Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
1
Nr 23B.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående anslag till tullverket
för budgetåret 1941/42; given Stockholms slott
den 25 april 194-1.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 april
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen samt
t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Bergquist:
Under rubriken Tullverket äro i riksstaten för innevarande budgetår uppförda
tre förslagsanslag, nämligen ett å 940,000 kronor till avlöningar till
befattningshavare hos generaltullstyrelsen, ett å 18,200,000 kronor till avlöningar
till befattningshavare å tullstaten samt ett å 2,138,000 kronor till omkostnader.
I skrivelse den 23 oktober 1940 gjorde generaltullstyrelsen framställning
angående medelsbehovet under förenämnda tre anslag för budgetåret
1941/42.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 236.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Styrelsens förslag innebar bland annat en nedskärning av utgifterna för
icke-ordinarie personal vid tullstaten. I årets statsverksproposition omnämndes,
att undersökningar påginge rörande möjligheterna till såväl ytterligare
besparingar som andra åtgärder för anpassning av tullverkets organisation
efter de av krisläget betingade förhållandena, bland annat genom tillfällig
överföring av viss arbetskraft till annan verksamhet. Då hithörande spörsmål
ansågos böra bli föremål för fortsatt utredning och det därjämte fanns
önskvärt att för bedömande av anslagsbehovet för nästa budgetår kunna
ännu någon tid följa utvecklingen inom verkets arbetsområde, upptogos anslagen
till tullverket i riksstatsförslaget med endast beräknade belopp. Generaltullstyrelsens
avlöningsanslag beräknades till 940,000 kronor, tullstatens
avlöningsanslag till 17,950,000 kronor och omkostnadsanslaget till 2,418,000
kronor.
Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majit förslag örn äskande av
ifrågavarande tre anslag för nästa budgetår. Därvid torde till en början få
upptagas vissa organisationsfrågor avseende tullverkets kustbevakning. Vidare
torde jag få anmäla fråga om indragning av den ersättning, som för
närvarande utgår till rådhusrätterna för handläggning av tullmål.
Vissa organisationsspörsmål rörande tullverkets kustbevakning.
I skrivelse den 12 november 1940 hemställde generaltullstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte förordna örn verkställande av utredning rörande utvidgade arbetsuppgifter
för tullverkets kustbevakning vid krig eller krigsfara eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Till stöd för framställningen
anförde styrelsen bland annat, att till följd av nedgången i utrikes
fartygstrafiken och i den yrkesmässigt bedrivna smugglingen de arbetsuppgifter,
som enligt tullförfattningarna ålåge kustbevakningen, under
senare tiden väsentligt minskats i omfattning. Å andra sidan hade nya av
krissituationen föranledda arbetsuppgifter för kustbevakningen tillkommit.
De nya arbetsuppgifterna hade emellertid å större delen av kusten visat sig
icke tillräckliga för att jämte de uppgifter, som kustbevakningen hade att
fullgöra för tillsyn över tullförfattningarnas efterlevnad, bereda personalen
full sysselsättning. Styrelsen hade därför funnit det böra bliva föremål för
undersökning, huruvida icke kustbevakningspersonalen lämpligen skulle kunna
åläggas att biträda vid fullgörandet av vissa ytterligare uppgifter, som
ankomme på militära myndigheter eller på andra civila myndigheter än tullmyndigheterna.
I anledning av general tullstyrelsens framställning bemyndigade Kungl.
Majit den 22 november 1940 chefen för finansdepartementet att tillkalla
högst tre sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med utredning
i berörda hänseende. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades
samma dag byråchefen i generaltullstyrelsen P. H. Lindberg, landsfogden
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
3
i Stockholms län K. G. Persson och kommendörkaptenen Stig H:son Ericson
såsom sakkunniga. Tillika uppdrogs åt Lindberg att i egenskap av ordförande
leda de sakkunnigas arbete.
De sakkunniga ha den 22 mars 1941 avgivit utredning i ämnet. Häröver
lia yttranden infordrats från åtskilliga myndigheter, däribland överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter, marinförvaltningen, vissa länsstyrelser,
generaltullstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket ävensom allmänna
lönenämnden, som i ärendet samrått med försvarsväsendets lönenämnd.
Med hänsyn till ärendets beskaffenhet bör beträffande vissa delar av utredningen
någon närmare redogörelse icke intagas i statsrådsprotokollet,
utan torde i dessa delar få hänvisas till handlingarna, vilka komma att tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott.
Beträffande kustbevakningens uppgifter inom tullverket och krisförhållandenas
inverkan på dessa uppgifters omfattning framgår av sakkunnigutredningen
bland annat följande.
Kustbevakningens uppgift att söka förhindra och upptäcka olovlig införsel
av varor har under 1920- och 1930-talen främst varit inriktad på bekämpande
av den yrkesmässigt bedrivna spritsmugglingen. Denna har emellertid
under de sista åren varit stadd i avtagande och efter krigsutbrottet
praktiskt taget upphört. På grund härav kunde tullverkets utsjöbevakning
indragas under hösten 1939. Vidare har det övriga bevaknings- och spaningsarbete!
kunnat successivt minskas och patrulleringen med motordrivna
fortskaffningsmedel avsevärt inskränkas. Härigenom ha göromålen för den
del av kustbevakningen, vars huvudsakliga arbetsuppgift bestått i bekämpandet
av spritsmugglingen, undergått en betydande minskning.
Vad angår den kustbevakningen tillkommande uppgiften att inom tullområdet
utöva uppsikt över fartygstrafiken för tillsyn av att i tullhänseende
meddelade bestämmelser efterlevas, har även behovet av dylik uppsikt påverkats
av den i följd av krisläget inträdda nedgången i fartygstrafikens omfattning,
örn än denna nedgång i viss mån uppväges av att fartygen under
nuvarande förhållanden i större utsträckning än eljest framgå genom farleder
inomskärs. Framför allt har emellertid den knappa tillgången på flytande
bränsle medfört, att patrulleringar med motordrivna fortskaffningsmedel
måst begränsas till vad som varit oundgängligen nödvändigt. På grund
härav bär kustbevakningen i mindre utsträckning än tidigare tagits i anspråk
för ifrågavarande allmänna uppsikt.
Samtidigt har emellertid kustbevakningen till följd av krisläget fått vissa
nya arbetsuppgifter. Sålunda anlitas kustbevakningen bland annat för tillsyn
å efterlevnaden av de numera talrika exportförbuden, särskilt vid fartygs
lastning å ort utom tullplats, samt för kontroll med avseende å proviantering
av fiskefartyg.
De för kustbevakningen inom dess egentliga verksamhetsområde inträdda
förändringarna med avseende å arbetets omfattning ha gjort sig i olika grad
gällande inom skilda delar av kusten. Beträffande kustbevakningen i dess
helhet kan emellertid konstateras, att i fråga örn det egentliga kustbevakningsarbetet
krigsförhållandena medfört en så avsevärd nedgång i arbetsmängden,
att trots personalindragningar den kvarvarande personalen icke
har full sysselsättning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Kustbevakningen bär med tillämpning av tidigare meddelade föreskrifter
anlitats jämväl för vissa marina uppgifter samt för en del civila övervakningsuppgifter,
som ej ingå i den egentliga tulltjänsten. De sakkunniga påvisa
emellertid, att detta med hänsyn till närmare angivna förhållanden kommit
att ske endast i begränsad utsträckning. Kustbevakningspersonalen har
dock, enligt vad de sakkunniga vidare framhålla, visat sig synnerligen lämplig
för dylika uppgifter, vilket mestadels även varit fallet beträffande båtmaterielen
vid kustbevakningen.
De sakkunniga framhålla, att vid krig eller krigsfara liksom under förhållanden
sådana som de nu rådande inom marinen föreligger ett framträdande
behov såväl av personal, lämplig för övervakningsverksamhet inom kusttrakterna,
som av fortskaffningsmateriel, ägnad för sådan verksamhet. Enligt
de sakkunnigas mening skulle kustbevakningen med fördel kunna användas
för tillgodoseende av detta behov i större utsträckning, än som hittills
varit fallet. Med hänsyn till beskaffenheten av den tjänstgöring, som
inom tullverket tillkommer kustbevakningen, anse de sakkunniga det vara
lämpligt, om kustbevakningens verksamhet inom marinen finge tyngdpunkten
förlagd till sådana uppgifter, som äro avsedda för den marina krigspolisen
(SFS 1940:958).
Kustbevakningens verksamhet under normala förhållanden karakteriseras
av de sakkunniga såsom ett slags sjöpolistjänstgöring, ehuru huvudsakligen
begränsad till övervakning av efterlevnaden av tullförfattningarna. Med hänsyn
till den svaga polisbevakningen i våra skärgårdsområden anses en utvidgning
av denna sjöpolistjänst till att omfatta även andra övervakningsuppgifter
inom kustbevakningens tjänstgöringsområde såsom en redan under
fredsförhållanden lämplig och ändamålsenlig åtgärd. Så mycket mer måste,
yttra de sakkunniga, en sådan utvidgning av kustbevakningens arbetsuppgifter
vid inträdande krigsförhållanden synas påkallad för att icke säga nödvändig.
Med hänsyn till erfarenheterna från den hittillsvarande användningen av
kustbevakningen för uppgifter av hithörande slag anse de sakkunniga, att en
anordning, enligt vilken marinen vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap
kan förfoga över kustbevakningen i dess helhet, innefattar den
bästa lösningen av frågan örn kustbevakningens utnyttjande.
Från angivna utgångspunkter förorda de sakkunniga, dels att kustbevakningspersonalen
inordnas i marinens krigspolis, dels ock att dennas uppgifter
utvidgas att avse en allmän sjöpolistjänst. De sakkunniga tänka sig, att
kustbevakningspersonalens verksamhet såsom krigspolis skall kunna bedrivas
på sådant sätt, att kustbevakningens åligganden inom tullverket i allmänhet
bliva ombesörjda samtidigt med utövandet av krigspolistjönsten. I den
mån så ej kan ske, förutsättes det skola ankomma på vederbörande marina
organ att i samråd med kustbevakningschefen och kustdistriktcheferna ordna
tjänstgöringen inom krigspolisen så, att tullverkets intressen bliva vederbörligen
tillgodosedda.
Den tjänstgöringsskyldighet i marinen, som enligt förslaget skall åläggas
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
5
kustbevakningspersonalen, angives som nära jämförbar med den skyldighet
att under motsvarande förhållanden tjänstgöra vid marinen, som åligger lotsoch
fyrpersonalen. De i sistnämnda hänseende meddelade bestämmelserna
(SFS 1925: 502 och 503, 1939: 567) lia tjänat till ledning vid utformandet av
de sakkunnigas nu avgivna förslag.
