkommit med underhandsy Grande i
ärendet från lantbruksstyrelsen.
I förenämnda skrivelse har livsmedelskommissionen till en början erinrat
om den reglering av förbrukningen av köttvaror, som i anledning av rådande
utomordentliga förhållanden genomförts från och med den 1 april
1941. Kommissionen har härom anfört:
Enligt 2 § första stycket kungörelsen den 28 mars 1941 (nr 173) angående
reglering av förbrukningen av köttvaror må ej någon nedslakta eller låta
nedslakta nötkreatur, häst, får, get, ren eller svin, som tillhör honom, med
mindre tillstånd till slakt av djur av det slag, varom fråga är (slakteritillstånd)
eller särskilt medgivande till nedslaktningen (slaktlicens) lämnats
honom av livsmedelskommissionen. Slakteritillstånd har av kommissionen
lämnats till sådana personer och företag, som yrkesmässigt köpa djur för
slakt i syfte att: avyttra det uppslaktade köttet eller använda detsamma
för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu.
I 2 § andra stycket nyssnämnda kungörelse stadgas vidare bl. a., att vid
beviljande av slakteritillstånd föreskrifter ina meddelas angående de villkor,
under vilka tillståndet må tillgodonjutas.
Med stöd av nyssnämnda bemyndigande har livsmedelskomissionen, i
syfte att förhindra en av den rådande knappheten på kött och fläsk föranledd
oskälig prisstegring å dessa varor, genom ett den 29 april 1941 utfärdat
cirkulär (nr 302) fastställt del villkoret för lillgodonjutande av slak
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
teritillstånd, att vid försäljning från innehavare av sådant tillstånd av hela,
halva eller fjärdedels kroppar av storboskap och svin från och med den
5 maj 1941 och tills vidare må tillämpas högst vissa av livsmedelskommissionen
fastställda priser. Vid bestämmandet av priserna å kroppar av storboskap
har kommissionen, med hänsyn till den stora kvalitetsskillnad, som
ofta föreligger mellan olika slag av nötkött, ansett nödvändigt att i princip
gradera priserna å köttet efter deltas kvalitet. Beträffande uppdelningen
i kvalitetsklasser har kommissionen följt den uppdelning, som tillämpats av
Sveriges slakteriförbund och till detta förbund anslutna slakteriföreningar.
Klassificeringen av köttet har överlåtits å säljaren. Kommissionen utövar
dock genom utsedda ombud viss kontroll över att klassificering ej sker på
sådant sätt, att livsmedelskommissionens prisbestämmelser därigenom
kringgås. För att förhindra ett kringgående av prisbestämmelserna har
kommissionen vidare föreskrivit, att klassificerat kött skall förses med
stämplar, angivande den kvalitetsklass, till vilken köttet hänförts vid klassificeringen.
Bestämmelserna om klassificering ha betydelse endast för
sådant kött, som blivit godkänt vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning
och slakthus eller enligt kungörelsen den 30 november 1934
(nr 559) angående kontrollslakterier. För annat kött får nämligen, oavsett
huruvida klassificering skett eller ej, icke tillämpas högre pris än det,
som gäller för en bestämd, förhållandevis låg kvalitetsklass.
Livsmedelskommissionen har vidare i skrivelsen anfört följande angående
de brister, som äro förenade med det nu tillämpade systemet för klassificering
av kött:
Livsmedelskommissionen har vid utfärdandet av bestämmelserna om klassificering
av kött till fullo insett och även uttryckligen angivit, att desamma
endast kunna betraktas såsom ett provisorium och att det, därest prisregleringen
beträffande kött skall äga bestånd någon längre tid, blir nödvändigt
att skapa fastare former för klassificeringen. Det nu tillämpade systemet är
nämligen behäftat med åtskilliga brister. Först och främst måste det rent
principiellt anses mindre lämpligt, att säljaren själv skall få verkställa klassificeringen.
Även om säljaren ej alls har någon avsikt att verkställa en medvetet
oriktig klassificering, ligger det nära till hands att han i tveksamma
fall hänför köttet till den högre av de kvalitetsklasser, som kunna ifrågakomma.
Vidare ligger det i sakens natur, att en någorlunda enhetlig till
lämpning av de av livsmedelskommissionen meddelade klassificeringsreglerna
är mycket svår att få till stånd då, såsom för närvarande är fallet,
klassificering får verkställas av envar av landets innehavare av slakteritillstånd.
Även kontrollen över prisbestämmelsernas efterlevnad försvåras i viss mån
genom att klassificeringen verkställes av slakteritillståndsinnehavarna själva.
