Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den
25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse; given
Stockholms slott den 3 januari 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen
den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

/lilläng tilt riksdagens protokoll 19A1. 1 sami. Nr 21.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917
(nr 257) om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse
skola, i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse: 213

§.

De i---för beräkningen.

Räntefoten må---sådan rörelse.

Grunderna för--— av försäkringssumman.

Utan hinder av vad i tredje stycket stadgas må grunderna för premiereservens
beräkning vara avfattade på annat sätt än där föreskrives, såframt
summan av premiereserverna för de särskilda försäkringarna blir
minst lika stor som efter grunder avfattade enligt tredje stycket. Vid beräkning
av enskild försäkringstagares rätt skall i dylikt fall såsom försäkringens
andel i den totala premiereserven anses premiereserven för försäkringen
efter sådana enligt tredje stycket avfattade grunder, som giva samma totala
premiereserv.

Varda grunderna för beräkning av premiereserven ändrade, bestämmer
Konungen efter vilka grunder premiereserven för äldre försäkring skall beräknas.

215 §.

Ett belopp---annan art:

7) reservpremier, ingående i förfallna obetalda premier, eller, därest grunderna
för premiereservens beräkning ej äro avfattade enligt 213 § tredje
stycket, den del av sistnämnda premier, som Konungen bestämmer;

8) belopp, som---kunna medgivas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Majds proposition nr 21.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
december 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, fråga örn vissa ändringar
i lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse samt anför:

I särskilda till Kungl. Majit ställda, av försäkringsinspektionen med utlåtande
den 23 maj 1940 överlämnade skrifter har ett vart av elva försäkringsbolag,
vilkas rörelse avser livförsäkring, anhållit om stadfästelse å beslut
om ändring av bolagets grunder beträffande, bland annat, beräkning av premiereserv.
Försäkringsinspektionen har i utlåtandet — under framhållande
bland annat att de grunder för premiereservens beräkning, varå stadfästelse
söktes, visserligen företedde viss formell avvikelse från bestämmelserna i
213 § tredje stycket lagen om försäkringsrörelse men att samma grunder dock
kunde anses helt tillgodose huvudsyftet med bestämmelserna — tillstyrkt ansökningarna.
Vid beredning inom handelsdepartementet hava emellertid,
enär de ifrågasatta grunderna icke vore avfattade på sätt i nämnda lagrum
stadgades, ansökningarna ansetts icke kunna bifallas utan föregående lagändring.

I anledning härav har försäkringsinspektionen i skrivelse den 29 juni 1940
föreslagit vissa ändringar i förevarande lag beträffande grunder för beräkning
av livförsäkringsbolags premiereserv samt därvid anfört följande.

I lagen om försäkringsrörelse av den 25 maj 1917 meddelas i 213 § vissa
föreskrifter rörande grunderna för beräkning av premier och premiereserv
för livförsäkring. Tredje stycket av nämnda paragraf föreskriver en viss metodik
vid premiereservens beräkning. Enligt detta stycke skola nämligen
grunderna för premiereservens beräkning vara så avfattade, att premiereserven
för varje särskild försäkring framkommer såsom det belopp, varmed
kapitalvärdet av bolagets beräknade framtida utgifter för försäkringen må
överskjuta kapitalvärdet av på visst sätt bestämda reservpremier, vilka ingå
i de försäkringspremier bolaget må hava alt ytterligare uppbära. Detta innebär,
att premiereserven vid ett bokslut framkommer som skillnaden mellan
en skuldpost och en tillgångspost. Skuldposten utgör kapitalvärdet av
dels bolagets framtida utbetalningar enligt de försäkringsavtal, som bestå
vid tidpunkten för bokslutet, dels bolagets framtida kostnader för förvaltningen
av detta försäkringsbestånd. Tillgångsposten utgör kapitalvärdet av

