Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
1
Nr 220.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag om inrättande
av en statlig brandskola; given Stockholms slott
den 25 april 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 april 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
samt t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Bergquist,
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 44) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde bliva riksdagen förelagd, till statens brandskola beräkna ett anslag
av 90,000 kronor. Sedan ärendet numera färdigberetts, anhåller jag att ånyo
få upptaga detsamma till behandling.
I skrivelse till Kungl. Majit den 30 april 1940 hemställde svenska brandskyddsföreningen,
svenska brandkårernas riksförbund och svenska kommunalarbetareförbundet,
att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för anordnanBihang
till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 220.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
de av en statlig brandskola samt att särskilda kompetensföreskrifter måtte
stadgas för vissa kategorier brandkårspersonal. Sedan ett antal myndigheter
efter remiss avgivit yttranden över framställningen, tillkallade jag den 19
september 1940 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 i samma
månad tre sakkunniga att inom kommunikationsdepartementet biträda med
verkställande av utredning rörande frågan örn inrättande av en statlig brandskola
samt frågan om fastställande i författningsväg av mera detaljerade
kompetensföreskrifter för den heltidsanställda brandpersonalen i olika befälsställningar.
De sakkunniga,1 som antogo namnet brandskoleutredningen, lia den 22
mars 1941 avlämnat ett betänkande med förslag om inrättande av en statlig
brandskola m. m. (Statens off. utredn. 1941: 11).
Betänkandet upptager dels förslag om inrättande av en statlig brandskola
och dels förslag till ändringar i brandstadgan, innefattande kompetensföreskrifter
för viss brandpersonal. I detta sammanhang synes allenast förstnämnda
förslag böra upptagas till behandling. Frågan om införande i brandstadgan
av särskilda kompetensföreskrifter torde nämligen böra vidare övervägas
av de sakkunniga, som jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21
mars 1941 tillkallat för utredning rörande lämpliga åtgärder för stärkande
av rikets brandförsvar (brandförsvarsutredningen). I brandförsvarsutredningens
uppdrag ingår nämligen bland annat att upptaga frågan om en revision
av brandstadgan till prövning.
Brandskoleutredningens förslag.
I frågan huruvida en statlig brandskola bör inrättas, anför brandskoleutredningen
följande:
Att skapa skydd mot eldens skadegörande verkningar var i äldre tider en
av de mest svårlösta uppgifterna för städerna och andra större samhällen i
vårt land. Ofta visade sig också detta skydd bristfälligt. Tid efter annan —
senast under 1880-talet — uppstodo katastrofbränder, varvid stora delar av
de brandhärjade orternas bebyggelse helt ödelädes.
I våra dagar är risken för dylika katastrofbränder mindre åtminstone i de
orter, där bebyggelsen till största delen utgöres av stenhus och där välutrustade
yrkesbrandkårer finnas. I flertalet städer och samhällen äro emellertid de
flesta byggnaderna av trä och ofta tält sammanbyggda utan brandmurar. I
dylika orter kvarstår alltjämt faran för omfattande bränder, särskilt i de
fall då brandväsendet icke är effektivt organiserat. Därjämte har brandrisken
avsevärt ökats genom den under normala förhållanden alltmer tilltagande
användningen av eldfarliga oljor samt genom storindustriens massanhopning
av brännbara ämnen.
De ekonomiska värden, som årligen förstöras genom brand, äro också betydande.
Till belysning av brandskadornas storlek må nämnas följande siffror,
utvisande försäkringsvärden och brandskadeersättningar i Sverige under
de sistförflutna tio åren.
1 Sakkunniga hava varit brandchefen i Växjö, överstelöjtnanten H. Forssman, vilken tillika
tjänstgjort som ordförande, undervisningsrådet Vilh. Berglund och brandmannen vid Stockholms
brandkår A. Rörström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
3
1 |
2 |
3 |
4 |
|
Å r |
Försäkrings-värden i |
Brandskade-ersättningar |
Kol. 3 i °/oo av |
|
1931.............................................. |
36.8 |
31.4 |
0.9 |
|
1932.............................................. |
37.o |
31.8 |
0.9 |
|
1933.............................................. |
37.7 |
27.i |
0.7 |
|
1934.............................................. |
38.o |
28.1 |
0.7 |
|
1935 ............................................ |
40.o |
31.o |
0.8 |
|
1933.............................................. |
41.8 |
37.6 |
0.9 |
|
1937.............................................. |
44.o |
29.9 |
0.7 |
|
1938.............................................. |
46.5 |
29.4 |
0.7 |
|
1939............................................ |
52.0 |
36.2 |
0.7 |
|
19401 ............................................. |
56.0 |
60. o |
i.i |
Tabellen upptager icke de brandskador, som drabbat statens egendom, och
ej heller övriga skador, för vilka försäkringsersättning ej utbetalats. De totala
skadorna äro därför betydligt större. Om dessutom hänsyn tages till förlust
genom produktionsavbrott, genom arbetslöshet o. dyl., stiger värdet av det
brunna än mera. Sålunda torde man kunna beräkna, att eldsvådorna under
år 1940 kostat landet omkring 75 miljoner kronor.
Vikten av ett effektivt brandförsvar är sålunda uppenbar. Med särskild
styrka framträder kravet på ett fullgott brandskydd i nuvarande läge, enär
förråd och maskiner, som härjas av eld, stundom äro oersättliga. Och allra
kraftigast understrykes detta krav genom den risk, som i händelse av krig
hotar vårt land genom fiendens brandbomber. Erfarenheten från de krigförande
länderna har visat, att vid anfall från luften skadorna genom brand
i regel bli mångdubbelt större än skadorna genom sprängverkan.
Under de senaste åren ha också, delvis med hjälp av statsmedel, högst betydande
mängder av modern brandsläckningsmateriel anskaffats både för
kommuner och industrianläggningar. Vad sålunda åtgjorts är emellertid
ingalunda tillräckligt. För att brandväsendet skall få god effektivitet fordras
även att materielen skötes av sakkunnig, väl utbildad och tränad brandkårspersonal.
