Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

1

Nr 290.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka
drabbats av kroppsskada, m. m.; given Stockholms
slott den 23 maj 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats
av kroppsskada,

2) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
hemvärnstjänstgöring,

3) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning, samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 31 § förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 290.

[

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 290-

Förslag

till

Förordning om familjebidrag åt värnpliktiga nied flera, vilka drabbats

av kroppsskada.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har värnpliktig under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen
den 17 april 1940 (nr 223) varit å honom tillämplig, drabbats av
kroppsskada, som föranleder rätt till ersättning enligt förordningen den 18
juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, må till honom kunna tills vidare utgå familjebidrag.

2 §•

Familjebidrag må utgå för tid, varunder den värnpliktige på grund av
kroppsskadan enligt förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, är berättigad till sjukpenning eller livränta,
motsvarande förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma
med minst hälften; och skall rörande bidraget, där ej annat följer av vad
nedan föreskrives, vad som är stadgat angående familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

För tid, varunder den värnpliktige är berättigad till livränta, må annat
familjebidrag än familjepenning icke utgå.

3 §•

Familjepenning skall i sin helhet utgå efter behovsprövning.

Familjepenning för hustru eller annan familjemedlem, som förestår den
värnpliktiges hem, må utgå med högst de belopp, som angivas i kolumn 3
av den för familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen gällande
tariffen.

Annat familjebidrag än sjukbidrag och begravningsbidrag må ej bestämmas
till högre belopp än som tillhopa med utgående sjukpenning eller livränta
motsvarar gängse arbetsinkomst för en person i den värnpliktiges vanliga
yrke eller verksamhet.

4 §•

I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten rörande den värnpliktige
tillkommande sjukpenning eller livränta må familjebidragsnämnd, därest

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

3

den värnpliktige är på grund av kroppsskadan oförmögen till arbete, genom
provisoriskt beslut tillerkänna honom familjebidrag för viss tid.

5 §•

Ansökan om familjebidrag skall göras hos vederbörande familjebidragsnämnd
enligt formulär, som fastställts för ansökan örn familjebidrag enligt
krigsfamiljebidragsförordningen; och skall vid ansökan fogas avskrift av
riksförsäkringsanstaltens beslut angående sjukpenning eller livränta, eller,
där ansökan avser provisoriskt familjebidrag, bevis att anmälan, som avses
i 15 eller 24 § förordningen örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, blivit gjord.

6 §.

Bifalles ansökan om familjebidrag enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden
ofördröjligen hos riksförsäkringsanstalten anmäla, att familjebidrag
fastställts för den värnpliktige.

Meddelar riksförsäkringsanstalten beslut beträffande sjukpenning eller
livränta åt värnpliktig, för vilken anmälan gjorts enligt vad i första stycket
sägs, skall meddelande därom genast översändas till den familjebidragsnämnd,
som gjort anmälan.

7 §•

Vad i denna förordning stadgas om värnpliktig skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande annan, som under militärtjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen
varit å honom tillämplig, drabbats av kroppsskada,
medförande rätt till ersättning enligt förordningen om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, eller lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen den 14 juni
1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Konungen äger med avseende å annat fall än i första stycket sägs föreskriva,
att i denna förordning meddelade bestämmelser om familjebidrag åt
värnpliktig skola, med de inskränkningar som må finnas påkallade, äga
motsvarande tillämpning å annan personal vid krigsmakten, som drabbats
av kroppsskada under tjänstgöring å tid, då värnpliktiga varit inkallade jämlikt
§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen.

8 §•

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte uppdraga åt viss myndighet att i
särskilda hänseenden utfärda sådana bestämmelser ävensom anvisningar rörande
förordningens tillämpning.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941. Förordningen må tilllämpas
även beträffande kroppsskada, som yppats före sagda dag; dock att
bidrag ej må utgå för tid, varunder bidrag utgått enligt kungörelsen den 23
juli 1940 (nr 730) med provisoriska bestämmelser om familjebidrag åt värnpliktiga
m. fl., vilka drabbats av kroppsskada. Nämnda kungörelse skall från
och med förstnämnda dag upphöra att gälla; enligt kungörelsen fastställt
bidrag må likväl utgivas, intill dess högre bidrag enligt denna förordning må
varda bestämt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

5

Förslag

till

Förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

hem värnstj änstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Varder hemvärnsman (reser vhemvärnsman) under hem värnstj änstgöring
å tid, då riket icke befinner sig i krig, skadad till följd av olycksfall eller
ådrager han sig annorledes under dylik tjänstgöring sjukdom, skall ersättning
av allmänna medel utgivas i den ordning nedan stadgas.

Med hemvärnstjänstgöring avses i denna förordning dels tjänstgöring, som
hemvärnsman (reservhemvärnsman) enligt gällande bestämmelser är skyldig
att fullgöra, dels ock av vederbörligt hemvärnsbefäl anordnad frivillig tjänstgöring.
I tjänstgöringen inbegripes sådan färd till och från tjänstgöringsstället,
som föranledes av och står i omedelbart samband med tjänstgöringen.

Ersättning enligt denna förordning skall, där ej annat följer av vad nedan
stadgas, utgå i enlighet med de bestämmelser, som i förordningen den 18
juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, äro meddelade om ersättning till de i sistnämnda förordning
avsedda, vid försvarsväsendet fast anställda.

2 §.

Sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses ådragen under
hemvärnstj änstgöring, därest tjänstgöringen skäligen kan antagas hava väsentligen
bidragit till sjukdomen.

3 §•

Vid bestämmande av livränta enligt denna förordning må den årliga arbetsförtjänsten
icke beräknas till lägre belopp än ettusensjuhundrasextiofyra
kronor.

4 §.

Där olycksfall eller sjukdom medfört eller skäligen kan antagas medföra
påföljd, som föranleder ersättning enligt denna förordning, skall vederbörande
hemvärnsområdesbefälhavare, sedan han från den skadade eller sjuke
eller eljest erhållit underrättelse örn olycksfallet eller sjukdomen, därom oför -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

dröjligen avgiva skriftlig anmälan till riksförsäkringsanstalten. Närmare bestämmelser
rörande sådan anmälan meddelas av Konungen.

5 §•

Ersättning enligt denna förordning i anledning av olycksfall utgår ej i
den mån motsvarande ersättning utgives enligt lagen den 17 juni 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)
angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av
olycksfall.

6 §•

Ersättningstagare skall vara underkastad de bestämmelser rörande avdrag
å tillerkänd ersättning, som må varda stadgade för det fall, att motsvarande
ersättning utgår på grund av den skadades eller sjukes anställning i kommunal
eller enskild tjänst.

7 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för denna förordnings
tillämpning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941. I fråga örn olycksfall som
inträffat eller sjukdom som yppats före nämnda dag skall förordningen äga
tillämpning om och i den mån Konungen det beslutar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

7

Förslag’

till

Förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning.

Härigenom förordnas som följer,

1 §•

Där någon å tid, då riket icke befinner sig i krig, under fullgörande av
tjänstgöring vid luftskyddet eller under deltagande i luftskyddsövning skadas
till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom, som avses i lagen den
14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar, skall ersättning av allmänna
medel utgivas i den ordning nedan stadgas.

Med olycksfall, som i första stycket sägs, likställes olycksfall vid färd till
eller från platsen för tjänstgöringen eller övningen, där färden föranledes av
och står i omedelbart samband med tjänstgöringen eller övningen.

Ersättning enligt denna förordning skall, där ej annat följer av vad nedan
stadgas, utgå i enlighet med bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete och lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.
Ersättningen bestämmes av riksförsäkringsanstalten, i den mån ej för vissa
fall jämlikt 6 och 7 §§ lagen om försäkring för olycksfall i arbete beslutanderätten
tillkommer försäkringsrådet. Beträffande försäkringsrådets behandling
av ärenden, varmed försäkringsrådet har att taga befattning, skall gälla
vad i 6 § lagen den 29 juni 1917 om försäkringsrådet stadgas i fråga örn där
omförmälda ärenden.

2 §•

Den skadade eller sjuke är skyldig att underkasta sig vård eller föreskrift
av läkare, som vederbörande luftskyddsbefäl eller riksförsäkringsanstalten
må tillkalla.

3 §•

Är den skadade eller sjuke berättigad att vid skada till följd av olycksfall
eller vid yrkessjukdom av statsmedel erhålla avlöning, pension eller annan
ersättning, som icke avses i denna förordning, men som helt eller delvis utgör
understöd på grund av olycksfallet eller yrkessjukdomen, eller skall sådant
understöd utgå från kassa eller pensionsinrättning, som understödes med
statsmedel, skall i fråga om avdrag från ersättningen enligt denna förordning
i tillämpliga delar gälla vad i 11 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

stadgas angående avdrag för understöd, som av arbetsgivare utgives eller
bekostas.

Ersättningstagare skall vara underkastad de bestämmelser rörande avdrag
å tillerkänd ersättning, som må varda stadgade för det fall, att motsvarande
ersättning utgår på grund av den skadades eller sjukes anställning i kommunal
eller enskild tjänst.

4 §•

Där olycksfall eller sjukdom medfört eller skäligen kan antagas medföra
påföljd, som föranleder ersättning enligt denna förordning, skall vederbörande
luftskyddschef, sedan han från den skadade eller sjuke eller eljest erhållit
underrättelse örn olycksfallet eller sjukdomen, därom ofördröjligen avgiva
skriftlig anmälan till riksförsäkringsanstalten. Närmare bestämmelser rörande
sådan anmälan meddelas av Konungen.

5 §•

Ersättning enligt denna förordning utgår ej i den mån motsvarande ersättning
i anledning av olycksfallet eller yrkessjukdomen utgives enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete, lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar
eller förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

6 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för denna förordnings
tillämpning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941. I fråga om olycksfall som
inträffat eller sjukdom som yppats före nämnda dag skall förordningen äga
tillämpning om och i den mån Konungen det beslutar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

9

Förslag

till

Förordning angående .ändrad lydelse ay 31 § förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 31 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända
sjukkassor skall erhålla följande ändrade lydelse:

31 §.

I erkänd sjukkassas stadgar må bestämmas, att för sjukdomsfall, vid vilket
den sjuke jämlikt lag eller författning eller på grund av utfästelse är berättigad
att av annan erhålla avlöning eller annan ersättning eller vård, som
ej utgör fattigvård, sjukhjälp ej skall utgå eller rätten därtill vara på visst
sätt begränsad. Dock må ej föreskrivas begränsning i rätten till sjukhjälp
under den i 29 § sista stycket stadgade sjukhjälpstid på grund av att den
sjuke må vara berättigad till pension enligt lagen örn folkpensionering eller
understöd enligt förordningen örn invalidunderstöd.

Vid sjukdom, därför den sjuke är berättigad att erhålla ersättning jämlikt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäkring för
vissa yrkessjukdomar eller enligt gällande bestämmelser om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (hemvärnstjänstgöring),
tjänstgöring vid luftskyddet eller luftskyddsövning, må sjukpenning
från erkänd sjukkassa utgivas med högst det belopp för dag räknat, varmed
den sjukpenning han tillförsäkrat sig från kassan överstiger den ersättning
för dag räknat, vartill han sålunda är berättigad.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 maj
1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, '' Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Mölter,
fråga örn provisoriska bestämmelser angående familjebidrag till värnpliktiga
m. fl., vilka drabbats av kroppsskada, m. m. samt anför:

Inledning.

