Kungl. Maj.ts proposition nr 29.
1
Nr 29.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder till
stödjande av odlingen av vissa kulturväxter; given
Stockholms slott den 10 januari 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slolt den
10 januari 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp
fråga örn åtgärder till stödjande av odlingen av vissa oljeväxter
samt ärter och bruna bönor och anför därvid:
För stödjande av odlingen av vissa kulturväxter, nämligen sojabönor, oljelin,
lin samt raps och hampa, beviljades av 1939 års lagtima riksdag (prop.
nr 243; r. skr. nr 303) för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 80,000
kronor. Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (IX H. T. p. 94; r. skr. nr
9) anvisades för samma ändamål för budgetåret 1940/41 ytterligare ett reservationsanslag
av 100,000 kronor. Samma riksdag (prop. nr 132; r. skr. nini)
medgav, att stöd för odlingen av lin, bruna bönor, matärter, raps, vallmo,
sojabönor och oljelin finge ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med
liihtmy lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 29. 1
2
Kungl. Majlis proposition nr 29.
liv mig i det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet uppdragna
riktlinjer, samt bemyndigade därjämte Kungl. Maj:t att förordna, att
vid tillverkning av margarin vegetabiliskt fett av inhemskt ursprung skulle
användas i av Kungl. Maj:t bestämd proportion till den vid tillverkningen använda
mängden utländskt fett ävensom att vid framställning av linolja viss
del av den använda kvantiteten linfrö skulle utgöras av svenskt frö. Med stöd
av riksdagens sistberörda beslut igångsattes under år 1940 kontraktsodlingai
av vissa av omförmälda kulturväxter mot garanterade priser. Något förordnande
enligt det av riksdagen lämnade bemyndigandet har däremot icke
meddelats. Genom kungörelse den 1 augusti 1940 (nr 755) utfärdades bestämmelser
angående reglering av införseln av matärter m. m. Enligt dessa
bestämmelser må till människoföda tjänliga ärter samt skalade och kluvna
ärter icke införas till riket utan tillstånd av statens livsmedelskommission.
För dylika ärter, som införas till riket, skall, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar,
erläggas införselavgift.
Tillika torde jag få erinra att genom beslut av 1938 års riksdag (prop. nr
73; r. skr. nr 70) för vissa förädlingsarbeten med lin och hampa m. m. för
budgetåret 1938/39 anvisats ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
Åtgärder till stödjande av odlingen av oljeväxter m. m.
Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 15 november 1940 med
överlämnande av en inom kommissionens produktionsavdelning upprättad
promemoria med förslag rörande odlingen av oljeväxter under ar 1941 gjöl t
framställning örn vissa åtgärder från statsmakternas sida för stödjande av
odlingen av dylika växter.
De i promemorian upptagna förslagen innefatta i huvudsak följande.
Stöd bör lämnas åt odlingen av följande växter, nämligen obelin, vallmo,
raps, sojabönor, hampa samt vitsenap och solros. Odlingen av sistnämnda
Lvå växtsorter lia icke omfattats av tidigare stödåtgärder. Både vitsenap och
solros lämpa sig emellertid väl för odling inom landet och giva hög skörd.
Frön av vitsenap innehålla cirka 30 procent olja, som med nuvarande tekniska
resurser kan göras fullt brukbart till matfett. Återstoden utgöi ett
användbart kreatursfoder. Även hampan kan komma att lämna ett visst bidrag
till landets fettförsörjning. På grund av de ringa utsädesmängder, som
nu finnas tillgängliga för odling av hampa, beräknas emellertid de närmaste
två åren hela fröskörden åtgå till utsäde. Det stöd, som bör lämnas odlingen
av ifrågavarande kulturväxter, torde i huvudsak böra ordnas efter samma
linjer, som det bistånd odlingen av vissa av dem erhållit under ar 1940. KonIraktsodling
med prisgaranti bör sålunda komma till stånd även under ar
1941. Odlingen synes böra bliva av den omfattning att allt tillgängligt utsäde
utom beträffande vallmo kommer till användning. Högst 5,000 hektar torde
böra beräknas bliva besått med vallmo.
Beträffande garantipriserna böra dessa sättas i visst förhållande till höstvetepriset.