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

de reservpremier, som på grund av försäkringsavtalen komma att inflyta —
dock med den inskränkningen, att denna tillgångspost icke för någon försäkring
får upptagas till högre belopp än skuldposten för samma försäkring.
Reglerna för reservpremiernas beräkning äro så avfattade, att med nu gällande
grunder för beräkning av försäkringspremier reservpremierna bliva mindre
än dessa. Härav blir följden, att ovannämnda tillgångspost blir mindre
än om försäkringspremierna lagts till grund för beräkningen, varför resultatet
av den omhandlade lagföreskriften blir, att premiereserven kommer att
innehålla en viss säkerhetsmarginal. Försäkringsinspektionen finner del
uppenbart, att lagstiftarens avsikt blott varit att föreskriva en sådan säkerhetsmarginal,
då det måste anses betydelselöst om beräkningen sker enligt
den ena eller andra metoden.

Med hänsyn till de animera komplicerade grunder, som föranletts av de
senare årens talrika övergångsformer mellan dödsfalls- och livsfallsförsäkring,
bär det framstått i allt högre grad angeläget att åstadkomma förenklingar
i arbetet med premiereservberäkningen. Undersökningar i frågan hava
bland annat utförts i anslutning till arbetet inom försäkringsutredningen.
vilken emellertid på grund av rådande förhållanden tillsvidare måst inställa
sitt arbete. Det har under dessa undersökningar visat sig, att någon avsevärd
förenkling i premiereservberäkningen knappast torde vara möjlig, därest
man i detalj formellt fastliåller vid den metodik, som framgår ur de
återgivna bestämmelserna i 213 § lagen om försäkringsrörelse. Däremot är
det möjligt att i icke oväsentlig mån underlätta premiereservberäkningen vid
tillämpning av en metod, som företer viss formell avvikelse från lagens bestämmelser
men samtidigt ger ett värde på premiereserven, som för den stora
huvudmassan av försäkringar är något större än som motsvarar lagens
krav. För vissa mindre frekventa försäkringsformer kan ifrågavarande metod
ge värden, som något understiga de mot lagens bestämmelser svarande.

Som ovan antytts har försäkringsutredningen bland annat förevarande
spörsmål på sitt program. Man torde kunna förvänta, att det förslag, som
utredningen en gång kommer att framlägga, kommer att innehålla vissa ändringar
av de tekniska bestämmelserna rörande livförsäkring, däribland även
bestämmelserna angående premiereservens beräkning. Emellertid förefinnes
redan nu ett starkt behov av en ändring av sistnämnda bestämmelser. De
grunder för beräkning av försäkringspremier, vilka stadfästes genom resolutioner
den 26 augusti 1938, utformades med hänsyn till den alltmer framträdande
komplikationen hos försäkringsformerna. Såsom ovan framhållits är
det framför allt ur arbets- och omkostnadssynpunkt angeläget, att en motsvarande
anpassning sker i fråga örn beräkningen av premiereserven för de
försäkringar, vilka meddelats enligt nämnda grunder. För att icke föregripa
den lagändring som försäkringsutredningen kan komma att föreslå, anser
sig försäkringsinspektionen icke för närvarande böra föreslå någon annan
ändring av förevarande bestämmelser än som kräves för genomförandet av
en sådan förenkling i metoden för premiereservens beräkning som här åsyftas.
Det avsedda resultatet kan uppnås genom att i 213 § efter tredje stycket
införa ett nytt stycke av följande lydelse:

»Utan hinder av vad sålunda stadgats må grunderna, såvitt angår metoden
för beräkningen av livförsäkringsbolags premiereserv vara avfattade på
annat sätt, under förutsättning att den härigenom erhållna premiereserven
för bolagets samtliga livförsäkringar icke blir mindre än summan av de på
sätt förut sagts beräknade premiereserverna för de särskilda försäkringarna.»

Sista stycket i 213 § bibehålies oförändrat.

