Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag å tillläggsstat
II till undersökning av de lokala olikheterna
i levnadskostnaderna år 1941, m. m.; given Stockholms
slott den 25 april 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 april

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet
Bergquist, anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Genom beslut den 3 mars 1939 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att,
i samband med utförande av i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen omförmäld
gruppering av orterna i riket (skattegruppering), jämväl uppgöra förslag till
fördelning av stationeringsorterna för statstjänstemän samt lärare vid folkoch
småskolor m. fl. å de i civila avlöningsreglementet angivna ortsgruppema
(lönegruppering). Enligt den av Kungl. Maj:t genom beslut den 15
juni 1939 godkända planen för de levnadskostnadsundersökningar, som skulle
läggas till grund för nämnda dyrortsgrupperingar, avsågs att insamling
av prisuppgifter skulle företagas av de kommunala myndigheterna vid två
tillfällen, nämligen under en vecka i slutet av oktober 1939 och en vecka i
slutet av april 1940.

Fiihancj lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 218.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Planen för levnadskostnadsundersökningarna blev emellertid icke fullföljd.
I skrivelse den 5 september 1939 ifrågasatte socialstyrelsen, om icke
den i oktober samma år avsedda prisundersökningen under då rådande förhållanden
lämpligen borde uppskjutas eller möjligen helt inställas. Den planerade
hyresräkningen ansåg styrelsen däremot under alla omständigheter
böra komma till stånd.

Vid anmälan av proposition nr 26 till 1939 års urtima riksdag angående
ytterligare förlängd giltighet av skattegrupperingen förordade jag i anslutning
till vad socialstyrelsen anfört uppskov med nämnda prisundersökning.
Den efter krigsutbrottet fortgående prisutvecklingen hade, framhöll jag därvid,
medfört förskjutningar i de lokala prisförhållandena, som kunde förväntas
undergå en ytterligare accentuering under vintems lopp. En dyrortsgruppering,
grundad å prisuppgifter avseende hösten 1939 och våren
1940, skulle för avsevärd tid framåt binda löne- och skattesystemen vid en
sannolikt tillfällig lokal prissituation och kunde sålunda näppeligen väntas
ge ett tillfredsställande resultat eller ens leda till en rättvisare avvägning
olika orter emellan än vad gällande dyrortsgruppering innebure. På grund
härav ansåg jag mig böra förorda uppskov med prisinsamlingen, trots de
olägenheter, med vilka det därigenom uppkommande dröjsmålet med genomförandet
av ny skatte- och lönegruppering kunde vara förenat.

Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning och biföll Kungl. Maj:ts förslag
örn förlängning av gällande skattegruppering till utgången av år 1941
(skrivelse nr 68).

Den i levnadskostnadsundersökningen ingående hyresräkningen fullföljdes
däremot i avsedd ordning. Kungl. Majit utfärdade den 8 september 1939
kungörelse (nr 644) angående uppgifter för hyresräkning å vissa orter i sammanhang
med mantalsskrivningen för år 1940. I samband med hyresräkningen
utfördes tvenne specialundersökningar, nämligen av byggnads- och
bostadskostnaderna på landsbygden och av de hyror, som hyresåret 1939/
40 betalades av befattningshavarna inom vissa ämbetsverk och tillhörande
kårer. En likaledes i samband med hyresräkningen planerad representativundersökning
rörande föreliggande skiljaktigheter i boningsrummens storlek inom
olika landsdelar kom däremot icke till stånd.

I skrivelse den 6 mars 1940 ifrågasatte socialstyrelsen förnyat uppskov
med prisinsamlingen under hänvisning till att de efter krigsutbrottet inträdda
förskjutningarna i de lokala prisförhållandena utgjorde en föga tillfredsställande
grundval för en ny dyrortsgruppering. Samtidigt betonade emellertid
styrelsen de olägenheter, som voro förknippade med ett uppskov.

I proposition nr 146 till 1940 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Majit i
anslutning till socialstyrelsens förslag att skattegrupperingen skulle givas
förlängd giltighet till utgången av år 1942. Riksdagen biföll propositionen
(skrivelse nr 330).

