Kungl. Majlis proposition nr 224.
1
Nr 224.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående bemyndigande
att med stiftelsen Göteborgs Welanderhem
träffa avtal örn upplåtande av stiftelsens fastighet i
Göteborg för vård av barn, som lida av reumatisk
sjukdom; given Stockholms slott den 2 maj 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 maj 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Rosander, Gjökes, Ewerlöf.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:
I skrivelse den 19 februari 1941 har pensionsstyrelsen hemställt örn bemyndigande
att i huvudsaklig överensstämmelse med ett skrivelsen bilagt
avtalsförslag träffa överenskommelse med stiftelsen Göteborgs Welanderhem
örn upplåtande av stiftelsens fastighet i Göteborg för vård av barn som
lida av reumatisk sjukdom.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 224.
UUfl 41
2
Kungl. Majus proposition nr 224.
I sin skrivelse i ärendet erinrar pensionist grelsen till en början om att
vårt land spelat en framträdande roll vid påvisandet av de reumatiska sjukdomarnas
betydelse som folksjukdomar oell vid organiserandet av sjukvårdande
och sociala åtgärder för deras bekämpande. Dittills bade emellertid
de åtgärder, som i vårt land vidtagits speciellt för vården av reumatiskt
sjuka, huvudsakligen avsett vuxna personer oell bland dessa övervägande
de mera kroniska ehuru ej obotliga fallen. Efter att hava påpekat vissa
förutsättningar, som mäste vara för handen för att patienterna genom vården
skulle vinna sådan grad av hälsa, att de. helt eller delvis, uppnådde eller
återfinge självförsörjningsförmågan, anför styrelsen, att vissa förmer av
reumatiska sjukdomstillstånd ägde särskilt goda utsikter att läka ut. Detta
gällde framför allt de tidiga fallen av akut och subakut reumatisk infektion, vartill
som regel även den reumatiska infektionen hos barn, barnreumatismen,
kunde räknas. Barnreumatismens socialmedicinska och nationalekonomiska
betydelse torde enligt styrelsen knappast hava tillfullo insetts förrän under
de senaste årtiondena. Att det stora flertalet av de vanliga hjärtfelen, klafffelen,
ledde sitt ursprung från akuta reumatiska attacker hade visserligen
länge varit känt men däremot icke att den största delen av dessa ådragits
i barndomen. Den reumatiska infektionen förlöpte under barndomen ofta
mycket smygande och bleve därför lätt förbisedd. Enligt erfarenhet flan olik.!
länder ägde hos patienter i 50-årsåldern minst 60 procent och hos patienter i
20- och 30-årsåldrarna 90 procent av alla hjärtfel reumatiskt ursprung. Man
hade anledning tro, att i vårt land årligen inträffade minst 10,000 sjukdomsfall
i reumatisk feber och mellan 2,000 och 3,000 dödsfall i hjärtsjukdom
orsakad av reumatisk infektion. Bland de av styrelsen årligen på grund av
invaliditet nybeviljade tilläggspensionerna och invalidunderstöden (omkring
20,000) torde, såvitt man kunde beräkna, 3 å 4 procent belöpa på klaffel av
reumatiskt ursprung, i de allra flesta fall ådragna under barndomen och de
första ungdomsåren.
Beträffande barnreumatismens karaktär och förutsättningarna för vård av
de barn, som lida därav, anför pensionsstyrelsen:
Den reumatiska infektionen hos barn erbjuder vissa särdrag, som gör
dess bekämpande till ett i viss mån speciellt problem. Dels är under barnaåren
den reumatiska febern eller den akuta reumatiska infektionen praktiskt
taget den enda reumatiska sjukdomsform som förekommer, dels uppträder
denna sjukdom under barnaåren i flertalet fall under en klinisk bild, som
är ganska särpräglad och som i korthet kan karakteriseras så, att infektionen
huvudsakligen lokaliserar sig till hjärtat, under det att symtom från leder
och omgivande vävnader antingen alldeles saknas eller blott yttra sig i föga
framträdande och hastigt övergående symtom. En följd härav blir att barnen
ifråga endast under sjukdomens utpräglat akuta och mest aktiva skede behöva
fullt sjukhusmässig vård, medan därefter en under mera enkla former
ordnad eftervård, bestående framför allt i sängläge, är tillfyllest. Denna
eftervård måste omfatta en tillräckligt lång tid, så att infektionen hinner
läka fullt ut eller komma i ett inaktivt stadium.