Med avseende å spörsmålet, huruvida kustbevakningspersonalen är skyldig
att underkasta sig sådan utvidgning av tjänstgöringen, varom här är
fråga, framhålla de sakkunniga, såvitt den ordinarie personalen angår, att
tjänsteman, å vilken civila avlöningsreglementet är tillämpligt, jämlikt 3 §
1 mom. i reglementet är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas
i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Då nämnda
reglemente är tillämpligt å samtliga ordinarie tjänstemän vid kustbevakningen
och då här enligt de sakkunnigas mening fråga är allenast om en utvidgning
av tjänsteåliggandena, anse de sakkunniga, även om tjänstemännen under
tjänstgöring vid marinen bliva underställda marina myndigheter, hinder
icke möta att ålägga dem dylik utsträckt tjänstgöringsskyldighet.
Enligt de sakkunnigas förslag skall kustbevakningschefen i generaltullstyrelsen
utöva chefskapet över kustbevakningen jämväl då denna tagits i
anspråk för tjänstgöring vid marinen. Han förutsättes därvid skola underställas
chefen för marinen för handläggning av ärenden, som röra marinens
krigspolis. Därmed är avsett att vinna en enhetlig prövning av sådana frågor,
som angå krigspolisen i dess helhet.
Inom varje område (marindistrikt o. s. v.) skall ledningen av marinpolisen
enligt förslaget utövas av en särskild marinpolischef, utsedd av vederbörande
militära chefsmyndighet med hänsyn därvid tagen till att han såvitt
möjligt bör vara förtrogen med de arbetsuppgifter av poliskaraktär, som
skola tillkomma krigspolisen.
Vad beträffar den kustbevakningschefen underställda tullpersonalen, skola
enligt förslaget jämväl byråingenjören och byråinspektören å kustbevakningschefens
expedition tjänstgöra vid marinen, varvid de skola biträda kustbevakningschefen.
Kustdistriktcheferna skola enligt förslaget vid tjänstgöringen
inom krigspolisorganisationen vara underställda dels kustbevakningschefen
och dels cheferna för vederbörande marindistrikt. De förutsättas skola
liksom i fredstid handlägga kustbevakningen berörande personal- och kameralärenden
och vidare skola i vanlig ordning fullgöra inspektion och andra
åligganden enligt för dem gällande instruktion.
Skyldigheten för kustbevakningspersonalen att vid mobilisering eller förstärkt
försvarsberedskap tjänstgöra vid marinen skall enligt de sakkunnigas
förslag inträda, då så påfordras. Därmed avses, att marinen skall äga bestämma,
när och i vilken omfattning marinen önskar taga kustbevakningen
i anspråk. De sakkunniga lia nämligen ansett det vara lämpligt, att marinen
finge möjlighet att anpassa kravet på biträde av kustbevakningen efter omständigheterna.
Krigspolisen skall fortfarande kunna, där så finnes lämpligt,
av vederbörande militäre chef ställas till civil polismyndighets förfogande.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Det har förutsatts, alt tulltjänsteman under tjänstgöring vid marinen fortfarande
skall äga de befogenheter, som tillkomma honom såsom tulltjänsteman,
och vara underkastad de skyldigheter, som åvila honom i sådan egenskap,
ävensom att han vid fullgörande av sådana åligganden skall vara underställd
vederbörande myndighet eller förman inom tullverket. För klarläggande
av befälsförhållandena har vidare föreslagits, att tulltjänsteman
vid tjänstgöringen i marinen skall, för så vitt han icke redan innehar viss
tjänsteställning inom marinen, hänföras till marinens reserv och tilldelas
viss grad inom denna.
I fråga om avlöningsförhållandena under tjänstgöringen vid marinen erinra
de sakkunniga, att enligt 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet för civil
anställningshavare i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del av försvarsväsendet
placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem,
som åligga honom i fredstid, skola tillämpas i fred gällande avlöningsbestämmclser
jämte de ytterligare föreskrifter, som kunna varda meddelade.
De sakkunniga anföra vidare, att den tjänstgöring vid marinen, som skulle
ankomma på kustbevakningspersonalen vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap,
visserligen medför, att nya uppgifter åläggas personalen och
att personalen blir hänförlig till krigsmän, men att fråga dock ej är örn
någon väsentlig förändring av tjänstgöringen. På grund därav anse de sakkunniga,
att personalen, i. enlighet med nämnda föreskrift i krigsavlöningsreglementet
bör, i likhet med vad som gäller i fråga örn lots- och fyrpersonal
under tjänstgöring vid marinen, äga åtnjuta avlöning och andra förmåner
enligt vederbörliga civila avlöningsreglementen och tilläggsbestämmelserna
därtill. Från den allmänna regeln, att tjänsteman skall under
tjänstgöring vid marinen äga behålla honom eljest tillkommande förmåner
och ersättningar, har emellertid förordats undantag i fråga örn rätten till
traktamentsersättning vid resor i tjänsten. Undantaget innebär i huvudsak,
att traktamentsersättning enligt det särskilda av Kungl. Majit fastställda
resereglementet för tullverket icke skall utgå till tjänstemän i 12 lönegraden
eller lägre lönegrad för patrulleringsfärder och andra i den vanliga tjänstgöringen
ingående resor, varemot dessa tjänstemän under tjänstgöringen i
marinen skola åtnjuta en särskild ersättning, benämnd dagavlöning och närmast
avsedd att innefatta gottgörelse för de med tjänstgöringen förenade utgifterna.
Dagavlöningen skall alltefter vederbörandes lönegrad och tjänstgöringens
art utgå med belopp växlande mellan 50 öre och 5 kronor örn
dagen. I förslaget förutsättes, att dagavlöningen skall få åtnjutas även örn
undantagsvis bespisning erhålles på kronans bekostnad.
Vad härefter angår kustbevakningens transportmateriel, innebär de sakkunnigas
förslag, att denna skall, då så påfordras, ställas till marinens förfogande.
Den skyldighet att hålla transportmedel mot lega, som är stadgad
för kustbevakningspersonal, föreslås skola åvila vederbörande även vid
tjänstgöring i marinen. För underhåll av tullverket tillhörig materiel anses
den inom tullverket för sådant ändamål uppbyggda organisationen fortfarande
böra anlitas, även örn underhållskostnaderna enligt vad i det följande
omförmäles skola gäldas av marinens medel.
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
7
Med avseende å bestridandet av kostnaderna för kustbevakningens användning
vid marinen framhålla de sakkunniga till en början, att kustbevakningen,
även om densamma helt ställts till marinens förfogande, fortfarande
har att vid sidan av eller samtidigt med den marina tjänsten fullgöra
vissa å tullverket ankommande uppgifter. De sakkunniga anse därför skäligt,
att ifrågavarande kostnader fördelas mellan marinen och tullverket.
Med tillämpning av den princip, som vid inkallelse av lots- och fyrpersonal
till tjänstgöring vid marinen gäller beträffande fördelning av kostnaderna
mellan lotsverket och marinen, ha de sakkunniga föreslagit, att förenämnda
dagavlöningar samt resekostnads- och traktamentsersättningarna för tullpersonal,
som tjänstgör vid marinen, ävensom kostnaderna för drift och underhåll
av materiel, som ställts till marinens förfogande, skola bestridas av
marinen. Till sådana kostnader hänföra de sakkunniga även kostnaderna
för särskilda anordningar, som äro påkallade av materielens användning
för marina ändamål.
Vad angår övriga kostnader för kustbevakningen, såsom lön, rörligt tilllägg,
kristillägg, flyttningsersättning, sjukvård, beklädnadsförmåner, legor,
telefonavgifter m. m., skola dessa enligt förslaget i vanlig ordning bestridas
av tullverket och i räkenskapen avföras såsom definitiva utgifter. Emellertid
anse de sakkunniga, att skäl kunna åberopas för att tullverket, såvitt
angår de mera betydande utgiftsposterna, erhåller ersättning av marinen fölen
del av dessa kostnader. En sådan gottgörelse anses enklast kunna ske
genom omföring vid räkenskapsårets slut. Till grund för beräkningen av
gottgörelsen skulle läggas en approximativ uppskattning, i vilken omfattning
kustbevakningen använts för tullverkets respektive marinens räkning. I vad
män nu avsedda kostnader skola ersättas tullverket av marinen skall enligt
förslaget bestämmas av Kungl. Majit på därom av generaltullstyrelsen efter
samråd med chefen för marinen gjord framställning.
De sakkunnigas förslag örn inordnande under vissa förutsättningar av kustbevakningen
i marinens krigspolis samt om utvidgning av krigspolisens uppgifter
har i stort sett biträtts av de i ärendet hörda myndigheterna. De meningsskiljaktigheter
som härutinnan yppats gälla närmast ombesörjandet av
vissa övervakningsuppgifter av civil natur samt grunderna för samverkan
mellan marinpolisen och civila polismyndigheter. Vissa civila myndigheter lia
framhållit behovet av att, örn marinpolisen förstärkes med kustbevakningen,
kunna anlita den utvidgade organisationen för biträde åt de civila polismyndigheterna,
under det att från militärt håll har hävdats, att marinens krigspolis
endast i den mån övriga tjänsteåligganden det medgiva bör tagas i anspråk
för nytillkommande, mera civila uppgifter, överbefälhavaren över
rikets försvarskrafter har i sådant sammanhang även framhållit såsom erforderligt
att med hänsyn till polisuppgifterna föranstalta örn särskild utbildning
av personalen, förslagsvis genom att länsstyrelserna ställa civil polispersonal
till förfogande såsom instruktörer. Även i de avseenden, som nu
berörts, lia emellertid förslagets principer övervägande tillstyrkts av myndigheterna.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Generaltullstyrelsen har föreslagit, att det, för vinnande av en fastare ordning
för kustbevakningens användning i marinens tjänst, skall förbehållas
Kungl. Majit att bestämma den tid, då kustbevakningen skall ställas till marinens
förfogande, och den omfattning, i vilken detta skall ske.
Frågan om skyldighet för kustbevakningspersonalen att underkasta sig den
föreslagna utvidgningen av tjänstgöringsskyldigheten har berörts av statskontoret
och allmänna lönenämnden, som förklarat sig i detta avseende icke
lia någon erinran att framställa mot sakkunnigförslaget. Lönenämnden har
därvid hänvisat till de extraordinära förhållanden, som förutsättas för inträdet
av den utvidgade tjänstgöringsskyldigheten, och till minskningen av kustbevakningens
normala arbetsuppgifter.
De föreslagna avlöningsgrunderna för kustbevakningspersonalen under
tjänstgöring vid marinen ha i yttrandena gjorts till föremål för vissa erinringar,
närmast vad angår dagavlöningens belopp, överbefälhavaren över
rikets försvarskrafter har ifrågasatt en minskning av ifrågavarande förmåner,
dock utan att förmånerna vid beredskaps- eller krigstjänstgöring vid marinen
borde bliva lägre än de i fred utgående. Marinförvaltningen har förordat
en minskning av vissa av de sakkunniga föreslagna dagavlöningsbelopp.
Statskontoret har uttalat sig för att kustbevakningspersonalen under
tjänstgöringen vid marinen i avlöningshänseende försättes i samma läge som
under tjänstgöringen inom tullverket. Allmänna lönenämnden åter anser
de föreslagna dagavlöningsbeloppen för de lägre lönegraderna vara väl låga.
Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke finna anledning till erinran mot
de i sakkunnigförslaget upptagna förmånerna.
Marinförvaltningen har vidare föreslagit meddelande av en föreskrift, att
tullverkets personal må, då förhållandena det medgiva, under tjänstgöring
vid marinen kunna erhålla krigsportion eller del därav mot erläggande av
därför fastställd ersättning. Ett liknande förslag har framställts av överbefälhavaren.
Vad angår kostnadsfördelningen mellan marinen och tullverket, har riksräkenskapsverket
biträtt de sakkunnigas förslag, att uppkommande kostnadsökning
i form av dagavlöning, reseersättningar m. m. skall gäldas av
marinen. Den fasta lönen till tullpersonalen anser riksräkenskapsverket däremot
utan olägenhet kunna allt fortfarande belasta tullverkets anslag. Om
den emellertid skulle anses böra uppdelas mellan marinen och tullverket,
föreslår riksräkenskapsverket, att den från marinen utgående gottgörelsen
i tullverkets räkenskaper redovisas såsom uppbördsmedel under tullverkets
avlöningsanslag. Någon omräkning av nämnda anslag för budgetåret 1941/
42 anser riksräkenskapsverket däremot icke böra ske. Den personal, som
ifrågakommer till tjänstgöring vid marinen, skall nämligen, framhåller ämbetsverket,
bibehållas vid sin ställning som befattningshavare i tullverket,
varför medel för personalens avlöning böra vara beräknade i riksstaten under
tullverkets avlöningsanslag.
Överbefälhavaren över rikets försvarskrafter har beträffande kostnaderna
för vissa särskilda anordningar å kustbevakningens båtar framhållit, att des
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
9
sa kostnader icke borde, såsom de sakkunniga ifrågasatt, helt bestridas av
marinen utan borde såsom nyanskaffningskostnader fördelas mellan marinen
och tullverket enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.
Av den föregående redogörelsen framgår, att kustbevakningens ordinarieDepartemtnU''
arbetsuppgifter genom krisförliållandena i avsevärd mån minskats men att chefen•
samtidigt ett behov av dess medverkan vid ombesörjande av åtskilliga uppgifter
inom marinen jämte polisuppgifter av mera civil natur gjort sig gällande.
Redan nu användes kustbevakningens personal för vissa dylika uppgifter
om ock endast i begränsad utsträckning. De sakkunnigas förslag, att
kustbevakningen vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap skall kunna
tagas i anspråk inom marinen och där ingå i en förstärkt krigspolisorganisation
med utvidgade arbetsuppgifter, innebär således principiellt sett icke
någon nyhet. Såsom av betänkandet framgår och genom yttrandena närmare
belyses, äro med sakkunnigförslaget dock förbundna vissa spörsmål avseende
dels avvägningen inom den föreslagna organisationen mellan marina uppgifter
och polisuppgifter av mera civil karaktär och dels samarbetet mellan
den förstärkta marinpolisen och de civila polismyndigheterna inom gemensamma
verksamhetsområden. Det torde i väsentlig mån få överlämnas till
den praktiska tillämpningen att åstadkomma en tillfredsställande lösning av
dessa spörsmål. Härvid torde den av de sakkunniga föreslagna organisationen
i sina huvuddrag bilda ett lämpligt underlag. Jag anser därför, att de
sakkunnigas organisationsförslag bör i princip godtagas.
Härvid har jag i likhet med de sakkunniga samt statskontoret och allmänna
lönenämnden ansett mig kunna utgå ifrån att gällande anställningsvillkor
för kustbevakningspersonalen icke medföra hinder för den ifrågasatta
utvidgningen av personalens tjänstgöringsskyldighet.
Sedan riksdagen i samband med prövningen av föreliggande anslagsfrågor
fått tillfälle att taga ståndpunkt till förslagets huvudgrunder, torde den
närmare utformningen av organisationen få ankomma på Kungl. Maj:t. Därvid
torde generaltullstyrelsens ändringsförslag i fråga om ordningen för
meddelande av beslut i särskilt fall om kustbevakningens inordnande i marinen
böra övervägas. Beträffande den av överbefälhavaren berörda frågan
om marinpolispersonalens kompetens för vissa polisuppdrag förutsätter jag,
att denna fråga skall genom lämpligt samarbete med de civila polismyndigheterna
kunna lösas utan alt särskilda medel för anordnande av utbildning
i polistjänst behöva ställas till förfogande.
Vad angår avlöningen åt kustbevakningspersonalen vid tjänstgöring i marinen,
innebär de sakkunnigas förslag i huvudsak, att personalen skall äga
åtnjuta avlöning och andra förmåner enligt de civila avlöningsbestämmelserna,
dock med bland annat det undantag, att vissa i tullverkets resereglemente
fastställda traktamentsersättningar icke skola utgå till tjänstemän i 12
lönegraden eller lägre lönegrad, varemot dessa skola åtnjuta en särskild gottgörelse,
benämnd dagavlöning. I enlighet med eljest tillämpade grundsatser
torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestäm
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
melser i detta ämne. Förslag härom torde framdeles få underställas Kungl.
Maj:t, varvid jämväl de erinringar, som i vissa yttranden framställts beträffande
dagavlöningen, torde få upptagas till närmare övervägande.
I likhet med marinförvaltningen och överbefälhavaren anser jag, att fri
kost icke bör tillhandahållas tullpersonalen vid tjänstgöring i marinen. Skulle
det finnas erforderligt att meddela bestämmelser örn beredande av förplägnad
mot erläggande av ersättning, torde det böra ankomma på Kungl. Majit
att förordna i ämnet.
Beträffande den i ärendet omnämnda användningen av tjänstemän vid
lots- och fyrstaten inom marinen är i 57 § 2 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet
stadgat, att sådan tjänsteman för tid, varunder han fullgör
tjänstgöring vid marinen, äger åtnjuta oavkortad lön jämte i förekommande
fall enslighets- och kallortstillägg. Då det ligger i sakens natur, att
det motsvarande kommer att gälla, när kustbevakningspersonalen, med bibehållen
skyldighet att fullgöra till tulltjänsten hörande uppgifter, tjänstgör
inom marinen, synes det icke nödvändigt att nu införa en uttrycklig
bestämmelse därom i civila avlöningsreglementet. I enlighet med vad i det
föregående anförts anser jag det ej heller vara nödvändigt att i reglementet
införa en motsvarighet för tullpersonalens del lill de bestämmelser om erhållande
av kost mot ersättning, som beträffande vissa andra personalgrupper
äro meddelade i reglementet.
De sakkunnigas förslag i fråga om användning inom marinen av kustbevakningsmateriel,
legomateriel därunder inbegripen, föranleder ej erinran
från min sida.
I fråga om bestridandet av kostnaderna vid kustbevakningens användande
inom marinen ha de sakkunniga föreslagit, att förenämnda dagavlöningar
samt resekostnads- och traktamentsersättningarna till tullpersonal, som tjänstgör
vid marinen, ävensom kostnaderna för drift och underhåll av materiel,
som ställts till marinens förfogande, skola bestridas av marinen. Detta förslag
har ej mött principiell erinran i yttrandena utom vad angår vissa engångskostnader.
Beträffande löner och andra större utgiftsposter utöver de
nyss nämnda lia de sakkunniga förordat, att dessa budgetårsvis ersättas tullverket
av marinen till någon skälig del, som Kungl. Majit efter gjorda överslagsberäkningar
skulle fastställa. Riksräkenskapsverket har däremot beträffande
de fasta lönerna förordat, att dessa alltjämt i sin helhet få belasta tullverkets
anslag.
För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag, att marinen skall helt
vidkännas dagavlöningarna samt vissa resekostnads- och traktamentsersättningar
ävensom drift- och underhållskostnaderna. Även de i ärendet berörda
engångskostnaderna för utrustning av materiel synas böra helt bestridas
av marinens medel, örn de kunna anses betingade enbart av användningen
inom marinen. Vad beträffar andra större utgiftsposter, i främsta rummet
lönerna, synes det rimligt, att dessa, på sätt de sakkunniga föreslagit, uppdelas
mellan marinen och tullverket i ungefärligt förhållande till den omfattning,
i vilken verksamheten kommit de olika tjänstegrenarna till godo.
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
11
1 fråga om ordningen för gäldandet av de kostnader, som marinen sålunda
helt eller delvis skall vidkännas, vill jag med viss jämkning i de sakkunnigas
förslag förorda, att samtliga kostnaderna skola bestridas från tullverkets anslag
och att vad som av kostnaderna kommer att belöpa å marinen skall budgetårsvis
ersättas nämnda anslag av marinens medel. Någon ersättning från
marinen till sjunde huvudtitelns kristilläggsanslag synes ej behöva ifrågasättas.
Omförmälda ersättningar från marinen böra redovisas å en särskild uppbördspost
under vart och ett av tullverkets anslag.
Vid anslagsberäkningen torde man böra utgå ifrån att kustbevakningens
inordnande i marinen skall, i den mån så påfordras, kunna ske från början
av nästa budgetår. I vad mån belastningen å tullverkets utgiftsstater för
nästa budgetår kan påverkas av organisationsförslagets genomförande är
vanskligt att på förhand bedöma. Särskilt gäller detta uppbördsposterna för
ersättningen från marinen, vilka nu endast med stor osäkerhet kunna uppskattas.
Fråga om indragning av ersättningen till rådhusrätterna för
handläggning av tullmål.
Genom Kungl. Maj:ts brev den 15 februari 1841, den 6 april 1858 och den
27 november 1917 ha bestämmelser meddelats angående ersättning av tullmedlen
till rådhusrätterna för handläggning av tullmål. Ersättningen utgör
femton kronor för varje slutligt avgjort tullmål utöver ett antal av sex sådana
mål, som förutsättes årligen skola av varje rådhusrätt kostnadsfritt för tullverket
handläggas och avdömas.
Till kostnader för avdömande av tullmål är å tullverkets omkostnadsstat
under anslagsposten till övriga utgifter uppförd en särskild delpost. Utgifterna
under denna delpost lia de senaste budgetåren minskats på grund av
den efter krigsutbrottet inträdda nedgången i smugglingen. För budgetåret
1938/39 uppgingo utgifterna till omkring 29,300 kronor. Härav belöpte omkring
10,300 kronor på Stockholms rådhusrätt, 7,600 kronor på rådhusrätten
i Göteborg, 3,800 kronor på rådhusrätten i Malmö och återstående
7,600 kronor på ett tjugotal andra rådhusrätter. För budgetåret 1939/40 uppgick
utgiftssumman under delposten till omkring 19,100 kronor. I generaltullstyrelsens
statförslag för nästa budgetår har utgiftssumman beräknats till
endast 12,000 kronor, och enligt sedermera erhållna uppgifter beräknas sammanlagda
ersättningsbeloppet för de tullmål, som avdömts eller avdömas under
första halvåret 1941, ej komma att överstiga 4,000 kronor.