Jämväl den för folkpensionerna gällande ortsgrupperingen har av samma
skäl enligt beslut av innevarande års riksdag givits förlängd giltighet till utgången
av år 1943. I anledning av Kungl. Majits i propositionen nr 4 fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

3

lagda förslag framhöll andra lagutskottet i sitt av riksdagen sedermera godkända
utlåtande (nr 5), att de fortlöpande förskjutningar i levnadskostnaderna,
vilka ägde rum såsom en följd av det pågående kriget, enligt utskottets
mening måste medföra att någon ny indelning i ortsgrupper enligt lagen
örn folkpensionering för närvarande icke kunde genomföras. Med hänvisning
till omöjligheten att vid nuvarande prisförhållanden verkställa erforderliga
ekonomiska undersökningar på längre sikt avböjde utskottet tillika ett
i tvenne motioner (I: 173 och II: 232) framfört förslag örn utredning av frågan
om dyrortsgrupperingens berättigande.

Med liknande motivering har årets riksdag även avslagit motionsvis framställda
yrkanden (I: 151 och II: 138) örn upphävande av skattegrupperingen.
I bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande (nr 11) uttalades
emellertid, att utskottet, vid sitt avböjande att för närvarande göra frågan
till föremål för utredning, icke förbisett att förhållandena kunde komma att
utveckla sig så, att en provisorisk lösning beträffande skattegrupperingen
bleve nödvändig i avvaktan på en blivande slutlig reform. Utskottet förutsatte,
att Kungl. Majit med uppmärksamhet skulle följa utvecklingen på området.

Dyrortsgrupperingsfrågan har varit föremål även för andra, av riksdagen
ännu icke prövade motioner (I: 150, II: 132 och 175), i vilka påyrkats skyndsam,
allmän utredning av frågan i syfte att få till stånd en utjämning mellan
ortsgrupperna såväl vid löner och pensioner som vid beskattningen, därvid
motiveringen bland annat varit att en utjämning av levnadskostnaderna mellan
stad och land ägt rum under senare år.

I skrivelse den 10 april 1941 har socialstyrelsen ånyo lill övervägande upptagit
frågan örn levnadskostnadsundersökningens utförande och mot varandra
vägt å ena sidan olägenheterna av att vidhålla den nuvarande dyrortsgrupperingen
oförändrad och å andra sidan vanskligheterna av att i nuvarande
läge genomföra en allmän prisundersökning. Styrelsen har stannat
vid att föreslå, att en prisgeografisk undersökning omfattande hela landet
snarast möjligt skulle komma till stånd, men under iakttagande av vissa förenklingar
i förfaringssättet, i främsta rummet en begränsning av prisinsamlingen
till en enda tidpunkt.

Styrelsen motiverar förslaget i huvudsak på följande sätt:

De av kriget orsakade, till sina konsekvenser svåröverskådliga prisstegringarna
lia ansetts göra det angeläget att ställa sig avvaktande och för den
skull uppskjuta en ny ortsgruppering i förhoppning, att lugnare tider skulle
inträda. Oavsett detta måste gällande dyrortsgrupperingar, som grundats på
prismaterial, insamlat för ungefär sju år sedan, numera anses vara mindre
verklighetstrogna på grund av de omvälvningar i prisförhållandena, som ägt
rum ej blott i allmänhet utan även på särskilda orter, exempelvis i samband
nied expansion av lokala industriföretag, militära förläggningar o. dyl. Det
är för den skull önskvärt, att nya, hela landet omfattande prisupptagningar
verkställas inom en nära framtid. Härför talar också, att de nu i väsentligen
färdigt skick föreliggande bostadsuppgifterna från 1939 års liyresräkning
samt därtill anslutna specialundersökningar örn statstjänstemannens hyror

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

samt byggnadskostnaderna på landsbygden för varje år som går bliva allt
svårare att sammanställa med uppgifter örn andra levnadskostnader insamlade
flera år senare. De på sistone i allt större omfattning från kommuner,
organisationer och enskilda personer till Kungl. Maj:t ingivna framställningarna
om förhöjd dyrortsplacering av vissa orter synas också tyda på,
att prisutvecklingen i landets olika delar varit olikformig och att vissa justeringar
i gällande dyrortsindelningar kunna vara motiverade av sedermera
inträdda förhållanden.

