Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
1
t
Nr 212.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket; given Stockholms slott den 18
april 19 Al.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pelirsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 april 19A1.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd i form av särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med
1932 lia dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien tillförsäkrats
ensamrätt i fråga örn införsel av socker mot skyldighet att vid inköp
av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser och
bestämmelser. Sedan förra året garanterar staten därjämte industrien täckning
av samtliga med sockertillverkningen förbundna kostnader, mot det att
sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina på grund av sockertillverkningen
erhållna inkomster. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad
av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag. Under 1936 inträdde en förändring såtillvida, att
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag uppgick i Svenska sockerfabriksBihanq
till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 212. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
aktiebolaget. De nuvarande stödåtgärderna, grundade å ett kontrakt mellan
sistnämnda bolag och staten, gälla för tiden till och med den 31 juli 1941.
De ha tillkommit i överensstämmelse med beslut av 1940 års lagtima riksdag
(prop. nr 189; r. skr. nr 159).
De allmänna grunderna i nu tillämpade åtgärder till sockerbetsodlingens
stödjande m. m.
Genom förordningen den 19 april 1940 (nr 276) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde i kraft den 23 februari 1932 och som enligt förordningarna nr
50/1933, 21/1934, 33/1935, 42/1936, 59/1937 och 60/1938 skulle gälla till och
med den 30 september 1940, givits förlängd giltighet för tiden till och med
den 31 juli 1941. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker (tulltaxenummer
119 och 120) icke till riket införas av annan än staten eller den, åt vilken
Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Detta stadgande har dock ej avseende å
transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor provianteringsfrilager,
egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel. Jämlikt 1 § förordningen
den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna
varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen nr 252/1935, har stadgandet
ej heller avseende å uppläggning i frihamn. Den, åt vilken Kungl.
Majit överlåter införselrätt, äger att lämna annan tillstånd till införsel av
vara, som avses i förordning nr 30/1932. Vara, som på grund av bestämmelserna
i denna förordning icke får införas, må, därest densamma icke är
enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel att anse såsom olovligen införd,
åter utföras under de villkor och i den ordning, som tullstadgan föreskriver.
Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget innehåller följande.
»Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §.
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall
meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s)
upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
3
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som för säkerställande av landets försörjning med socker må
anses erforderliga.
2 §•
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1940 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika,
att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt icke
må, med undantag som följer av bestämmelserna i 3 § första stycket, understiga
de priser, som i följande tabell äro angivna för olika medelhektarskördar.
Med medelhektarskörd förstås därvid det tal, som erhålles om den av bolaget
för 1940 inköpta myckenheten sockerbetor, uttryckt i deciton inköpt betvikt,
delas med den samma år odlade totala sockerbetsarealen, angiven i hektar
uppmätt areal.
Medelhektarskörd Sockerbetspris för deciton
Minst 360 deciton.................... 3 kronor 2 öre
350, men lägre än |
360 deciton .. |
3 |
» |
6 |
» |
340, » » » |
350 » .. |
3 |
» |
10 |
» |
330, » » » |
340 » .. |
3 |
» |
14 |
» |
320, » » » |
330 » .. |
3 |
» |
18 |
» |
310, » » » |
320 » .. |
3 |
» |
22 |
» |
än 310 deciton .. |
3 |
» |
26 |
» |
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsvakt gälla i huvudsak de grunder, som tidigare
tillämpats av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
3 §■
Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt
för 1940, innehållande bestämmelse om i 2 § angivet pris, med
mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen underskriven förbindelse, enligt
bilagda formulär, angående betarbetarlönerna 1940 och bestridande av
vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna förbindelser skola av bolaget,
på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda nämnden.
Vad betodlare enligt 2 § i förberörda förbindelse är skyldig betala skall
bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehålla
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §.
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj:t fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har
bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos Kungl. Majit.
5 §.
För räkenskapsåren 1939/40 och 1940/41, därvid räkenskapsår anses börja
den 1 augusti och sluta den 31 juli året därpå, är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställning erhållna
biprodukter, och åtager staten sig att svara för täckning av bolagets för
samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid skola särskilt
nedan angivna grunder iakttagas.
t. Avskrivningar å vid ingången av räkenskapsåret 1939/40 befintliga
anläggningar, maskiner och inventarier skola ske i huvudsak efter hittills ti illämpade
grunder. Beträffande i detta slycke avsedda föremål, som nyanskaffas
under något av ovan nämnda räkenskapsår, böra dessa — i den mån
fråga ej är örn rent underhåll — upptagas å anläggningskonto till det verkliga
anskaffningsvärdet för att därefter med hänsyn till föremålets livslängd
undergå planenlig avskrivning; dock må bolaget, om nyanskaffningen på
grund av krisförhållanden dragit stegrade kostnader samt avser ersättning av
äldre liknande föremål, under det räkenskapsår, då anskaffning skett, göra en
extra avskrivning till belopp av 75 procent å den av nyss nämnd orsak uppkomna
merkostnaden, skolande återstående anskaffningsvärde upptagas å anläggningskonto
för att därefter bliva föremål för planenlig avskrivning.
2. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenlieier
må för vartdera av ovannämnda räkenskapsår upptagas i bokslutet,
skall gälla, att räkenskapsårets drift ej får påföras högre kostnader för respektive
vara, än att bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen
av varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta
ett dylikt normallager samma ä-pris som gällt för det ingående. Därest det utgående
lagret till kvantiteten överskjuter det ingående, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.
3. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad skall -—
oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet mellan
staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under vartdera
räkenskapsåret 1939/40 och 1940/41 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot
staten är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid
räkenskapsårets utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat
tili vid sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels
eventuellt förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å sockerlagret,
skall den bolaget enligt punkt 5 härnedan tillkommande vinsten få
framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning av
det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma pris, som
det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.
Skulle, oaktat bolagets vinst på sockertillverkningen alltså genom förevarande
bestämmelser under avtalstiden begränsas på nyss angivet sätt, bolaget
under avtalstiden likväl få vidkännas någon skatt till följd av värdeökning
e. d. i bolagets sockerlager, skall i mellanhavandet mellan staten och bolaget
dylikt skattebelopp ej omfattas av statens garanti.
4. Beträffande skatter till stat och kommun skall iakttagas, att vartdera
räkenskapsårets drift får påföras ett kostnadsbelopp, motsvarande den skattesumma,
som beräknas utgå på grund av ett under ett vart av samma år upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
5
kommet påräkneligt vinstbelopp av 4,725,000 kronor. Till en för gäldande av
s. k. eftersläpande skatter avsedd skattereserv får dessutom under vartdera
året avsättas ett belopp av 330,000 kronor.
5. Under statens garanti må inräknas jämväl dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet dels ock ett årligt belopp av 4,300,000 kronor avsett
att, tillhopa nied bolagets å annan verksamhet än tillverkning och försäljning
av socker och sirap erhållna vinst, användas till förräntning av bolagets eget
kapital eller till ändamål, som bolagets styrelse äger fritt bestämma.
6. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets kostnader
för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande bedrivandet
av dess verksamhet överhuvudtaget.
7. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti ingående
kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget erhållits,
och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse om beloppets
täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit
i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattats av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
8. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit att med
bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser om täckning
av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
6 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 §•
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
8 §.
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt rörande
bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen örn skiljemän sägs.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
9 §.
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Hajd i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
10 §.
Detta kontrakt träder i kraft från och med tidpunkten för dess undertecknande
samt gäller till och med den 31 juli 1941. Bestämmelserna i det enligt
godkännande av 1938 års riksdag mellan staten och bolaget ingångna kontraktet
skola, i den mån de strida mot nu förevarande kontrakt, anses upphävda
genom sistnämnda kontrakt.»
I brev till generaltullstyrelsen den 19 april 1940 angående åtgärder till
sockerbetsodlingens uppehållande (Sv. förf.-sami. nr 277) har Kungl. Majit
tillkännagivit, att för tiden från och med den 1 oktober 1940 till och med
dag, som av Kungl. Majit bestämmes, dock senast den 31 januari 1942, rätt
att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl.
Majit stadgade undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den åt
vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt.
Rörande betarbetarlönema under 1940 och löneförhållandena inom sockerbetsodlingen
1941 hänvisas till propositionen nr 184/1941 med förslag till
lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor (sid.
7—10). Till samma proposition hänvisas jämväl i fråga örn uppgifter angående
sockerbetsodlingen och sockertillverkningen samt försäljningen av socker
under åren 1932—40 (sid. 10—13).
Vissa uppgifter om statens sockernämnds verksamhet m. m.
Sedan Kungl. Majit den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkänt det i propositionen nr 189/1940 intagna kontraktet mellan staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Kungl. Majit den 10 maj
1940 (Sv. förf.-saml. nr 377) ny instruktion för statens sockemämnd att
lända till efterrättelse från och med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll
statens sockernämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt
den nya ordningen är sockernämndens viktigaste uppgift att granska
sockerbolagets verksamhet, vartill komma vissa andra uppdrag såsom att behandla
lönetvister mellan betodlare och betarbetare m. m. ävensom, enligt
särskild författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar
för utförande av lastningsanordningar för sockerbetor.
I skrivelse den 17 mars 1941 har statens sockernämnd lämnat en redogörelse
för sin verksamhet under det senaste året.
I skrivelsen har nämnden till en början upptagit en redogörelse för
sin granskning av socker bolagets verksamhet. Härutinnan
anföres följande.
Kontraktet mellan staten och bolaget, vilket kontrakt trädde i kraft vid
dess undertecknande i april 1940 och gäller till och med den 31 juli 1941, har
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
7
beträffande sockerbolagets inkomster och utgifter och statens förhållande
härtill, jämlikt 5 § i kontraktet, avseende å de två räkenskapsåren 1939/40
och 1940/41, därvid ett räkenskapsår börjar den 1 augusti och slutar den
31 juli året därpå.
Den nya sockernämnden har från och med sin tillkomst i juni 1940, i enlighet
med bestämmelserna i nämndens instruktion, utövat i ortlöpande tillsyn
över sockcrbolagets verksamhet, i vad denna beröres av törenämnda kontrakt,
därvid nämnden ägnat särskild uppmärksamhet åt frågor rörande
tillämpningen av bestämmelserna i 5 § i kontraktet örn bolagets redovisningsskyldighet
för sina inkomster samt statens åtagande att svara för täckning
av bolagets kostnader. Nämnden har därvid sökt att ur handlingar och genom
överläggningar med bolagets ledning ingående följa bolagets viktigare
affärshändelser, varjämte nämnden fortlöpande tager del av labriks-, inköpsoch
försäljningsförhållanden genom att granska bokföringen och övriga räkenskaperna
berörande handlingar såväl å bolagets huvudkontor i Malmo
sorn å olika råsockerfabriker och raffinaderier. I detta arbete biträdes nämnden
av en i industriell bokföring sakkunnig tjänsteman som genomgår bolagets
räkenskaper m. m. och för nämnden föredrager hithörande frågor. Därjämte
är från och med den 15 januari 1941 hos nämnden anställd jämväl
en biträdande revisor, som särskilt ägnar sig åt genomgåendet av fabrikernas
bokföring, lageruppgifter m. m. Nämnden söker vidare att på grundval av
fortlöpande räkenskapssammandrag för fabrikerna och huvudkontoret samt
upprättade kostnadsberäkningar för den återstående delen av kontraktstiden
bilda sig en uppfattning lid efter annan rörande produktionskostnaderna vid
tillverkningen av socker och det för dessas täckande erfoiderliga piiset s.
socker.