Sedan i samband nied besparingsarbetet inom statsförvaltningen fråga
väckts om indragning av ifrågavarande ersättning, har Kungl. Majit den 11
oktober 1940 uppdragit åt generaltullstyrelsen att verkställa utredning i ämnet.
Styrelsen har lämnat magistraterna i de städer, där antalet tullmål under
något av åren 1935—1939 överstigit sex, tillfälle att yttra sig i frågan. Flertalet
av dessa magistrater lia inkommit med yttrande, i tre fall nied över
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
lämnande tillika av yttrande från vederbörande drätselkammare. Styrelsen
har jämväl införskaffat yttrande från bland andra Överståthållarämbetet.
Därefter har styrelsen den 30 november 1940 avgivit utlåtande med förslag
i ärendet. Häröver har svenska stadsförbundets styrelse avgivit yttrande.
Beträffande tillkomsten av tullmålsersällningen och tidigare förslag örn
dess borttagande ha redogörelser lämnats i 1917 års statsverksproposition,
sjunde huvudtiteln sid. 141, och i generaltullstyrelsens nu avgivna utlåtande.
I det förstnämnda hänseendet framgår av handlingarna bland annat följande.
Enligt 1734 års lag tillkom det icke rådhusrätt att taga befattning med tullmål,
utan dessas behandling tillhörde specialdomstolar, nämligen de så kallade
sjö- och gränsetullrätterna samt accisrätterna. Då genom landtullarnas
indragning accisrätterna skulle upphöra, förordnade Kungl. Majit genom
kungörelse den 14 februari 1811, att alla mål, som förut tillhört dessa rätter,
borde tills vidare upptagas, i stapelstäderna, där sjötullkamrar funnos, av
sjötullsrätt och i övriga städer av rådhusrätt.
Vad angår sjötullsrätterna, ingingo i dessa, utom tull- eller vissa andra
funktionärer, jämväl magistratsledamöter, vanligen två rådmän. 1 Stockholm
deltogo dock icke några medlemmar av magistraten i tullrätten, utan
denna bestod helt av tulltjänsteman, intill dess vid en år 1815 vidtagen omorganisation
två av stadens rådmän blevo ledamöter av rätten. Dessa erhöllo
år 1816 arvode av statsmedel. I Göteborg voro från sistnämnda år likaledes
två rådmän ledamöter av sjötullsrätt^!. Dessa beviljades år 1819 arvode avstatsmedel.
I övriga städer utgick ej någon ersättning till magistratsledamöterna
för tjänstgöring i tullrätterna. Städernas notarier hade i allmänhet att
utan särskild gottgörelse bestrida notariesysslan i dessa domstolar; det ankom
emellertid på tullverket att tillhandahålla nödiga skrivmaterialier.
Efter det rikets ständer år 1823 hos Kungl. Majit gjort framställning örn
indragning av tullrätterna samt särskilda kommitterade däröver avgivit
utlåtande, förordnade Kungl. Majit genom kungörelse den 7 maj 1831 (nr
20), att sjötullsrätterna skulle upphöra från och med år 1832 och att de
åligganden, som tillhört dessa domstolar, skulle överflyttas på rådhusrätterna.
Genom samma kungörelse föreskrev Kungl. Majit, att vid tullmålens
företagande och avgörande skulle iakttagas den skyndsamhet, som för brottmål
i allmänhet vore föreskriven. »Enär likväl», heter det i samma kungörelse,
»i anseende till den mängd av mål rörande överträdelser av tullförfattningarne,
som i Stockholm och Göteborg årligen förekomma, svårighet tilläventyrs
skall möta att med behörig skyndsamhet avgöra sådane mål, i händelse
de skulle komma att behandlas i förening med de, rådstuvurätterne därstädes
tillhörige, övrige mål och ärende!», fann Kungl. Majit gott förordna,
att vid rådstuvurätterna i Stockholm och Göteborg skulle inrättas särskilda
avdelningar för upptagande av de frågor, vilka förut tillhört sjötullsrätterna
därstädes. Genom brev till Svea hovrätt den 7 maj 1831 förordnade Kungl.
Majit vidare, att vid tullmålsavdelningarna i Slockholm och Göteborg årliga
arvoden för avdelningarnas ledamöter och notarier skulle utgå av tullmedlen.
Sedan sjötullsrätterna sålunda indragits, förklarade Kungl. Majit i brev till
generaltullstyrelsen den 14 april 1832, att rådhusrätternas notarier icke ägde
något lagligen grundat anspråk på skrivmaterialieersättning från tullverket.
Med anledning av vid 1834—1835 års riksdag väckt motion om arvoden
lill städernas rådhusrätter för deras befattning med tullmål yttrade statsutskottet
i utlåtande den 23 maj 1834 (nr 122), att utskottet i allmänhet icke
kunde godkänna den grundsats, att, om till följd av några förändringar i
Kanal. Maj:ts proposition nr 236.
13
administrativ väg göromålen för en och annan ämbetsmyndighet i någon
män tillökades, staten genast skulle vara pliktig därför vidkännas ökade avlöningsutgifter.
Utskottet ansåg sig så mycket mindre kunna tillstyrka något
särskilt avlönings- eller arvodesanslag lill följd av rådhusrätternas behandling
av tullmål som sådant då även borde ifrågakomma för rikets hovrätter,
särskilt Svea hovrätt, som genom tullmålen erhållit en icke obetydlig tillökning
i sina göromål. Vidare uttalade utskottet, att i övrigt tullmålen i de
flesta städer icke syntes förorsaka någon märkbar eller väsentlig ökning i
rådhusrätternas göromål samt att Kungl. Majit hade sig öppet lämnat att,
om ett motsatt förhållande ett och annat år någonstädes skulle inträffa, för
tillfället anvisa den ersättning, som kunde prövas skälig och varom vederbörande
icke torde underlåta alt göra underdånig framställning. I enlighet
med utskottets förslag avslogo ständerna motionen.
Enligt beslut den 3 mars 1837 fann Kungl. Majit, efter generaltullstyrelsens
hörande, icke skäl bifalla en av rådhusrätten i Malmö gjord ansökning örn
anslag till arvoden i och för tullmålens behandling genom en särskild avdelning
av rådhusrätten.
Sedan vid 1840—1841 års riksdag motion ånyo väckts örn arvoden för
rådhusrätterna i samtliga stapelstäder för behandlingen av tullmål, anförde
statsutskottet i ett den 14 maj 1840 avgivet utlåtande (nr 127), att billighet
och rättvisa påkallade, att de av rikets övriga städer, vid vilkas rådhusrätter
undersökningar rörande förbrytelser mot tullförfattningarna oftare förekomme,
komme i åtnjutande av samma förmån, som blivit Stockholm och
Göteborg beviljad medelst särskilda, rådhusrätterna av tullmedlen anslagna
arvoden. I enlighet med utskottets förslag gjorde rikets ständer den 1 juli
1840 underdånig framställning i berörda syfte.
I skrivelsen den 1 juli 1840 anhöllo ständerna, att Kungl. Majit efter generaltullstyrelsens
hörande och sedan utrett blivit, i vad mån rådhusrätterna i
andra städer än Stockholm och Göteborg kunde i följd av där handlagda
tullmåls antal och betydenhet anses böra därför tillgodonjuta en särskild
ersättning, måtte till dessa domstolars ledamöter och expeditionshavande av
tullmedlen anvisa arvoden till i förhållande därefter bestämda belopp.
Sedan utredning i ämnet verkställts, meddelade Kungl. Majit det förut
omförmälda beslutet den 15 februari 1841, varigenom ersättning enligt förut
angiven grund tillerkändes rådhusrätterna i andra städer än Stockholm och
Göteborg.
Med anledning av en av generaltullstyrelsen i skrivelse den 17 mars 1858
gjord framställning förordnade därefter Kungl. Majit genom brevet den 6
april 1858, att rådhusrätten i Göteborg skulle för handläggningen av tullmål
undfå gottgörelse i enlighet med de grunder, som den 15 februari 1841 blivit
bestämda för rådhusrätterna i rikets övriga städer utom Stockholm.
Fråga örn indragning av tullmålsersättningen behandlades sedermera i
statsverkspropositionerna till 1914 och 1917 års riksdagar. Vid förstnämnda
tillfälle gjordes den beroende på viss ytterligare utredning. Vid 1917 års riksdag
vidtogs endast den ändring, att för Stockholms rådhusrätt skulle gälla
samma bestämmelser som för övriga rådhusrätter. Beslut härom meddelades
genom förenämnda brev den 27 november 1917.
Vid Stockholms rådhusrätt tillfaller tullmålsersättningen ledamöterna å
den avdelning, dit lullmålen äro hänvisade. För dessa ledamöter angivas
14
Kunni. Maj:ts proposition nr 230.
tullmålen medföra en viss, icke oväsentlig arbetsbörda utöver den eljest med
tjänsten förenade. En del av ersättningen uppgives åtgå till avlönande av arbetsbiträden
och till expenser.
I sju städer, däribland Göteborg och Malmö, redovisas tullmålsersättningen
numera till stadskassan.
I övrigt tillfaller ersättningen, såvitt av utredningen framgår, befattningshavare
vid rådhusrätterna som en extra inkomst.
I sitt till generaltullstyrelsen avgivna yttrande har Överståthållarämbetet
anfört:
Även om anordningen med särskild ersättning till rådhusrätterna för deras
befattning med tullmål vunnit långvarig hävd, syntes enligt ämbetets förmenande
någon rättslig grund icke kunna åberopas för att en dylik ersättning
alltjämt skulle utgå. Icke heller syntes de befattningshavare vid Stockholms
rådhusrätt, som ägde att mellan sig fördela den till nämnda rådhusrätt utgående
ersättningen, kunna göra anspråk på att erhålla gottgörelse för den inkomstminskning,
som skulle uppkomma för dem, örn ersättningen indroges.
Rätten att uppbära dylik ersättning vore nämligen där icke knuten till några
vissa befattningar utan tillkomme de rådmän och övriga befattningshavare,
som efter verkställd indelning tjänstgjorde som ledamöter vid andra avdelningens
rotel för tullmål.
Beträffande innehållet i de övriga av generaltullstyrelsen införskaffade yttrandena
må följande nämnas.
Magistraterna i ett antal städer, där tullmålsersättningen uppgår till ringa
belopp, ha förklarat sig icke ha något att erinra mot indragning av ersättningen.
Ett flertal magistrater ha däremot uttalat sig emot indragningen; i
vissa yttranden har därvid anförts, att en eventuell indragning borde föranleda
skälig gottgörelse åt rådhusrätternas ledamöter eller åt städerna, där ersättningen
tillfölle dessa.
