Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
1
Nr 198.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till särskilda
åtgärder för främjande av skogsbrandskgddet;
given Stockholms slott den 9 april 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 9
april 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson,
Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, kommunikations-
och finansdepartementen anför t. f. chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Bergquist:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,
punkten 180, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1941/42 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor
till Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet.
Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.
Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 218; r. skr. nr 282)
anvisades å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 under nionde
huvudtiteln dels till Skogsvård m. m.: Bidrag lill uppförande av brandtorn
Bihang tilt riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 198. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 198.
m. m. ett reservationsanslag av 150,000 kronor, dels ock till Skogsvård m. m.:
Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet ett reservationsanslag
av likaledes 150,000 kronor. Från det förra anslaget avsågs skola bestridas
kostnader för uppförande av brandtorn och utsiktspunkter. Från det
senare anslaget skulle enligt riksdagsbeslutet anvisas medel för avlönande
av länsbrandchefer, för ersättning till dessas resekostnader, för gäldande av
kostnader för kurser och övningar för skogsbrandbefälet samt för uppläggande
av statliga förråd av eldsläckningsmateriel.
Vid 1940 års urtima riksdag anvisades härefter å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln dels ett reservationsanslag
av 50,000 kronor till Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande
av skogsbrandskyddet (prop. nr 1, bil. 7; r. skr. nr 15), dels ock två reservationsanslag
örn 250,000 respektive 785,000 kronor till Skogsvård m. m.:
Bidrag till uppförande av brandtorn m. m. samt Skogsvård m. m.: Ytterligare
medel för främjande av skogsbrandskyddet (prop. nr 62; r. skr. nr 82).
Av de vid 1940 års lagtima och urtima riksdagar under rubriken Skogsvård
m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet anvisade
anslagen å tillhopa 200,000 kronor har Kungl. Majit till vederbörandes
förfogande ställt 143,000 kronor för anskaffande av eldsläckningsmateriel
samt 57,000 kronor för avlönande av länsbrandcheferna, för ersättning till
dessas resekostnader och för gäldande av kostnaderna för vissa kurser och
övningar med skogsbrandbefälet. Av det utav fjolårets urtima riksdag anvisade
anslaget å 785,000 ki*onor till Skogsvård m. m.: Ytterligare medel för
främjande av skogsbrandskyddet beräknades 700,000 kronor till inköp av
såväl lättare som framförallt tyngre eldsläckningsmateriel, 60,000 kronor till
löne- och resekostnader för läns- och distriktsskogsbrandchefer samt 25,000
kronor till kostnader för kurser och övningar inom skogsbrandskyddet.
I skrivelse den 18 oktober 1940 har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund hemställt, att statsmedel måtte ställas till förfogande för bestridande
av kostnader för bevakning av skogsbrandtorn ävensom för tornens
underhåll, över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits den 5 december
1940 av luftskyddsinspektionen, som vid sitt utlåtande fogat yttranden
av svenska brandskyddsföreningen och skogsbrandskyddskommittén,
samt den 29 mars 1941 av statskontoret.
Vidare har luftskyddsinspektionen i skrivelse den 20 mars 1941 hemställt,
att å riksstaten för budgetåret 1941/42 måtte under rubriken Skogsvård
m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet anvisas ett
reservationsanslag av 75,000 kronor till kostnader för läns- och distriktsskogsbrandchefers
löner och resor samt för kurser och övningar med skogseldsläckningspersonal.
Över ifrågavarande framställning har statskontoret
den 29 mars 1941 avgivit infordrat utlåtande.
