Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

1

Nr 199.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående räntan å lån
från egnahemslånefonden; given Stockholms slott den
18 april 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Beträffande egnahemslån, som beviljats före den 1 juli 1940, gäller efter
år 1934 vidtagna ändringar i tidigare egnahemslåneförfattning, att räntan
före amorteringsskyldighetens inträde utgör 3.6 procent för jordbrukslån
och 4 procent för bostadslån samt därefter — då räntan å egnahemslåns
amorteringsdel ingår i en till årligen lika belopp fastställd annuitet — dels
å lånets stående del 4 procent för jordbrukslån och 4.5 procent för bostadslån
och dels å amorteringsdelen 3.6 procent för jordbrukslån och 4 procent för
bostadslån. Emellertid har enligt kungörelse den 18 juni 1937 (nr 391) räntan
å den stående delen av lån, för vilka amorteringsskyldighet inträtt, tillfälligt
för åren 1937, 1938 och 1939 nedsatts till 3.6 procent för jordbruksBihang
till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 199—200. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

lån och till 4 procent för bostadslån. Motsvarande räntenedsättning gäller
enligt kungörelse den 7 juni 1940 (nr 596) även för åren 1940 och 1941. Det
sagda innebär, att egnahemslån, som beviljats före den 1 juli 1940, i sin helhet
för närvarande förräntas efter 3.6 procent beträffande jordbrukslån och
4 procent beträffande bostadslån.

Enligt de vid 1939 års lagtima riksdag antagna grunderna för egnahemsverksamheten
skall i fråga om räntan å egnahemslån gälla, att jordbrukslån,
skogslån, bostadslån, lån till förstärkning av ofullständigt jordbruk samt
egnahemsstatslån, som beviljats efter den 1 juli 1940, skola förräntas efter
fast vid lånets beviljande bestämd räntefot, vilken fastställes av Kungl. Majit
och icke må understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer
under de tre budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats,
med tillägg av en fjärdedels procent. Med hänsyn till de ändrade förhållanden,
som inträffat efter 1939 ars beslut rörande grunderna för egnahemslånens
förräntning, beslöt 1940 års lagtima riksdag, att sagda grunder tills
vidare icke skulle sättas i tillämpning. Vad angår egnahemslån, som beviljats
efter den 1 juli 1940, gäller sålunda enligt 25, 35, 40 och 59 §§ kungörelsen
den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten,
att räntan skall utgå efter en räntesats, som i vederbörlig ordning fastställes
av Kungl. Majit. Jämlikt kungörelse samma dag (nr 595) skola
egnahemslån, som beviljas under budgetåret 1940/41, under åren 1940 och
1941 förräntas efter en räntefot, bestämd till 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter
och till 4 procent för lån till bostadsfastigheter. Nämnas
må, att å jordbrukslåns amorteringsdel skall enligt förstnämnda kungörelse
till och med femte kalenderåret efter det, då lånet beviljats, allenast erläggas
ränta. Därefter skall, förutom ränta, erläggas amortering enligt grunder,
som fastställas av Kungl. Majit. Å amorteringsdelen av s. k. skogslån
skall, förutom ränta, erläggas amortering enligt grunder, som bestämmas av
vederbörande egnahemsnämnd med hänsyn till låntagarens möjligheter att
med tillämpning av överenskommen hushållningsplan tillgodogöra sig skogen.
I fråga örn amorteringen å bostadslån gäller detsamma som om jordbrukslån,
dock med den skillnaden att amorteringsskyldighet för bostadslån
inträder redan med fjärde kalenderåret efter det, då lånet beviljats. Eftersom
räntan för nya egnahemslån allenast fastställts provisoriskt, har
icke heller någon fast amorteringsplan kunnat bestämmas för dessa lån.

Jag torde få erinra om att chefen för finansdepartementet den 17 januari
1940 jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 9 januari samma år tillkallat
tre sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning av frågan
om räntan å lån från statens utlåningsfonder. Efter slutfört uppdrag ha de
sakkunniga den 20 december 1940 avgivit betänkande med förslag i ämnet,
över betänkandet har ett flertal myndigheter avgivit infordrade utlåtanden.
Enligt Kungl. Majits beslut den 14 mars 1941 har det av de sakkunniga
framlagda förslaget jämte däröver avgivna utlåtanden överlämnats till statskontoret,
som anbefallts att med beaktande av de sakkunnigas förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

3

bestämningsgrunder för en normalränta vid den statliga utlåningen verkställa
utredning angående möjligheterna av större enhetlighet i utformningen av
iäntebestämmelsema för de statliga utlåningsfonderna samt inkomma med
de förslag till förenklade regler till vilka utredningen kunde föranleda.

