Kungl. Majus proposition nr 270.

1

Nr 270.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående längtidstillägg
för vissa värnpliktiga; given Stockholms
slott den 16 maj 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

Under nu anbefalld förstärkt försvarsberedskap och mobilisering utgår —
med undantag för vissa samvetsömma värnpliktiga, vilka åtnjuta avlöning enligt
fredsbestämmelserna —- de värnpliktigas avlöning enligt krigsavlöningsreglementet
med de modifikationer, som innefattas i kungörelsen den 19 januari
1940 (nr 51, jfr nr 985) med särskilda bestämmelser angående tillämpning av
nämnda reglemente. Vissa ändrade grunder för de värnpliktigas avlöning
hava vidare godkänts av innevarande års riksdag. Krigsavlöningsreglementet
skiljer på månadslön, som till värnpliktiga endast utgår till befattningshavare
av högre grad än vicekorprals, samt terminslön, vilken utbetalas för löneBihang
till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 270.

liss 4

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

termin (V3 månad). Terminslönen, vilken för de värnpliktiga motsvarar det
under fredstid utgående penningbidraget, utgår efter två tariffer: en högre,
som gäller inom krigsskådeplats, fästning i belägringstillstånd och då Kungl.
Majit förordnar därom, samt en lägre, vilken tillämpas i övriga fall. De värnpliktigas
avlöning enligt krigsavlöningsreglementet efter senast beslutade
ändringar däri framgår av följande tabell:

Krigs-

löne-

klass

Oråd

Månadslön
(kronor
per månad)

T e r m i

n s 1 ö n

Högre

tariff

(kronor per
lönetermin)

Lägre

tariff

(kronor per
lönetermin)

1

Rekryt (under de första 100 dagarnas tjänstgöring)

_

10

10

2

Annan menig (efter 100 dagars tjänstgöring)......

—

15

10

3

Vicekorpral ......................................

—

18

n

4

Korpral..........................................

15

20

12

5

Furir ............................................

30

25

13

6

Flaggkorpral ....................................

35

28

14

7

Sergeant ........................................

45

30

15

8

Fänrik ..........................................

60

40

20

9

Löjtnant ........................................

75

50

25

10

Kapten ..........................................

90

60

30

11

Major............................................

105

70

35

Till de sålunda angivna terminslönebeloppen kommer sjötjänstbidrag i sådana
fall, då dylikt bidrag utgår enligt fredsbestämmelserna.

Vid krigsavlöningsreglementets tillämpning under nuvarande förhållanden
gäller — med vissa i det följande omnämnda undantag — att de värnpliktiga
efter 42 dagars beredskapstjänst bli berättigade till terminslön enligt den
högre tariffen. De värnpliktiga — och dessa utgöra flertalet — vilka fullgjort
rekrytutbildning och därför tillhöra 2:a krigslöneklassen, åtnjuta, örn de ej
inneha befälsgrad, under de första 42 dagarna 10 kronor per lönetermin och
därefter 15 kronor per lönetermin (här bortses tills vidare från sjötjänstbidrag)
.

För sådana samvetsömma, å vilka krigsavlöningsreglementet tillämpas,
gälla motsvarande bestämmelser, dock med den skillnaden, att den högre
tariffen över huvud icke blir tillämplig. De samvetsömma kunna således icke
erhålla högre terminslön än 10 kronor.

Värnpliktiga tillhörande årsklass 1939 eller yngre årsklass (årsgrupp 1940
eller yngre årsgrupp) erhålla icke avlöning enligt den högre tariffen förrän
de — utöver de 42 dagarna — fullgjort tjänstgöring under minst 180 dagar,
d. v. s. vad som genomsnittligt ansetts motsvara deras fredstjänstgöring.
Dessa värnpliktiga erhålla alltså till och med 222:a tjänstgöringsdagen (180 +
42 dagar) 10 kronor per lönetermin och under den återstående tjänstgöringstiden
— såvida de ej befordras — 15 kronor per lönetermin.

