Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
1
Nr 275.
Kungl. Maj.ts. proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i gissa delar av lagen den 11 juni 193 7
(nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer; given Stockholms slott den 30 maj
1941.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagen! protokoll 19il. 1 tami. Nr 27S.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 275.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.
Härigenom förordnas, dels att 1 och 6 §§ lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 7 § samma lag skall upphöra att
gälla:
1 §•
Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord
å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall
i eller utom arbetet, skola — under tillämpning i övrigt av stadgandena
i nämnda lag med undantag av 27 § första stycket, andra punkten, samt
andra stycket — i fråga om sådant olycksfall nedan angivna särskilda bestämmelser
gälla.
Vad i första stycket sägs örn person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,
skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som under
utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.
6 §•
Arbetsgivare är---denna lag.
Ä tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgift
eller bidrag enligt 16 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
icke erläggas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
1 Beträffande 1 § jmf. prop. 111/1941.
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i stcdsrådet å Stockholms slott den 23 maj
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning nied cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
fråga om vissa ändringar i lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer samt anför:
I framställningar den 7 mars 1941 av Sveriges redareförening och de ombordanställdas
organisationer samt den 7 april 1941 av redareföreningen har
hemställts om författningsändringar, vilka äga samband med nyssnämnda
krigsförsäkringslag. Jag upptar nu de båda framställningarna till behandling
var för sig.
Fråga om försäkring av sjömän för olycksfall ntoin arbetsplatsen
samt å fritid.
Gällande bestämmelser.
. • .1 . .. '' ,. .
Enligt 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr 348, ändrad genom lag den 15 december
1939, nr 854) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer skola, där ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är
försäkrad jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i
arbete, drabbas av olycksfall i arbetet till följd av krigsåtgärd, i fråga om
sådant olycksfall — med tillämpning i övrigt av vad i 1916 års lag stadgas
— gälla vissa särskilda bestämmelser, upptagna i 2—8 §§ i lagen. I 1 § stadgas
tillika, att Konungen äger föreskriva, inom vilka områden och under vilkén''tid
dessa särskilda bestämmelser skola gälla. I 2—5 §§ givas regler för
de i olika avseenden ökade förmåner, som skola utgå enligt krigsförsäkringslagen.
Enligt 7 § må försäkring enligt lagen meddelas jämväl för olycksfall
utom arbete, därvid föreskrifterna i 35 § i 1916 års lag skola äga tillämpning.
Att märka är slutligen, att bestämmelserna i krigsförsäkringslagen ej
avse personer, som tjänstgöra ombord å krigsfartyg, samt ej äga tillämpning i
fråga örn skada, som kan uppkomma därav, att Sverige råkat i krig (8 §).
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
— Det må omnämnas, att viss ändring av 1 § föreslagits i propositionen nr
lil till innevarande års riksdag. Propositionen har ännu icke behandlats av
riksdagen.
Bestämmelser rörande områden och tid för krigsförsäkringslagens tilllämplighet
finnas givna i två kungörelser. I kungörelsen den 26 augusti 1939
(nr 572) föreskrives, att lagen vid utbrottet av krig mellan europeiska stormakter,
i vilket England, Frankrike eller Tyska riket deltager, omedelbart
skall träda i tillämpning med giltighet lills vidare beträffande samtliga farvatten;
bestämmelserna skola dock icke gälla ifråga örn olycksfall till följd av
militära åtgärder i annat krig än nyss sagts. Vidare stadgas i kungörelsen
den 15 december 1939 (nr 855), att lagen skall äga tillämpning dels i Östersjön,
Bottniska viken med Ålandshav samt Ålands och Åbo skärgårdar,
Finska viken ävensom Rigaviken, dels ock inom vissa farvatten utanför
Kina.
Redareföreningens lii. fl. framställning den 7 mars 1941.
I skrivelse den 7 mars 1941 har Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,
svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet,
svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening hemställt
örn åtgärder, så att 1937 års krigsförsäkringslag kunde bliva tillämplig även
för ombord å fartyg anställd sjöman, som lill följd av krigsåtgärd drabbades
av olycksfall i utländsk hamn utom arbetsplatsen samt å fritid.
Till stöd för framställningen har anförts följande:
Under nu pågående krig hava fall inträffat, då ombord å fartyg anställd
sjöman under besök i land drabbats av olycksfall till följd av krigsåtgärd.
