Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

5

Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående räntan d ogulden
köpeskilling för viss kronoegendom; given Stockholms
slott den 18 april 1941.

Kungl Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
18 april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet.

Enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom m. m. skall köpeskillingen för fastighet, som försäljes
enligt 9 § eller 13 § a) i förordningen, liksom även köpeskillingen för kronan
tillhöriga, å åbolägenhet befintliga byggnader, allt i den mån köpeskillingen
erlägges genom avbetalningar på sätt i 22 § A) i förordningen sägs,
betalas och förräntas enligt i huvudsak samma grunder, som jämlikt kungörelserna
nr 217 och 218/1928 tillämpas beträffande egnahemslån för jordbrukslägenheter.
I samband med att räntan ändrats för egnahemslån ha motsvarande
ändringar genom förordningarna nr 127/1934 och 55/1935 vidtagits
i nyssnämnda 1929 års förordning. Denna förordning, som trädde i kraft
den 1 juli 1929, ersatte en tidigare förordning i ämnet den 17 december
1926 (nr 509), vilken i sin tur trädde i stället för en kungörelse den 17 oktober
1913 (nr 271). Sistnämnda kungörelse ändrades i avseende å rdntebe -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

stämmelserna och betalningsvillkoren genom kungörelserna nr 728/1919 och
131/1923. Den år 1926 utfärdade förordningen erhöll i fråga om räntebe“T
°Ch betalningsvillkoren ändrad lydelse genom kungörelsen nr
240/1927 For de jämlikt 1913 och 1926 års författningar upplåtna lägenheterna
tillampas ränte- och betalningsbestämmelser, som i allt väsentligt äro
av samma innebörd som de vid tiden för respektive upplåtelser gällande
egnahemslanebestämmelserna.

Med anledning av propositionen nr 265 medgav 1937 års riksdag, att i avseende
a köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet,
som ar 1920 eller senare år försålts eller försåldes från kronoegendom,
räntan finge, i de fall där köpeskillingen förräntades enligt enahanda grunder
som gällt eller gällde för den stående delen av egnahemslån för jordbrukslägenheten
under tiden 1937-1939 utgå efter 3.6 procent. Härefter
har 1940 ars lagtima riksdag, med bifall till propositionen nr 133, medgivit,
att i avseende å dylik köpeskilling räntan må, i den mån köpeskillingen förrantas
enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående delen

3V fo*d® VUh 1940 bCviIjat ^ahemslån för jordbrukslägenheten under
arén 1940 och 1941 utgå efter 3.6 procent. De räntenedsättningar, som såunda
medgivits, ha anslutit sig till motsvarande medgivanden beträffande
egnahemslån. Kungörelser i ämnet ha utfärdats den 30 juni 1937 (nr 575)
och den 14 juni 1940 (nr 571).

Kungl. Mant har i en denna dag till riksdagen avlåten proposition angående
räntan a lan fran egnahemslånefonden på min hemställan föreslagit riksagen
medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter ingången av år 1920 men

ft0f juli 1940 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga räntan å

stående del av lanen må under år 1942 utgå efter 3.6 procent för jordbrukslån
och 4 procent for bostadslån. Vidare har Kungl. Maj:t i berörda sammanhang
fåfängen besluta, att egnahemslån, som beviljats under budgetåret
0/41, skall under år 1942 förräntas efter en räntefot, bestämd till 3.6 procent
for lån till jordbruksfastigheter och 4 procent för lån till bostadsfastigheter.
Enahanda förslag har framlagts beträffande lån, som beviljas
under budgetåret 1941/42. Med hänsyn till inom statskontoret pågående utredning
i fråga om räntan å lån från statens utlåningsfonder har det nämligen
befunnits mest lämpligt att alltjämt giva ifrågavarande räntebestämmelser
provisorisk karaktär.

Då den av 1940 års lagtima riksdag beslutade nedsättningen av räntan å
ogulden köpeskilling för kronoegendom upphör att gälla med utgången av
år 1941, torde frågan om fortsatt sådan ränten edsättning nu böra understälaS,
riksdagen. Enligt min mening bör, i anslutning till vad som föreslagits
etraffande före den 1 juli 1940 beviljade egnahemslån, den nuvarande räntenedsättningen
provisoriskt förlängas för år 1942. Detta medgivande torde
bora galla vare sig kronoegendom försålts före eller efter den 1 juli 1940.

Under aberöptuKie av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
toresia riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

7

att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet
eller byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller senare år försålts
eller försäljes från kronoegendom, räntan må, i den
mån köpeskillingen förräntas enligt enahanda grunder som
gällt eller gälla för den stående delen av före den 1 juli 1940
beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter, under år
1942 utgå efter 3.6 procent.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.