Sociala försvarsberedskapskommittén1 har i sitt den 10 januari 1941 dagtecknade,
såsom del III betecknade betänkande med förslag till krigspensionsförordning
m. m. (statens off. utredn. 1941:1) till behandling upptagit,
bland annat, dels frågan om ersättning i anledning av kroppsskada,
som uppkommer under tjänstgöring vid krigsmakten eller luftskyddet under
krig eller vissa beredskapstillstånd eller som eljest förorsakas av krigsåtgärd,
dels ock frågan om ersättning åt hemvärns- och luftskyddspersonal
för kroppsskada, uppkommen under tjänstgöring eller övning i fredstid. Betänkandet
utmynnar i nu nämnda delar i förslag till, bland annat, förordning
örn pension och annan ersättning i anledning av kroppsskada under
krig m. m. (krigspensionsförordning) samt förordning örn ersättning åt hemvärns-
och luftskyddspersonal i anledning av viss kroppsskada. Sistnämnda
författningsförslag torde såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende.

Över kommitténs betänkande i nyssnämnda delar hava efter remiss yttranden
avgivits av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, efter hörande
av cheferna för de olika försvarsgrenarna, arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse (gemensamt yttrande), marinförvaltningen,
efter hörande av cheferna för kustartilleriet samt ostkustens och sydkustens
marindistrikt, flygförvaltningen, hemvärnschefen, socialstyrelsen, försäk 1

Kommittén består av landshövdingen A. N. Thomson, ordförande, direktören A. T. N. Gabrielsson,
docenten E. W. Håstad, ledamöterna av riksdagens andra kammare fru Elsa Johansson
och J. A. L. Persson, lantbrukaren N. I. Johansson i Mysinge samt byråchefen S. A. Skogh.

Kungl. Maj:ts proposition nr 290-

11

ringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
luftskyddsinspektionen, Överståthållarämbetet, som bifogat yttrande från
ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm, länsstyrelserna i Stockholms,
Kronobergs, Kristianstads, Värmlands, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens
län, socialvårdskommittén, riksluftskyddsförbundet, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, svenska officersförbundet,
svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund,
svenska arméns reservofficersförbund, svenska flottans reservofficersförbund,
kustartilleriets reservofficersförbund, svenska reservunderofficersförbundet,
landstormsofficerssällskapens i Sverige riksförbund och svenska sjukkasseförbundet.

Skrivelser i ärendet hava jämväl inkommit från svenska metallindustriarbetareförbundet,
kvinnoföreningarnas beredskapskommitté och sekreteraren
i styrelsen för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa filosofie licentiaten
Emil Liedstrand.

I sitt förslag till krigspensionsförordning har sociala försvarsberedskapskommittén
upptagit bestämmelser örn ersättning för kroppsskador, som
under krig och vissa beredskapstillstånd drabba personal tillhörande krigsmakten
och luftskyddet. Förslaget innehåller vidare bestämmelser örn ersättning
åt civila krigsskadade. Förslaget och däröver avgivna yttranden
hava varit föremål för beredning inom socialdepartementet. Då emellertid
de i förslaget behandlade frågorna äro av synnerligen komplicerad natur,
har jag funnit dem tarva ytterligare överväganden.

För att i avvaktan på utarbetandet av slutliga bestämmelser bereda en
tillfällig förbättring av de förmåner, vilka enligt nu gällande författningar
tillkomma dem, som under tjänstgöring vid neutralitetsvakten drabbas av
kroppsskador, har jag låtit utarbeta en förordning med provisoriska bestämmelser
rörande familjebidrag till skadade värnpliktiga med flera. Vidare
hava förslag upprättats till förordningar om ersättning för kroppsskador,
som i fredstid uppkomma under tjänstgöring vid hemvärnet och luftskyddet
ävensom under luftskyddsövningar.

Jag övergår nu till att redogöra för de inom departementet sålunda utarbetade
författningsförslagen.

I. Provisoriska bestämmelser örn familjebidrag till värnpliktiga m. fl.,
vilka drabbats av kroppsskada.

Gällande bestämmelser rörande ersättning för kroppsskada
under krigstjänstgöring.

Med krigstjänstgöring avses enligt krigsavlöningsreglementet den 15 juni
1939 (nr 278, ändrat genom nr 819 år 1939, G41 och 688 år 1940 samt 285
år 1941) tjänstgöring vid mobiliserad del av försvarsväsendet — även örn
krig ej råder — och i den mån reglementet tillämpas vid förstärkt försvars -

Departe ments chefen.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 290-

beredskap jämställes med krigstjänstgöring tjänstgöring över huvud vid neutralitetsvakten.

Enligt reglementet den 20 oktober 1939 (nr 757) angående sjukvård åt
personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring äger personal, å vilken
krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, rätt till sjukvård för kroppsskada,
som inträffat under eller föranletts av krigstjänstgöring; under
kroppskada inbegripes varje slag av sjukdom eller skada. Efter tjänstgöringens
slut bibehålies rätten till sjukvård under högst tre månader, såvida
den skadade eller sjuke ej dessförinnan på grund av kroppsskadans förutsedda
varaktighet eller till följd av invaliditet avföres från det förband, där
han redovisas. Sistnämnda föreskrift har emellertid med avseende å tid,
då riket icke är indraget i krig, genom Kungl. Maj:ts brev den 24 januari
1941 (Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret 1941 A nr 5) tills vidare
ersatts med vissa bestämmelser angående hemförlovning av sjukskriven
personal m. m. Enligt dessa bestämmelser gäller, att vissa beställningshavare
skola efter att hava varit sjukskrivna under trettio dagar i följd övertöras
till vederbörande militära organisations fredsstat, varav följer, bland
annat, att aktiv personal intill återinträde i krigstjänstgöring bliver underkastad
för fredstid gällande bestämmelser. Annan personal än nyss avsedda
beställningshavare —- sålunda värnpliktiga m. fl. — skall enligt samma bestämmelser
efter sjukskrivning under tre månader i följd omedelbart hemförlovas;
dessförinnan må hemförlovning i anledning av skadan ej ske utan
vederbörandes eget medgivande. Med rätt till sjukvård enligt förenämnda
sjukvårdsreglemente, i fortsättningen benämnt krigssjukvårdsreglementet,
följer enligt kungörelsen den 3 september 1939 (nr 655, ändrad genom
kungörelser nr 758 år 1939 samt 52, 689 och 886 år 1940) med tillämpningsföreskrifter
till krigsavlöningsreglementet rätt till full krigslön; för värnpliktiga
föreligger enligt krigsfamiljebidragskungörelsen den 3 maj 1940 (nr 322,
ändrad genom kungörelser nr 955 år 1940 och 289 år 1941) även rätt till
familjebidrag.

Rätten till sjukvård och sjukavlöning efter det krigssjukvårdsreglementet
upphört att vara tillämpligt regleras för personal på aktiv stat av de i fredstid
gällande avlöningsreglementena. Därjämte gälla för officerare och underofficerare
m. fl. bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring
för olycksfall i arbete och i lagen den 14 juni 1929 (nr 231) örn
försäkring för vissa yrkessjukdomar, förutsatt att skadan icke förorsakats
av krigsåtgärd under krig, vari Sverige är indraget. För värnpliktiga och vissa
fast anställda gälla, såvitt angår skada under tjänstgöring i fredstid, stadgandena
i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, den s. k. militärersättningsförordningen.
Enligt kungörelsen den 23 juli 1940 (nr 730) med provisoriska
bestämmelser örn familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats
av kroppsskada, må värnpliktig, vilken tillerkänts bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen,
för sådan tid efter tjänstgöringens slut, varunder
han äger rätt till sjukpenning enligt militärersättningsförordningen, tills vi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 290-

13

dare åtnjuta familjepennings grundbelopp för därtill berättigade familjemedlemmar
enligt bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen; bestämmelserna
äga motsvarande tillämpning å annan personal, som avlönats enligt de
för värnpliktiga gällande grunderna. Reservpersonalen har genom Kungl.
Maj:ts brev den 23 juli 1940 med provisoriska bestämmelser om särskilda
förmåner åt viss personal vid försvarsväsendet, som drabbats av kroppsskada
(Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret 1940 A nr 63), medgivits
rätt till viss sjukavlöning efter det krigssjukvårdsreglementet upphört att
vara tillämpligt; sjukavlöningen utgår vid förlust av arbetsförmågan och
motsvarar — bortsett från vissa bestämmelser örn avdrag för pension m. m.
— hälften av det belopp, som enligt fredsavlöningsbestämmelserna skulle
hava under tjänstgöring utbetalts såsom lön jämte rörligt tillägg till beställningshavare
å aktiv stat i samma löneklass som den, efter vilken den skadade
uppbar månadslön enligt krigsavlöningsreglementet.

I fråga om ersättning vid invaliditet och dödsfall gäller, att bestämmelser
härom finnas för officerare och underofficerare m. fl. i militära tjänstepensionsreglementet
samt, med avseende å fredsförhållanden, för all personal
på aktiv stat och för reservpersonal ävensom värnpliktiga i olycksfallsförsäkringslagen,
militärersättningsförordningen eller Kungl. Maj:ts förenämnda
brev den 23 juli 1940.

Efter denna översikt över gällande författningar övergår jag till att redogöra
för huvudinnehållet i olycksfallsförsäkringslagens, yrkessjukdomsförsäkringslagens
och militärersättningsförordningens ersättningsbestämmelser.

De viktigare ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen äro vid sjukdom
sjukpenning, vid invaliditet livränta samt vid dödsfall begravningshjälp
och livräntor till efterlevande. Ersättningarna stå i relation till den skadades
arbetsförtjänst före olycksfallet. Sjukpenningen utgör för dag högst 5: 50
kronor, vilket belopp utgår vid en årlig arbetsförtjänst av 2,835 kronor eller
mera. Invaliditetslivränta utgör vid förlust av arbetsförmågan — frånsett
s. k. hjälplöshetstillägg — 2/s av den årliga arbetsförtjänsten, som beräknas
till högst 3,000 kronor; är arbetsförmågan endast nedsatt, dock med minst
Vio, utgår livränta med det avkortade belopp, som svarar mot arbetsförmågans
nedsättning. Begravningshjälpen utgör Vio av den årliga arbetsförtjänsten,
dock lägst 100 kronor och högst 300 kronor. Efterlevandelivräntor
tillkomma änka med 1/t av den avlidnes arbetsförtjänst, barn (adoptivbarn)
under 16 år med Ve av arbetsförtjänsten samt, efter särskild prövning, änkling
med V* av arbetsförtjänsten och föräldrar (adoptivföräldrar) med sammanlagt
högst 1/t av arbetsförtjänsten; skulle summan av livräntorna överstiga
V3 av arbetsförtjänsten, reduceras desamma efter vissa regler till sammanlagt
detta belopp. Arbetsförtjänsten beräknas jämväl vid bestämmande
av efterlevandelivränta till högst 3,000 kronor, varför högsta livränta till
änka är 750 kronor och lill barn 500 kronor för år. — Ersättning enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen
utgår vid vissa särskilt angivna sjukdomar
efter i huvudsak samma grunder som enligt olycksfallsförsäkringslagen. —
Militärersättningsförordningen bygger på olycksfallsförsäkringslagens grun -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

der men företer vissa väsentliga skiljaktigheter. Sålunda utgår ersättning icke
endast för skada genom olycksfall utan även för sjukdom, som ådragits under
militärtjänstgöringen. Beträffande värnpliktiga har i förordningen fastslagits
visst belopp såsom arbetsförtjänst, nämligen 2,160 kronor för vissa
mera kvalificerade kategorier och 1,764 kronor för övriga. Den dagliga sjukpenningen
utgår i förra fallet med 4 kronor och i senare fallet med 3: 50
kronor; livräntor till änka och barn utgöra, bortsett från eventuell reduktion,
i förra fallet 540 respektive 360 kronor, i senare fallet 441 respektive
294 kronor.