Sådana besök äro ofta nödvändiga för att i fartygets angelägenheter söka rederiets
ombud i vederbörande hamn eller eljest för att förrätta nödiga inköp
för fartygets eller egen räkning. Vid bombanfall under flygraider händer
det icke sällan, att besättningen nödgas söka skyddsrum i land. Det kan
icke anses tillfredsställande, att olycksfallsersättning icke därvid utgår, om
olycksfall skulle inträffa. Vi förstå, att man härutinnan tillämpar samma
regler som vid civilolycksfall, men detta synes under rådande krigsförhållanden
icke vara riktigt. De risker besättningsmännen å fartyg i vissa utländska
hamnar för närvarande äro utsätta för vid dylika tillfälliga besök i land
torde motivera ett tillämpande av krigsolycksfallsförsäkringslagen jämväl i
sådana fall.
Yttranden.
över framställningen hava efter remiss yttranden avgivits av f orsak ringsrådet,
riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening.
Försök rings rådet erinrar inledningsvis därom» att krigsförsäkringslageas
tillämpningsområde i de förn! omförmälda kungörelserna bestämts till farvatten
eller sjöområden. Såsom farvatten torde även förstås själva vattenbassängen
i en hamn. Däremot torde icke kajerna i hamnen eller därinnanför
belägna områden av hamnen kunna hänföras till begreppet farvatten. Med
Kungl. Maj.ts proposition nr 275.
5
en sträng tolkning skulle således ersättning enligt krigsförsäkringslagen icke
kunna utgå i det fall, att en bomb sloge ned på ett fartyg, sorn läge vid kaj i
hamn, och en på kajen invid fartyget arbetande besättningsman träffades av
bombsplitter. Icke heller skulle ersättning utgå, örn bomben sloge ned på kajen.
Däremot skulle ersättning utgå vare sig bomben slagit ned å fartyget
eller å kajen, örn besättningsmannen, då han befunne sig ombord å fartyget,
träffats av splittret.
Försäkringsrådet anför härefter beträffande spörsmålet om inbegripande
under krigsförsäkringslagen av krigsolycksfall i arbete i utländsk hamn:
Kungörelsernas avfattning synes knappast tillåta ett inordnande under lagen
av de nyss omförmälda gränsfallen. Då ett sådant resultat uppenbarligen
icke kan godtagas, skulle man för att i de påtalade gränsfallen kunna utgiva
ersättning enligt krigsförsäkringslagen nödgas gå emot ordalydelsen i l §
krigsförsäkringslagen och nyssnämnda kungörelser. Försäkringsrådet finner
därför lämpligt, att dessa kungörelser — i den utsträckning förhållandena
kunna anses kräva — kompletteras med bestämmelser, att lagen är tilllämplig
jämväl då å fartyg tjänstgörande person i arbetet drabbas av krigsolycksfall
inom landområde. Landområdena synas i varje fall böra omfatta
kajer och själva hamnområdena men starka skäl tala för, att ersättning
enligt krigsförsäkringslagen även bör utgå för olycksfall till följd
av krigsåtgärd, som drabbar sjöman då denne i tjänsteärende exempelvis för
besök å konsulat nödgas uppehålla sig å område utanför själva arbetsplatsen
d. v. s. hamnen. Vid gillande av denna uppfattning synes i kungörelserna
området för krigsförsäkringslagens tillämpning å sjöman vid krigsolycksfall
till lands lämpligen kunna angivas som den ort, där fartyget befinner sig. En
närmare bestämning torde vara svår att finna.
Ett bifall till framställningen i nu ifrågavarande del skulle således icke
kräva någon ändring i krigsförsäkringslagen.
I fråga örn krigsolycksfall utom arbetet erinrar försäkringsrådet örn att
den utvägen redan står öppen för redarna att teckna frivillig försäkring.
Härom anföres vidare:
Systemet med frivillig försäkring för krigsolycksfall utom arbete kan
emellertid hava vissa brister. Även om den nu remitterade framställningen
kan anses utgöra uttryck för enighet mellan arbetsgivare- och arbetarparter
i frågan, att försäkring för krigsolycksfall utom arbete bör föreligga, kan det
dock tänkas förekomma exempelvis, att arbetsgivare underlåter teckna sådan
försäkring eller att sådan försäkring icke kommer att föreligga på grund
av att fartyg överlåtes från en redare till en annan. För att förebygga dylika
fall, synes det erforderligt vidtaga sådan ändring av krigsförsäkringslagen,
att försäkring för krigsolycksfall utom arbete göres obligatorisk liksom
försäkring för olycksfall i arbete, d. v. s. att i krigsförsäkringslagen olycksfall
utom arbete likställes med olycksfall i arbete. Detta skulle innebära,
dels att 1 § krigsförsäkringslagen finge omarbetas att avse olycksfall och
icke endast olycksfall i arbete, dels ock alt nuvarande bestämmelsen i 7 §
slopades.