Någon erfarenhet från vårt land örn hur ett särskilt sjuk- och vårdhem
för barn, lidande av hjärtinflammation som följd av reumatisk infektion,
3
Kungl. Majus proposition nr 224.
fungerar oell vilka resultat en sådan vård kan giva tinnes ej. Från utlandet,
särskilt England och Amerika, där denna form av reumatikervård länge bedrivits,
föreligger ett flertal ingående redogörelser. Som representativ för
dessa kan nämnas en år 1938 av den engelske läkaren B. Schlesinger publicerad
redogörelse från »tile convalescent heart hospital for children at
West Wickham», beläget nära London och med plats för 80 barn. Av 1,000
barn, som vårdats å West Wickham under åren 1927—1935, voro år 1938
82 procent i gott hälsotillstånd och 6 procent i mer eller mindre dåligt tillstånd
medan 12 procent hade avlidit. Schlesinger anser, att efterundersökningen
visar ett oväntat gott resultat. Särskilt framhåller han, att endast ett
fåtal barn blivit varaktigt invalidiserade av sin sjukdom, samt att de allra flesta
som överleva det akuta sjukdomsskedet äro i stånd att sedermera leva ett nära
nog normalt liv, följa skolan utan svårighet ävensom få ett stadigvarande
och nyttigt arbete då de nått vuxen ålder. Av Schlesingers undersökning
framgår ock, att den reumatiska sjukdomen visar ett påfallande mildare
förlopp efter pubertetens inträdande (14-årsåldern). De fall, som kunna räddas
undan död eller invaliditet upp till 14-årsåldern, uppnå i flertalet fall relativt
god hälsa och försörjningsförmåga.
Pensionsstyrelsen yttrar vidare, att styrelsens kuranstalter icke torde vara
de lämpligaste för vård i större omfattning av barn. En billigare vårdform
än kuranstalterna erbjöde borde dessutom eftersträvas, enär barnens vård
framför allt komme att bestå i sängläge. Det vore därför önskvärt, att de
barn, varom nu vore fråga, kunde beredas vård å särskilt för dem avsett
hem, där jämväl skolundervisning kunde meddelas. Styrelsen hade haft
olika uppslag under övervägande. Möjlighet hade nu yppats att för en
jämförelsevis ringa kostnad anordna ett lämpligt hem för en försöksverksamhet
på området genom att stiftelsen Göteborgs Welanderhem förklarat
sig villig att under vissa förutsättningar ställa sitt hem i Göteborg till förfogande
för ändamålet. Hemmet, som torde kunna mottaga 25, högst 30
barn hade vid besiktning av representanter för pensionsstyrelsen befunnits
väl lämpa sig för en sådan verksamhet.
Pensionsstyrelsen förklarar sig sakna erfarenhet angående behovet av vårdplatser
för det klientel, varom är fråga, samt fortsätter:
Av Welanderhemmets styrelse har, med utgångspunkt från förhållandena
i Göteborg, antalet nya sjukdomsfall per år i vårt land, vilka kunna antagas
behöva sluten vård av nu ifrågavarande slag, approximativt beräknats till
mellan 100 och 250. Pensionsstyrelsens överläkare, docenten Gunnar Kahlmeter,
anser för sin del, med hänsyn till från England publicerade siffror,
att behovet torde komma att ligga något högre än vad Welanderhemmets
styrelse beräknar. Att innan närmare erfarenhet vunnits, göra något antagande
beträffande vårdplatsbehovet i vårt land, synes pensionsstyrelsen
icke möjligt. I varje fall torde under de första åren det antal vårdplatser,
som kan behöva tagas i anspråk, komma att betydligt understiga det ovan
beräknade. Yid en försöksverksamhet, varom nu är fråga, där nian för vårt
lands vidkommande rör sig på oprövad mark, synes ock särskilt angeläget
att framgå med försiktighet. Pensionsstyrelsen kan därför icke tillråda att
nian för närvarande iordningställer en större anstalt än den nu ifrågasatta.
