Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
1
Nr 287.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående disposition för
visst ändamål av det för budgetåret 1941/42 anvisade
förslagsanslaget till avlöningar vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt; given Stockholms slott den 30
maj 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 maj 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Föredraganden, statsrådet Bergquist, anför efter gemensam beredning med
chefen för finansdepartementet:
I skrivelse den 19 mars 1938, nr 122, hemställde riksdagen i anledning av
en inom riksdagen väckt motion, II: 145, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
utredning örn vidtagande av särskilda statliga åtgärder för utforskande,
förebyggande och bekämpande av svinsjukdomar inom landet samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Genom
beslut den 6 maj 1938 uppdrog Kungl. Majit åt lantbruksstyrelsen och
medicinalstyrelsen att gemensamt verkställa den av riksdagen begärda utRilmng
till riksdagens protokoll tott. 1 sami. Nr 287. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 287-
redningen samt att med berörda utredning jämte det förslag, som därav
kunde föranledas, inkomma till Kungl. Majit.
Under erinran härom ha lantbruksstyrelsen oell medicinalstyrelsen i skrivelse
den 30 april 1941 uttalat sig för att med hänsyn till rådande knapphet
på animala födoämnen vissa åtgärder i angivna syfte vidtoges utan avvaktan
å utredningens avslutande. Ämbetsverken lia därvid anfört i huvudsak följande.
De skadeverkningar, som svinsjukdomarna förorsaka landets jordbrukare,
äro betydande. Under nu rådande förhållanden är det av alldeles särskild
vikt att till det yttersta söka minska sjukdomsfrekvensen för att i görligaste
män förbättra livsmedelsförsörjningen. Med anledning härav har fråga uppkommit,
huruvida icke omedelbara åtgärder borde vidtagas för att intensifiera
bekämpandet av svinsjukdomarna.
Det är härvid att märka, att det i många fall är förenat med stora svårigheter
att endast genom patologisk-anatomiska, bakteriologiska eller liknande
Jaboratorieundersökningar fastställa anledningen till inom djurbesättningar
inträffade sjukdomsfall oell dödsfall. Ofta erfordras därför jämväl ingående
kliniska undersökningar och utredningar rörande bland annat de hygieniska
förhållandena och utfodringen av djuren i den besättning, där sjukdomen
förekommer. Särskilt i fråga örn svinsjukdomar är det för diagnostiken och
den etiologiska utredningen av betydelse att verkställa undersökningar på
platsen. Sjukdomar inom svinbesättningar hava nämligen ofta sin grund i
bristande hygien och andra förhållanden, som endast kunna konstateras genom
undersökning på vederbörande gård. Den ökade dödlighet bland smågrisar,
som på sista tiden synes hava uppkommit, torde sålunda till stor del
få tillskrivas de genom tidsförhållandena försämrade möjligheterna för rationell
utfodring. Statens veterinärbakteriologiska anstalt, vilken är den statliga
institution som det åligger att utföra undersökningar i berörda hänseende,
saknar emellertid i allmänhet möjlighet att låta utföra utredningar av det
slag, varom här är fråga, enär anstalten icke äger tillgång till för sådant ändamål
erforderlig personal. Anstalten söker visserligen i förekommande fall
i görligaste mån införskaffa erforderliga uppgifter genom tjänsteveterinärerna
men dessa sakna som regel erforderliga specialkunskaper för att på ett tillfredsställande
sätt kunna verkställa utredningar i nu ifrågavarande hänseenden.
Svinsjukdomarna äro nämligen i stor utsträckning förhållandevis outforskade
och svåra att bedöma, och utan specialutbildning är det mången
gång icke möjligt att utreda anledningen till inom en svinbesättning utbruten
sjukdom. På grund av angivna omständigheter kan diagnostiken och den etiologiska
undersökningen av svinsjukdomar i många fall icke bliva tillförlitlig,
och det säger sig självt, alt bekämpandet av sagda sjukdomar under sådana
förhållanden måste Idiva ineffektivt. Det är med hänsyn härtill icke förvånansvärt,
att klagomål anföras över att veterinärbakteriologiska anstalten
icke kunnat utröna anledningen till inom svinbesättningar utbrutna sjukdomar
eller kunnat lämna anvisningar huru dessa på ett verksamt sätt skola
bekämpas.
Såsom torde framgå av vad ämbetsverken anfört försvåras bekämpandet av
svinsjukdomama för närvarande i hög grad av att statens veierinärbakteriologiska
anstalt icke äger möjlighet att genom sakkunnig personal låta verkställa
undersökningar på platser, där vissa svårare eller mera omfattande
svinsjukdomar utbrutit. Enligt ämbetsverkens mening skulle bekämpandet
av svinsjukdomarna i väsentlig mån underlättas, örn en särskild befattningshavare
med specialutbildning på ifrågavarande område kunde anställas för
Kunc/l. Maj:ts proposition nr 287.