En ledamot av rådet förklarar sig anse, att försäkringen enligt gällande
bestämmelser omfattar jämväl olycksfall i land, därest den av olycksfallet
träffade varit stadd i tjänsteärende eller, örn frivillig försäkring tecknats för
olycksfall utom arbete, uppehållit sig t. ex. å en nöjeslokal. Med hänsyn till
6
Kungl. Majda proposition nr 275.
den tolkning försäkringsrådets majoritet gåve åt gällande bestämmelser syntes
dock ändring av kungörelserna erforderlig.
Fyra ledamöter anföra:
Av framställningen framgår ej, huruvida organisationerna beaktat den
möjlighet till frivillig försäkring för krigsolycksfall utom arbete, som 7 §
krigsförsäkringslagen lämnar. Då organisationerna synas vara eniga örn,
att försäkring bör finnas även för sådant olycksfall, torde vederbörande böra
begagna sig av nämnda försäkringsform.
Riksförsäkringsanstalten anser gällande lag böra givas den tolkningen,
att varje av krigsåtgärd förorsakat olycksfall i arbete, som drabbat å fartyg
tjänstgörande person, medan fartyget befinner sig i angivet farvatten — även
vissa olycksfall i arbete, som inträffat under vistelse i land — skall anses
som krigsolycksfall, därest förutsättningarna för lagens tillämplighet i övrigt
föreligga. Efter att i anslutning härtill hava givit exempel å olycksfall av
skilda slag. som enligt anstaltens mening folie under lagens bestämmelser,
framhåller anstalten att, med hänsyn till tillämpningsbestämmelsernas ordalydelse,
ett förtydligande av desamma möjligen kunde anses vara motiverat.
Riksförsäkringsanstalten anför vidare, att det måste anses skäligt,'' att ersättning
såsom för krigsolycksfall utginge även för sådant olycksfall, som
drabbat å fartyg tjänstgörande person under landpermission i privat ärende,
t. ex. för verkställande av inköp för egen räkning eller för besök å nöjeslokal
el. dyl. Beträffande åtgärder härför yttrar anstalten:
Försäkringsskyddet kan enklast uppnås genom utnyttjande av den i 7 §
krigsförsäkringslagen stadgade rätten för arbetsgivaren att teckna frivillig
försäkring enligt lagen för olycksfall utom arbetet. I sådant fall förutsättes
för vinnande av säkerhet, att sådan försäkring tages, avtal härom mellan vederbörande
arbetsgivare- och personalsammanslutningar.
Därest det emellertid skulle anses lämpligare att införa berörda olycksfall,
vilka nu ej omfattas av den obligatoriska försäkringen, under denna, erfordras
en ändring av 1 § krigsförsäkringslagen av innebörd, att ersättning enligt
lagen skall utgå även för olycksfall utom arbetet. Som följd härav torde
7 § i lagen böra utgå. Anstalten får emellertid framhålla, att anstalten hyser
principiella betänkligheter mot att utsträcka den obligatoriska försäkringen
till att gälla även olycksfall utom arbetet. Erinringar kunna också
framställas mot att bryta den överensstämmelse mellan krigsförsäkringslagen
och olycksfallsförsäkringslagen, som nu förefinnes beträffande de olycksfall,
som obligatoriskt omfattas av de båda lagarna.
En ledamot av anstalten anför, att den enda form, varigenom frågan örn
försäkring för krigsolycksfall utom arbetet kunde lösas på ett tillfredsställande
sätt, vore den obligatoriska försäkringsformen. Denne ledamot hyste
för sin del icke några prinicipiella betänkligheter mot att under nu rådande
utomordentliga förhållanden utsträcka den obligatoriska försäkringen till
olycksfall utom arbete.
Kommerskollegium tillstyrker omedelbara åtgärder för uppnående av det
med redareföreningens m. fl. framställning avsedda syftet.
De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening framhåller, att olycksfall,
som drabbar sjöman under den tid denne i fartygets angelägenheter gör
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
7
besök i land, av försäkringsinrättningarna redan nu betraktades såsom olycksfall
i arbete. Skulle formuleringen i gällande kungörelser anses otydlig därutinnan,
borde ändring vidtagas.