Krigsfamiljebidragsförorilningens huvudinnehåll.

Bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 (nr
223, ändrad genom förordning nr 288 år 1941) äga under i förordningen angivna
förutsättningar tillämpning å värnpliktiga (1 §) och skola äga motsvarande
tillämpning å annan personal vid krigsmakten, som avlönas enligt
de för värnpliktiga gällande grunder (29 §). Kungl. Maj.t må föreskriva,
att bestämmelserna med de inskränkningar, som må finnas påkallade, skola
äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten
under tid, då värnpliktiga äro inkallade enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2
värnpliktslagen (1 §); i enlighet härmed har genom kungörelsen den 16 maj
1941 (nr 289) om ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragskungörelsen
föreskrivits, att bostadsbidrag må kunna tillerkännas underbefäl i arméns
reserver.

Kretsen av familjemedlemmai’, för vilka familjebidrag kan utgå, utgöres
i första hand av den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever,
samt hans barn och adoptivbarn under 16 år, som äro under hans vårdnad
(3 § a)). Vidare räknas till familjekretsen den värnpliktiges hustru, barn
och adoptivbarn i andra fall än nyss sagts, hans föräldrar och adoptant,
hans hustrus barn och adoptivbarn samt hans frånskilda hustru, en var under
förutsättning, dels att den värnpliktige är underhållsskyldig gentemot
vederbörande och dels att den värnpliktige vid tiden för inkallelsen i väsentlig
mån bidrog till dennes underhåll, eller, där bidragsskyldigheten inträtt
senare, skäligen kan antagas hava skolat bidraga till underhållet, om inkallelsen
ej mellanlcommit (3 § b)). Såsom familjemedlem räknas slutligen
den värnpliktiges husföreståndarinna, under förutsättning att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under 16 år
samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen
till arbete (3 § c)). När synnerligen ömmande omständigheter föreligga, må
annan anhörig till den värnpliktige än som avses i 3 § i fråga om rätt till
familjebidrag likställas med familjemedlem, som i 3 § b) sägs (28 a §).

Av familjebidragen finnas fem former: familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravningsbidrag. Rörande familjepenningen
har genom förordningen den 16 maj 1941 (nr 290) om provisorisk höjning
av familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen föreskrivits,

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

15

dels att familjepenningen må tills vidare utgå med högst de belopp, som
angivas i följande tariff:

1

2

3

4

Ortsgrupp

För hustru eller, där bidrag
ej utgår för hustru, annan
familjemedlem, som förestår
den värnpliktiges,.hem
kronor

För annan familje-medlem över 16 år
än som avses i kol. 2

kronor

För annan familje-medlem under 16 år
än som avses i kol. 2

kronor

I....................

2: —

1:25

0: 85

II ...................

2: 25

1:50

0:95

III....................

2:50

1:75

1:05

dels att det grundbelopp, som utgår utan behovsprövning, skall tills vidare
utgöra för hustru en krona 25 öre och för varje barn eller adoptivbarn under
16 år 55 öre.

Familjepenning utöver nyssnämnda grundbelopp utgår allenast i den mån
behov därav skäligen kan antagas föreligga; till de inkomster, vartill hänsyn
skall tagas vid prövningen av bidragsbehovet, räknas ej den värnpliktiges
krigslön (5 §). Kungl. Maj:t äger dels stadga undantag från bestämmelserna
örn grundbelopp, såvitt angår värnpliktiga, vilka under tjänstgöringen för
civil tjänst åtnjuta avlöning av statsmedel eller med statsbidrag, dels föreskriva,
att vid behovsprövning hänsyn icke skall tagas till sådan inkomst
av civil anställning, som den värnpliktige under tjänstgöringen äger bibehålla,
eller till understöd, som i anledning av tjänstgöringen tilldelas honom
eller hans familj; bestämmelser i dessa avseenden finnas intagna i krigsfamiljebidragskungörelsen.

Bostadsbidrag utgår, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar. Bidraget
bestämmes helt efter behovsprövning (7 §) och kan under vissa förutsättningar
tillerkännas även ensamstående värnpliktig (8 §). Beträffande bostadsbidrag
till underbefäl i arméns reserver äro särskilda bestämmelser
ifråga om behovsprövningen meddelade i förenämnda kungörelse den 16
maj 1941 (nr 289).

Näringsbidrag utgår, där Kungl. Majit med hänsyn till inkallelsens sannolika
varaktighet så förordnat, till värnpliktiga, vilka driva näring eller rörelse
och vilka anställt arbetskraft för verksamhetens upprätthållande
(10 §). Bidraget kan, liksom bostadsbidrag, under vissa förutsättningar tillerkännas
även ensamstående värnpliktig (13 §). Den som uppbär näringsbidrag
äger ej åtnjuta annat slag av familjebidrag (14 §). Näringsbidrag
utgår med högst 200 eller undantagsvis 300 kronor i månaden (11 §).

Sjukbidrag avser sjukvård åt familjemedlem och utgår med högst det
belopp, vartill kostnaden uppgått; rätten till sjukbidrag för annan familjemedlem
än i 3 § a) sägs är på visst sätt begränsad (15 §).

Begravningsbidrag slutligen utgives, då familjemedlem som avses i 3 § a)
avlidit, under förutsättning att den värnpliktige vid tiden för dödsfallet ägde
för familjemedlemmen uppbära familjepenning, som helt eller delvis utgick

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

efter behovsprövning; bidraget utgår med 150 kronor för hustru och 100
kronor för barn eller adoptivbarn (15 a §).

Familjebidragsärenden handläggas å kommunernas vägnar av familjebidragsnämnder.
Såsom tillsynsmyndighet har förordnats statens arbetsmarknadskommission.
Besvär över familjebidragsnämnds beslut anföras hos länsstyrelsen
eller, i vissa fall, tillsynsmyndigheten. Över länsstyrelses beslut må
klagan föras hos kammarrätten.

Beträffande familjebidragens bekostande gäller den principen, att belopp,
som utgå utan behovsprövning, i sin helhet bekostas av staten, under det
att av återstoden vederbörande kommun bekostar Vio och staten resten;
Kungl. Majit äger, då särskilda skäl därtill föranleda, medgiva kommun
förhöjt statsbidrag (19 §).

Av sociala försvarsberedskapskommittén föreslagna bestämmelser
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under krigstjänstgöring.

De i kommitténs förslag till krigspensionsförordning intagna bestämmelserna
rörande ersättning till personal vid försvarsväsendet, som skadats under
krigstjänstgöring, äro, i vad angår ersättning vid invaliditet och dödsfall,
gemensamma för samtliga personalkategorier. I fråga örn ersättningen
vid sjukdom hava däremot skilda bestämmelser föreslagits beträffande å
ena sidan sådan personal, som under tjänstgöringen avlönades enligt andra
grunder än de för värnpliktiga gällande, samt å andra sidan värnpliktiga
och med dem i avlöningshänseende jämställd personal. Sjukpenningen
skulle för förstnämnda personalkategori bestämmas med hänsyn till den
krigslöneklass, vilken vederbörande tillhört under tjänstgöringen. Till värnpliktiga
och med dem jämställda skulle sjukpenningen utgå med 4 kronor
för dag eller sålunda med det belopp, varmed sjukpenning utgår enligt militärersättningsförordningens
högre ersättningsklass för värnpliktiga; en differentiering
efter befälsställning och försörjningsplikt skulle åvägabringas
genom befälstillägg och familjebidrag. De föreslagna bestämmelserna om familjebidrag
äro i detta sammanhang av särskilt intresse, och jag vill därför
lämna en närmare redogörelse för förslaget i denna del ävensom för de
däröver avgivna yttrandena.

Familjebidrag till värnpliktiga och med dem jämställda skulle enligt kommittéförslaget
kunna utgivas för tid, varunder hel sjukpenning utginge. Rörande
familjebidragens utgivande skulle stadgandena om dylika bidrag enligt
krigsfamiljebidragsförordningen äga motsvarande tillämpning, dock med
iakttagande av vissa särskilda bestämmelser. Sålunda skulle gälla, att familjepenning
i sin helhet skulle utgå efter behovsprövning och att familjebidraget
ej finge tillhopa med sjukpenning och eventuellt befälstillägg överstiga
vad som motsvarade gängse arbetsinkomst för en person i den skadades
vanliga yrke eller verksamhet; frånsett sistnämnda regel skulle befälstillägget
icke tagas i betraktande vid bidragets bestämmande. Familjepenning
för hustru eller annan familjemedlem, som förestode den skadades hem,

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

17

skulle under annan tid än då den skadade vårdades å sjukvårdsanstalt utgå
enligt de grunder, som enligt krigsfamiljebidragsförordningen gälla för övriga
familjemedlemmar över sexton år, d. v. s. famiijepenningens maximum
skulle under sådan tid nedsättas under det för hustru eljest gällande. Sjukbidrag
skulle kunna avse icke blott sjukvård åt familjemedlem utan även
sådan sjukvård åt den skadade själv, varav denne vore i behov av annan anledning
än skadan; sjukvård i anledning av skadan skulle enligt särskilda bestämmelser
i förslaget utgå utan behovsprövning. Vad angår näringsbidrag
slutligen skulle gälla, att dylikt bidrag finge utgivas allenast där sådant
bidrag utginge redan vid tiden för skadans yppande. — Beträffande vad
kommittén sålunda föreslagit hava i yttrandena erinringar gjorts allenast
i fråga om sistnämnda begränsning i rätten till näringsbidrag. Det har anförts,
att bestämmelsen kunde erhålla otillfredsställande verkningar i sådana
fall, då ansökan örn familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen
icke under tjänstgöringstiden hunnit ingivas eller behandlas.

Ersättningarna vid invaliditet skulle enligt kommittéförslaget utgöras av
invalidpensioner jämte vissa kompletterande förmåner. Invalidpension skulle
bestå av grundbelopp — utgörande vid förlust av arbetsförmågan 1,440
kronor, motsvarande beloppet av livränta enligt militärersättningsförordningens
högre ersättningsklass för värnpliktiga — samt av befälstillägg och,
vid minst 30 procents invaliditet, familjetillägg. Sistnämnda tillägg skulle
utgå för hustru, med vilken den skadade sammanlevde, och barn (adoptivbarn)
under 16 år, som vore under hans vårdnad, ävensom under vissa
förutsättningar för make och barn (adoptivbarn) under 16 år i andra
fall än nyss sagts, makes barn och adoptivbarn under 16 år, föräldrar,
adoptant och frånskild make. Tilläggen skulle för make, barn (adoptivbarn)
och makes barn (adoptivbarn) utgöra följande belopp för år, därest hel
invalidpension utginge;

ortsgrupp I

för en familjemedlem.................. 240 kr.

