Kungl- Maj.ts proposition nr 194.

1

Nr 194.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till fångvårdsstaten
m. m.; given Stockholms slott den 4
april 1941.

Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och tillförordnade
chefen för socialdepartementet statsrådet Bergquist anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

I årets statsverksproposition har i avbidan på särskild proposition i ämnet
för budgetåret 1941/42 beräknats dels till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar
ett förslagsanslag av 4,056,000 kronor dels ock till Fångvårdsanstalterna:
Omkostnader ett förslagsanslag av 1,949,000 kronor. Sedan den i statsverkspropositionen
omnämnda undersökningen rörande möjligheterna att genom
förenklingar i fångvårdsanstaltemas organisation eller på annat sätt nedbringa
kostnaderna för fångvården numera slutförts, torde frågan om nämnda
två anslag ånyo få underställas Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 19tl. 1 sami. Nr 194. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Fångvårdsanstalten^: Avlöningar, förslagsanslag. Fångvårdsstaten avlöningsanslag
är i riksstaten för budgetåret 1940/41 upptagen med 3,602,800
kronor.

Personalförteckning och avlöningsstat för fångvårdsstaten hava fastställts
av Kungl. Maj:t den 14 juni 1940 (statsliggaren sid. 144).

De statliga fångvårdsanstalterna äro av två slag: anstalter för vanligt
fångförvar och specialanstalter. För vanligt fångförvar finnas centralfängelser,
straffängelser och kronohäkten. Centralfängelserna, till antalet 6, äro
belägna å Långholmen och å Härlanda samt i Malmö, Mariestad, Härnösand
och Växjö. Centralfängelset i Växjö är avsett för kvinnliga fångar
och övriga för manliga fångar. Centralfängelset i Mariestad användes huvudsakligen
som jordbruksfängelse. Centralfängelsernas huvudsakliga uppgift är
att inrymma samtliga fångar, som ådömts frihetsstraff på längre tid — såväl
gemensamhetsfångar som cellfångar. Samtliga centralfängelse!'' tjänstgöra
emellertid även till förvar av rannsaknings- och korttidsfångar, även om
dessa äro av annat kön än det, för vilket anstalten såsom centralfängelse är
avsedd. Straffängelsernas antal är 6 — sedan på grund av beslut av 1940 års
lagtima riksdag 4 straffängelser provisoriskt nedflyttats till kronohäkten och
varom senare lämnas redogörelse — nämligen i Uppsala, Kristianstad, Vänersborg,
Karlstad, Västerås och Gävle. Antalet kronohäkten är numera på grund
av nyssnämnda beslut 17 och dessa äro belägna i Nyköping, Linköping, Jönköping,
Kalmar, Västervik, Karlskrona, Ystad, Halmstad, Falun, Sundsvall,
Östersund, Umeå, Luleå, Visby, Örebro, Hudiksvall och Haparanda. Strafffängelserna
och kronohäktena fylla, ett vart i sitt distrikt, uppgiften att mottaga
rannsakningsfångar samt till korta frihetsstraff — vare sig omedelbart
eller som förvandlingsstraff för böter -— dömda av båda könen.

Specialanstalterna äro av tre slag, nämligen för a) sinnessjuka fångar,
straffriförklarade och undersökningsfall, b) förvarade och internerade samt
c) till ungdomsfängelse dömda. Sinnessjukavdelningar äro inrättade vid
centralfängelserna å Långholmen, i Malmö, i Härnösand och i Växjö samt
vid kronohäktena i Jönköping, Västervik och Ystad ävensom vid den under
år 1940 i bruk tagna vårdanstalten å Hall.