Med hänsyn till att nya kulturväxter icke kunna beräknas giva
lika jämna och säkra skördeutfall som de mera välbekanta sädesodlingarna,
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 29.
lärer eu något bredare marginal för nettovinst böra tillmätas, så att jordbrukarnas
intresse för odlingen stimuleras. Produktionskostnadsberäkningar lia
utförts för de olika oljeväxtslagen, därvid hänsyn tagits till utsädes-, gödslings-
och arbetskostnader samt de allmänna driftkostnader och ränteutgifter,
som åvila växtodlingen i allmänhet. Till grund för beräknade medelskördar
lia lagts de uppnådda resultaten från hittills utförda försök och odlingar
i stort. Dessa kalkyler lia utförts efter överläggningar med representanter
för oljeväxtodlare i södra Sverige, och resultatet därav har blivit, att
följande prisrelationer befunnits lämpliga för det närmaste året:
för linfrö.......... 3.5 ggr fastställt höstvetepris, dock lägst kr. 1.00 per kg
» vallmofrö ...... 4.5 » » » » » * 1-25 » »
» rapsfrö ........ 3.5 » » » » » * 1-00 !> *
» vitsenapsfrö .... 3.5 » » » » » * 0-90 * *
» sojabönor...... 5.5 » » » ;> » » 1-50 » *
» hampfrö....... 4.5 » » » » » 8 1-25 » »
» solrosfrö....... 4.5 » » » » * * 1-25 * » •
Med beaktande av det nu inträdda prisläget synes det föreslagna priset på
rapsfrö böra gälla även för de under hösten 1940 utlagda odlingarna.
Dessa priser äro avvägda även med tanke på det oljepris, som odlingskostnaderna
medföra. Sålunda har det ansetts önskvärt, att exempelvis rapsolja,
vitsenapsolja och vallmoolja kunna produceras till ett någorlunda likartat
pris. Vid de nämnda minimipriserna bliva vid ett antaget pris av 25 öre för
kilogram oljekakor produktionskostnaderna för kilogram olja 2.40—2.50 kronor
för de nämnda växtslagen. För linolja blir motsvarande kostnad ävenledes
2 kronor 40 öre för kilogram. För sojabönor, som lia en relativt låg oljehalt,
blir produktionskostnaden för olja mycket hög och uppgår till cirka 7
kronor 50 öre för kilogram. Sojabönan kan alltså icke ifrågakomma som
oljeväxt i samma bemärkelse som de förut nämnda växtslagen. Den är emellertid
en synnerligen betydelsefull beredskapsväxt på grund av sin äggvitehalt.
I fråga om organiserandet av stödet bör gälla, att oljeväxtodlingarna böra
under år 1941 liksom under år 1940 handhavas av svenska spannmalsaktiebolaget.
Från och med hösten 1941 bör odlingsavtal kunna träffas direkt
mellan odlare och industriidkare, medan utsädesodlingen handhaves av utsädesfirmorna.
För ali därefter kunna upprätthålla en oljeväxtodling av
någon betydelse torde förordning böra utfärdas örn inblandning av inhemsk
olja vid framställning av oljeprodukter samt priset på oljeväxtfrö fastställas
för varje år.
De av 1939 och 1940 års lagtima riksdagar beviljade anslagen på respektive
80,000 och 100,000 kronor för bestridande av med oljeväxtodling förenade
kostnader böra, i den mån de icke redan förbrukats, stå till livsmedelskommissionens
förfogande även under budgetåret 1941/42 för att disponeras i den
mån behov föreligger. Ett visst belopp torde bliva erforderligt för svenska
spannmålsaktiebolagets upplysningsverksamhet och för övervakning av odlingarna.
Efter hand torde denna upplysningsverksamhet kunna överlåtas på
en organisation av oljeväxtodlarna själva. En sådan organisation är under bildande
och därmed skapas förutsättningar för ordnande av avtal mellan odlare
å ena sidan och industriidkare å andra sidan. Den fortsatta utredningen av
odlingens förutsättningar och rationalisering skulle sedan kunna överlåtas åt
odlareorganisationen jämte den officiella försöksverksamheten i landet, vilken
redan ägnat uppmärksamhet åt hithörande spörsmål. Livsmedelskommissionen
bör därför bemyndigas att av förutnämnda till förfogande stående
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 2!).
anslag till stödjande av oljeväxtodlingen disponera ett belopp av högst 5,000
kronor för utlämnande av bidrag till bestridande av kostnaderna för den planerade
oljeväxtodlareorganisationens propaganda och försöksverksamhet under
år 1941.
Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse i anslutning till de i promemorian
upptagna förslagen hemställt dels att den i promemorian framlagda planen
för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1941, innebärande bland annat
att svenska spannmålsaktiebolaget med jordbrukarsammanslntningar och enskilda
jordbrukare skall uppgöra kontrakt om dylik odling till på förhand
garanterade priser, måtte godkännas, dels ock att nämnda garantipriser måtte
fastställas i huvudsaklig överensstämmelse med i promemorian avgivet förslag.
Tillika har livsmedelskommissionen anhållit, att Kungl. Majit måtte medgiva
kommissionen att disponera återstoden av förenämnda till stödjande av oljeväxtodlingen
under åren 1939 och 1940 anvisade anslag för samma ändamål
under år 1941 samt att av samma anslag använda ett belopp av högst 5,000
kronor till utlämnande av bidrag till en planerad oljeväxtodlareförening för
bestridande av dess kostnader för propaganda- och försöksverksamhet.
Sedermera har lill jordbruksdepartementet överlämnats en särskild promemoria
rörande odlingen av sojabönan. 1 denna promemoria har anförts i
huvudsak följande.
Stödet åt odlingen av sojabönan har under år 1940 lämnats efter samma
grunder som för de egentliga oljeväxterna, lin, vallmo, raps och oljelin. Detta
års odling av sojabönor gällde blott förökning av utsäde, men för år 1941
kan det även bli fråga om en viss odling för bruksändamål. I jämförelse med
oljeväxterna lin, vallmo, raps och vitsenap visar sig sojabönan emellertid ha
alltför låg oljehalt, cirka 15 procent, för att kunna betraktas som oljeväxt
i egentlig bemärkelse. Vid beräkning av oljepriset kommer man vid de av
kommissionen förut föreslagna odlarepriserna till ett cirka tre gånger så högt
pris för sojaolja som för oljor av de övriga nämnda växterna. Sojabönan
har likväl ansetts böra bli föremål för odling även under år 1941 men mera
som äggviteväxt med direkt användning till människoföda än som oljeväxt.
Den bör därför hellre jämföras med bruna bönor än med de nämnda oljeväxterna,
såväl när det gäller själva odlingen som skördens användning. Sojabönan
håller cirka 40 procent äggvita av mycket högt biologiskt värde och
kan under en kristid få en mycket mångsidig användning, exempelvis till
buljongtärningar och andra näringspreparat. Som ytterligare stöd härför må
anföras, att erfarenheterna under år 1940 visat, att sojabönan givit ett gott
odlingsresultat i de av torka starkast härjade områdena Öland och Gotland,
där nästan alla andra grödor slagit fel. Den fortsatta sojabönodlingen bör
i huvudsak koncentreras till dessa områden, där den synes kunna hävda sig
i jämförelse med andra odlingar. Ett stöd åt densamma kan därför förväntas
bli en viss hjälp åt dessa för svår försommartorka ofta utsatta områden.
Ur dessa synpunkter har sojabönan upptagits bland de växter, som anses
böra garanteras bestämda priser i relation till inlösningspriserna för brödsäd
år 1941.
I en den 30 juli 1940 dagtecknad av lantbruksstyrelsen med utlåtande den
4 oktober 1940 överlämnad skrivelse har Sveriges utsädesförening hemställt
örn anslag för budgetåret 1941/42. I ett vid framställningen fogat statförslag
Kungl. Maj:ts proposition nr 29. 5
Ilar föreningen bland sina ordinarie utgifter såsom en ny post upptagit ett
belopp av 18,000 kronor, avsett att användas för fortsättning av de förädlingsarbeten
med lin och hampa m. lii. som påbörjats i samband nied att
1938 års riksdag beviljat det inledningsvis omför mälda anslaget av 50,000
kronor.
Åtgärder till stödjande av odlingen av matärter och bruna bönor.
Livsmedelskommissionen har sedermera i skrivelse, vilken inkommit till
jordbruksdepartementet den 30 november 1940, med överlämnande av en
inom kommissionens produktionsavdelning upprättad promemoria framlagt
förslag om åtgärder till stimulerande av odlingen av jämväl matärter och
bruna bönor.