» två familjemedlemmar.............. 420 »

» varje familjemedlem utöver tre, ytterligare.
........................... 120 »

ortsgrupp II ortsgrupp III

300 kr. 360 kr.

525 » 630 »

150 » 180 »

För barn (adoptivbarn), som ej fyllt två år, skulle de nämnda tilläggsbeloppen
ökas med 60 kronor för år. Tillägg finge icke i något fall överstiga
underhåll, som den skadade genom dom eller avtal förpliktats utgiva till
vederbörande familjemedlem. Tillägg för fader, moder, adoptant eller frånskild
make skulle utgöra högst 300 kronor för en var av dem.

Vid dödsfall skulle begravningshjälp utgå med 250 kronor eller, om begravningen
skedde annorledes än genom dödsboets försorg, med halva detta
belopp. Efterlevandepensioner skulle tillkomma de nyssnämnda familjemedlemmar,
för vilka familjetillägg kunnat utgå. Pensioner till make, barn
(adoptivbarn) och makes barn (adoptivbarn) skulle utgå med följande belopp: Bihang

till riksdagens protokoll idit. 1 sami. Nr 290. 2

18

Kungl Maj.ts proposition nr 290.

Departe ments chefen.

ortsgrupp I ortsgrupp II ortsgrupp III

make................................. 480 kr. 600 kr. 720 kr.

ett barn............................... 340 » 420 » 500 s>

två » 600 » 750 » 900 >

för varje barn utöver två, ytterligare .... 120 » 150 > 180 »

Beträffande barn under två år, familjemedlem, till vilken den skadade
förpliktats utgiva underhåll, föräldrar, adoptant och frånskild make skulle
i fråga örn efterlevandepensioner gälla samma regler som, enligt vad förut
nämnts, föreslagits beträffande familjetillägg å invalidpension.

Vid bestämmandet av familjetillägg och efterlevandepensioner skulle
samma ortsgruppsindelning tillämpas som enligt lagen örn folkpensionering.

De i sociala försvarsberedskapskommitténs förslag till krigspensionsförordning
intagna bestämmelserna rörande ersättning för kroppskada, ådragen
under krigstjänstgöring, kunna i vad angår sjukersättning till värnpliktiga
av manskaps grad anses i huvudsak innebära, att sjukpenning skulle utgå
med belopp motsvarande sjukpenning enligt militärersättningsförordningens
högre ersättningsklass men utbyggas med familjebidrag av samma slag som
dylika bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen. I motiveringen har
kommittén anfört, att sjukpenningen — vid arbetsoförmåga utgörande 4 kronor
för dag — uppenbarligen vore i flertalet fall otillräcklig för familjeförsörjare
och att genom en anknytning till krigsfamiljebidragsförordningen den
avsevärda fördelen skulle vinnas, att familjeförsörjare, som tillskyndats bestående
men, skulle beredas möjlighet att i förekommande fall få bibehålla
bostadsbidrag eller näringsbidrag under en övergångstid, varigenom anpassningen
efter de mera schematiskt bestämda invaliditetsersättningarna skulle
underlättas. Mot kommitténs sålunda angivna ståndpunkt hava erinringar
icke gjorts, och jag ansluter mig till densamma. Det må anmärkas, att ersättningarna
enligt militärersättningsförordningen icke äro avpassade med tanke
på beredskapstillstånd sådana som det nuvarande, då de inkallade till stor
del äro familjeförsörjare.

Familjebidrag skulle enligt kommittéförslaget utgå allenast för tid, varunder
hel sjukpenning utginge. Sådan sjukpenning skulle emellertid utgivas,
förutom vid fullständig arbetsoförmåga, även då den skadade vore väsentligen
oförmögen till arbete. Med ifrågavarande bestämmelser lärer hava avsetts,
att hel sjukpenning och därmed även familjebidrag i allmänhet skulle
kunna utgå vid nedsättning av den skadades arbetsförmåga med mer än
hälften.

Invaliditetsersättning till värnpliktiga i manskaps grad skulle enligt förslaget
utgå såsom invalidpension, bestående av dels ett grundbelopp — motsvarande
invaliditetslivränta enligt militärersättningsförordningens högre
ersättningsklass eller 1,440 kronor — och dels, förutsatt att arbetsförmågan
vore nedsatt med minst 7io, familjetillägg enligt de grunder, för vilka jag
förut redogjort. Familjetilläggen skulle, till skillnad från vad som skulle gälla

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

19

beträffande nyssnämnda familjebidrag, i allmänhet icke vara beroende av
behovsprövning. 1 motiveringen har kommittén härom anfört, bland annat,
att den fortlöpande kontroll, som en behovsprövning beträffande invaliditetsersättningarna
skulle förutsätta, skulle medföra mycket stora svårigheter.

Sedan det, såsom inledningsvis nämnts, visat sig, att ett ställningstagande
till kommittéförslaget i dess helhet bör föregås av ytterligare överväganden,
har inom socialdepartementet undersökts, i vad mån önskemålet örn en förbättrad
ställning för sådana skadade värnpliktiga, vilka äro familjeförsörjare,
må kunna tills vidare tillgodoses genom provisoriska bestämmelser. Vad angår
ersättning vid sjukdom, torde dylika bestämmelser kunna till sitt innehåll
nära anslutas till de av kommittén föreslagna stadgandena om familjebidrag
till skadade värnpliktiga. Vad ersättning vid invaliditet beträffar, synes
en provisorisk förbättring av sådan ersättning lämpligen kunna ske på
sådant sätt, att de, som åsamkats mera betydande invaliditet, få rätt till
familjepenning. Efter nu angivna riktlinjer har inom departementet utarbetats
förslag till en provisorisk förordning om familjebidrag ät värnpliktiga
med flera, vilka drabbats av kroppsskada, och jag övergår nu till en redogörelse
för innehållet i detta förslag.

Familjebidrag må enligt departementsförslaget tills vidare kunna utgå till
värnpliktig, vilken under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen
varit å honom tillämplig, drabbats av kroppsskada, som medför rätt
till ersättning enligt militärersättningsförordningen (1 §). Bidrag må utgå för
tid, varunder den värnpliktige enligt nämnda förordning är berättigad till
sjukpenning eller livränta, motsvarande förlust av arbetsförmågan eller nedsättning
av denna med minst hälften; rörande bidraget skall vad som är stadgat
om bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen — sålunda även stadgandena
beträffande administrationen och kostnadernas bestridande — i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse, i den mån ej annat föranledes av de
särskilda bestämmelser, för vilka jag i det följande redogör (2 §). För tid,
varunder den värnpliktige är berättigad till livränta, må annat familjebidrag
än familjepenning icke utgå. I kommittéförslaget finnes intagen en bestämmelse,
enligt vilken familjepenning i sin helhet skall utgå efter behovsprövning.
Kommittén har härom anfört, att föreskrifterna örn familjepennings
grundbelopp icke syntes böra i detta sammanhang tillämpas, emedan sjukpenningen
utginge utan behovsprövning. Bestämmelsen har icke föranlett
någon erinran och har upptagits i departementsförslaget (3 § första stycket).
I överensstämmelse med de principer, efter vilka familjepenningens
maximum för olika familjemedlemmar avvägts enligt krigsfamiljebidragsförordningen,
borde enligt kommitténs mening gälla, att nämnda maximum
för hustru eller annan familjemedlem, som förestode den skadades hem, skulle
under tid, då den skadade icke vårdades å sjukhus, utgöres av det för »annan
familjemedlem över lö år» gällande maximum. Under annan lid borde däremot
det i krigsfamiljebidragsförordningen angivna, högre maximibeloppet
för hustru gälla. Detta kommitténs förslag står i samband därmed, att sjukpenningen
föreslagits skola under tid för sjukhusvård reduceras med */*.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Enligt militärersättningsförordningen må däremot sjukpenningen för sådan
tid reduceras med högst hälften. På grund härav och med hänsyn jämväl
till nu ifrågavarande bestämmelsers provisoriska karaktär har i departementsförslaget
intagits en generell bestämmelse av innebörd, att familjepenning
för hustru eller annan familjemedlem, som förestår den skadades hem,
skall utgå enligt de för »annan familjemedlem över 16 år» gällande grunderna
(3 § andra stycket). Enligt kommittéförslaget skulle familjebidrag ej få
bestämmas till högre belopp än som tillhopa med sjukpenningen (och eventuellt
befälstillägg) motsvarade gängse arbetsinkomst för en person i den
skadades vanliga yrke eller verksamhet. Bestämmelsen har intagits i departementsförslaget
med den ändringen, att den icke äger avseende å det numera
införda begravningsbidraget och ej heller å sjukbidrag (3 § tredje
stycket). Av kommittén föreslagna särskilda föreskrifter rörande näringsbidrag
och sjukbidrag, enligt vilka näringsbidrag skulle kunna utgivas allenast
i det fall, att dylikt bidrag utginge redan vid skadans yppande, samt
sjukbidrag skulle kunna avse sjukvård även åt den skadade själv, hava icke
ansetts böra intagas i förevarande provisoriska författning. I avvaktan på
riksförsäkringsanstaltens beslut rörande sjukpenning eller livränta skall familj
ebidragsnämnd äga fastställa provisoriskt familjebidrag, förutsatt att
den skadade är helt arbetsoförmögen (4 §). Sådant provisoriskt familjebidrag
synes icke böra återkrävas, därest det, sedan riksförsäkringsanstaltens
beslut meddelats, visar sig, att rätt till familjebidrag icke förelegat. Vid
ansökan om familjebidrag skall fogas avskrift av riksförsäkringsanstaltens
beslut eller, örn provisoriskt bidrag sökes, bevis att anmälan till anstalten
blivit gjord (5 §). Familjebidragsnämnd, som bifallit ansökan om bidrag,
skall göra anmälan härom till riksförsäkringsanstalten, som har att delgiva
nämnden sitt beslut (6 §).

Krigsfamiljebidragsförordningen äger, såsom förut nämnts, tillämpning
jämväl å icke värnpliktiga, vilka avlönas enligt samma grunder som de
värnpliktiga, ävensom i mån av Kungl. Maj:ts beslut å viss annan personal
vid krigsmakten. Med hänsyn härtill har i departementsförslaget föreskrivits,
dels att de föreslagna bestämmelserna rörande värnpliktiga skola äga
motsvarande tillämpning å annan personal, som under tjänstgöringen omfattas
av krigsfamiljebidragsförordningen, dels ock att Kungl. Majit i övrigt
äger föreskriva, att de föreslagna stadgandena, med eventuellt påkallade inskränkningar,
skola tillämpas å annan personal vid krigsmakten, som tjänstgör
under tid, då värnpliktiga äro inkallade för krigstjänstgöring (7 §).
Sistnämnda bestämmelse kan tänkas erhålla betydelse huvudsakligen beträffande
personal, som väl under tjänstgöringen men icke efter hemförlovning
äger åtnjuta avlöningsförmåner, vilka böra utesluta från rätt till familjebidrag.