Nämndens arbete beträffande granskningen av bolagets inkomster och utgifter
omfattade till en början frågor, som avsågo räkenskapsåret 1939/40
och bokslutet per den 31 augusti 1940. Ehuru enligt vad som förutsatts i propositionen
nr 189/1940 å sid. 24 sådana beslut om kostnaders bestridande,
sorn fattats av bolagets styrelse eller direktion före den 16 mars 1940, skulle
i mellanhavandet mellan staten och bolaget godkännas utan särskild prövning
från statens sida, har sockernämndens granskningsarbete beträffande
bokslutet för 1939/40 likväl varit omfattande. Bland mera betydelsefulla
spörsmål, som därvid kommit under nämndens övervägande, må här nämnas
följande. — I samband med bokslutet gällde det att beträffande bolagets
olika fabriker granska de nyanskaffningar och nyanläggningar, som företagits
under året 1939/40, därvid nämnden särskilt undersökt, att icke andra
delar av kostnaderna härför påfördes årets drift än som kunde anses hänförliga
till verkliga underhållskostnader. I anslutning härtill har nämnden
vidare från fall till fall prövat frågan örn medgivande av sådana extra avskrivningar
med 75 procent av till följd av kris!örliallanden uppkomna merkostnader
beträffande anskaffade ersättningsföremål, som avses i kontraktets
5 g 1 mom. Med hänsyn till förevarande bestämmelse örn »75 procentavskrivning»
har nämnden dessutom ägnat uppmärksamhet å brandförsäkringsvärdena
å byggnader och maskiner samt föreslagit bolaget att vidtaga
vissa höjningar av försäkringsbeloppen. — Enär kostnadskontot underhåll
är till beloppet betydelsefullt och inrymmer en mängd olika poster, har
nämnden genom detaljgranskning av vissa fabrikers bokföring samt genom
stickprov ägnat särskild uppmärksamhet åt delta konto, och är hithörande
granskningsarbete beträffande året 1939/40 ännu ej avslutat. Be
stämmelserna
i kontraktets 5 § 2 och 3 mom. hänföra sig till in- och utgående
lagersättningen å förnödenheter och å socker. Särskilt i avseende å de
i 2 mom. avsedda varorna, stenkol, kalksten, hellre"), emballage m. fl. fornö
-
8
Kungl. Majrfs proposition nr 212.
denheter har nämnden ingående undersökt frågorna rörande inköps-, förbruknings-
och lagervärden samt rörande inköpta, förbrukade och lagerförda
kvantiteter och dessas olika kvaliteter. Nämnden har beträffande denna
Punkt ansett, att det ur synpunkten av statens garanti ligger stor vikt på en
noggrann kvantitativ inventering av alla de förnödenheter, varom här är
fråga, och vilka till stor del finnas i lager hos de skilda fabrikerna. Skulle
exempelvis en fabriks lager i verkligheten ej omfatta den ingående mängd
av en förnödenhet, som räkenskaperna utvisa, står staten risken att vid avtalets
slut få svara för lagrets förefintlighet, om icke särskilda åtgärder vidtagits
för att gardera staten mot detta. Lika viktigt är ur statens synpunkt,
att vid avtalstidens slut faktiskt förefintliga lagerförråd också äro behörigen
bokförda såsom utgående lager. Nämnden har därför låtit upprätta detaljelade
ingående inventarier av förnödenheter för varje fabrik samt sökt genom
stickprov och ur dokument (lagerkort, fakturor och förhrukningsrapporter)
kontrollera förnödenheternas förefintlighet och rätta lagervärde per den 1
augusti 1939. Nämnden har i anslutning härtill avkrävt bolaget en utfästelse
att gentemot staten svara för alla eventuellt uppkommande förluster, som
må tillskyndas bolaget och sockerrörelsen genom förskingring, vårdslöshet
eller bristande inventering av lagren. — Enligt bestämmelse i kontraktets
5 § 4 morn. omfattar statens garanti de skatter, som påvila en vinst för bolaget
av 4,725,000 kronor. Då ifrågavarande skatter, hänförliga till vinsten för
1939/40, givetvis ej äro kända förrän vid en senare tidpunkt, har i bokslutet
skattebeloppet på grundval av särskilt verkställd utredning allenast uppskattats
och det sålunda förhandsvis beräknade beloppet påförts vinst- och förlustkontot.
Nämnden har därvid förutsatt, att det sålunda beräknade skattebeloppet
senare skall slutligt regleras med ledning av de faktiska skattebeloppen,
när dessa bliva kända.
Vad beträffar resultatet av 1939/40 års verksamhet i sockerindustrien må
först erinras, att sockerproduktionen det året var till omfattningen betydande
och tillverkningsförhållandena gynnsamma, dock att den av kriget förorsakade
stegringen i omkostnader, för bränsle, frakter m. m. redan då begynte
göra sig gällande. Betmängden var hög, 1,902,000 ton, med god sockerhall
(17.69 %) och en på grund av låg smutsprocent låg undervikt. Den erhållna
råsockermängden 308,000 ton var över den genomsnittliga, men det oaktat
mäste även en ej ringa mängd av råsockerlagret förarbetas i raffinaderierna,
ty raffinadtillverkningen var detta år — på grund av allmänhetens stora sockerköp
— starkt stegrad. Sålunda uppgick raffinadtillverkningen till 344,000
ton och raffinadförsäljningen nådde rekordsiffran 328,000 ton.
Sockerbolagets bokslut den 31 augusti 1940 uppvisar — sedan bolagets
kostnader blivit täckta och den bolaget enligt kontraktet tillerkända vinsten
å sockerrörelsen blivit redovisad — ett belopp av 6,736,102 kronor 12 öre
statsregleringen till godo. Detta innebär, att sockerbolaget sagda dag var
gentemot staten redovisningsskyldigt för ifrågavarande belopp, beroende i huvudsak
därpå att bolagets inkomster å socker m. m. under 1939/40 överstigit
bolagets kostnader, inklusive dess vinst, med sagda belopp. Att staten vid ingången
av aret 1940/41 skulle hava visst tillgodohavande i sockerregleringen
var väntat och beräknat, ty höjningen av sockerpriset den 1 april 1940 företogs
så tidigt och med sådant belopp (4 öre per kg.), att härigenom i förväg
skulle erhållas medel att bidraga till täckande av de merkostnader vid sockertillverkningen,
som voro att förvänta under året 1940/41 till följd av betprisets
höjning och befarad fortgående stegring i åtskilliga andra produktionskostnader.
Beträffande storleken av nyssnämnda belopp å något över 6,7
miljoner kronor bör framhållas, att summan ännu ej kan betraktas såsom
slutgiltigt fixerad, enär den — såsom nyss anförts — i avseende å skatte
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
9
beloppet grundats allenast på en förhandsuppskattning och sockernämndens
granskning av skilda kostnadsposter ännu ej helt slutförts.
Vad härefter angår det nu löpande räkenskapsåret, omfattande tiden
1 augusti 1940—31 juli 1941, är det givetvis för tidigt att nu med bestämdhet
yttra sig om dess residtat. Emellertid är råsockerkampanjen nu avslutad och
på grundval av härom föreliggande uppgifter och i övrigt verkställda kalkyler
torde vissa mera allmänna uttalanden nu kunna göras rörande det sannolika
utfallet av årets sockertillverkning och vad härmed sammanhänger. —
Från betarealen, som uppgick till icke mindre än 54,440 hektar, erhölls en
hektarskörd av allenast 34,160 kilogram eller för hela arealen 1,860,000 ton
sockerbetor. Den genomsnittliga sockerhalten — 17.82 % — blev snarare över
än under medeltalet. En omständighet, som ogynnsamt påverkade 1940 års
råsockerkampanj, var betornas osedvanligt höga smutshalt (12.84 % jord
mot 7.26 % år 1939). Detta medförde fördyrade betfrakter, försvårat arbete
vid betornas intagning i fabriken och behandling därstädes m. m. Råsockermängden
blev i runt tal 300,000 ton. — Vad beträffar raffinadtillverkningen
beräknas denna under året 1940/41 komma att väsentligt understiga fjolårets
produktion, vilket sammanhänger med att raffinadförsäljningen — som förra
året var rekordartad — i år avsevärt nedgår till följd av ransoneringen. Den
minskade raffinadtillverkningen, vilken beräknas komma att utgöra ungefär
250,000 ton, kommer alt medföra en fördyring av produktionskostnaden per
kilogram raffinad med hänsyn till att de fasta kostnaderna vid raffinadtillverkningen
få utslås å en minskad kvantitet. — I avseende å tillverkningskostnaderna
vid sockertillverkningen 1940/41 måste nian vidare räkna med ganska
betydande fördyringar å vissa poster. Beträffande den största posten, betornas
inköp, uppgående till ett sammanlagt belopp av drygt 64 miljoner kronor,
är att märka, att betpriset 1940 enligt gällande och av staten godkända regler
belöpte sig till 3 kronor 10 öre per deciton 16-procentiga betor, vartill komma
35.26 öre för högre sockerhalt. Då berörda betpris med ungefär 44.5 öre per
deciton översteg det pris, som gällde för 1939 års kampanj, medför betprishöjningen
vid höstens kampanj en merkostnad av sammanlagt i runt tal 8.3
miljoner kronor i förhållande till fjolårets kostnad — något som var beräknat
vid sockerprishöjningen 1 april 1940 — vartill kommer den fördyring
som åstadkommits till följd av den osedvanligt höga smutsprocenten. — Men
även beträffande flera av de egentliga industrikostnaderna har en stegring ägt
rum under innevarande år i förhållande till räkenskapsåret 1939/40, såsom
beträffande bränsle, arbetslöner, frakter, säckemballage, underhållskostnader
m. m., vartill kommer att avskrivningsbeloppet sannolikt kommer att stegras,
beroende särskilt på kontraktsbestämmelsen om 75 procents omedelbar
avskrivning av de till följd av krisläget uppkommande merkostnaderna å anskaffade
ersättnings föremål. — Med hänsyn härtill har sockernämnden sett
sig nödsakad att hos Kungl. Maj:t föreslå vissa prishöjningar å socker, sirap
lii. m. Sålunda har Kungl. Majit, i anledning av framställning från sockernämnden,
från och med början av oktober 1940 medgivit viss höjning av
priserna å sirap, melass och snitsel, vilka varupriser ej hade ändrats, då sockerpriset
höjdes den 1 april 1940. Vidare har sockernämnden, sedan huvudresultatet
av råsockerkampanjen hösten 1940 kunnat någorlunda överblickas
och en kalkyl upprättats rörande de sannolika kostnaderna för återstående
del av det nu löpande räkenskapsåret, på grundval härav hos Kungl. Majit
hemställt örn höjning av sockerpriset med 3 öre per kilogram, vilken framställning
Kungl. Majit bifallit med tillämpning från den I mars 1941. Såvitt
nu kan bedömas torde denna prishöjning vara tillfyllest för ernående av sådant
ekonomiskt resultat av 1940/41 års sockertillverkning, att inkomsterna
under sagda år, inberäknat det från året 1939/40 överförda beloppet av cirka
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
6.7 miljoner kronor statsregleringen till godo, skall förslå till täckande av de
på året 1940/41 belöpande kostnaderna för tillverkningen och försäljningen
av socker, däri inräknat det bolaget i kontraktet tillerkända beloppet till förräntning
av bolagets eget kapital. Emellertid kommer sockernämnden givetvis
att med största uppmärksamhet följa denna fråga vid sin fortsatta granskning
av sockerbolagets verksamhet och bokföring.
I skrivelsen har vidare framlagts vissa synpunkter på fråga n
om förlängning av kontraktet mellan staten och sockerbolaget.
Nämnden bär härutinnan anfört:
Vad angår frågan örn eventuell förlängning, för tid efter den 31 juli 1941,
av det mellan staten och sockerbolaget gällande kontraktet har sockernämnden
haft tillfälle att inför regeringen och 1941 års sockerkommission framföra synpunkter
härpå, vilket skett i anslutning till igångsättandet av förhandlingar i
ämnet mellan staten och bolaget. Nämnden har därvid framhållit vissa betänkligheter
av principiell natur mot själva systemet med statsgaranti för täckande
av ett enskilt företags kostnader jämte visst vinstbelopp, samt betonat, att systemet
krävde ingående och omfattande kontroll och tillsyn. Såsom tänkbara
alternativ till det nuvarande systemet kunde nämnas antingen ett fullständigt
statligt grepp om företaget och dess verksamhet, något som dock vöre ett spörsmål
av stor räckvidd och måste ses på lång sikt, eller ock att det statliga ingripandet
begränsades till priskontroll av ungefär enahanda slag, som under
rådande krisläge gällde för andra viktigare produktionsgrenar. Även om skäl
kunde anföras för att behandla prissättningen å socker på sist antytt sätt, har
sockernämnden ej bortsett från, att även sist åsyftade system har svagheter,
och att det visst ej vore säkert, att man i praktiken hade möjlighet att handhava
priskontrollen lika ingående och strängt som med det nu tillämpade systemet.