Utvidgning av lagen att omfatta även olycksfall, som drabbade sjöman,
då denne under sin fritid i egna angelägenheter begåve sig i land, funne föreningen
icke vara av behovet påkallad, då vederbörande arbetsgivare genom
7 § erhållit möjlighet att frivilligt försäkra sina arbetare jämväl för olycksfall
utom arbete.
Svenska olycksfalls försäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring,
som avgivit yttrande till föreningen, framhåller, att ändring av gällande bestämmelser
på sätt föreliggande framställning avsåge, givetvis komme att föranleda
premieförhöjning å de router, som berörde utländska hamnar.
I den av Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer"
gjorda framställningen är fråga om två olika spörsmål rörande tillämpligheten
av 1937 års krigsförsäkringslag. Framställningen avser nämligen dels
det fall, när krigsolycka drabbar den ombordanställde, då han å utländsk ort
visserligen är i arbete men icke befinner sig ombord å sitt fartyg eller eljest
inom de sjöområden, där lagen enligt utfärdade kungörelser äger tillämpning,
och dels det fall, då den ombordanställde drabbas av krigsolycka, under det
att han å utländsk ort icke är i arbete i lagens mening, t. ex. då han under
fritid besöker ett konsulat eller en nöjeslokal.
I det första fallet synes mig uppenbart, att krigsförsäkringslagen bör vara
tillämplig. Huruvida gällande bestämmelser kunna tolkas så, att ifrågavarande
fall går in under lagen, är föremål för olika meningar i remissyttrandena.
För att undanröja varje tveksamhet härutinnan har jag för avsikt
föreslå förtydligande av ordalydelsen i gällande kungörelser. Ändring i
krigsförsäkringslagen synes däremot icke erforderlig.
Vad därefter beträffar frågan örn försäkring för krigsolycka under tid, då
den ombordanställde å utländsk ort icke är i arbete, må erinras därom, att
arbetsgivaren enligt krigsförsäkringslagens 7 § äger rätt att teckna frivillig
försäkring för olycksfall utom arbetet till följd av krigsåtgärd. Någon säkerhet
för att försäkring vid inträffat olycksfall föreligger finnes emellertid
icke, därest ej obligatorisk försäkring genomföres även för sådana
fall. Det synes mig rimligt, att de ombordanställda under nu rådande
utomordentliga förhållanden äro försäkrade för de risker, varom sålunda
är fråga. Mot en sådan inställning i sak har invändning icke heller gjorts
i yttrandena. De rent principiella betänkligheter, som kunna anföras
mot att krigsförsäkringslagen gives en sådan omfattning, synas mig icke få
tillmätas avgörande betydelse. Jag vill därför, i överensstämmelse med vad
försäkringsrådet framhållit, föreslå, dels att 1 § krigsförsäkringslagen omarbetas
så, att den — inom de områden Konungen bestämmer — kommer att
gälla vid krigsolycksfall över huvud och icke blott krigsolycksfall i arbete
och dels att 7 § samma lag upphäves. Vid omarbetningen av 1 § torde böra
iakttagas de jämkningar av paragrafens lydelse, som föreslagits i det genom
Departe
ments
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
propositionen nr lil till innevarande års riksdag framlagda förslaget till lag
angående ändrad lydelse av 1 § krigsförsäkringslagen. Jämväl försäkringen
lör olycksfall utom arbetet synes böra gälla allenast om olycksfallet inträffat
å utrikes ort. Bestämmelse härom torde böra införas i kungörelserna. Av
upphävandet av 7 § följer då, att arbetsgivaren ej kan taga frivillig försäkring
för krigsolycksfall utom arbetet i svensk hamn. Detta resultat lärer dock
icke strida mot grunderna för krigsförsäkringslagen.
De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1941.
1 § blir i sin nya lydelse tillämplig å krigsolycksfall, som därefter inträffa.
Fråga örn ändrade grunder för beräkning av tilläggsavgifter och bidrag
för bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
verksamhet.
Gällande bestämmelser.
Enligt 16 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall såsom bidrag
till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
verksamhet för varje försäkring i anstalten till statsverket erläggas
tilläggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften,
beräknad utan hänsyn till avdrag, som omförmäles i 11 § i lagen.
Försäkringsbolag, som avses i 4 § i lagen (ömsesidigt socialförsäkringsbolag),
är också skyldigt att till statsverket erlägga bidrag till bestridande av
nämnda omkostnader. Bidraget erlägges för varje räkenskapsår med belopp,
motsvarande tre procent av summan av försäkringsavgifterna — utan hänsyn
till nyssnämnda avdrag — för de i bolaget under räkenskapsåret tagna
försäkringar.