Behovet av dylik utbildning har under senare tid avsevärt skärpts. Skälen
härtill äro mångahanda. Sålunda är brandsläcknings- och brandalarmeringsmaterielen
mera svårskött än tidigare på grund av dess invecklade tekniska
konstruktion. Detsamma är förhållandet med exempelvis den moderna stegmaterielen
samt rök- och gasskyddsmaterielen. Det åligger vidare brandbefälet
att deltaga i byggnadsnämndernas arbete, då det gäller viktigare brandskyddsfrågor
av byggnadsteknisk natur. Även hållandet av brandsyn, vilket
jämlikt brandstadgan åligger brandbefälet, kräver god utbildning. Brandbefälet
måste äga ingående byggnadstekniska kunskaper, kännedom örn vattenledningar
och deras anordning samt goda kunskaper om industrierna inom
kommunen och om de faromoment, som äro förknippade med dessa industriers
arbetsformer.
Större delen av nuvarande brandkårspersonal har icke genomgått någon
annan utbildning än den, som kunnat meddelas på brandstationerna. Vissa
kurser ha emellertid anordnats på enskilt initiativ. Sålunda har svenska
brandskyddsföreningen anordnat vissa utbildningskurser för brandbefäl. Av
1 Preliminära siffror.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
ekonomiska skäl ha emellertid dessa kurser icke kunnat erhålla den omfattning,
som varit önskligt. Vidare har svenska brandkårernas riksförbund med
hjälp av förbundets länskonsulenter anordnat kortare instruktionskurser för
brandkårspersonal. Dessa kurser lia i regel varat allenast några dagar, varför
de kunnat giva deltagarna endast ytliga kunskaper. Kurser för brandförmän
lia vid några tillfällen anordnats vid Stockholms och Göteborgs brandkårer.
Dessa kurser ha emellertid varit öppna endast för den egna kårens brandmän.
Statsmakterna ha icke understött brandkårspersonalens utbildning på annat
sätt än genom de obetydliga bidragsbelopp, som under en följd av år utgått
till svenska brandskyddsföreningen och svenska brandkårernas riksförbund.
I ett stort antal andra länder erhåller utbildningen av brandkårspersonal
ett verksamt statligt stöd.
Svårigheterna att erhålla utbildning ha icke undgått att inverka på det
svenska brandbefälets standard. Yrkesbrandkårernas brandchefer ha visserligen
genom sin praktiska tjänst överlag hunnit förskaffa sig nödiga insikter.
Läget vid borgar- och frivilliga brandkårer är emellertid i ett mycket stort
antal fall icke tillfredsställande. Ledningen av brandkårerna handhaves ofta
av personer med ringa eller ingen utbildning för sin uppgift.
Det måste därför vara ett allmänt intresse av vikt, att brandpersonalen
beredes en undervisning, som motsvarar tidens krav. En sådan undervisning
bör icke, som hittills varit fallet, organiseras såsom spridda kurser utan
bör samordnas och effektiviseras genom inrättandet av en permanent undervisningsanstalt.
I fråga örn möjligheten att inrätta en sådan undervisningsanstalt kan till
en början konstateras, att anstalten i någon form måste erhålla ekonomiskt
stöd. Skulle anstalten drivas utan sådant stöd bleve därav följden, att dryga
kursavgifter skulle behöva ultagas av eleverna. Även om i vissa fall de kommuner,
där brandmännen tjänstgöra, kunde tänkas giva bidrag till dessa
avgifter, så torde dock i stort sett en sådan anordning komma att leda till att
av ekonomiska skäl endast ett mindre antal brandmän kunde förskaffa sig
utbildning vid skolan. Ett sådant system vore uppenbarligen icke till gagn
för rikets brandförsvar.
Det kan vidare förutsättas, att åtminstone för närvarande kommuner eller
enskilda organisationer icke torde komma att lämna undervisningsanstalten
ekonomiskt understöd. Ej heller kan det antagas, att de utan understöd skulle
upprätta en sådan anstalt. Det måste därför ankomma på staten att på lämpligt
sätt tillgodose brandundervisningen.
Att staten skulle tillgodose denna undervisning kunde möjligen synas
oegentligt ur den synpunkten, att brandväsendet är en kommunal angelägenhet.
Meddelandet av brandundervisning torde emellertid kunna anses vara
en statlig uppgift. Till jämförelse kan nämnas, att staten genom sin polisskola
omhändertagit polisutbildningen, ehuru polisväsendet i princip handhaves
av kommunerna.
För statens tillgodoseende av brandundervisningen torde i huvudsak två
former kunna upptagas till övervägande. Antingen kunde staten understödja
en av enskilda organisationer eller av kommun driven brandskola eller också
kunde en statlig brandskola inrättas. Av dessa båda alternativ synes det
senare vara att föredraga. Genom upprättandet av en statlig skola skulle
de största garantierna vinnas för en effektiv och enhetlig utbildning. Man
torde vidare få räkna med att, därest staten skulle understödja en av kommun
eller enskilda driven skola, statens utgifter för understöd sannolikt skulle
bliva i det närmaste lika stora som utgifterna för en av staten driven skola.
Med hänsyn härtill och då det icke torde kunna förväntas att en kommunal
Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.
5
eller enskild brandskola upprättas, föreslår brandskoleutredningen inråttan
det av en statlig brandskola.
I fråga om brandskolans uppgifter har utredningen anfört, att undervisning
borde meddelas åt blivande brandbefäl och brandunderbefäl. Med hänsyn
till att skorstensfejarnas uppgifter i vissa betydelsefulla avseenden sammanfölle
med brandpersonalens borde undervisning vid skolan beredas även
åt skorstensfejare. Utredningen har dessutom övervägt, huruvida undervisning
för luftskyddspersonal borde upptagas på skolans program. Härom anför
utredningen följande:
Undervisning för luftskyddspersonal bedrives för närvarande under luftskyddsinspektionens
ledning. Brandskoleutredningen har samråd med luftskyddsinspeklionen
i frågan, huruvida den av inspektionen anordnade undervisningen
borde överflyttas till brandskolan. Inspektionen har därvid meddelat,
att det syntes angeläget, att undervisningen i brandskolan i största
möjliga utsträckning samordnades med inspektionens undervisning. Vad
anginge frågan på vad sätt ett sådant samordnande närmare borde organiseras
vore inspektionen emellertid icke beredd att för närvarande taga ställning.
