Kungl. Majlis proposition nr 298.
1
Nr 298.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare
statsgaranti för exportkredit; given Stockholms slott
den 6 juni 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 juni 1941.
Närvarande:
Statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet och
chefen för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Eriksson:
I anledning av Kungl. Maj:ts i proposition den 17 mars 1933, nr 245,
framställda förslag medgav samma års riksdag, att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av dåvarande chefen för handelsdepartementet till statsrådsprotokollet
över handelsärenden för nämnda dag anförts och med iakttagande
av de synpunkter, vilka av särskilda utskottet i dess utlåtande nr 4
framhållits, samt enligt de närmare bestämmelser, som kunde bliva av
Kungl. Maj:t meddelade, svenska staten finge under tiden till och med utgången
av budgetåret 1933/34 till belopp av högst 75 miljoner kronor ikläDihang
till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 298. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 298.
das betalningsansvar för exportkrediter för till utlandet levererade inhemska
alster av industri, jordbruk och fiske. Vidare beslöt riksdagen, att de premier,
som enligt vad i utskottets utlåtande anförts borde erläggas, skulle
överföras till en av riksgäldskontoret förvaltad fond, från vilken skulle täckas
såväl de förluster, som kunde uppkomma å ifrågavarande verksamhet,
som ock administrationskostnader för det organ, som jämlikt Kungl. Maj:ts
närmare bestämmande kunde komma att inrättas för verksamhetens handhavande.
Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 429) meddelade Kungl. Majit i
enlighet med riksdagens direktiv föreskrifter angående statsgaranti för exportkredit
m. m., därvid bland annat stadgades, att prövning och avgörande
av frågor om dylik garanti skulle ankomma på en av Kungl. Majit utsedd
nämnd, exportkreditnämnden. Instruktion för denna nämnd utfärdades
samma dag (nr 430).
Efter förslag av Kungl. Majit (propositioner: 1934 nr 256; 1935 nr 169;
1936 nr 263; 1937 nr 83 och 1938 nr 83) lämnade sedermera 1934—1938 års
riksdagar fortsatta bemyndiganden för beviljande av statlig exportkreditgaranti
under budgetåren 1934/35—1938/39 på i huvudsak oförändrade villkor,
dock att sammanlagda garantibeloppet ej fick överstiga 35 miljoner
kronor.
I samband med vissa andra åtgärder till den svenska exportens främjande
föreslog Kungl. Majit i proposition den 17 februari 1939, nr 117, viss utvidgning
av den statliga exportkreditgarantiverksamheten. Med bifall till
detta förslag medgav 1939 års lagtima riksdag enligt dess skrivelse nr 214, att
svenska staten finge, i huvudsaklig överensstämmelse med av dåvarande chefen
för handelsdepartementet i statsrådsprotokollet över handelsärenden för
sistnämnda dag angivna riktlinjer, under tiden till och med utgången av budgetåret
1941/42 iklädas exportkreditgaranti till belopp av högst 60 miljoner
kronor, däri inberäknade de belopp, vartill garantier beviljats eller kunde
komma att före utgången av budgetåret 1938/39 beviljas.
Genom kungörelse den 26 maj 1939 (nr 214) utfärdade Kungl. Majit i anslutning
till riksdagens beslut nya bestämmelser angående statsgaranti för
exportkredit.
Enligt de sålunda meddelade bestämmelserna, vilka alltjämt gälla, äger
exportkreditnämnden att, till den svenska exportens främjande, bevilja statsgaranti
för den kredit, som av exportör lämnas vid försäljning till utlandet av
inhemska alster av industri, jordbruk eller fiske. I särskilda fall kan statsgaranti
även beviljas för entreprenadarbeten, som utföras i utlandet, i förening
med industrileveranser ävensom för till utlandet levererade alster av
svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt då dylik verksamhet kan
bliva av betydelse för svensk export. Statsgarantin må högst avse, att ett belopp
uppgående till 75 procent eller, i fråga om alster av jordbruk eller fiske
eller beträffande gatsten eller kantsten, 85 procent av den av exportören lämnade
krediten kommer att inflyta, eller ock att, där slutlig förlust å krediten
uppstår, av sådan förlust ej mer än 25 procent eller, i fråga om alster av
3
Kungl. Majda proposition nr 298.
jordbruk eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten, 15 procent skall
drabba exportören eller kreditgivaren. Garantin kan avse utebliven betalning
av tva huvudorsaker, nämligen dels i anledning av köparens insolvens,
dels ock på grund av hinder för säljaren att erhålla betalning till följd av allmänt
moratorium, valutaspärr eller liknande statliga åtgärder utomlands.