Innan jag närmare ingår på förenämnda framställningar, torde jag få
erinra örn följande.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
Vissa försäkringsbolag samt svenska brandskyddsföreningen bildade i juli
1938 en kommitté, skogsbrandskyddskommittén. Denna upptog såsom en av
sina första åtgärder en utredning angående uppförande av brandtom. En av
kommittén verkställd inventering gav vid handen, att ett 70-tal brandtorn
och brandvaktstationer då turnros uppförda. De flesta av dessa voro belägna
i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län. För att åstadkomma
enhetlighet i bevakningen så att man med minsta möjliga antal torn
skulle kunna bevaka största möjliga areal beslöt kommittén att uppgöra en
riksplan för bevakandet av landets skogar. Det ansågs härvid, att tornens
placering skulle bestämmas av de topografiska förhållandena ur effektsynpunkt
och placeringen göras helt oberoende av om de bevakade skogarna
vore allmänna eller enskilda, bolagsskogar eller i enskild persons ägo, försäkrade
eller oförsäkrade. Planen skulle genomföras i två etapper, först
Norrland och Bergslagen och därefter de södra delarna av landet. Antalet
torn som skulle uppföras utgjorde omkring 110. Genom kommitténs försorg
färdigställdes under åren 1938—1940 (företrädesvis i Norrland) ett 40-tal
permanenta brandtorn av järn, utrustade med rikstelefon, erforderliga instrument
samt bostäder för vaktmanskap.
Enligt vad luftskyddsinspektionen upplyst lia under år 1940 genom inspektionens
försorg centralt anskaffats och å olika län fördelats 40 brandtorn.
Kostnaderna för dessa torn lia uppgått till 60,000 kronor. Av tornen ha
35 redan uppförts, medan de återstående 5 torde komma att uppföras inom
den närmaste tiden. Härjämte har ett belopp av 80,000 kronor fördelats
mellan länsstyrelserna för bestridande av kostnaderna för uppförande av
brandtorn och vaktkojor med därtill hörande telefonanläggningar. Den genom
luftskyddsinspektionens försorg anskaffade eldsläckningsmaterielen, bestående
huvudsakligen av enklare eldsläckningsredskap såsom spadar, sagar,
hackor, handsprutor o. d., har numera upplagts i härför avsedda lokaler
inom de olika länen.
I sin förut omförmäkla skrivelse har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund rörande frågan om skogsvårdsstyrelsernas medverkan vid brandtornsbevakningen
anfört bland annat följande.
Erfarenheten synes ha givit vid handen, att vid organiserandet av bevakning
i brandtornen medverkan av skogsvårdsstyrelse ofta ar önskvärd i
dylika fall har det funnits lämpligt, att vederbörande skogsvårdsstyrelse
ombesörjer brandtornens bemanning under eldfarlig tid och deras underhåll.
Denna uppfattning har även kommit till uttryck i propositionen nr -18/
1940. I fråga örn de brandtorn, som förväntades komma att uppföras med
statsbidrag, uttalades sålunda bland annat, att tornen efter färdigställandet
torde böra bemannas och underhållas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg.
Centralrådet vill för sin del vitsorda, att det kan vara ändamålsenligt, att
skogsvårdsstyrelserna äro behjälpliga med genomförande av skogsbrandbevakning.
Visserligen har man att utgå från att länsstyrelserna, som lokalt
äro de högsta skogsbrandmyndigheterna, och den dessa underställda organisationen
med läns- och distriktsskogsbrandcliefer ävensom brandfogdar i
första hand skola svara härför liksom för andra hithörande angelägenheter.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
Denna bevakning är ju en integrerande del av skogseldsläckningsorganisationen
och bör självfallet icke utbrytas ur denna. Men det torde i viss utsträckning
befinnas praktiskt att erhålla biträde av vederbörande skogsvårdsstyrelse.
Kostnaderna för sådan medverkan — framförallt då i de
stora skogsbygderna — kunna emellertid uppgå till jämförelsevis höga belopp.
Särskilt torde detta bli fallet sedan brandtornsnätet i sin helhet utbyggts.
Det är därför helt naturligt, att skogsvårdsstyrelserna ej utan vidare
kunna förbinda sig till att bestrida dylika utgifter. Innan så skei’ måste för
deras vidkommande erforderliga ekonomiska garantier lia skapats. Nödvändigheten
härav är i nuvarande extraordinära läge så mycket större, som
skogsvårdsstyrelsernas ekonomi genom minskade inkomster avsevärt försvagats.
Med de anspråk, som av den allmänna verksamheten ställas å skogsvårdskassorna,
möter det svårigheter för skogsvårdsstyrelserna att fullgöra
uppgifter av omförmält slag för skogsbrandförsvaret.