Då socialstyrelsen remissledes haft att yttra sig över dylika framställningar
om ändrad placering i lönegrupp har styrelsen, enligt hittills tillämpade
regler för överflyttning under löpande dyrortsregleringsperiod, ansett sig
kunna tillstyrka dylik överflyttning blott i undantagsfall, då det förelegat
en alldeles exceptionell lokal prisutveckling, exempelvis när en större miiitärstyrka
varaktigt förlagts till en landskommun. Även ett dylikt isolerat medgivande
har dock ej sällan visat sig medföra opåräknade verkningar, i det
att kommunerna inom en delvis rätt vid krets omkring förläggningsorten sökt
ernå motsvarande uppflyttning i dyrortsgrupp under framhållande av att
levnadskostnaderna inom dessa områden vore väl så höga som å den uppflyttade
platsen. För att bedöma dylika anspråk skulle erfordras ett tillförlitligt
och omfattande prismaterial. Ett dylikt prismaterial måste givetvis inhämtas
från ett flertal orter, helst från hela landet.

Svårigheter för en dylik prisinsamling möta först genom rörligheten och
den bristande stabiliteten hos den allmänna prisnivån. För tiden 1938—41
möter man stegringar av levnadskostnader och livsmedelspriser på 20—50°/#
och däröver eller i genomsnitt 1—2 °/o per månad, sålunda en prisstegring
av betydande styrka. Det ligger i sakens natur, att en sådan prisstegring icke
går likformigt fram över landet, varför den har en tendens att överskyla prisgeografiska
olikheter.

Det är ofrånkomligt, att en dyrortsgruppering, grundad på prisinsamling
under nu rådande förhållanden, blir förenad med vissa vanskligheter. Hänsyn
härtill måste tagas, och det är naturligt, att man redan från början räknar
med att de nya grupperingarna måste bliva av kortare varaktighet än de
tidigare, varvid även en del förenklingar i själva förfaringssättet få en dubbel
motivering. Bland annat bör man förlägga prisinsamlingen till ett enda
tillfälle, icke till två, som vid tidigare ortsgrupperingar.

Beaktas dessa synpunkter böra fördelarna av en snarast möjligt utförd
ny dyrortsgruppering avgjort överstiga de med en dylik under rådande förhållanden
förenade olägenheterna.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får styrelsen som sin mening
uttala, att en ny dyrortsgruppering nu bör komma till stånd på grundval
av ett hela landet omfattande prismaterial.

Styrelsen betonar vikten av att den prisgeografiska undersökningen, då den
skall göras i en tid av häftiga och olikformiga prisförändringar, verkställes
med en starkare koncentration i arbetet än tidigare planerats:

1935 års dyrortsgruppering tog i anspråk en tid av ungefär två år, och
för 1941 års gruppering med dess utvidgade program beräknades en tid av
cirka tre år. Huvudanledningen till denna tidsutdräkt var jämte den dubbla
prisinsamlingen de remisser till de kommunala myndigheterna med åtföljande
granskningstider för allmänheten, vilka ansågos vara påkallade för
att vinna vederbörande intressentgruppers tilltro till de statistiska resultaten.
Dylika metoder underlättades därigenom att man befann sig i en period
av tämligen stillastående priser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

5

Vid den nu för en ny dyrortsgruppering föreslagna undersökningen måste
man beakta, att en vida större koncentration erfordras för motsvarande
arbete i en tid, som utmärkes av häftiga och olikformiga prisförändringar,
även örn man måhända kan hoppas på att prisrörelserna snart skola komma
in i lugnare fåror. Man får dock icke bortse från, att en dyrortsgruppering
icke är blott en prisstatistisk undersökning utan åsyftar att vara en förtroendesak.
För att vinna delta syfte, måste man genom metoder som de hittills
använda söka samarbete med vederbörande intressentgrupper. Givetvis
föreligga dock härvidlag, liksom på andra områden av dyrortsgrupperingsarbetet
tidsbesparingsmöjligheler, som böra i görligaste mån utnyttjas i syfte
att erhålla snabbare — ehuru därför ej otillförlitligare — resultat.