Huvudsyftet med den statliga sockerregleringen måste vara — jämsides
med ernående av för folkhushållet erforderlig och av sociala skäl önskad
betodling — att den inhemska konsumtionen skyddas mot för höga pris å
socker, sirap och melass samt att sockerindustrien alltså bedrives på ett ur
folkhushållets synpunkt sett rationellt och ekonomiskt sätt. Ehuru nämnden
inför förhandlingarna om eventuellt nytt avtal ifrågasatt att därvid borde diskuteras
såväl priskontrollinjen som det nuvarande systemet, det senare dock
ändrat i vissa hänseenden, har nämnden efter frågans ytterligare övervägande
bland annat inom 1941 års sockerkommission stannat för den mening, att, för
ernående av den mest effektiva kontroll av prissättningen å socker, det sistnämnda
alternativet är att föredraga.
De viktigare ändringar i det nuvarande kontraktet, som sockernämnden inför
årets förhandlingar i frågan ansett sig böra föreslå, avsågo dels skyldighet
för sockerbolaget att i syfte att begränsa kostnaderna för underhåll m. m.
upprätta en plan (en kostnadsstat) rörande årets väntade nyanskaffningar, nyanläggningar
och underhållsanordningar, vilken plan skulle efter granskning
av sockernämnden ej få av bolaget överskridas eller frångås, dels ock införandet
i kontraktet genom ett tillägg av närmare regler i avseende å värdesättningen
av utgående lager av förnödenheter.
Det av nämnden ifrågasatta tillägget skulle hava huvudsakligen följande
innehåll. Där sockerbolagets lager av här avsedd förnödenhet vid utgången av
ett avtalsår understiger det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek,
skall beträffande underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas.
Detta innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att
det — med utgångspunkt från å ena sidan det vid bokslutet gällande dags
-
Kungl. Majlis proposition nr 212.
11
värdet å varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret
— förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad
sålunda avsatts, benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får sockerbolaget
varken under eller efter avtalstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerresery sagda dag i
normallagret. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får, under iakttagande
av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens gottskrivande
under avtalstiden för det fall att rekonstruktionsfond vid prisfall
under året nedgår — allenast för återställning av lagret, och åligger det bolaget
att vid anfordran till staten överlämna vad som ej åtgår för sagda ändamål.
I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är, skall
bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd eller
annat av Kungl. Majit utsett organ samt har, där statens organ så påfordrar,
att med återanskaffningen med anlitande av rekonstruktionsfonden låta anstå
tills organet finner att inköpspriserna kunna godtagas. Skulle till äventyrs
enighet ej ernås mellan sockernämnden och bolaget rörande de i det föregående
omnämnda dagsprisnoteringarna å förnödenheterna, torde för lösande av
en dylik teknisk tvistefråga en sakkunnig skiljenämnd böra ha avgörandet.
Genom vad nämnden sålunda föreslagit kommer lagersättningen å förnödenheter
att i viss mån ansluta sig till den princip, som i avtalet skall tillämpas
beträffande lagret av socker. I likhet med vad nu gäller rörande sist sagda
lager beträffande skatter torde statsregleringen fritagas från ansvar för eventuell
beskattning å vinst, som må uppstå genom minskning i kvantiteterna av
förnödenhetslager.
Rörande den s. k. betavgiflen samt nämndens befattning
med frågor angående tvister mellan odlare och arbetare
om löner har sockernämnden i sin skrivelse yttrat:
Enligt såväl nu gällande som tidigare kontrakt mellan staten och sockerbolaget
har det ålegat varje betodlare att till statens sockernämnd avgiva förbindelse,
enligt vilken betodlaren åtog sig dels att erlägga viss lägsta betalning
för betornas skötsel och upptagning dels ock att för täckande av vissa
kostnader erlägga en avgift för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling.
De genom avgifterna erhållna medlen, vilka genom sockerbolagets försorg
skulle innehållas å odlarnas betlikvider samt redovisas till sockernämnden,
skulle enligt bestämmande av Kungl. Majit användas till vissa kostnader,
som betodlingen i gemen kunde hava gagn av såsom kontroll vid betleveranser,
försöksverksamhet på sockerbetsodlingens område e. d. För liden före det
nu gällande kontraktets giltighet utgick av ifrågavarande medel jämväl visst
belopp till täckande av kostnaderna för sockernämnden.
Den för 1939 års betodling ifrågakommande beta vgiften blev av Kungl.
Majit den 15 december 1939 fastställd till 2 kronor 50 öre för varje uppmätt
hektar av odlares betodling 1939, och inlevererade sockerbolaget den 29 februari
1940 till sockernämnden avgiftsmedel för året 1939 med tillhopa 126,917
kronor 11 öre. Kostnaderna för sockernämnden under tiden 1 mars 1939—
31 maj 1940 — efter sistnämnda dag bestridas nämndens kostnader genom ett
särskilt statsanslag — uppgingo till 6,068 kronor 60 öre, varav hälften eller
3,334 kronor 30 öre skulle läckas av betavgiflsmedel. Det av 1939 års betavgiftsmedel
till fördelning tillgängliga beloppet utgjorde sålunda 123,582 kronor
81 öre, vartill kom ett av 1938 års betavgiftsmedel odisponerat belopp av
1,569 kronor 35 öre, eller tillhopa 125,152 kronor 16 öre. Av sistnämnda belopp
bemyndigade Kungl. Majit den 21 juni 1940 statens sockernämnd att
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
till bestridande av utgifter till betodlingens gagn till följande föreningar utbetala
nedan angivna belopp, nämligen
Sveriges betodlares centralförening .................. kronor 105,177:83
Gotlands betodlareförening.......................... » 7,202:62
Lidköpings betodlareförening ...................... » 993:95
Östergötlands betodlareförening...................... » 4,699:85
Södra Kalmar läns och Ölands betodlareförening...... » 6J315: 82
tillhopa kronor 124,690:07.
Av 1939 års betavgiftsmedel återstå alltså 462 kronor 9 öre.
Enligt 3 § i nu gällande kontrakt mellan staten och sockerbolaget åligger
det betodlare att förbinda sig till sockernämnden erlägga en avgift av intill
3 kronor för varje uppmätt hektar av odlingen. Den 27 september 1940 fastställde
Kungl. Maj:t betavgiften till sist sagda belopp. Avgifterna hava i vanlig
ordning inkasserats av sockerbolaget, som den 28 februari 1941 till statens
sockernämnd i avgiftsmedel inlevererat ett belopp av 163,326 kronor 63 öre.
Sagda belopp har ännu ej blivit föremål för fördelning.
Såsom nyss erinrats åligger det varje betodlare, som önskar erhålla det bestämda
betpriset, att i till sockernämnden avgiven förbindelse åtaga sig att för
betornas skötsel och upptagning till den lejda arbetskraften erlägga vissa i
förbindelsen angivna ackordsbelopp. Erhåller betarbetaren icke ersättning enligt
berörda bestämmelser, är betodlaren enligt ifrågavarande förbindelse piik»,
tig att, där han ej inom viss av statens sockernämnd förelagd tid styrker sig
hava till betarbetaren betalt vad som felas, efter anmodan av nämnden utgiva
ett belopp, motsvarande den felande ersättningen jämte 5 procent årlig ränta
därå.
Under odlingsåret 1940 har ett ökat antal tvistefrågor rörande betarbetarlönerna
hänskjutits till sockernämnden. Under tiden 1 mars—31 juli 1940
uppgick tvisternas antal till 25, och för tiden därefter, d. v. s. huvudsakligen
beträffande tiden för arbetet med betornas upptagning hösten 1940, har antalet
till nämnden hänskjutna lönetvister varit osedvanligt stort eller mellan
50 och 60 ärenden, varav ungefär hälften äro av nämnden slutligt prövade,
medan återstående ärenden äro beroende på utredning.
Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att sockernämnden med skrivelse
den 21 mars 1940 överlämnat den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
18 november 1938 anbefallda utredningen rörande möjligheterna att åstadkomma
en utjämning av detaljhandelspriserna å socker. I utredningen har
nämnden uttalat, att densamma icke funnit något statligt ingripande för ernående
av en dylik utjämning vara av behovet påkallad.
Statens priskontrollnämnd har i infordrat yttrande den 22 mars 1941 förklarat,
att den biträdde sockernämnden i dess uppfattning, att något särskilt
ingripande från statsmakternas sida icke vore påkallat i nu ifrågavarande
syfte.
1941 års sockerkommission.
I samband med förhandlingarna angående 1941 års sockerproduktion
tillsatte Kungl. Maj:t den 7 februari 1941 en särskild kommission för frågans
behandling. Till medlemmar i kommissionen utsågos landshövdingen Carl
Mannerfelt, tillika ordförande, dåvarande t. f. generaldirektören Axel Gjöres,
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
13
statssekreteraren Nils Malmfors, direktören Hjalmar Carlborn och direktören
Hjalmar Degerstedt. I skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet
har kommissionen lämnat en redogörelse för sin verksamhet såvitt angår
förhandlingarna rörande betodlingsvillkoren. Rörande innehållet i denna redogörelse
hänvisas till propositionen nr 184/1941 (sid. 13—18). Kommissionen
har sedermera i skrivelse den 3 april 1941 lämnat en redogörelse för sina
förhandlingar med sockerbolaget angående nytt avtal med bolaget samt i
samband därmed framlagt förslag till nytt sådant avtal.
Innan jag närmare ingår på innehållet i sistberörda skrivelse, torde jag få
erinra om lagen den 9 april 1941 (nr 205) angående skyldighet att i vissa fall
verkställa odling av sockerbetor. I denna lag föreskrives, att därest under år
1940 å fastighet till avsalu odlats sockerbetor, fastighetens brukare skall vara
skyldig, där ej enligt vad i lagen stadgats befrielse medgivits, att jämväl
under år 1941 för leverans till köpare, som Kungl. Majit anvisar, verkställa
sådan odling å en areal, som motsvarar minst 75 procent av den under år
1940 för sockerbetsodling brukade arealen. Därest uppgörelse om priset å
sockerbetor icke kommer till stånd, skall detta bestämmas av fem skiljemän.
Dispens från odlingsskyldigheten kan meddelas av statens livsmedelskommission
eller efter dess bemyndigande av vederbörande kristidsstyrelse. För
den händelse någon, som enligt lagens föreskrifter är skyldig att odla sockerbetor,
genom anslutning till organisation eller eljest ingått särskild förbindelse
med avseende å odling eller försäljning av sockerbetor, skall dylik förbindelse
vara utan verkan. Denna lag har icke satts i kraft.
I förenämnda skrivelse den 3 april 1941 har 1941 års sockerkommission
framhållit, att under en lång följd av år har såsom huvudprincip för regleringen
av den svenska sockernäringen gällt, att staten enligt vissa bestämmelser
tillförsäkrat sockerbolaget ensamrätt till import av socker mot det att
bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt örn sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder samt att bolaget förbundit sig
att ej låta någon odlare ingå betodlingskontrakt med det av staten bestämda
betpriset, med mindre odlaren avlämnat viss förbindelse angående betarbetarlönerna.
Enligt kommissionens mening förelåge ingen anledning att för
1941 års förhållanden frångå berörda huvudprincip.
Kommissionen har därefter i skrivelsen framfört vissa principiella
synpunkter på frågan örn ett nytt avtal mellan staten
och socker b olaget. I skrivelsen har anförts följande.
Då det nu gällande avtalet mellan staten och sockerbolaget utlöper den
31 juli 1941, gäller det att undersöka frågan, örn vilken form ett nytt avtal
särskilt i vad det avser pris- och kostnadskontrollen lämpligen bör få. Kommissionen
har därvid till en början övervägt den principiella frågan, huruvida
det nuvarande systemet med statlig garanti för täckning av kostnaderna
vid sockertillverkningen och bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster
borde lill sina grunddrag behållas, eller örn detta system borde
ersättas med någon annan anordning, därvid — i anslutning till vad
statens sockernämnd i skrivelse den 17 mars 1941 anfört — närmast
14
Kunni. Maj:ts proposition nr 212.
kunde ifrågakomma en statlig priskontroll enligt ungefär samma linjer, som
under rådande krisläge tillämpas för andra viktigare näringsgrenar. Kommissionen
har härutinnan stannat för den meningen, att man icke nu bör
frångå det enligt beslut förra året införda systemet. Det gäller bär att följa
verksamheten och prisbildningen inom ett monopolföretag, som sedan lång
tid tillbaka kontrollerats av staten, och där även andra omständigheter än
kristidsförhållanden måste beaktas. Det nu tillämpade systemet möjliggör
icke blott priskontroll utan även ingående och fortlöpande tillsyn över verksamheten
inom företaget överhuvud, vilket bör vara ägnat alt lämna garantier
för att konsumtionen erhåller de tillverkade varorna till möjligast billiga
pris. Därtill kommer, att vilket av förenämnda två system man än skulle
välja, det beträffande en stor industritillverkning av den art, varom här är
fråga, säkerligen i allt fall skulle bliva nödvändigt att från början fastslå de
viktigaste principerna för produktionskostnadernas beräknande. Med det nu
gällande systemet har detta skett i ett av Kungl. Maj:t och riksdagen prövat
avtal, medan systemet med vanlig priskontroll torde överlämna detta till
själva kontrollorganet. Örn sockerkommissionen alltså utgått från, att det nuvarande
systemet bibehålies till sina grunddrag, har kommisionen likväl ansett
nödigt föreslå vissa ändringar i det nuvarande kontraktet. Kommissionen
har härutinnan, liksom beträffande förhållandet till betodlarna, sökt ernå
bestämmelser och anordningar, som äro ägnade att förebygga eller begränsa
kostnads- och prisstegringar.