Vidare skall enligt förenämnda riksdagsbeslut menig värnpliktig tillhörande
årsklass 1938 eller äldre årsklass (årsgrupp 1939 eller äldre årsgrupp) under
tjänstgöring, vartill han inkallats jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen,
erhålla terminslön enligt 2 krigslöneklassen, oavsett vilken tjänst -

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 270.

göring han tidigare fullgjort. Bestämmelsen, som syftar på äldre värnpliktiga,
vilka på grund av kategoriklyvning eller liknande orsak — dock ej vanligt
uppskov — icke fullgjort rekrytutbildning eller motsvarande tjänstgöring,
innebär att dessa med hänsyn till tjänstgöringens opåräknade natur redan
efter 42 dagars beredskapstjänstgöring erhålla en terminslön av 15 kronor.

I förevarande sammanhang må även erinras, att Kungl. Majit genom beslut
den 22 september 1939 förklarat, att flottan och kustartilleriet tillhörande
fast anställt manskap, vars anställningstid utgår under tid, då förstärkt försvarsberedskap
är anbefalld, må i omedelbar anslutning till avgången från
aktiv stat med en uppsägningstid av en månad antagas i fast anställning över
stat i den tjänstegrad vederbörande senast innehaft å aktiv stat, med åtnjutande
av de förmåner, som tillkomma motsvarande personal å aktiv stat.

Vidare har Kungl. Majit genom brev den 14 oktober 1939 (ändrat den (1
september 1940) föreskrivit, att vid sådan del av krigsmakten, som enligt
gällande bestämmelser vid förstärkt försvarsberedskap organiseras såsom
neutralitetsvakt, anställning över stat av värnpliktiga må äga rum i vissa
närmare angivna fall. Anställningen skall gälla tills vidare med en månads
ömsesidig uppsägningstid, dock att anställningen icke på grund av uppsägning
från den anställdes sida må upphöra förrän tre månader förflutit från
anställningstidens början. Den som anställts över stat skall åtnjuta samma
förmåner som skulle tillkommit honom, därest han i vanlig ordning erhållit
fast anställning, med undantag för ekiperingshjälp, årligt ekiperingsbidrag
och anställningspenningar. Under den tid anställning över stat varar utgå
icke de för värnpliktiga stadgade förmånerna, däri inbegripet familjebidrag.

Sedan 1940 års lagtima riksdag i anledning av Kungl. Majits proposition
nr 214 meddelat beslut angående långtjänstpremie åt vissa till beredskapstjänst
inkallade vid marinen (skr. nr 322), har Kungl. Majit den 7 juni 1940
förordnat, att en långtjänstpremie av 180 kronor skall tilldelas värnpliktig av
klass A vid marinen, vilken under budgetåret 1939/40, utan att hava innehaft
anställning över stat, såsom 2. klass sjöman eller 2. klass kustartillerist fullgjort
beredskapstjänstgöring vid flottan eller kustartilleriet under minst sex
månader i en följd, och i samband därmed uppdragit åt marinförvaltningen
att meddela erforderliga föreskrifter rörande denna premies utbetalande.

I skrivelse den 28 januari 1941 till chefen för försvarsdepartementet har
överbefälhavaren över rikets för sv ar skr af t er erinrat, att det vid intagandet
av förstärkt försvarsberedskap visat sig nödvändigt att vid marinen för bemanningen
av flottans fartyg och kustfästningarna taga i anspråk så gott som
samtliga tillgängliga värnpliktiga tillhörande dels klass A och dels vissa kategorier
av klass B. Av denna anledning hade sedermera avlösning ej kunnat
åstadkommas för dessa personalkategorier. Vid armén och flygvapnet hade
liknande förhållanden gjort sig gällande, ehuru i mindre utsträckning än vid
marinen. Det vore uppenbart, att en dylik långvarig bortovaro från ordinarie
förvärvsmöjligheter för'' flertalet värnpliktiga, särskilt familjeförsörjare, innebure
stora uppoffringar. Det vore även förståeligt, att ifrågavarande per -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

sonal i jämförelse med andra värnpliktiga knappast ansåge sig rättvist behandlad.
På grund härav hade överbefälhavaren den 21 augusti 1940, d. v. s.
omkring ett år efter de första inkallelserna, anmodat försvarsgrenscheferna
att dels undersöka, huru stort antal värnpliktiga som vid utgången av september
1940 fullgjort 12 månaders beredskapstjänstgöring i en följd, varvid
hänsyn icke skulle tagas till tjänstledighet eller hempermittering av kortare
varaktighet än en månad, dels i samråd med respektive centrala förvaltningsmyndigheter
snarast upprätta förslag till lämplig ersättning för långtidstjänstgöring.
Försvarsgrenscheferna hade därefter till överbefälhavaren inkommit
med de begärda uppgifterna samt avgivit förslag till ersättning vid
längre tids militärtjänstgöring. Dessa förslag hade följande innebörd:

Chefen för armén förordade en successiv löneförbättring i förhållande till
tjänstgöringstidens längd. Bestämmelser i ämnet borde inarbetas i krigsavlöningsreglementet.