I förslaget intagna bestämmelser rörande utfärdandet av tillämpningsföreskrifter
m. m. (8 §) ansluta sig till vad som gäller med avseende å krigs»
familjebidragsförordningen.

Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1941 och

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

21

äga tillämpning även beträffande kroppsskada, som yppats dessförinnan.
För tid, varunder bidrag utgått enligt förenämnda kungörelse den 23 juli
1940 med provisoriska bestämmelser om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl.,
vilka drabbats av kroppsskada, bör bidrag enligt den föreslagna förordningen
dock ej utgå. Nämnda kungörelse torde från de nya bestämmelsernas
ikraftträdande böra upphöra att gälla. Bidrag, som dessförinnan
fastställts enligt kungörelsen, synes emellertid böra utgå, intill dess högre
bidrag enligt den föreslagna förordningen eventuellt blivit bestämt. Genom
en föreskrift härom undvikes, att den som redan tillerkänts bidrag enligt
kungörelsen går miste om bidraget eller får detta nedsatt på grund av de
nya bestämmelserna om behovsprövning och begränsning av bidragsrätten
till tid, då arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften.

Vinner det författningsförslag, för vilket jag nu redogjort, bifall, torde
åvägabringas en i huvudsak tillfredsställande provisorisk förbättring av ersättningarna
till familjeförsörjare, som drabbas av kroppsskada under krigstjänstgöring.
Vid övervägande av frågan om en förbättring jämväl av efterlevandeersättningarna
har jag kommit till den uppfattningen, att generella
bestämmelser i detta syfte skulle bliva av alltför komplicerad natur för att
böra intagas i en provisorisk författning. Behov av en förbättring av efterlevandeersättningarna
torde emellertid förefinnas i sådana fall, där den avlidne
efterlämnar anhöriga i svag ekonomisk ställning. Då antalet dylika fall
icke torde vara större, än att varje särskilt fall kan bliva föremål för Kungl.
Maj:ts prövning, synes det lämpligt, att förslag förelägges riksdagen örn bemyndigande
för Kungl. Majit att, tills vidare i avvaktan på utfärdandet av
erforderliga bestämmelser, tilldela efterlevande efter person, som avlidit till
följd av skada under krigstjänstgöring, tillägg å författningsenligt utgående
ersättning med belopp, högst motsvarande skillnaden mellan sagda ersättning
och efterlevandepension enligt sociala försvarsberedskapskommitténs
förslag till krigspensionsförordning.

II. Ersättning för kroppsskada, ådragen under hem värnst jänstgöring.
Hcmvärnskommitténs förslag.

I sitt den 7 mars 1940 avgivna förslag till inrättande av en hemvärnsorganisation
förordade hemvärnskommittén, att hemvärnsman vid olycksfall eller
sjukdom, som ådragits under fredstjänstgöring, skulle erhålla fri läkaroch
sjukvård samt ersättning i övrigt enligt olycksfallsförsäkringslagens
grunder.

Riksförsäkringsanstalten — som avgav yttrande över hemvärnskommitténs
förslag — framhöll, att förslaget att olycksfallsförsäkringslagens stadganden
skulle vara tillämpliga vid olycksfall eller sjukdom, som hemvärnsman ådragit
sig under fredstjänstgöring, vore mindre lämpligt. Anstalten påpekade,
att olycksfallsförsäkringslagen avsåge ersättning vid olycksfall i arbete, men
icke vid sjukdom. Ädroge sig en hemvärnsman exempelvis en lungsjukdom,

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

en hjärtsjukdom eller en reumatisk åkomma, kunde ersättning sålunda icke
utgå till honom. Anstalten föreslog, att ersättning i stället skulle utgå jämlikt
militärersättningsförordningen. I första hand förordade anstalten, att
hem värnspersonalen genom ändring av militärersättningsförordningen skidle
i princip jämställas med värnpliktiga. Därvid skulle de hemvärnsmän (reservhemvärnsmän),
som icke fullgjort sin värnpliktstjänstgöring, i allmänhet
jämställas med de värnpliktiga, vilkas årliga arbetsförtjänst beräknades till
1,764 kronor, och de, som fullgjort första tjänstgöring och repetitionsövningar
eller motsvarande tjänstgöring, jämställas med de värnpliktiga, vilkas
arbetsförtjänst beräknades till 2,160 kronor. Även sådana hemvärnsmän,
som frikallats från värnpliktens fullgörande eller helt eller delvis befriats
från densammas fullgörande i fredstid, kunde enligt anstaltens förmenande
möjligen hänföras till den senare kategorien från och med det år de uppnådde
trettiofem års ålder. Alternativt förordade anstalten, för det fall att
den föreslagna ändringen av militärersättningsförordningen icke kunde medhinnas,
att beslut om ersättning tills vidare skulle i varje särskilt fall meddelas
av Kungl. Majit med tillämpning av 1 § andra stycket i förordningen.

I nämnda stycke föreskrives, att, därest någon, som därtill beordrad eller
med behörigt tillstånd frivilligt deltager i militärtjänstgöring i fredstid,
drabbas av skada eller sjukdom under tjänstgöringen, Kungl. Majit äger, där
förhållandena anses böra därtill föranleda, besluta om ersättning till vederbörande
i huvudsaklig överensstämmelse med i förordningen stadgade grunder.

I proposition (nr 257) till 1940 års lagtima riksdag rörande upprättandet
av en hemvärnsorganisation förordade föredragande departementschefen,
att frågan om ersättning i anledning av sjukdom eller skada, som ådragits
under obligatorisk tjänstgöring i fred, åtminstone tills vidare skulle regleras
i enlighet med det senare av de två utav riksförsäkringsanstalten föreslagna
alternativen.

Några bestämmelser i ämnet hava icke utfärdats i annan mån än att i
12 § 4. hemvärnskungörelsen den 31 maj 1940 (nr 408) finnes angivet, att
angående ersättning för sjukdom elier skada, som ådragits under tjänstgöring,
skall gälla vad därom särskilt stadgas.

Framställning från ellef en för armén.

I skrivelse den 17 september 1940 har chefen för armén hemställt, bland
annat, att militärersättningsförordningen måtte givas sådan ändrad lydelse,
att densamma bleve direkt tillämplig på hemvärnsmännen (reservhemvämsmännen).
I skrivelsen framhålles, att de av riksförsäkringsanstalten i dess
yttrande över hemvärnskommitténs förslag förordade bestämmelserna rörande
beräknande av den skadades arbetsförtjänst syntes vara lämpliga.

I anledning av nämnda skrivelse hava utlåtanden i ärendet infordrats dels
från arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, vilka i gemensamt
utlåtande den 11 oktober 1940 tillstyrkt den av arméchefen föreslagna
ändringen av militärersättningsförordningen, dels ock från riksför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

23

säkringsanstalten, som inkommit med utlåtande den 16 april 1941. Till innehållet
i sistnämnda utlåtande torde jag få återkomma i det följande.

Sociala försvarsberedskapskommitténs förslag.

Kommittén erinrar beträffande sitt förslag till förordning om ersättning
åt hemvärns- och luftskyddspersonal i anledning av viss kroppsskada inledningsvis
därom, att ersättning enligt 1 § andra stycket militärersättningsförordningen
kunde bestämmas antingen efter de för värnpliktiga gällande
grunderna eller ock enligt de grunder, som gällde för den i förordningen avsedda
fast anställda personalen vid försvarsväsendet. I förra fallet lades en
viss beräknad arbetsförtjänst, 1,764 eller 2,160 kronor, till grund för ersättningens
storlek, under det att arbetsförtjänsten i senare fallet beräknades enligt
olycksfallsförsäkringslagens regler. Med hänsyn till att hemvärnspersonalen,
till skillnad från vad som gällde beträffande de värnpliktiga, vore
sammansatt av personer i mycket skilda åldersgrupper och i övrigt vore
mycket heterogen, syntes enligt kommitténs mening övervägande skäl tala
för tillämpning av den senare beräkningsgrunden, som ledde till att den
skadade erhölle ersättning av samma storlek som den, vilken skulle hava
utgått, om skadan uppkommit genom olycksfall i arbete. I betraktande av
hemvärnspersonalens värdefulla, på frivillighetens grund vilande insats för
rikets försvarsberedskap borde dock skäligen gälla, att livränta icke i något
fall skulle utgå efter lägre arbetsförtjänst än lägsta arbetsförtjänsten för
värnpliktig eller 1,764 kronor.

Enligt kommitténs nyss omförmälda författningsförslag skall ersättning
av statsmedel utgivas, då någon under tjänstgöring vid hemvärnet drabbas
av kroppsskada »i annat fall än som avses i krigspensionsförordningen».
Sistnämnda förordning skulle enligt kommitténs förslag tillämpas, i vad angår
hemvärnspersonalen, i fråga om kroppsskador, ådragna under tjänstgöring
i krig eller eljest, då enligt av Kungl. Maj:t utfärdad befallning hemvärnet
skall hållas i beredskap.

Såsom ersättningsberättigande kroppsskador skall anses dels skada, som
föranledes av olycksfall under tjänstgöringen eller under färd till eller från
tjänstgöringsstället, där färden föranledes av och står i omedelbart samband
med tjänstgöringen, dels ock sjukdom, till vilken tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava väsentligen bidragit (2 §).

Ersättningen skall utgivas med motsvarande tillämpning av vad i militärersättningsförordningen
är stadgat om ersättning till fast anställt manskap
vid försvarsväsendet. Därvid skall dock iakttagas, att vid bestämmande av
livränta den skadades årliga arbetsförtjänst icke må beräknas till lägre belopp
än 1,764 kronor (1 § första stycket).

Även i fråga örn avdrag å ersättningen på grund av förmåner, som den
skadade enligt andra bestämmelser är berättigad till, avviker kommitténs
förslag från militärersättningsförordningen. Under det alt å ersättning enligt
nämnda förordning skall — jämlikt i 11 § närmare angivna regler —
göras avdrag för annan av staten bekostad ersättning, som helt eller delvis

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

utgör understöd på grund av olycksfallet eller sjukdomen, skall enligt kommitténs
förslag avdrag ske även för sådant understöd, som utgår på grund
av den skadades eller sjukes anställning i kommunal eller enskild tjänst (1 §
tredje stycket).

Även enligt kommitténs förslag till krigspensionsförordning skulle avdrag
ske för förmåner av sistnämnda slag. I motiven till krigspensionsförordningen
framhåller kommittén, att militärersättningsförordningens avdragsregler
vore hämtade från 11 § olycksfallsförsäkringslagen, enligt vilket
lagrum avdrag finge ske endast för förmån, som helt eller delvis bekostats av
den arbetsgivare, i vars tjänst olycksfallet inträffat. Att avdrag finge ske endast
för sådan förmån torde — anför kommittén — böra sättas i samband
därmed, att syftet med bestämmelserna om avdrag i första hand varit icke
att reglera ersättningstagarens rätt utan att bereda lättnad i försäkringsplikten
för den arbetsgivare, som åtagit sig att utgiva dylik förmån till olycksfallsskadade
anställda. Materiellt saknades enligt kommitténs mening fog för att
en ersättningstagare skulle komma i bättre ställning vid olycksfall under arbete
för en tillfällig arbetsgivare än vid olycksfall i den ordinarie arbetsgivarens
tjänst.