I ett läge av knapp tillgång på kött, då köparna för att överhuvud få kött
kunna tänkas vara villiga att. betala högre priser än de av livsmedelskommissionen
fastställda, kan sålunda en säljare, för att dölja att prisbestämmelserna
överträdas, klassificera köttet för högt. Därest detta sker i samförstånd
med köparen och denne utan dröjsmål efter mottagandet av köttet
styckar och försäljer köttet, är det med de kontrollmöjligheter, som
stå livsmedelskommissionen till buds, nästan omöjligt att upptäcka och beivra
den begångna överträdelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
t
En svaghet, som med nödvändighet vidlåder de nuvarande klassificeringsbestämmelserna,
är dessutom, att desamma endast binda innehavare av slakteritillstånd
och att något skydd icke finnes för de av livsmedelskommissionen
fastställda kvalitetsbenämningarna och stämplarna. Något hinder
förefinnes sålunda i regel icke för en handlande, som ej innehar slakteritillstånd,
att exempelvis åsätta av honom inköpt icke klassificerat kött
stämplar, angivande att köttet hör till en viss kvalitetsklass, och att sälja
köttet under åberopande av att köttet tillhör sagda kvalitetsklass. Ett dylikt
tillvägagångssätt kan för närvarande beivras endast då sådana omständigheter
föreligga, att säljaren genom sitt förfarande gjort sig förfallen till
ansvar enligt allmänna strafflagen.
De av livsmedelskommissionen i det ingivna författningsutkastet upptagna
bestämmelserna angående klassificering av kött avse att avhjälpa de brister,
som enligt vad förut angivits äro förenade med det nu tillämpade systemet.
Då en under statlig kontroll tillkommen klassificering enligt livsmedelskommissionens
mening vöre av värde ej blott såsom underlag för den statliga
prissättningen å kött av storboskap och svin utan även för prisövervakningen
å annat kött, hava klassificeringsbestämmelserna av kommissionen föreslagits
i princip tillämpliga å kött av nötkreatur, häst, får och svin; möjlighet
att från tillämpningen undantaga vissa slag av kött skall dock enligt
förslaget finnas.
Beträffande huvudpunkterna i livsmedelskommissionens
förslag anföres i skrivelsen följande:
Förslaget bygger på den tanken, att allt kött av nötkreatur, häst, får och
svin, som blivit godkänt vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning
och slakthus eller enligt kungörelsen den 30 november 1934, före utlämnandet
från den inrättning (offentligt slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri),
där besiktningen ägt rum, skall genom inrättningens försorg
klassificeras ävensom förses med stämplar, angivande den kvalitetsklass, till
vilken köttet hänförts vid klassificeringen. Klassificeringen bör enligt förslaget
verkställas av person, som av lantbruksstyrelsen godkänts för sagda
ändamål (klassificerare). Sådan klassificera^ skall finnas på varje offentligt
slakthus och kontrollslakteri. Beträffande köttbesiktningsbyråer skall det
åter ankomma på förvaltningen för byrån att avgöra, huruvida klassificerare
skall anställas eller ej. Finnes ej klassificerare anställd vid byrå, skall
vad ovan sagts om skyldighet för byrån att ombesörja klassificering av
besiktigat kött icke gälla.
Anledningen till att beträffande kött, som besiktigas å köttbesiktningsbyrå,
frågan huruvida klassificering skall ske gjorts beroende av huruvida klassificerare
finnes anställd å byrån är följande. Köttbesiktningsbyråernas verk
samhet är av mycket skiftande omfattning. Såsom av förslaget framgår, förutsattes,
att köttbesiktningsbyrå genom att uppbära avgifter för klassificering
och stämpling skall kanna erhålla gottgörelse för sina utgifter för klassificeraren
m. m. För en byrå med ringa verksamhet komma emellertid dessa utgifter
att proportionsvis uppgå till eli mycket högre belopp per klassificerad kropp
än vid byråer med mera omfattande verksamhet. Örn klassificering göres
obligatorisk, skalle detta medföra, afl byrån antingen bleve tvungen att själv
8
Kung!. Majlis proposition nr ''299.
hära en del av sagda utgifter eller ock av djurägarna upptaga avgifter av
sådan storlek, att de av djurägarna kunde uppfattas såsom otillbörligt höga.
Under sådana omständigheter har det synts lämpligast att låta varje köttbesiktningsbyrå
själv med hänsyn till verksamhetens omfattning och övriga
omständigheter avgöra, huruvida klassificerare skall anställas vid byrån
eller ej. I betraktande av de fördelar, bl. a. ur prissynpunkt, som för byråns
kunder äro förenade med att få köttet klassificerat, torde man kunna räkna
med att i varje fall de största köttbesiktningsbyråerna komma att anställa
klassificerare.
Den, som fått kött besiktigat på köttbesiktningsbyrå, kan, därest köttet
till följd av att klassificerare ej finnes anställd å byrån ej blivit klassificerat
i samband med besiktningen, senare få köttet klassificerat å annan köttbesiktningsbyrå
eller å offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Däremot kan
enligt förslaget klassificering under inga omständigheter komma i fråga
för kött, som icke undergått besiktning enligt lagen angående köttbesiktning
och slakthus eller enligt ovannämnda kungörelse den 30 november
1934. Då den omständigheten, att kött blivit klassificerat, för allmänheten
måste antagas komma att framstå såsom en i viss mån offentlig garanti
för köttets kvalitet, skulle det nämligen enlig livsmedelskommissionens uppfattning
vara olämpligt, om klassificering finge ske av kött, som ej blivit
besiktigat och som således överhuvud ej får försäljas inom område, där
köttbesiktningstvång råder.