Vad angår sättet för bestridande av kostnaderna för brandtornens bevakning
och underhåll har centralrådet yttrat i huvudsak följande.
Med hänsyn till de allmänna intressen, som föreligga i förevarande fall.
samt för att snabbt och verksamt få till stånd en tillfredsställande brandbevakning
böra statsmedel ställas till förfogande för ändamålet. Anslagsverksamheten
äger fortlöpande karaktär och är icke betingad av nu rådande
utomordentliga förhållanden. Av naturliga orsaker kan medelsbehovet ej beräknas
i förväg; det blir bland annat beroende av väderleken sommartid.
Medelsanvisningen synes vidare ej lämpligen böra inrymmas i skogsvårdsstyrelsernas
nuvarande finansieringsformer. Behovet av medel för brandbevakning
torde i avsevärd grad växla olika skogsvårdsstyrelser emellan.
Gällande fördelningsnormer för de befintliga skogsvårdsanslagen äro icke
val ägnade för i detta sammanhang avhandlat syfte. Skogsbrandorganisationens
uppbyggnad motiverar för övrigt ett annat förfarande. Understöd
för bestridande av bevaknings- och underhållskostnader bör slutligen medgivas
uteslutande i fall, som godkänts av länets högsta skogsbrandmyndighet,
d. v. s. länsstyrelsen.
Vad sålunda anförts synes centralrådet tala för att ett speciellt riksstatsanslag
bör stå till förfogande för uppgiften. Det ligger då nära till hands
att härför utnyttja det förslagsanslag till släckning av skogseld, som sedan
länge uppförts å nionde huvudtiteln. Detta anslag användes för närvarande
dels till bestridande av ersättningar för deltagande i släckning av skogseld,
dels ock för lämnande av bidrag till vissa kommuners skogsbrandväsen.
Anslagsverksamheten torde för här ifrågavarande ändamål kunna i huvudsak
administreras på samma sätt som beträffande bidrag till kommuner.
\ ad angår de grunder, efter vilka statsmedel till bevakning och brandtornsunderhåll
sålunda böra kunna anvisas, torde prövningsrätten härutinnan ej
böra genom några ovillkorliga föreskrifter alltför strängt begränsas. Anslag
bör utgå endast för sådan bevaknings- och underhållstjänst, som anbefallts
av länsstyrelsen. Då man torde få utgå från att ifrågavarande tjänst ordnas
efter direkt överenskommelse mellan länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen,
lärer ansökan örn anslag kunna inskränkas till att verifierad uppgift rörande
kostnaderna avlämnas till länsstyrelsen. För tryggande av enhetlighet i
behovsprövningen bör anslagstilldelningen i sista hand göras beroende på
Kungl. Maj:ts beslut. Sedan Kungl. Maj:t meddelat beslut i dylikt ärende,
bör länsstyrelsen utanordna det beviljade beloppet.
\ ad beträffar storleken av de kostnader, statskassan skulle få vidkännas
vid genomförande av det ovan framlagda förslaget, finnas inga hållpunkter
för en mera noggrann beräkning därav. Det ligger, som centralrådet nyss
Kungl. Maj.ts proposition nr 19S.
antytt, i sakens natur, att de komma att växla från år till år alltefter det
antal brandtorn, som behöver bemannas, bevakningstidens längd m. m. En
approximativ uppskattning av den högsta årskostnad, som skulle kunna uppstå,
må likväl med reservation framläggas. Förutsatt att de brandtorn, vilkas
bemanning och underhåll lämpligen böra övertagas av skogsvårdsstyrelse,
sedan bevakningsnätet i sin helhet utbyggts komma att uppgå till 200
och att kostnaden per torn i genomsnitt håller sig vid 500 kronor under
ett torrår, skulle alltså maximikostnaden belöpa på omkring 100,000 kronor.
Utpräglade torrår ha i vårt land under de senaste decennierna förekommit
med relativt långa intervaller.
Skogsbrandskyddskommittén har i anledning av centralrådets förslag
framhållit i huvudsak följande.
Vad angår kostnaderna för bevakning och underhåll av de genom kommitténs
försorg uppförda brandtornen har denna sak i regel hittills kunnat
ordnas så, att kommittén innan brandtornen uppförts skaffat garantier från
respektive skogsvårdsstyrelser, att styrelserna svarade för dessa kostnader.