Medan sockerbolaget enligt det nu gällande kontraktet är tillförsäkrat täckning
även av de fasta kostnaderna, oberoende av tillverkningens storlek, har
vid den priskontroll, som åvilar priskontrollnämnden i avseende å annan rörelse
än sockerfabrikation, tillämpats den principen, att ett företag vid minskad
tillverkning eller omsättning icke kan påräkna att i oförändrad omfattning
få sina fasta kostnader täckta. Kommissionen har ansett, att jämväl
beträffande sockertillverkningen den principen nu bör komma till uttryck,
att med minskad tillverkning viss åtstramning måste ske beträffande täckning
av de fasta kostnaderna, så att dessa ej vid nedsatt omsättning få obehindrat
växa per tillverkad enhet och därmed fördyra varupriserna. Beträffande
frågan om vilka kostnader, som äro att anse såsom fasta och såsom
rörliga inom sockerindustrien, har kommissionen låtit verkställa en särskild
undersökning ävensom rörande dessas ungefärliga storlek. Härav har framgått,
att de största och betydelsefullaste fasta kostnaderna äro underhåll, avskrivningar
å fabriker, maskiner och inventarier, skatter och förräntningen
av bolagets eget kapital samt i viss mån löner och pensioner. Kommissionen
har ansett, att dessa poster, med undantag av löner och pensioner, borde utbrytas
ur statens kostnadstäckningsgaranti och i stället behandlas på det
sätt, att man fastställer det belopp, vartill dessa poster kunde anses böra
begränsas, varefter den sålunda fastställda kostnadssumman utslås på en
uppskattad normal årstillverkning råsocker. Det sålunda erhållna talet — vilket
alltså representerar de berörda fasta kostnadernas sammanlagda storlek
i ett visst örestal per kilogram råsocker — skulle fastlåsas till beloppet. Detta
innebär med andra ord, att sockerbolaget för täckning av berörda fasta
kostnader får tillgodoräkna sig ett belopp, motsvarande sagda oresta] för ett
vart under året tillverkat kilogram råsocker, oberoende av tillverkningens
storlek, d. v. s. bolaget får självt bära riskerna i avseende å sagda kostnadsposter
vid eventuellt minskad tillverkning, men skulle å andra sidan få den
fördel, som för bolaget i berörda avseende skulle uppstå vid ökad tillverkning.
Frånsett önskemålet att även beträffande sockerindustrien tillämpa den
eljest i rådande priskontroll gällande principen rörande de fasta kostnaderna,
vinnes genom den nu skisserade linjen den stora fördelen ur statens syn
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
15
punkt, att man härigenom binder och begränsar totalbeloppet av den eljest
svårbedömliga och svårkontrollerade kostnadsposten underhåll ävensom utgifterna
för nyanskaffningar och nyanläggningar, liksom postenavskrivningar
å fastigheter, maskiner och inventarier. På samma gång får industrien
inom den bestämda kostnadsramen själv avväga fördelningen av nämnda
utgifter. Genom den sålunda ifrågasatta anordningen skulle i huvudsak även
tillgodoses det förslag, som av statens sockernämnd i skrivelse den 17 mars
1941 uppställts beträffande skyldighet för sockerbolaget att upprätta en för
året gällande kostnadsstat i avseende å väntade utgifter för underhåll och
nyanskaffningar.
I skrivelsen har lämnats en redogörelse för förhandlingarna mellan kommissionen
och bolaget, de fasta kostnadernas storlek och den beräknade
råsockermängden samt det belopp per kilogram råsocker som bolaget skulle
få disponera för täckande av de fasta kostnaderna. I de fasta kostnaderna
ha upptagits följande fyra delposter, nämligen underhållskostnader, avskrivningar,
skatter och medel till bolagets fria disposition. Kommissionens och
bolagets ställning lill dessa frågor i slutskedet av förhandlingarna framgår
av följande uppställning:
Fasta kostnader: |
Eril. kom-missionen |
Enl. socker-bolaget |
|
Underhåll........................ Avskrivningar.................... Skatter.......................... Till bolagsstyrelsens fria disposition |
3.600.000 4.800.000 200,000 |
3.600.000 5.300.000 300,000 |
|
Summa |
11,600,000 |
12,200,000. |
|
ton |
ton |
||
Beräknad råsockermängd......... |
285,000 |
260,000. |
|
öre |
öre |
||
För sagda fasta kostnader skulle |
bolaget alltså få |
4.07 |
4.69 |
För sitt bud förutsatte bolaget därjämte att betarealen ej komme att understiga
50,000 hektar.
Efter ytterligare överläggningar har slutligen en förhandlingsuppgörelse i
ärendet kunnat ernås av den innebörd, att för sagda fyra kostnadsposter
finge för 1941/42 beräknas ett belopp av 4.45 öre för varje kilogram tillverkat
råsocker, samt att denna regel finge tillämpas oavsett produktionens
storlek och alltså sagda örestal bleve bestående, huru än betarealen och avkastningen
nedginge. Därjämte förutsattes bestämmelser om förhindrande av
underhålls läggande å andra konton samt angående understöds bestridande
av förevarande »låsta» belopp. Under avskrivningar skulle innefattas
samtliga sockerrörelsen berörande avskrivningar och alltså även sådana, som
avse sirapstillverkningen, kolkranen, cisternvagnarna m. m. och vilken förut
avförts före bokslutet å respektive konton.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
I fråga om medel, som skola disponeras för utdelning till aktieägarna,
har bolaget, enligt vad kommissionen i skrivelsen uppgivit, framhållit, att
de kapitalbelopp, som bolaget ställde till förfogande dels i form av råsockerfabriker
och raffinaderier, dels ock såsom rörelsekapital i förnödenhets-
och varulager och i driftskapital, representerade så höga värden —
eller respektive cirka 150 miljoner kronor för anläggningarna och minst 60
miljoner kronor i årligt genomsnittligt driftskapital — att den hittills av staten
härför medgivna förräntningen eller 4.1 miljoner kronor måste anses så
måttlig, att bolaget med hänsyn till sina många aktieägare måste hålla på,
att sagda belopp finge stå såsom en av omsättningens storlek oberoende post.
Kommissionen har för uppnående av överenskommelse ej velat motsätta sig
bolagets yrkande i denna del, därvid dock förutsattes, att bolaget ej finge
med användande av reserverade medel eller eljest höja utdelningen till aktieägarna
utöver vad som gällt 1940.
I avseende å den ekonomiska innebörden av förenämnda avtalsförslag har
i skrivelsen anförts följande.
I nedanstående tabell har kommissionen uträknat de belopp, som sockerbolaget
enligt nu förordade uppgörelse skulle vid olika betarealer och skördar
erhålla tillhopa för dels berörda fyra fasta kostnadsposter, och dels förräntning
av bolagets egna i sockerrörelsen nedlagda kapital (vilket senare
belopp enligt vad ovan sagts skulle bibehållas vid 4,100,000 kronor). I tabellen
representerar fall I en ganska god skörd och fall II en mera svag
skörd.
Betareal |
Råsockermängd |
Till bolaget för de fyra fasta |
||
Fall I (5.700 kg pr ha) |
Fall II (5,300 kg per ha) |
Fall I |
Fall II |
|
Miljoner kronor |
||||
55,000 ha............ |
313,500 ton |
291,500 ton |
18.05 |
17.07 |
50,000 » ............ |
285,000 > |
265,000 > |
16.78 |
15.89 |
45,000 > ............ |
256,500 » |
238,500 » |
15.51 |
14.71 |
40,000 > ............ |
228,000 » |
212,000 » |
14.25 |
13.63 |
Härav framgår alltså, att ifrågavarande belopp växlar med skilda betarealer,
hektarskördar och procentsatser beträffande sockerhalten. Vid en sockerbetsareal
av 50,000 hektar, vilket ungefär motsvarar odlingen under de senare
åren, samt med ungefär lika stor hektarskörd som fjolårets eller 342
deciton och en medelsockerhalt i betorna av 17.6 procent, bleve råsockermängden
ungefär 272,000 ton. Vid denna myckenhet komme förenämnda belopp
för de fyra fasta posterna tillhopa med beloppet för förräntning av bolagets
eget kapital i sockerrörelsen att uppgå till i runt tal 16.2 miljoner kronor.
Beträffande frågan om värdering av utgående lager av förnödenheter
m. m. har kommissionen hänvisat till vad härutinnan föreslagits
i sockernämndens skrivelse den 17 mars 1941 samt upplyst, att bolaget
godtagit sockernämndens förslag utom på en punkt. Bolaget hade enligt
vad kommissionen anfört gjort bestämda invändningar mot sockernämndens
förslag i avseende å sättet för lösande av eventuell tvist mellan bolaget och
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
17
statens organ vid nyssnämnda samråd. Medan sockernämndens förslag innebure,
att i dylikt läge skulle beträffande tidpunkten för återställandet gälla
vad det statliga organet bestämde, hade bolaget hävdat, att bolaget ej kunde
-•ivhända sig rätten att avgöra, när och till vilka myckenheter inköp av för
driften erforderliga förnödenheter skulle ske. För att beträffande denna punkt
uppnå en överenskommelse har kommissionen föreslagit den föreskriften, att
örn efter avtalstidens utgång vid dylikt samråd eller beträffande villkoren i
övrigt för återställningen enighet ej uppnåddes, tvistefrågan skulle hänskjutas
till skiljemän enligt lag. Uppstode tvisten under avtalets giltighetstid borde
den handläggas i den ordning, som avses i 8 § av nu gällande kontrakt.
Kommissionen har i sin skrivelse även berört frågan örn sockerbolagets
skyldigheter gentemot betodlarna. Kommissionen har
härvid framhållit, att sockerbolaget givetvis borde, liksom hittills, åtaga sig att
mottaga betor under de villkor, som staten bestämmer, samt därvid jämväl
tillse, att betodlarna avlämna föreskrivna förbindelser rörande betarbetares
löner och erläggande av den s. k. betodlareavgiften. Efter att ha erinrat om
lagen angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor har
kommissionen framhållit, att det med hänsyn till den nya lagen vore erforderligt,
att staten med sockerbolaget träffade överenskommelse, att bolaget
skulle mottaga betorna på de villkor, som kunde varda från statens sida bestämda
om betpris och leverans. I avseende å leveransvillkoren har kommissionen
antagit, att vad som härom överenskommits mellan sockerbolaget och
Sveriges betodlares centralförening i avseende å de särskilda villkoren i odlingskontrakten
komme att bliva i huvudsak gällande. Den nya anordningen
med möjlighet till tvång till odling nödvändiggjorde emellertid vissa nya formuleringar
i de delar av kontraktet, som beröra bolagets direkta förhållanden
till odlarna (2 och 3 §§). Vad angår frågan om skydighet för odlarna att för
den lejda arbetskraften vid betornas skötsel och upptagning erlägga vissa
minimipriser har kommissionen — i avseende å sakens reella innebörd —
framhållit följande.