I promemorian har i fråga om odlingen av matärter föreslagits
att denna skall stödjas även under år 1941 på samma sätt som under år
1940, d. v. s. genom att ett inlösningspris av 40 kronor för deciton per den l
juni 1942 garanteras. De nu gällande bestämmelserna angående regleringen
av införseln av ärter borde tillika bibehållas. I promemorian har vidare anförts
bland annat följande.
De vid 1940 års lagtima riksdag beslutade åtgärderna för stödjandet av
odlingen av matärter ha givit till resultat, att under året odlingen kommit
till stånd i en sådan omfattning att behovet av matärter under konsumtionsåret
1940/41 torde vara väl tillgodosett. Priset på matärter i parti har enligt
gällande noteringar under hösten varierat mellan 44 och 45 kronor per
deciton. Örn dessa priser hålla sig under vintern, torde följaktligen några
nämnvärda kvantiteter icke behöva inlösas den 1 juni 1941. Med hänsyn
till att odlingen av matärter under år 1940 fått så stor omfattning, att behovet
därav kan anses tillgodosett, och odlarna för närvarande erhålla ett
pris, som t. o. m. är högre än fastställt inlösningspris, skulle möjligen tillräckliga
odlingar kunna förväntas komma till stånd år 1941 utan annat
stöd från statens sida än skydd mot eventuell utländsk konkurrens. För
erhållande av viss garanti för att tillgången på detta viktiga livsmedel skall
kunna säkerställas även under konsumtionsåret 1941/42 synes emellertid
inlösningsförfarandct böra tillämpas jämväl beträffande 1941 års skörd av
matärter. Ett garanterat inlösningspris per den 1 juni 1942 på omkring 40
kronor per deciton eller samma pris, som bestämts för årets skörd av matärter,
synes att döma av nuvarande prisläge vara skäligt och skänker odlarna
den ekonomiska säkerhet, som erfordras för att få till stånd odlingar
av önskvärd omfattning.
Beträffande stödet åt odlingen av bruna bönor har i promemorian
föreslagits, att detta under år 1941 inskränkes till reglering av införseln.
Införsel av bruna bönor borde sålunda icke få ske utan tillstånd av
livsmedelskommissionen. Några kontraktsodlingar med garanterade inlösningspris
torde däremot icke behöva ifrågakomma. Promemorian innehåller
i övrigt i nu förevarande avseende i huvudsak följande.
De höga priserna på bruna bönor under hösten 1939 och vintern 1940
lia medfört, att flertalet odlare ansett det garanterade priset av 75 öre per
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
Departementseliel
en.
kilogram för lågt och i stället utlagt s. k. fria odlingar för att därigenom
eventuellt erhålla ett högre pris än 75 öre per kilogram. På grund härav blevo
de kontrakterade odlingarna högst begränsade. Samtidigt förefunnos emellertid
betydande fria odlingar, varför tillgången på bruna bönor åtminstone
hittills varit tämligen god. Priset på bruna bönor i parti uppgår för närvarande
till omkring 1 krona å 1 krona 25 öre per kilogram, vilket under rådande
förhållanden torde kunna betraktas som tämligen förmånligt. Då
årets odlingar, som förut nämnts, varit relativt omfattande och i allmänhet
lämnat ett tillfredsställande skördeutbyte, torde nian med hänsyn till gällande
priser kunna förutsätta, att en avsevärd ökning av bruna-bönodlingarna
konnner till stånd våren 1941, så att behovet kan tillgodoses. Under
sådana förhållanden synes för närvarande intet annat stöd från statens sida
erforderligt än en garanti mot att priset å varan icke till följd av utländsk
import sjunker ned till en oskäligt låg nivå. Den nu gällande tullen å 3
kronor 70 öre per 100 kilogram är givetvis alldeles otillräcklig härför. En
importreglering liknande den, som gäller beträffande matärter, synes därför
böra införas jämväl för bruna bönor.
Livsmedelskommissionen har i sin förenämnda skrivelse förordat, att
odlingen av matärter även under år 1941 stödjes genom att ett visst inlösningspris
garanteras. Detta torde böra faställas till omkring 40 kronor per
deciton, dock att Kungl. Majit borde äga befogenhet ali höja nämnda pris,
därest så skulle visa sig erforderligt med hänsyn till en eventuell stegring i
produktionskostnaderna. Beträffande stödet år odlingen av bruna bönor har
kommissionen endast ansett erforderligt, att bestämmelser örn införsel av
bruna bönor i likhet med vad som gäller i fråga om ärter utfärdas.
