Kungl. Majus proposition nr 240.
1
Nr 240.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående bidrag
till allmänna barnhuset; given Stockholms slott den
2 maj 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 maj 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
I skrivelse den 22 juli 1940 har direktionen över allmänna barnhuset anhållit
örn visst ekonomiskt bistånd från statens sida för barnhusets verksamhet.
Innan jag närmare ingår på innehållet i skrivelsen vill jag i korthet
omnämna två tidigare framställningar från direktionen om bidrag till barnhusets
verksamhet.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 240.
1034 41
2
Kungl. Majlis proposition nr 240.
Tidigare framställningar i ärendet.
I den förra av dessa framställningar — dagtecknad den 15 juni 1938 —-omnämnde direktionen, att barnhusets räkenskaper för räkenskapsåren den
1 juli 1934—den 30 juni 1937 utvisat ett underskott å sammanlagt över 86,000
kronor, att underskottet för räkenskapsåret den 1 juli 1937—den 30 juni 1938
komme att utvisa en brist, som torde komma att icke understiga 50,000 kronor,
samt att, under förutsättning av oförändrat understöd till länsförbunden för
år 1938, barnhuset under räkenskapsåret den 1 juli 1938—den 30 juni 1939
komme att nödgas minska sitt kapital med ytterligare i runt tal 90,000
kronor. Underskotten vore huvudsakligen orsakade av det förändrade ränteläget,
på grund av vilket barnhusets årsinkomster under vart och ett av de
fyra senaste åren minskats med ungefär 100,000 kronor. Efter att hava omnämnt
vissa ändamål, för vilka det enligt direktionens mening vore synnerligen
önskvärt att kunna disponera något större belopp än tidigare, samt
framhållit de menliga följderna av en beskärning av barnhusets bidrag till
upptagnings- eller spädbarnshem hemställde direktionen, att barnhuset måtte
av arvsfondsmedel beviljas största möjliga bidrag till täckande av den brist,
som årligen uppkomme för uppehållande av barnhusets nuvarande verksamhet.
— I yttrande över direktionens framställning anförde socialstyrelsen,
att det vore ett för barnavården i riket mycket allvarligt problem, som upprullades
genom allmänna barnhusets försämrade ekonomiska läge. Men då
utvägen att anlita arvsfondens medel för täckande av barnhusets årliga
underskott av skäl, som styrelsen närmare utvecklade, vore betänklig, föreslog
socialstyrelsen, att understöd av statsmedel för budgetåret 1938/39 lämnades
med 50,000 kronor. — Kungl. Majit meddelade beslut i ärendet den
12 januari 1939 och fann därvid ej skäl bifalla direktionens ansökning.
I direktionens andra framställning, som var dagtecknad den 17 januari
1939, hemställde direktionen, att, därest av principiella skäl bidrag från arvsfonden
för täckande av den brist, som årligen uppkomme för uppehållande
av barnhusets verksamhet, icke ansåges kunna beviljas, Kungl. Majit måtte
vidtaga åtgärder för täckande av bristen med andra medel. — Över denna
framställning inhämtades yttranden av socialstyrelsen, socialvårdskommittén
och statskontoret. — Socialvårdskommittén och socialstyrelsen tillstyrkte
därvid, att ett belopp av 50,000 kronor ställdes till allmänna barnhusets förfogande
för täckande av den för barnhuset uppkomna förlusten. — Statskontoret
däremot förklarade, att ämbetsverket med hänsyn därtill att allmänna
barnhusets ställning komme att bliva föremål för prövning av socialvårdskommittén
ävensom med hänsyn till rådande krisläge icke kunde tillstyrka,
att medel äskades hos riksdagen för täckande av den för barnhuset
uppkomna bristen. — Vid anmälan av 1940 års statsverksproposition, femte
huvudtiteln, punkten 75, förklarade jag mig vara nödsakad att, på i huvudsak
de skäl, som åberopats av statskontoret, avstyrka direktionens framställning.
Jag vill i förevarande sammanhang vidare erinra örn att av det å riksstaten
för innevarande budgetår under femte huvudtiteln upptagna anslaget
3
Kungl. Majus proposition nr 240.
å. 115,900 kronor till bidrag till barnhusen enligt föreskrift av Kungl. Maj:t
till allmänna barnhuset utgår ett belopp av 84,700 kronor. Häri ingå dels
belopp, som äga natur av vederlag för gamla privilegier, dels vederlag för
frångångna bötesandelar, dels ock slutligen ett belopp av 1,500 kronor
(manufakturfondsmedel), som synes vara av vanligt anslags natur (se 1930 års
statsverksprop., femte huvudtiteln sid. 183).
Direktionens framställning den 22 juli 1940.
I direktionens nu förevarande framställning den 22 juli 1940 hänvisas till
en början till att det enligt 39 § reglementet den 21 november 1930 (nr 402)
för allmänna barnhuset åligger direktionen att vid förvaltningen tillse, att
barnhuset förbliver i oförminskat åtnjutande av alla dess tillhörigheter.
Såsom i direktionens tidigare framställningar angivits hade emellertid barnhusets
kapital årligen från och med den 1 juli 1934 minskats genom att
dess utgifter varje år överstigit inkomsterna. Till den 1 juli 1940 utgjorde
den sammanlagda minskningen 283,910 kronor 31 öre. Bokföringsmässigt
uppginge dock minskningen icke till detta belopp. En år 1932 uppkommen
större kursvinst vid försäljning av obligationer jämte vissa andra inkomster
hade nämligen av direktionen med tanke på den då motsedda perioden av
låga räntor icke tillagts kapitalkontot utan bokförts såsom en dispositions -fond. Därav hade de årliga förlusterna dittills täckts. Den 1 juli 1940 återstode
av denna fond allenast 39,956 kronor 28 öre. Då utgifterna för det
löpande budgetåret beräknades uppgå till 133,390 kronor utöver inkomsterna,
beräknades således under året barnhusets kapitalkonto komma att minskas
med 93,433 kronor 72 öre. I anslutning härtill åberopar direktionen följande
tablå över beräknade inkomster och utgifter vid allmänna barnhuset under
räkenskapsåret den 1 juli 1940—den 30 juni 1941:
TABLÅ
över beräknade inkomster och utgifter
vid allmänna barnhuset under räkenskapsåret lh 1940—30/6 1941, utgörande
ett sammandrag av direktionens för samma tid fastställda inkomst- och utgiftsstat.
Utgifter.
Understödsverksamhet: Kronor
Allmänna omkostnader ...................................... 12,000
Upptagningshem för äldre barn.................... 160,000
» » späda barn .................. 130,000 290,000
Resor till och från hemmen (barntransporter) ............ 3,000
Förmedling av fosterbarnsvård:
Ombudens löner .................................. 74,000
» resor (inkl. hyresbidrag 16,000) ____ 78,000 152,000
Oförutsedda utgifter ...................................... 18,000 475,000
Egna barnhem i Tureberg, Smedslätten och Söderbärke ............ 68,000
Skyddslingar i fosterhem ................................................ 22,(XX)
Administration ............................................................ 53,000
4
Kungl. Majus proposition nr 240.
Kronor
Pensioner .................................................................. 32,000
Fastigheten Ebbagården.................................................. 2,000
Diverse ........................................................... 3,000
Kronor 655,000
Inkomster.
Statsbidrag, inklusive Malmö barnhusfond 26,750 .................... 111,450
Kanta å värdepapper efter avdrag av ränta å fonder samt avgift för
bankförvar .............................................................. 316,000
Avkastning av tre fastigheter i Stockholm, efter avsättning.......... 94,160
521,610
Brist........................................................................ 133,390
Kronor 655,000
Direktionen yttrar härefter:
För direktionen ter sig nu saken så att, därest Kungl. Majit ej ställer
medel till förfogande för täckande av kapitalbrist eller ock förklarar att
förenämnda bestämmelse i 39 § av barnhusets reglemente ej utgör hinder
för direktionen att fullfölja sin verksamhet under budgetåret 1940/41 enligt
den uppgjorda staten, direktionen måste vid beviljande av understöd för
kalenderåret 1941 skära ned dessa så att kapitalbrist uteblir.
Den sista utvägen skulle emellertid innebära ett raserande av den organisation
som barnhuset genom sin understödjande verksamhet skapat eller
byggt ut. Barnavårdsombuden äro nämligen helt avlönade med medel, som
barnhuset ställer till förfogande åt barnavårdsförbunden, och därest barnhemmens
bidrag från barnhuset skulle beskäras med en tredjedel, vilket
vore nödvändigt för undvikande av barnhusets kapitalförlust, skulle den dagavgift,
som uttages av kommunerna för vård av barn, stiga till ett sådant
belopp att kommunerna till barnavårdens skada ej anlitade barnhemmen.
Detta har ock utvecklats och understrukits av socialstyrelsen i dess utlåtanden
över direktionens tidigare framställningar. Jämväl socialvårdskommittén
uttalar att det enligt dess förmenande icke bör komma ifråga att den av
barnhuset utövade verksamheten inskränkes eller begränsas. I
I fortsättningen upptager direktionen till bemötande de skäl, som anförts
mot att bevilja bidrag till barnhuset av arvsfondsmedel samt kommer därvid
till den slutsatsen, att ett tillfälligt anlitande av sådana medel under den
övergångsperiod, som förflöte innan socialvårdskommittén slutfört sin utredning
örn socialvården, icke kunde vara av sådan principiell betydelse att
betänkligheter däremot kunde möta. Direktionen anhåller därför, att Kungl.