Såsom nyss nämnts skall enligt förslaget klassificering principiellt ske
av allt kött av nötkreatur, häst, får och svin, som blivit godkänt vid besiklning
enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus eller enligt ovannämnda
kungörelse den 30 november 1934. Det förutsättes likväl, att undantag
skola kunna meddelas från denna bestämmelse. Sålunda synes exempelvis,
så länge den nuvarande regleringen av köttförbrukningen äger bestånd,
undantag kunna göras för kött av djur, som enligt beviljad slaktlicens
nedslaktats för tillgodoseende av enskilt hushålls behov. Det kan vidare
möjligen befinnas lämpligt, att undantag tills vidare göres för kalvkött, fårkött
och hästkött, därest särskilda prisbestämmelser ej av livsmedelskommissionen
meddelas beträffande dylikt kött.
Meddelandet av undantag från bestämmelserna örn skyldighet att klassificera
kött, av föreskrifter angående antalet kvalitetsklasser, benämningarna
å dessa och grunderna för klassificeringen ävensom angående utseende! av
ovannämnda stämplar och sättet för stämplingen skall enligt förslaget ankomma
på lantbruksstyrelsen.
Kött, som en gång blivit klassificerat, bör i regel ej få bli föremål för ny
klassificering. En djurägare bör dock ha möjligheter att, örn han är missnöjd
med verkställd klassificering, i särskild ordning få frågan om klassificeringens
riktighet prövad. Något särskilt besvärsförfarande synes dock
icke böra anordnas. Saken torde i stället kunna ordnas på så sätt, att lantbruksstyrelsen
utser ett antal för ändamålet särskilt lämpade personer med
uppgift att i fall av tvist verkställa omklassificering av kött. Behov av dylika
omklassificerare torde främst komma att göra sig märkbart i de större städerna,
varför antalet omklassificerare ej behöver bli alltför stort.
Även rörande nu omförmälda omklassificering torde närmare bestämmelser
böra utfärdas av lantbruksstyrelsen.
Ovan har framhållits, att verkställd klassificering av kött kommer att för
allmänheten framstå såsom en i viss mån offentlig garanti för köttets kvali
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
9
tet. Det synes med anledning härav nödvändigt förhindra, att vid försäljning
av ej klassificerat kött så förfares, att köparen kan bibringas den uppfattningen,
att köttet verkligen blivit klassificerat. Föreskrifter i sådant syfte
finnas intagna i förslaget.
I fråga om de med klassificeringen förenade kostnaderna
m. m. anför livsmedelskommissionen:
Skyldigheten för offentliga slakthus, köttbesiktningsbyråer och kontrollslakterier
att ombesörja klassificering och stämpling kommer att medföra
vissa kostnader för inrättningarna. Till täckande av dessa kostnader torde
inrättningarna böra berättigas att enligt särskild taxa upptaga avgifter för
verkställd klassificering och stämpling. Kostnaderna för omklassificering
torde enligt av lantbruksstyrelsen fastställda grunder böra gäldas av den.
som påkallat omklassificeringen.
I detta sammanhang vill kommissionen framhålla, att någon svårighet
att anskaffa erforderligt antal klassificerare icke torde komma att föreligga.
Vid samtliga till Sveriges slakteriförbund anslutna slakterier sker sedan
flera år tillbaka klassificering av allt uppslaktat nöt- och hästkött samt fläsk,
och de vid dessa slakterier nu arbetande klassificerarna torde samtliga kunna
godkännas såsom klassificerare. Även det behov av klassificerare, som kan
uppkomma vid köttbesiktningsbyråer, torde kunna täckas. I de fall, då slakteri
finnes i samma ort som köttbesiktningsbyrå, kan det troligen ofta befinnas
lämpligt, att den vid slakteriet anställde klassificeraren även anställes
vid köttbesiktningsbyrån för att klassificera där besiktigat kött. I detta sammanhang
må anmärkas, att hinder icke bör möta för att anställning som
klassificerare förenas med annan befattning vid köttbesiktningsbyrå. I många
fall torde besiktningsveterinären vid en köttbesiktningsbyrå även kunna
åtaga sig uppdrag att vara klassificerare vid byrån.
För att man skall ha säkerhet för att de personer, som godkännas såsom
klassificerare, äro fullt lämpade för detta uppdrag, liksom för att man skall
ernå största möjliga likformighet vid klassificeringen kan det bli erforderligt,
att särskilda instruktionskurser anordnas för sådana personer, som
ifrågasättas erhålla godkännande såsom klassificerare. För bestridande av
de med anordnandet av kurserna förenade kostnaderna kunna särskilda
medel behöva ställas till lantbruksstyrelsen förfogande. Denna fråga torde
komma att upptagas till övervägande av lantbruksstyrelsen, sedan större
erfarenhet vunnits beträffande den provisoriska klassificering, som varit i
tillämpning sedan början av maj.