Även under år 1941 torde visst stöd böra lämnas odlingen av oljeväxter
samt sojabönor, matärter och bruna bönor. Stödet synes böra få i huvudsak
samma form som under år 1940. Vad angår oljeväxter^ torde avtal sålunda
böra träffas med jordbrukare örn odlingar och i samband därmed prisgarantier
lämnas i fråga örn skörden. Såsom i den inom kommissionen
upprättade promemorian rörande odling av oljeväxter uttalats synas stödåtgärderna
närmast böra omfatta odlingen av följande oljeväxter, nämligen lin,
vallmo, raps, vitsenap, hampa och solros. Lämpligt torde vara att de garanterade
priserna sättas i viss relation till höstvetepriset. Erinras må, att en liknande
anordning genomförts i fråga örn garantipriset å lin enligt beslut av
1940 års urtima riksdag (prop. nr 51; r. skr. nr 67). Med hänsyn till vad som
anförts i förut omförmäla promemoria rörande odlingen av sojabönan synes
stödet för denna odling böra lämnas på samma sätt som stödet åt odlingen
av nyssnämnda oljeväxter. Beträffande de garantipriser som böra gälla torde
de av livsmedelskommissionen förordade priserna kunna godtagas. Såsom i
förstberörda promemoria föreslagits synas odlingarna av nu ifrågavarande
kulturväxter under år 1941 liksom under år 1940 böra handhavas av svenska
spannmålsaktiebolaget. Från och med hösten 1941 synas däremot avtalen
om odlingarna kunna träffas direkt mellan odlarna och vederbörande avnämare
inom industrien. Utsädesodlingarna torde dock böra handhavas av utsädesfirmorna.
Odlingen och avsättningen i fråga om oljeväxterna torde där
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
7
efter kunna i viss mån ansluta sig till vad som tillämpas för odling och avsättning
av sockerbetor. För att kunna upprätthålla en inhemsk oljeväxtodling
synes böra övervägas att begagna sig av det av 1940 års lagtima riksdag
(prop. nr 132; r. skr. nr 171) lämnade bemyndigandet att förordna örn
viss inblandning av inhemsk olja vid framställning av margarin och andra
oljeprodukter. I samband härmed bör Kungl. Majit äga befogenhet att fastställa
priset för oljeväxtfrö.
Även för matärter, som odlats under år 1941, torde böra fastställas ett
inlösningspris. I anslutning till vad livsmedelskommissionen anfört synes
detta pris, såvitt nu kan bedömas, böra bliva detsamma som för ärter odlade
under år 1940 eller 40 kronor för deciton. Såsom livsmedelskommissionen
framhållit synes stöd åt odlingen av bruna bönor icke behöva lämnas
i annan form än att införseln av sådana regleras i anslutning till produktionskostnaderna.
De medel som enligt vad jag inledningsvis anfört anvisats för stödjande
av odlingen av vissa kulturväxter torde böra stå till livsmedelskommissionens
förfogande för att disponeras för nu ifrågavarande stödåtgärders upprätthållande.
Hinder torde icke möta att av dessa medel ställa erforderliga belopp
till svenska spannmålsaktiebolagets förfogande för upplysningsverksamhet
och övervakning av odlingarna. Bidrag bör även kunna lämnas till odlareförening
för bestridande av dess kostnader för propaganda- och försöksverksamhet.
Med hänsyn till önskvärdheten att av ifrågavarande kulturväxter
få fram sorter, som ge högsta möjliga skördar, synes Kungl. Majit därjämte
böra äga att använda ett belopp av högst 18,000 kronor för fortsatt förädlingsverksamhet.
Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga
åtgärder för stödjande av odlingen av förutberörda kulturväxter i huvudsaklig
överensstämmelse med vad nu förordats. Jag förutsätter, att, därest
några större förskjutningar i krisläget skulle uppstå, Kungl. Majit må
äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att medgiva, att stöd för odling av de i det föregående omförmälda
kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig uppdragna riktlinjer.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga lill
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Per Eldin.