Anmälan om inträffad kroppsskada skall av vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare,
sedan han från den skadade eller eljest erhållit underrättelse
om skadan, avgivas till riksförsäkringsanstalten (3 §).

Bestämmelserna hava föreslagits skola träda i kraft den dag Kungl. Majit
förordnar och äga tillämpning jämväl å dessförinnan yppade skador, örn
och i den mån Kungl. Majit det beslutar. .

Yttranden över sociala försvarsberedskapskommitténs förslag.

De av kommittén föreslagna bestämmelserna hava i huvudsak tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna;
en minoritet inom riksförsäkringsanstalten1 har dock avstyrkt
kommitténs förslag.

Hemvärnschefen betonar i sitt yttrande nödvändigheten av att bestämmelserna
utformades så, att ersättning utginge icke endast under sådan tjänstgöring,
som jämlikt 11 § hemvärnskungörelsen ålåge hemvärns- och reservhemvärnsmän,
utan även under annan av vederbörande hemvärnsmyndigheter
organiserad frivillig tjänstgöring.

Riksförsäkringsanstalten påpekar, att i den föreslagna förordningen borde
intagas en bestämmelse, att ersättning enligt förordningen icke skulle utgivas,
i den mån ersättning utginge enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)
angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av
olycksfall.

I det särskilda yttrande, som förut omförmälda minoritet inom riksförsäkringsanstalten
åberopat, anföres bland annat följande:

1 Majoriteten inom riksförsäkringsanstalten har utgjorts av generaldirektören Larsson, byråcheferna
Östrand och Puke, byrådirektören Sidvall och sekreteraren Sjöfors samt minoriteten
av byråcheferna Eisen och von Schulzenheim samt byrådirektörerna Källström och Wolff.
Minoriteten har åberopat ett av byrådirektören Källström avgivet särskilt yttrande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

25

Som skäl för sitt förslag hade kommittén anfört, bland annat, att hemvärnspersonalen
vore sammansatt av personer i mycket skilda åldersgrupper
och i övrigt vore mycket heterogen. Detsamma torde likaväl kunna sägas om
de värnpliktiga, särskilt med hänsyn till gällande bestämmelser örn landstormsrepetitions-
och landstormsbefälsövningar. Vad av kommittén i berörda
hänseende anförts, syntes på grund därav icke böra föranleda ändring i
den av riksförsäkringsanstalten tidigare intagna ståndpunkten i fråga om
beräknandet av hemvämspersonalens arbetsförtjänst. Då hemvärnspersonalen
i icke ringa utsträckning bestode av personer, som av en eller annan anledning
befriats från värnpliktens fullgörande, syntes det dessutom icke vara
billigt, att en hemvärnsman, som kanske icke fullgjort någon värnpliktstjänstgöring,
skulle bliva bättre tillgodosedd i ersättningshänseende än en landstormsman.
— Då hemvärnet utgjorde en rent militär organisation, syntes
övervägande skäl tala för att militärersättningsförordningen gjordes tillämplig
å hemvärnspersonalen och att denna personal därvid i princip likställdes
med värnpliktiga.

Vid minoritetens yttrande har fogats utkast till en förordning örn ändring
av militärersättningsförordningen. Enligt detta utkast skulle militärersättningsförordningen
göras tillämplig å hemvärnspersonalen och ersättningen
beräknas enligt de av riksförsäkringsanstalten i dess förut omförmälda yttrande
över hemvärnskommitténs förslag förordade grunderna.

I det tidigare omnämnda utlåtande, som den 16 april 1941 inkommit från
riksförsäkringsanstalten i anledning av chefens för armén skrivelse den 17
september 1940, hemställer anstalten — såvitt nu är i fråga — att, då sociala
försvarsberedskapskommitténs förslag innebure rätt till högre ersättning än
vad chefen för armén föreslagit, dennes framställning icke måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Förut omförmälda minoritet inom riksförsäkringsanstalten har reserverat
sig mot riksförsäkringsanstaltens utlåtande och vidhållit den mening, som
minoriteten uttalat i anstaltens yttrande över sociala försvarsberedskapskommitténs
förslag.

Med hänsyn till den anslutning hemvärnet numera vunnit synes det ej vara
lämpligt att, såsom för närvarande är fallet, varje uppkommande fråga örn
ersättning för kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, skall förutsätta
beslut av Kungl. Maj:t. Rätten till ersättning för dylika skador torde
därför böra direkt regleras i författning.

Enligt såväl det förslag, vilket riksförsäkringsanstalten avgivit i samband
med hemvärnsorganisationens upprättande, som sociala försvarsberedskapskommitténs
sedermera avgivna förslag till bestämmelser i ämnet skulle ersättningarna
utgå efter de i militärersättningsförordningen angivna grunderna.
I sak avvika de två förslagen emellertid från varandra i fråga
örn den årliga arbetsförtjänst, som skall läggas till grund för ersättningarnas
storlek. Under det att enligt förstnämnda förslag hemvärnsmännen
i ifrågavarande avseende skulle jämställas med de värnpliktiga

Departe ments chefen.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

och nämnda arbetsförtjänst sålunda antagas utgöra ett visst på förhand fastslaget
belopp, borde enligt kommitténs mening hemvärnsmännen närmast
likställas med de i militärersättningsförordningen avsedda fast anställda och
hänsyn sålunda tagas till vederbörandes verkliga arbetsinkomst. Det kan
visserligen, såsom en minoritet inom riksförsäkringsanstalten framhållit, synas
orättvist, att — såsom kommitténs förslag medför — hemvärnsmännen
skola kunna erhålla högre ersättningar än de värnpliktiga. Men å andra sidan
är det ej heller tilltalande, att den som vid sidan av sitt civila arbete frivilligt
fullgör hemvärnst jäns (göring och därunder skadas, skall erhålla lägre
ersättning, än om skadan uppkommit genom olycksfall i arbete. Riksförsäkringsanstaltens
förslag erbjuder visserligen ur administrativ synpunkt den
fördelen, att vid ersättningarnas bestämmande utredning icke erfordras rörande
den verkliga arbetsinkomsten. Denna omständighet lärer dock ej få
vara avgörande. Att märka är för övrigt, att de i 9 § olycksfallsförsäkringslagen
stadgade grunderna för arbetsförtjänstens beräknande — enligt vilka
grunder arbetsförtjänsten skall beräknas, då fråga är örn fast anställda vid
försvarsväsendet — medgiva skälighetsprövning i de fall, då arbetsförtjänsten
icke utan vidare kan bestämmas till det avlöningsbelopp, som den skadade
under senaste året uppburit från den arbetsgivare, i vars tjänst olycksfallet
inträffat. Jag ansluter mig alltså till kommitténs, av riksförsäkringsanslaltens
majoritet tillstyrkta och av övriga remissmyndigheter utan erinran
lämnade förslag, att hemvärnsmännen i förevarande hänseende skola jämställas
med de vid försvarsväsendet fast anställda. Mot den av kommittén

— i betraktande av hemvärnspersonalens värdefulla, på frivillighetens grund
vilande insats för rikets försvarsberedskap — föreslagna särbestämmelsen,
att livränta dock icke skall utgå efter lägre arbetsförtjänst än lägsta arbetsförtjänsten
för värnpliktiga, 1,764 kronor, torde intet vara att erinra.

Enligt kommitténs förslag skulle å ersättningarna göras avdrag icke blott

— såsom enligt militärersättningsförordningen — för sådana i annan ordning
utgående, av staten bekostade förmåner, vilka helt eller delvis utgöra
understöd på grund av olycksfallet eller sjukdomen, utan även för understöd,
som utgått på grund av den skadades eller sjukes anställning i kommunal
eller enskild tjänst. Avdrag för förmåner av sistnämnda slag skulle
ske även enligt den av kommittén föreslagna krigspensionsförordningen. Det
synes mig emellertid icke vara lämpligt att i detta sammanhang — innan
slutlig ståndpunkt tagits till motsvarande bestämmelser i sistnämnda författningsförslag
— göra avsteg från militärersättningsförordningens avdragsregler.
Emellertid torde möjlighet till avdrag för sist omförmälda förmåner
böra hållas öppen beträffande ersättningar, som komma att fastställas,
innan sådan slutlig ståndpunkt tagits.

Bestämmelser om ersättning åt hemvärnspersonalen i enlighet med de grunder,
vilka jag i det föregående ansett mig böra förorda, hava upptagits i ett
inom socialdepartementet på grundval av kommitténs förslag utarbetat förslag
till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

hemvärnstjänstgöring. Jag övergår nu till en närmare redogörelse för departementsförslaget.

Enligt 1 § första stycket departementsförslaget — vilket avfattats efter
förebild av 1 § första stycket militärersättningsförordningen — skall ersättning
av allmänna medel utgivas, där hemvärnsman (reservhemvärnsman)
under hemvärnstjänstgöring å tid, då riket icke befinner sig i krig, skadas
till följd av olycksfall eller annorledes under dylik tjänstgöring ådrager sig
sjukdom. Då jämväl hemvärnskretsbefälhavare och hemvärnsområdesbefälhavare
— å vilka ersättningsbestämmelserna givetvis böra vara tillämpliga -—
torde få anses vara hemvärnsmän i detta ords vidsträcktare bemärkelse, har
jag icke ansett erforderligt att i författningstexten särskilt angiva nämnda befälhavare.

Enligt kommitténs förslag skulle ersättning utgå för kroppsskador, ådragna
»under tjänstgöring vid hemvärnet». Kommittén har icke närmare angivit,
vilken tjänstgöring som avsetts. Det synes emellertid vara skäligt, att
hemvärnsmännen erhålla rätt till ersättning icke blott för skador, uppkomna
under sådan tjänstgöring, som de enligt gällande bestämmelser äro skyldiga
att fullgöra, utan även för skador, ådragna under frivillig tjänstgöring.
Såsom villkor för rätt till ersättning i sistnämnda fall torde dock böra gälla,
att tjänstgöringen skall vara anordnad av vederbörligt befäl. En i enlighet
med det anförda avfattad bestämmelse om vad som i förevarande avseende
förstås med hemvärnstjänstgöring har intagits i 1 § andra stycket departementsförslaget.
I överensstämmelse med vad som gäller enligt militärersättningsförordningen
torde ersättning böra utgivas även för sådana olycksfallsskador
och sjukdomar, som ådragits under färd till eller från tjänstgöringsstället,
där färden föranletts av och stått i omedelbart samband med tjänstgöringen.
Ett stadgande av denna innebörd har upptagits i andra punkten av
nyssnämnda stycke.

Enligt 1 § tredje stycket departementsförslaget skall — där ej annat föijer
av förslagets bestämmelser — ersättning utgå i enlighet med vad i militärersättningsförordningen
är stadgat om ersättning till vid försvarsväsendet fast
anställda. Härav torde följa, bland annat, att ersättningsärendena — utan
att särskilt stadgande därom meddelas — skola avgöras av riksförsäkringsanstalten
eller, då fråga är om utbyte av livränta eller del därav mot ett engångsbelopp,
av försäkringsrådet ävensom att vad i 6 § lagen örn försäkringsrådet
stadgas skall gälla jämväl med avseende å rådets behandling av ärenden
rörande ersättning till hemvärnsmän.