Majit måtte av arvsfondsmedel bereda barnhuset täckning för den brist,
som under budgetåret 1940/41 enligt den uppgjorda staten beräknades uppkomma
vid barnhusets verksamhet. Skulle denna direktionens framställning
icke bifallas och Kungl. Majit ej heller besluta täcka bristen av andra medel,
vore direktionen nödsakad hemställa, att Kungl. Majit måtte förklara, att
vad i 39 § barnhusets reglemente stadgades icke skulle utgöra hinder för
direktionen att under löpande budgetår fortsätta barnhusets verksamhet
enligt den uppgjorda staten.
Kungl. Majlis proposition nr 240.
5
Yttranden över direktionens framställning.
Över direktionens förevarande framställning Lava infordrats yttranden av
socialstyrelsen och soeialvårdskommittén.
Socialstyrelsen anmäler i sitt remissyttrande den 8 januari 1941, att styrelsen
infordrat närmare upplysningar örn orsakerna till att barnhusets inkomster
icke förslå till täckning av utgifterna. Styrelsen hade i anledning
därav från barnhusets direktör mottagit följande den 20 december 1940 dagtecknade
promemoria:
Orsakerna till att barnhusets inkomster icke räcka, utan att ett stort
årligt deficit uppstår, äro huvudsakligen följande tre: minskade inkomster
genom lägre avkastning av kapitalet, väsentligt större antal vårdplatser å
upptagningshemmen i länen mot vad ursprungligen avsetts, samt den rådande
dyrtiden.
1) Ränteminskning. Barnhuset hade tidigare sitt kapital till stor del
mera fördelaktigt placerat, dels såsom lån i fastigheter, dels i obligationer,
med räntor, som i genomsnitt gåvo drygt 5 procent å det utlånade kapitalet.
De goda placeringarna började upphöra för 6 ä 7 år sedan. Vid senare
utlåning måste barnhuset nöja sig med lån till 3 procent, 3.1 procent och
3 Vi procent och ändå binda sådana lån på 10 år. Tack vare kvarstående
förmånlig placering i vissa värdepapper m. m. håller sig likväl ränteavkastningen
i genomsnitt ännu till omkring 4 procent. Minskningen i avkastningen
betyder en minskning av den årliga inkomsten i runt tal av 100,000
kronor, om man räknar med barnhusets nuvarande kapitaltillgång å 10,300,000
kronor.
2) Större antal vårdplatser å barnhemmen. Den verksamhet barnhuset
nu i huvudsak företräder började försöksvis 1926 och 1927 med att några
få hem understöddes. Barnhusets nya reglemente var då icke utgivet, var
för direktionen de första åren måste utverka Kungl. Maj:ts särskilda till
stånd för varje år. Verksamheten utvidgades efter hand, barnavårdsförbund
bildades, allt flera län inrymdes i den nya verksamheten.
Nu står den såtillvida i det närmaste färdigbyggd, att s. k. sorteringshem
finnas i samtliga län (utom i Kristianstads län, som har ett hem gemensamt
med Malmöhus län) samt spädbarns- och mödrahem i det stora
flertalet län och understöd utgår till 56 barnhem (för 1939—1940 med 275,158
kronor) samt till fosterliemsförmedling i samtliga län.
Barnhusets bidrag beräknades ursprungligen på så sätt att från beräknade
driftkostnader först avdrogos inkomster av räntor, gåvor, anslag av landsting
och kommun och dylikt. Återstående kostnad skulle täckas till hälften
med vårdavgifter från barnavårdsnämnderna och till den andra hälften med
bidrag av barnhuset. På grund av den ovan angivna ränteminskningen måste
emellertid sedermera genom en maximering av anslagsbeloppen en betydande
reducering ske och belysande för läget äro följande siffror:
För driften 1940 av upptagningshem och spädbarnshem begärdes sammanlagt
349,874 kronor, men dessa äskanden måste reduceras med i runt tal
57,000 kronor. För 1941 Ilar för barnhemsverksamheten begärts 400,050
kronor, som emellertid måst reduceras med 91,000 kronor. Ändock har
direktionen räknat med en brist för 1940—1941 för barnhuset å 133,390
kronor så att utöver återstoden av dispositionsfonden, 39,956 kronor 28 öre
den 1 juli 1940, för bristens täckande måste tagas 93,433 kronor 72 öre av
barnhusets kapital.
6
Kungl. Maj-.ts proposition nr 240.
Att märka är även att barnhemmen i regel för sin verksamhet i stort
sett helt måste lita till inkomster av vårdavgifter samt av barnhusets anslag,
där ej ett landstingsanslag kunnat utverkas. I den mån barnhusets anslag
måste begränsas, i samma mån måste vårdavgifterna höjas. Då emellertid
en höjning av vårdavgiften lätt kan medföra en minskad intagning måste
sådan ske med stor försiktighet.
För framtiden får nog barnhuset också räkna med ytterligare ökade anslag
på grund av att en del av hemmen förr eller senare måste ersättas
med nya, som bättre motsvara en nyare tids krav men som också bliva
dyrare i driften. I vissa län planeras redan nu uppförande av sådana upptagningshem.
Krav å tillbyggnader för redan understödda hem, som visa
sig äga otillräckligt antal platser, uppstå tid efter annan och barnhuset kan
svårligen undandraga sig att lämna höjt understöd till dessa hem i proportion
till det ökade antalet platser.
3) Dyrtiden. Denna har på ett markant sätt visat sig däri, att för 1941
begärts för i det närmaste samma verksamhet som 1940 i runt tal 50,000
kronor mera än vad begärdes för 1940. Ändock framgår av ansökningarna
att en del av hemmen icke räknat med nu rådande dyrtid, väl i den riktiga
tanken att det knappast lönar sig att komma med ökade krav på barnhuset.
Vid den 18 december 1940 hållet sammanträde för bestämmande av understöd
för 1941 har direktionen trots dyrtidens realitet icke ansett sig kunna
höja de till upptagningshemmen för 1940 beviljade anslagsbeloppen — tillsammans
omkring 300,000 kronor — med mer än sammanlagt 6,700 kronor
under det att, örn endast räknades med 10 procent dyrtid, en höjning av
30.000 kronor vore väl motiverad. Slutligen må påpekas att lönerna till ombuden
måste hållas något så när i nivå med dyrtiden, vadan härför tillkommer
en ökning av cirka 4,000 kronor. Anslagen till fosterliemsförmedlingen
har i övrigt icke höjts för 1941.
Socialstyrelsen yttrar i anslutning till promemorian, att ett återställande
av jämvikt mellan barnhusets inkomster och utgifter genom beskärning av
dess verksamhet i huvudsak måste innebära en minskning av bidragen till
upptagningshemmen. Detta skulle framtvinga en höjning av hemmens dagavgifter
med motsvarande belopp, vilket med säkerhet komme att allvarligt
hämma barnhemmens verksamhet. Åtgärden skulle enligt styrelsens mening
vara desto mera betänklig som den stigande prisnivån likväl syntes komma
att framtvinga någon förhöjning av dagavgifterna. Styrelsen avstyrker därför
bestämt, att åtgärder vidtagas för beskärning av barnhusets verksamhet.
Socialstyrelsen erinrar vidare örn att styrelsen tidigare tillstyrkt, att statsbidrag
med ett belopp av 50,000 kronor ställdes till barnhusets förfogande
för täckande av uppkommen förlust. Denna väg hade enligt socialstyrelsen
numera visat sig oframkomlig. Styrelsen upptager därefter två olika alternativ
till diskussion, nämligen att låta barnhuset taga i anspråk kapitaltillgångarna
och att för ändamålet tillskjuta arvsfondsmedel. Styrelsen stannar
därvid för att tillstyrka den kombinationen av dessa båda alternativ, att av
den per den 1 juli 1941 beräknade bristen, 93,000 kronor, ett belopp av
50.000 kronor täckes genom bidrag ur arvsfonden samt återstoden genom
ianspråktagande av barnhusets kapitaltillgångar.
i
Kungl. Majis proposition nr 240.
Socialvårdskommittén anför i sitt yttrande den 13 mars 1941:
Kommittén har tidigare uttalat, att det torde vara ställt utom fråga, att
barnhusets verksamhet är för barnavården i hög grad gagnande, och att det
icke bör komma i fråga, att den av barnhuset för närvarande utövade verksamheten
inskränkes eller begränsas i avbidan på den blivande översynen
av barnavården i riket. Ej heller torde det, enligt vad kommittén då yttrade,
böra ifrågakomma, att någon viss del av barnhusets verksamhet redan nu
och utan avbidan på den allmänna översynen av barnavården övertages av
staten. Detta är fortfarande kommitténs mening. Emellertid befinner sig
allmänna barnhuset i ekonomiskt tvångsläge, och åtgärder måste på det ena
eller andra sättet vidtagas för ordnande av den ekonomiska frågan, så att
verksamheten kan i oförminskad omfattning fortsättas. Såsom ovan anförts
delar kommittén de betänkligheter, som kunna anföras mot att för ifrågavarande
ändamål disponera allmänna arvsfondens medel. Å andra sidan kan
det icke anses tillfredsställande, att barnhusets kapital år efter år tages i
anspråk för täckande av driftunderskott. Huru än barnavården kommer att
gestalta sig i en reformerad socialvård, finnes utrymme för en banbrytande
verksamhet sådan som den som bedrivits och alltfort bedrives av allmänna
barnhuset. Det är därför synnerligen angeläget, att barnhusets kapitaltillgångar
förbliva i möjligaste mån orubbade för att möjliggöra en sådan verksamhet.
''S
Enligt kommitténs mening skulle det hava varit lyckligast örn den under
innevarande budgetår ujjpkommande bristen kunde täckas av statsmedel.