I skrivelse den 26 februari 1941, varöver statskontoret den 4 april 1941 avgivit
infordrat utlåtande, har egnahemsstyrelsen gjort framställning rörande
räntan å lån från egnahemslånefonden. Styrelsen har härvid erinrat örn att
styrelsen i remissutlåtande över omförmälda betänkande hemställt, att det
av de sakkunniga framlagda förslaget icke måtte föranleda någon åtgärd
från statsmakternas sida och att frågan om förräntningen av lån från de statliga
utlåningsfonderna måtte i sinom tid underkastas förnyad, mera allsidig
utredning. I avvaktan på en sådan utredning hade styrelsen stannat för att
förorda, att principerna för förräntningen av lån från egnahemslånefonden
fortfarande tills vidare bibehölles oförändrade. Emellertid hade styrelsen
uttalat som sin uppfattning, att bestämmelserna på förevarande område
icke längre borde ha provisorisk karaktär. Att så för närvarande vöre
fallet vore så mycket mera olägligt, som det härigenom omöjliggjordes att
beträffande lån, som beviljades enligt 1940 års egnahemsförfattning, fastställa
amorteringsplaner för lanen. Lånesökande kunde alltså för närvarande
icke erhålla kännedom örn de framtida betalningsvillkoren för lånen.
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört i sitt förenämnda remissutlåtande
har styrelsen hemställt, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att lån
från egnahemslånefonden, som beviljats efter ingången av år 1920 eller
framdeles beviljades, komme att förräntas efter fast räntefot, bestämd till
3.6 procent för lån, som avsåge jordbruksfastigheter, och till 4 procent för
lån, som avsåge bostadsfastigheter, varvid beträffande före den 1 juli 1940
beviljat statslån till låneförmedlare skulle såsom förutsättning för räntenedsättningen
gälla, att låneförmedlaren medgåve innehavare av egnahemslån
från ifrågakommande statslån enahanda nedsättning av räntan.

Statskontoret har yttrat i huvudsak följande.

Innan resultatet av den statskontoret anbefallda utredningen angående möjligheterna
av större enhetlighet i utformningen av räntebestämmelserna för
de statliga utlåningsfonderna föreligger, torde något definitivt beslut beträffande
räntan å lån från egnahemslånefonden ej böra fattas. Enligt kungörelserna
nr 595 och 596/1940 angående räntan å ifrågavarande lån är emellertid
räntefoten — 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter och 4 procent
tor lan till bostadsfastigheter beviljade efter ingången av år 1920
till och med budgetåret 1940/41 — bestämd endast för åren 1940 och
1941. I avvaktan på det slutliga resultatet av omförmälda utredning, som
sannolikt ej hinner föreläggas nu pågående riksdag, torde därför räntefoten
för nyssnämnda lån böra temporärt fastställas för ytterligare ett år,
varjämte motsvarande räntefot för lån beviljade under budgetåret 1941/42
bör fastställas för år 1942. Någon ändring av nu tillämpad räntefot, 3.6 respektive
4 procent, synes därvid ej böra vidtagas.

Statskontoret far därför hemställa, att egnahemsstyrelsens framställning ej
matte föranleda annan åtgärd än utfärdande av ovan angivna temporära föreskrifter
för räntan å lån från egnahemslånefonden att gälla under år 1942.

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

■ Jag delar statskontorets uppfattning att spörsmålet om egnahemslånens förräntning
icke lämpligen bör slutgiltigt lösas, innan resultatet av den inom
ämbetsverket pågående utredningen angående enhetligare utformning av räntebestämmelserna
för de statliga utlåningsfonderna föreligger. Då förslag till en
definitiv reglering av förevarande räntefråga icke torde kunna framläggas
för årets riksdag, vill jag i likhet med statskontoret förorda, att bestämmelserna
rörande egnahemslåneräntan även för år 1942 givas provisorisk karaktär.
Under budgetåren 1940/41 och 1941/42 beviljade egnahemslån böra sålunda
under år 1942 — utan hänsynstagande vare sig till fördelningen på
stående delar och amorteringsdelar eller till tiden för amorteringsskyldighetens
inträde — förräntas efter en räntefot av 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter
och 4 procent för lån till bostadsfastigheter. Vad angar
egnahemslån, som utlämnats före den 1 juli 1940, bör den för åren 1937^
1941 medgivna provisoriska nedsättningen av räntan a stående delen av lan,
för vilka amorteringsskyldighet inträtt, erhålla förlängd giltighet för år 1942.
Härvid kommer räntan å lånen i sin helhet att utgöra 3.6 procent för jordbrukslån
och 4 procent för bostadslån.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t matte
föreslå riksdagen att

dels besluta, att egnahemslån, som beviljats under budgetåret
1940/41, ävensom dylikt lån, som beviljas under budgetåret
1941/42, skola under år 1942 förräntas efter en räntefot,
bestämd till 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter
och 4 procent för lån till bostadsfastigheter,

dels ock medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter
ingången av år 1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från
egnahemslånefonden, den årliga räntan å stående del av lånen
må under år 1942 utgå efter 3.6 procent för jordbrukslån
och 4 procent för bostadslån.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.