Bestämmelserna i 16 § av 1916 års lag äro på grund av stadgandena i
1 § i 1937 års krigsförsäkringslag tillämpliga med avseende å försäkringar
enligt sistnämnda lag. Vidare må nämnas, att arbetsgivare jämlikt 6 § krigsförsäkringslagen
är pliktig att till den försäkringsinrättning, i vilken hos
honom anställda äro försäkrade jämlikt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete, erlägga det tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må
föranledas av tillämpningen av krigsförsäkringslagen.
Framställning av redareföreningen.
I skrivelse den 7 april 1941 har redareföreningen hemställt om sådan lagändring,
att tilläggsavgifter och bidrag för bestridande av omkostnaderna för
försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet måtte reduceras
till belopp, som må anses skäliga.
Inledningsvis har redareföreningen omnämnt, att, sedan svenska olycksfallsförsäkringsbolagens
pool för krigsolyckfallsförsäkring övertagit de ömsesidiga
bolagens olycksfallsförsäkringar, jämlikt mellan poolen och bolagen
träffad överenskommelse en tilläggsavgift å försäkringarna av fem pro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
9
cent utginge, varav tre procent inlevererades till staten. Såsom motiv för sin
hemställan Ilar redareföreningen därefter anfört:
Vid fastställandet av tilläggsavgifter och bidrag hava de försäkringsavgifter,
som utgå under normala tider och som undergå endast relativt små förändringar,
lagts till grund. De premier, som erläggas för försäkring enligt
krigsolycksfallsförsäkringslagen, ligga på ett väsentligt mycket högre plan
än de, som utgå jämlikt den civila olycksfallsförsäkringslagen. Sålunda debiteras
för de fartyg, som sysselsättas i icke fri trade väster örn Skageracksspärren,
för närvarande ej mindre än 500 kronor per man och månad. Enligt
av föi''eningen inhämtade uppgifter har, sedan krigsolycksfallsförsäkringslagen
började tillämpas och lill den 1 april detta år, totalbeloppet av
premierna uppgått till för riksförsäkringsanstalten cirka 4,100,000 kronor
samt för poolen cirka 9,600,000 kronor, eller totalt sett cirka 13,700,000
kronor.
Visserligen har försäkringsgivarnas arbete i icke ringa grad ökats tillfölje
krigsolycksfallsförsäkringarna, vilka understundom kunna förorsaka dem
tämligen omfattande utredningar. Uppenbart är likväl, att denna ökning av
verksamheten på intet sätt står i förhållande till de mycket stora bidrag därtill,
som nu utgå. Med hänsyn härtill måste en väsentlig nedsättning vara
berättigad och med det snaraste komma till stånd.
Yttranden.
Över redareföreningens framställning hava efter remiss yttranden avgivits
av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, statskontoret och de ömsesidiga
socialförsäkringsbolagens förening.
Riksförsäkringsanstalten omnämner, att tilläggsavgifter och bidrag enligt
16 § olycksfallsförsäkringslagen under budgetåret 1938/39 — närmast före
krigsutbrottet — utgjort sammanlagt 1,559,363 kronor 91 öre eller något
mer än hälften av omkostnaderna för försäkringsrådels och riksförsäkringsanstaltens
verksamhet under samma tid. Under tiden september 1939—mars
1941 hade krigstilläggspremierna uppgått till 13,750.000 kronor. Motsvarande
tilläggsavgifter och bidrag, vilka vore inräknade i nyssnämnda belopp,
uppginge till i runt tal 509,000 kronor eller i genomsnitt omkring 27,000
kronor för månad. Denna ökning i förvaltningstilläggen motsvarade en femtedel
av samtliga tilläggsavgifter och bidrag under budgetåret närmast före
krigsutbrottet. Anstalten anför härefter:
Även om krigsförsäkringen föranlett åtminstone riksförsäkringsanstalten
vissa ökade förvaltningskostnader, så uppgå dessa likväl icke tillnärmelsevis
till de belopp, varmed förvaltningstilläggen ökat. Visserligen föranleder regleringen
av krigsskadorna ett i förhållande till olycksfallens antal mycket omfattande
arbete, särskilt för utredning av efterlevandes rätt till ersättning,
men det är likväl enligt anstaltens mening uppenbart, alt förvaltningstillägggen
i fråga om krigsförsäkringen äro avsevärt högre än som betingas av
ökningen i förvaltningskostnaderna. Härtill kommer, att de på sisla tiden alltmer
intensifierade krigsåtgärderna mot handelssjöfarten nödvändiggjort en
betydande ökning av krigstilläggspremierna på vissa trader, vilket, örn grunderna
för förvaltningstilläggens beräknande bibehållas, kommer att ytterligare
öka deras belopp. Riksförsäkringsanstalten finner därför goda skäl föreligga
för elt tillmötesgående av redareföreningens framställning.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 275.