Då så icke synes kunna bliva fallet, vill kommittén förorda bifall till socialstyrelsens
förslag, att barnhuset som bidrag för täckande av den brist, som
beräknas uppstå den 1 juli 1941, av arvsfondsmedel beviljas ett bidrag av
50,000 kronor, samt att Kungl. Maj:t måtte förklara, att bestämmelserna i
39 § av barnhusets reglemente icke skola utgöra hinder för direktionen att
under löpande budgetår fortsätta barnhusets verksamhet enligt den av direktionen
uppgjorda staten. Kommittén vill emellertid betona, att den anser,
att denna utväg icke bör anlitas för täckande av den brist, som kommer att
uppkomma under följande år, utan vill hemställa, att anslag för detta ändamål
beviljas ur statsmedel.
Mot socialvårdskommitténs yttrande, vid vars avgivande närvarit kommitténs
ordförande samt ledamöterna Bexelius, Hagård, Höjer, Nordgren,
Skoglund, Wangson och Österström, har den sistnämnde anmält avvikande
mening samt förklarat sig anse, att så stor del av arvsfondens tillgångar
som av kommittén föreslagits icke borde bindas till normala driftkostnader.
Enligt denne ledamots mening borde frågan lösas antingen genom ett statsbidrag
å 50,000 kronor eller också genom att nödiga medel skaffades genom
anlitande av allmänna barnhusets eget kapital.
Utredning om samverkan mellan barnavård skonsulenter
och harnavårdsombud.
Vid besvarandet av en under innevarande års riksdag i andra kammaren
framställd interpellation rörande åtgärder i syfte att effektivisera samhällets
barnavård framhöll jag, bland annat, att den arbetsbörda, som påvilade
fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna, redan nu vore så betungande, att
man icke torde kunna räkna med att de skulle kunna medhinna någon mera
8
Kungl. Majus proposition nr 240.
väsentligt utökad tillsyns- och rådgivningsverksamhet på barnavårdens område.
Såsom en utväg att förbättra den fortlöpande lokala barnavårdskontrollen
kunde man, enligt vad jag vidare framhöll, tänka sig ett mera
direkt anlitande av barnavårdsombuden genom att samarbete i någon form
ordnades mellan ombuden och konsulenterna. Jag omnämnde i detta sammanhang,
att jag under hand givit socialstyrelsen i uppdrag att i samråd
med direktionen för allmänna barnhuset utreda, huru en sådan samverkan
lämpligen skulle kunna ordnas.
Socialstyrelsen har, med anledning av det styrelsen sålunda lämnade uppdraget,
med skrivelse den 2 maj 1941 inkommit med en redogörelse för de
till fullgörande av uppdraget hittills gjorda förberedande undersökningarna.
Inledningsvis berör socialstyrelsen i sin skrivelse allmänna barnhusets
nuvarande verksamhet samt åberopar till upplysning härom och örn de
önskemål i fråga örn barnhusets framtida verksamhet, vilka förefinnas inom
barnhusets direktion, en skrivelsen bilagd promemoria av direktionens ordförande,
landshövdingen Bror C. Hasselrot. Promemorian torde såsom
Bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
För egen del betonar socialstyrelsen, under hänvisning till innehållet i
promemorian, betydelsen av det fullständiga inordnandet av all barnhemsverksamhet
i ett systematiskt sammanhang. Endast på så sätt kunde de
olika hemmen rationellt utnyttjas till gagn för de vårdbehövande barnen
och för samhället. Under kontakt med social vårdskommittén deltoge styrelsen
också i en undersökning i syfte att klarlägga föreliggande svårigheter
och bristfälligheter beträffande utnyttjandet av de av barnhuset understödda
sorterings- och spädbarnsliemmen.
I fråga örn behovet av en utbyggnad av samhällets barnavårdsorganisation
konstaterar socialstyrelsen, att de av staten hittills i praktiken vidtagna
dispositionerna för kontroll, ledning och rådgivning icke kunde anses tillräckliga.
En utökad tillsyns- och rådgivningsverksamhet vore enligt socialstyrelsen
synnerligen starkt av behovet påkallad. Det vore enligt socialstyrelsen
i nämnda läge helt naturligt, att den redan framvuxna och för dithörande
praktiskt arbete tillrättalagda organisationen med barnavårdsombuden
toges i anspråk för den behövliga kompletteringen av den statliga
konsulentorganisationen. Socialstyrelsen hänvisar till att barnhusdirektionen,
i likhet med socialstyrelsen, intoge en positiv inställning till åstadkommandet
snarast möjligt av en samverkan mellan barnavårdskonsulenterna och barnavårdsombuden
samt anför fortsättningsvis:
På samma gång råder emellertid enighet örn att någon definitiv form för
barnavårdsombudens inlemmande i den samhälleliga barnavården icke nu
bör sökas, enär socialvårdskommitténs utredning på det förevarande området
icke bör föregripas. De åtgärder, som skola vidtagas, måste sålunda få
karaktären av ett provisorium. Därigenom vinnes även att man får tillfälle
att praktiskt utpröva formerna för en samverkan.
I detta sammanhang vill socialstyrelsen bringa i erinran följande uttalande
av social vårdskommittén i en skrivelse den 19 februari 1941 till statssekreteraren
i socialdepartementet. Efter att lia konstaterat, att barnavårds
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
9
konsulenterna liro så överhopade nied uppgifter av olika slag, att det kan
betvivlas om de hinna med den erforderliga tillsynsverksamheten, uttalar
kommittén, att det icke kan vara lämpligt att nu, då utredning örn socialvårdens
organisation pågår, utöka antalet barnavårdskonsulenter. Däremot
framhålles av kommittén såsom en tillfällig åtgärd, att biträde med tillsynen
över fosterbarnsvården lämnas av länsförbundens barnavårdsombud under
former, som kunde befinnas lämpliga. En sådan lösning av frågan, tillägger
kommittén, kan icke anses vara ur vägen med hänsyn till att barnavårdsombuden
redan förut fullgöra en betydelsefull uppgift inom fosterbarnsvården.
Efter företagna överväganden anser sig socialstyrelsen böra livligt förorda
en organisatorisk anknytning av barnavårdsombudens verksamhet till den
statliga konsulent- och inspektionsverksamheten. En sådan organisation bör
dock av nyss anförda hänsyn erhålla 2^>rovisorisk karaktär.
Yad beträffar formen för den förordade samverkan samt dennas omfattning
vill socialstyrelsen hävda, att det å konsulenterna instruktionsenligt
vilande ansvaret icke bör minskas. Härav följer att någon ändring i konsulentinstruktionen
nu icke bör företagas. Barnavårdsombuden böra sålunda
icke övertaga några av konsulenternas uppgifter utan endast biträda vid
fyllandet av dessa uppgifter.
Ombudens insatser böra i första hand tagas i anspråk för kontroll över
fosterbarnsvården. Under de resor, ombuden i och för sitt arbete i länsförbundens
tjänst företaga, skola de sålunda inspektera barnavårdsnämndernas
verksamhet på fosterbarnskontrollens område. De skola därvid förvissa
sig örn att denna viktiga uppgift av barnavårdsnämnderna ägnas tillräcklig
uppmärksamhet och organiserats på ett praktiskt sätt samt genom
besök konstatera, att kontrollen fungerar tillfredsställande. I fråga örn
fosterhem kan det givetvis endast bli fråga örn stickprov. I fråga örn barnhem
bör gälla som regel, att ett ombud aldrig besöker en kommun utan att
även besöka barnhemmet, såvida detta icke tämligen nyligen besökts av
konsulenten eller ombudet. I den mån ombudet vid sitt besök hos en barnavårdsnämnd
i andra avseenden finner anledning antaga, att nämndens uppgifter
skötas på ett otillfredsställande sätt, till exempel i fråga örn förordnande
av och tillsyn över barnavårdsman, skall ombudet även inspektera
dylika delar av nämndens verksamhet.
I övrigt bör ombud stå till förfogande för att på uppdrag av länsstyrelsen,
statens inspektör, konsulenten samt i viss utsträckning även rnödrahjälpsnämnden
verkställa inspektion eller företaga utredning på fosterbarnskontrollens
område eller i ärende av annat slag, fallande inom barnavårdsnämndens
verksamhetsområde.
Till sist bör ombudet även äga rätt att på eget initiativ företaga utredning
i barnavårdsärende, så snart ombudet finner dylik utredning påkallad
av hänsyn till den samhälleliga barnavårdens och mödrahjälpens rätta bedrivande.
Till förekommande av dubbelarbete och onödiga resor samt i och för ett
planmässigt utnyttjande av de inspektionsmöjligheter, som sålunda genom
konsulenterna och ombuden erbjuda sig, måste det åläggas ombuden att
hålla intim kontakt med vederbörande konsulent ifråga örn resor och åtgärder
i övrigt, liksom konsulent bör underrätta ombuden inom distriktet
örn planlagda resor.
Närmare föreskrifter rörande ombudens uppgifter, däri inbegripet bestämmelser
för säkerst;illandet av en effektiv samverkan mellan konsulent
och ombud, böra utfärdas av socialstyrelsen i samråd med direktionen över
allmänna barnhuset. Socialstyrelsen bör äga att med biträde av statens in
-
Departements
chefen.
10 Kungl. Majus proposition nr 240.
spektor för fattigvård, oell barnavård utöva inspektion över ombudens verksamhet
i här ifrågavarande avseenden. Styrelsen bör hava att själv eller
genom inspektören samt i samråd med barnhusets direktion meddela de anvisningar
för verksamheten, som i övrigt kunna befinnas erforderliga. Inspektören
bör äga att kalla ombuden till gemensamma överläggningar med
konsulenterna.