Med hänsyn härtill har brandskoleutredningen icke ansett sig böra upptaga
särskilda kurser för luftskyddspersonal på skolans program. Givetvis
kan dock skolans verksamhet senare utvidgas till att omfatta även luftskyddskurser,
därest så skulle befinnas lämpligt.
Vid sidan av undervisningsarbetet borde enligt utredningens förslag forsknings-
och försöksverksamhet på brandväsendets område bedrivas vid skolan.
Av ekonomiska skäl torde det dock enligt utredningens mening vara
nödvändigt, att denna verksamhet till en början dreves endast i obetydlig
omfattning.
I fråga om huvudlinjerna för skolans verksamhet anför brandskoleutredningen
följande:
Erfarenheter från redan bedriven brandutbildning giva vid handen, att
de bästa utbildningsresultaten uppnås, då utbildningen utgör en kombination
av dels skolmässig undervisning och dels praktisk tjänstgöring vid yrkesbrandkår.
Den skolmässiga undervisningen bör, enligt vad man funnit, utgöras
icke blott av föreläsningar och lektioner utan även av demonstrationer
och övningar.
Brandskolans kurser böra uppbyggas på grundval av dessa erfarenheter.
Kurserna böra sålunda i regel bestå av dels undervisning och dels praktisk
tjänstgöring. Den praktiska tjänstgöringen bör uteslutas endast i de fall, då
eleverna redan vid kursens början kunna förutsättas hava lång tids erfarenhet
i yrket. I fråga örn mycket korta kurser torde någon uppdelning i undervisning
och praktisk tjänstgöring icke böra förekomma, utan de båda utbildningsformerna
torde få tillgodoses jämsides under samma tid.
Skolan bör förläggas till Stockholm. Kompetenta lärarkrafter för högre
brandundervisning kunna nämligen erhållas endast i huvudstaden, bl. a. på
den grund att brandväsendets ledande organisationer, försäkringsbolagens
samarbetsorgan, statens provningsanstalt, tekniska högskolans vattenlaboratorium
o. s. v. där ha sitt säte. Skolan bör emellertid anordna kortare kurser
av mera elementär natur i olika större eller medelstora orter i landsorten.
Utbildningen vid skolan bör vara kostnadsfri. Det synes brandskoleutred -
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
ningen vara av väsentlig betydelse, att eleverna icke betungas med alltför
stora ekonomiska uppoffringar för sin utbildning. Därest så skulle ske, skulle
detta lia till följd att ett mycket stort antal brandmän icke kunde erhålla
önskvärd utbildning, varigenom brandförsvarets styrka skulle minskas. Av
samma skäl böra även läroböcker utan kostnad utlämnas till eleverna. Undantag
i detta avseende bör dock göras för den högsta brandbefälskursen,
som i viss mån är att jämställa med kurs vid teknisk högskola.
I fråga örn lokaler och undervisningsmateriel för skolan har brandskoleutredningen
övervägt två alternativ''. Det ena alternativet avser, att skolan skulle
utrustas med hänsyn tagen till alla moderna krav på utrymmen och materiel.
Skolan borde då inrymmas i egen brandstation och förfoga över egen brandmateriel.
I brandstationen borde finnas icke blott lokaler för skolans administration
samt för lektioner och övningar etc. utan även förläggningslokaler
och matsalar för eleverna m. m. Inrättandet av en sådan skola skulle betinga
en kostnad av, mycket approximativt beräknat, 1,300,000 kronor.
Enligt det andra alternativet skulle skolan förläggas till lokaler i annan
byggnad än en brandstation, därvid en viss del av undervisningen skulle förläggas
till Stockholms brandkårs stationsgårdar med anlitande i viss utsträckning
av brandkårens materiel. I fråga örn detta alternativ må anföras följande.
Lokaler torde, enligt vad utredningen inhämtat, kunna få förhyras i den
statliga nybyggnad i kvarteret Hammaren nr 13 vid Jakobsbergsgatan i
Stockholm, vilken till största delen skall disponeras av luftskyddsinspektionen.
I denna byggnad torde tre expeditionsrum samt två lektionssalar kunna
ställas till skolans disposition. Stockholms stad torde även komma att medgiva,
att brandskolan i erforderlig utsträckning finge nyttja Stockholms
brandkårs gårdar och materiel. Brandskoleutredningen har i skrivelse den 22
november 1940 till gatunämnden i Stockholm, vilken handhar brandväsendets
angelägenheter, redogjort för nu ifrågavarande alternativ och hemställt,
att nämnden ville i princip giva sin anslutning till planen på ett samarbete
mellan Stockholms brandkår och brandskolan i överensstämmelse med vad
sålunda angivits.
I sitt den 4 december 1940 dagtecknade svar på denna skrivelse har gatunämnden
yttrat, att nämnden gåve sin anslutning till planen, att brandskolan
skulle berältigas att, i överensstämmelse med vad i brandskoleutredningens
skrivelse föreslagits, mot ersättning och i begränsad omfattning — intill 300
timmar om året — nyttja Stockholms brandkårs stationsgårdar och materiel.
Det av nämnden sålunda angivna timantalet är fullt tillräckligt för skolans
behov.
Därest skolan organiserades efter det sist angivna alternativet, skulle engångskostnaderna
uppgå till omkring 21,000 kronor.
Det torde få antagas, att utvecklingen förr eller senare gör det nödvändigt,
att skolan organiseras efter det dyrare alternativet. Givet är också att utbildningsresultaten
skulle bli bättre, därest detta alternativ valdes. Även med
det billigare alternativet torde emellertid mycket goda resultat kunna nås.