I något enstaka fall har den kommun, inom vilken tornet placerats, garanterat
den årliga kostnaden för bevakning och underhåll.
Till följd av tidsläget har brandtornsbyggandet påskyndats genom anvisande
av statsanslag för ändamålet. Åtskilliga brandtorn ha sålunda redan
genom luftskvddsinspektionens försorg kunnat uppföras, och planer föreligga
rörande byggandet av ytterligare ett stort antal torn. Härmed har frågan
om kostnaderna för tornens bemanning och underhåll aktualiserats.
Beträffande såväl bevaknings- som underhållskostnaderna vill kommittén
med avseende å de brandtorn, som ingå i eller kunna infogas i kommitténs
riksplan, till alla delar biträda centralrådets förslag att statsmedel måtte
ställas till förfogande för ändamålet. Till ledning för bedömandet av de
kostnader, som statskassan skulle få vidkännas för underhåll av brandtornen,
torde få framhållas följande: De av kommittén uppförda brandtornen avse att
vara permanenta brandvaktstationer, vilka skola komma till användning
även sedan fredliga förhållanden inträtt. Tornen bestå i regel av järnkonstruktioner.
Underhållskostnaderna för dessa torn bli minimala och torde
inskränka sig till målningsarbeten. Brandtornen, vilka av kommittén levererats
fullt färdiga, äro dels mönjestrukna och dels målade med täckfärg,
s. k. pansarfjällfärg. Kommittén beräknar, att medelkostnaderna per år för
underhållet bli cirka 25 kronor per torn. Härvid förutsättes, att i brandvaktens
skyldigheter ingår att verkställa dylikt underhållsarbete. Då brandtornen
av helt naturliga skäl alltid placeras på sådana exponerade platser,
där sol, vindar och fuktighet äro särskilt påfrestande för byggnadernas bestånd,
är det med hänsyn till kostnaderna för tornens framtida underhåll
av största betydelse, att tornen äro byggda av hållbart material ävensom att
konstruktionen är sådan att byggnaderna varaktigt kunna motstå vädrets
nedbrytande makter.
Svenska brandskyddsföreningen har anslutit sig till vad skogsbrandskyddskommittén
anfört.
Även luftskyddsinspektionen har förklarat sig i allt väsentligt biträda de
synpunkter, som framförts i kommitténs yttrande.
Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke tillräckliga medel för bestridande
av kostnaderna för bemanningen och underhållet av brandtornen
skulle kunna beredas skogsvårdsstyrelserna genom en måttlig höjning av
skogsvårdsavgiften. Därest emellertid en finansiering av förevarande verk
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
samhet genom uttagande av högre skogsvårdsavgift icke skulle anses böra
komma till stånd, har det synts ämbetsverket nödvändigt, att bidrag av statsmedel
kunde tilldelas skogsvårdsstyrelse för ifrågavarande uppgift. Sådana
bidrag borde dock beredas skogsvårdsstyrelse endast för den händelse, att
kostnaderna för bevakningen och brandtornsunderhållet skulle visa sig särskilt
betungande för styrelsens ekonomi. Såsom centralrådet föreslagit borde
bidragsverksamheten ordnas på sätt skett i fråga örn statsbidrag till kommuns
skogsbrandväsen. Statskontoret har alltså ansett bidragstilldelningen
böra göras beroende av kostnadernas storlek samt vederbörande skogsvårdsstyrelses
ekonomiska ställning i övrigt. Beviljandet av statsbidrag borde enligt
statskontorets mening förbehållas Kungl. Maj:t.