Chefen för marinen förordade införande av dels en långtidspremie å BOO
kronor efter 12 månaders beredskapstjänstgöring i en följd, varvid hänsyn ej
skulle tagas till tjänstledighet, permission, hempermittering, hemförlovning
eller oförvållad sjukdom under kortare tid än 60 dagar, dels ock ett lönetillägg
av 30 kronor för varje månads tjänstgöring utöver 12 månader, allt
för icke överstatanställd värnpliktig personal. För personal, som jämlikt
breven den 14 oktober 1939 respektive den 22 september 1939 anställts över
stat, förordades lägre belopp, nämligen för personal, som anställts enligt
förstnämnda brev, en långtidspremie å 180 kronor efter 12 månaders tjänstgöring
samt för all ifrågavarande personal ett lönetillägg av 15 kronor för
varje månads tjänstgöring utöver 12 månader. Såsom motivering för förslaget
i denna del anfördes, att dessa personalkategorier genom sin anställning förvärvat
i det närmaste samma avlöningsförmåner som stamanställt manskap
och således skulle, därest de erhölle löneförbättring i likhet med icke överstatanställda,
komma att uppbära högre avlöning än den fast anställda personalen.

Chefen för flygvapnet förordade införande av dels en långtidspremie å
270 kronor efter 9 månaders beredskapstjänstgöring, varvid hänsyn icke skulle
tagas till tjänstledighet, hempermittering o. s. v. under kortare tid än en
månad, dels ett månatligt lönetillägg av 30 kronor för varje månads tjänst
göring utöver 9 månader.

För egen del har överbefälhavaren i sin förenämnda skrivelse anfört
följande: Av de båda ifrågasatta systemen för åstadkommande av en löneförbättring
syntes det av chefen för armén föreslagna vara det principiellt riktiga,
enär krigsavlöningsreglementets bestämmelser borde vara så avpassade, att
personalen bereddes skälig ekonomisk gottgörelse. Det syntes emellertid
kräva lång tid att utarbeta och genomföra erforderliga ändringar i nämnda
reglemente. Gentemot chefens för marinen och chefens för flygvapnet förslag
kunde invändas, att den tilltänkta kompensationen för långtidstjänstgöring
förefölle väl hög. En olägenhet vore, att premier och månatliga lönetillägg
skulle utbetalas vid sidan av krigsavlöningsreglementet, vilket syntes

5

Kungl. Majus proposition nr 270.

vara ägnat att medföra rubbningar i avlöningssystemet. Den största fördelen
med ifrågavarande förslag vore, att de kunde genomföras utan större tidsutdräkt.
Detta hade synts överbefälhavaren vara av avgörande betydelse, enär
det vore angeläget, att förevarande fråga snabbt bringades till en lösning.
I anslutning till det anförda kunde såsom en provisorisk åtgärd ifrågasättas,
att de till beredskapstjänstgöring inkallade värnpliktigas avlöningsförmåner
ökades genom ett månatligt lönetillägg i enlighet med chefens för marinen
förslag, d. v. s. 30 kronor per månad efter 12 månaders tjänstgöring för ej
överstatanställda och 15 kronor per månad efter samma tjänstgöringstid för
översta.tanställda av båda kategorierna. Långtidspremie syntes däremot
för närvarande kunna uteslutas. Bestämmelserna örn utbetalande av månatligt
lönetillägg borde erhålla retroaktiv verkan. I motsatt fall skulle de tidigast
inkallade värnpliktiga uteslutas från ersättning för långtidstjänstgöring, vilket
skulle innebära en uppenbar orättvisa. — Jämsides med ifrågavarande provisorium
syntes mera permanenta bestämmelser böra utarbetas, lämpligen med
utgångspunkt från de av försvarsgrenscheferna ingivna förslagen.