Stockholms rådhusrätts andra avdelning, till vilken tullmålen vid rådhusrätten
äro hänvisade, har i ett av stadens magistrat överlämnat yttrande
anfört bland annat: Det kunde med fog ifrågasättas, huruvida avdelningens
ledamöter vore skyldiga att utan ersättning tjänstgöra såsom hittills å flera
sessionsdagar än ledamöterna å rådhusrättens övriga avdelningar. Därest
ersättningen skulle bortfalla och i anledning därav förut omförmälda arbetsbiträden
icke vidare kunde anlitas, syntes i varje fall viss personalförstärkning
behöva vidtagas på bekostnad av antingen statsverket eller Stockholms
stad. Såvitt avdelningen kunde finna, bleve under sådana förhållanden besparingen
för det allmänna ingen eller så obetydlig, att den ej förtjänade
beaktande.
Stockholms magistrat har ifrågasatt uppskov med frågans avgörande i avvaktan
på den väntade processreformen.
Bland andra skäl mot indragningen har från städernas sida åberopats, att
rådhusrätterna hade att upptaga även tullmål, avseende förbrytelser som
begåtts utom vederbörande stads jurisdiktion. Vidare har framhållits, att
ersättning för avdömande av tullmål utgått av ålder och att den utgjorde
gottgörelse för de ökade besvär och kostnader, som förorsakats rådhusrätterna
genom att å dem överflyttats de förutvarande sjötullsrätternas göromål.
Såsom ytterligare motiv för ersättningens bibehållande har framhållits det
uttalande om tullmålens skyndsamma handläggning, som vid sjötullsrätternas
avskaffande gjorts i kungörelsen den 7 maj 1831 (nr 20). Det har även åbe
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
15
ropats, att expeditionshavande, som det ålåge att expediera utslag och protokoll
i tullmål, finge en välbehövlig gottgörelse genom tullmålsersättningen;
enär expeditionstiden icke utgjorde mycket mer än en arbetsvecka, hade expedieringen
mången gång, då ett stort antal tullmai handlagts, måst ske
med åsidosättande av andra brådskande göromål. Tullmålens särskilda beskaffenhet
har av några myndigheter anförts såsom skäl mot indragning av
ersättningen; sålunda har uttalats, att lullmålen ofta varit mera betungande
än andra, särskilt då de gällt större smugglingsföretag, förverkande av fordon
och dylikt.
Vissa magistrater lia gjort gällande, att ersättningen utgjorde en avlöningsförmån,
som tillförsäkrats rådhusrätternas ledamöter och därför icke kunde
indragas utan fullt vederlag därför. Av ett flertal andra magistrater har
anförts, att ersättningen vore att hänföra till sportler och att vederlag borde
utgå, därest ersättningen indroges. En magistrat har anfört, att vid uppgörande
av lönestaten för vederbörande rådhusrätts befattningshavare hänsyn
tagits till ersättningen för tullmål samt att, om ersättningen bortfölle, dessa
befattningshavare syntes kunna framställa befogade anspråk på gottgörelse
av staden för förlorad inkomst till motsvarande belopp.
I fråga örn beredande av gottgörelse vid indragning av tullmålsersättningen
lia olika förslag framställts. En magistrat anser, att vederlag bör utgå i form
av expeditionslösen’för protokoll och utslag i tullmål. Från andra håll har
föreslagits, att gottgörelse för indragen ersättning utbetalas under en skälig
övergångstid. En magistrat har ifrågasatt, att befattningshavare, som tillträtt
sin tjänst före ikraftträdandet av beslut om indragningen, skulle bibehållas
vid ersättningen. Drätselkammaren i Malmö har anfört, att, enär ersättningen
för handläggning av tullmål vid rådhusrätten i Malmö under de senaste tio
åren utgjort i medeltal 3,834 kronor, motsvarande ett kapitaliserat belopp
av 109,542 kronor, sistnämnda belopp borde av staten utgivas till staden, örn
ersättningen indroges mot stadens bestridande.
Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande lämnat en redogörelse för reglerna
om laga domstol i tullmål och i anslutning därtill anmärkt, att antalet
tullmål, sorn av tullmålsdomstolarna avdömdes nied avvikelse från de eljest
om forum i brottmål meddelade föreskrifterna, syntes vara jämförelsevis
ringa. Styrelsen har vidare anfört:
Med avseende å frågan, huruvida de särskilda forumreglerna för tullmål
kunna anses utgöra skäl för bibehållande av ersättningen för handläggningen
vid rådhusrätt av dessa mål, anser styrelsen, att, enär ersättning utgår även
för mål, avseende brott, som begåtts inom vederbörande rådhusrätts domvärjo,
ersättningen icke betingats av forumreglerna. Den omständigheten att
endast rådhusrätt är behörig att handlägga vissa andra mål, såsom tryckfrihetsmål,
klander av dispasch samt i regel även övriga sjörättsmål, inberäknat
brottmål, som bedömas enligt sjölagen, har ej heller ansetts utgöra grund
för att staten skulle särskilt bidraga till kostnaderna för avdömande av dylika
mål. Enligt styrelsens mening utgöra därför de särskilda forumreglerna
för tullmål icke hinder för indragning av ersättningen.
Den omständigheten att i de flesta tullmål, för vilka ersättning utgår, åtal
utföres av tullverkets åklagare i stället för av allmän åklagare lärer icke heller
utgöra särskild grund för ersättningens bibehållande.
Grunden till att ersättningen tillerkänts rådhusrätterna torde enligt styrelsens
mening i stället vara den, att, sedan de på tullverkets bekostnad inrättade
sjöt ullsrätterna avskaffats men i sammanhang därmed anslag av tullmedlen
beviljats för handläggning av tullmål vid särskilda avdelningar av
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
rådhusrätterna i Stockholm och Göteborg, billighet och rättvisa, såsom statsutskottet
vid 1840—1841 års riksdag yttrade, påkallade, att även rikets övriga
rådhusrätter, som avdömde tullmål, komme i åtnjutande av ersättning
därför. Med anledning av att vissa myndigheter utan att ingå på frågan örn
grunden till ersättningen åberopat, att ersättningen utgått av ålder, må framhållas,
dels att, sedan sjötullsrätterna avskaffades år 1831 och intill dess bestämmelser
om ersättning meddelades genom brevet den 15 februari 1841,
rådhusrätterna i andra städer än Stockholm och Göteborg hade att handlägga
tullmål utan särskild ersättning, dels ock alt rådhusrätterna äro skyldiga
att kostnadsfritt för tullverket avdöma sex tullmål örn året. De nu gällande
bestämmelserna örn ersättning för tullmål kunna därför icke anses utgöra ett
uttryck för den grundsatsen, att staten på grund av tullmålens särskilda beskaffenhet
bör bidraga till kostnaderna för deras avdömande. Enär numera
ersättning för tullmål utgår efter enhetliga grunder till alla rådhusrätter, som
äro tullmålsdomstolar, torde det ursprungliga skälet till beviljandet av ersättningen
hava förlorat i betydelse. Styrelsen anser därför, att frågan örn
ersättningen för handläggning av tullmål bör ses ur den synpunkten, huruvida
dessa mål äro så betungande för rådhusrätterna vid jämförelse med
motsvarande arbete för häradsrätterna, att det är skäligt, att staten bidrager
till kostnaderna för rådhusrätternas befattning med desamma.
Efter en redogörelse för tullmålens antal och beskaffenhet har generaltullstyrelsen
uttalat, att tullmålen enligt styrelsens uppfattning överhuvud taget
icke intoge någon särställning i förhållande till andra brottmål, som avdömdes
av rådhusrätterna, bland annat förbrytelser mot olika skattelagar samt
import- och exportförbud. Styrelsen har vidare yttrat bland annat:
Oavsett skälen till att särskild ersättning för handläggning av tullmål beviljats,
äro emellertid bestämmelserna härom så otidsenliga, att de enligt
styrelsens mening icke böra fortbestå. Frånsett penningvärdets fall sedan år
1841, kan, såsom styrelsen framhöll i sammanhang med bestämmelsernas
tillkomst, en ersättning med visst belopp för varje mål utan hänsyn till dess
beskaffenhet icke vara ägnad att åstadkomma likställighet i förevarande
hänseende mellan de olika rådhusrätterna. Under den tid, den yrkesmässiga
spritsmugglingen pågick i större omfattning, hade även vissa smärre rådhusrätter,
vilka eljest plägade handlägga endast ett fåtal tullmål om året, att
behandla sådana mål, vilka krävde ett tidsödande och maktpåliggande arbete,
under det att andra rådhusrätter visserligen också hade att handlägga
sådana vidlyftigare mål men jämväl ett stort antal enklare tullmål och därigenom
kommo i betydligt bättre ställning i ersättningshänseende än de övriga.
Frågan örn ersättningen har vidare numera kommit i ett annat läge,
sedan även alla häradsrätter blivit behöriga att handlägga vissa tullmål
samt två häradsrätter äro tullmålsdomstolar med enahanda behörighet som
rådhusrätterna. Under januari—september 1940 avdömde Torneå tingslags
häradsrätt 145 tullmål, under det alt av rådhusrätterna under samma tid
avdömdes 386 tullmål, varav i Stockholm 99, i Malmö 87 och i Göteborg 67.
Styrelsen kan icke finna det vara berättigat, att nämnda häradsrätt icke
äger uppbära särskild ersättning för tullmålen, under det att de rådhusrätter,
som under året avdömt mer än sex tullmål, erhålla särskild ersättning därför.
Enligt styrelsens mening är det icke förenligt med under senare tid tilllämpade
avlöningsprinciper, att den särskilda ersättningen för handläggning
av tullmål bibehålies, utan i stället bör, i den mån vissa domstolar
bliva oskäligt betungade till följd av tullmålen, förstärkning av arbetskrafterna
hos domstolarna äga ruin.
Kungl. Majlis proposition nr 236.
17
Vidkommande därefter frågan, huruvida de befattningshavare vid rådhusrätterna,
vilka tor närvarande äga uppbära ersättningen, kunna anses
berättigade att vid mistning av ersättningen komma i åtnjutande av vederlag,
hava några magistrater gjort gällande, att ersättningen inginge i de avlöningsförmåner,
som tillförsäkrats befattningshavarna genom deras fullmakter.
Med anledning härav vill styrelsen först framhålla, att ersättningen av
Kungl. Maj:t tilldelats rådhusrätterna och icke särskilda befattningshavare
vid desamma. Kungl. Majit har vidare genom brevet den 15 februari 1841
förbehållit sig att i förekommande fall bestämma fördelningen av ersättningen.
Där tullmål handlagts av rådhusrätt med tillförordnade ledamöter,
torde därför de ordinarie ledamöterna i rätten icke på grund av sina fullmakter
vara berättigade till ersättningen med uteslutande av de tillförordnade
ledamöter, som deltagit i målens handläggning. Vad särskilt angår de
större rådhusrätterna, som äro uppdelade på avdelningar, lära, såsom Överståthållarämbetet
framhållit, de befattningshavare, som placerats å tullmålsavdelningen,
icke hava något rättsligt anspråk på att bibehållas vid ersättningen
eller att framdeles under hela sina tjänstetid erhålla fullt vederlag
härför. Ersättningen torde icke heller, såsom vissa myndigheter hålla före,
kunna hänföras till sportler, jämförliga med till exempel expeditionslösen,
för vilka vederlag ansetts böra lämnas vid inkomstens upphörande, utan utgöra^
gottgörelse för ökat arbete. Härvid må framhållas, att ehuru sportler,
bestående i expeditionslösen, i samband med lönereglering indragits vid
Stockholms rådhusrätt, den särskilda ersättningen för handläggning av tullmål
tillkommer ledamöterna å den avdelning, där tullmålen handläggas.