Skulle mot pensionsstyrelsens förmodan hemmet redan efter någon tid visa
sig flir litet, torde det icke vara omöjligt för styrelsen att under en övergångstid
bereda barn plats även å styrelsens kuranstalter. Detta torde för
4
Kungl. Majus proposition nr 224.
övrigt kunna bliva nödvändigt även av andra orsaker, t. ex. om i något fall
svårigheter skulle uppstå att sända barn från avlägsna orter till det nu
planerade hemmet.
Såsom utgångspunkt för en överenskommelse med stiftelsen bör enligt
peusionsstyrelsen gälla, att verksamheten skall bedrivas på försök, förslagsvis
under en tid av tio år, dock med rätt för pensionsstyrelsen att frånträda
avtalet efter ett års uppsägning, och att barn från hela landet skola mottagas
å hemmet. Företrädesvis borde å hemmet intagas barn under 16 år,
men i undantagsfall kunde intagning av personer i något högre ålder medgivas.
Detta borde framför allt kunna ske, örn det under någon period
skulle visa sig svårt att fullbelägga hemmet med barn under 16 år. Skulle
pensionsstyrelsen i allt fall icke helt kunna använda hemmet, föreslås, att
stiftelsen skall äga rätt belägga de av styrelsen icke disponerade platserna.
Under det utpräglat akuta sjukdomsstadiet borde barnen, enligt vad pensionsstyrelsen
vidare framhåller, i regel i första hand erhålla vård å lasarett
eller barnsjukhus och först därefter intagas å hemmet för eftervård. Emellertid
finner styrelsen hinder ej böra föreligga att mottaga barn i dylikt
stadium. Ansökning örn vård borde ske i samma ordning som gällde beträffande
slyrelsens kuranstalter, således genom pensionsnämndens ordförande
i hemorten, samt avfattas å därför fastställt formulär.
I fråga örn barnens förmåner i hemmet samt de avgifter, som borde uttagas,
yttrar styrelsen:
Kostnaderna för barnens resor till och från hemmet böra, i likhet med
vad som gäller för patienter å styrelsens kuranstalten, bestridas av pensionsstyrelsen,
varvid jämväl bidrag bör kunna utgå för vårdares resa, i fall då
barn med hänsyn särskilt till åldern icke kan företaga resan på egen hand.
A hemmet böra barnen erhålla tandvård och ortopediska bandage i likhet
med vad som nu sker med patienter å styrelsens kuranstalter. Åt barn i
skolåldern bör lämnas skolundervisning, vilken bör meddelas å själva hemmet.
Göteborgs stad har hittills bestritt kostnaderna för undervisning åt de barn,
som nu vistas å hemmet, och det finnes enligt styrelsens för hemmet åsikt
ej anledning antaga att så icke kommer att ske i fortsättningen. I övrigt
böra barnen beredas lämplig sysselsättning. Enligt en av stiftelsen verkställd
och av pensionsstyrelsen granskad beräkning torde, med utgångspunkt
från rådande förhållanden och under förutsättning av en normal beläggning,
dagskostnaderna vid hemmet kunna beräknas till 5 kronor 50 öre
per barn. I detta belopp inbegripas alla omkostnader för barnens uppehälle,
vård m. m.