Kommissionen har utgått från, att bestämmelserna om betarbetarelönerna
liksom hittills böra ansluta sig till motsvarande stadganden i det för året gällande
kollektivavtalet. Enligt detta, som gäller i Skåne, Östergötlands och
Skaraborgs län, Halland och Blekinge, har helackordet per tunnland höjts till
179 kronor 52 öre, därav för sommarskötsel med fyra arbetsmoment 91 kronor
52 öre och för upptagning 88 kronor. Då upptagning verkställes senare än
deri 9 november, skall utgå ett tillägg av 8 kronor per tunnland. För det fall
att sommarskötseln omfattar mindre antal arbetsmoment än fyra, minskas
ackordet med 3 kronor 20 öre, örn någon hackning ej sker före gallringen, och
med 12 kronor 80 öre, om den tredje hackningen bortfaller. I enlighet med
de principer, som statsmakterna under senare år tillämpat, torde ändringar,
motsvarande de i kollektivavtalet sålunda vidtagna, böra ske i den förbindelse,
som betodlare i Skåne, Östergötlands och Skaraborgs län, Halland och
Blekinge skall avgiva. Stadgandet örn kvantitetstillägg får dock ej utgöra
hinder för att, där så tidigare plägat ske, en sådan bestämmelse stipuleras, att
en förutsättning för dylikt tillägg skall vara, att betorna icke hålla iner än
viss angiven smutsprocent. Flir betodlare i övriga delar av landet böra ersätt
Bihanq
till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 212. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
ningsbestämmelserna i sagda förbindelse likaledes jämkas under hänsynstagande
till att det inbördes förhållandet mellan betarbetarelönernas storlek
i olika landsdelar såvitt möjligt lämnas orubbat. Med beaktande i huvudsak
härav torde betodlare å Gotland böra betala för sommarskötsel med fyra arbetsmoment
86 kronor och för upptagning 81 kronor — i helackord per tunnland
alltså 167 kronor. Bortfaller hackningen före gallringen, minskas ackordet
med 4 kronor, och företages ej någon tredje hackning, skall minskning
ske med 11 kronor. Betodlare, som tecknar kontrakt med Mörbylånga råsockerfabrik,
böra betala sommarskötsel med fyra arbetsmoment med 90 kronor,
för upptagning 77 kronor och i helackord alltså 167 kronor per tunnland.
Minskningen om första respektive tredje hackningen bortfaller har —
i enlighet med från vederbörande å Öland framställda önskemål — satts till
5 kronor, respektive 12 kronor.
Under förhandlingarna med betodlarna och sockerbolaget har ej framkommit
någon önskan att ändra beloppet å den avgift, som betodlarna skola
erlägga för vissa odlingen i dess helhet berörande kostnader, vadan denna
även i den nya förbindelsen upptagits till högst 3 kronor per hektar.
Kommissionen har vid sin skrivelse fogat förslag till nytt kontrakt mellan
staten och sockerbolaget ävensom till förutberörda förbindelse angående betarbetarlönerna.
Förslaget till kontrakt torde såsom bilaga 1 få fogas vid detta
protokoll.
Kommissionen har rörande de olika stadgandena i kontraktet anfört följande.
1 §. Denna paragraf, som är oförändrad, förutsätter, att Kungl. Maj:t hos
riksdagen gör framställning om förlängning — förslagsvis till den 31 januari
1943 -— av den tid, varunder införsel till riket av socker ej får ske av annan
än staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt.
Beträffande fjärde stycket av paragrafen, däri staten förbehållit sig rätt
att, utan hinder av bolagets importrätt, till riket införa de myckenheter socker,
som för säkerställande av landets försörjning med socker må anses erforderliga,
blev i fjolårets proposition i ämnet (sid. 19 i prop. nr 189/1940)
infört följande. Vid förhandlingarna hade från bolagets sida uttalats, att bolaget
förutsatte, att eventuell raffinering och utförsäljning av möjligen importerat
socker skedde med anlitande av bolaget. Vid förhandlingarna i år
har bolaget förnyat sagda uttalande.
2 §. Här hava, i anslutning till vad ovan anförts, intagits erforderliga
bestämmelser i avseende å bolagets skyldighet att mottaga betor och erlägga
betalning för dessa i enlighet med vad från statens sida härom må varda
godkänt. Då med hänsyn till lagbestämmelserna om viss odlingsskyldighet
det kan tänkas, att odling för leverans kommer att i vissa fall ske jämlikt
lagligt åliggande och ej enligt frivillig överenskommelse, har här införts en
anordning, som avser att bland annat med av båda parterna påskrivna anmälningshandlingar
ersätta utväxlingen av kontrakt mellan bolaget och de
enskilda odlarna, därvid det förutsatts, att odlarna enligt följdförfattning
till berörda lag åläggas viss anmälningsplikt rörande sin odling. I övrigt hänvisas
till paragrafens formulering.
3 §. Här äro intagna vissa nya bestämmelser rörande den förbindelse,
som odlarna förutsättas skola åläggas avlämna rörande arbetarlöner m. m.
5 §. I ingressen till denna paragraf uttalas, i gällande avtal, att statens
garanti för täckning av bolagets kostnader liksom bolagets redovisningsskyldighet
för sina inkomster avse tillverkningen och försäljningen av socker och
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
19
sirap och vid sockerframställningen erhållna biprodukter. Här må framhållas,
att på sätt i det föregående omnämnts vissa fasta kostnadsposter nu skola utbrytas
ur garantien, vilket påkallar omformulering av ingressen till 5 §.
Med hänsyn till att avtalets giltighet nu föreslås begränsad till ett år erfordras
jämväl viss formell jämkning i detta stycke.
Vidare må nämnas, att bolaget med betodlarna överenskommit att av betmassan
få disponera viss överskottsdel i och för vidtagande av försök och
åtgärder att ur betmassevattnet utvinna äggvita. Detta är en helt ny anordning,
som bolaget i rådande läge velat upptaga i syfte att möjligen få utvunnet
visst äggvitefoder. Bolaget bar vid förhandlingarna hemställt, att
denna nya verksamhetsgren måtte få läggas utanför statsregleringen, och att
den nya produkten ej skall hänföras till biprodukter vid sockerlillverkningeri.
Då detta uppslags framkomst och eventuella genomförande helt beror av bolagets
initiativ, har kommissionen velat tillstyrka vad bolaget sålunda hemställt,
samt anser alltså, att berörda nya anordning får såsom en bolagets
egen affär både beträffande chanser och risker läggas utanför den statliga
redovisningen och kostnadstäckningen. (Jämför ock nedan under 5 § 4 mom.)
5 § 1 mom. Här bör den äldre lydelsen helt ersättas med nya bestämmelser
i avseende å de fyra kostnadsposter (underhåll, avskrivningar, skatter
och medel till bolagsstyrelsens fria förfogande), vilka på sätt ovan angivits
skola i mellanhavandet mellan staten och bolaget fixeras och behandlas på
ett särskilt sätt. I detta moment har i enlighet härmed införts de regler, varom
enighet uppnåtts vid förhandlingarna mellan sockerkommissionen och
bolaget, och hänvisar kommissionen till vad ovan härom uttalats ävensom
till formulering av detta moment i sitt förslag.
5 § 2 mom. Den ovan särskilt behandlade frågan om värderingen av utgående
lager av förnödenheter m. m. har nödvändiggjort vissa tillägg till förutvarande
bestämmelser i ämnet. Kommissionen åberopar vad härom anförts
i det föregående. Ytterligare må nämnas, att i första stycket av momentet,
som i övrigt är likalydande med den nuvarande formuleringen, dels vidtagits
den formella ändring, som kräves med hänsyn till att det nya avtalet blott
avser ett år, dels även införts den förklaringen, att med ingående lager och
ingående lagervärden här avses vad som gällde den 1 augusti 1939, då det
första avtalets giltighet begynte.
5 3 mom. Då bolagets utgifter för skatter i det nya avtalet ej innefattas
i statens allmänna garanti, och bolaget alltså har att självt svara för
denna utgift med anlitande av det jämlikt 5 § 1 mom. avsatta särskilda
beloppet, får andra stycket i 3 mom. ingen betydelse utan kan utgå.
5 § h mom. Av skäl, som nyss nämnts, bortfaller detta moment. I stället
har här införts ett stadgande rörande den ovan under ingressen till 5 § behandlade
frågan om bolagets tillverkning av äggvitefoder av betmassevattnet.
5 § 5 mom. Här erfordras den ändringen, att beloppet 4,300,000 kronor
begränsas till 4,100,000 kronor, vartill kommer det nya villkoret, att bolaget
ej får höja utdelningen till aktieägarna under avtalstiden.
5 § 6 och 7 mom. Dessa bestämmelser kvarstå.
8 §. I denna paragraf har införts en mindre omformulering med hänsyn
till det förslag, som kommissionen under 5 § 2 mom. tillstyrkt rörande handläggningen
av eventuella tvister beträffande återställning av vissa lager.
I 10 § kräves den omformuleringen, att kontraktet avser tiden 1 augusti
1941—31 juli 1942. Med hänsyn särskilt till förslaget i 5 § 2 mom. rörande
bolagets framtida redovisningsskyldighet för rekonstruktionsfonden har införts
elt stadgande av innebörd, att där så av vissa bestämmelsers uttryckliga
formulering framgår, dylika bestämmelser gälla jämväl tills vidare efter
sist sagda dag.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Slutligen får kommissionen anföra, att vid förhandlingarna med såväl betodlarna
som sockerbolaget förutsatts ett bibehållande av uttalandena å sid.
24 i prop. nr 189/1940, att med hänsyn till rådande ovissa förhållanden den
situation möjligen kan inträffa, att under avtalstiden vissa ändringar i de
avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga, samt att det därför förutsatts,
att den omständigheten att kontraktet godkänts av riksdagen ej skall
utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest så av väsentligt ändrade förhållanden
påkallas, med berörda parter överenskomma om av dylika omständigheter
motiverade jämkningar i kontraktet, ävensom eljest företaga de mindre
jämkningar i detsamma, som kunna finnas påkallade. Från sockerbolagets
sida har vid förhandlingarna förutsatts, att uttrycket väsentligt ändrade förhållanden
ej tolkas så snävt, att därmed blott avses verkligt betydande rubbningar
av force-majeureartat slag utan jämväl väsentligt ändrade allmän-ekonomiska
och andra förhållanden.
Tilläggas må, att sockerbolaget förklarat sig villigt att ingå avtal enligt de
i förenämnda kontraktsförslag intagna bestämmelser. Bolaget har därvid
dock förutsatt, att därest vid avtalstidens utgång bolagets raffinadlager till
någon del utgöres av s. k. kristidsraffinad, särskild överenskommelse skall
träffas rörande beräkningen av värdet å denna. Kommissionen har för sin
del intet att erinra mot, att sagda speciella spörsmål, därest det uppkommer,
må bliva behandlat i den ordning, som avses i 5 § 8 mom. av kontraktsförslaget.
Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.
I syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor ha under år 1940
särskilda åtgärder vidtagits genom byggande vid olika järnvägsstationer inom
betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för lastning och lossning av
hetor. För ändamålet har 1940 års lagtima riksdag i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (prop. nr 287; r. skr. nr 430) för innevarande budgetår anvisat
dels till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor under
elfte huvudtiteln ett reservationsanslag av 750,000 kronor, dels till Anordningar
för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar såsom
kapitalinvestering i statens affärsverksfonder, statens järnvägar, ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd
ett reservationsanslag av 400,000 kronor. Genom beslut av 1940 års
urtima riksdag (prop. nr 81, r. skr. nr 100) har å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1940/41 till Anordningar för lastning och lossning av
sockerbetor vid statens järnvägar anvisats ett reservationsanslag av ytterligare
300,000 kronor. Kungl. Maj:t har den 21 juni 1940 utfärdat kungörelse
(nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor. Enligt kungörelsen må bidrag och lån
av statsmedel beviljas åt ägare av enskild järnväg för utförande av lastnings-
och lossningsanordningar för sockerbetor vid station, där kvantiteten
lastade betor under något av de tre senast förflutna kalenderåren uppgått
till minst 2,000 ton. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn
tagas, å ena sidan, till angelägenheten av att de med bidraget avsedda
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
21
anordningarna bli utförda och, å andra sidan, till det gagn som anordningarna
komma att medföra för sökanden. Lån må av statsmedel beviljas till
belopp, motsvarande högst den del av de beräknade kostnaderna för anordningarnas
utförande, som icke täckes av beviljat statsbidrag. Ansökan om
statsbidrag eller lån prövas av sockernämnden, på vilken ankommer att
fastställa de särskilda villkor för bidragets eller lånebeloppets lyftande och
åtnjutande, som befinnas påkallade i syfte att säkerställa medlens användning
till avsett ändamål samt de utförda anordningarnas vidmakthållande.