Med hänsyn lill nuvarande statsfinansiella läge anser sig brandskoleutredningen
därför böra föreslå, att skolan ordnas i enlighet med det billigare
alternativet.
I fråga örn skolans ställning i statsförvaltningen har utredningen föreslagit,
att skolan skulle sortera direkt under kommunikationsdepartementet.
För skolan skulle finnas en styrelse bestående av fem ledamöter jämte
erforderligt antal suppleanter, alla förordnade av Kungl. Majit.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
7
För att skapa åtskiljande benämningar på de olika kurser, som enligt
utredningens mening borde anordnas vid skolan, har utredningen använt
särskilda beteckningar på olika kategorier brandkårspersonal. Desso beteckningar
äro följande:
Med beteckningen brandbefäl respektive brandunderbefäl kategori I avses
brandbefäl respektive brandunderbefäl vid yrkesbrandkårer om minst
ett befäl och nio man. Den sålunda genom antalet man angivna begränsningen
är vald för att utmärka en kår av sådan storlek, att den i varje
ögonblick är i stånd att verkställa ett första angrepp mot elden.
Med beteckningen brandbefäl respektive brandunderbefäl kategori II avses
brandbefäl respektive brandunderbefäl vid borgarbrandkårer eller vid
mindre yrkesbrandkårer än sådana, som nyss nämnts.
Med beteckningen brandbefäl kategori III avses brandbefäl vid allmänna
eller frivilliga brandkårer.
De olika kurser, som enligt utredningens förslag borde anordnas vid skolan,
äro följande:
1. Kurser för brandkårspersonal:
A. Kurs för utbildning av brandbefäl kategori I (brandbefälskurs
kategori I);
B. Kurs för utbildning av brandbefäl kategori II (brandbefälskurs
kategori II);
C. Kurs för utbildning av brandbefäl kategori III (brandbefälskurs
kategori III);
D. Kurs för utbildning av industribrandchefer (industribrandchefskurs);
E. Kurs för utbildning av brandmästare kategori I (brandmästarkurs
kategori I);
F. Kurs för utbildning av brandförmän kategori I (brandförmanskurs
kategori I);
G. Kurs för utbildning av brandmästare och brandförmän kategori II
(brandunderbefälskurs kategori II);
2. Kurser för skorstensfejarepersonal:
A. Mästarekurs;
B. Gesällkurs.
I fråga om kursplanerna för de olika kurserna, inträdesfordringar till
dessa samt betyg och examina m. m. torde få hänvisas till betänkandet.
Följande kortfattade uppgifter må dock lämnas:
För att vinna intxäde i brandbefälskurs kategori I skulle i regel fordras
studentexamen med lägst betyget godkänd i det skriftliga provet i modersmålet
samt i ämnena matematik, fysik och kemi enligt fordringarna för
examen å reallinjen. Bland övriga föreslagna inträdesfordringar kan nämnas,
att sökandens ålder skulle understiga 28 år. Inträde i kursen skulle
dock, utan att de nämnda fordringarna voro uppfyllda, under vissa förutsättningar
kunna medgivas yrkesbrandmän, som visat fallenhet för brandbefälsyrket
och som inhämtat vissa teoretiska kunskaper. Kursen skulle
omfatta en lid av omkring aderton månader, helguppehåll inräknade. Av
denna tid skulle åtta månader ägnas åt undervisning och resten åt praktisk
tjänstgöring. För brandbefälskurs kategori II, brandbefälskurs kategori
lil och industribrandchefskurs skulle inga särskilda inträdesfordringar uppsättas.
Den förstnämnda kursen skulle pågå i fyra månader, därav en och
en halv månads undervisning och återstoden praktisk tjänstgöring. Envar av
de två sistnämnda kurserna skulle pågå tre veckor. Kurserna skulle om
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
fatta undervisning och praktik samtidigt och skulle icke förläggas till brandskolan
utan till olika orter ute i landet. För att vinna inträde i brandmåstarekurs
kategori 1 skulle bl. a. fordras, att sökanden med godkända
vitsord genomgått brandförmanskurs kategori I. Brandmästarekursen skulle
omfatta fyra månaders undervisning. För inträde i brandförmanskurs kategori
I skulle bl. a. fordras viss praktisk tjänstgöring. Kursen skulle omfatta
tre och en halv månaders undervisning. För inträde i brandunderbefälskurs
kategori II skulle icke uppsättas särskilda fordringar. Kursen
skulle omfatta en tid av sex veckor, därav två veckors praktisk tjänstgöring
och fyra veckors undervisning.
För att vinna inträde i mästarekurs för skorstensfejare skulle bl. a. fordras
att sökanden genomgått gesällkurs för skorstensfejare samt att sökanden icke
uppnått fyrtiofem års ålder. Kursen skulle innefatta undervisning under
sex veckor. För inträde i gesällkurs för skorstensfejare skulle krävas bl. a.
viss praktik och en ålder understigande trettiofem år. Kursen skulle omfatta
undervisning i åtta veckor.
I frågan hur ofta varje kurs bör hållas bar utredningen gjort vissa undersökningar
rörande nyutbildningsbehovet av ifrågavarande personalkategorier
m. m. På grundval av dessa undersökningar har följande ungefärliga plan
framlagts:
Första året a) vid själva skolan. En brandmästarekurs kategori I, en
brandförmanskurs kategori I, en brandbefälskurs kategori II, en brandunderbefälskurs
kategori II samt en mästarekurs för skorstensfejare.
b) i landsorten. Sex kurser brandbefälskurser kategori III och tre kurser
för industribrandchefer.
Andra året a) vid själva skolan. En brandförmanskurs kategori I, en
brandbefälskurs kategori II (den praktiska delen förlägges till första året),
en brandunderbefälskurs kategori II, en gesällkurs för skorstensfejare.
b) i landsorten. Lika med första året.
Tredje året. Lika med första året.