Vid pensionsstyrelsens kuranstalter är vårdtiden som regel två månader och
lägsta avgiften, varmed patient — eventuellt kommun örn patienten eller hans
försörjningspliktiga anhöriga sakna medel — bidrager till kostnaden, 2 kronor
30 öre per dag. Då den reumatiska infektionen hos barn kräver ganska
lång vårdtid, i regel 4—6 månader, skulle kostnaderna för de anhöriga bliva
betydande, örn samma avgift skulle tillämpas som vid kuranstalterna. Då
detta skulle kunna tänkas medföra svårigheter i vissa fall och kostnaderna
för vården, såvitt nu kan bedömas, komma att uppgå till betydligt lägre
belopp än genomsnittskostnaden för vård av vuxna å styrelsens kuranstalter,
synes det pensionsstyrelsen skäligt att det från annat håll utgående bidraget
till kostnaderna jämkas med hänsyn härtill. En avgift av lägst en krona
Kungl. Majlis proposition nr 224. 5
för dag och barn synes styrelsen lämplig. För personer över 16 år bör
styrelsen aga ratt att, örn så skulle finnas lämpligt, bestämma en något
logie avgift. För barn, som intagas å styrelsens kuranstalter, bör styrel
lammetUgSÖ“
“S •*"«» W»W *>■» för bar» i,.tåg»:, 4
Med utgångspunkt från en dagavgift av 5 kronor 50 öre torde pensionsstyrelsens
kostnader för ar, sedan inbetalade vårdavgifter fråndragits kunna
beraknas till ett belopp av omkring 45.000 kronor, under förutsättning att
Wl lbbf Huruvida detta belopp kan rymmas inom det av
Kunöl. Maji av riksdagen för budgetaret 1941/42 äskade anslaget till åtgärder
till förebyggande oell hävande av invaliditet, är ytterst vansklig att
ledan nu bedonia. Frågan torde i viss mån bliva beroende av i vad man
pen sion sstyrelsen far ersättning med anledning av att de militära myndigheterna
tagit i anspråk större delen av kuranstalten i Malmö. Styrelsen
har for avsikt att underställa denna fråga Kungl. Majis prövning.
Pensionsstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot ett av stiftelsen
framställt förslag, att verksamheten skulle bedrivas av stiftelsen så
som särskilt rättssubjekt. För närvarande utsåges ordföranden och två ledamöter
jamte en suppleant i stiftelsens styrelse av Kungl. Maji samt återstående
tre ledamöter och en suppleant av stadsfullmäktige i GöteborAv
revisorerna utsåges en jämte suppleant för honom av Kungl Maji och
tva jamte en suppleant av stadsfullmäktige i Göteborg. Med hänsyn till
verksamhetens karaktar av försöksverksamhet hade pensionsstyrelsen" breen
erinran mot att stiftelsens styrelse och revisorer tills vidare utsåges på
samma satt som dittills. En av pensionsstyrelsen utsedd representant borde
emellertid aga ratt att närvara vid stiftelsens eller dess styrelses sammantraden
.varj arn te pensionsstyrelsen borde vara berättigad att taga kännedom
örn forhallandena a hemmet samt taga del av stiftelsens räkenskaper.
Beträffande vissa av stiftelsen hos pensionsstyrelsen framställda ersättningsanspråk
uppgiver pensionsstyrelsen i sin skrivelse följande:
Stiftelsen Ilar i särskild skrivelse till pensionsstyrelsen anhållit dels örn
ett belopp av 40,000 kronor för vissa reparations- och ändringsarbeten samt
or nyanskaffning och komplettering av inventarier, dels ock om 2 200 kronor
foi inköp av en elektrocardiograf. Vid den av representanter för pensionsstyrelsen
verkställda besiktningen av hemmet Ilar framgått, att vissa repa
rationsarbeten samt vuss del av nyanskaffningen torde kunna anstå Förutom
anslag till anskaffande av elektrocardiograf, vilken för närvarande betingar
ett pris av omkring 2,200 kronor, anser pensionsstyrelsen att kostnaderna
tor nodvandiga reparations- och ändringsarbeten samt nyanskaffning
och komplettering av inventarier, med nuvarande priser, kunna beräkna!
uppgå till något över ,50,000 kronor. Därest hemmet kommer att användas
°j nu föreslaget ändamål har pensionsstyrelsen för avsikt att bevilja stiftdsen
do erforderliga medlen från det till styrelsens förfogande ställda''anslagot
till annan verksam not, avsedd att i folkpensioneringens intresse förebygga
eller hava arbetsoformaga eller befordra folkhälsan.