Beträffande spörsmålet i vad mån förvaltningstilläggen kunna minskas anför
riksförsäkringsanstalten:
För bedömande av den reduktion av förvaltningstilläggen, som kan anses
skälig, har anstalten verkställt en summarisk uppskattning av den ökning
i anstaltens förvaltningskostnader — för såväl premiedebitering som skadereglering
— som föranletts av krigsförsäkringen. Anstalten har därvid kommit
till den uppfattningen, att en tilläggsavgift av två procent av krigstillläggspremien
skulle, vid försäkring i riksförsäkringsanstalten, kunna inrymma
hela den ökning i förvaltningskostnader, som krigsförsäkringen föranleder
för anstalten, och därutöver lämna skälig plats för den ökning av
försäkringsrådets arbete, som kan ifrågakomma på grund av samma försäkring.
I fråga örn försäkring i ömsesidigt arbetsgivarbolag skulle bidraget.
da någon rubbning av den nuvarande proportionen mellan tilläggsavgifter
och bidrag icke i detta sammanhang synes böra ifrågakomma, böra bestämmas
till tre femtedelar av tilläggsavgiften eller 1.2 procent av summan av
krigstilläggspremierna för redare med försäkring i bolaget. Med utgångspunkt
från att tilläggspremierna fortfarande avses skola utgå med samma
belopp, vare sig krigsförsäkringen gäller i riksförsäkringsanstalten eller i
poolen, kommer skillnaden mellan tilläggsavgiftens och bidragets belopp liksom
hittills att stå till det ömsesidiga arbetsgivarebolagets förfogande. Skillnadsbeloppet
— i det nu avsedda fallet 0.8 procent av tilläggspremierna —
är större än vad riksförsäkringsanstalten vid nyssnämnda uppskattning funnit
erforderligt för skaderegleringsarbete, motsvarande det, som i fråga om
krigsförsäkringen åvilar bolaget.
För de erforderliga författningsändringarna kunna två alternativ komma
i fråga. Enligt det ena skulle i 16 § olycksfallsförsäkringslagen införas ett
undantag från stadgandena örn tilläggsavgiftens och bidragets storlek. Med
hänsyn till möjligheten av framdeles påkallad ytterligare justering av förvaltningstilläggets
storlek i fråga örn krigsförsäkringen synes detta undantagsstadgande
böra givas den innebörd, att beträffande tilläggsavgift och
bidrag för sådant tillägg till försäkringsavgift, som föranledes av krigsåtgärd
under krig, vari Sverige ej är indraget, skall gälla vad Konungen därom
förordnar. På grund av bestämmelse i 1 g lagen örn krigsförsäkring för
ombord å fartyg tjänstgörande personer skulle ett sådant stadgande idan ändring
i sistnämnda lag bliva tillämpligt även i fråga om de i 6 § av densamma
omnämnda tilläggen till försäkringsavgift. — Det skulle därefter ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma, med vilka belopp tilläggsavgifter och bidrag
i fråga om krigsförsäkringen skulle vid varje tid utgå, därvid förordnandet
skulle avse icke blott sådant tillägg till försäkringsavgift, som omförmäles i
6 § lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, utan
även sådant tillägg till försäkringsavgift enligt olycksfallsförsäkringslagen,
som föranledes av krigsförhållanden, under vilka krigsförsäkringslagen är tilllämplig.
Det kan emellertid synas mindre lämpligt att i olycksfallsförsäkringslagen
införa ett sådant undantagsstadgande, då övriga med krigsförsäkringen sammanhörande
förhållanden reglerats i särskild lag. Anstalten har därför undersökt
möjligheterna för att åstadkomma ett förslag till en tillfredsställande lösning
av det föreliggande spörsmålet utan ändring i olycksfallsförsäkringslagen.