Fjärde året a) vid själva skolan. En brandbefälskurs kategori I (kursen
påbörjas under tredje året), en brandförmanskurs kategori I, en brandunderbefälskurs
kategori II, en gesällkurs för skorstensfejare.
b) i landsorten. Lika med första året.
Huvuddelen av undervisningen vid skolan skulle enligt utredningens förslag
meddelas av timlärare. Fast knutna vid skolan skulle vara en rektor,
en brandmästare och ett kanslibiträde.
I fråga om skolans personalkostnader anför brandskoleutredningen följande:
Det
kunde ifrågasättas, att ordinarie tjänster inrättades för rektor, brandmästaren
och kanslibiträdet. Tillsvidare synas dessa tjänster dock böra utgöra
arvodesbefattningar.
Rektor torde i lönehänseende böra jämställas med rektor vid ett mindre
tekniskt läroverk, t. ex. elektrotekniska fackskolan i Västerås. Rektors arvode
torde därför böra motsvara vad som utgår enligt lönegraden E 10 i civila
avlöningsreglementet. Lön efter denna lönegrad utgör i lägsta löneklassen
i ortsgrupp I 13,500 kronor, vartill kommer rörligt tillägg och kristillägg,
enligt nu gällande grunder uppgående till 2,052 kronor. I enlighet härmed
föreslås för rektor ett årligt arvode av 15,500 kronor, varå liksom å övriga
lönearvoden vid skolan rörligt tillägg och kristillägg icke skulle utgå.
Brandmästarens löneförmåner böra beräknas så, att de något överstiga de
löneförmåner, som en brandmästare vid Stockholms brandkår åtnjuter. Sist
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
9
nämnda löneförmåner utgöra dels en grundlön om 5,220 kronor, vartill komma
tre ålderstillägg ettvart om 480 kronor efter 3 respektive 6 och 9 års
tjänst, och dels rörligt tillägg, som för närvarande utgår med 31 %. Härjämte
åtnjuter brandmästare ett årligt beklädnadsbidrag om 420 kronor, å
vilket belopp även rörligt tillägg beräknas. Avgifter för egen pension avdragas
icke från lönen men däremot avgifter för familjepension med ett årligt
belopp av 216 kronor. Den kontanta summan, som bortsett från ålderstillägg
årligen uppbäres av en brandmästare (lön + beklädnadsbidrag +
rörligt tillägg — familjepensionsavgift), utgör sålunda för närvarande 7,172
kronor. Härjämte äger brandmästare förhyra tjänstebostad till en hyra, som
med c:a 10 °/o torde understiga hyresbeloppet i fria marknaden för bostad av
samma standard.
1 överensstämmelse härmed föreslås för brandmästaren vid brandskolan
ett årligt arvode av 7,800 kronor.
För kanslibiträde! torde arvodet böra utgå med 4,300 kronor, vilket ungefärligen
motsvarar nu utgående löneförmåner till en befattningshavare i
lägsta löneklassen i lönegrad A 7. Kanslibiträdet synes böra tillerkännas
detta förhållandevis höga belopp, enär biträdets arbetsuppgifter skulle omfatta
icke blott renskrivning etc. utan även enklare expeditionsgöromål såsom
uppsättning av brev o. s. v.
Timlärarearvodena synas böra ulgå med olika belopp, beräknade efter
undervisningens omfattning och lärarnas kompetens. Vid längre tids undervisning
synes arvode böra utgå med 8 kronor per timme. Vid mera tillfällig
undervisning bör arvodet utgöra 12 kronor per timme, där läraren har
lägre kompetens, och 20 kronor per timme, där läraren har högre kompetens
eller där undervisningen sker i form av föreläsningar. Det torde få ankomma
på skolans styrelse att bestämma arvodenas storlek i varje särskilt
fall.
Med dessa beräkningsgrunder torde timlärararvodena för undervisningen
vid själva skolan genomsnittligt sett komma att uppgå till ett årligt belopp
av 12,000 kronor. Kostnaderna för lärararvoden vid en kurs i landsorten torde
komma att uppgå till omkring 500 kronor, vilket med den av brandskoleutredningen
föreslagna kursfrekvensen skulle motsvara en årlig kostnad av
4,500 kronor. De perioder av praktisk tjänstgöring, som ingå i olika kurser,
torde icke behöva åsamka brandskolan kostnader.
Särskilda arvoden till styrelsens ledamöter synas icke böra utgå.
De sammanlagda årliga personalkostnaderna skulle sålunda uppgå till
(15,500 + 7,800 + 4,300 + 12,000 + 4,500) 44,100 kronor.
I fråga örn de årliga omkostnaderna anför utredningen:
t lokalhyra för lokalerna vid Jakobsbergsgatan i Stockholm torde få beräknas
15,000 kronor örn året. I denna summa inräknas utgifter för värme,
lyse, städning, vaktmästare och telefon (dock ej rikssamtal). I ersättning till
Stockholms stad för nyttjande av brandstationsgårdar, gymnastiksal och
brandmateriel beräknas 2,000 kronor örn året och för vållade skador å
materiel samt driftskostnader (drivmedel för motorfordon etc.) 3,000 kronor.
För varje kurs i landsorten synas böra beräknas 100 kronor i omkostnader,
vilket med den av utredningen förutsatta kursfrekvensen skulle motsvara
en årlig kostnad av 900 kronor. I fråga örn resekostnader för rektor och
brandmästaren torde få antagas, att rektor kommer att resa omkring 40 dagar
och brandmästaren omkring 50 dagar örn året. Rektor torde, i likhet
med vad som gäller beträffande rektor vid tekniskt läroverk, böra åtnjuta
rese- och traktamentscrsättning enligt klass I B i allmänna reseregleinentet.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Traktamentskostnaderna skulle i sådant fall uppgå till (40 X 22) 880 kronor,
varjämte biljettkostnaden torde få beräknas till 720 kronor. Brandmästarens
rese- och traktamentsersättning torde böra utgå efter klass II D
i resereglemente!, vilket innebär en traktamentskostnad av (50 X 16) 800
kronor. Till biljettkostnader torde få beräknas 500 kronor. I övrigt torde
följande årliga omkostnader böra beräknas:
Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. dy]............. kronor 2,000
Rikssamtal, annonsering o. dyl........................... » 500
Underhåll av inventarier ................................ » 300
Läroböcker åt kursdeltagarna ............................ » 6,000
Förbrukning av undervisningsmateriel .................... » 500
Oförutsedda omkostnader .............................. » 5,000
Den totala summan för årliga omkostnader utgör sålunda 38,100 kronor.