Vid pensionsstyreisens framställning är fogat ett enligt de i framsliII
ningen angivna grunderna uppgjort förslag till avtal, örn vilket pensionsstyrelsen
och stiftelsen enats. Enligt avtal sförslaget, vilket torde såsom
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
bilaga (bilaga ö) fa fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende, förhinder
sig stiftelsen att under en tid av tio år, räknat från och med den 1 juli
1941, till ett antal av omkring 25 till undersökning, observation, behandling
och vård å stiftelsens hem mottaga huvudsakligen barn under 16 år, vilka
lida av reumatisk sjukdom och av pensionsstyrelsen hänvisas till hemmet,
Bland övriga bestämmelser i avtalsförslaget kunna nämnas, att stiftelsen ar
skyldig tillhandahålla behandlingsapparater och andra anordningar, att läkarvården
å hemmet skall bestridas av läkare, som utses av pensionsstyrelsen
och stiftelsen gemensamt, att vårdavgiften å hemmet skall utgöra o kronor
50 öre per dag och patient, att pensionsstyrelsen är berättigad taga kännedom
örn förhållandena å hemmet och taga del av stiftelsens räkenskaper,
att en representant för pensionsstyrelsen skall äga rätt närvara vid stiftelsens
eller dess styrelses sammanträden, då därvid förekomma ärenden, som
angå vård av eller andra förhållanden rörande pensionsstyrelsens patienter
eller hava samband med avtalet, därvid representanten äger deltaga i överläggningarna
men ej i besluten, samt att pensionsstyrelsen äger rätt att med
ett års uppsägningstid frånträda avtalet.
För att stiftelsens vårdanstalt skull kunna användas för det nya ändamålet
erfordras Kungl. Majlis medgivande härtill samt till de ändringar i
stiftelsens nuvarande stadgar, som påkallas av omläggningen av stiftelsens
verksamhet. Bland stadgeändringarna må nämnas, att stiftelsens namn
föreslås ändrat till stiftelsen Broströmska sjukhemmet för barn. I skrivelse
den 25 februari 1941 har stiftelsens styrelse gjort framställning örn Kungl.
Majits medgivande till de av styrelsen beslutade stadgeändringarna samt till
att stiftelsens donationsmedel användas för det nya ändamålet. Justitiekanslersämbetet
bär i infordrat utlåtande den 9 april 1941 förklarat sig icke
Pava något att erinra häremot. Ärendet är för närvarande beroende på
Kungl. Majits prövning.
Över pensionsstyrelsens förslag hava yttranden infordrats från medicinalstyrelsen
och statskontoret.
Medicinalstyrelsen förklarar sig ursprungligen hava för pensionsstyrelsen
framlagt tanken på omändring av Welanderkemmet i Göteborg till ett hem
för vård av barn, som lida av reumatisk infektion. Medicinalstyrelsen funne
det synnerligen önskvärt, att ifrågavarande försöksverksamhet bomme till
stånd, och tillstyrkte därför förslaget.
Statskontoret har ej funnit anledning till erinran mot vare sig de av peusionsstyrelsen
ifrågasatta åtgärderna för beredande av vård åt barn, som
lida av reumatisk infektion, eller det uppgjorda förslaget till avtal med
stiftelsen. Jämväl i fråga om bestridandet av kostnaderna för ifrågavarande
åtgärder delar statskontoret pensionsstyrelsens uppfattning eller att härför
bör anlitas det å riksstaten under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet, därvid
driftbidraget till stiftelsen bör utgå från den del av anslaget, som ar avsett
Kungl. Majus proposition nr 224. 7
för beredande av behandling, vård eller utbildning åt personer, vilka styrelsen
efter i varje särskilt fall företagen prövning finner böra bliva föremål
flir dylika åtgärder, samt de för utförande av vissa reparationsarbeten å
stiftelsens fastighet m. m. beräknade engångsutgifterna från den del av anslaget,
som må användas för annan verksamhet, vilken avser att i folkpensioneringens
intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra
folkhälsan. Statskontoret uppgiver sig hava under hand inhämtat, att det
belopp av 100,000 kronor, som Kungl. Majit för innevarande budgetår ställt
till styrelsens förfogande för sistnämnda verksamhet, lämnade tillgång för
bestridande av sagda engångsutgifter. För statskontoret hade vidare upplysts,
att för den händelse framställningen till Kungl. Majit om ersättning
för militärmyndigheternas begagnande av kuranstalten i Malmö skulle, såsom
styrelsen förväntade, vinna bifall, det föreslagna driftbidraget, vilket skulle
utgå först från och med den 1 juli 1941, syntes kunna rymmas inom det
an slagsbelopp, som Kungl. Majit i årets statsverksproposition äskat för
nästa budgetår för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.