Beträffande tidpunkten för undersökningens utförande framlägger
styrelsen alternativa förslag: prisinsamlingen kan antingen verkställas snarast
möjligt, förslagsvis i början av nästkommande juni månad, eller också uppi
skjutas till senast i mitten av februari 1942. Enligt det första alternativet, som
styrelsen förordar, skulle ändringar i grupperingarna kunna träda i kraft i
februari 1942 för skatternas del och i juni samma år för lönernas del, me^
dan samma ändringar enligt det andra alternativet .skulle träda i kraft den 1
januari 1943, alltså vid den tidpunkt, då den av riksdagen beslutade prolongalionen
av skattegrupperingen utgår. Denna senare linje har inom styrelsen
förordats av en reservant, som ansett den för det första alternativet angivna
tiden vara väl knappt tillmätt.

Tidsschemat för det förordade alternativet anger styrelsen sålunda:

Prisinsamlingen bör avse samtliga kommuner i landet samt mera betydande
tätorter, tillhopa cai 4,000 orter. Dessa finnas upptagna i en till
Kungl. Majit tidigare överlämnad ortsförteckning, vilken dock nu måste revideras
i samråd med länsstyrelserna.

På grund av nödvändiga organisatoriska och andra förberedelser kan tiden
för prisinsamlingen ej utsättas tidigare än i början av juni 1941, förslagsvis
8—14 juni. Det torde vara nödvändigt, att de av den kommunala myndigheten
insamlade prisuppgifterna hållas för allmänheten tillgängliga under
viss tid, som dock ej behöver överstiga åtta dagar, varefter kommunalnämnden
eller motsvarande nämnd har att avgiva yttrande över eventuellt
inkomna klagomål. Med hänsyn härtill skulle uppgifterna kunna vara socialstyrelsen
tillhanda i slutet av juni. För en granskning av materialet och tillhörande
skriftväxling med de kommunala myndigheterna torde erfordras
minst 3 månader. Det må erinras örn att de infordrade prisuppgifterna torde
komma att omfatta cirka 100 prisuppgifter från vardera av 4,000 orter eller
sammanlagt 400,000 uppgifter.

På grund av nu nämnda förhållanden kan sålunda uträkningen av orternas
dyrortsplacering taga sin början omkring 1 oktober 1941. Härför erfordras
ju ej blott de på förut nämnt sätt insandade uppgifterna om livsmedelspriser
m. m. utan även möjligast aktuella uppgifter örn skatter och bostadshyror.
De senare kunna erhållas från 1939 års hyresräkning.

I detta sammanhang vill styrelsen erinra om att styrelsen i skrivelse till
Kungl. Majit den 26 oktober 1940 angående statistisk övervakning av bostadsmarknaden
bland annat framlagt förslag till en extra hyresräkning efter
representativ metod, avsedd att igångsättas då förhållandena på bostadsmarknaden
göra detta påkallat. Därest en sådan undersökning kommer till
stånd torde dess resultat kunna användas som stöd för ändringar, vilka i
vissa orter på grund av särskilda förhållanden kunna påkallas. Eljest kan

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

det kanske visa sig lämpligt att i dylika fall inhämta kompletterande uppgifter.

Under förutsättning att erforderliga medel och arbetskrafter ställas till förfogande,
borde dyrortsgrupperingsarbetet kunna föreligga färdigt omkring
årsskiftet 1941/1942, vad skattegrupperingen angår, samt några månader senare
vad lönegrupperingen beträffar. Det skall icke förnekas, att den nu beräknade
tiden för en så omfattande undersökning är knapp i jämförelse med
vid tidigare dyrortsgrupperingar. Emellertid finnas möjligheter att tillrättalägga
insamlings- och bearbetningsmetoder med hänsyn till att undersökningen
skall göras under avsevärt kortare tid. Örn vidare den praktiska organisationen
väl utbygges, icke minst i fråga örn lokala nämnder, skola de svårigheter,
som knappheten på tid kunna förorsaka, kunna övervinnas.