Under tjänstgöring yppad sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall,
skall enligt 19 § militärersättningsförordningen anses ådragen under tjänstgöringen,
därest skälig anledning ej finnes att antaga, alt sjukdomens framträdande
föranlelts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen
bidragit därtill. Sjukdom av nyssnämnt slag, vilken icke yppats
under tjänstgöringen, skall anses ådragen under tjänstgöringen, därest denna
skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen. Då hem -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

värnstjänstgöringen — till skillnad från den i militärersättningsförordningen
avsedda tjänstgöringen — icke är en sammanhängande tjänstgöring, torde
anledning saknas att i fråga örn sjukdom, som drabbar hemvärnsman, göra
åtskillnad i förevarande avseende emellan sjukdom, som yppats under tjänstgöringen,
och annan sjukdom. Oberoende av när sjukdomen yppats, torde
såsom kommittén föreslagit böra gälla, att sjukdom, som icke är förorsakad
av olycksfall, skall anses ådragen under tjänstgöringen, därest denna skäligen
kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen. En bestämmelse
härom har intagits i 2 § departementsförslaget.

Den förut omförmälda särbestämmelsen rörande arbetsförtjänstens beräknande
vid bestämmande av livränta återfinnes i 3 § departementsförslaget.

4 § departementsförslaget, vilken innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet
rörande inträffade olycksfall och sjukdomar, överensstämmer i
sak med 3 § i kommitténs förslag. Erforderliga föreskrifter om formulär
för anmälan och örn läkarintyg torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Då hemvärnsman på grund av frivillig försäkring för olycksfall utom arbete
kan vara berättigad till ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller
fiskareförsäkringsförordningen, har i 5 § departementsförslaget föreskrivits,
att ersättning enligt förslaget icke skall utgå i den mån motsvarande
ersättning utgives enligt nyssnämnda författningar. Stadgandet saknar
motsvarighet i kommitténs förslag.

I 6 § departementsförslaget har stadgats förbehåll beträffande avdrag för
understöd på grund av den skadades eller sjukes anställning i kommunal eller
enskild tjänst. Att avdrag skall ske för understöd av statsmedel följer därav,
att militärersättningsförordningens bestämmelser — däribland avdragsreglerna
i 11 § — skola tillämpas.

7 § departementsförslaget innehåller bestämmelser örn att Kungl. Maj:t
eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, äger meddela erforderliga
tillämpningsföreskrifter. Sådana föreskrifter erfordras rörande sättet för ersättningens
utbetalande.

Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1941 och
örn och i den mån Kungl. Majit det beslutar -—- äga tillämpning även ä
fråga örn olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats dessförinnan.

lil» Ersättning för kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid

luftskyddet m. m.

Framställning från riksluftskyddsförbundet m. m.

I skrivelse den 28 mars 1940 anhöll riksluftskyddsförbundet, att Kungl.
Maj :t måtte föranstalta därom, att vid olycksfall eller sjukdom, som ådragits
under luftskyddsövningar eller luftskyddstjänst, fri läkar- och sjukvård samt
ersättning i övrigt måtte utgå enligt de grunder, som angåves i olycksfallsförsäkringslagen.
I framställningen anfördes, bland annat, att det frivilliga
luftskyddsarbetet i hög grad tjänade samhällsnyttan, att deltagandet i frivil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

29

lig utbildning och övning vöre nödvändigt för att medborgarna skulle kunna
fylla sin uppgift i denna beredskapstjänst samt att risk förefunnes för att
det frivilliga deltagandet motverkades, därest ersättning icke utginge vid inträffad
skada.

Utlåtanden över riksluftskyddsförbundets skrivelse avgåvos av riksförsäkringsanstalten
och luftskyddsinspektionen.

Riksjörsåkringsanstalten, som tillstyrkte den av riksluftskyddsförbundet
gjorda framställningen, åberopade av anstalten tidigare avgivet utlåtande i ett
ärende angående ersättning för skada till följd av olycksfall under luftskyddsövning.
I berörda utlåtande hade anstalten anfört, att det enligt
anstaltens mening syntes ligga närmast till hands att, därest åtgärder ansåges
böra vidtagas för beredande i författningsväg av ersättning till civilpersoner,
som åsamkades kroppsskada vid viss verksamhet under fredstid vid luftskyddet
och som icke på annat sätt vore berättigade till ersättning därför,
liknande grunder komme till tillämpning som i fråga örn skada, som avsåges
i kungörelsen den 16 december 1938 (nr 762) angående ersättning för skada
till följd av arbete vid släckning av annan eldsvåda än skogseld m. m. Anstalten
anförde vidare, att liksom enligt nämnda kungörelse ersättning utginge
för »kroppsskada», så skulle enligt riksluftskyddsförbundets framställning
ersättning utgå såväl vid skada till följd av olycksfall som vid annan
sjukdom, som ådragits under luftskyddsövning eller luftskyddstjänst. Bestämmelser
i ämnet borde enligt anstaltens mening omfatta icke blott enskilt
luftskyddsarbete utan även arbete i allmänna luftskyddet och industriluftskyddet,
i den mån vid olycksfall eller sjukdom under arbete ersättning icke
eljest utginge.

Luftskyddsinspektionen anförde i sitt utlåtande, bland annat, att inspektionen
år 1939 uppmanat luftskyddsföreningarna att försäkra deltagarna i
de av föreningarna anordnade kurserna. Sådana försäkringar kunde antagas
förekomma i stor utsträckning. Inspektionen hade tidigare övervägt frågan
om behovet av en statlig reglering av ifrågavarande försäkringsfall men icke
funnit en dylik erforderlig, enär relativt få skador kommit till inspektionens
kännedom. Med hänsyn till önskvärdheten av att på allt sätt understödja och
underlätta den frivilliga utbildningsverksamheten ville inspektionen icke avstyrka
den gjorda framställningen, men inspektionen ansåge, att särskild
vikt borde läggas vid frågan om ersättning åt sådan luftskyddspersonal, som
vid luftskyddstillstånd uttagits till tjänstgöring jämlikt lagen den 31 mars
1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov.

Genom beslut den 24 maj 1940 överlämnades riksluftskyddsförbundets
framställning och de däröver avgivna utlåtandena till sociala försvarsberedskapskommittén
för verkställande av utredning och avgivande av förslag.

Sociala försvarsbcrcdskapskoininitténs förslag.

Kommittén framhåller i sitt betänkande, att man i fråga örn luftskyddspersonalen
kunde skilja mellan å ena sidan sådan av staten avlönad personal
vid det allmänna luftskyddet, som tagits i anspråk för ständig luftskydds -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

tjänst tills vidare, och å andra sidan övrig luftskyddspersonal. Personal av
den förra kategorien vore på samma sätt som värnpliktiga tvångsvis tagen
i anspråk för permanent tjänstgöring mot en avlöning, som utginge efter
liknande grunder som krigslönen till värnpliktiga. Det syntes därför skäligt,
att denna personal i fråga örn rätt till ersättning i anledning av kroppsskador,
uppkomna under tjänstgöringen, jämställdes med värnpliktiga.

I enlighet med det anförda har kommittén föreslagit, att bestämmelserna
i den av kommittén föreslagna krigspensionsförordningen — vilken i fråga
om försvarsväsendets personal skulle vara tillämplig icke blott under krig
utan även eljest vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap — skulle
tillämpas å sådan statsavlönad personal vid det allmänna luftskyddet, som
uttagits till ständig tjänstgöring tillsvidare, icke allenast under krig utan
även vid luftskyddstillstånd i fredstid. A övrig luftskyddspersonal däremot
skulle krigspensionsförordningen tillämpas allenast under Iuftskyddstjänstgöring
i krig.

Bestämmelser rörande ersättning i anledning av kroppsskador, som i andra
fall än som avses i förslaget till krigspensionsförordning drabba Iuftskyddspersonalen,
hava upptagits i den föreslagna förordningen om ersättning åt
hemvärns- och luftskyddspersonal i anledning av viss kroppsskada.

Enligt sistnämnda författningsförslag skall ersättning i anledning av
kroppsskada, som drabbar någon under tjänstgöring vid luftskyddet eller
under luftskyddsövning, utgivas med motsvarande tillämpning av militärersättningsförordningens
bestämmelser om ersättning till fast anställt manskap
vid försvarsväsendet, dock endast i den mån ersättning icke utgår enligt
bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen, yrkessjukdomsförsäkringslagen
eller den föreslagna krigspensionsförordningen (1 § andra stycket). I
fråga örn avdrag å ersättningen skola de bestämmelser tillämpas, för vilka
förut redogjorts vid behandlingen av frågan om ersättning till hemvärnspersonalen.
Såsom kroppsskada, vilken berättigar till ersättning, skall anses
dels skada, som föranledes av olycksfall under tjänstgöringen eller övningen
eller under färd till eller från tjänstgöringen eller övningen, där färden föranledes
av och står i omedelbart samband med denna, dels ock sjukdom,
till vilken tjänstgöringen eller övningen skäligen kan antagas hava väsentligen
bidragit (2 §). Anmälan örn inträffad skada skall av vederbörande luftskyddschef,
sedan han från den skadade eller eljest erhållit underrättelse örn
skadan, avgivas till riksförsäkringsanstalten.

Yttranden över sociala försvarsberedskapskoinmitténs förslag.

Vad kommittén sålunda föreslagit har i de avgivna remissyttrandena i
huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Luftskgddsinspektionen ifrågasätter, huruvida den av kommittén föreslagna
formuleringen »kroppsskada, som drabbar någon under tjänstgöring vid
luftskyddet eller under luftskyddsövning» fullständigt täckte de skadefall,
vilka närmast avsetts i riksluftskyddsförbnndets förut omförmälda fram -

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

31

ställning, nämligen sådana fall som inträffade under utbildningskurser i luftskydd.
Med »luftskyddsövning» avsåges enligt inspektionens terminologi huvudsakligen
större tillämpningsövningar med förband ur luftskyddsorganisationen.
Inspektionen föresloge därför följande omformulering: »kroppsskada
som drabbar någon under tjänstgöring vid luftskyddet, vid av luftskyddsmyndighet
eller luftskyddsförening anordnad utbildningskurs eller under
luftskyddsövning». Syftet med den föreslagna omformuleringen kunde måhända
uppnås även genom ett uttalande i motiven, att med luftskyddsövning
skulle förstås jämväl sådan utbildningskurs i luftskydd, där praktiska tilllämpningsövningar
förekomme. Inspektionen förutsatte sålunda, att bestämmelserna
bleve tillämpliga även å sådan personal, som icke formellt uttagits
eller utsetts till viss befattning inom luftskyddet.

Även riksluftskydclsförbundet förutsätter, att bestämmelserna bomme att
medgiva ersättning för alla de skador och sjukdomar, som kunde hliva en
följd av deltagande i luftskyddsutbildning och luftskyddsövningar.