Införandet av den sålunda angivna bestämmelsen medför ingen som helst
materiell ändring beträffande lagens föreskrifter rörande livförsäkringsbo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

5

lags balansräkning, då häri icke ingår annat än summan av premiereserverna
lör bolagets samtliga livförsäkringar. Att bestämmelsen icke utgör
hinder för grunder, som leda till en större premiereserv än som motsvarar
summan av de särskilda försäkringarnas premiereserver, beräknade på sätt
i 213 § tredje stycket sägs, innebär icke heller någon ändring i sak. Gällande
lag föreskriver nämligen beträffande antagandena i grunderna rörande
räntefot, riskmått och omkostnader endast att de skola vara betryggande,
vilket innebär, att lagen icke föreskriver någon övre gräns för premiereservens
storlek.

Premiereserven för de enskilda försäkringarna är av betydelse endast i
sådant tillfälle, som avses i 235 § fjärde stycket. Nämnda lagrum föreskriver,
att om för försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, särskild
administration inträtt och vissa i samband med administrationen vidtagna
åtgärder icke lett till avsett resultat, fördelning av bolagets tillgångar skall
äga rum, varvid varje försäkringstagares fordran skall anses motsvara hans
andel i försäkringsfonden. Örn den föreslagna ändringen av 213 § kommer
till stånd, kunna bolagen erhålla stadfästelse å grunder, vilka leda till individuella
premiereserver, som i vissa fall icke uppfylla bestämmelserna i 213
§ tredje stycket. 1 och för sig synes detta förhållande icke behöva utgöra
hinder för att dessa reserver läggas till grund för bestämningen av försäkringstagares
fordran hos bolaget, men för att någon ändring i sak icke heller
skall inträda vid tillämpning av 235 § fjärde stycket, vill försäkringsinspektionen
föreslå, att detta stycke ändras så att sista punkten kommer
att lyda på följande sätt. »För sådant ändamål skall verkställas beräkning
av det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår; och skall vid fördelningen
av tillgångarna varje försäkringstagares fordran anses motsvara hans enligt
bestämmelserna i 213 § tredje stycket beräknade andel i fonden.»

En sådan bestämmelse skvdle medföra, alt ett bolag, som utnyttjat det
medgivande, som den föreslagna ändringen av 213 § innebär, även måste
söka stadfästelse å grunder, som stå i överensstämmelse med 213 § tredje
stycket, för den händelse fördelning av tillgångarna skulle ske. Enligt försäkringsinspektionens
mening skulle sådan stadfästelse icke behöva sökas,
förrän administration inträtt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får försäkringsinspektionen
hemställa, att Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen antaga ändrad lydelse
av ifrågavarande lag på sätt ovan angivits.

Sedan svenska livförsäkringsbolags förening berelts tillfälle att yttra sig
i ärendet, har föreningen i skrift den 7 september 1940 anfört följande.

Föreningen inser, att mot de av bolagen nu ingivna förslagen till grunder
för premiereservens beräkning kan invändas, alt desamma icke stå i full
överensstämmelse med stadgandet i 213 § tredje stycket lagen örn försäkringsrörelse,
örn lagbestämmelsen ifråga tolkas strängt efter ordalagen. Det
syfte, som bolagen velat uppnå, hade emellertid likaväl som genom den i
förslaget till grunder valda redigeringen kunnat vinnas genom en annan formulering,
som helt anslutit sig till nyssnämnda lagbestämmelses ordalydelse.
Grunderna skulle då lia föreskrivit, alt de enskilda premiereserverna i första
hand skulle bestämmas enligt stadgandet i 213 § tredje stycket samt att till
summan av de sålunda bestämda reserverna skulle göras eli tillägg, definierat
såsom skillnaden mellan å ena sidan premiereserverna enligt ovannämnda
förslag till grunder och å andra sidan nyssnämnda summa av individuella
reserver. Då med nuvarande sammansättning av försäkringsbeståndet
bertilda skillnad alltid kan förutsättas lia ett positivt värde, kunna bolagen
nied en sådan formulering av de nya premiereservgrunderna använda

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

samma arbetsbesparande metod vid beräkningarna, som åsyftats med de
ingivna förslagen. Den i 213 § angivna metoden skulle likväl stå fast såsom
normerande såväl för den totala premiereservens minimistorlek som för andelarnas
beräkning vid tillämpning av 235 §.