Överbefälhavarens framställning har sedermera överlämnats till försvarsväsendels
lönenämnd för att tagas under övervägande vid det nämnden givna
uppdraget att vidtaga en översyn av gällande bestämmelser i krigsavlöningsreglementet.
Då det spörsmål, som innefattas i framställningen, synts lönenämnden
tarva en skyndsam lösning, har lönenämnden emellertid ansett sig
böra företaga detsamma till fristående behandling och fördenskull den 25
april 1941 avgivit särskilt utlåtande i ämnet. Lönenämnden har därvid anfört
bland annat följande:

I likhet med överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna finner lönenämnden
det vara skäligt, att de värnpliktiga, vilka nödgats att under en mera
avsevärd tidrymd fullgöra beredskapstjänstgöring, genom förbättrade ekonomiska
förmåner i någon form erhålla en viss kompensation för de olägenheter
och uppoffringar, som den långa tjänstgöringstiden för deras vidkommande
medför. Vissa åtgärder hava visserligen vidtagits i syfte att förbättra
de inkallades förmåner, såväl i fråga örn avlöning som med avseende å familjeunderstöd.
Dessa åtgärder hava emellertid mera syftat till att åstadkomma en
förbättring av do inkallades förmåner över huvud taget än till att speciellt
tillgodose den kategori beredskapstjänstgö] ando värnpliktiga, vars tjänstgöring
kommit att sträcka sig över hela eller större delen av den tid, varunder
förstärkt försvarsberedskap varit anbefalld. Till följd härav har denna kategori
värnpliktiga försatts i ett efter hand alltmera ogynnsamt läge.

Väl är lönenämnden ense med överbefälhavaren därom, att den av cheferna
för marinen och flygvapnet till införande ifrågasatta långtjänstpremien kan
och bör för närvarande uteslutas. Men vad angår det tilltänkta månatliga
lönetillägget kan lönenämnden till en början icke biträda förslaget, att —
förutom värnpliktiga i allmänhet — jämväl flen överstatanställda och den i
fast anställning över stat antagna personalen skulle göras delaktig av ifrågavarande
förmån, låt vara att tilläggen för denna personals vidkommande skulle
utgå allenast med hälften av de för övriga, värnpliktiga föreslagna beloppen.
Ifrågavarande personal skulle därigenom komma att intaga en förmånligare
ställning i lönehänseende än det fast anställda manskapet.

Mot den föreslagna avvägningen av lönetillägget är från lönonämndens
sida icke något att erinra. Med avseende å villkoren för tilläggets utgående

6

Kungl. Majds proposition nr 270.

finner sig lönenämnden emellertid böra förorda vissa jämkningar i överbefälhavarens
förslag. Det synes lönenämnden såsom villkor för åtnjutande av
månatligt lönetillägg böra stipuleras, att den värnpliktige fullgjort sammanlagt
minst tolv månaders beredskapstjänstgöring utöver honom eljest i fredstid
åliggande värnpliktstjänstgöring, frånsett — i förekommande fall — landstormsrepetitionsövning
och landstormsbefälsövning. Såsom tjänstgöringstid
bör härvid givetvis allenast räknas tid, varunder vederbörande avlönats såsom
värnpliktig.

Beträffande en särskild kategori värnpliktiga torde ett något gynnsammare
beräkningssätt för erhållande av lönetillägg än det nyss angivna vara motiverat,
nämligen för dem, som på grund av kategoriklyvning eller liknande
orsak (t. ex. inställda eller reducerade övningar, däremot icke uppskov i
vanlig ordning med tjänstgöring) ej fullgjort någon tjänstgöring. Beträffande
ifrågavarande värnpliktiga bör rätten till månatligt lönetillägg inträda efter
fullgörande av tolv månaders beredskapstjänstgöring oberoende av, huruvida
någon fredstjänstgöring tidigare blivit fullgjord.

I fråga örn sättet för beräknande av den minimitid, som skulle utgöra
villkor för tillträde av månatligt lönetillägg, äro olika alternativ tänkbara.
Antingen bör för lönetilläggets åtnjutande krävas, att beredskapstjänstgöringen
omfattat en tidrymd av minst 12 månader i en följd, varvid någon
kortare tids uppehåll i tjänstgöringen till följd av sjukdom eller dylikt —
däremot icke till följd av hempermittering — skulle kunna anses ej medföra
avbrott i tjänstgöringen, eller ock kan kravet på tjänstgöring i en följd eftergivas,
i vilket fall allenast effektiva tjänstgöringsperioder komma i betraktande.
TTr tillämpningssynpunkt är sistnämnda alternativ avgjort att föredraga,
liksom det skulle medföra mindre ojämnheter olika grupper emellan. Med
hänsyn härtill anser sig lönenämnden närmast böra förorda det senare alternativet,
varvid dock lönenämnden förutsätter, att om uppehåll mellan olika
tjänstgöringsperioder överstiger ett år, lönetillägg ej må uppbäras förrän den
nya tjänstgöringen uppgått till 12 månader.