I den från kvinnoföreningarnas beredskapskommitté i ärendet inkomna
skrivelsen anföres bland annat: Under de senaste åren, då luftskyddsrörelsen
vuxit sig allt starkare i vårt land, hade det frivilliga deltagandet i luftskyddsövningar
och luftskyddsutbildning varit förenat med viss risk, emedan ersättning
vid olycksfall icke kunnat påräknas utom i de fall, då luftskyddsföreningarna
försäkrat deltagarna. Detta förhållande hade i viss mån verkat
hämmande på rörelsens snabba utveckling, emedan majoriteten av hemskyddspersonalen
utgjordes av kvinnor och ungdom, som i allmänhet icke
vore olycksfalls- eller sjukförsäkrade. Det vore därför tillfredsställande, att
enligt de föreslagna bestämmelserna ersättning skulle utgå för skador, som
uppkomme såväl under tjänstgöring vid luftskyddet som under luftskyddsövning.

Svenska metallindustriarbetareförbundet hemställer, att — därest den föreslagna
förordningen icke erhölle retroaktiv verkan — de som skadats före
förordningens ikraftträdande måtte genom särskilda beslut förklaras ersättningsberättigade.

Enligt kommitténs förslag skulle ersättning utgå, då någon under tjänstgöring
vid luftskyddet eller under luftskyddsövning drabbades av kroppsskada.
Med anledning av detta förslag har i ett pär remissyttranden framhållits
önskvärdheten av att ersättningsbestämmelserna så utformades, att de
erhölle tillämpning jämväl å skador, som drabbade deltagare i utbildningskurs,
som anordnats av luftskyddsmyndighet eller av luftskyddsförening;
därvid har åsyftats sådan utbildningskurs, där praktiska tillämpningsövningar
förekomma.

Enligt det författningsförslag i ämnet, som jag låtit upprätta — förslag till
förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring
vid luftskyddet eller under luftskyddsövning -— skall ersättning av
allmänna medel utgivas, där någon å tid, då riket icke befinner sig i krig,
under fullgörande av tjänstgöring vid luftskyddet eller under deltagande i

Departe ments chefen.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

luftskyddsövning skadas till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom.

Med hänsyn till angelägenheten av att den frivilliga utbildningen icke motverkas
på grund av avsaknad av bestämmelser om ersättning för därunder
uppkommande skador, lärer det vara lämpligt, att ersättning för sådana skador
kommer att utgå. Enligt min mening synas sådana praktiska övningar,
som förekomma i samband med luftskyddsutbildning, ingå under det i förevarande
författningsförslag använda uttrycket luftskyddsövning.

Med uttrycket tjänstgöring vid luftskyddet avses i första hand luftskyddstjänst
och sådant arbete för luftskyddet, varom förmäles i 9—11 §§ lagen om
förfoganderätt för luftskyddets behov. Därtill synes mig emellertid också
vara att hänföra tjänstgöring, som förrättas av luftskyddschefer och annat
befäl, som icke uttagits enligt bestämmelserna i nyssnämnda lag.

Enligt kommitténs förslag skulle ersättning utgå såväl för skador, förorsakade
av olycksfall, som för sjukdomar. Den tjänstgöring och de övningar,
som förekomma under fredstid, torde dock i allmänhet ej vara av beskaffenhet
att motivera bestämmelser om ersättning av allmänna medel för andra
sjukdomar än sådana, som omfattas av yrkessjukdomsförsäkringslagen. För
den personal, som uttages till stadigvarande tjänstgöring vid det allmänna
luftskvddet, torde dock rätt till vidsträcktare ersättning för sjukdom vara
befogad. Bestämmelser härom torde dock icke böra upptagas i förevarande
för fredsförhållanden avsedda författning. Med hänsyn härtill bär föreskrivits,
att i avseende å ersättning enligt departementsförslaget bestämmelserna
i olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomsförsäkringslagen i tillämpliga
delar skola lända till efterrättelse.

Beträffande övriga bestämmelser i förslaget må omnämnas, att med
olycksfall, som drabbar någon under tjänstgöringen eller övningen, i 1 §
andra stycket likställts olycksfall vid färd till eller från platsen för tjänstgöringen
eller övningen, där färden föranledes av och står i omedelbart samband
med tjänstgöringen eller övningen. Detta stadgande överensstämmer
nära med motsvarande bestämmelser i 2 § i kommitténs förslag och 1 §
olycksfallsförsäkringslagen.

I 3 § första stycket departementsförslaget har intagits stadgande därom,
att å ersättningen enligt förslaget skall — med tillämpning av 11 § olycksfallsförsäkringslagen
— göras avdrag för understöd, som eljest utgår av statsmedel
på grund av olycksfallet eller yrkessjukdomen. Stadgandet innebär,
att avdrag skall ske för samma förmåner, vilka skola föranleda avdrag
enligt militärersättningsförordningen och departementsförslaget till förordning
om ersättning åt hemvämsmän. Andra stycket i 3 § — vilket innehåller
förbehåll om avdrag för förmåner på grund av anställning i kommunal
eller enskild tjänst — överensstämmer med 6 § i sistnämnda författningsförslag.

Liksom hemvärnsförordningen torde denna förordning böra träda i kraft
den 1 juli 1941 samt, örn och i den mån Kungl. Maj:t det beslutar, äga till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 290. 33

lämpning jämväl å olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före
nämnda dag.

IV. Ändring av 31 § sjukkasseförordningen.

Enligt 31 § andra stycket förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn
erkända sjukkassor gäller, att sjukpenning vid sjukdom, som medför rätt
till ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller yrkessjukdomsförsäkringslagen
eller gällande bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, må av erkänd sjukkassa utgivas
med högst det belopp för dag, varmed den sjukpenning, som den sjuke
tillförsäkrat sig från kassan, överstiger nämnda ersättning.

Enligt av sociala försvarsberedskapskommitten avgivet
författningsförslag skulle ifrågavarande stadgande utvidgas att omfatta »ersättning
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om
försäkring för vissa yrkessjukdomar eller ock gällande bestämmelser om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
tjänstgöring vid hemvärnet eller luftskyddet eller under luftskyddsövning».
I motiveringen till den föreslagna ändringen framhåller kommittén, att bestämmelsen
i sin nuvarande lydelse uppenbarligen vore tillämplig även å
ersättning för kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid hemvärnet. För
tydlighets vinnande syntes dock böra angivas, att stadgandet vore tillämpligt
även å hemvärnspersonalen.

I yttrandena hava — bortsett från en av pensionsstyrelsen framställd,
av bestämmelserna i den föreslagna krigspensionsförordningen föranledd
anmärkning — några erinringar mot den av kommittén föreslagna
författningsändringen icke framställts, i vidare mån än att svenska sjukkasse
förbundet anfört, att bestämmelsen i 31 § andra stycket sjukkasseförordningen
i väsentlig grad försvårat anskaffningen av sjukkassemedlemmar.

Såsom kommittén föreslagit synes en reglering av förhållandet mellan
sjukpenning från erkänd sjukkassa och de föreslagna ersättningarna i anledning
av skador, uppkomna under hemvärnstjänstgöring samt tjänstgöring
vid luftskyddet och under luftskyddsövning, böra ske på samma sätt som
skett beträffande förhållandet mellan sådan sjukpenning samt ersättning enligt
olycksfallsförsäkringslagen, yrkessjukdomsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen.
Ändring erfordras därför i 31 § andra stycket. I samband
härmed torde en jämkning av formell natur böra vidtagas i första stycket.
På grundval av kommitténs förslag bär därför inom socialdepartementet
upprättats förslag till förordning angående ändrad lydelse av 31 § förordningen
den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor. Förslaget överensstämmer
i sak med vad kommittén föreslagit.

En motsvarande ändring torde i administrativ ordning böra ske av § 4
kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282, ändrad genom kungörelse nr 333 år
1935) angående statsbidrag åt sjukkassor.

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 290. 3

Departe ments chefen.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Anslagsfrågor.

Statsverkets kostnader för de föreslagna familjebidragen synas böra bestridas
i samma ordning som bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Tilläggsersättningarna å efterlevandelivräntor ävensom ersättningar till
hemvärnspersonal torde böra belasta det under tolfte huvudtiteln upptagna
förslagsanslaget till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.

Vad slutligen angår kostnaderna för ersättningar till luftskyddspersonal
m. fl. synas dessa kunna bestridas från det under tolfte huvudtiteln upptagna
förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående
ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

Förhöjning av anslagen för nästa budgetår synes icke erforderlig.

Departementschefens hemställan. H

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition dels

förelägga riksdagen till antagande förslagen till

1) förordning om familjebidrag åt värnpliktiga med flera,
vilka drabbats av kropsskada,

2) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under hemvärnstjänstgöring,

3) förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning,
samt

4) förordning örn ändrad lydelse av 31 § förordningen
den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor,

dels ock föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att tills
vidare tilldela efterlevande efter dem, som avlidit till följd
av skada under krigstjänstgöring, tillägg å författningsenligt
utgående ersättning enligt av mig i det föregående angivna
grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

35

Bilaga A.

Förslag

till

Förordning om ersättning åt hemvärns- och luftskyddspersonal
i anledning av viss kroppsskada.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Drabbas någon under tjänstgöring vid hemvärnet av kroppsskada i annat
fall än som avses i krigspensionsförordningen, skall ersättning av statsmedel
utgivas med motsvarande tillämpning av vad i förordningen den 18 juni
1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, är stadgat om ersättning till fast anställt manskap vid
försvarsväsendet; dock att vid bestämmande av livränta den skadades årliga
arbetsförtjänst icke i något fall må beräknas till lägre belopp än 1,764 kronor.

Vad i förordningen den 18 juni 1927 stadgas örn ersättning till fast anställt
manskap vid försvarsväsendet skall ock, i den mån ersättning icke
utgår enligt bestämmelserna i lagen örn olycksfall i arbete, lagen om försäkring
för vissa yrkessjukdomar eller krigspensionsförordningen, äga motsvarande
tillämpning beträffande ersättning i anledning av kroppsskada,
som drabbar någon under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning.

Vid tillämpning av ovan givna bestämmelser skall iakttagas, att vad i 11 §
förordningen den 18 juni 1927 är stadgat örn avdrag å ersättningen på grund
av understöd, som helt eller delvis bestrides av statsmedel, skall gälla jämväl
i fråga örn understöd, som utgår på grund av den skadades anställning i
kommunal eller enskild tjänst.

2 §.

Såsom kroppsskada, vilken berättigar till ersättning enligt 1 g, skall anses
dels skada, som föranledes av olycksfall under tjänstgöringen eller övningen
eller under färd till eller från tjänstgöringen eller övningen, där färden
föranledes av och står i omedelbart samband med denna,

dels ock sjukdom, till vilken tjänstgöringen eller övningen skäligen kan
antagas hava väsentligen bidragit.

3 §.

Inträffar skada, som medför eller skäligen kan antagas komma att medföra
rätt till ersättning enligt denna förordning, skall vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare
eller luftskyddschef, sedan han från den skadade
eller eljest erhållit underrättelse örn skadan, avgiva skriftlig anmälan till
riksförsäkringsanstalten.

Formulär till anmälan fastställes av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen förordnar, och skall,
örn och i den mån Konungen det beslutar, äga tillämpning jämväl i fråga
örn kroppsskada, som yppats dessförinnan.