Socialstyrelsen omnämner därefter, att styrelsen och direktionen över
allmänna barnhuset komme att efter slutförda utredningar avgiva ett definitivt
utformat förslag till det samarbete, varom vore fråga. Detta förslag
komme även att innefatta de dispositioner inom socialstyrelsens s. k. fattigvårdsbyrå,
vilka kunde visas vara påkallade för en effektiv ledning av barnavårdsombudens
verksamhet, särskilt med avseende å den statliga barnavårdsinspektionens
förstärkning med en sakkunnig barnavårdsinspektris.
Socialstyrelsen ingår slutligen närmare på frågan om bidrag från statens
sida till barnhusets verksamhet. Örn den av styrelsen förordade samverkan
mellan barnavårdskonsulenterna och barnavårdsombuden ställdes såsom
villkor för statsbidrag, erliölles därigenom för staten så uppenbara och högst
värdefulla fördelar, att ett väsentligt statsbidrag bleve synnerligen väl motiverat.
Den samverkan, som nu planlades, utgjorde ett skäl för bidrag, som
även i fråga örn innevarande budgetår finge tillmätas en viss betydelse.
Styrelsen vidhölle sin tidigare gjorda tillstyrkan av ett bidrag med 50,000
kronor.
Beträffande den planlagda samverkans framtida ekonomiska konsekvenser
yttrar socialstyrelsen:
Den nyssnämnda planlagda samverkan medför givetvis, att statsbidrag
även i fortsättningen utgår till barnhuset och då beräknas med hänsyn till
kostnaderna för barnavårdsombudens verksamhet. Närmast gäller det statsbidrag
för budgetåret 1941/42. Med hänsyn till att barnhusets kostnader för
ombuden genom här ifrågasatta åtaganden måste komma att stiga, torde för
nästkommande budgetår högre belopp böra ifrågakomma. Det torde av vad
som här förut anförts framstå såsom angeläget, att bidraget icke sättes för
lågt, enär de åsyftade fördelarna av den beramade samverkan mellan ombuden
och konsulenterna i så fall komma att förefinnas mera på papperet
än i verkligheten. Då barnhusets sammanlagda kostnad för barnavårdsombudens
avlöningar, hyresersättningar, resor och expenser belöpte sig till
omkring 155,000 kronor redan under år 1940, synes det socialstyrelsen, av
hänsyn till därefter inträdd prisstegring och till de nyss berörda ökade arbetsuppgifterna
för ombuden, vara väl motiverat att statsbidrag utgår till
allmänna barnhuset för budgetåret 1941/42 med hälften av sammanlagda
kostnaden för ombudens avlöningar, hyresersättningar, resor och expenser
under nämnda budgetår, dock högst med 100,000 kronor.
I fråga örn det i promemorian framförda önskemålet örn beredande av
rätt för barnavårdsombuden till inträde i statens pensionsanstalt vill socialstyrelsen
livligt förorda, att sådan rätt medgives ombuden.
Avkastningen av de tillgångar, vilka huvudsakligen möjliggöra den omfattande
verksamhet i barnavårdens tjänst, som bedrives av allmänna barnhuset,
har sedan en följd av år varit betydligt lägre än tidigare och icke räckt
till för bestridande av utgifterna. Genom tillvaron av en särskild disposi
-
11
Kungl. May.ts proposition nr 240.
tionsfond hava emellertid de uppkomna underskotten kunnat täckas utan att
verksamheten beliövt beskäras eller barnhusets kapital anlitas. Denna fond
beräknas emellertid vara helt förbrukad under nu löpande räkenskapsår
(1 juli 1940—30 juni 1941). Därförutom uppkommer enligt beräkningar, gjorda
vid ingången av räkenskapsåret, en brist å 93,433 kronor 72 öre.
I den sålunda inträdda situationen stå olika alternativ till buds. Ett av
dessa är att begränsa barnhusets verksamhet och på den vägen åstadkomma
balans mellan inkomster och utgifter. Ett anlitande av denna utväg skulle,
enligt vad direktionen över barnhuset upplyser, medföra en beskärning av
bidragen från barnhuset till barnhemmen med en tredjedel, vilket skulle lia
till följd en avsevärd stegring av den dagavgift, som uttages av kommunerna
för vård av barn å barnhemmen. Denna stegring kan i sin tur beräknas
leda till, att kommunerna i stor utsträckning underlåta att anlita barnhemmen.
Såväl socialstyrelsen som socialvårdskommittén hava uttalat sig
mot anlitandet av denna utväg. För egen del tvekar jag ej att avvisa detta
alternativ. Barnhusets nuvarande verksamhet är nämligen ur samhällelig
synpunkt av sådant värde att en dylik begränsning av dess verksamhet icke
är försvarlig.
Det andra alternativet innebär, att direktionen medgives taga barnhusets
kapitaltillgångar i anspråk för den fortsatta verksamheten. En sådan utväg
synes dock böra övervägas allenast örn den under innevarande räkenskapsår
uppkomna bristen kan antagas vara en tillfällig företeelse. Detta är emellertid,
såvitt nu kan bedömas, icke fallet. Det skulle därför innebära ett
successivt försvagande av barnhusets ekonomiska ställning att för täckande
av driftsunderskott anlita dessa kapitaltillgångar. De ekonomiska svårigheterna
skulle ingalunda upphöra utan i stället undan för undan ökas.
Jag är i stället beredd att tillstyrka det återstående alternativet, nämligen
ekonomiskt bistånd från det allmännas sida till barnhusets verksamhet.
Arvsfondsmedlen torde ej böra tagas i anspråk för ändamålet utan i stället
ett direkt statsbidrag ställas till förfogande.
Det ekonomiska stöd till allmänna barnhusets verksamhet, som jag sålunda
vill förorda, avser, såsom nämnts, verksamheten under det den 30
juni 1941 tftlöpande räkenskapsåret. De undersökningar, som pågå rörande
ett mera direkt utnyttjande av barnhusets organisation i den samhälleliga
barnavårdens tjänst, äro därför ej av omedelbar betydelse för anslagsfrågan.
Av visst intresse för dess bedömande är dock, att den fortlöpande lokala
barnavårdskontrollen behöver förbättras, och att den mest framkomliga vägen
att nå denna förbättring på sakkunnigt håll anses vara att närmare anknyta
barnavårdsombuden till den samhälleliga barnavården. Oaktat den
förut omnämnda utredningen ännu icke är slutförd, hava därför i det föregående
vissa uppgifter lämnats örn vad i samband med utredningen hittills
förekommit. Av samma anledning vill jag i detta sammanhang tillika uttala
min principiella anslutning till de synpunkter socialstyrelsen framfört
i frågan.
Med hänsyn till det anförda förordar jag, att storleken av bidraget till
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
allmänna barnhuset för innevarande budgetår bestämmes så, att det ungefärligen
täcker den beräknade bristen under nu löpande räkenskapsår. Av
förut angivna skäl finner jag nämligen icke tillrådligt att ens delvis täcka
den uppkomna bristen genom att taga kapitaltillgångarna i anspråk. För
ändamålet torde därför under rubriken bidrag till allmänna barnhuset böra
anvisas ett obetecknat anslag av 93,000 kronor. Anslaget bör upptagas å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41.
I socialstyrelsens skrivelse beröres även frågan örn statsbidrag till allmänna
barnhuset för framtiden, närmast för budgetåret 1941/42. Först då
ett mera utformat förslag till det ifrågasatta samarbetet mellan barnavårdskonsulenterna
och barnavårdsombuden föreligger, synes man äga tillförlitlig
grundval för att kunna taga ställning till frågan, huruvida denna samverkan
i och för sig kommer att motivera statsbidrag i fortsättningen. Det föreslagna
samarbetet bör enligt min mening, såsom av socialvårdskommittén
framhållits, ha karaktären av en tillfällig åtgärd i avvaktan på förslag från
socialvårdskommittén rörande tillsynen av fosterbarnsvården och får icke
föranleda annat än obetydliga kostnadsökningar. Frågan örn bidrag till
allmänna barnhusets verksamhet under budgetåret 1941/42 kan givetvis av
andra anledningar — likartade dem som framkallat det nu framlagda förslaget
— bliva aktuell. Jag är emellertid i nuvarande läge icke beredd att
hemställa örn äskande av något anslag för allmänna barnhusets verksamhet
under budgetåret 1941/42.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till allmänna barnhuset å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln anvisa
ett anslag av ...................................... kronor 93,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sten-Eric Heinrici.
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
13
Y. P. M.
Bilaga.
angående allmänna barnhusets nuvarande verksamhet och vissa önskemål
beträffande densamma.
Allmänna barnhusets tillkomst oell syfte.
Allmänna barnhuset är en stiftelse, som tillkommit på grund av förordnande
av Gustaf II Adolf. Barnhuset har alltifrån instiftandet haft till
syfte att bereda vård och uppfostran åt värnlösa barn. Den verksamhet
barnhuset för uppfyllande av sitt syfte utövat har givetvis skiftat under
tidernas lopp. Under större delen av förra och de två första årtiondena
av detta århundrade verkade barnhuset såsom ett för hela landet öppet
upptagningshem i Stockholm, varifrån förmedlades vård i fosterhem runt
örn i landet. År 1910 var antalet barn i barnhusets vård nära 6,000. Barnavårdslagarna
av 1917 och 1924 nödvändiggjorde emellertid en omorganisation
av verksamheten. Denna har tagit form och fastställts i Kungl. Maj:ts
för barnhuset utfärdade reglemente den 21 november 1930, som i sin helhet
återfinnes i Svensk författningssamling nr 201 år 1938. (För närmare uppgifter
örn barnhusets tillkomst, tidigare verksamhet och motivering för omorganisationen,
hänvisas till uppsats i tidskrift för Barnavård och ungdomsskydd
år 1930 nr 6.)