Vid prisundersökningen föreslår socialstyrelsen viss medverkan av
löntagare och andra av dyrortsgruppe ringen berörda
medbo rgargr upper.

I 1936 års lönekommittés betänkande angående dyrortsgrupperingen framhöllo
de för överläggning med kommittén utsedda personalrepresentanterna
i särskilt yttrande såsom betydelsefullt ur personalsynpunkt, att särskilda prisnämnder
för införskaffande av material för dyrortsgrupperingarna tillsattes,
så att statens befattningshavare ute i landet finge medinflytande vid granskning
av prismaterialet. Framställningar i liknande syfte lia senare gjorts av
statstjänarekartellen, Sveriges statstjänstemannanämnd, trafiktjänstemännens
riksförbund m. fl.

Socialstyrelsen har tidigare i infordrat utlåtande över nämnda framställningar
hävdat, att prisuppgifterna liksom vid förut gjorda undersökningar
borde avgivas av vederbörande kommunala myndigheter på eget ansvar, men
att tjänstemännen och deras organisationer enligt styrelsens mening borde
beredas inflytande vid såväl själva prisinsamlingen som vid materialets
granskning, i den mån detta vore möjligt utan att skada andra berättigade
intressen och utan att äventyra beräkningarnas objektivitet. Enligt styrelsens
uppfattning vore ingen invändning att göra mot att kommunalmyndigheterna,
särskilt på större orter, läte sig biträdas av paritetiskt sammansatta
lokala prisnämnder.

Socialstyrelsen har, efter av Kungl. Maj:t den 15 juni 1939 erhållet uppdrag
att uppgöra och till finansdepartementet inkomma med förslag till kungörelse
angående skyldighet för kommunala myndigheter att avlämna vissa
uppgifter rörande levnadskostnader under beaktande av de framkomna önskemålen
rörande medverkan av befattningshavarna, i skrivelse den 5 september
1939 avgivit förslag till sådan kungörelse. Kungörelseförslaget, vilket styrelsen
anser böra tillämpas även vid den nu ifrågasatta prisinsamlingen, innehåller
ett stadgande att i kommun bör, där så ej med hänsyn till kommunens
ringa folkmängd eller eljest finnes opåkallat, tillsättas en särskild nämnd
för att vara den kommunala myndigheten behjälplig vid inhämtande av prisuppgifter.
Nämnden skall bestå av lika antal representanter för arbetsgivare
och löntagare såsom ledamöter och en ordförande, som icke kan anses företräda
arbetsgivar- eller löntagarintressen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

7

Kostnaderna för den prisgeografiska undersökningen
jämte därpå grundad dyrortsgruppering ha av socialstyrelsen
i den gjorda framställningen beräknats till sammanlagt 64,000 kronor. Styrelsen
har hemställt att till dess förfogande måtte för ändamålet ställas

20.000 kronor för innevarande budgetår och 44,000 kronor för budgetåret
1941/42. Därvid lia icke medräknats kostnaderna för en tidigare planerad
specialundersökning beträffande dyrortsförhållandena för befattningshavare
i högre inkomstlägen än det av normalbudgeten representerade, ej heller en
av styrelsen tidigare ifrågasatt utredning angående folk- och småskollärares
tjänstebostäder. Dessa undersökningar anser styrelsen böra såsom icke direkt
nödvändiga för en dyrortsgruppering ställas på framtiden.

I fråga örn kostnadernas närmare beräkning hänvisar styrelsen till sin
framställning den 28 december 1938 med plan för 1941 års dyrortsgruppering,
vari bland annat anfördes följande:

För verkställandet av 1935 års dyrortsgruppering, bortsett från liyresräkningen,
erhöll styrelsen i extra anslag för budgetåret 1933/34 10,000 kronor
och för budgetåret 1934/35 likaledes 10,000 kronor. Häri voro inräknade
cirka 800 kronor för resekostnader vid inspektionsresor, företagna av
styrelsens ombud.