Föreningen anser sålunda, att den uppkomna svårigheten skulle enklast
kunna lösas genom en omredigering av de ingivna förslagen till grunder.
För en sådan lösning talar också att man bör undvika att utan tvingande
skäl föregripa den omarbetning av de försäkringstekniska föreskrifterna i
lagen örn försäkringsrörelse, som allt fortfarande står på dagordningen. Av
sådant skäl har man redan tidigare vid utformningen av grunderna måst
använda sig av särskilda konstruktioner för att bringa dem i överensstämmelse
med lagbestämmelsernas ordalydelse i sådana av livförsäkringsteknikens
utveckling framtvingade fall, som icke kunnat förutses vid tidpunkten
för lagens tillkomst.

Om den sålunda angivna utvägen icke anses böra väljas, har föreningen
ingen invändning mot det av försäkringsinspektionen framlagda förslaget.

I infordrat utlåtande i anledning av vad föreningen sålunda anfört har
försäkringsinspektionen framhållit, att dess förslag till ändring i lagen om
försäkringsrörelse närmast löranletts av de grunder för beräkning av premiereserv
för försäkringar, tecknade efter den 26 augusti 1938, å vilka livförsäkringsbolagen
ansökt örn stadfästelse. Dessa grunder bade utformats med
tanke på att möjliggöra vissa förenklingar i arbetet med premiereservens bei''äkning.
På grund av att 213 § nämnda lag givits formen av en föreskrift
örn användande av viss metod vid premiereservens beräkning — en förm
som i själva verket icke varit nödvändig för paragrafens ändamål -— stöde
nyssnämnda grunder icke formellt i överensstämmelse med lagen. Det oaktat
hade inspektionen i utlåtandet den 23 maj 1940 ansett sig oförhindrad
att tillstyrka grunderna med hänsyn till att lagföreskrifterna materiellt sett
vore uppfyllda. Vid statsrådsberedning av ärendet angående stadfästelse av
dessa grunder yppades betänkligheter av formella skäl och framhölls att
förutsättningen för stadfästelse vore, att lagen ändrades. På grund därav
framkom inspektionen med förslag till ifrågavarande lagändring.

Vidare anför inspektionen följande.

Föreningen föreslår i sitt yttrande, att ingen lagändring nu genomföres och
att bolagen med återkallande av sina ansökningar örn stadfästelse å grunder
inkomma med nya sådana. Dessa skulle avse grunder, föreskrivande en beräkningsmetod,
som stöde i formell överensstämmelse med den i lagen beskrivna.
Premiereserven skulle ändock beräknas enligt den metod, som beskrives
i de nu ingivna grunderna. Den formella motsättningen mellan lagen
och grunderna skulle sålunda försvinna men i stället en motsättning mellan
grunderna och den i verkligheten tillämpade beräkningsmetoden uppkomma.

I enlighet med den ståndpunkt i själva sakfrågan inspektionen intog i sitt
ovannämnda yttrande har inspektionen för sin del ingen direkt anledning
avstyrka föreningens förslag, då den ifrågavarande beräkningsmetoden leder
till en premiereserv av den storlek, som 213 § kräver. Inspektionen vill dock
ifrågasätta, huruvida de av formella skäl föranledda, ovan omnämnda betänkligheterna
kunna undanröjas genom det föreslagna tillvägagångssättet, då
ju samma motsättning skulle kvarstå mellan den i lagen angivna beräkningsmetoden
och den som faktiskt skulle komma till användning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