Vid sådant förhållande syntes enligt statskontoret ärendet icke behöva underställas
riksdagens prövning.
Den av pensionsstyrelsen föreslagna åtgärden avser att i visst hänseende
få till stånd en komplettering av den av styrelsen bedrivna invaliditetsförebyggande
verksamheten. Någon erfarenhet från vårt land beträffande resultatet
av vård å särskilda sjuk- och vårdhem av barn, som lida av hjärtinflammation
som följd av reumatisk infektion, finnes icke. Det är med
hänsyn härtill i detta fall närmast fråga om en försöksverksamhet. Jag bär
emellertid genom pensionsstyrelsens skrivelse i ärendet bibragts den uppfattningen,
att ett vårdhem av ifrågasatt slag skulle hava en betydelsefull
uppgift att fylla och att det finnes grundad anledning antaga, att hemmet
skall kunna lämna ett med hänsyn till storleken av de nedlagda kostnaderna
synnerligen värdefullt bidrag till kampen mot invaliditetssjukdomarnn.
Ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag kan icke heller anses föregripa
den omprövning av frågan om reumatikervårdens utbyggande, varom
innevarande års riksdag hemställt i skrivelse nr 190. Då jag vidare finner
det upprättade förslaget till avtal mellan pensionsstyrelsen och stiftelsen
kunna i huvudsak godtagas, tillstyrker jag pensionsstyrelsens förslag. Jag
utgår därvid från att Kungl. Majit kommer att bifalla stiftelsens anhållan
att få använda stiftelsens donationsmedel för det nya ändamålet samt jämväl
kommer att fastställa de föreslagna stadgeändringarna.
Yad härefter angår den ekonomiska sidan av saken beräknas det föreslagna
avtalets genomförande komma att medföra dels en engångsutgift å
något över 32,200 kronor, dels ock till omkring 45,000 kronor beräknade
årliga driftkostnader. Nämnda kostnader, vilka skola bestridas från det
under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet, beräknas dock icke behöva medföra
någon höjning av nämnda anslag för innevarande eller nästa budgetår.
Departements
chefen.
8
Kungl. Majus proposition nr 224.
Utgångspunkt för denna beräkning är det antagandet, att anslaget tillföres
visst belopp, varmed pensionsstyrelsen numera hos Kungl. Majit yrkat ersättning
i anledning av att dess kuranstalt i Malmö tagits i anspråk av
militärmyndigheter. Nämnda ersättningsfråga är, enligt vad jag inhämtat,
annu ej så beredd, att den kan upptagas till avgörande. Oavsett utgången
av nämnda ärende påverkar dock avtalet mellan pensionsstyrelsen och stiftelsen,
vilket är slutet på tio år med rätt för pensionsstyrelsen att med ett
ars uppsägningstid frånträda avtalet, storleken av ifrågavarande anslag eventuellt
ända fram till den 1 juli 1951. Med hänsyn härtill finner jag ärendet
böra underställas riksdagens prövning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Kungl. Majit må bemyndiga pensionsstyrelsen att med
stiftelsen Göteborgs Welanderhem träffa avtal i huvudsaklig
överensstämmelse med bilagda avtalsförslag om upplåtande av
stiftelsens fastighet i Göteborg för vård av barn, vilka lida av
reumatisk sjukdom.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sten-line Heinrici.
Kungl. Majus proposition nr 224.
9
Bilaga A.