Enligt generaltullstyrelsens mening hava därför de ordinarie befattningshavarna
vid rådhusrätterna, vilka för närvarande uppbära ersättningen, icke
något rättsanspråk mot staten på vederlag efter indragning av ersättningen.
Skulle emellertid ett rättsanspråk på grund av förlorad inkomst föreligga,
torde detta böra riktas mot vederbörande stad, som bär att bestrida befattningshavarens
avlöning.
Beträffande därefter frågan, huruvida efter ersättningens indragning vederbörande
städer kunna anses hava något rättsanspråk mot staten på den
grund, att ersättningen för närvarande redovisas till stadskassa^ eller på
den grund, att staden måst till följd av ersättningens indragning utbetala
ytterligare avlöning till befattningshavare vid stadens rådhusrätt eller förstärka
arbetskrafterna vid rätten, har styrelsen redan i det föregående uttalat
såsom sin uppfattning, att ett sådant anspråk icke kan grundas å de särskilda
forumreglerna för tullmål. Såsom ovan nämnts kan generaltullstyrelsen
icke finna, att den ifrågavarande ersättningen är att hänföra till sportler.
Därest emellertid ersättningen skulle anses utgöra sportelinkomst, må
framhållas, att i den av numera överståthållaren T. Nothin år 1921 till statsrådet
och chefen för finansdepartementet överlämnade utredningen om städernas
särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande lill slaten (sid.
211) frågan, huruvida städerna kunna mot kronan göra gällande någon juridisk
rätt i anledning av upphörande eller minskning av sportelinkomst för
deras magistratsledamöter, funnits böra besvaras nekande. Vidare har lagutskottet
vid 1918 års riksdag i eli jämväl i nyssnämnda utredning återgivet
utlåtande (nr 84) uttalat, att, där pä grund av ändrad lagstiftning sportelinkomst
upphör eller minskas för ledamot av eller tjänsteman vid rådhusrätt,
det syntes böra åligga vederbörande stad att genom jämkning i de från
staden utgående hilletörmånerna tillhandahålla vederbörande den lön, som
skäligen borde vara förenad med tjänsten i fråga. Såvitt styrelsen kunnat
linna, kan Iran stadernas sida icke mot staten resas något riillsligen grundat
anspråk, därest de genom Kungl. Majlis ovanberörda brev meddelade be
Hihang
lill riksdagens protokoll 1!H1. 1 sami. Nr 230. 2
Departements
chefen.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
stämmelserna om ersättning för handläggning av tullmål skulle upphävas
eller ändras.
Vad slutligen angår frågan, huruvida billigheten kräver, att städerna erhålla
gottgörelse, därest ersättningen upphör att utgå, synes frågan härom
böra upptagas först efter av vederbörande stad gjord framställning och efter
utredning i varje särskilt fall.
På grund av det anförda har generaltullstyrelsen föreslagit upphävande
av de genom Kungl. Maj:ts brev åren 1841, 1858 och 1917 meddelade bestämmelserna
om ersättning till rådhusrätterna för avdömda tullmål.
Svenska stadsförbundets styrelse har i sitt yttrande hemställt, att generaltullstyrelsens
förslag för närvarande icke måtte föranleda åtgärd. Yttrandet
har i övrigt följande huvudsakliga innehåll:
Frågan om fortsatt ersättning till rådhusrätterna för tullmålens handläggning
vore icke någon fråga av större ekonomisk innebörd. Men självfallet
finge den finansiella sidan icke bedömas med alltför stor hänsyn tagen till
de senaste årens statistik över antalet tullmål. Det vore en naturlig sak, att
dessa mål minskade under den rubbning av handeln, det nu pågående kriget
fört med sig. Man syntes också kunna förbigå de olika motiveringarna för
statens åtagande i avseende å ersättningen. Faktum kvarstode, att statsmakterna
gjort ett åtagande, som de nu eventuellt skulle frångå. Härmed komme
man in på en fråga av den principiella betydelse, att beloppets litenhet icke
borde få hindra ett noggrant prövande av skäligheten i vad som nu föreslagits.
Frågan örn statens och städernas inbördes skyldigheter och rättigheter hade
på sin tid varit föremål för en ingående utredning. Avsikten hade då varit
att på en gång behandla detta komplex av med varandra samhörande frågor.
Gång efter annan hade emellertid statsmakterna synts benägna att, till
förfång för städerna, på olika punkter avlyfta kostnader från statsbudgeten
utan att hänsyn därvid toges till skälig kompensation på andra områden.
Mot denna bakgrund måste ett ytterligare steg mot nedskärning av städernas
inkomster ingiva betänkligheter. En särlösning till städernas nackdel av det
föreliggande ersättningsspörsmålet — beträffande vilket yttranden ej inhämtats
från städernas beslutande myndigheter, oaktat det förutsattes, att eventuella
krav från befattningshavarhåll på kompensation finge riktas mot städerna
— måste från städernas sida på det bestämdaste avvisas.
Ersättningsfrågan hade också ett intimt samband med processreformen,
som ju måste få organisatorisk inverkan på städernas domstolar. Något skäl
syntes svårligen kunna åberopas för att utan samband med processreformen
avgöra nu föreliggande detaljspörsmål, som självfallet icke heller för staten
hade någon ekonomiskt betydelsefull innebörd.
Av utredningen framgår, att i samband med 1831 års beslut örn tullmålens
överflyttning till rådhusrätterna gottgörelse beviljades av statsmedel för deras
handläggning endast såvitt angick rådhusrätterna i Stockholm och Göteborg,
där gottgörelsen till en början utgick i form av arvoden till ledamöter och
notarier vid de särskilda tullmålsavdelningar, som ansågos behövliga för en
skyndsam handläggning av tullmålen. Först några år därefter beviljades med
anledning av ett riksdagens beslut rådhusrätterna i övriga städer ersättning
för tullmålens handläggning, därvid ersättningen bestämdes efter det antal
mål, som av rätten under visst år avgjorts. Sedermera blevo bestämmelserna
härom gällande även för rådhusrätterna i Stockholm och Göteborg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
19
Av utredningen framgår vidare, att tullmålsersättningen i en del städer
ännu uppbäres av rådhusrätternas befattningshavare men i andra städer ingår
till stadskassan. Städerna synas även i förstnämnda fall vara ekonomiskt
intresserade av frågan örn tullmålsersättningens borttagande, i den mån borttagandet
kan antagas nödvändiggöra omreglering av befattningshavarnas avlöning
eller nyanställning av arbetskraft på städernas bekostnad.
För min del ansluter jag mig till generaltullstyreLsens uppfattning, att bestämmelserna
om tullmålsersättningen äro alltför otidsenliga för att böra
fortbestå. Såsom Överståthållarämbetet och generaltullstyrelsen anfört, lär
något rättsligen grundat anspråk på ersättningens bibehållande icke kunna
gentemot staten göras gällande av vare sig vederbörande befattningshavare
eller städerna. För att undvika en kostnadsöverflyttning från statsverket till
städerna kunde väl ifrågasättas att avlösa tullmålsersättningen med någon
lämpligare anordnad form av statsbidrag till kostnaderna för tullmålens
handläggning. Emellertid har frågan för de av densamma berörda städerna
icke större ekonomisk betydelse, än att tullmålsersättningen bör kunna avvecklas
utan vederlag till städerna. Detta gäller även om man utgår från att
antalet tullmål normalt är avsevärt större än på senaste tiden.
På grund av det anförda förordar jag, att förslag framlägges för riksdagen
om upphävande av tullmålsersättningen. Ändringen torde böra ske med
utgången av år 1941 sålunda att ersättning icke skall utgå för tullmål, som
av rådhusrätt slutligt avgöres efter nämnda tidpunkt.
Anslagsberäkningar m. m.
Anslaget till avlöningar till befattningshavare hos generaltullstyrelsen.
Den 12 maj 1939 har Kungl. Maj:t fastställt personalförteckning för generaltullstyrelsen
(statsliggaren sid. 344). Kungl. Majit har vidare den 24
maj 1940 fastställt följande avlöningsstat för generaltullstyrelsen, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1940/41:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .. kronor 683,300
2. Arvode, bestämt av Kungl. Majit .................... » 1,200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m........... kronor 166,000
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
........................ » 10,000 » 176,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 79,500
Summa kronor 940,000.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
Genom beslut den 20 september 1940 bär Kungl. Maj:t förordnat om införlivande
av kontrollstyrelsens laboratorium med tullverkets huvudlaboratorium.
Åtgärden har efter förslag av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
vidtagits i samband med kontrollstyrelsens flyttning till nya ämbetslokaler.
Genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut har föreskrivits, att den
tjänstgöringsskyldighet, som ålåge laboratoriebiträdet hos kontrollstyrelsen
(A 14), skulle tills vidare under innevarande budgetår fullgöras å tullverkets
huvudlaboratorium, varvid befattningshavaren i tjänsten skulle vara underställd
generaltullstyrelsen, dock utan att därigenom ändring skulle ske i fråga
om rätten till avlöning och andra förmåner i tjänsten eller bestridandet av
dessa förmåner.
I förenämnda skrivelse den 23 oktober 1940 angående medelsbehovet under
budgetåret 1941/42 har generaltullstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande
laboratoriebiträdestjänst skulle uppföras på styrelsens personalförteckning.
Med hänsyn till de kompetenskrav, som gällt för befattningens innehavare,
och de vidgade arbetsuppgifter, som tillkomma det nuvarande laboratoriebiträdet
efter överflyttningen, anser generaltullstyrelsen skäl föreligga för befattningens
uppflyttning i högre lönegrad. Emellertid utgår styrelsen ifrån att
denna fråga bör upptagas först i samband med en mera allmän omprövning
av lönegradsplaceringarna för och benämningarna å de för tullverkets huvudlaboratorium
erforderliga ordinarie tjänsterna. Styrelsen anser, att innehavaren
av laboratoriebiträdestjänsten i avbidan härå bör från och med
nästa budgetår anställas såsom amanuens hos styrelsen i lönegraden Eo 16.
Styrelsen förutsätter, att vikarie å tjänsten därvid icke skall förordnas.
Den i generaltullstyrelsens skrivelse framlagda beräkningen av de olika anslagsposterna
har utförts i enlighet med de ändrade grunderna för uppställningen
av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän har därvid av styrelsen
upptagits till 642,000 kronor, varvid styrelsen utgått ifrån att avlöningen
till laboratoriebiträdet skall bestridas av anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal.