De färdigställda anordningarna skola besiktigas av sockernämnden. Ha de
verkliga kostnaderna för anordningarna överstigit de beräknade må sockernämnden,
om synnerliga skäl därtill äro, bevilja tilläggsbidrag eller tillläggslån
till så stor kvotdel av skillnaden mellan de verkliga kostnaderna
och de beräknade, som det ursprungliga bidraget eller lånet utgör av de beräknade
kostnaderna. Då de slutliga kostnaderna äro lägre än de beräknade
skall bidraget eller lånet nedsättas i liknande proportion och återbetalning
ske av överskjutande belopp.
I skrivelse den 17 februari 1941 har statens sockernämnd bland annat
lämnat följande redogörelse för bidragsverksamheten i vad avser anläggningar
till 1940 års betkampanj.
Den verkliga kostnaden för anläggningarna vid 65 stationer har uppgått
till 1,078,494 kronor, under det de ursprungliga kostnadsberäkningarna slutade
på 994,875 kronor, en ökning alltså med 83,619 kronor eller 8.4 °/o.
De preliminärt beviljade statsbidragen utgjorde 496,560 kronor och ökades
på grund av de ökade kostnaderna för anläggningarna till 532,610 kronor,
d. v. s. med 36,050 kronor eller 7.25 %>. Härtill kommer statsbidrag med
1,055 kronor till ytterligare en anläggning, som betingat en kostnad av 2,117
kronor och som utförts utan att statsbidrag härtill dessförinnan beviljats.
Slutsumman av de av sockernämnden beviljade bidragen blir alltså 533,665
kronor eller 49.4 % av de verkliga kostnaderna. I medeltal per station uppgår
kostnaden till 16,370 kronor samt statsbidraget till 8,085 kronor därav.
Då den mottagna betmängden vid ifrågavarande 66 järnvägsstationer utgör
omkring 490,000 ton örn året, betyder det i betlastningsanordningarna
investerade kapitalet en kostnad för de vid dessa stationer per år inlastade
betorna av i medeltal omkring 2 kronor 20 öre per ton.
Att de verkliga kostnaderna för anläggningarna i vissa fall rätt avsevärt
överskridit de beräknade, får i första hand tillskrivas den omständigheten,
att kostnadsberäkningarna måste utarbetas under stor brådska. På grund
härav visade det sig vid närmare undersökning, att man på åtskilliga platser
måste ändra de ursprungligen tänkta dispositionerna för att få anläggningen
så god och ändamålsenlig som möjligt. Dessa ändringar medförde i
regeln kostnadsökning. Den under arbetsperioden fortgående höjningen av
arbetslöner och materialpriser bidrog också i någon mån till kostnadsökning
liksom även det förhållandet, att arbetena måste bedrivas i forcerad takt.
Å andra sidan blevo anläggningarna på en del platser billigare än vad som
beräknats, varigenom saldoökningen begränsats till 8.4 °/o av de ursprungligen
beräknade kostnaderna.
Den möjlighet, som enligt kungörelsen nr 547/1940 erbjöds järnvägarna att
erhålla statslån som hjälp till finansiering av ifrågavarande kostnader, har
tagits i anspråk endast i obetydlig omfattning. Ursprungligen ansökte 5
järnvägsbolag, varav ett i två omgångar, örn lån örn sammanlagt 114,285
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
kronor, vilka ansökningar biföllos av nämnden. Sedermera inkom från 4
av dessa bolag anmälan, att de icke komme att taga i anspråk de beviljade
lånen. Därefter kvarstod ett lån om 13,885 kronor, vilket i samband med
fastställandet av det slutliga statsbidraget höjts till 17,680 kronor.
Sockernämnden har genom besök under betkampanjen vid åtskilliga stationer,
som utrustats med de nya lastningsanordningarna, och genom samtal
med representanter för järnvägarna och för betodlarna kommit till den
uppfattningen, att de under år 1940 vidtagna åtgärderna i syfte att underlätta
betlastningen på det hela taget väl fyllt sin uppgift. Denna nämndens
uppfattning bestyrkes av utlåtanden, som på nämndens anmodan avgivits
såväl av berörda järnvägar som av Sveriges betodlares centralförening. Visserligen
hava, särskilt i fråga om elevatorerna, en del svagheter kommit i
dagen under arbetets gång, men de konstaterade bristerna hava icke varit av
allvarligare beskaffenhet och torde i viss utsträckning kunna avhjälpas till
nästa kampanj.
Såsom ovan anförts, hava statsbidrag till betlastningsanordningar av sockernämnden
beviljats med sammanlagt 533,665 kronor. Då det av 1940 års
riksdag för ändamålet anvisade anslaget utgjorde 750,000 kronor, återstår
alltså ett icke disponerat belopp av 216,335 kronor. Vad angår det av samma
riksdag anvisade anslaget till lån till sådana anordningar, 400,000 kronor,
ålerstår därav ett belopp av 382,320 kronor. Enligt förenämnda kungörelse
skulle bidrag och lån av statsmedel kunna ifrågakomma för anordningar
vid station, där kvantiteten lastade betor under något av åren 1937—
1939 uppgått till minst 2,000 ton. Antalet sådana stationer vid de enskilda
järnvägarna är 115, av vilka, enligt vad ovan omförmälts, 66 under år 1940
erhållit anordningar för betlastningens underlättande. I stort sett tillhöra
dessa stationer med avseende på betmottagningen de större och sålunda i
sådant avseende de betydelsefullare. Det återstår alltså 49 stationer, vilka
enligt kungörelsen skulle kunna erhålla bidrag och lån av statsmedel till dylika
anordningar. Visserligen torde åtskilliga av dessa stationer av skilda
orsaker (brist på betvåg, redan förefintlig någorlunda tillfredsställande utrustning,
svag ekonomi hos järnvägens ägare etc.) icke komma att föreslås
till erhållande av lastningsanordningar, men man torde kunna räkna med
att intresse härför förefinnes beträffande omkring hälften av nämnda antal
stationer, d. v. s. ungefär 25 stycken. Det kvarstående bidragsanslaget torde
emellertid, örn hänsyn tages dels till den fortgående kostnadsstegringen, dels
ock därtill, att vissa kompletteringar torde ifrågakomma beträffande 1940
års anläggningar, näppeligen förslå till anläggningar vid mer än ytterligare
ungefär 15 stationer. Anordningarna vid en del av de förra året utrustade
stationerna torde nämligen behöva kompletteras och förbättras, särskilt beträffande
hårdgöring av tillfartsvägar och lastplaner, och nämnden har sig
bekant, att järnvägarna hoppas att få motse statsbidrag även till sådana
tilläggsarbeten. Möjlighet synes nämnden böra beredas att i fortsättningen
dylika tilläggsbidrag må kunna lämnas, där särskilda skäl härför föreligga.
I skrivelsen har nämnden vidare begärt Kungl. Maj:ts bemyndigande att
för 1941 års betkampanj få disponera återstående belopp, nämligen till bidrag
216,335 kronor och till lån högst 382,320 kronor.
I skrivelse den 17 april 1941 har sockernämndens ordförande framhållit
följande.
Antalet stationer vid enskilda järnvägar med minst 2,000 ton betor 1939,
som 1940 ej fingo lastningsanordningar, är 49, varav 10 vid Ystadbanorna
som skola inlösas av staten. Då ungefär hälften knappast kunna tänkas ifrå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
23
gakomma (20 sakna betvåg etc.), kan antagas, att cirka 25 kunna bliva föremål
för nyanläggningar 1941 (varav cirka 5 vid Ystadbanorna). Medelkostnaden
vid de enskilda järnvägarna var i fjol cirka 16,500 kronor, och torde
1941 på grund av prisstegring böra beräknas bliva cirka 24,000 kronor. Om
statsbidraget antages bliva i medeltal 12,000 kronor, åtgå för 25 stycken cirka
300,000 kronor. Lägges härtill vad som kan antagas åtgå för kompletteringen
av fjolårets ombyggnader — uppskattningsvis 100,000 kronor -— skulle i allt
erfordras 400,000 kronor. Då av fjolårets anslag återstå 216,000 kronor, skulle
alltså ytterligare krävas ungefär 185,000 kronor (varav cirka 35,000 kronor å
Ystadbanorna), om staten vill stödja i denna utsträckning.
Statskontoret har i yttrande den 18 april 1941 över sockernämndens skrivelse
den 17 februari 1941 förklarat sig icke ha något att erinra mot att
kvarstående medel disponeras.
Jag torde i detta sammanhang även få anmäla att järnvägsstyrelsen i
skrivelse den 5 april 1940 omförmält, att de anslag, som av 1940 års riksdagar
beviljats till anordningar för lastning och lossning av sockerbetor vid
statens järnvägar vore förbrukade. Samtidigt härmed överlämnades utredning
utvisande att för vissa ytterligare dylika anordningar eller för kompletteringar
av sådana erfordrades ett belopp av 500,000 kronor.
Under en följd av år ha statsmakterna ingripit till stöd och reglering a \ Departementssockernäringen
i landet. Huvudprincipen för regleringen har varit, att staten chefen.
enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt
till import av socker mot det att bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning
av kontrakt om sockerbetsodling i enlighet med av staten godkända grunder
samt att bolaget förbundit sig att ej låta odlare ingå betodlingskontrakt
med det bestämda betpriset med mindre odlaren avlämnat förbindelse angående
betarbetarlönerna. Sedan förra året garanterar staten därjämte bolaget
täckning av samtliga med sockertillverkningen förbundna kostnader, viss förräntning
av bolagets eget kapital däri inberäknat, mot det att bolaget är redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster.
I huvudsak synas även nu samma principer böra gälla för sockernäringens
reglerande. Ett avtal rörande sockerproduktionen mellan staten och sockerbolaget
bör alltså även i år genomföras. Såsom kommissionen framhållit
möjliggör det nu tillämpade systemet icke blott priskontroll utan även ingående
och fortlöpande tillsyn över verksamheten inom sockerproduktionen
överhuvud, vilket är ägnat att skapa garantier för att konsumenterna
erhålla de tillverkade varorna till möjligast billiga pris.
Liksom förra året har även i år i 1 § av kontraktsförslaget, som handlar
om bolagets ensamrätt att importera socker, intagits en bestämmelse av innebörd,
att det under avtalstiden och ulan hinder av bolagets ensamrätt till
sockerimport skall stå staten fritt att till riket införa de myckenheter socker,
som kunna erfordras för säkerställande av landets försörjning med denna
vara. Vid förhandlingarna bar från bolagets sida även i år uttalats, att
bolaget förutsatte att eventuell raffinering och utförsäljning av möjligen
importerat socker skedde med anlitande av bolaget.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att uppgörelse angående betpriset
träffats med betodlarföreningen. Enligt denna uppgörelse skall grundpriset
utgå med 4 kronor 10 öre, därest den totala betarealen uppgår till
eller överstiger 85 procent av 1940 års odling samt med 3 kronor 80 öre vid
en totalareal understigande 85 procent av samma odling. Reglering av priset
efter sockerhalt bör ske enligt tidigare tillämpade grunder. På hemställan av
betodlarnas centralförening må omprövning genom skiljemannaförfarande
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn till sådan
stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär att
förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån förändrats.
Skiljemannaförfarandet avses skola ordnas så att skiljenämnden
skall bestå av fem skiljemän, vilka utses två av Kungl. Majit och två av betodlarföreningens
styrelse samt den femte av de sålunda utsedda gemensamt.
Därest enighet örn valet av femte skiljeman ej vinnes, skall denne utses av
Kungl. Majit. Skulle svårigheter uppkomma för betodlarna att få arbetare
för skötseln av betodlingarna, torde statsmakterna böra vidtaga åtgärder
för anskaffande av erforderlig arbetskraft.
Med hänsyn till att uppgörelse kommit till stånd behöver lagen angående
tvångsodling icke sättas i kraft. Kontraktsförslaget torde på grund härav
kunna jämkas på så sätt, att de däri upptagna stadganden som lia avseende
å berörda lagstiftning utgå. Enligt kontraktet bör bolaget sålunda förbinda
sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling under år
1941 i överensstämmelse med de mellan bolaget och Sveriges betodlares centralförening
överenskomna grunder, sådana dessa godkänts av Kungl. Majit.
Vad angår bestämmelserna rörande betarbetarlönerna i den förbindelse,
som betodlarna skola avlämna till bolaget, böra dessa bestämmelser liksom
hittills ansluta sig till motsvarande stadganden i det för året gällande kollektivavtalet.