7

Av utredningen framgår, att det för försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse,
är angeläget att vid premiereservens beräkning kunna använda
annan och mindre arbetskrävande metod än den som följer av bestämmelserna
i 213 § tredje stycket lagen örn försäkringsrörelse. Såsom förut nämnts
torde emellertid stadfästelse lagenligt icke kunna meddelas å sådana grunder
för beräkningen av premiereserven, vilka ej äro avfattade på sätt i detta lagrum
föreskrives, även om premiereserven efter dylika grunder skulle bliva
minst lika stor som efter grunder, upprättade i överensstämmelse med lagrummet.
Enligt vad förut framhållits torde visserligen försäkringsutredningen
i sinom tid komma att i lagen föreslå vissa ändringar av de tekniska bestämmelserna
rörande livförsäkring, däribland även bestämmelserna angående
premiereservens beräkning. I likhet med försäkringsinspektionen anser jag
emellertid önskvärt, att i avvaktan härpå kommer till stånd en sådan lagändring,
som öppnar möjlighet för bolagen att vid premiereservens beräkning
tillämpa annan metod än den i 213 § tredje stycket föreskrivna, under förutsättning
att den härigenom erhållna premiereserven icke blir mindre än
efter grunder, avfattade enligt nämnda stycke. Försäkringsinspektionens förslag
i ämnet tillgodoser detta önskemål. Den av svenska livförsäkringsbolags
förening alternativt förordade lösningen av frågan, innebärande att grunderna
i formellt hänseende skulle utformas i enlighet med lagrummet ifråga
men att vid premiereservens beräkning likväl skulle begagnas annan metod
än den där angivna, synes icke böra godtagas. Jag tillstyrker förty, att bestämmelse
av den innebörd, försäkringsinspektionen föreslagit, upptages såsom
ett nytt stycke i paragrafen.

Såsom försäkringsinspektionen framhållit kommer emellertid vid tillämpning
av annan metod för premiereservens beräkning än den i 213 § tredje
stycket föreskrivna fördelningen av den totala premiereserven å de särskilda
försäkringarna att bliva i viss mån annorlunda än efter grunder i överensstämmelse
med nämnda metod; sålunda kan efter grunder, som ej äro avfattade
på sätt i 213 § tredje stycket stadgas, premiereserven för vissa försäkringar
bliva mindre och för andra större än efter grunder enligt detta lagrum,
ehuru den totala premiereserven i båda fallen är densamma. Försäkringsinspektionen
har anfört, att premiereserven för de enskilda försäkringarna
vore av betydelse i sådant tillfälle, som avsåges i lagens 235 § fjärde
stycket; enligt detta lagrum skall nämligen vid fördelning av tillgångarna i
ett livförsäkringsbolags administrationsbo varje försäkringstagares fordran
anses motsvara hans andel i försäkringsfonden. Då syftet med det ifrågasatta
tillägget till 213 § endast är att möjliggöra tillämpning av förenklade
metoder för premiereservens beräkning utan alt härigenom påverka de olika
försäkringstagarnas rätt, anser jag, i likhet med försäkringsinspektionen, att
vid förutnämnda fördelning av tillgångarna försäkringstagarens fordran skall
beräknas enligt grunder i överensstämmelse med 213 § tredje stycket.

Även örn 235 § fjärde stycket avser det i tillämpningen viktigaste fall,
där premiereserven kan vara av betydelse för de enskilda försäkringstagarna,
är detta dock icke det enda stadgandet i lagen av dylikt slag. 1 sådant hän -