Begränsning och omfattning av barnhusets verksamhet.
Kommunerna äro var i sin ort principiellt skyldiga att taga vård örn
värnlösa barn. Barnhuset bör följaktligen ingripa allenast i fall och i den
mån kommun icke har skyldighet eller icke rimligen kan lämna erforderlig
vård. Verksamheten har till syfte att nå sådana barn, som eljest skulle
riskera att icke erhålla lämplig vård. Den bör alltså syfta till att kommuner,
som av olika anledningar icke kunnat ordna sig för att snabbt och på
lämpligt sätt kunna vid påkommande behov taga hand örn värnlösa barn,
härtill beredas hjälp.
I fråga om formen för vård av värnlösa barn utgår barnhuset i enlighet
med barnavårdslagen från att friska, normala sådana barn bäst uppfostras
i goda fosterhem. Att i den mån så tarvas hjälpa kommunerna med att
uppleta sådana hem är en av barnhusets främsta uppgifter. Alla barn lämpa
sig emellertid icke för fosterliemsvård. Sjuka och i olika avseenden ej normala
barn liksom även andra barn, vilka ej passa för vård i enskilda fosterhem,
måste utsorteras. Än vidare tarva barns olika anlag därefter passande
fosterhem. Sålunda erforderlig sortering och gallring kräva i regel någon
tids vistelse å upptagningshem. Sjuka och icke normala barn skola därifrån
sändas till särskilda anstalter eller specialhem, de övriga så fort som
möjligt till fosterhem. Vad särskilt beträffar späda barn till ensamstående
mödrar bör, såväl för barnens som mödrarnas bästa, sambandet mellan mor
och barn i det längsta möjliga bibehållas och stärkas. Härför erfordras
särskilda barnhem, avsedda för vård under en tid av minst 6 månader efter
barnets födelse.
Större städer kunna själva ordna allt vad sålunda angivits såsom önskvärt.
För övriga kommuner erfordras samarbete. För åstadkommande härav
har barnhuset, under förutsättning av kommunernas anslutning länsvis till
barnavårdsförbund, erbjudit understöd dels till avlönande av barnavårds
-
14
Kungl. Majlis proposition nr 240.
ombud med uppgift att tillhandagå kommunerna vid omhändertagande och
placering av värnlösa barn, foster hemsförmedling, dels ock till driften av upptagningshem
för äldre barn, sorter ing shem, och hem för ensamstående mödrar
med späda barn, spädbarnshem
Fosterhems för m ed lin g genom bamavårdsombud.
Fosterliemsförmedlingen förestås och ombesörjes av kvinnliga barnavårdsombud
under ledning av barnavårdsförbund. Sådana förbund finnas i varje
län, dock att Skånelänen äro sammanförda i ett förbund. Ett ombud är
anställt hos varje förbund, med undantag för ett ombud, som är anställt
av Hallands och Göteborgs och Bohus län gemensamt. Ombuden äro med
få undantag stationerade i residensstaden, där de ha sin expeditionslokal
till allmänhetens tjänst. Där finnes också i regel förbundets styrelse. Nästan
alla barnavårdsförbund hava landshövdingen till ordförande. I flera förbund
finnes ett arbetsutskott, till vilket ombudet kan vända sig för att fråga till
råds i de mångskiftande ärenden, som skola av henne behandlas. I de
flesta förbundsstyrelser är vederbörande förste provinsialläkare i länet ledamot
eller har han rätt att deltaga i och yttra sig å styrelsens sammanträden.
Flertalet fattigvårds- och barnavårdskonsulenter tillhöra också på liknande
sätt en eller flera förbundsstyrelser.
Barnavårdsombudet har en omfattande och betydelsefull verksamhet till
barnavårdsnämndernas tjänst. Barnavårdsombudet skall på begäran av barnavårdsnämnd
inom länet — dock i regel ej nämnd, som har egen anställd
arbetskraft till förfogande — tillhandagå nämnden vid omhändertagande av
barn, vid deras placering i fosterhem eller barnhem, skyddshem eller andra
anstalter samt vad därmed i övrigt äger samband.
För fullgörande av denna sin uppgift skall ombudet göra sig noggrant
underrättad om ej mindre samtliga inom länet befintliga barnhem av olika
slag jämte villkoren för barns intagande å desamma än även de möjligheter
i övrigt, som finnas för beredande av vård åt barn. Ombudet bör, då anmälan
inkommer, att ett barn är i behov av vård, i första hand hava kännedom
örn tillgång till platser å av förbundet ledda eller kontrollerade upptagningskem
(sorteringshem och spädbarnshem) men också veta vilka möjligheter
finnas för barnets, och i förekommande fall även dess moders, placering
å andra barnhem eller olika specialanstalter samt under vilka betingelser
intagning där sker. Förbundsstyrelserna böra låta sig angeläget
vara att med ombudets biträde söka förmå befintliga barnhem att inrätta
sig för olika erforderliga vårdformer. Det är således önskvärt att hava tillgång
till hem för stadigvarande vård av s. k. svårplacerbara barn, d. v. s.
barn, så klena eller efterblivna, att de för den skull ej kunna utackorderas,
eller eljest av olika anledningar ej passa i fosterhem. Åstadkommande av
samarbete mellan barnavårdsnämnder och barnhem inom förbundets område
är en av barnavårdsombudens viktigaste uppgifter. Den rationalisering av
vården av värnlösa barn, vartill barnhuset syftar med sin verksamhet, kan
ej uppnås om icke barnavårdsombudet härutinnan lyckas.
Det åligger vidare barnavårdsombudet att uppsöka och hålla förteckning
å goda fosterhem. För erhållande av anvisning på fosterhem bör ombudet
vid besök hos barnavårdsnämnd eller eljest under resor i olika delar av
länet göra förfrågningar om lämpliga hem. Även må annonsering ske. Upplysningar
om anmält fosterhem skola inhämtas från vederbörande barnavårdsnämnd
och dispensärorgan.
Då barnavårdsnämnd begär ombesörjande av vård åt omhändertaget barn,
skall ombudet söka skaffa sig en personlig uppfattning om barnets egenart,
Kungl. Majus proposition nr 240,
15
lynne, begåvning oell utvecklingsmöjligheter. För detta ändamål bör ombudet
som regel tillråda barnets intagande å upptagningshem (sorteringsliem)
för observation och för beredande av möjlighet att närmare lära känna
barnet och därigenom kunna säkrare ombesörja en efter dess anlag och förhållanden
lämpad vård. Därest i undantagsfall dylik vistelse uppenbart
icke finnes erforderlig eller ej kan beredas, bör ombudet personligen besöka
barnet för att örn detsamma skaffa sig egen uppfattning samt vid behov
tillråda och på barnavårdsnämndens begäran ombesörja läkarundersökning.
Anmärkas må att i flera län förbunden ordnat med tillfälle till regelbunden
undersökning genom psykiatriskt utbildad läkare.
Då det är av vikt, att i sorteringsliem intagna barn icke till förfång för
andra vårdbehövande stanna alltför länge på hemmet, föreskriver barnhuset
såsom villkor för understöd att vården å hemmet ej må fortfara längre
än till dess för barnet lämpligt fosterhem kunnat anskaffas eller, därest
barnet på grund av sjuklighet, dåliga anlag eller eljest icke lämpligen kan
överlämnas till fosterhem, till dess för barnet kunnat beredas annan med
hänsyn till dylika särskilda förhållanden erforderlig vård. Detta villkor
gäller dock ej, då antagas må, att barn kan inom viss ej avsevärd tid återlämnas
till sitt hem.
För späda barno och deras mödrar bör barnavårdsombudet anvisa plats
å spädbarnshem. Å sådant hem må även intagas ensamma späda barn, då
modern är död eller då hon på grund av sjukdom ej kan eller bör amma
barnet eller då barnet nått den ålder, att det ej kan krävas att modern åtföljer
barnet. Som allmänt villkor för bidrag till spädbarnshem föreskriver
barnhuset, att hemmet bör i största möjliga utsträckning mottaga mödrar
med späda barn och endast i mindre omfattning ensamma späda barn.
Moder, som å hemmet intages, bör förbinda sig att vistas å hemmet under
amningstiden minst sex månader. Denna bestämmelse innebär icke hinder
för att avkorta vistelsen, örn det kan ordnas så att modern annorstädes
under tillfredsställande förhållanden kan hålla samman med och amma
barnet. Även då så icke kan ske, må i särskilda undantagsfall, där hemmets
styrelse och läkare samt barnavårdsombudet är o örn lämpligheten
ense, intagning ske för kortare tid.
För bidrag till sorterings- och spädbarnshem uppställes som villkor att
intagning såväl som placering vid utskrivning av barn i regel bör ombesörjas
av vederbörande barnavårdsombud. I de fall, där så ej kan eller
anses böra ske, skall anmälan örn dylik åtgärd utan dröjsmål sändas ombudet.
För barn, som ombudet finner böra utlämnas i fosterhem antingen omedelbart
eller efter vistelse å upptagningshem, skall ombudet lämna barnavårdsnämnd
anvisning å lämpligt fosterhem efter att först genom inhämtade upplysningar
och besök i fosterhemmet lia övertygat sig örn detsammas lämplighet.
Om nämnden så begär, förmedlar ombudet, som ofta personligen
ombesörjer barnets överlämnande till fosterhemmet, skriftligt avtal om fosterhemsvården.