Enligt den förbindelse, som gäller i Skåne, Östergötland, Skaraborgs
län, Halland och Blekinge, skall för sommarskötseln, därest denna omfattar
fyra arbetsmoment (hackning, gallring och ytterligare två hackningar),
betalas ett ackord av minst 91 kronor 52 öre per tunnland. För upptagningen
skall ackordet vara minst 88 kronor per tunnland. För upptagning, som
verkställes senare under året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor
per tunnland. Under förutsättning att betorna omsorgsfullt avblastats,
väl rengjorts från jord och smårötter och samlats i högar på förut väl rengjord
plats samt högarna täckts med blast skall härutöver för upptagningen
betalas ett kvantitetstillägg av 6 öre per 400 sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram per tunnland), varmed skörden
å egendomen överstiger 280 deciton betor per hektar. Helackordet skall alltså
vara minst 179 kronor 52 öre per tunnland jämte kvantitetstillägg i förekommande
fall. Bortfaller den första av ovannämnda hackningar, minskas
ackordet för sommarskötseln liksom helackordet med 3 kronor 20 öre per
tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas samma ackord med 12
kronor 80 öre per tunnland. För den händelse båda sistnämnda hackningar
bortfalla, minskas ackordet med 14 kronor 8 öre per tunnland. Stadgandet om
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
25
kvantitetstillägg får ej utgöra hinder för att, där så tidigare plägat ske, en
sådan bestämmelse stipuleras, att en förutsättning för dylikt tillägg skall
vara, att betorna icke hålla mer än viss angiven smutsprocent. För betodlare
i övriga delar av landet böra ersättningsbestämmelserna i sagda förbindelse
likaledes jämkas under hänsynstagande till att det inbördes förhållandet
mellan betarbetarlönernas storlek i olika landsdelar såvitt möjligt lämnas
orubbat. Med beaktande härav torde betodlare å Gotland böra betala för
sommarskötsel med fyra arbetsmoment 87 kronor och för upptagning 80
kronor. För upptagning, som verkställes senare under året än den 9 november,
utgår ett tillägg av 8 kronor per tunnland. Härutöver skall för upptagningen
betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400 sträckfamnar för varje
1,000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram per tunnland), varmed
skörden å egendomen överstiger 250 deciton betor per hektar. Helackordet
skall alltså vara minst 167 kronor per tunnland jämte kvantitetstillägg i
förekommande fall. Bortfaller den första av ovannämnda hackningar, minskas
ackordet för sommarskötseln liksom helackordet med 4 kronor per tunnland.
Bortfaller den sista hackningen, minskas samma ackord med 11 kronor
per tunnland. Betodlare, som tecknar kontrakt med Mörbylånga råsockerfabrik,
bör betala för sommarskötsel med fyra arbetsmoment 90 kronor,
för upptagning 77 kronor och i helackord alltså 167 kronor per tunnland.
Minskningen, örn första respektive tredje hackningen bortfaller, bör här fastställas
till likaledes 5 kronor och 12 kronor.
Liksom förra året torde böra uttagas en betodlaravgift av högst 3 kronor
för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling att användas för i
huvudsak samma ändamål som för närvarande.
Beträffande det närmare innehållet i förbindelsen utöver vad nu berörts
får jag hänvisa till vid statsrådsprotokollet fogade bilaga 2.
Rörande villkor för odlingarna som böra gälla utöver vad nu berörts har
enighet uppnåtts.
Enligt tillämpad praxis har sockerbetsodlare ägt att till nedsatt pris uttaga
viss kvantitet melass från sockerbolaget för utfodring å egna brukningsdelar.
Under tidigare år har den mängd melass, som betodlarna lått uttaga, uppgått
till två fat eller omkring 500 kilogram per hektar odlade sockerbetor. Med
hänsyn till behovet av melass vid foderförsörjningen inom landet i sin helhet
torde för året kvantiteten böra begränsas till ett tat motsvarande cirka 250
kilogram per hektar odlade sockerbetor.
Härefter torde jag få till behandling upptaga vissa ändringar i avtalet, som
ha avseende å förhållandet mellan staten och sockerbolaget. Såsom sockerkommissionen
framhållit är sockerbolaget enligt gällande avtal tillförsäkrat
täckning även för bolagets fasta kostnader oberoende av tillverkningens
storlek. Vid den priskontroll, som påvilar priskontrollnämnden, tillämpas
den principen, alt därest ett företags tillverkning eller avsättning minskas,
företaget icke kan påräkna att få sina fasta kostnader täckta i oförändrad
omfattning. I likhet med sockerkommissionen anser jag, att samma princip
även bör komma i tillämpning vid sockerbolagets rörelse. De fasta kostnaderna
torde sålunda böra behandlas på det siil t ali man fastställer det be
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
lopp, vartill dessa poster uppgå per produktenhet vid en uppskattad normal
årstillverkning råsocker, och garanterar täckning för denna enhetskostnad.
Även bolaget har biträtt denna lösning av det föreliggande spörsmålet. Den
lösning, som nu förordats, innebär, att bolaget får självt bära riskerna i
fråga om de fasta kostnadspriserna vid en minskad tillverkning. Å andra
sidan erhåller bolaget en fördel för den händelse ökning i tillverkningen
skulle komma till stånd.
Enligt det av kommissionen upprättade förslaget till avtal skola under de
fasta kostnaderna upptagas kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å
fastigheter, maskiner och inventarier, skatter till stat och kommun och till
bolagets fria disposition stående medel. Den omfattning, som sålunda föreslagits
skola givas posten fasta utgifter i förevarande sammanhang, föranleder
icke någon erinran från min sida. Under avskrivningar böra härvid
innefattas samtliga sockerrörelsen berörande avskrivningar och alltså även
sådana som avse sirapstillverkningen, kolkranen, cisternvagnarna m. m. och
vilka förut avförts före bokslutet å respektive konton. Bolaget bör givetvis
icke heller äga att å andra konton överflytta vad som av bolaget hittills plägat
bokföras å underhållskontot eller genom påskyndande åtgärder beträffande
underhåll och nyanskaffning å året 1940/41 överföra vad som normalt
borde komma först under året 1941/42. Sådana utgifter, såsom gåvor till
filantropiska företag, understöd till forskning samt överhuvud taget sådana
anslag till utomstående, som ej lia samband med sockerrörelsen, böra ej få
belasta de av staten garanterade kostnadsposterna.
Vad angår det belopp, som bolaget bör erhålla för täckande av nu ifrågavarande
poster, anser jag det av sockerkommissionen föreslagna och av bolaget
godkända beloppet 4.45 öre för varje kilogram råsocker skäligt. Detta
belopp torde alltså böra vara oföränderligt huru än betarealen eller avkastningen
förändras.
För förräntningen av bolagets egna i sockerrörelsen nedlagda kapital torde
böra beräknas ett belopp av 4,100,000 kronor. Under förhandlingarna
mellan sockerkommissionen och bolaget har från kommissionens sida ifrågasatts
att behandla detta belopp såsom de övriga fasta utgifterna. På hemställan
av bolaget avstod emellertid kommissionen från att yrka på en dylik
anordning. Jag finner mig kunna biträda denna kommissionens ståndpunkt.
J det nu föreliggande kontraktsförslaget ha även upptagits vissa ändringar
rörande bestämmelser örn utgående lager av förnödenheter m. m. Jämväl
dessa bestämmelser finner jag ändamålsenliga. De innebära i huvudsak, att
beträffande värdesättningen av bolagets lager av bränsle, emballage och
andra förnödenheter för driften skola tillämpas den i industriell bokföring
numera vanliga principen örn normallager och, där utgående lager understiger
det ingående till storleken, den s. k. rekonstruktionsprincipen. Detta innebär
bland annat att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten får
genom belastning av årets drift avsättas erforderligt belopp för lagrets återställande
till normalkvantiteten och dennas bokföring till det ingående å
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
27
priset (rekonstruktionsfond). Rekonstruktionsfond bör icke få — vare sig
under eller efter avtalstiden — tillgodogöras av sockerbolaget i vidare mån
än som motsvarar det belopp, som bolaget ägde såsom lagerreserv i normallagret
för varan vid avtalets ingående den 1 augusti 1939. Vad rekonstruktionsfond
därutöver innehåller bör bolaget få använda — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall att rekonstruktionsfond
vid prisfall under året nedgår —- allenast för återställning av lagret.
Vad som ej åtgår för sagda ändamål bör bolaget ha att vid anfordran inbetala
till staten. I syfte att förebygga att bolaget verkställer återanskaffning till
högre värden än nödigt är bör gälla att bolaget rörande återanskaffningarna
skall samråda med sockernämnden eller annat av Kungl. Majit utsett organ.
I fråga örn sättet för lösande av tvister mellan statens organ och bolaget i
frågor, som avse lageråterställningen, ha olika förslag framförts av sockernämnden
och sockerkommissionen. Enighet har emellertid kommit till stånd
vid förhandlingar mellan kommissionen och bolaget. Det av kommissionen
framlagda förslaget synes mig godtagbart. Tvister under avtalets giltighetstid
torde sålunda böra lösas på sätt i 8 § av nu gällande kontrakt stadgas, d. v. s.
tvistefrågan skall underställas Kungl. Majits prövning. Innan Kungl. Majit
fattar ståndpunkt skall Kungl. Majit inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna opartiska
och sakkunniga personer, vilka utsetts på sätt i lagen om skiljemän stadgas.
Därest tvist rörande frågor örn lageråterställningen uppkommer efter avtalstidens
utgång, böra dessa hänskjutas till skiljemän enligt nyssnämnda lag.
Ytterligare har en jämkning företagits i det föreliggande avtalsförslaget
såvitt angår statens och bolagets inbördes förhållande. Enligt överenskommelse
mellan bolaget och betodlarna har bolaget berättigats att disponera viss
överskottsdel av betmassan för vidtagande av försök att av betmassevattnet
utvinna äggvita. Syftet med dessa försök är att söka erhålla visst äggvitefoder.
I enlighet med bolagets önskemål synes denna försöksverksamhet böra
få läggas utanför statsregleringen av sockernäringen.
Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under tiden
den 1 augusti 1941—31 juli 1942. Såsom framgår av avtalets innehåll
komma emellertid vissa av bestämmelserna även att få giltighet efter sistnämnda
tid. Så är exempelvis förhållandet med vissa av bestämmelserna
i 5 § av kontraktsförslaget. Bestämmelserna i 1 § första stycket avse emellertid
givetvis tiden t. o. m. den 31 juli 1942.
De uttalanden, vilka vid behandlingen av förevarande spörsmål 1933 gjordes
rörande sockerimportörs inköpsrätt hos sockerbolaget samt rörande utjämning
av detaljhandelsmarginalen, torde böra äga avseende jämväl å den
nya avtalstiden. Vad angår sistberörda spörsmål synes detta enligt vad utredningen
givit vid handen för närvarande icke påkalla något statligt ingripande.
Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden
vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av riksdagen
ej utgör hinder för Kungl. Majit att, därest så av väsentligt ändrade
förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma om av dylika
omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom eljest företaga
de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.
Vidare förutsättes, att riksdagen beslutar, att för tiden från och med
den 31 januari 1942, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss
framtida tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan
än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Meddelande
av erforderliga närmare föreskrifter torde få ankomma på Kungl. Majit.
Det bör givetvis iakttagas, att importen lämnas fri beträffande de i 1 § andra
och tredje styckena av kontraktet avsedda fall. Beträffande den tidpunkt, då
införselmonopolet skall utlöpa, är att märka, att ehuru avtalet med bolaget
skulle utgå den 31 juli 1942, det med hänsyn till statens garanti rörande
bolagets vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att riksdagens
beslut om införselmonopolet får den innebörd, att Kungl. Majit har
möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess garantien infriats
genom lagrets försäljning, vilket kan antagas hava skett vid ingången
av februari månad 1943.
Den under föregående år påbörjade verksamheten, avseende byggande vid
järnvägsstationer inom betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för
lastning och lossning av betor, torde böra fortsättas. Utöver disponibla belopp
å redan anvisade anslag torde för ändamålet i anslutning till vad sockernämndens
ordförande anfört i sin skrivelse den 17 april 1941 för dylika anordningar
vid enskilda järnvägar under nionde huvudtiteln böra anvisas ett
reservationsanslag av 185,000 kronor. Utgående reservationer på de äldre
anslagen torde böra tillföras det nu under annan huvudtitel äskade. Såsom
framgår av vad järnvägsstyrelsen i sin förenämnda skrivelse den 5 april
1940 yttrat äro de medel som för budgetåret 1940/41 anvisades till Anordningar
för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar förbrukade.