I detta sammanhang anser sig lönenämnden även böra beröra frågan örn
lönetillägg åt viss frivilligt tjänstgörande personal. Det synes lönenämnden
skäligt, att frågan örn månatligt lönetillägg åt sådan personal löses på det
sätt, att lönetillägg må bibehållas av den, som i egenskap av inkallad tillträtt
sådant lönetillägg och sedermera frivilligt kvarstannar i militärtjänstgöring.

Yad angår överbefälhavarens förslag örn en retroaktiv tillämpning av bestämmelserna
örn månatligt lönetillägg, finner lönenämnden det visserligen
vara ur löneteknisk synpunkt mindre tillfredsställande att genom en retroaktivt,
utgående förmån tillgodose de värnpliktiga, vilkas beredskapstjänstgöring
redan helt eller delvis fullgjorts. Med hänsyn till önskemålet att
samtliga de värnpliktiga, vilka nödgats under särskilt lång tid fullgöra beredskapstjänst,
i möjligaste mån hållas ekonomiskt skadeslösa, anser sig lönenämnden
likväl böra tillstyrka den av överbefälhavaren föreslagna anordningen.

Lönenämnden får i förevarande sammanhang framhålla, att nämnden vid
sitt ställningstagande till den nu föreliggande frågan utgått från förutsättningen,
att därest en lösning i anslutning till de av lönenämnden uppdragna
riktlinjerna kommer till stånd, detta sker fristående från spörsmålet örn den
inkallade personalens rätt till familjeunderstöd.

Lönenämnden finner sig slutligen böra uttala, att de nu förordade åtgärderna
torde få anses hava karaktären av ett provisorium och att med hänsyn
härtill den avsedda förbättringen av de värnpliktigas löneförmåner bör
komma till stånd utom ramen för de i krigsavlöningsreglementet meddelade
bestämmelserna.

7

Kungl. Majus proposition nr 270.

Särskilda yttranden ha avgivits dels av nämndens ordförande, generaldirektören
E. Stridsberg, dels ock av ledamöterna kommendören M. E.

Giron och redaktören A. Törnkvist. Ordföranden har för sin del uttalat, att
han icke kunde biträda förslaget, att det tilltänkta lönetillägget skulle erhålla
retroaktiv verkan, dels av principiella skäl och dels med hänsyn till de kostnader
och det arbete, som skulle följa av en sådan anordning. Ledamöterna
Giron och Törnkvist ha ansett den förutsatta förbättringen i de ekonomiska
förmånerna böra begränsas till den kategori beredskapstjänstgörande värnpliktiga,
vars tjänstgöring kommit att sträcka sig över hela eller större delen
av den tid, varunder förstärkt försvarsberedskap varit anbefalld, och som
till följd härav försatts i ett efter hand alltmera ogynnsamt läge. I anslutning
härtill ha dessa ledamöter förordat, att det föreslagna månatliga lönetillägget
skulle utgå efter tolv månaders beredskapstjänstgöring i en följd,
varvid hänsyn icke foges till uppehåll eller avbrott örn högst sextio dagar.

Det har icke kunnat undvikas, att den av stormaktskriget framtvingade Departements
beredskapstjänstgöringen kommit att åvila vissa grupper av de värnpliktiga chefen.
med större tyngd än vad fallet varit med andra. Särskilt tydligt har detta
förhållande framträtt i fråga örn vissa av marinens värnpliktiga. Redan vid
intagandet av förstärkt försvarsberedskap visade det sig sålunda ofrånkomligt
att vid marinen taga i anspråk så gott som samtliga tillgängliga värnpliktiga
tillhörande klass A och vissa kategorier av klass B, varför avlösning
för dessa värnpliktiga sedermera icke kunnat ske. Även vid armén och flygvapnet
hava liknande svårigheter gjort sig gällande, ehuru i mindre utsträckning
än vid marinen.