I de av livsmedelskommissionen inhämtade yttrandena över förslaget har
detsamma i princip tillstyrkts eller i allt fall lämnats utan erinran. Vissa
synpunkter hava emellertid därvid framhållits angående den omfattning, i
vilken den föreslagna klassificeringen borde ifrågakomma. Ur yttrandena
må föl jande härom återgivas.
Kooperation förbandet har anfört:
Vi äro något tveksamma örn bestämmelserna örn förbud lör användning
av lantbruksstyrelsen föreskrifter för sådant kött, som ej klassificerats av
offentliga klassificerare.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
Det kan medföra vissa olägenheter, att man i handeln skall ha dels sådant
kött, som klassificerats av offentliga klassificerare och som stämplas
på ett sätt, dels ock sådant kött, som klassificerats av köpare och säljare,
som skall stämplas på annat sätt.
En annan konsekvens kan vara, om t. ex. slakteriförbundet eller annan
part, som har intresse av att så mycket kött som möjligt blir klassificerat,
komme att driva propaganda för av offentliga myndigheter klassificerat
kött, vilket kan medföra onödiga kostnader i form av transporter för att
få varan klassificerad av offentlig myndighet.
Orsaken till att klassificerare icke kunna finnas på varje plats är ju framförallt
de stora avstånden inom vissa områden av landet, där tillförseln av
kött även är relativt begränsad, men det är egentligen oriktigt, att de på
grund av vissa omständigheter icke få tillfälle att sälja sina varor under
samma märken som de säljare, som bo inom större produktionsområden.
Kan man icke tänka sig den ordningen, att namnet »Klass» får användas
av vem som helst, men att det av stämpeln ändå skall framgå, att klassificering
icke skett av offentlig klassificerare. Det bör i varje fall övervägas en
sådan åtgärd, då skälet till att klassificering icke kan ske inom alla delar av
landet icke är ovilja eller oförmåga, utan är beroende på helt andra förhållanden,
t. ex. de geografiska.
Sveriges köpmannaförbund har yttrat:
Enligt förslaget skulle klassificering verkställas av person, som av lantbruksstyrelsen
godkänts för ändamålet. Det torde emellertid icke vara möjligt
att på alla platser uppbringa lämplig klassificerare som av de enskilda
slakteriidkarna kan erkännas såsom fullt opartisk och obunden. Det vore
därför lämpligt om, liksom nu, klassificering kunde få verkställas av slakteriidkare,
vilka på större platser kunna förena sig om en klassificerare och
avlöna honom. På mindre platser kunde slakteriidkarna själva få rätt
klassificera. Genom den efterföljande kontrollen skulle eventuell oriktig
klassificering upptäckas och beivras.
Sveriges slakteri förbund har gjort följande uttalande:
I förslaget har man utgått ifrån, att klassificering skall vara obligatorisk
för såväl kontrollslaktade varor som för hemslaktade varor, örn de äro
besiktigade. För vår del anse vi alt klassificering endast bör vara tillåten
och obligatorisk för kontrollslakterier och offentliga slakthus och att de
fastställda maximipriserna således endast få uttagas för kontrollslaktade
eller s. k. blåstämplade varor. Varor besiktigade på byråer, s. k. rödstämplade,
samt obesiktigade varor böra däremot ej få säljas till samma maximipris
utan till ett lägre maximipris. Därigenom anknyter man till det prisförhållande,
som tidigare rått, och vi skulle tro att man kommer förhållandena
i landet rätt nära, örn man söker komma fram till ett pris av 5 öre
lägre för rödstämplade eller obesiktigade varor under vintertid och 10 öre
lägre under sommartid än vad som samtidigt gäller som maximum för kontrollslaktade
blåstämplade varor. Detta gäller såväl kött som fläsk. Som
ett alternativ till nuvarande bestämmelse att för nötkött högst 10 öre under
klass II får tillämpas för oklassificerad vara, skulle vi kunna tänka oss
att man skiljer mellan butikskött, som kunde anknytas till klass I, och
fabrikskött, som kanske utan avdrag kunde anknytas till priset för klass III.
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
1 I
I flera av yttrandena hava förekommit uttalanden angående klassilicerarnäs
ställning samt örn vikten av att besvärsmöjlig
heter bereddes den som icke ville åtnöjas med vederbörande klassificerares
beslut.
Statsinspektören över köttkontrollen har sålunda anfört:
Vid ordnandet av spörsmålet örn klassificering av kött synes det ofrån
komligt att bestämmelse införes dels därom att till klassificerare utses fullkomligt
opartisk (icke bos konkurrentfirma anställd) kompetent person och
dels därom att besvärsmöjlighet beredes för den köttägare, som icke åtnöjes
med klassificerarens beslut. I sådant fall bör ny klassificering äga rum av
t. ex. en jury på tre personer, av vilka en utsetts av köttägaren, en av klassificeraren
samt den tredje av köttägaren och klassificeraren gemensamt.
Skulle dessa icke kunna enas om val av tredje ledamot i juryn, utses denne
av den till tjänsteställningen främste besiktningsveterinären vid offentliga
slakthuset respektive köttbesiktningsbyrån eller kontrollslakteriet.