Vid kostnadsberäkningarna för nästkommande dyrortsgruppering har styrelsen
utgått från att extra amanuens- och biträdesarbete -— exklusive hyresräkningen
— torde bliva erforderligt i ungefär dubbelt så stor utsträckning
som vid närmast föregående gruppering. Kostnaderna för ifrågavarande arbete
kunna beräknas uppgå till cirka 38,000 kronor, fördelade med lika belopp
på budgetåren 1939/40—1940/41.

Styrelsen har i det föregående framhållit, att det särskilt beträffande städer
och stadsliknande samhällen samt en del tättbebyggda orter å landsbygden
lärer för en tillförlitlig korrigering av prisuppgifterna bliva nödvändigt
att verkställa undersökningar på ort och ställe i vida större utsträckning
än tidigare. Härvid ämnar styrelsen i främsta rummet -—- mot skälig
ersättning eventuellt även för onstad arbetsinkomst samt för resekostnader
— anlita sina å ett 50-tal orter inom olika delar av riket placerade ombud,
vilka för ändamålet skulle få sig tilldelade särskilda kontrollområden. Kostnaderna
för detta kontrollarbete synas böra beräknas till i genomsnitt cirka
300 kronor per ombud eller i runt tal 15,000 kronor, varav 5,000 kronor torde
behöva disponeras under budgetåret 1939/40 och 10,000 kronor under
budgetåret 1940/41.

De för extra amanuens- och biträdesarbete beräknade kostnaderna, 38,000
kronor, anser styrelsen numera på grund av ändrade löneförhållanden böra
höjas med cirka 20 procent, eller till ungefär 45,000 kronor. Härtill komma
beräknade kostnader för kontrollarbete genom styrelsens ombud med

15.000 kronor, för anlitande av experter, resor och oförutsedda utgifter med

2.000 kronor samt för blankettryck, skrivmateriel m. lii., som styrelsen
anser icke kunna bestridas från socialstyrelsens expensanslag, med högst

2,000 kronor, eller tillhopa för hela den nu föreslagna undersökningen omkring
64,000 kronor.

Kostnaderna för hyresräkningen lia enligt en under hand erhållen uppgift
uppgått till i inut tal 107,000 kronor, varav 73,000 kronor faller på

8

Kungl. Majlis proposition nr 218.

Departements chefen.

löner, 19,000 kronor på formulär, kort ni. m. och 15,000 kronor på statistikmaskiner.
Dessa kostnader ha bestritts från under sjunde huvudtiteln anvisade
förslagsanslag till kostnader för dyrortsgrupperingen. Å riksstaten
för budgetåret 1939/40 var uppfört ett sådant förslagsanslag på 50,000 kronor,
och för innevarande budgetår har riksdagen för ändamålet anvisat ett
förslagsanslag på 15,000 kronor. Kungl. Majit har, såsom jag vid anmälan
av propositionen rörande sistnämnda anslag (nr 147 till 1940 års lagtima
riksdag) anförde, genom beslut den 4 januari 1940 förklarat hinder icke
möta för socialstyrelsen att från det för budgetåret 1939/40 anvisade förslagsanslaget
bestrida de å samma budgetår belöpande kostnaderna för
hyresräkningen. Anslaget för innevarande budgetår, som bestämdes med
hänsyn till vad socialstyrelsen då beräknade skulle erfordras för hyresräkningens
fullföljande, har av Kungl. Majit den 7 juni 1940 ställts till styrelsens
förfogande att disponeras för därmed avsett ändamål. Av anslaget
återstår odisponerat 4,000 kronor.

Den levnadskostnadsundersökning, som Kungl. Majit våren 1939 uppdrog
åt socialstyrelsen att utföra och som var avsedd att läggas till grund
för nya dyrortsgrupperingar såväl i löne- och pensions- som i skattehänseende,
hade föregåtts av en allmän, av 1936 års lönekommitté verkställd
utredning rörande de lämpliga grunderna för mätningen av de lokala olikheterna
i levnadskostnaderna. I samband med beslut om lönereglering för
civilförvaltningen tog riksdagen (skrivelse nr 263/1938) ställning till de av
lönekommittén förordade principerna för undersökningen. Kommitténs förslag
som innebar ett fullständigande och förbättrande av mätningsmetoderna,
särskilt i fråga om beräkningen av bostadskostnaderna, ansåg riksdagen
därvid i allt väsentligt förtjänt att vinna beaktande vid det kommande
dyrortsgrupperingsarbetet.