Helt naturligt har utkrävandet av en så omfattande tjänstgöring med därav
följande bortovaro från de normala förvärvsmöjligheterna för flertalet nu avsedda
värnpliktiga inneburit betydande uppoffringar. Det framstår därför
såsom ett befogat önskemål, att de värnpliktiga, vilka nödgas fullgöra beredskapstjänstgöring
under mera avsevärd tid, genom förbättrade ekonomiska
förmåner i någon form erhålla en viss kompensation för de olägenheter och
uppoffringar, som den långa tjänstgöringstiden medför. Åtgärder i sådant
syfte hava icke tidigare varit främmande för statsmakterna. Sålunda har
Kungl. Majit föreskrivit, att förut fast anställda och andra värnpliktiga i
vissa fall vid förstärkt försvarsberedskap må anställas över stat med de större
ekonomiska förmåner detta medför. Vidare har Kungl. Majit med riksdagens
medgivande förordnat, att en långtjänstpremie, uppgående till ett engångsbelopp
av 180 kronor, finge tilldelas vissa värnpliktiga av klass A vid marinen,
vilka under budgetåret 1939/40 fullgjort beredskapstjänstgöring vid flottan
eller kustartilleriet under minst sex månader i en följd. De nu föreslagna
åtgärderna skulle utgöra ett ytterligare steg i samma riktning.

Beträffande sättet för beredande av nu ifrågasatt gottgörelse hava cheferna
för marinen och flygvapnet föreslagit, att ersättning skulle utgå dels i form
av en engångspremie, dels ock såsom ett månatligt lönetillägg. På sätt över
befälhavaren och lönenämnden anfört synes dock engångspremie icke böra

8

Kungl. Majlis proposition nr 270.

ifrågakomma i detta sammanhang. Däremot anser jag mig kunna tillstyrka,
att de värnpliktiga, vilka tagits i anspråk för tjänstgöring under viss längre
tid, för därav följande olägenheter erhålla en gottgörelse i form av ett periodvis
upplöpande lönetillägg.

Såsom villkor för erhållande av dylikt lönetillägg bör enligt min mening i
anslutning till vad därutinnan föreslagits uppställas kravet på minst 360
dagars beredskapstjänstgöring. I fråga örn sättet för beräknande av denna
minimitid äro olika alternativ tänkbara. Antingen kan för lönetilläggets åtnjutande
fordras, att beredskapstjänstgöringen omfattat nämnda tidrymd i
en följd, varvid skulle kunna bortses från någon kortare tids uppehåll i tjänstgöringen,
eller ock kan kravet på tjänstgöring i en följd eftergivas, i vilket
fall allenast effektiva tjänstgöringsperioder skulle komma i betraktande. För
det förstnämnda alternativet hava två av lönenämndens ledamöter uttalat sig,
medan det sistnämnda förordats av lönenämndens majoritet. Såsom skäl försm
ståndpunkt har majoriteten anfört, att sistnämnda alternativ ur tillämpningssynpunkt
avgjort vore att föredraga samt att det skulle medföra mindre
ojämnheter olika grupper emellan. För min del finner jag dessa skäl bärande
och ansluter mig sålunda till den uppfattningen, att den effektiva tjänstgöringstiden
skall vara avgörande, oavsett örn den fullgjorts i en eller flera
omgångar. Däremot kan jag icke biträda den av iönenämnden hävdade me
ningen, att örn uppehåll mellan olika tjänstgöringsperioder överstiger ett år,
lönetillägg ej må uppbäras förrän den nya tjänstgöringen uppgått till tolv
månader. Uppställandet av en sådan förutsättning skulle uppenbarligen medföra
icke önskvärda gränsfall med ur rättvisesynpunkt otillfredsställande
konsekvenser.