Sveriges grossistförbund har i denna del gjort följande uttalande:
Svårigheterna att engagera fullt kvalificerade klassificerare måste understrykas.
Det torde vara nödvändigt, att någon slags prövning för klassificerare
anordnas, så att verkligt sakkunniga personer bliva anlitade Icke minst med
hänsyn till jordbrukets intressen är detta nödvändigt. Men även på grund
av att klassificerarnas utlåtanden kunna komma att ligga till grund för
straffutmätning, som kan innesluta också fängelsestraff, är det viktigt, att
verklig sakkunskap blir anlitad vid klassificering.
Erfarenheterna ha redan nu visat, att omklassificering av kött kan bliva
nödvändig och att bestämmelser därom böra fastställas.
I samband med klassificering måste man räkna med att olika bedömanden
kunna komma att ske. Det bör därför finnas möjlighet att få såväl den
första klassificeringen som en eventuell omklassificering prövad genom ett
skiljemannaförfarande. En sådan omklassificering i samband med en överbesiktning
bör kunna ske även på köttägarens begäran. Den nämnd, som
bör finnas för överbesiktning, torde böra bestå av tre personer, därav en
representant för ägaren. Där offentliga slakthus finnas, bör överveterinär
eller person i liknande ställning anlitas för skiljenämnden.
Direktören vid Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse bar yttrat:
Det är givetvis av största betydelse, att klassificeraren får en så opartisk
ställning som möjligt och helst alldeles oberoende av köttägaren. Vid de
offentliga slakthusen går detta lätt att ordna. Med hänsyn till den ansvars
stiillning, klassificeraren genom de föreslagna straffbestämmelserna får.
synes denna fråga böra ägnas stor uppmärksamhet.
Klassificeringen skall verkställas av person, som lantbruksstyrelsen godkänner.
Omfattningen av klassificeringsarbetet torde vid flertalet slakthus
bliva så pass begränsad, alt en klassificerare knappast kan tänkas få full
daglig sysselsättning. Det torde därför få förutsättas, att någon vid slakt
huset anställd person vid sidan av annan tjänstgöring därstädes skall kunna
fullgöra funktionen som klassificerare. Härigenom kunna kostnaderna hållas
vid rimlig höjd. Detta kan emellertid endast möjliggöras, örn särskilda ut
bildningskurser anordnas flir dylik personal.
12
Kung!. Maj:ts proposition nr 299.
Då i många fall olika uppfattningar komma alt göra sig gällande om
köttets kvalitet från klassificerarens och köttägarens sida, böra möjligheter
finnas för köttägaren att vid missnöje med en klassificering få denna prövad
genom en särskild prövoinstans, bestående av tre ojäviga sakkunniga personer.
Sekreteraren i föreningen svenska städers offentliga slakthus har anfört:
Som en angelägenhet av allra största betydelse måste framhållas vikten
av att till klassificerare icke utses och godkännas andra personer än sådana
som kunna betraktas såsom fullt ojäviga, både ur den synpunkten,
att de ej få lia tjänsteanställning hos eller på annat sätt vara beroende av
dem, vilkas varor de skola klassificera, eller hos deras konkurrenter, som
också ur den synpunkten, att de ej själva få driva handel med kött. Härpå
torde nämligen i mycket hög grad komma att bero, örn det för kötthandeln
djupt ingripande tvång, som bestämmelserna komma att medföra, skall
kunna ske utan allt för ödesdigra följder.
Från flera håll har framhållits angelägenheten av att a n t a 1 e I k v a I itetsklasser
icke bestämdes för högt.
Sveriges grossistförbund har härom anfört:
Beträffande de blivande föreskrifterna angående antalet kvalitetsklasser
etc. önska köttgrossisterna redan nu framhålla nödvändigheten av att antalet
klasser reduceras. Av praktiska skäl kunde det vara mest önskvärt med en
enda klass. Särskilt måste framhållas, att, när klassificeringsreglernas upprätthållande
skall garanteras med ganska stränga straffbestämmelser, det
är nödvändigt, att klassificeringsreglerna utformas så att det blir möjligt
för företagarna inom branschen att följa desamma. Ju mer komplicerade
reglerna bliva och ju flera klasserna, desto större bliva naturligtvis svårigheterna
att följa reglerna.
Direktören vid Stockholms stads slakthus- och saluhallsstgrelse har i denna
del yttrat:
Enligt förslaget ankommer det på lantbruksstyrelsen att meddela erforderliga
föreskrifter angående grunderna för klassificeringen. Verkan av
klassificeringsförordningen blir givetvis helt beroende av innehållet i dessa
föreskrifter, som enligt min mening böra göras så enkla och överskådliga,
att en såvitt möjligt objektiv bedömning av köttkvaliteterna kan ske. Här
igenom skapas också garantier för att förordningens tillämpning i fortsättningen
blir smidig.