I sin förut omnämnda framställning av den 20 mars 1941 har luftskyddsinspektionen
erinrat om att inspektionen i skrivelse den 26 oktober 1940
ifrågasatt, huruvida icke från och med budgetåret 1941/42 befintliga skogsvårdsmyndigheter
skulle kunna utnyttjas för skogsbrandchefernas bestyr
med skogsluftskyddet, ävensom i samma skrivelse uppgivit, att hithörande
spörsmål komme att göras till föremål för närmare undersökning från inspektionens
sida. Enligt vad inspektionen i nyssberörda framställning meddelat
har sagda undersökning ännu icke kunnat slutföras med hänsyn till
det samband denna fråga ägde med spörsmålet om brandväsendets organisation
överhuvud. På grund härav har inspektionen funnit det vara erforderligt,
att statsmedel även för nästa budgetår ställdes till förfogande för
tillgodoseende av kostnaderna för läns- och distriktsskogsbrandcliefers löner
och resor samt för avhållande av kurser och övningar. Inspeklionen anför
härom i huvudsak följande.
Inspektionen har från länsstyrelserna infordrat uppgifter angående medelsbehoven
för de olika länen. Med ledning av inkomna uppgifter har inspektionen
sedan uppgjort förslag till fördelning av statsbidrag länen emellan.
Vid denna fördelning har hänsyn tagits i första hand till skogsarealens
omfattning men även till antalet brandrotar inom länen och därav betingade
arbetsförhållanden, som kunna påverka skogsluftskyddets organisation. I övrigt
ha samma grunder tillämpats som vid tidigare fördelning av medel
för samma ändamål. Enligt inspektionens beräkningar erfordras för bestridande
av kostnaderna för länsskogsbrandchefer och deras biträden ett belopp
av tillhopa 65,000 kronor samt till statsbidrag till kurser ett belopp
av tillhopa 16,500 kronor. 1 fråga örn sistnämnda belopp torde emellertid
6,500 kronor kunna täckas av medel, som reserverats från det belopp å
25,000 kronor, som beviljats å tilläggsstat I till riksstaten för innevarande
budgetår. För sistnämnda ändamål synes därför endast ett belopp av 10,000
kronor erforderligt för nästkommande budgetår. Enligt de sålunda utförda
beräkningarna skulle behovet av anslagsmedel för budgetåret 1941/42 för
tillgodoseende av kostnaderna för läns- och distriktsskogsbrandchefers löner
och resor samt för avhållande av kurser och övningar uppgå till ett belopp
av tillhopa 75,000 kronor.
Statskontoret har icke haft något annat att erinra mot förevarande framställning
från luftskyddsinspektionen än att ämbetsverket ifrågasatt, huruvida
icke fasta och enhetliga grunder för ersättningarna till läns- och distriktsbrandchefer
borde fastställas av Kungl. Maj:t.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
Såsom framgår av vad i det föregående anförts bär under det senast for- Departementsflutna
året med anlitande av statsmedel uppförts ett stort antal brandtorn
för skogsbrandbevakning. Av riksdagen anvisade medel finnas vidare tillgängliga
i betydande omfattning för anordnande inom den närmaste framtiden
av ytterligare ett avsevärt antal dylika torn inom olika delar av landet.
Utöver de torn som sålunda byggts eller torde komma att byggas genom
statens försorg finnas icke så få brandtorn, vilka tillkommit i annan eldning,
framförallt genom bidrag från försäkringsbolag och domänstyrelsen.
Uppenbarligen är det ur det allmännas synpunkt av stor vikt, alt spörsmålet
om bemanningen oell underhållet av det nät av skogsbevakmngsstationer
av här ifrågavarande slag, som avses skola omspänna hela landet,
löses på ett tillfredsställande sätt. 1 samband med avlåtandet till 1940 års
lagtima riksdag av propositionen nr 218 angående anslag till åtgärder för
förhindrande av skogsbrand uttalade föredragande departementschefen, att
de då planerade tornen efter färdigställandet syntes böra bemannas och underhållas
genom skogsvårdsstyrelsemas försorg. Erfarenheterna beträffande
skötseln av de bi''andtorn som kommit till stånd på frivilligbetens väg ha givit
vid handen, att en medverkan från skogsvårdsstyrelsemas sida vid bemanningen
och underhållet av tornen är i hög grad önskvärd. Såsom förut
nämnts har även centralrådet för skogsvårdsstyrelsemas förbund funnit en
sådan anordning praktisk och ändamålsenlig. Med hänsyn till det sagda vill
jag förorda, att länsstyrelserna såsom högsta skogsbrandmyndighetei inom
länen få taga skogsvårdsstyrelsemas hjälp i anspråk för anordnande av nu
ifrågavarande skogsbrandbevakning. Centralrådet har emellertid framhållit,
att det på grund av skogsvårdsstyrelsemas minskade inkomster mötte svårigheter
för styrelserna att utan ytterligare tillskott av statsmedel fullgöra angivna
uppgifter inom skogsbrandskyddet, vilka vid full utbyggnad av brandtornsnätet
syntes komma att bli ganska omfattande. Då skogsvårdsstyielsernas
intäkter i form av skogsvårdsavgifter beräknas komma att nedgå högst
väsentligt och då jag icke för närvarande är beredd att föreslå höjning av
sagda avgifter, anser jag mig böra tillstyrka, att staten ställer särskilda medel
till förfogande för utlämnande av bidrag till kostnaderna för brandtornens
bevakning och underhåll.