Vid beräknandet av den tjänstgöringstid, vars fullgörande skall utgöra
villkor för inträde av rätt till lönetillägg, torde endast tjänstgöring, som av
vederbörande med åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjorts
enligt § 28 mom. 1 eller § 36 moni. 2 värnpliktslagen, böra komma i betrak
tande. Örn sålunda en värnpliktig beordras att fullgöra honom åliggande
krigs tjänstgöring vid någon statens anstalt eller vid industri eller annat företag,
som drives för statens räkning, samt beträffande honom tillkommande
förmåner skall tillämpas vad som gäller i fråga örn avlöning för den vid anstalten
eller företaget i övrigt anställda personalen i motsvarande befattning,
må dylik tjänstgöringstid icke i förevarande avseende tagas i beräkning.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har Kungl. Majit föreskrivit,
att anställning över stat av tidigare fast anställda och andra värnpliktiga
x vissa fall må äga rum. Syftet härmed har varit att bereda dessa väi-npliktiga en
förmån. För att icke denna förmån skall mista sitt värde, bör — för det fall att
den värnpliktige tidigare varit anställd över stat — hänsyn få tagas även till
tjänstgöring, som han under sådan anställning fullgjort efter den 2 september
1939. Däremot synes icke, såsom överbefälhavaren samt cheferna för marinen och
flygvapnet föreslagit, personal, som alltjämt i en eller annan form har anställning
över stat, böra beredas ytterligare ekonomiska förmåner. Örn så skedde,
skulle denna personal komma att i lönehänseende intaga en förmånligare
ställning än det fast anställda manskapet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

9

Värnpliktiga tillhörande årsklass 1939 eller yngre årsklass (årsgrupp 1940
eller yngre årsgrupp) hava regelmässigt icke före den 2 september 1939 fullgjort
någon militärtjänstgöring. Det synes då ligga i sakens natur, att dessa värnpliktiga
icke böra få i det hänseende, varom nu är fråga, tillgodoräkna sig
tid motsvarande dem åliggande fredstjänstgöring. För årsklass 1939 (årsgrupp
1940) bör denna fredstjänstgöring anses utgöra 180 dagar och för
övriga — med hänsyn till den förlängning av utbildningstiden för värnpliktiga
av årsklass 1940 (årsgrupp 1941), som genomförts vid årets riksdag — 300
dagar. Beträffande sådana äldre värnpliktiga, som på grund av bestämmelserna
örn kategoriklyvning eller av liknande orsak, t. efc. inställda eller reducerade
övningar men däremot ej uppskov i vanlig ordning med tjänstgöring, icke
fullgjort någon eller endast en kortare tids fredstjänstgöring torde ett gynnsammare
beräkningssätt vara motiverat. Med hänsyn till tjänstgöringens
opåräknade natur böra dessa värnpliktiga skäligen komma i åtnjutande av
lönetillägg efter fullgörande av 360 dagars tjänstgöring oberoende av örn de
tidigare fullgjort någon fredstjänstgöring eller icke.

Värnpliktig, som blivit berättigad till lönetillägg synes, örn han därefter
vinner anställning såsom frivillig, böra bibehållas vid sin rätt till sådant
tillägg.

Vad angår det tilltänkta lönetilläggets storlek synes myndigheternas förslag
örn ett belopp av 30 kronor i månaden eller, då tjänstgöring omfattat del
av månad, en krona örn dagen väl avvägt. Kostnaderna för det ifrågavarande
tillägget låta sig icke med någon grad av sannolikhet beräkna; de bli givetvis
helt beroende av inkallelsernas omfattning. Till en början torde kostnaderna
bliva förhållandevis måttliga, men de komma att stiga allteftersom flera
värnpliktiga uppnå den stadgade kvalifikationstiden.

Då syftet med det lönetillägg, varom nu är fråga, är att utgöra en ekonomisk
hjälp i de svårigheter, en långvarig inkallelse medför, bör tillägget icke
utgå i form av förhöjd terminslön, vilket skulle innebära, att detsamma skulle
utbetalas tre gånger i månaden. Även örn tillägget skulle utbetalas såsom
månadslön, föreligger enligt min mening fara för att det icke skulle bliva till
avsedd nytta. Lönetillägget torde därför böra konstrueras såsom en särskild
förmån, förslagsvis benämnd långtidstillägg, vid sidan av terminslön och
månadslön samt utbetalas först vid hemförlovning eller då krigstjänstgöringen
eljest upphör ävensom vid hempermittering tills vidare. Det samlade beloppet
kan då bliva den värnpliktige till större gagn vid hans återinträde i det
civila livet. För den händelse den värnpliktige åtnjuter familjebidrag, synes
det emellertid vara av vikt för honom att kunna använda långtidstillägget såsom
ett tillskott till familjebidraget. För detta fall bör tillägget därför icke
mot den värnpliktiges önskan kunna innehållas för längre tid än en tjänstgöringsperiod
innefattande tre kalendermånader.