Sekreteraren i föreningen svenska städers offentliga slakthus har anfört:
Såsom framgår bl. a. av Sveriges slakteriförbunds regler för klassificering
av nötkött (Statens Livsmedelskommissions cirkulär nr 302, bil. 2)
kräves vid klassificering av kött, att hänsyn tages ej blott till sådana bestämda
faktorer som ålder och kön, utan också till alla de skiftande nyanser
som förekomma i fråga örn sådana egenskaper som allmänt utseende, köttighet,
fettansättning m. m. En i möjligaste mån objektiv kvalitébedömning
förutsätter därför en synnerligen omsorgsfull, på poängberäkning grundad
prövning och sammanställning av dessa olika faktorer. Ett så omständligt
förfarande blir emellertid alltför tidskrävande för att utan svåra olägen
-
Kungl. Majlis proposition nr 299.
13
heter kunna inpassas i den arbetsordning som tillämpas vid de offentliga
slakthusen. Det är därför i hög grad önskvärt och viktigt, att de föreskrifter
som omnämnas i utkastet göras väsentligt enklare — framförallt beträffande
antalet klasser — än de regler som förekomma i förutnämnda cirkulär,
vilka för nötkött omfatta ej mindre än elva (11) olika klasser. Genom
minskning av klassernas antal — exempelvis till de fem som i cirkuläret
betecknas såsom huvudklasser — skulle klassificeringen visserligen i
ökad mån bli en omdömesfråga, örn vilken olika meningar kunna göra
sig gällande, men den skulle samtidigt medföra en tidsvinst som i hög grad
vore ägnad att minska de olägenheter för arbetsordningen som klassificeringen
otvivelaktigt kommer att medföra.
Sveriges köpmannaförbund har för sin del hemställt, att antalet kvalitetsklasser
måtte bestämmas till högst tre.
I anslutning till förslagets bestämmelser angående kostnaderna för
klassificeringen har direktören vid Stockholms stads slakthus- och
saluhallsstyrelse anfört:
Av föreskrifterna i förslaget synes framgå, att man avser, att olika taxesättning
skall kunna tillämpas för olika slakterier. Detta synes vara befogat
med hänsyn till de olika förhållanden, under vilka slakterierna arbeta. Kostnaderna
för klassificeringen sammanhänga givetvis med slaktfrekvensen,
och taxan bör därför vara föränderlig med viss giltighetstid, förslagsvis ett
kalenderår i sänder. Mot förslaget att taxan skall fastställas av lantbruksstyrelsen
synes intet vara att erinra.
Sveriges grossistförbund har framhållit, att den föreslagna klassificeringen
och stämplingen komme att åsamka varuägarna ytterligare kostnader,
till vilka hänsyn borde tagas vid bestämmande av deras handelsmarginaler.
Det rådande knapphetsläget i fråga örn kött och fläsk har medfört vissa Departement
tendenser till oskälig prisstegring å dylika varor. I syfte att bryta dessa cheien
tendenser har livsmedelskommissionen, med stöd av bestämmelserna i
kungörelsen den 28 mars 1941 (nr 173) angående reglering av förbrukningen
av köttvaror, såsom villkor för tillgodonjutande av slakteritillstånd
enligt nämnda kungörelse föreskrivit, att innehavare av sådant tillstånd
vid försäljning av hela, halva eller fjärdedels kroppar av storboskap eller
svin icke må överskrida vissa av kommissionen fastställda priser. Med
hänsyn till den kvalitetsskillnad, som föreligger mellan nötkött av olika
slag, hava priserna å kött av storboskap graderats efter köttets kvalitet,
därvid kommissionen i fråga om kvalitetsklasserna följt den uppdelning,
som tillämpas av Sveriges slakteriförbund och de till detta förbund anslutna
slakteriföreningarna. De av kommissionen lastställda priserna gälla
endast för sådant kött, som godkänts vid besiktning enligt lagen angående
köttbesiktning och slakthus eller enligt kungörelsen angående kontrollslakterier.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
Såsom kommissionen själv framhållit är det sålunda genomförda klassificeringssystemet
behäftat med åtskilliga brister. Bestämmelserna gälla
sålunda endast för innehavare av slakteritillstånd och något skydd finnes
icke för de av kommissionen för klassificerat kött fastställda kvalitetsbenämningarna;
ej heller åtnjutes särskilt skydd för de stämplar, med vilka
klassificerat kött enligt kommissionens föreskrifter skall märkas. Klassificeringen
är vidare otillfredsställande bl. a. därutinnan, att densamma får
verkställas av säljaren själv, vilket givetvis är ägnat att minska såväl tillförlitligheten
av klassificeringen som kontrollmöjligheterna. Det torde därför
få anses givet att, om klassificering av kött även fortsättningsvis skall
förekomma, det tillämpade systemet snarast bör utbytas mot ett mera
effektivt och tillförlitligt sådant.