Vid därvid förekommande uppgörelser om fosterlön skall ombudet
söka verka för likformighet inom länet samt för fosterlöns bestämmande
till sådant belopp att å ena sidan ingen må lockas att för vinnings
skull taga fosterbarn och å andra sidan möjligheten att erhålla goda fosterhem
icke äventyras. Uppenbart är, att ombudet såsom förmedlare ej kan
åtaga sig något ansvar för att avtalet uppfylles. Vid förmedling av fosterhem
åt barnavårdsnämnd bör ombudet framhålla, att ombudet därigenom
icke åtagit sig någon skyldighet att inspektera hemmet i fortsättningen utan
att denna skyldighet enligt lag åligger vederbörande nämnd. Barnavårdsnämnd,
åt vilken ombudet förmedlar fosterhem, beläget i annan kommun,
16
Kungl. Majds proposition nr 240.
bör av ombudet uppmanas att minst en gång varje år från barnavårdsnämnden
i vistelsekommunen begära uppgift örn fosterhemmet enligt formulär
så uppställt, att barnavårdsnämnden för att fullgöra denna begäran måste
besöka hemmet.
Befinnes barn efter observation å upptagningsliem icke lämpligen böra
utlämnas till vård i fosterhem eller är detsamma utan sådan observation
uppenbart beträffande annat barn, angående vilket barnavårdsnämnd begär
ombudets råd eller bistånd, bör ombudet på begäran gå tillhanda för anskaffande
av all den upplysning och utredning, innefattande även erforderlig
läkarundersökning, som erfordras för barnets intagning å ifrågavarande sjukvårds-
eller specialanstalt, barnhem, skyddshem eller dylikt.
På begäran av barnavårdsnämnd skall ombudet i den utsträckning tiden
det medger, ombesörja transporter av omhändertagna barn. I den mån
detta ej kan ske i samband med någon ombudets tjänsteresa, äger ombudet
för resan betinga sig skälig ersättning av nämnden.
Jämväl fader eller moder till barn, som är i behov av vård, eller barnavårdsman,
barnhem, skyddshem, skyddshemsinspektören, statens inspektör
för fattigvård och barnavård eller annan vederbörande myndighet kunna
vända sig till barnavårdsombudet med begäran örn råd eller bistånd beträffande
barn och i förekommande fall jämväl dess moders vård.
Vid anmälan av enskilda fall skall ombudet göra sig noga underrättad
örn barnet är omhändertaget av barnavårdsnämnd eller står under barnavårdsnämnds
tillsyn samt, då det gäller barn fött utom äktenskap, om vem
som är barnavårdsman. Åtgärd må i dylika fall ej vidtagas utan barnavårdsnämndens
respektive barnavårdsmannens hörande.
Under 1940 anlitades barnavårdsombuden av 1,119 barnavårdsnämnder.
För placering hade till ombuden anmälts 2,526 barn, varav av barnavårdsnämnder
2,240 barn och av enskilda 286 barn. Genom ombudens förmedling
placerades i upptagningsliem 1,405 barn samt i anstalter för specialvård
400 barn. Till fosterhem utlämnades 840 barn, av vilka 602 barn först
intagits å upptagningsliem. 482 barn återlämnades till modern eller föräldrarna.
Barnavårdsombudens arbete till tjänst för barnavårdsnämnderna inskränker
sig emellertid icke till vad dessa siffermässiga uppgifter antyda. I åtskilliga
andra avseenden i samband med barns omhändertagande och placering ha
barnavårdsombuden givetvis viktiga uppgifter att fylla inom bärna- och
mödravårdens område.
Synnerligen önskvärt vore, att barnavårdsnämnderna i än större utsträckning
anlitade ombuden för placering av omhändertagna barn. Det ligger
icke något underskattande av nämndernas förmåga eller goda vilja i påståendet
att ombudet — särskilt efter det omhändertaget barn någon tid vistats
på upptagningshem men även eljest — har större förutsättning att anskaffa
lämpligt fosterhem. Ombudet bär framför allt flera sådana hem att välja
mellan och därigenom ökas hennes möjligheter att finna det för barnet i
fråga lämpligaste. En barnavårdsnämnd, som icke anlitar ombudet, nödgas
mången gång taga det fosterhem, som i trakten står till buds, även örn
lämpligheten uppenbart kan sättas i fråga. Ombyte av fosterhem, för barnets
uppfostran menligt och för nämnden kostsamt, blir därav ofta följden.
Av största betydelse är i detta avseende också barnavårdsombudets organisatoriska
samhörighet och intima kontakt med upptagningshemmen. Så
snart minsta tvekan råder vare sig örn det lämpliga i att över huvud taget
utlämna ett barn till fosterhem eller örn de krav vilka i fråga örn ett visst
barn böra ställas på fosterhemmet, bör barnet intagas å upptagningshem.
Man får där tillfälle att observera barnets egenart och därigenom bättre
17
Kungl. Majus proposition nr 240.
möjligheter att för dess fostran hnna det mest passande hemmet, varjämte
en tids vistelse å upptagningshemmet under goda lugna förhållanden kan
hava ett särdeles gynnsamt inflytande på barnet.
Den hittills vunna erfarenheten giver tyvärr vid handen, att nämnder
emellanåt vända sig till ombudet först då ett fall uppkommer, där vederbörande
nämnd själv ej lyckas utackordera barnet. Blir det regel, att ombudet
endast har svårplacerade barn såsom sitt klientel, kommer ombudet
näppeligen att kunna skaffa goda fosterhem. Man kan emellertid med tillfredsställelse
konstatera att barnavårdsnämnderna under årens lopp i växande
utsträckning använda sig av ombudens tjänster.
Barnav&rdsombudets verksamhet i övrigt.
På begäran av mödrahjälpsnämnd har barnavårdsombudet att biträda
nämnden med anskaffande av kompletterande utredning beträffande hos
nämnden gjorda framställningar, i den mån arbetet härför icke hindrar ombudets
övriga verksamhet.
Barnavårdsombudet skall vid resor inom länet besöka barnavårdsnämndernas
ordförande och därvid göra sig underrättad örn å olika orter förefintliga
önskningar i avseende å ombudets verksamhet. Ombudet bör så
planera sina för olika angivna ändamål anbefallda resor, att varje barnavårdsnämnds
ordförande besökes örn möjligt en gång vartannat år.
För att förvissa sig örn att barn, för vilket ombudet anvisat fosterhem,
kommit till lämpligt sådant, bör sålunda ombudet besöka hemmet, då ombudet
vid sina av olika anledningar företagna resor befinner sig i trakten.
Behnnes av ombudet anskaffat fosterhem så olämpligt att barnet ej längre
bör vistas där, har ombudet att efter samråd med vistelsekommunens barnavårdsnämnd
omedelbart sätta sig i förbindelse med den barnavårdsnämnd
eller den person, som utackorderat barnet, för att få medgivande att genast
förflytta barnet. Vinnes ej rättelse, skall ombudet anmäla förhållandet för
barnavårdsnämnden i vistelsekommunen och, örn ej heller därigenom önskad
åtgärd vidtages, göra anmälan till förbundsledningen. Därest fosterhemmet
icke är så olämpligt, som ovan sägs, men vården dock ej fullt god, bör ombudet
anmäla förhållandet till barnavårdsnämnden i orten med framhållande
av vikten av att vården i hemmet med särskild noggrannhet övervakas.
Barnavårdsombudet bör för barnavårdsnämnden framhålla, att barnavårdsnämnden
genom ombudets kontrollbesök icke befrias från nämndens i lag
stadgade skyldighet att inspektera alla fosterhem i kommunen.
Får ombudet kännedom örn missförhållande i fosterhem, som ej ombudet
anvisat, skall anmälan ofördröjligen ske till barnavårdsnämnden i orten, och
bör ombudet därvid erbjuda nämnden sin hjälp att, örn så erfordras, flytta
barnet. Vidtager barnavårdsnämnden ej erforderlig rättelse, bör anmälan
ske till förbundsledningen.
Det åligger ombudet att ofördröjligen hos förbundsledningen anmäla, om
ombudet Anner anledning till anmärkning mot barnhem, som av förbundet
ledes eller kontrolleras.
Då ombudet fått misstanke örn, att förhållandena i an nät barnhem inom
länet ej äro fullt tillfredsställande, har ombudet att samråda med den barnavårdsnämnd,
som har att öva tillsyn över hemmet. Leder ej detta till
rättelse eller är missförhållandet av svårare art, skall ombudet anmäla förhållandet
till förbundsledningen. I denna anmälan skall lämnas så fullständig
redogörelse över gjorda iakttagelser som möjligt.
Barnavårdsombudet har att i samband med sin verksamhet giva råd och
upplysningar i densamma berörande barnavårdsfrågor.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 240.
1084 4! 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Fosterhomsinven tering.
Under åren 1933—1939 lia fosterhemmen i riket inventerats av barnavårdsombuden
i samarbete med vederbörande barnavårdsnämnd. Denna
inventering bär gått så till, att ombudet besökt fosterhemmen i sällskap
med barnavårdsnämndens ordförande eller annan nämndens ledamot. Ombuden
ha skrivit rapport över gjorda iakttagelser samt varit nämnden behjälpliga
vid de omplaceringar, som efter besöken i vissa fall befunnits erforderliga.
Under denna första inventering har inventerats i sammanlagt
2,266 kommuner och gjorts besök i 24,940 fosterhem med 28,212 fosterbarn,
varvid anträffats 1,842 icke anmälda fosterbarn.