Departements chefen.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

seende må framhållas, att den å varje försäkring belöpande andelen i den
totala premiereserven inverkar å försäkringstagarens rätt jämväl i de fall,
som avses i lagens 140 § andra stycket och 184 § andra stycket. Den i 140 §
andra stycket givna bestämmelsen, att vid nedsättning av delägares andel i
ömsesidigt livförsäkringsbolags premiereserv alla andelar skola nedsättas i
samma förhållande, är visserligen icke tillfredsställande ur ekonomiska rättvisesynpunkter,
varför det i realiteten torde kunna betraktas som likgiltigt,
örn vid sådan nedsättning andelarna beräknas enligt 213 § tredje stycket
eller, med stöd av det föreslagna tillägget till paragrafen, enligt annan metod.
Vad angår stadgandet i 184 § andra stycket saknar detsamma för närvarande
betydelse i fråga om livförsäkringsbolag, enär alla sådana bolag
infört den bestämmelsen i bolagsordningen, att allenast bolagets tillgångar
häfta för dess förbindelser. Det lärer icke föreligga skäl för antagande, att
ändring häri kommer att vidtagas. Även om sålunda nu ifrågavarande båda
lagrum äro av ringa vikt eller sakna betydelse i förevarande avseende, torde
dock, i likhet med vad som föreslagits beträffande 235 § fjärde stycket, böra
uttryckligen föreskrivas att bestämmelserna i jämväl dessa lagrum ej skola
påverkas av det föreslagna tillägget till 213 §. Ifrågavarande syfte — att
enskild försäkringstagares rätt under alla omständigheter skall bedömas på
samma sätt som om grunderna varit avfattade enligt 213 § tredje stycket
— har efter överläggningar med försäkringsinspektionen ansetts kunna vinnas
därigenom, att nämnda tillägg till paragrafen uttryckligen begränsas på
så sätt, att det icke avser beräkningen av de å de särskilda försäkringarna
belöpande andelarna i den totala premiereserven. 1 lagtexten kan
detta komma till uttryck genom att i samband med tillägget till 213 §
upptages en bestämmelse av innebörd, att, då fråga gäller enskild försäkringstagares
rätt, såsom försäkringens andel i den totala premiereserven
skall anses försäkringens premiereserv efter sådana enligt 213 § tredje stycket
avfattade grunder, som giva samma totala premiereserv. Nu avsedda
grunder synas lämpligen — ehuru det är ovisst om eller när de behöva tilllämpas
— böra upprättas och stadfästas i samband med grunderna i övrigt.
Eftersom detta torde kunna påfordras med stöd av gällande bestämmelser
i 7 § 1) och 123 § 1) av lagen, torde särskild föreskrift om skyldighet för
bolagen i sådant hänseende ej behöva upptagas.

I 213 § sista stycket förevarande lag stadgas, att, örn grunderna för beräkning
av premiereserven ändras, skola, där ej Konungen fastställer särskilda
grunder för beräkningen av premiereserven för äldre försäkring, de
nya grunderna tillämpas jämväl å sådan försäkring, dock att reservpremien
skall så avpassas, att premiereserven vid övergången blir minst lika stor
som efter de äldre grunderna. Då den förut föreslagna ändringen i denna
paragraf innebär, att premiereserven kan beräknas utan införande av begreppet
reservpremie, torde detta stycke ej kunna bibehållas oförändrat. Åt
lagrummet ifråga synes i stället lämpligen böra givas det innehållet, att,
därest grunderna ändras, Konungen skall bestämma efter vilka grunder premiereserven
för äldre försäkring skall beräknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

9

Enligt reglerna i 213 § för premiereservens beräkning skola reservpremier,
som ingå i de enligt försäkringsavtalet förfallna premierna, räknas såsom
influtna, även om premierna äro obetalda. Därav har ansetts följa, att sådana
reservpremier böra få användas till redovisning av försäkringsfonden;
bestämmelse härom har upptagits under 7) i 215 §. Såsom nyss nämnts
kan emellertid efter genomförandet av den föreslagna ändringen i 213 §
premiereserven beräknas efter grunder, som icke definiera särskilda reservpremier.
Med hänsyn härtill torde under 7) i 215 § böra stadgas, att försäkringsfonden
må redovisas antingen med reservpremier, ingående i förfallna
obetalda premier, eller ock, därest grunderna för premiereservens
beräkning ej äro avfattade enligt 213 § tredje stycket, med den del av sistnämnda
premier som Konungen beslutar. Sådant beslut synes lämpligen
böra ske i form av stadfästelse å grunder, där storleken av denna del angivits.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen örn försäkringsrörelse.
Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft omedelbart
efter utfärdandet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det upprättade förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den 25 maj
1917 (nr 257) om försäkringsrörelse, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 19H- 1 sami. Nr 21.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 december
1940.

Närvarande:

justitieråden Forssman,
Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 17 december 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
13 december 1940, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den
25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsfiskalen Sven Åke Edling.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

11

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 januari 19Al.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 27 december
1940 avgivna utlåtande över det den 13 i samma månad till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§
lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse samt hemställer, att
förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Åke Hartvig.