Engångskostnaderna för möbler, armatur, undervisningsmateriel m. m.
beräknas av utredningen på i betänkandet närmare angivna grunder uppgå
till 20,830 kronor.
Utredningens kostnadsberäkningar för skolan innefatta sålunda:
1. Årliga kostnader Kronor. Kronor.
a. Personalkostnader ............................ 44,100
b. Omkostnader ................................. 38,100
82,200
2. Engångskostnader ......................................... 20,830
Summa kronor 103,030
Yttranden.
Yttranden ha infordrats från samtliga länsstyrelser samt luftskyddsinspektionen
och statskontoret. Flera av dessa myndigheter ha överlämnat yttranden
från dem underlydande tjänstemän samt från enskilda sammanslutningar.
Härjämte lia yttranden inkommit från svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, svenska brandkårernas riksförbund,
svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund
och svenska skorstensfejeriarbetareförbundet, vilka bereus tillfälle
att yttra sig i ärendet.
I samtliga yttranden tillstyrkes förslaget om inrättande av en statlig brandskola.
Statskontoret, länsstyrelsen i Kalmar län och brandchefen i Kalmar
ifrågasätta dock, huruvida icke med inrättandet av brandskolan borde anstå
intill dess brandförsvarsutredningen slutfört sitt arbete. I flertalet yttranden
understrykes emellertid det trängande behovet av att en brandskola snarast
inrättas.
Brandskoleutredningens förslag rörande brandskolans uppgifter och huvudlinjerna
för dess verksamhet ha i stort sett icke givit anledning till erinran.
Svenska brandkårernas riksförbund har emellertid med instämmande
av länsstyrelsen och länsbrandchefen i Älvsborgs lån samt brandchefen i
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
11
Kalmar anfört, att rekrytutbildning av brandmän borde äga rum vid skolan.
Härom anför förbundet följande:
Någon allmänt tillgänglig utbildningskurs för brandmän finnes icke i vårt
land för dem, som önska ägna sig åt brandmannayrket. Flertalet brandkårer
nödgas därigenom anställa brandmän utan några förkunskaper, vilka
först efter rätt lång tids anställning kunna bliva fullt dugliga för sin tjänst.
För den skull är behövligt, att brandskolan upptager även utbildningen
av brandmän. Denna utbildning bör tillkomma för att dessutom få fram
en annan utbildningsgren, som icke medräknats i kursplanerna, men som
är synnerligen viktig, nämligen brandbefäls- och brandunderbefälselevernas
bibringande av förmåga att kunna utbilda rekryter samt leda och bedriva
övningar. Den olikhet, som härutinnan nu förekommer vid brandkårerna,
ävensom bristen på system härför vid en hel del brandkårer gör,
att likformighet i denna viktiga undervisning bör givas vid brandskolan.
Något verkligt utbyte vinnes emellertid icke, om befäls- och underbefälseleverna
härvid måste använda varandra som övningsgrupper. Genom tillgång
på outbildade kan däremot ernås resultat. Samtidigt utvinnes den betydelsefulla
fördelen, att brandkårerna ute i landet erhålla tillgång på rekrytutbildade
brandmän vid nyanställningar. Antalet elever i varje brandmannakurs
behöver icke vara stort, t. ex. 3 grupper om 3 man: 9 man. Kurserna
kunna inläggas på tider, då de behövas för befälets instruktörsutbildning. Tillräckligt
med sökande till brandmannakurserna torde nog icke behöva saknas.
Svenska brandbefälsföreningen ifrågasätter, om skolan icke i viss utsträckning
kunde användas för utbildning av militär brandpersonal.
Sveriges skorstenfejaremästares riksförbund och svenska skorstensfejeriarbetareförbundet
tillstyrka, att undervisning för skorstensfejarepersonal ordnas
vid brandskolan.
Luftskgddsinspektionen har i fråga örn undervisningen för luftskyddspersonal
anfört, att sådan undervisning icke borde upptagas på skolans program.
Liksom hittills borde denna undervisning handhavas av inspektionen.
Inspektionen har vidare yttrat, att skolans lokalfråga numera kommit
i annat läge, därigenom att ett av de såsom lektionssalar avsedda rummen
i nybyggnaden vid Jakobsbergsgatan icke ställts till inspektionens disposition
utan i stället tagits i anspråk av militära myndigheter. Inspektionen hade
givetvis fortfarande i princip intet att erinra mot att skolans verksamhet
förlädes till lokaler inom nämnda fastighet. Därvid förutsattes dock, att lokalerna
ställdes till förfogande endast i den mån de icke behövdes för luftskyddsinspektionens
verksamhet. Med hänsyn till de planer för kursverksamheten,
som framlagts i utredningens betänkande, torde dock en dylik
anordning icke vara tillfyllest.
Med avseende å förslaget att forsknings- och försöksverksamhet på brandväsendels
område skulle bedrivas vid sidan av utbildningsarbetet har inspektionen
anfört, alt det kunde ifrågasättas alt denna verksamhet .skulle förläggas
till någon redan befintlig statlig institution. Statskontoret har i denna
fråga yttrat, att skolans lärare helt borde ägna sig åt förekommande administrativa
uppgifter. Behovet av timlärare torde härigenom betydligt nedgå.
I fråga örn samarbetet mellan brandskolan och Stockholms stad har
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Stockholms stads gatunämnd framhållit, att det torde vara osäkert, om staden
under någon längre tid kunde bereda skolan förmånen att få nyttja materiel
och brandgårdar. Samarbetet mellan skolan och staden, vilket särskilt
under rådande luftskyddstillstånd med därav föranledd intensifiering av arbetet
med utbildning av reservbrandformationerna innebure en belastning
för brandkåren, hade från stadens sida ansetts vara ett provisorium, som efter
icke alltför lång tid skulle komma att avvecklas.