Som bidrag till kostnaderna för denna och för påbörjande under 1939
av en andra inventering, avsedd att ytterligare stimulera barnavårdsnämnderna
för deras tillsynsskyldighet, har barnhuset från Allmänna arvsfonden
beviljats anslag å tillsammans 30,000 kronor.
På grund av nu rådande trafiksvårigheter har emellertid denna andra inventering
hittills tyvärr ej kunnat fortskrida så som varit avsett och önskvärt.
I 16 län påbörjades den år 1939 och under år 1940 har viss inventering,
ehuru i långsam takt, pågått i 14 län, medan 4 län över huvud taget ansett
sig icke kunna sätta i gång därmed. Endast 51 kommuner med 712 hem
och 774 fosterbarn ha under sistnämnda år inventerats.
Bariuivårdsomlmdens anställning oell avlöning.
Barnavårdsförbunden anställa ombuden. Dock skall barnhuset först givas
tillfälle att yttra sig över kompetensen hos de sökande.
Barnhuset betalar barnavårdsförbunden hela kostnaden för avlöning av
barnavårdsombud och dessas resor. Grundlönen utgör 2,700 kronor för år
jämte tre ålderstilliigg, vart å 240 kronor efter respektive 3, 6 och 9 års tjänst.
Å lönen utgår rörligt tillägg enligt civila avlöningsreglementet (Sv. förf.-sami.
ur 272 år 1939) dock, med hänsyn till tiden för grundlönens bestämmande,
med ett procenttal som med 6 enheter understiger det för statens befattningshavare
fastställda. Till ombuden utgår jämväl dyrortsgraderad hyresersättning
för ombudets expedition. Barnhusets understöd till barnavårdsförbunden
för ombudens resor och övriga expenser växla något med hänsyn
till länens storlek. Med hänsyn till den större nytta ett ombud i allmänhet
måste anses göra för sin uppgift, därest ombudet disponerar egen bil, lämnas
därför ett mindre årligt bidrag.
Av barnhuset gjord framställning örn barnavårdsombudens likställande
med barnliemsföreståndarinnor i fråga örn rätt till pension har tyvärr ännu
ej bifallits.
Barnhusets sammanlagda kostnad för barnavårdsombudens avlöningar,
liyresersättningar, resor och expenser under 1940 utgjorde 154,981 krono)1
51 öre.
Barnhusets bidrag till upptagniugsliem.
Vad härefter angår barnhusets bidrag till driften av sorteringshem och
spädbarnshem, så är det icke möjligt att bestämma detta till samma belopp
per barn och plats å alla hem liksom exempelvis statsbidrag till av landsting
uppehållna sjukvårdsan stal ter. Örn å en anstalt av sistnämnda slag statsbidrag
jämte den dagavgift, som uttages för vården, understiger driftkostnaden,
får landstinget vidkännas förlusten, som alltså utdebiteras i landstingsskatten.
En dylik möjlighet skulle ock förefunnits, örn man för samarbete
kommunerna emellan för uppehållande av barnhem anordnat kommunalförbund.
Utsikt härför har emellertid icke förefunnits. Man har i stället
fått utnyttja länsförbunden och dessa hava ingen utdebiteringsmöjlighet och
19
Kungl. Majda proposition nr lilo.
ringa ekonomiska resurser. Årsavgiften för medlemskap är i regel 5 till 15
kronor för varje barnavårdsnämnd. Undantag med såväl ännu lägre som
även högre årsavgifter förekomma dock.
Barnhusets bidrag till upptagningsliem har därför från början måst utmätas
så att det tillhopa med dagavgiften samt de särskilda medel, som
förbunden eventuellt själva inom respektive län kunna för detta ändamål
anskaffa, täckte den faktiska driftkostnaden. Härvid har man emellertid
varit bunden av den bestämmelsen i barnhusets reglemente, att bidraget
icke får överstiga hälften av driftkostnaden. Härtill kom att särskilt i början
av barnhusets understödjande verksamhet dagavgiften å sorteringshemmen
icke lick fastställas till nämnvärt högre belopp än i orten utgående fosterlega,
då eljest risk förelåg att barnavårdsnämnderna av ekonomiska skäl
föredrogo att direkt utackordera omhändertagna barn. Även örn numera
förståelsen för sorteringshemmens betydelse ökats, måste dock alltjämt denna
synpunkt beaktas vid fastställande av dagavgiften.
Dessa förutsättningar och önskemål beträffande bidrag och dagavgifter ha
gjort det synnerligen svårt för barnhuset att rätt bestämma bidragen. Detta
har än ytterligare komplicerats därav att barnhemmens antal och platserna
därå ökats samtidigt som barnhusets inkomster minskats.
I framställning örn bidrag till upptagningsliem får barnavårdsförbunden
framlägga förslagsstater för under förbunden lydande eller med dem samarbetande
barnhem. Därvid skall angivas såväl utgående dagavgifter som
ock de inkomster genom enskilda gåvor eller allmänna bidrag, som hemmen
kunna påräkna. Med ledning härav bestämmer barnhuset sitt bidrag. I
början av verksamheten bestämdes detta till visst belopp per barn och dag
men de senaste åren har på grund av barnhusets begränsade tillgångar
bidraget för året måst maximeras. Det ligger i sakens natur att detta måste
vara för hemmen synnerligen olägligt och för verksamheten hindrande. Kan
icke uppkommande brist täckas genom kommunala anslag eller enskilda
gåvor, står den kvar såsom en förlust, som måste täckas nästa år, och till
sist hämmas verksamheten.
I vissa län lia landstingen beviljat bidrag till upptagningshemmen och
synnerligen önskvärt skulle vara örn så mera allmänt skedde. Enligt senast
erhållna uppgifter lämna härefter angivna landsting bidrag med följande
belopp, nämligen Östergötlands 1,000, Jönköpings 1,500, Kalmar norra 300,
Blekinge 800, Kristianstads 2,100 (högst), Malmöhus 2.400 (högst) Älvsborgs
9,253 (högst), Skaraborgs 1,500 (av fondmedel, som landstinget disponerar),
Örebro 11,000, Västmanlands 6,570 (högst), Kopparbergs 5,000 (varav 2,000
av länets nödhjälpskassa), Jämtlands 2,000 (högst) samt Norrbottens landsting
1,000 kronor.
Då de av barnhuset understödda barnhemmen i regel icke äga något
rörelsekapital, lämnas barnhusets bidrag förskottsvis så, att av det för visst
kalenderår beviljade bidraget utbetalas Vi i mitten av januari, l/i i mitten
av maj, Vi i mitten av september och återstoden när redovisning för verk
samheten och driftkostnaden under kalenderåret lämnats. 1 driftkostnaden
må icke inräknas utgifter för inköp, ny- eller ombyggnad av fastighet eller
reparationer av större omfattning.
Av barnhuset beviljade bidrag till upptagningsliem belöpte sig under 1940
till 281,400 kronor, därav till sorteringshem 145,600 kronor och spädbarnsliem
135,800 kronor. De hem, som sålunda av barnhuset understödjas, äro
till antalet 30 sorteringshem, fördelade med 1 —2 på värjo barn a vårdsförbunds
verksamhetsområde samt 24 spädbarnshem likaledes fördelade på samtliga
barnavårdsförbund. Av sorteringshemmen tillhöra emellertid ott fåtal icke
på samma sätt som de övriga den stora organisationen i det att till dem
utgår bidrag endast för visst mycket begränsat antal platser som stiillts till
20
Kungl. Majus proposition nr 240.
barnavårdsförbundets förfogande. Därutöver har beviljats till två hem för
svårplacerbara barn, ett för gossar och ett för flickor, tillhopa 10,620 kronor,
vadan hela kostnaden utgjorde 292,020 kronor.
Vissa önskemal beträffande barnhusets verksamhet.
Fosterhemsförmedling genom barnavårdsombudet samt sorterings- och
spädbarnshem äro nödvändiga komplement av varandra. De utgöra tillsammans
en helhet som ej kan brytas utan skada för de olika verksamhetsgrenarna.
Under årens lopp har emellertid alltmer framträtt behovet av en utveckling
av denna verksamhet och särskilt dess komplettering med flera hem
för svårplacerbara barn. Det har nämligen visat sig, att på upptagningshemmen
barnen i allt större utsträckning måst kvarstanna längre tid än
man från början ansett sig böra räkna med och detta av flera orsaker. Dels
har det gällt barn, vilka konstaterats vara i behov av anstaltsvård av något
slag men på grund av platsbrist på vederbörlig anstalt icke kunnat vid
önskad tid mottagas där, men dels och framför allt har det gällt barn, som
befunnits i behov av en längre tids vård och observation på upptagningshemmet,
innan man kunnat träffa något avgörande örn dess framtida placering
samt barn vilka, utan att vara i behov av verklig anstaltsvård dock
icke lämpa sig för vård i enskilt fosterhem, med andra ord de s. k. svårplacerbara
barnen.
Genom att de knappt tillmätta platserna på upptagningshemmen på detta
sätt under alltför lång tid upptagas av vissa kategorier barn, lia dessa hem
icke i den omfattning, som varit önskvärd, kunnat tjänstgöra som verkliga
upptagningshem för observation och tillfällig vård.
Då detta problem med åren blivit allt besvärligare, bär hösten 1940 av
statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör i samarbete med barnhuset
igångsatts en undersökning i syfte att utfinna de lämpligaste vägarna fölen
lösning av problemet.