Vad beträffar grunderna för bidragsverksamheten delar jag centralrådets
uppfattning att gällande fördelningsnormer för nu utgående anslag bil skogsvårdens
befrämjande icke lämpligen synas böra komma till användning i
förevarande fall. Enligt min mening bör det ankomma på Kungl. Majit att
efter erforderlig utredning i ämnet fördela för ändamålet anvisade statsmedel
mellan de olika skogsvårdsstyrelserna. Härvid synes bland annat bora
gälla, att bidrag endast får utlämnas för sådan bevaknings- och underliallstjänst
som anbefallts eller godkänts av vederbörande länsstyrelse. Därest
riksdagen bifaller Kungl. Majits i propositionen nr 94 framlagda förslag örn
inrättande av en skogsstyrelse, bör undersökas örn och i vad mån denna
styrelse bör deltaga i prövningen av hithörande ärenden. Det torde iå ankomma
på Kungl. Majds avgörande, huruvida för bidragsverksamheten i
fråga böra utfärdas bestämmelser med generell giltighet. Vidkommande be
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
hovet av medel för bidragsverksamheten under budgetåret 1941/42 kan detsamma
icke nu uppskattas med någon högre grad av tillförlitlighet. Ett belopp
av 75,000 kronor synes mig emellertid böra vara tillräckligt för nästa
budgetår.
För såväl nästföregående som innevarande budgetår lia anvisats medel för
anställande av läns- och distriktsskogsbrandchefer samt för anordnande av
kurser och övningar för skogsbrandbefälet. Framställning örn medelsanvisning
även för nästa budgetår för dessa ändamål har såsom förut nämnts inkommit
från luftskyddsinspektionen. På skäl inspektionen anfört torde man
kunna utgå från att någon ändring i den nuvarande organisationen av skogsbrandskyddet
inom länen icke kan vidtagas under nästa budgetår. Jag vill i
detta sammanhang erinra örn att chefen för kommunikationsdepartementet
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 mars 1941 tillkallat sju sakkunniga
att inom departementet biträda med verkställande av en utredning rörande
lämpliga åtgärder för stärkande av rikets brandförsvar samt avgiva de
förslag, vartill utredningen kan föranleda. Med hänsyn till det anförda och
då jag icke har något att erinra mot de av luftskyddsinspektionen verkställda
beräkningarna rörande medelsbehovet för nyss omförmälda ändamål, skulle
alltså för nästa budgetår behöva anvisas 65,000 kronor för täckande av löneoch
resekostnader för skogsbrandcheferna samt 10,000 kronor för bestridande
av kostnader för anordnande av kurser och övningar för brandbefälet.
Jag förväntar emellertid, att luftskyddsinspektionen tillser, att största möjliga
sparsamhet iakttages vid handhavandet av nu ifrågavarande medel.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle följaktligen för budgetåret
1941/42 behöva anvisas tillhopa (75,000 + 65,000 + 10,000=) 150,000
kronor till olika åtgärder inom skogsbrandskyddet. Sagda belopp torde på
sätt tidigare tillämpats beträffande medel för liknande ändamål böra anvisas
under riksstatens nionde huvudtitel i form av ett särskilt reservationsanslag,
benämnt Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande
av skogsbrandskyddet för budgetåret 1941/42 å driftbudgeten
under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av .......................... kronor 150,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
117614. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.