Svenska brandbefälsföreningen framhåller med instämmande av brandchefen
i Västerås, att det vore önskvärt, att åtminstone någon modern brandmateriel
exempelvis en brandbil av staten anskaffades för skolans räkning.
Föreningen yttrar vidare, att det kunde ifrågasättas, att skolan skulle förläggas
till Göteborg.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Enligt utredningens förslag skall all teoretisk undervisning, med undantag
för brandbefälskurs kategori lil och industribrandchefskurs koncentreras till
den i Stockholm förlagda brandskolan. Länsstyrelsen vill emellertid erinra,
att kurser för blivande brandförmän hittills hållits förutom vid brandkåren
i Stockholm även vid brandkåren i Göteborg. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta,
huruvida icke lämpligen en viss decentralisaiion av undervisningen
utöver vad utredningen föreslagit skulle kunna ske. Länsstyrelsen avser
närmast brandförmanskursen kategori I och brandunderbefälskursen kategori
II. Det bör tagas under övervägande, huruvida icke dylika kurser skulle
kunna, givetvis under ledning eller överinseende av brandskolan, förläggas,
förutom till nämnda skola, jämväl till vissa större brandkårer utom
Stockholm, där tillgång till kompetenta lärare och erforderlig undervisningsmateriel
kunde erhållas. Sagda kurser skulle icke vara förbehållna elever
från den egna kåren utan även stå öppna för elever annorstädes ifrån. Genom
en dylik decentralisation skulle vissa fördelar vinnas. Kostnaderna för
elevernas deltagande i kurserna skulle förbilligas och större anslutning till
desamma skulle kunna påräknas.
Med avseende å de för skolan beräknade personalkostnaderna har statskontoret
anfört följande:
I betraktande av det starkt begränsade område, här ifrågavarande undervisning
avser, ävensom till skolans karaktär av ett institut för anordnande
av kortare återkommande kurser synes den lärare, som anförtros ledningen
av kursverksamheten, icke böra benämnas rektor utan föreståndare. Ej heller
kan statskontoret finna det motiverat, att arvode till denne befattningshavare
utgår med så högt belopp, som de sakkunniga förordat. Enligt ämbetsverkets
förmenande bör ett arvode av 12,000 kronor vara fullt tillräckligt.
Likaså vill det förefalla statskontoret som örn arvodet till den andra
läraren borde kunna begränsas till 7,000 kronor ävensom att erforderlig biträdeshjälp
skulle kunna erhållas för ett arvode av 3,300 kronor, motsvarande
närmast vad som för närvarande utgår till ett kontorsbiträde i lönegrad
Ex 4.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, att det för skolans rektor föreslagna
arvodet synes vara tilltaget i överkant.
Vice brandchefen i Jönköping yttrar:
Ordinarie tjänster böra nog inrättas för såväl rektor som brandmästare
vid skolan och ej såsom föreslagits arvodesbefattningar. Med hänsyn till att
Kungl. Majds proposition nr 220.
13
dessa båda befattningar böra tillsättas med personer, som hava grundlig erfarenhet
inom brandyrket, är det troligt, att de för befattningarna mest lämpliga
personerna redan innehava ordinarie befattningar vid någon av de större
brandkårerna. Man får antaga, att en person med sådan ordinarie befattning
knappast vill utbyta densamma mot elt förordnande vid brandskolan.
Motsvarande synpunkter anföras av brandchefen i Kalmar.
Svenska brandkårernas riksförbund anser, att lärararvodena för en kurs
i landsorten, vilka beräknats till sammanlagt 500 kronor, vore upptagna till
ett alltför lågt belopp i förhållande till det arbete, som krävdes.
Svenska brandskyddsföreningen framhåller önskvärdheten av att pensionsrätt
beredes åt skolpersonalen, enär det annars torde komma att uppstå
stora svårigheter att för dessa viktiga befattningar erhålla fullt kvalificerade
personer.
Motsvarande synpunkter anföras av Svenska brandkårernas riksförbund
och Svenska brandbefålsföreningen. Brandbefälsföreningen föreslår härjämte,
att skolans rektor skulle benämnas chef för brandskolan.
I åtskilliga yttranden ha vidare förslag gjorts i fråga om kursernas omfattning,
kursfrekvensen, inträdesfordringar, betyg och examina m. m. Förslag
ha även framställts om att staten åtminstone i vissa fall skulle lämna
bidrag till kursdeltagarnas resor och uppehåll under pågående kurs.
Vikten av ett effektivt brandförsvar har under senare år blivit alltmera
uppenbar. Under tiden närmast före den nu rådande krisen uppgingo de i
vårt land utbetalade brandskadeersättningarna årligen till ett belopp av omkring
30 miljoner kronor. Efter krisens inträde har denna siffra fördubblats.
De verkliga brandskadorna torde under år 1940 ha uppgått till omkring
75 miljoner kronor.
Särskild betydelse får kampen mot eldens skadegörande verkningar i händelse
av krig. Erfarenheter från de länder, som sedan stormaktskonfliktens
utbrott varit invecklade i krig, understryka kraftigt betydelsen av ett effektivt
brandförsvar.
En förutsättning för uppehållandet av ett sådant brandförsvar är icke
blott en god organisation av brandväsendet och tillgång till erforderlig brandmateriel
utan även att brandpersonalen besitter tillräcklig utbildning för
sina uppgifter. Genom enskilt initiativ ha i vårt land vissa möjligheter bereus
för brandpersonal att erhålla utbildning för sitt arbete. Dessa möjligheter
kunna emellertid icke ens tillnärmelsevis anses täcka utbildningsbehovet.
Då en verkligt effektiv brandutbildning torde kunna ordnas allenast
genom inrättande av en statlig brandskola, vill jag förorda att en dylik skola
organiseras.