Frågan om behövligheten av anordningar för klassificering av kött sammanhänger
nära med prisövervakningsfrågan, i det alt en tillfredsställande
prisövervakning, som tager skälig hänsyn till kvalitetsskillnaden mellan
kött av olika slag, näppeligen kan genomföras utan stöd av en under betryggande
kontroll genomförd klassificering av köttet. Då under rådande
knapphetsläge en genomförd prisövervakning å kött och fläsk enligt min
mening är ofrånkomlig, följer därav att jag i princip är beredd att förorda
sådana åtgärder, som kunna finnas behövliga för åstadkommande av en
godtagbar klassificering av köttet. .Tåg vill i detta sammanhang framhålla
att, även om det sålunda är prisövervakningssynpunkter som närmast
motivera ett omedelbart genomförande av köttklassificeringen, denna klassificering
även i övrigt kan förväntas medföra gynnsamma verkningar för
slaktdjursmarknaden. Huruvida köttklassificeringen av sådana skäl bör
bibehållas jämväl efter det nu rådande krisförhållanden upphört, torde
emellertid få bliva beroende av framtida överväganden under beaktande av
dåmera vunna erfarenheter av systemets verkningar.
Vad angår utformningen av klassificeringssystemet kan jag i allt väsentligt
ansluta mig till livsmedelskommissionens förslag. Klassificeringen torde
.sålunda principiellt böra avse kött av nötkreatur, häst, får och svin — därvid
under begreppen nötkreatur respektive får givetvis inräknas även kalvar
respektive lamm — samt gälla beträffande allt kött av angivet slag, som
godkänts vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus
eller enligt kungörelsen angående kontrollslakterier. Klassificeringstvånget
bör hava den innebörden, att besiktigat och godkänt kött av angivet slag
icke må utlämnas från vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå
eller kontrollslakteri med mindre köttet blivit klassificerat av särskild
klassificerare och stämplat. Emellertid kan det, såsom livsmedelskommissionen
framhållit, befinnas lämpligt att undantag från klassificeringstvånget
lills vidare göres med avseende å kött av kalv, får och häst, vilka köttslag
för närvarande icke äro föremål för prisbestämmelser av förut angiven art.
Vidare torde undantag tills vidare böra medgivas beträffande kött av djur,
Kungl. Majlis proposition nr 299.
15
som enligt slaktlicens nedslaktats för tillgodoseende av enskilt hushålls
behov. Då man av ekonomiska skäl icke lärer kunna ålägga envar köttbesiktningsbyrå
— utan hänsyn till omfattningen av den vid byrån bedrivna
verksamheten — att anställa klassificera^, torde vidare den väsentliga inskränkningen
i klassificeringstvånget böra gälla, att beträffande vid köttbesiktningsbyrå
besiktigat kött sådant tvång skall föreligga endast därest
klassificerare är anställd vid byrån. Man torde emellertid kunna utgå från
att de byråer, vid vilka verksamheten är av sådan omfattning att den kan
bära kostnaderna för klassificeringen, komma att anställa klassificerare,
eftersom det för byråns kunder givetvis är av intresse att få köttet klassificerat
vid byrån. Kött, som besiktigats vid byrå där klassificerare icke finnes,
torde där vederbörande ägare så önskar få klassificeras och stämplas vid
annan byrå eller vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri; skyldighet
torde emellertid icke böra föreskrivas för kontrollslakteri att för klassificering
mottaga kött av sådana djur, som icke slaktats vid slakteriet.
Kött, som icke klassificerats i angiven ordning, bör ej få förses med stämpel
av sådan beskaffenhet att förväxling lätt kan uppstå med stämpel, som
utmärker klassificerat kött; ej heller bör kött, som icke klassificerats, få
åsättas stämpel innehållande ordet »klass» eller förkortning därav. Vidare
torde böra förbjudas att sälja eller saluhålla icke klassificerat kött under
benämning, som lätt kan förväxlas med sådan benämning, som fastställts
för klassificerat kött av viss kvalitetsklass, eller som innehåller ordet »klass»
eller förkortning därav. Benämningarna »prima» respektive »sekunda»
torde dock alltjämt böra få användas för icke klassificerat kött.
Såsom av det ovan anförda framgår föreslås klassificeringstvånget skola
principiellt gälla i fråga om allt besiktigat kött. Den av Sveriges slakteriförbund
uttalade meningen att klassificeringen borde avse endast kött av
djur, som slaktats vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri, har jag sålunda
icke ansett mig böra biträda. Ur prisövervakningssynpunkt synes det
nämligen angeläget, att besiktigat kött blir föremål för klassificering i så
vid omfattning som förhållandena medgiva. 1 anledning av vad kooperativa
förbundet och Sveriges köpmannaförbund anfört torde vidare i detta
sammanhang få understrykas vikten av att en klar åtskillnad göres mellan,
å ena sidan, den officiella klassificeringen och dess stämplar samt, å andra
sidan, av säljare verkställd privat klassificering och därvid nyttjade stämplar
eller märken.