3
att verkställa utredningar av angivna art. Med hänsyn till den stora betydelse
som en dylik befattningshavares verksamhet under nu rådande förhållanden
skulle få för landet hör enligt styrelsernas uppfattning denna fråga
omedelbart upptagas till prövning. Att redan nu förfoga över en befattningshavare
för berörda ändamål synes ämbetsverken vara av synnerlig vikt även
ur den synpunkten att så snart som möjligt få i gång utforskandet, förebyggandet
och bekämpandet av svinsjukdomarna inom landet samt för insamlande
och bearbetning av redan förefintligt undex^söknings- och statistiskt
material.
Beträffande de närmare detaljerna rörande den ifrågasatta befattningshavarens
arbetsuppgifter och anställningsform ha ämbetsverken anfört, att befattningen
lämpligen syntes böra knytas till statens veterinärbakteriologiska
anstalt såsom en särskild konsulentbefattning. Det skulle åligga befattningshavaren
att på uppdrag av anstalten företaga tjänsteresor till de platser, på
vilka utredningar rörande anledningen till uppkomsten av sjukdomar inom
svinbesättningar kunde behöva företagas, samt att gå ämbetsverken tillhanda
vid utredningar om svinsjukdomarna, och dessutom skulle befattningshavaren,
då han icke vore på tjänsteresor, ha att arbeta inom veterinärbakteriologiska
anstaltens diagnostiska avdelning bland annat i syfte att vinna ökad
erfarenhet och fortsatt utbildning. Befattningen borde vara förenad med i
huvudsak samma löneförmåner, som tillkomma den för kastsjukebekämpandet
vid anstalten inrättade konsulentbefattningen, och borde i anslutning
härtill förenas med ett arvode, ungefärligen motsvarande lön i lönegraden
Eo 24, jämte rörligt tillägg och kristillägg. Medel till bestridande av ifrågavarande
lönekostnader ävensom övriga kostnader för befattningen syntes
ämbetsverken lämpligen böra utgå av anslag till »Förekommande och hämmande
av smittsamma husdjurssjukdomar». Alternativt härmed kunde emellertid
ifrågakomma att för ändamålet anlita de för statens veterinärbakteriologiska
anstalts verksamhet anvisade anslagen.
Statskontoret har den 19 maj 1941 avgivit infordrat utlåtande över framställningen
och därvid anfört i huvudsak följande.
På grund av den i ärendet förebragta utredningen vill statskontoret icke
motsätta sig anställandet vid statens veterinärbakteriologiska anstalt av en
konsulent för svinsjukdomar. Icke heller har ämbetsverket något att erinra
mot alt denne konsulent erhåller arvode ungefärligen motsvarande de löneförmåner,
vilka tillkomma en extra ordinarie befattningshavare i 24 :e lönegraden.
Under omförmälan, att dessa löneförmåner å 1-ort (23 löneklassen)
för närvarande belöpa sig till inalles 9,651 kronor 60 öre för år, får siatskontoret
aliså förorda, att sagda arvode bestämmes till 9,500 kronor örn
året i ett för allt.
Då emellertid bär är fråga örn en fast arvodistbefattning vid veterinärbakteriologiska
anstalten, lärer det arvode, som kan komma att lastställas för
befattningen, svårligen kunna utgå av det under riksstatens nionde huvudtitel
uppförda förslagsanslaget lill Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: övriga utgifter, utan torde för utbetalande av
nämnda arvode i stället böra anlitas samina huvudtitels förslagsanslag lill
Statens veterinärbakteriologiska anstalt: Avlöningar. Härför lärer dock erfordras
riksdagens medverkan. Statskontoret föreslår fördenskull, all framställning
avlåtes till riksdagen örn medgivande alt (leii i anstaltens avlönings
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 287-
Före
draganden.
stat upptagna anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, må anlitas för utanordnande av omhandlade arvode.
Statskontoret har i sitt utlåtande härjämte berört frågan örn grunderna
för rese- och traktamentsersättning till ifrågavarande befattningshavare.
I likhet med myndigheterna anser jag, att inrättandet vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt av en befattning såsom konsulent i svinsjukdomar
skulle vara av värde för den särskilt under nuvarande förhållanden synnerligen
angelägna intensifieringen av kampen mot dylika sjukdomar. Jag anser
mig därför böra biträda myndigheternas förslag om inrättandet av en
dylik befattning från och med budgetåret 1941/42. Befattningen torde böra
förenas med ett arvode av 9,500 kronor för år, vilken utgift lämpligen bör
bestridas från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, under förslagsanslaget till Statens veterinärbakteriologiska
anstalt: Avlöningar. Då nämnda anslagspost, ehuru för nästa budgetår
upptagen förslagsvis, icke avsetts för detta ändamål, torde på sätt statskontoret
anfört böra inhämtas riksdagens medgivande att anlita densamma för
utanordnande av ifrågavarande arvode.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att från den i avlöningsstaten för statens veterinärbakteriologiska
anstalt upptagna anslagsposten till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, må tills
vidare under budgetåret 1941/42 utgå ett arvode av 9,500 kronor
till en vid anstalten anställd konsulent i svinsjukdomar.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustav T. Roupe.
417986. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.