I detta avseende har anstalten tänkt sig, att i lagen om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer skulle — förslagsvis genom
ett tillägg till 6 § — bestämmas, att tilläggsavgift och bidrag enligt 16 § olycksfallsförsäkringslagen
icke skall beräknas å sådant tillägg till försäkringsavgift,
som föranledes av tillämpningen av krigsförsäkringslagen. Däremot skulle
Kungl. Maj.ts proposition nr 275.
11
någon ändring av olycksfallsförsäkringslagens 16 § icke ifrågakomma. Tillläggsavgifter
och bidrag skulle således fortfarande utgå med de i 16 § bestämda
beloppen på den del av krigstilläggspremien, som motsvarar ersättningar
enligt olycksfallsförsäkringslagen, varemot den del av tilläggspremien,
som motsvarar krigsförsäkringslagens ersättningar, skulle undantagas vid förvaltningstilläggets
beräkning. Detta förfarande förutsätter, att en motsvarande
uppdelning av de påförda krigstilläggspremierna kan göras. En sådan
uppdelning erbjuder ingen större svårighet. Anstalten har med ledning av de
krigsolycksfall, som inträffat under ett års tid från och med den 17 december
1939 (då viss ändring av krigsförsäkringslagen trädde i kraft) och som slutreglerats
av anstalten, verkställt en preliminär uppskattning av huru stor del
av krigstilläggspremierna, som kan anses belöpa på ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen.
Enligt denna uppskattning motsvara ersättningarna
enligt olycksfallsförsäkringslagen i runt tal fyra tiondelar av de sammanlagda
ersättningarna enligt båda lagarna. Enligt detta alternativ skulle alltså
tilläggsavgift utgå med 0.05 ■ 0.4 eller 2 procent av krigstilläggspremierna och
bidrag med 0.03- 0.4 eller 1.2 procent av krigstilläggspremierna, d. v. s. praktiskt
taget samma belopp som enligt det första alternativet. De båda alternativen
äro således ur ekonomisk synpunkt likvärdiga.
Anstalten förordar för sin del det senare alternativet.
Försäkringsrådet omnämner, att rådet (10/ö 1941) haft att tillämpa krigsförsäkringslagen
endast i ett tjugutal mål, av vilka dock flertalet varit av
svårare beskaffenhet. Man syntes framdeles hava att räkna med en viss ökning
av antalet dylika mål. Ifrågavarande ökning av rådets arbetsbörda torde
dock, såvitt nu kunde bedömas, icke nämnvärt inverka på kostnaderna
för rådets verksamhet.
Reglerna i 16 § olycksfallsförsäkringslagen örn arbetsgivarnas bidrag till
statsverket till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
verksamhet syntes beträffande försäkringen enligt 1937
års krigsförsäkringslag leda till för redarna obilliga resultat. Försäkringsrådet
ansåge sig därför böra tillstyrka, att bidraget i detta hänseende reducerades
till ett mera skäligt belopp. I vilken grad en dylik sänkning borde ske,
kunde försäkringsrådet i saknad av härför erforderligt primärmaterial icke
bedöma.
Den för detta ändamål erforderliga bestämmelsen syntes lämpligen böra
införas under 6 § i krigsförsäkringslagen.
Statskontoret tillstyrker, att föreliggande spörsmål löses enligt det av riksförsäkringsanstalten
förordade alternativet.
Dc ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening framhåller, alt liksom
statsverket tillkommande andel — tre procent — av försäkringsavgifterna för
i bolagen tagna försäkringar genom krigstilläggspremierna ökat med belopp,
som betydligt överstigit den av krigsförsäkringarna förorsakade höjningen
av omkostnaderna, så hade de två procent, som försäkringsbolagen kunnat
tillgodogöra sig, jämväl överstigit bolagens extra förvaltningskostnader för
krigsförsäkringen. Föreningen anser därför, att en sänkning av tilläggsavgiftens
och bidragets storlek vöre skiilig och lämplig samt tillstyrker riksförsäkringsanstaltens
förslag att tilläggsavgift i fråga örn krigstilläggspremierna
12
Kuno!. Maj:ts proposition nr 275.
Departe
ments
chefen.
skulle sänkas till två procent och att det bidrag, som bolagen bade alt gälda
till statsverket, skulle bestämmas till 1.2 procent av krigstilläggspremierna.
Det av anstalten föreslagna senare alternativet för genomförande av de erforderliga
författningsändringarna syntes kunna godtagas, oaktat uppskattningen
av huru stor del av krigstilläggspremierna, som kunde anses belöpa
på ersättningar enligt olycksfallsersättningslagen, måste anses i viss mån
schablonmässig. Några mera avsevärda felkällor torde emellertid en sådan
beräkning knappast medföra.
Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för riksförsäkringsanstaltens
och försäkringsrådets verksamhet betalas —- under benämning tilläggsavgift
respektive bidrag — till statsverket viss procent å försäkringsavgifterna
enligt olycksfallsförsäkrings- och krigsförsäkringslagarna, nämligen
fem procent å försäkringar i riksförsäkringsanstalten och tre procent å försäkringar
i de ömsesidiga bolagen. Procentsatserna hava fastställts nied hänsyn
till normala förhållanden. På grund av de särskilda risker, som förorsakas
av kriget, utgå för krigsförsäkring höga premier. Dessa innefatta dels
viss, förhöjd premie för ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen och
dels premie för de särskilda ersättningarna enligt krigsförsäkringslagen. På
grund av de höga premierna för krigsförsäkringarna inflyta tilläggsavgifter
och bidrag för dessa med avsevärda belopp. Enligt vad i yttrandena vitsordats
överstiga dessa belopp väsentligt de av krigsförsäkringarna förorsakade
ökade förvaltningskostnaderna. I samtliga yttranden tillstyrkes därför nedsättning
av tilläggsavgifter och bidrag.
Riksförsäkringsanstalten bar framlagt olika alternativ för lagstiftning i
iimnet samt, i syfte att då det gäller en krisfråga undvika ändring av olycksfallsförsäkringslagen,
föreslagit ett tillägg till 6 § krigsförsäkringslagen av
innebörd, att tilläggsavgift och bidrag enligt 16 § olycksfallsförsäkringslagen
icke skall beräknas å sådant tillägg till försäkringsavgift, som föranledes
av tillämpningen av krigsförsäkringslagen, men väl å den del av krigstilläggspremien,
som avser ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen. Motsvarande
uppdelning av de påförda krigstilläggspremierna erbjöde enligt
riksförsäkringsanstaltens mening icke större svårigheter. Enligt av anstalten
verkställd preliminär uppskattning motsvarade ersättningarna enligt
olycksfallsförsäkringslagen i runt tal fyra tiondelar av sammanlagda ersättningarna
enligt nämnda lag och krigsförsäkringslagen. Tilläggsavgift komrne
härigenom att utgå med fyra tiondelar av fem procent eller två procent av
krigstilläggspremiernas sammanlagda belopp och bidrag från bolagen med
fyra tiondelar av tre procent eller 1.2 procent av samma belopp, ett resultat
som anstalten även på annan väg kommit fram till såsom skäligt.
Riksförsäkringsanstaltens förslag, vilket tillstyrkts av såväl statskontoret
som de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, synes mig tillfredsställande
och jag föreslår därför ändring av 6 § krigsförsäkringslagen i enlighet
därmed.
Kungl. Majda proposition nr 275.
13
Denna ändring synes liksom förut ifrågasatta ändringar i krigsförsäkringslagen
böra träda i kraft den 1 juli 1941.
I överensstämmelse med vad i det föregående anförts har inom socialdepartementet
upprättats förslag till lag angående ändring i vissa delar av
lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över nämnda förslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.
14
Kungl. Ma]:ts proposition nr 275.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.
Härigenom förordnas, dels att 1 och 6 §§ lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 7 § samma lag skall upphöra att
gälla:
1 §•
Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord
å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall,
skola — under tillämpning i övrigt av stadgandena i nämnda lag med
undantag av 27 § första stycket, andra punkten, samt andra stycket — i fråga
om sådant olycksfall nedan angivna särskilda bestämmelser gälla.
Vad i första stycket sägs örn person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,
skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som under
utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.
6 §•
Arbetsgivare är---denna lag.
Å tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggavgift
eller bidrag enligt 16 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
icke erläggas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
1 Beträffande 1 § jmf. prop. 111/1941.
Kungl. Maj.ts proposition nr 275.
15
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 maj
1951.
Närvarande:
justitieråden Forssman,
Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.
Enligt lagrådet den 27 maj 1941 lillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 23
maj 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr
358) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
, Ur protokollet:
. "i i'', t •’ v i ■ A ■'' • •'' ‘‘i ■ H > i >
G. Lindencrona.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 maj
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets
den 28 maj 1941 avgivna utlåtande över det den 23 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av
lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer samt hemställer, under förmälan att i lagförslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, vidtagits en jämkning av redaktionell
natur, att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertha Klemedtson.
Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
41/002
Stockholm 1941.