Genom denna undersökning hoppas nian få fram bland annat i vilken
utsträckning en onormalt lång vårdtid har sin grund i den ena oller andra
av ovannämnda orsaker eller kanske ytterligare andra, men därjämte även
beträffande de svårplacerbara barnen de mest framträdande anledningarna
till att barnen i de enskilda fallen icke i vanlig ordning kunnat utplaceras,
som t. ex. uppfostringssvårigheter, efterblivenhet eller fysiska defekter hos
barnet.
Undersökningen, som verkställes av socialstyrelsen och allmänna barnhuset
gemensamt under medverkan av barnavårdsombuden, omfattar samtliga
de barn, som under åren 1937—1939 under någon tid vårdats på de av
barnhuset understödda sorteringshemmen. Primärmaterialet omfattande inemot
3,000 barn är insamlat och bearbetningen därav påbörjad.
Att få dessa frågor allsidigt belysta har synts vara av betydelse icke
endast för de närmast berörda upptagningshemmen utan för barnhems verksamheten
i landet i dess helhet. Detta icke minst därför att det vore
olyckligt örn återigen började växa fram enstaka barnhem, kommunala eller
enskilda, med mycket begränsat upptagningsområde, då i sådant fall stora
risker föreligga att man ånyo får hem, som äro en kombination av hem för
stadigvarande och för tillfällig vård och som därjämte måste mottaga såväl
späda barn som äldre. Ju mera fullständigt ali barnhemsverksamliet kan
inordnas i ett helt systematiskt sammanhang, dess större utsikter torde
föreligga att få de olika hemmen rationellt utnyttjade och så anordnade att
de bli av största gagn för barnen och samhället.
Förut har redogjorts för de förutsättningar och svårigheter, som förelegat
för utmätande av barnhusets bidrag till upptagningshem. För att få i gång
21
Kungl. Majus proposition nr 240.
ett barnhem och för att driften skulle kunna uppehållas har barnhuset måst
sätta sitt bidrag i förhållande till driftkostnaden och detta även i fall, då
denna måst anses högre än som bort vara påkallat. Framhållas må, att
höga driftkostnader i många fall kunna vara beroende på förhållanden, varöver
hemmens ledning knappast kunna råda; exempelvis höga. hyreskostnader
eller höga personalkostnader, föranledda av mindre lämpliga lokaler.
Ett annat förhållande, som kunnat te sig orättvist, är att hem, som genom
bidrag från enskilda eller eljest fått utgifterna minskade, därigenom fått
mindre bidrag från barnhuset än ett hem, som ej haft dylika bidrag. Att
detta ej uppmuntrat till försök att skaffa extra inkomster är uppenbart. De
understödda hemmens icke allenast dagkostnad och dagavgifter utan även
bidrag från barnhuset växla följaktligen högst avsevärt. Sålunda må anmärkas,
att enligt senast tillgängliga uppgifter är för sorteringshem .dagkostnaden
högst tre kronor 7 öre. lägst en krona 74 öre, barnhusets bidrag för
vårddag högst en krona 40 öre, lägst 33 öre och dagavgiften högst en krona
80 öre, lägst en krona samt för spädbarnsheni dagkostnaden högst tre kronor
10 öre, lägst en krona 92 öre, barnhusets bidrag per vårddag högst en krona
32 öre och liigst 59 öre samt dagavgiften högst tre kronor och lägst en
krona 25 öre.
På grund av det anförda har det sedan länge varit ett önskemål för direktionen
att kunna övergå till ett system för bidrag, avseende visst belopp
per underhållsdag lika för hem av ensartade slag. jämlikt 65 § i lagen örn
samhällets barnavård fastställer Kungl. Maj:t vårdtaxa för vissa barnhem i
olika orter av landet. Med ledning därav kunde barnhuset för av barnhuset
understödda hem fastställa sitt bidrag, under förutsättning att hälften av
en såsom skälig beräknad vårdkostnad betalades av vederbörande kommun
i dagavgift och andra hälften bestredes av barnhuset. Barnhuset skulle
alltså som villkor för visst bidrag för vårddag föreskriva att av vederbörande
kommun eller enskild vårdbetalande icke hnge i dagavgift uttagas högre
belopp än barnhusets bidrag. Detta system förutsätter emellertid möjlighet
för barnhemmen att på något sätt få eventuellt uppkommande brist ersatt.
Barnhusets direktion skulle helst se, att detta ordnades genom landstingens
bistånd. Såsom redan framhållits lämna åtskilliga landsting bidrag till
barnavårdsförbunden eller upptagningshemmen. Barnhuset borde genom
barnavårdsförbunden göra framställning till samtliga landsting. Häri skulle
barnhuset erbjuda sig att betala visst bidrag per vårddag under villkor att
vederbörande barnhem ej uttoge större belopp i dagavgift och under förutsättning
tillika, att landstinget förbunde sig att garantera förbunden att ersätta
den brist, som vid dylikt bidrag och dagavgift kunde uppkomma vid
inom landstingsområdet belägna barnhem.
Vid ett dylikt system skulle det bli väsentligt starkare intresse för barnhemsstyrelser
att söka nedbringa utgifterna och skaffa sig inkomster från
enskilda och dylikt.
Barnhusets direktion vågar hysa den förhoppning, att behovet och tillliten
till den av barnhuset understödda verksamheten numera kännes så
starkt, att ett dylikt system skall kunna genomföras.
Inom barnhusets direktion har vidare diskuterats möjligheten till viss
begränsning av bidragen till upptagningshem. Med fasthållande vid den
ursprungliga avsikten med barnhusets bidrag eller att hjälpa kommuner,
som icke rimligen eller lämpligen sjiilva borde uppehålla barnhem, har framkommit
tanken att icke lämna bidrag till vården av barn, som komma från
städer av den storlek, att (le borde själva halla och bekosta barnhem. Att
barn från dylika städer i icke liten utsträckning vistas å av barnhuset understödda
hem, framgår av verkställda utredningar. Det antal invånare, sorn
skulle bli utslagsgivande flir bidrag eller icke bidrag från barnhuset, torde
22
Kungl. Majlis proposition nr 240.
bli föremål för närmare utredning. I viss mån måste vid sådan begränsning
även stadens art, exempelvis industri- eller sjöstad, öva inflytande.
Hur mycket som enligt ett dylikt system för bidragsgivning kunde besparas,
beror givetvis på hur lågt nian sätter gränsen. I varje fall lärer
icke kunna vinnas så mycket, att önskvärd utvidgning av barnhusets understödsverksamhet
kan vinnas.
Då nu fråga på allvar uppkommit örn en starkare anknytning av barnhusets
verksamhet till samhällets barnavård i dess helhet aktualiseras de
rådande svårigheterna. Starka och sakliga skäl tala nu för att den enda
och mest rationella lösningen vinnes genom att barnhuset får hjälp från
staten helt eller delvis med kostnaderna för någon eller några av de grenar
verksamheten omfattar.
Närmast härtill torde vara fosterhemsförmedlingen genom barnavårdsombuden.
Örn så skedde, skulle ock härigenom vinnas den mycket stora
fördelen, att deras arbete auktoriserades och därigenom finge väsentligt
större effekt. För närvarande är barnavårdsombudens biträde ett erbjudande
åt kommunerna från barnhuset genom förbunden. Huruvida de anlitas, är
således helt beroende på vederbörande kommun. Någon rätt att själv taga
initiativ tillkommer ej barnavårdsombud. Detta har också tagit sig uttryck
i de ovan återgivna bestämmelserna i barnavårdsombudens instruktion, enligt
vilken av ombudet påträffade missförhållanden skola anmälas till ombudets
arbetsgivare, förbundsledningen, som har att besluta om de åtgärder, vartill
ombudets iakttagelser och anmälan må föranleda. Denna ombudets inofficiella
ställning har särskilt vid inventeringen av fosterhem trätt i dagen.
Det har vid dessa varit vederbörande barnavårdsnämnd, som med biträde
av ombuden verkställt inventeringen. Barnavårdsombudet har varit allenast
rådgivande.
Med hänsyn till att socialvårdens omorganisation är föremål för särskild
kommittéutredning, kan det väl svårligen ifrågakomma att i denna ordning
förstatliga barnavårdsombudens verksamhet, men därest staten genom bidrag
till barnhuset bekostade barnavårdsombudens verksamhet, vore det dock
naturligt, att åt barnavårdsombuden kunde i viss utsträckning uppdragas
åligganden och befogenheter, som nu tillkomma statens barnavårdskonsulenter,
men som dessa med hänsyn till distriktens storlek ej medhinna.
Närmast torde härvid komma i fråga att bereda länsstyrelserna rätt att var
inom sitt län kunna anlita jämväl ombuden för biträde i olika avseenden
vid fullgörande av de åligganden, som länsstyrelse har beträffande barnavården,
särskilt uppsikten enligt 20 § barnavårdslagen.
Framhållas må att bidrag från staten till barnavårdsombuds avlöning
givetvis måste få till följd deras rätt till inträde i statens pensionsanstalt.
Finge barnhuset ett tillräckligt ekonomiskt stöd från staten, skulle det
bli möjligt att kunna giva sorteringshem och spädbarnshem understöd för
större antal platser, vilket är högeligen önskvärt, och möjligen även utvidga
understödet till att i andra hand avse hem för stadigvarande vård.
Detta senare förutsätter en ändring av barnhusets reglemente. Ett utkast
härtill, vilket dock icke varit föremål för behandling, inom direktionen bifogas.
x) Detsamma giver jämväl uttryck för att barnhusets understödsverksamhet
bör begränsas till kommuner, som icke skäligen eller liimpligen
själva böra anordna barnhem.
Stockholm den 25 april 1941.
Bror C. Hasselrot.
Ordförande i direktionen över Allmänna barnhuset.
'') Här ej återgivet.
Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.