Anslagsposten till arvode, bestämt av Kungl. Majit, har av styrelsen uppförts
med oförändrat belopp av 1,200 kronor.
Å anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal avfördes
under budgetåret 1939/40 sammanlagt omkring 171,800 kronor, varav för
grundavlöningar omkring 161,400 kronor. Generaltullstyrelsen har beräknat
utgifterna under anslagsposten för nästa budgetår till 176,000 kronor. Därvid
har styrelsen räknat med att anslagsposten kommer att belastas med vikariatskostnader
till ett belopp av 15,000 kronor, vilka enligt hittillsvarande
regler skolat avföras å ordinarieposten. Av skäl, som förut nämnts, har styrelsen
i icke-ordinarieposten inberäknat avlöning till en amanuens i 16 lönegraden.
Däremot har styrelsen bortsett från de kostnadsökningar för avlöningar
åt icke-ordinarie personal, sammanlagt uppskattade till omkring
24,000 kronor, vilka beräknats uppkomma till följd av ökad arbetsbelastning
å styrelsens statistiska avdelning med anledning av att vissa omläggningar
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
21
och utvidgningar, i enlighet med beslut av Kungl. Majit, efter krigsutbrottet
vidtagits beträffande såväl utförsel- som införselstatistiken. I avseende härå
har styrelsen anfört, att endast de utgifter, som kunna anses nödvändiga under
normala förhållanden, böra medtagas vid anslagspostens beräkning.
Skulle anslagsposten på grund av kostnader, som sammanhänga med krisförhållandena,
visa sig otillräcklig, förutsätter styrelsen, att erforderlig förstärkning
kommer att lämnas.
Anslagsposten till rörligt tillägg har styrelsen beräknat till 120,800 kronor.
Anslagets slutsumma skulle alltså enligt generaltullstyrelsens förslag upptagas
till 940,000 kronor eller till samma belopp som anvisats för innevarande
budgetår.
Det laboratoriebiträde, som överflyttats från kontrollstyrelsen, torde med Departementsoförändrad
lönegradsplacering böra uppföras såsom tjänsteman å ordinarie chefen.
stat i personalförteckningen för generaltullstyrelsen. Därvid torde benämningen
å tjänsten böra ändras till assistent.
Med hänsyn till vad styrelsen anfört synes det skäligt, att ifrågavarande
tjänsteman beredes något förbättrad löneställning. I stället för den ifrågasatta
amanuensanställningen förordar jag emellertid, att en särskild ersättning
får utgå, vilken torde böra bestämmas av Kungl. Majit och ungefärligen
svara mot avlöningsökningen vid amanuensanställning i lönegraden
Eo 16.
Ordinarieposten i avlöningsstaten för styrelsen bör, med inberäknande av
lön vid nämnda ordinarie tjänst, upptagas till 648,000 kronor.
Arvodesposten bör i enlighet med styrelsens förslag upptagas till 1,200 kronor.
I icke-ordinarieposten torde böra ingå det belopp av 24,000 kronor, som
beräknats bliva erforderligt till följd av den genom krisförhållandena uppkomna
ökningen i arbetsbelastningen. Å andra sidan bör, med hänsyn till
vad nyss anförts beträffande den från kontrollstyrelsen överflyttade tjänstemannen,
frånräknas ett belopp av 6,000 kronor. Icke-ordinarieposten bör således
upptagas till 194,000 kronor.
Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra upptagas till 123,800 kronor.
I enlighet med vad i det föregående anförts i fråga örn ersättning från
marinen för bland annat vissa avlöningskostnader vid användande av kustbevakningen
inom marinen bör i avlöningsstaten upptagas en för dylik ersättning
avsedd uppbördspost. Denna torde böra upptagas till 7,000 kronor.
Anslagets slutsumma skulle således utgöra (648,000 + 1,200 + 194,000 +
123,800 — 7,000=) 960,000 kronor.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Anslaget till avlöningar till befattningshavare å tullstaten.
Kungl. Maj:t har den 12 maj 1939 fastställt personalförteckning för tullstaten
(statsliggaren sid. 345). Förteckningen upptager å ordinarie stat under
rubriken lokaltullförvaltningen 26 tulluppbördsman (A 15) samt å övergångsstat
9 tullkassörer (A 18). Enligt anmärkning till personalförteckningen
må 9 tulluppbördsmanstjänster å ordinarie stat tillsättas endast i den mån 9
tullkassörer å övergångsstat avgå från sina befattningar.
Kungl. Maj:t har den 24 maj 1940 fastställt följande avlöningsstat för tullstaten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslags
vis
.......................................... kronor 13,500,000
2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis » 65,000
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t ................................ » 1,500
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis
.................... kronor 3,000,000
b. Avlöningsförhöjningar m. m.,
förslagsvis.................. » 125,000 » 3,125,000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 1,538,500
Summa kronor 18,230,000.
I sin skrivelse den 23 oktober 1940 har generaltullstyrelsen framlagt förslag
rörande beräkningen av ifrågavarande anslag för nästa budgetår.
Därvid har styrelsen icke ifrågasatt annan ändring i personalförteckningen,
än att antalet å övergångsstat uppförda tullkassörer med hänsyn till avgång
nedsättes till 8, varav föranledes jämkning i anmärkningen till personalförteckningen.
Styrelsens anslagsberäkningar för nästa budgetår ha skett med iakttagande
av de ändrade grunderna för avlöningsstatemas uppställning.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän har styrelsen med
ledning av förefintliga belastningsuppgifter beräknat till 13,400,000 kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, har styrelsen upptagit med oförändrat belopp, 1,500 kronor.
Beträffande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
framgår av styrelsens skrivelse, att samtliga extra tullvakter och extra
skrivbiträden samt kontorsvakter i början av innevarande budgetår till följd
av nedgång i trafiken permitterats. Å andra sidan har styrelsen räknat med
en obetydligt ökad belastning å anslagsposten till följd av att tre ordinarie
kustbevakningstjänstemän, vilka tidigare förordnats att bestrida på kustöveruppsyningsman
ankommande göromål, antagits till extra ordinarie kustöver
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
23
uppsyningsman och att en extra ordinarie gränsöveruppsyningsmanstjänst
nyinrättats i Haparanda gränsdistrikt för åstadkommande av en fastare organisation
av förmanskapet inom detta distrikt. Med utgångspunkt från det vid
statförslagets avgivande förefintliga personalbeståndet har styrelsen uppskattat
det belopp, som erfordras för avlöningar till icke-ordinarie personal under
nästa budgetår, till 2,150,000 kronor. Emellertid har styrelsen framhållit,
att, därest mera normala förhållanden åter skulle inträda med avseende å
utrikeshandeln, det icke torde bliva möjligt att utan åsidosättande av statsverkets
säkerhet och de trafikerandes berättigade krav begränsa utgifterna
till det beräknade beloppet utan att i sådant fall ett väsentligt överskridande
av nämnda belopp lär bli nödvändigt.
För rörligt tillägg har uppförts en anslagspost å 2,398,500 kronor.
Förutsättningarna för de nu anförda beräkningarna lia sedermera i vissa
avseenden ändrats. Sålunda ha, med tillämpning av kungörelsen den 3 januari
1941 (nr 5) ett antal ledigblivna ordinarie befattningar vid lokaltullförvaltningen
och kustbevakningen med hänsyn till de ändrade arbetsförhållandena
lämnats obesatta. I en inom generaltullstyrelsen upprättad promemoria
räknas med viss ytterligare vakanssättning. Vidare ha extra ordinarie befattningshavare
temporärt beretts anställning inom andra områden, främst krisförvaltningen,
varvid tjänstledighet beviljats vederbörande i tullverket med
avstående helt eller delvis av avlöningen från detta verk.
En omräkning av avlöningsanslaget har verkställts i nyssnämnda promemoria.
Därvid har ordinarieposten med hänsyn huvudsakligen till vidtagna
och beräknade vakanssättningar samt med ledning jämväl av numera tillgängliga
belastningssiffror nedräknats med 300,000 kronor till 13,100,000
kronor. Enligt promemorian skulle vakanssättningen av ordinarie tjänster
i och för sig föranleda en ökning i belastningen av icke-ordinarieposten med
något över 200,000 kronor. Emellertid har med hänsyn till senaste belastningssiffror
samt under förutsättning, att icke-ordinarie personal under nästa
budgetår i samma omfattning som nu kommer att vara tjänstledig eller
permitterad, någon höjning av icke-ordinarieposten utöver tidigare beräknade
2,150,000 kronor icke ifrågasatts. Anslagsposten till rörligt tillägg har i
promemorian nedsatts till 2,353,500 kronor.
I personalförteckningen för tullstaten ifrågasätter jag ej annan ändring än Departementsden
som föranledes av avgång från övergångsstaten. chefen.
Ordinarieposten i avlöningsstaten för tullstaten torde, även örn vakanthållandet
av tjänster vid kustbevakningen med hänsyn lill dennas användning
inom marinen skulle komma att upphöra, kunna upptagas till det inom styrelsen
senast beräknade beloppet.
Styrelsens beräkningar rörande de olika anslagsposterna i avlöningsstaten
föranleda ej heller i övrigt någon erinran från min sida.
För den i det föregående omnämnda ersättningen från marinen torde böra
beräknas en uppbördsposd av 300,000 kronor.
Anslaget bör således upptagas till (13,100,000 + 1,500 + 2,150,000 +
2,353,500 — 300,000 =) 17,305,000 kronor.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
O mkostnadsanslage t.
Kungl. Maj:t har den 24 maj 1940 fastställt omkostnadsstat för tullverket,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41 (statsliggaren sid.
347).
I sin förut omförmälda skrivelse den 23 oktober 1940 har generaltullstyrelsen
framlagt följande beräkning rörande medelsbehovet för budgetåret
1941/42. Till jämförelse meddelas uppgift beträffande dels medelsåtgången
under budgetåret 1939/40 i vad utgifterna belastat omkostnadsanslaget och
dels de belopp som för de särskilda ändamålen beräknats i omkostnadsstaten
för nu löpande budgetår.