Överbefälhavaren har föreslagit, att bestämmelserna om månatligt lönetilllägg
skola erhålla retroaktiv verkan. En sådan anordning har tillstyrkts av
lönenämndens flertal. Nämndens ordförande har emellertid på denna punkt

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 270. liss o 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

anmält avvikande mening. För egen del anser jag mig icke heller kunna
tillstyrka överbefälhavarens förslag i denna del. Långtidstillägg torde i
enlighet härmed icke böra börja löpa förrän tidigast från och med dagen för
bestämmelsernas ikraftträdande, oavsett vid vilken tidpunkt den stadgade
kvalifikationstiden uppnåtts. Som tidpunkt för ikraftträdandet synes lämpligen
böra sättas den 1 juli 1941.

Därest krig skulle utbryta, bör rätten till långtidstillägg upphöra från dag,
som Kungl. Maj :t bestämmer. I ett sådant läge — då den enskilde måste vara
beredd till vida större insatser än uppoffring av tid — synes nämligen grunden
för tillägget bliva undanryckt.

I enlighet med de nu angivna grunderna för åtnjutande av långtidstillägg
har inom försvarsdepartementet utarbetats ett förslag till kungörelse i ämnet
vilket torde få fogas vid detta protokoll (Bilaga). Därest riksdagen godkänner
dessa grunder, torde kungörelse i huvudsaklig överensstämmelse med berörda
förslag få utfärdas i administrativ ordning.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att godkänna de grunder för långtidstillägg för vissa värnpliktiga,
vilka innefattas i förut omnämnda, härvid fogade kungörelseförslag.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

11

Bilaga.

Förslag till Kungörelse

om långtidstillägg för vissa värnpliktiga.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Värnpliktig, vilken uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet, äger
efter en tjänstgöringstid örn sammanlagt trehundrasextio dagar från och med
ingången av nästföljande kalendermånad utöver eljest medgivna förmåner
åtnjuta långtidstillägg med trettio kronor i månaden eller, då tjänstgöringen
omfattat del av månad, en krona örn dagen. Vid beräkning av nämnda
tjänstgöringstid må endast komma i betraktande den tid, varunder den värnpliktige
efter den 2 september 1939 med åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner
fullgjort tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2
värnpliktslagen. Har den värnpliktige tidigare innehaft anställning över stat,
skall hänsyn dock tagas även till tjänstgöring, som han under sådan anställning
fullgjort efter sagda dag.

Vad i första stycket sägs skall icke äga tillämpning å värnpliktig, som
fullgör tjänstgöring i den för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, stadgade ordning. Ej heller skola bestämmelserna
i nämnda stycke tillämpas å värnpliktig tillhörande årsklass 1939 eller yngre
årsklass (årsgrupp 1940 eller yngre årsgrupp), med mindre han — utöver
ovan omförmälda krigs tjänstgöring örn trehundrasextio dagar — fullgjort
tjänstgöring, därest han tillhör årsklass 1939 (årsgrupp 1940), under minst
etthundraåttio dagar och eljest under minst trehundrasextio dagar. Vid beräknande
av sistnämnda tjänstgöringstider å etthundraåttio och trehundrasextio
dagar skall såväl freds- som krigstjänstgöring tagas i betraktande.

2§-

Har värnpliktig blivit berättigad till långtidstillägg och vinner han därefter
anställning såsom frivillig, skall han vara bibehållen vid sin rätt till
sådant tillägg.

3§-

Med avseende å långtidstillägg skola gälla krigsavlöningsreglementets bestämmelser
rörande månadslön, dock att utbetalning må ske först vid hemförlovning
eller då krigstjänstgöringen eljest upphör ävensom vid hempermittering
tills vidare. Utan hinder av vad nu sagts äger värnpliktig, som
åtnjuter familjebidrag, vid utgången av varje tjänstgöringsperiod om tre
kalendermånader utbekomma upplupet långtidstillägg.

4 §-

Utbryter krig, upphör rätten till långtidstillägg från dag, som Konungen
bestämmer.

12

Kungl. Majlis proposition nr 270.

5 §•

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna kungörelse meddelas av
de centrala förvaltningsmyndigheterna, var för sitt verksamhetsområde, med
iakttagande därav, att erforderligt samråd skall äga rum myndigheterna
emellan för vinnande av enhetlig tillämpning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken
dag långtidstillägg tidigast må börja löpa.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.