Förslag
till
Avtal
mellan Kungl. Pensionsstyrelsen och Stiftelsen Broströms!» sjukhemmet
för barn angående disposition av stiftelsens fastighet i Göteborg.
1. Stiftelsen förbinder sig att under en tid av tio år, räknat från och
med elen 1 juli 1941 till ett antal av omkring 25 till undersökning, observation,
behandling och vard a hemmet emottaga huvudsakligen barn under
sio n ssty re Isen.6 ^ reUmatlsk sJukdom’ vilka hänvisas till hemmet av pen
Stiftelsen
ar skyldig att där ej pensionsstyrelsen beviljar särskilt bidrag
for andamålet, tillhandahålla behandlingsapparater och andra anordningar
m m som kunna anses erforderliga för en rationell skötsel av patienterna.
. Lakar va ulen a hemmet skall, därest ej annan överenskommelse mellan
pensionsstyrelsen och stiftelsen träffas, bestridas av en särskild läkare som
utses av pensionsstyrelsen och stiftelsen gemensamt. Skulle mellan kontrahenterna
uppsta meningsskiljaktighet rörande valet av läkare, skall tviste
l1t“iSkjUtaS
tlll me(h«iial3tyrelsens avgörande. Läkarens anställnings\illkor
3. Beträffande sjukvården å hemmet skola bestämmelserna i lagen örn
7““ !iy landstmg eller kommun drivna sjukhus samt i sjukhusstadgan i
tillämpliga delar aga motsvarande giltighet, g 1
, kdr0 de patienter vilka av pensionsstyrelsen hänvisas till hemmet för
vard, utgav en vårdavgift, som tillsvidare utgör 5 kronor 50 öre per dag och
drfffWt Drna avf fJ..ut8or ersättning för alla med verksamheten förenade
driftkostnader samt för transport mom staden av patienterna och deras
effekter. G ardera kontrahenten är berättigad att påkalla jämkning av vårda\giften.
Örn parterna vid fråga om jämkning av avgiften icke kunna enas,
skola bestämmelserna i punkt 10 vinna tillämpning.
* nPi>!!iSfio“SftjrfJSen är berättigad att taga kännedom örn förhållandena
å hemmet och att genom av pensionsstyrelsen utsett ombud taga del av
stiftelsens räkenskaper, nar pensionsstyrelsen så finner erforderligt
UtS6dd rePresentant skall äga rädt närvara
vid stiftelsens^ eller dess styrelses sammanträden, då därvid förekomma ärenden
som angå vard av eller andra förhållanden rörande pensionsstyrelsens
patienter eller Ilar samband med detta avtal, och därvid deltaga i överläggningarna,
men icke i besluten. Kallelse till dylikt sammanträde skall delgivas
pensionsstyrelsen.
v",rd TÄrT kontrabenterna uppstå meningsskiljaktighet rörande den
vard och behandling som pensionsstyrelsens patienter erhålla, skall tvistefrågan
hanskjutas till medicinalstyrelsens avgörande
8. Därest pensionsstyrelsen under viss tid icke skulle kunna helt belägga
hemmet med patienter, ager stiftelsen belägga de av pensionsstyrelsen icke
disponerad6 platserna och skall för sådana patienter utgå lägst samma avgift
som for pensionsstyrelsens patienter.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 224.
996 41
10
Kungl. Maj-ts proposition nr 224.
9. Peu sion sstyrelsen äger rätt att med ett års uppsägningstid frånträda
detta avtal. Styrelsen äger ock överlåta avtalet på annan statlig myndighet.
10. Yid tvist örn dagavgiften eller i övrigt rörande tolkningen eller tilllämpningen
av detta avtal, eller rörande förhållanden, som äga direkt eller
indirekt sammanhang med avtalet, hänskjutes frågan, där ej förut i detta
avtal annorlunda bestämts, till en särskild nämnd, av vilken pensionsstyrelsen
och stiftelsens styrelse utse var sin ledamot och chefen för justitiedepartementet
ordföranden; och skall det beslut, som på så sätt fattas, vara
för parterna ovillkorligen bindande.
Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktrycket!.