Uppenbarligen böra de hithörande bestämmelserna så utformas, att största
möjliga garanti beredes de enskilda köttägarna för en opartisk och sakkunnig
bedömning av köttet. Av avgörande betydelse härvidlag äro de regler,
som skola gälla med avseende å kompetensfordringarna för och sättet för
utseende av klassificerarna. Livsmedelskommissionen har föreslagit, att
det skall ankomma på lantbruksstyrelsen såväl alt godkänna klassificerare
som att meddela erforderliga föreskrifter angående grunderna för klassine
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
16
ringen m. m. Det kan synas tveksamt om dessa uppgifter böra anförtros
åt lantbruksstyrelsen eller åt livsmedelskommissionen. Med hänsyn bl. a.
lill den förut antydda möjligheten att klassificeringsverksamheten kommer
att fortsättas jämväl efter det normala förhållanden åter inträtt, har jag
emellertid ansett mig böra stanna vid den av kommissionen föreslagna lösningen.
Såsom kommissionen anfört synas de personer, som för närvarande
arbeta som klassificerare vid de till slakteriförbundet anslutna slakterierna,
i allmänhet kunna godtagas som officiella klassificerare. Hinder torde icke
böra föreligga för att samme person tjänstgör som klassificerare både vid
slakteri och vid köttbesiktningsbyrå i orten. Ej heller torde hinder få anses
möta att anställning som klassificerare förenas med annan befattning, exempelvis
såsom besiktningsveterinär, vid byrån. Såsom allmän förutsättning
för godkännande som klassificerare bör gälla, att vederbörande icke är ekonomiskt
beroende av någon av slaktinrättningens trafikanter eller av konkurrent
till sådan person. Det må i detta .sammanhang nämnas att, såsom
kommissionen anfört, särskilda instruktionskurser för klassificerare måhända
kunna befinnas erforderliga i syfte att vinna en såvitt möjligt likformig
tillämpning av klassificeringsreglerna. Det torde emellertid få ankomma
på lantbruksstyrelsen att, därest det ifrågasatta klassificeringssystemet genomföres,
framdeles upptaga denna fråga till närmare övervägande.
Livsmedelskommissionen har framhållit, att en djurägare bör hava möjlighet
att, om lian är missnöjd med verkställd klassificering, få frågan om
klassificeringen omprövad. Kommissionen har föreslagit, att åt lantbruksstyrelsen
skulle uppdragas dels att utse ett antal personer med uppgift att
i fall av tvist verkställa omklassificering, dels ock att utfärda närmare bestämmelser
rörande sådan omklassificering. I flera av yttrandena har understrukits
betydelsen av att möjlighet till omklassificering förefinnes; enligt
dessa yttranden borde omklassificeringen lämpligen verkställas av en jury
eller nämnd, bestående av tre personer däribland en representant för köttägaren.
Även jag är av den uppfattningen, att möjlighet bör förefinnas
att vinna omprövning av verkställd klassificering. Emellertid vill jag framhålla,
att detta spörsmål nära sammanhänger med frågan om de ordinarie
klassificerarnas kompetens och de speciella instruktionskurser, som må bliva
anordnade för dem. Är klassificerarnas kompetens hög och tillämpningen
av klassificeringsbestämmelserna likformig, är behovet av särskilda omklassificeringsregler
uppenbarligen icke lika trängande. Vid sådant förhållande
synes det lämpligt, att besvärsförfarandet icke nu bindes i vissa former
utan torde det få ankomma på Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
på lantbruksstyrelsen att senare — och under hänsynstagande
till de faktiska förhållanden, som må komma att föreligga — utfärda föreskrifter
angående omklassificering av kött samt angående grunderna för
gäldande av ersättning för sådan omklassificering.
I flera av yttrandena har uttalats önskvärdheten av att kvalitetsklasserna
Kungl. Majlis proposition nr 299.
17
måtte fastställas till ett lägre antal än som upptagits i slakteriförbundets
klassificeringsregler. Utan att taga ställning till denna fråga vill jag anmärka,
att det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att, efter hörande
av vederbörande organisationer, träffa avgörande härutinnan.
För täckande av de med klassificeringen och stämplingen förenade kostnaderna
torde slakthusen, köttbesiktningsbyråerna och kontrollslakterierna
få upptaga särskild avgift av köttägarna. Avgiften bör icke vara högre än
som erfordras för täckande av kostnaderna för klassificeringen och stämplingen.
Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att — efter förslag
av vederbörande slakthusstyrelse eller slakteriinnehavare eller hälsovårdsnämnd
eller annan myndighet, under vars inseende köttbesiktningen är
ställd — fastställa taxa å sådana avgifter. Taxan bör fastställas att gälla
för viss tid eller tills vidare.
De föreslagna bestämmelserna örn klassificering av kött böra självfallet
icke sättas i tillämpning förrän lantbruksstyrelsen, efter hörande av vederbörande
organisationer, utarbetat erforderliga tillämpningsföreskrifter. Med
hänsyn härtill torde författningsbestämmelserna böra träda i kraft den dag
Konungen bestämmer.
Det av livsmedelskommissionen uppgjorda författningsutkastet har inom
folkhushållningsdepartementet blivit föremål för överarbetning. Det sålunda
överarbetade förslaget till förordning angående klassificering av kött torde
böra underställas riksdagen för yttrande.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
genom proposition till riksdagen inhämta riksdagens yttrande över nämnda
författningsförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 299.
2