Kungl. Majlis proposition nr 266.

1

Nr 266.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående framflgttning
av tiden för återställande av vissa svenska jordbrukskreditkassan
tillhandahållna statsobligationer; given
Stockholms slott den 23 maj 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Vid inrättandet år 1930 av svenska jordbrukskreditkassan ställde staten såsom
grundfond för kassan till förfogande 4^2 procents statsobligationer till
ett nominellt belopp av 15 miljoner kronor. Enligt beslut av 1932 års riksdag
blev grundfonden genom tillskott av ytterligare 10 miljoner kronor i
statsobligationer höjd till 25 miljoner kronor. Härutöver ställdes av 1933,
1934 och 1935 års riksdagar till jordbrukskreditkassans förfogande statsobligationer
till ett belopp av tillhopa 20 miljoner kronor att användas till pantBihang
lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 266.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

förskrivning för lån i riksbanken. Sist avsedda obligationer skulle kassan
återställa till riksgäldskontoret inom vissa angivna tider. Vid 1936 års riksdag
har medgivande lämnats (prop. nr 249, r. skr. nr 340), att tiden för
återställandet av här avsedda statsobligationer till belopp av 20 miljoner kronor
får utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den 30 juni 1941
och beträffande återstående hälften till den 30 juni 1946.

I skrivelse den 12 augusti 1940 har styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan
hemställt, att förslag måtte föreläggas 1941 års riksdag av den innebörd,
att tiden för återställande till riksgäldskontoret av de svenska statens
obligationer till nominellt belopp av 20 miljoner kronor, vilka överlämnats
till jordbrukskreditkassan att pantförskrivas som säkerhet för lån hos riksbanken,
måtte utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den 30
juni 1946 och beträffande återstående hälften till den 30 juni 1951.

Till stöd för denna hemställan har styrelsen bland annat anfört följande:

Att finna en ersättning för den riksbankskredit, som erhållits mot säkerhet
av ifrågavarande obligationer, genom ökad inlåning är exa utväg, som
i nuvarande läge synes svårframkomlig. Visserligen har kasserörelsens inlåningsverksamhet
även efter krigsutbrottet visat tillfredsställande utveckling,
men ju längre nuvarande krisläge varar, desto starkare torde kraven
på jordbrukets tillgängliga medel bliva från det allmännas sida, varmed
kasserörelsens möjligheter att uppbringa kapital på denna väg naturligen
minskas. Märkas bör vidare, att, i den mån ett ökat kapitaltillflöde vinnes
genom inlåningen, detta behöver i första hand disponeras dels för att i nödtorftig
utsträckning vidmakthålla och utveckla rörelsens kreditgivning, dels
för avbetalningar å den upplåning, som skett hos riksbanken mot säkerhet
av fastighetsinteckningar. Beträffande sistberörda upplåning gäller, att den
tillkom i samband med krisen hösten 1939 och nödvändiggjordes för reglering
av vissa korta lån hos affärsbanker etc., som då uppsades för återbetalning.

Måhända kunde någon ifrågasätta, att man genom en skärpning av redan
gjorda kreditinskränkningar skulle kunna bereda medel även för ett frigörande
av de statsobligationer å 10 miljoner kronor, som närmast skola återlämnas.
Styrelsen skulle emellertid anse en dylik väg synnerligen betänklig.
Redan med nuvarande lånemöjligheter kan kasserörelsen endast med stor
nödtorftighet tillgodose sina nxedlemmars kreditbehov, och ökade restriktioner
på detta område skulle sannolikt leda till de svåraste olägenheter för
rörelsen och dess låntagare.

Vad ovan anförts torde vara tillräckligt för att motivera styrelsens uppfattning,
att föreskriften rörande återställandet av de statsobligationer, som
ställts till styrelsens förfogande för belåning i riksbanken, bör upptagas till
omprövning. Enligt styrelsens förmenande bör en dylik omprövning leda till
beslut om visst uppskov med ifrågavarande återställande. Med hänsyn tagen
till att en varaktig lättnad å kapitalmarknaden knappast torde vara att emotse
under den närmaste tiden och till att kasserörelsens behov av ifrågavarande
stöd dels skärpts genom krisen, dels kan beräknas fortbestå tills mera normala
förhållanden åter inträda synes uppskovet böra avse en tid av åtminstone
5 år.

Över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret,
fullmäktige i Sveriges riksbank samt bank- och fondinspektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

3

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha förklarat sig icke ha något att erinra
mot föreliggande framställning.

Däremot ha fullmäktige i riksbanken ansett den begärda förlängningen av
rätten att disponera över ifrågavarande obligationer böra begränsas till tre
år och endast avse de obligationer å nominellt 10 miljoner kronor, vilka skulle
återställas till riksgäldskontoret senast den 30 juni 1941. Denna uppfattning
har biträtts av bank- och fondinspektionen. I inspektionens yttrande har
gjorts gällande, att en av anledningarna för att icke säga huvudanledningen
till att svårigheter kommit att visa sig för jordbrukskreditkassan att återställa
ifrågavarande obligationer är att finna däri att rörelsen väsentligt ökat
sin primärbelåning och för finansiering av denna anlitat upplåning mot
obligationer. Inspektionen har hållit före att det kan bliva reellt möjligt för
jordbrukskreditkassan att i behörig tid frigöra här avsedda statsobligationer
för deras återställande till riksgäldskontoret endast om under den nya övergångstiden
åtgärder bliva på ett verksamt sätt vidtagna för en begränsning
och nedskärning av primärlångivningen.

Av ifrågavarande obligationer skola enligt 1936 års riksdags beslut obliga- Departementstioner
till ett belopp av 10 miljoner kronor återställas före den 1 juli 1941 chefenoch
återstående obligationer före den 1 juli 1946. Jordbrukskreditkassans styrelse
har hemställt om anstånd med obligationernas återställande under fem
år, så att första hälften av obligationerna få återställas före den 1 juli 1946
och andra hälften före den 1 juli 1951. Bank- och fondinspektionen och fullmäktige
i riksbanken ha allenast tillstyrkt anstånd med återställande av
förstnämnda obligationer och som tid härför föreslagit den 1 juli 1944. För
min del finnér jag hinder icke böra möta mot att bevilja jordbrukskreditkassan
anstånd med återställande av de obligationer, vilka enligt 1936 års
riksdags beslut skola återställas före den 1 juli 1941. Då emellertid frågan örn
jordbrukskreditkasserörelsen för närvarande är föremål för utredning och
förslag örn ändrade grunder för denna rörelse kan förväntas komma att
inom en nära framtid föreläggas riksdagen, synes det lämpligt, att anståndet
begränsas till den 1 juli 1942. Frågan örn anstånd med återlämnande av de
obligationer, som enligt förenämnda riksdagsbeslut skola återställas före den
1 juli 1946, torde vid sådant förhållande icke nu behöva upptagas till prövning.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tiden för återställandet till riksgäldskontoret av de
svenska statens obligationer till nominellt belopp av sammanlagt
10,000,000 kronor, vilka enligt riksdagens medgivande
överlämnats till svenska jordbrukskreditkassan för
pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken och
enligt beslut av 1936 års riksdag skola återställas före den 1
juli 1941, må utsträckas till den 1 juli 1942.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar* Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.