I brandskoleutredningens betänkande har förslag framlagts om inrättande
av en sådan skola. Utredningens förslag, som i allt väsentligt tillstyrkts i
de avgivna yttrandena, torde i huvudsakliga delar böra läggas till grund
för skolans organisation. Med hänsyn till det trängande behovet av att tillgången
på utbildad brandpersonal ökas, torde skolans verksamhet böra taga
sin början så snart som möjligt, lämpligen den 1 juli 1941.
Deparlemenis
-chefen.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
Brandskolans uppgifter torde, såsom utredningen föreslagit, i främsta rummet
böra omfatta utbildning av blivande brandbefäl och brandunderbefäl.
Med hänsyn till att skorstensfejarnas uppgifter i flera betydelsefulla avseenden
sammanfalla med brandpersonalens, synes utbildning böra meddelas
även åt skorstensfejarepersonal. Att till skolans uppgifter hänföra utbildning
av andra personalkategorier, vilket i några yttranden föreslagits, synes i avbidan
på erfarenheter från skolans arbete för närvarande icke böra ske. Däremot
torde, på sätt förutsatts, vid skolan böra bedrivas försöksverksamhet
och forskning på brandväsendets område i den mån så kan ske vid sidan av
undervisningsarbetet. I fråga om berörda verksamhet förutsättes dock, att
densamma icke ökar statsverkets utgifter för personal vid skolan samt alt
den bedrives i samarbete med andra på området verksamma statliga institutioner.
Enligt brandskoleutredningens förslag skulle skolan med hänsyn till nu
rådande statsfinansiella läge i viss mån ordnas som ett provisorium. Skolan
skulle sålunda icke inrymmas i egen brandstation eller förfoga över egen
brandmateriel. I stället skulle enligt överenskommelse med Stockholms stad
skolan berättigas att mot ersättning och i begränsad omfattning nyttja Stockholms
brandkårs stationsgårdar och materiel. Erforderliga undervisningslokaler
skulle förhyras i härför lämplig fastighet.
Vad sålunda föreslagits synes välbetänkt. I avbidan på erfarenheter från
skolans verksamhet synes det icke vara lämpligt att från början giva skolan
en alltför kostsam organisation. I fråga om samarbetet med Stockholms stad
förutsätter jag, att mellan staten och staden skall kunna träffas en för båda
parter tillfredsställande överenskommelse rörande skolans rätt att få nyttja
materiel och brandgårdar. Det är nämligen uppenbart att inrättandet i Stockholm
av en statlig brandskola innebär fördelar även för staden, bland annat
därigenom att dess kostnader för utbildning av brandbefäl och brandunderbefäl
överflyttas på staten. Att förlägga skolan till annan ort än Stockholm,
vilket i ett pär yttranden föreslagits, är givetvis tänkbart. Försåvitt inga
särskilda svårigheter i kostnads- eller annat hänseende visa sig uppkomma
vid skolans förläggning till huvudstaden torde det dock vara att föredraga
att skolan förlägges dit.
Vid beräknande av skolans personalkostnader har brandskoleutredningen
förutsatt, alt tjänsterna för rektor, brandmästaren och kanslibträdet skulle
utgöra arvodesbefattningar. De årliga arvodena skulle utgöra respektive
15,500, 7,800 och 4,300 kronor.
Med hänsyn till att skolan i viss mån ordnas som ett provisorium vill jag
icke ifrågasätta att, såsom i vissa yttranden föreslagits, inrätta ordinarie
tjänster för eller bereda pensionsförmåner åt skolpersonalen. Frågan härom
torde få upptagas sedan någon tids erfarenhet av skolans arbete vunnits.
I fråga örn arvodet till skolans rektor har statskontoret ifrågasatt, huruvida
icke 12,000 kronor vöre fullt tillräckligt. Vid bedömande av denna fråga
måste beaktas, att det är av mycket stor betydelse att skolan särskilt
under den första tiden kommer att ledas av en högt kvalificerad kraft. Ut
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
15
sikter att till tjänsten, som ju icke är förenad med pensionsförmåner, erhålla
en sådan kraft torde icke föreligga, därest arvodet sättes så lågt, som
statskontoret föreslagit. Det av brandskoleutredningen upptagna beloppet
synes däremot väl högt. En lämplig avvägning synes vara att bestämma arvodet
till 14,000 kronor. Till jämförelse kan nämnas, att de årliga löneförmånerna
i lönegraden A 30 (byråchefer och därmed jämställda befattningshavare) i
lägsta löneklassen och ortsgrupp I för närvarande utgöra (12,000 + 2,052)
14,052 kronor.
Brandmästarens arvode skulle enligt statskontorets förslag utgöra 7,000
kronor. Av skäl motsvarande dem som anförts beträffande arvodet till skolans
rektor synes brandmästarens arvode böra utgöra 7,500 kronor.
I fråga örn kanslibiträdets arvode har statskontoret föreslagit en jämkning
till 3,300 kronor. Enär rektor och brandmästaren sannolikt komma att hava
stor arbetsbörda, måste det förutsättas att kanslibiträdet på eget ansvar skall
kunna utföra åtskilliga göromål, för vilka gott omdöme och förtrogenhet med
arbete inom statsförvaltningen måste krävas. Med hänsyn härtill tillstyrker
jag brandskoleutredningens förslag om ett arvode av 4,300 kronor.
Mot brandskoleutredningens kostnadsberäkningar i övrigt synes anledning
icke finnas till erinran. Anslagsbehovet för statens brandskola skulle
sålunda uppgå till (103,030 — 1,500 — 300) 101,230 eller avrundat 100,000
kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, därest riksdagen anvisar medel
för skolans inrättande, utfärda en stadga för statens brandskola, därvid
de i yttrandena anförda önskemålen rörande kursernas anordnande och omfattning,
inträdesfordrigar, betyg och examina torde få upptagas till övervägande.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Statens brandskola för budgetåret 1941/42 under
sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av .... kronor 100,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
A. C. F. v. Krusenstierna.