Prisutvecklingen efter krigsutbrottet medförde sedermera sådana förskjutningar
i de lokala prisförhållandena, att ett uppskov med den beslutade
prisinsamlingen ansågs lämpligt. Å bostadsmarknaden motsågos icke några
motsvarande förskjutningar; den planerade hyresräkningen syntes därför
möjlig att verkställa. Då undersökningen av de lokala prisförhållandena
utgjorde förutsättningen för genomförandet av nya dyrortsgrupperingar
inom avsedd tid, underställdes frågan 1939 års urtima riksdag i en proposition
med förslag om förlängd giltighetstid för gällande skattegruppering.
Riksdagen biföll propositionen. Med hänsyn till de hinder utvecklingen
reste för den erforderliga prisinsamlingen beslöt sedermera 1940 års lagtima
riksdag på Kungl. Majits förslag ytterligare fortsatt giltighet för skattegrupperingen
intill utgången av år 1942. Innevarande års riksdag har bifallit
förslag örn förlängd giltighet för pensionsgrupperingen till 1943 års
utgång.

Ehuru gällande grupperingar sålunda prolongerats för att möjliggöra ännu
ett års uppskov med levnadskostnadsundersökningen, har socialstyrelsen
nu föreslagit, att prisundersökningen snarast skulle genomföras, ehuru i

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

9

något förenklade former. Styrelsen har anfört flera skäl för förslaget. Gällande
grupperingar, som grunda sig på sju år gammalt prismaterial, torde
med tiden ha blivit allt mindre rättvisande, särskilt för enstaka orter, där
exempelvis lokala industriföretag utvecklats eller militärförläggningar tillkommit.
För att man tillfredsställande skulle kunna genomföra härav betingade
uppflyttningar av berörda orter — vilket styrelsen tillstyrkt endast
i undantagsfall av alldeles exceptionell lokal prisutveckling — erfordras, efter
vad styrelsen anfört, ett omfattande prismaterial, helst från hela landet.
Vidare har styrelsen framhållit, att det för varje år måste bli allt svårare
att sammanställa de nu i huvudsak färdiga resultaten från hyresräkningen
och därtill fogade specialundersökningar med senare insamlade prisuppgifter.

De betänkligheter, som tidigare föranlett uppskov med prisinsamlingen,
göra sig alltjämt gällande. Å andra sidan synas de skäl, som socialstyrelsen
anfört mot ett ytterligare anstånd med den för en ny gruppering nödvändiga
prisinsamlingen, vara av sådan styrka, att åtgärder i enlighet med socialstyrelsens
förslag nu måste övervägas.

Socialstyrelsen synes närmast ha tänkt sig att den föreslagna undersökningen
skulle utmynna i allmänna omgrupperingar, som sedermera, när mera
normala förhållanden in Irätt, skulle få ersättas med nya, baserade på material
utvisande då rådande, stabiliserade prisrelationer. I anledning härav
vill jag erinra örn de betänkligheter, som vid den nyss berörda principbehandlingen
av dyrortsgrupperingsfrågan anfördes mot periodiska omgrupperingar,
företagna efter mekaniska regler under löpande löneregleringsperiod.
Det synes mig obestridligt, att täta omgrupperingar böra såvitt möjligt
undvikas. I synnerhet vid rådande prisutveckling kan en fullständig
revision av ortsgrupperingen enligt gängse principer leda till obilliga resultat.
Jag är därför icke beredd att tillstyrka, att fullständiga dyrortsgrupperingar
med provisorisk giltighet nu genomföras, med mindre förskjutningar
i de lokala prisrelationerna inträtt i sådan omfattning, att nu gällande grupperingar
ge ett allmänt sett otillfredsställande resultat. Örn så ej är fallet,
torde man höra begränsa sig till att provisoriskt vidtaga de omflyttningar av
enstaka orter som synas motiverade enligt de bedömningsgrunder som brukat
tillämpas vid justeringar av en dyrortsgruppering under dess giltighetstid.
I detta sammanhang torde få erinras, att förändringarna i de metoder
som tillämpas vid ifrågavarande beräkningar — särskilt i vad angår
^stadsposten och budgetens komplettering — torde komma att minska dyrortsskalans
spännvidd. Därvid måste givetvis beaktas, att hittills tillämpade
beräkningssätt otvivelaktigt inneburit en överskattning av de lokala levnadskostnadsskillnaderna,
men att å andra sidan löneskalans spännvidd gjorts
betydligt mindre än dyrortsskalans.