För beviljad garanti skall den, som erhåller garantin, erlägga en premie, avpassad
med hänsyn till olika inverkande omständigheter, såsom kredittidens
längd, förhållandena i importlandet, andra förefintliga riskmoment och varans
art. Premien skall så beräknas, att den innefattar bidrag till täckande
av administrationskostnaderna för exportkreditnämnden.
I skrivelse den 5 juni 1941 har nu exportkreditnämnden hemställt, att
Kungl. Majit måtte inhämta riksdagens bemyndigande till en förhöjning av
det för gällande exportkreditgarantier fastställda högsta beloppet med 40
miljoner kronor eller från 60 till 100 miljoner kronor. Till stöd för sin framställning
anför nämnden följande:
Det sammanlagda beloppet av utställda garantier utgjorde den 31 maj 1941
i avrundat tal 36 miljoner kronor. I nämnda belopp inginge garantier, beviljade
i anslutning till handelsavtalen med Finland, med närmare 18 miljoner
kronor. Sistämnda siffra kunde successivt öka till omkring 37 miljoner
kronor. Normalt torde beloppet av övriga garantier kunna beräknas bliva
förhållandevis konstant, vadan det sammanlagda högsta garantibeloppet under
innevarande år skulle kunna angivas till omkring 55 miljoner kronor. Lädes
härtill beloppet av nämndens utgifter för skaderegleringar per den 31 maj
1941 — vilka hittills samtliga täckts genom premieinkomster — 1.7 miljoner
kronor, skulle garantisumman komma att belöpa sig till omkring 57 miljoner
kronor. Härvid borde uppmärksammas, att garantiförbindelserna i följd
av de svensk-finska handelsavtalen måst givas en mycket lång löptid, varigenom
under den närmaste tiden en förhållandevis betydande andel av det
nu fastställda högsta garantibeloppet bundes. Exportkreditnämnden hade
dock ansett sig berättigad räkna med en marginal för eventuella nya anspråk
å lägst 5 miljoner kronor.
Då det emellertid med hänsyn till rådande förhållanden syntes ovisst, huruvida
möjligen uppkommande ytterligare anspråk kunde tillgodoses inom
ramen av det hittills fastställda högsta garantibeloppet, holle exportkreditnämnden
för nödvändigt, att nämnda belopp ökades. Att angiva den behövliga
höjningens storlek vöre givetvis ej möjligt. Nämnden skulle emellertid
vilja föreslå, att beloppet bestämdes till 100 miljoner kronor.
På sätt exportkreditnämnden framhållit, uppgår det sammanlagda beloppet Departementsav
utställda exportkreditgarantier för närvarande till omkring 36 miljoner chefenkronor.
Ehuru sålunda hittills av det belopp, 60 miljoner kronor, till vilket
exportkreditgaranti sammanlagt högst må beviljas, tagits i anspråk allenast
något mer än hälften, torde det med hänsyn till förhandenvarande omständigheter
få anses osäkert, huruvida det återstående beloppet förslår för tillgodoseende
av exportkreditbehovet under den tid, som kan komma att förflyta
innan riksdagen ånyo samlas. Försiktigheten torde därför bjuda, att
exportkreditnämndens förslag, att av riksdagen nu utverkas medgivande till
viss ökning av det totala maximibeloppet för exportkreditgaranti bifalles.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 298.
Mot storleken av det belopp, nämnden härutinnan förordat, har jag ej något
att erinra. Någon ändring i principerna för hittillsvarande garantigivning
ifrågasättes ej.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse
med för närvarande gällande bestämmelser, under tiden till
och med utgången av budgetåret 1941/42 till ett belopp av
högst 100 miljoner kronor — däri inräknade de belopp, vartill
garantier beviljats eller kunna komma att före utgången
av budgetåret 1940/41 beviljas — iklädas betalningsansvar
för till utlandet levererade inhemska alster av industri, jordbruk
och fiske.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
408022. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.