Utgifter under 1939/40 |
Anvisade |
Äskade |
|
1. Sjukvård m. m......................... |
110,000 |
||
2. Reseersättningar........................... 3. Expenser: |
479,526 |
450,000 |
400,000 |
a. Bränsle, lyse och vatten .................. |
315,462 |
260,000 |
375,000 |
b. övriga expenser ..................... |
682,952 |
560,000 |
650,000 |
4. Publikationstryck..................... |
25,714 |
30,000 |
30,000 |
5. Hemliga utgifter ........................ 6. Övriga utgifter: |
2,000 |
2,000 |
2,000 |
a. Kostnader för avdömande av tullmål........ |
19,110 |
27,000 |
12,000 |
b. Drift och underhåll av fortskaffningsmateriel |
430,048 |
380,000 |
380,000 |
c. Legor för fortskaffningsmateriel ............ |
82,974 |
125,000 |
110,000 |
d. Utbildning i tulltjänsten .................. |
78,815 |
24,000 |
3,700 |
e. Beklädnad och beväpning.................. |
75,053 |
80,000 |
150,000 |
f. Vissa bötesandelar m. m................... |
78,514 |
105,000 |
45,000 |
g. Diverse utgifter.................... |
145,455 |
95,000 |
150,300 |
Summa |
2,415,623 |
2,138,000 |
2,418,000 |
Beträffande den nytillkommande anslagsposten till sjukvård m. m. har generaltullstyrelsen
meddelat, att vissa utgifter för sjukvård visat tendens till
stegring. De sammanlagda utgifterna för sjukvård, vilka under budgetåret
1939/40 uppgingo till omkring 80,000 kronor, ha med hänsyn härtill för
nästa budgetår beräknats till 96,000 kronor. För begravningshjälp har
upptagits ett belopp av 14,000 kronor, vilket ungefär motsvarar kostnaden
under budgetåret 1939/40.
I fråga om anslagsposten till reseersättningar har generaltullstyrelsen räknat
med en nedgång i belastningen under nästa budgetår huvudsakligen till
följd av minskade utgifter för extra tullförrättningar, som utföras för trafikerandes
räkning och på dessas bekostnad.
Kostnaderna under innevarande budgetår för bränsle och skötsel av värmeledningar
har styrelsen uppskattat till 315,000 kronor. Med hänsyn till
ovissheten rörande prisutvecklingen i fråga om bränsle har styrelsen funnit
sig böra räkna kostnaderna under nästa budgetår till 325,000 kronor. Som
kostnaderna för lyse och vatten uppskattats till 50,000 kronor, har styrelsen
beräknat sammanlagda utgifterna under nästa budgetår för bränsle, lyse
och vatten till 375,000 kronor eller till 115,000 kronor högre belopp än för
innevarande budgetår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
25
Vad angår övriga expenser har generaltullstyrelsen uppskattat städningskostnaden
till 250,000 kronor, vilket innebär en ökning med omkring 35,000
kronor i förhållande till de faktiska utgifterna under budgetåret 1939/40 och
med omkring 15,000 kronor i förhållande till de sannolika utgifterna för
innevarande budgetår. Kostnaderna för skrivmaterialier, papper, blanketttryck
och dylikt, vilka under budgetåret 1939/40 uppgingo till 151,600 kronor,
har styrelsen beräknat till 170,000 kronor. Därvid har styrelsen förutsatt
å ena sidan största möjliga begränsning i förbrukningen av här avsedda
materialier men å andra sidan betydande prisstegringar. Till bestridande av
kostnaderna för telegram, telefon och annonsering användes under budgetåret
1939/40 223,400 kronor, därav omkring 30,000 kronor för viss engångsutgift;
för nästa budgetår uppskattar styrelsen medelsbehovet till 170,000
kronor. För inköp och underhåll av möbler samt skriv- och räknemaskiner
har styrelsen beräknat ett belopp av 40,000 kronor, eller omkring 25,000
kronor mindre än vad som åtgick för ändamålet under budgetåret 1939/40.
Slutligen ha utgifterna för bokinköp och bindning av böcker uppskattats till
20.000 kronor eller omkring 8,000 kronor mindre än det verkliga utgiftsbeloppet
för 1939/40. Hela det för övriga expenser erforderliga beloppet
har sålunda av styrelsen beräknats till (250,000 + 170,000 + 170,000 +
40.000 + 20,000 —) 650,000 kronor. I enlighet med anförda beräkningar har
styrelsen upptagit expenspostens summa till (375,000 + 650,000 —) 1,025,000
kronor.
Beträffande anslagsposten till publikationstryck har styrelsen erinrat, att
för innevarande budgetår upptagits ett belopp av 4,000 kronor för utgivande
av ny matrikel över tullverkets personal. Ehuru denna kostnad ej återkommer
under nästa budgetår samt vissa åtgärder till begränsning av publikationstrycket
vidtagits, har styrelsen med hänsyn till prishöjningar uppskattat
medelsbehovet under anslagsposten till oförändrat belopp, 30,000
kronor, för nästa budgetår.
Även den under anslagsposten till övriga utgifter upptagna delposten till
drift och underhäll av fortskaffningsmateriel har av styrelsen beräknats
till samma belopp som för nu löpande budgetår. Därvid har styrelsen framhållit,
att en icke ringa del av tullverkets fortskaffningsmateriel måste utrustas
för gengasdrift och att kostnaderna härför beräknas delvis komma att
belasta nästa budgetår.
Kostnaderna för legor för fortskaffningsmateriel, vilka under budgetåret
1939/40 utgjorde omkring 83,000 kronor, har styrelsen uppskattat lill 110,000
kronor under nästa budgetår på grund av motsedd stegring av underhållskostnaderna.
Det för utbildning i tulltjänsten beräknade beloppet 3,700 kronor avses
för fortsatt anordnande av de sedan åtskilliga år pågående korrespondenskurserna.
I övrigt har styrelsen icke föreslagit anvisande av medel för anordnande
av utbildningskurser under budgetåret 1941/42. Styrelsen har
emellertid uttalat, att det med hänsyn till behovet av särskilt utbildad per
Bihang
till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 236.
3
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
Departementschefen.
sonal under mera normala förhållanden kan bliva nödvändigt att kursverksamheten
i viss omfattning återupptages redan under nästa budgetår.
Styrelsens uppräkning av delposten till beklädnad och beväpning har föranletts
av prisförhöjningar å beklädnadsartiklar.
Den av styrelsen föreslagna nedsätlningen i det till vissa bötesandelar
m. lii. beräknade beloppet sammanhänger med den under de senare åren
fortgående minskningen av antalet tullmål.
I fråga om delposten till diverse utgifter har styrelsen framhållit, att med
hänsyn till de allmänna prisstegringarna utgifterna från posten under budgetåret
1941/42, även nied iakttagande av all återhållsamhet, icke torde
kunna begränsas till lägre belopp än som motsvarar utgifterna under sistlidna
budgetår.
Anslagsposten till övriga utgifter skulle sålunda enligt styrelsens förslag
uppföras med 851,000 kronor och omkostnadsanslagets slutsumma med
2.418.000 kronor.
De i det föregående omförmälda dagavlöningar, som kunna komma att utgå
till kustbevakningspersonal vid tjänstgöring i marinen och vilka synas
närmast vara att jämställa med traktamentsersättningar, torde böra avföras
å anslagsposten till reseersättningar. Utgifterna under denna anslagspost och
under delposten till drift och underhåll av fortskaffningsmateriel torde komma
att ökas i den mån kustbevakningen tages i anspråk för marinen. Medelsbehovet
under de ifrågavarande posterna kan icke nu med säkerhet beräknas.
Jag förordar, att posterna upptagas i enlighet med generaltullstyrelsens
statförslag.
Belastningen å delposten till kostnader för avdömande av tullmål påverkas
icke för nästa budgetår av tullmålsersättningens bortfallande från och med
år 1942. Posten torde böra upptagas till 10,000 kronor eller 2,000 kronor
lägre än i styrelsens statförslag.
Delposten till beklädnad och beväpning synes kunna upptagas till 20,000
kronor lägre än styrelsen föreslagit eller således till 130,000 kronor.
Anslagsposten till övriga utgifter, av styrelsen beräknad till 851,000 kronor,
bör i enlighet med vad nu anförts upptagas till (851,000 — 2,000 —
20.000 =) 829,000 kronor.
I övrigt har jag icke något att erinra mot styrelsens beräkning av de olika
anslagsposterna.
Bruttoutgifterna under anslaget, av styrelsen beräknade till 2,418,000 kronor,
skulle följaktligen upptagas till 2,396,000 kronor.
I det föregående har jag förordat, att vissa kostnader för kustbevakningens
användning i marinen, nämligen reseersättningar — dagavlöningar därunder
inbegripna — samt kostnaderna för drift och underhåll av materiel,
skola vid budgetårets slut helt ersättas av marinens medel, under det att
andra kostnader för ändamålet, däribland sjukvårdskostnader, legor och beklädnadsutgifter,
skola delvis ersättas på samma sätt. För dylika ersättningar
bör upptagas en uppbördspost av 200,000 kronor.
Omkostnadsanslaget bör således upptagas till 2,196,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
27
Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att den i Kungl. Majits brev den 15 februari
1841, den 6 april 1858 och den 27 november 1917 omförmälda
ersättningen för handläggning av tullmål icke skall utgå
för tullmål, som av rådhusrätt slutligt avgöres efter utgången
av år 1941;
dels besluta, att i personalförteckningen för generaltullstyrelsen
skall under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat tillläggas
1 assistent i lönegraden A 14;
dels godkänna följande avlöningsstat för generaltullstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis
.......................... kronor 648,000
2. Arvode, bestämt av Kungl. Majit ...... » 1,200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie perso
nal
.............................. » 194,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 123,800
Summa kronor 967,000
Särskilda uppbördsmedel:
Ersättning från marinen ................ kronor 7,000
Nettoutgift kronor 960,000;
dels till Tullverket: Avlöningar till befattningshavare hos
generaltullstyrelsen å driftbudgeten under sjunde huvudtiteln
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av.......................... kronor 960,000;
dels besluta, att den i personalförteckningen för tullstaten
upptagna avdelningen Tjänstemän å övergångsstat samt anmärkningen
vid samma personalförteckning skola erhålla
följande ändrade lydelse:
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å övergångsstat:
8 tullkassörer .................................. A 18
Amri. 8 tulluppbördsmanstjänster å ordinarie stat må tillsättas endast
i den mån 8 tullkassörer å övergångsstat avgå från sina befattningar;
dels godkänna följande avlöningsstat för tullstaten, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis .................... kronor 13,100,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t » 1,500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis ............ » 2,150,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 2,353,500
Summa kronor 17,605,000
Särskilda uppbördsmedel:
Ersättning från marinen ............ kronor 300,000
Nettoutgift kronor 17,305,000;
dels till Tullverket: Avlöningar till befattningshavare å
tullstaten å driftbudgeten under sjunde huvudtiteln för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av.............................. kronor 17,305,000;
dels godkänna följande omkostnadsstat för tullverket, att
tillämpas tills vidare från och nied budgetåret 1941/42:
Omkostnadsstat.
Utgifter:
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........kronor 110,000
2. Reseersättningar, förslagsvis ........ » 400,000
3. Expenser, förslagsvis .............. » 1,025,000
4. Publikationstryck, förslagsvis ...... » 30,000
5. Hemliga utgifter .................. » 2,000
6. övriga utgifter, förslagsvis .......... » 829,000
Summa kronor 2,396,000
Särskilda uppbördsmedel:
Ersättning från marinen .............. kronor 200,000
Nettoutgift kronor 2,196,000;
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
29
dels ock till Tullverket: Omkostnader å driftbudgeten under
sjunde huvudtiteln för budgetåret 1941/42 anvisa ett
förslagsanslag av...................... kronor 2,196,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 236.
4