Med hänsyn till den ovisshet som föreligger om nu rådande prisgeografiska
förhållanden kan emellertid ett val mellan angivna lösningar träffas,
först sedan en undersökning av den föreslagna typen verkställts och ma Bihang

till riksdagens protokoll 10H. 1 sunil. Nr 218. a

10

Kungl. Maj-As proposition nr 218-

terial erhållits för bedömning av gällande dyrortsgrupperingars förhållande
till de aktuella levnadskostnadsolikheterna. Ehuru jag icke är beredd att
taga ställning till frågan, om provisoriska dyrortsgrupperingar nu böra
ske, tillstyrker jag därför, att den för sådana grupperingar nödvändiga prisundersökningen
kommer till omedelbart utförande. Den torde kunna ske i
huvudsak enligt de linjer, som föreslagits av socialstyrelsen.

De önskemål örn medinflytande vid prismaterialets insamling och granskning,
som från tjänstemannahåll framförts, synas mig berättigade. Det torde
vara ägnat att skapa ökad tilltro och förståelse för levnadskostnadsundersökningarna
och deras resultat, örn de medborgargrupper som närmast
beröras av grupperingarna medverka vid desamma. De av socialstyrelsen
föreslagna formerna härför finner jag i huvudsak lämpliga. Prisinsamlingen
bör sålunda vara en uppgift, som de kommunala myndigheterna bära
ansvaret för, men till hjälp vid arbetet böra myndigheterna ha särskilt tillsatta
prisnämnder med en opartisk ordförande och i övrigt lika antal representanter
för löntagare och arbetsgivare bland ledamöterna. Jag torde senare
få anmäla förslag till kungörelse angående skyldighet för kommunala myndigheter
att till socialstyrelsen avlämna ifrågavarande uppgifter rörande
levnadskostnaderna, innefattande bestämmelser jämväl angående de särskilda
prisnämnderna.

Beträffande de av socialstyrelsen beräknade kostnaderna för den föreslagna
undersökningen anser jag en begränsning nödvändig. Utgifterna för det
föreslagna kontrollarbetet genom styrelsens ortsombud, vilket måhända kunde
anses erforderligt vid en prisundersökning för en definitiv dyrortsgruppering,
synas väsentligen kunna inbesparas. En viss hjälp vid kontrollen torde
kunna erhållas för åtskilliga orter genom av kooperativa förbundet insamlat
prismaterial. Möjligen kunna även vissa kontrolluppgifter införskaffas genom
statens priskontrollnämnd.

Med nämnda inskränkning av kontrollarbetet och under beaktande i övrigt
av de besparingsmöjligheter, som betingas av undersökningens karaktär,
torde anslagsbehovet kunna i sin helhet begränsas till 45,000 kronor. Av
detta belopp bör anvisas 20,000 kronor för löpande budgetår och 25,000
kronor för nästa budgetår. Med hänsyn till den ovissa fördelningen av kostnaderna
mellan budgetåren böra anslagen erhålla reservationsanslags natur.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Undersökning av de lokala olikheterna i levnadskostnaderna
år 1941 å driftbudgeten under sjunde huvudtiteln
anvisa

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41

ett reservationsanslag av ................ kronor 20,000;

dels ock å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av .......................... kronor 25,000.

Kunql. Maj.ts proposition nr 218.

11

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Borgström.