För detta ändamål torde i anslutning till styrelsens utredning böra för
budgetåret 1941/42 anvisas ett belopp av 500,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att för tiden från och med den 1 februari
1942 till och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes, dock
senast den 31 januari 1943 rätt att till riket införa socker
(tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl Majit stadgade
undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt
vilken Kungl Majit överlåter sådan rätt;
dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt;
dels medgiva att avtal må träffas mellan staten och svens -
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
29
ka sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut
anfört; 1
dels till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för
sockerbetor för budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 185,000;
dels ock till Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor
vid statens järnvägar för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten,
under rubrik statens järnvägar, anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 500,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fritz af Petersens.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Bilaga 1.
Sockerkommissionens förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden
1 augusti 1941—31 juli 1942.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall
meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som för säkerställande av landets försörjning med socker
må anses erforderliga.
2 §•
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1941 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder, sådana dessa må hava godkänts
av Kungl. Maj:t samt under iakttagande tillika, att priset å sockerbetor
utgår enligt vad som överenskommes mellan Kungl. Maj:t och sagda
förening eller, om dylik överenskommelse ej kommer till stånd, varder bestämt
jämlikt lagen angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av
sockerbetor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
31
Där odling äger rum jämlikt sagda lag, åtager sig bolaget att mottaga leverans
av sockerbetor under iakttagande av i tillämpliga delar ovan åsyftade
bestämmelser om leveransvillkor samt följande särskilda stadganden.
Sedan odlare till sockerfabrik gjort vederbörlig anmälan i två exemplar om
sin sockerbetsodling 1941 samt därvid jämväl avlämnat sådan föreskriven
förbindelse, som avses i 3 § här nedan, åligger det bolaget att å det för odlaren
avsedda exemplaret av sagda anmälan teckna erkännande av dess
mottagande med åtagande tillika för bolaget att i vad på bolaget ankommer
gent emot den enskilde odlare, varom fråga är, iakttaga föreskrivna villkor
och bestämmelser beträffande betleverans och vad därmed sammanhänger.
Där odlare ej iakttager honom åvilande skyldigheter i avseende å betors
odling och leverans, är bolaget skyldigt att härom ofördröjligen göra anmälan
till statens livsmedelskommission eller av denna anvisad myndighet.
Utan hinder av vad ovan sägs, skall beträffande leverans av betor till
Lidköpings, Linköpings eller Mörbylånga råsockerfabrik i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakt gälla i huvudsak de grunder,
som tidigare tillämpats av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
3 §.
De förbindelser angående skyldighet för odlare att erlägga viss lägsta betalning
vid användandet 1941 av lejd arbetskraft för betors skötsel och upptagning
samt angående erläggande av viss s. k. betodlareavgift, som en var
odlare har att avlämna enligt åtagande eller, om sådant ej göres, jämlikt
tillämpningsföreskrifter till den i 2 § ovan omförmälda lag, åligger det bolaget
att mottaga från odlaren samt, på anfordran, överlämna dem till den
i 7 § omförmälda nämnden.
Vad betodlare enligt 2 § i förberörda förbindelse är skyldig betala skall
bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §.
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Majit fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga örn priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har
bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos Kungl. Majit.
5 §•
För räkenskapsåret 1 augusti 1941—31 juli 1942 är bolaget gent emot
staten redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager staten sig att — med den inskränk
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
ning, som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning
av bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader.
Därvid skola särskilt nedan angivna grunder iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun och till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, utan skall bolaget självt täcka dessa utgifter mot det
att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 4.45 öre för varje under räkenskapsåret
i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda örestal blir bestående
oavsett produktionens storlek.
Med hänsyn till vad sålunda bestämts rörande bland annat underhållskostnader
äger bolaget icke att å andra konton (såsom förnödenheter, löner
m. fl.) överflytta vad som av bolaget hittills plägat bokföras å underhållskontot
och ej heller att genom påskyndande åtgärder beträffande underhåll
och nyanskaffningar å året 1940/41 överföra vad som normalt borde
komma först å året 1941/42.
Under avskrivningar, som i detta moment avses, skola innefattas samtliga
anläggningsavskrivningar, som beröra sockerrörelsen, samt alltså jämväl
sådana, som avse sirapstillverkningen, kolkranen, cisternvagnarna m. m.
och vilka tillförne avförts före bokslutet å respektive konton.
Sådana utgifter som gåvor till filantropiska företag, understöd till forskning
samt överhuvud taget sådana anslag till utomstående, som ej hava samband
med sockerrörelsen, få ej belasta av staten garanterade kostnadsposter
utanför ramen av det belopp, som bolaget jämlikt nu förevarande moment
första stycket äger tillgodoräkna sig.
2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1942, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att bolaget
kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av varan till
storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och lagervärden
förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1942 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1942 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta innebär
i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt, genom
belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
Kungl. Majds proposition nr 212.
33
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktions fond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som motsvarar
det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt från
å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra sidan
det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i normallagret
för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får, under
iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall att rekonstruktionsfonden vid
prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av lagret.
I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är, skall bolaget
rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd eller annat
av Kungl. Majit utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran, till
staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig återställning
av lagret. — Därest enighet ej ernås mellan statens sockernämnd
och bolaget rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter
eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren
i övrigt för ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen,
skall dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.
3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad skall
— oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. A ena sidan skall under
räkenskapsåret 1941/42 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot slaten
är redovisningsskyldig!, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till
vid sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels
eventuellt förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och
beträffande kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra
sidan skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten
gentemot bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret
vid räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å sockerlagret,
skall den bolaget enligt punkt 5 härnedan tillkommande vinsten få
framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma pris,
som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.
h mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
räknas den av bolaget planerade nya tillverkningen av äggvitehaltigt foder i
samband med återtagning av avloppsvatten ej såsom en under statens garanti
och prisbestämmande enligt kontraktet och bolagets redovisningsskyldighet
fallande del av sockerrörelsen.
Bihang till riksdagens protokoll l''Jil. 1 sunil. Nr‘dia. !5
34
Kungl. May.ts proposition nr 212.
5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dels ock ett belopp av 4,100,000 kronor avsett att tillhopa
med bolagets å annan verksamhet än tillverkning och försäljning av
socker och sirap och här avsedda biprodukter erhållna vinst användas till
förräntning av bolagets eget kapital eller till ändamål, som bolaget äger fritt
bestämma, dock förutsättes att den under 1940 tillämpade utdelningen till
bolagets aktieägare ej får höjas.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för socker till verk ningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget.
7 morn. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget erhållits,
och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse om beloppets
täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Örn å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit
i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattats av statens garanti, är bolaget skyldigt att. därest
annan uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
S mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit att
med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser om
täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
6 §•
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 §•
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
8 §.
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt rörande
bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
35
träda staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän därom
är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
9 §•
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
10 §.
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1941 till och
med den 31 juli 1942 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen det framgår, jämväl tillsvidare för tid efter sist sagda dag.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
(Se noten
här nedan).x
Bilaga 2.
Förbindelse
till
statens sockernämnd
angående betarbetarlönerna 1941 samt bestridande av vissa på
statens sockernämnd ankommande kostnader.
1 §•
Undertecknad, här nedan kallad betodlaren, förbinder sig gentemot statens
sockemämnd att vid användning under 1941 av lejd arbetskraft för sockerbetors
skötsel eller upptagning — där ej gällande kollektivavtal om dylikt
arbete är tillämpligt eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning
enligt de i kollektivavtalet stadgade bestämmelser — iakttaga följande:
1. För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(hackning, gallring och ytterligare två hackningar) betalas ett ackord av
minst 91 kronor 52 öre per tunnland. — För upptagningen skall ackordet
vara minst 88 kronor per tunnland. För upptagning, som verkställes senare
under året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor per tunnland. Under
förutsättning att betorna omsorgsfullt avblastats, väl rengjorts från jord
och smårötter och samlats i högar på förut väl rengjord plats samt högarna
täckts med blast skall härutöver för upptagningen betalas ett kvantitetstilllägg
av 6 öre per 400 sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar
(cirka 500 kilogram per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger
280 deciton betor per hektar. — Helackordet skall alltså vara minst 179 kronor
52 öre per tunnland jämte kvantitetstillägg i förekommande fall. — Bortfaller
den första av ovannämnda hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln
liksom helackordet med 3 kronor 20 öre per tunnland. Bortfaller
den sista hackningen, minskas samma ackord med 12 kronor 80 öre per
tunnland. Bortfalla båda sistnämnda hackningar, minskas ackordet med 14
kronor 8 öre per tunnland.
1 I följande fall må 1 § 1 moni. i stället hava nedan angivna lydelse, nämligen
beträffande
betodlare å Gotland:
För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(hackning, gallring och ytterligare två hackningar), betalas ett ackord av
minst 87 kronor per tunnland. — För upptagningen skall ackordet vara
minst 80 kronor per tunnland. För upptagning, som verkställes senare under
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
37
2. Kvantitetstillägg utbetalas senast två veckor efter kampanjens slut vid
vederbörande fabrik. Därest arbetare genom styrkt sjukdom eller av annat
laga förfall är förhindrad att slutföra åtaget arbete om minst 3,200 sträckfamnar
skall kvantitetstillägg utgå i proportion till upptagen areal.
Betodlaren förbinder sig att, sedan leveransen av sockerbetor för året avslutats,
för betarbetare, som så påfordrar, förete skriftlig, av svenska sockerfabriksaktiebolaget
tillhandahållen uppgift å sin medelskörd av sockerbetor
under året.
3. Erhåller betarbetaren icke ersättning enligt bestämmelserna i 1 och 2
morn., är betodlaren pliktig att, där han ej inom viss av statens sockernämnd
förelagd tid styrker sig hava till betarbetaren betalat vad som felas, efter anmodan
av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande ersättningen
jämte 5 procent årlig ränta därå, att av nämnden disponeras enligt av Kungl.
Maj:t meddelade föreskrifter.
2 §•
Tillika förbinder sig betodlaren att till täckande av kostnader, som statens
sockernämnd har att bestrida, under 1941 till nämnden erlägga en avgift av
intill 3 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling sagda
år. Avgiften, vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Majit, skall innehållas
å betodlaren tillkommande betlikvid. För del av hektar reduceras avgiften
i proportion till arealen.
3 §.
Tvister om tolkningen och tillämpningen av denna förbindelse — däri inbegripet
avgörande, huruvida och i vad mån ersättningsskyldighet enligt 1 §
3 mom. föreligger — skola avgöras enligt gällande lag om skiljemän, med
iakttagande att skiljemännen skola vara tre, varav en utses av styrelsen för
Sveriges betodlares centralförening och en av styrelsen för svenska lantarbetareförbundet
samt den tredje (ordföranden) av Kungl. Majit.
året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor per tunnland. Härutöver
skall för upptagningen betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400
sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram
per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger 250 deciton betor per
hektar. — Helackordet skall alltså vara minst 167 kronor per tunnland jämte
kvantitetstillägg i förekommande fall. — Bortfaller den första av ovannämnda
liackningar, minskas ackordet för sommarskötseln liksom helackordet
med 4 kronor per tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas
samma ackord med 11 kronor per tunnland.
betodlare, som tecknar betodlingskontrakt med Mörbylånga råsockerfabrik:
För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment,
(hackning, gallring och ytterligare två liackningar), betalas ett ackord av
minst 90 kronor per tunnland. — För upptagningen skall ackordet vara
minst 77 kronor per tunnland. För upptagning, som verkställes senare under
året än den 9 november, utgår elt tillägg av 8 kronor per tunnland. Härut
Hihang
till riksdagens protokoll loit. 1 sami. Nr 212. 4
38
Kungl. Majlis proposition nr 212.
över skall för upptagningen betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400
sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram
per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger 250 deciton betor
per hektar. — Helackordet skall alltså vara minst 167 kronor per tunnland
jämte kvantitetstillägg i förekommande fall. — Bortfaller den första av ovannämnda
hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln liksom helackordet
med 5 kronor per tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas
samma ackord med 12 kronor per tunnland.
417693. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.