För förvarade och internerade män disponeras centralfängelset i Norrköping,
vårdanstalten å Hall, straffängelset i Karlstad samt en vid kronohäktet
i Ystad anordnad avdelning. För förvarade och internerade kvinnor finnes
en avdelning av centralfängelset i Växjö. Personer, som ådömts ungdomsfängelse,
intagas i de öppna anstalterna å Skenäs och Mäshult samt i de
slutna avdelningarna vid kronohäktet i Nyköping, straffängelset i Uppsala
och kronohäktet i Ystad ävensom i vad avser kvinnor centralfängelset i
Växjö.

Vid Svenska diakonissällskapets anstalt å Viebäck finnes dessutom anordnad
en avdelning för till ungdomsfängelse dömda kvinnor.

Vid behandlingen i fjolårets statsverksproposition av förevarande anslagsfråga
framlades en plan med förslag om vissa åtgärder till vinnande
av koncentration inom fångvården (jfr II ht. sid. 66 ff.). En

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

3

förutsättning för planens genomförande var, att ikraftträdandet av 1937 års
lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, som varit avsett att äga
rum senast den 1 juli 1940, uppskötes tillsvidare. Om så skedde, skulle den
nyuppförda anstalten å Hall — vilken tillkommit i huvudsakligt syfte att
möta det ökade behov av platser för särbehandling av brottslingar som kunde
förväntas uppstå efter nämnda lags ikraftträdande — i stället tagas i anspråk
för att tillgodose det nuvarande platsbehovet för förvarade, internerade
och straffriförklarade ävensom vissa undersökningsfall. Härigenom skulle
motsvarande platser å fängelserna i Norrköping, Jönköping och Karlstad frigöras.
Till Norrköpingsfängelset skulle därefter sammanföras klientelet från
vissa andra anstalter, bland dem straffängelset i Linköping. I samband härmed
skulle sistnämnda fängelse jämte straffängelsema i Jönköping, Kalmar
och Falun samt kronohäktet i Örebro förändras till kronohäkten av mindre
typ ävensom kronohäktet i Halmstad stängas. Samtliga dessa senare åtgärder
voro — i avvaktan på förslag rörande fångvårdens definitiva organisation
samt med hänsyn till ovissheten i det allmänna läget — avsedda att vara
av provisorisk natur.

1940 års lagtima riksdag, som med hänsyn till rådande förhållanden fann
välbetänkt, att ikraftträdandet av den nya förvarings- och interneringslagen
tillsvidare uppskötes, förklarade sig icke heller hava något att erinra mot
alt straffängelsema i Linköping, Jönköping, Kalmar och Falun förändrades
till kronohäkten, att kronohäktet i Örebro nedflyttades till kronohäkte av
mindre typ samt att kronohäktet i Halmstad stängdes (riksdagens skrivelse
nr 2 sid. 10). I samband därmed fäste riksdagen uppmärksamheten på en av
1939 års statsrevisorer verkställd undersökning av vårdkostnaderna vid fångvårdens
olika anstalter under budgetåret 1938/39, vilken utvisade, att kostnaden
per underhållsdag varierade högst väsentligt (revisorernas berättelse Del
I, sid. 21 och 22). Denna omständighet syntes revisorerna i och för sig motivera,
att det inom fångvården pågående arbetet med centralisering av anstalterna
fullföljdes med all skyndsamhet och i den utsträckning, som kunde
visa sig möjlig med hänsyn till rådande förhållanden. Riksdagen anslöt sig
i princip till detta uttalande men betonade samtidigt angelägenheten av att i
dåvarande läge nödig varsamhet iakttoges i fråga örn ett definitivt nedläggande
av fångvården tillhörande anstalter.

De av riksdagen godkända organisationsförändringarna hava numera genomförts
utom i vad angår kronohäktet i Halmstad. Sålunda hava strafffängelserna
i Linköping, Kalmar, Falun och Jönköping förändrats till kronohäkten
av Ira klass, förstnämnda tre fängelser från och med den 1 juli 1940
och sistnämnda fängelse från och nied den 1 januari 1941. Vidare har kronohäktet
i örebro från och med förstnämnda dag förändrats till kronohäkte
av 2:a klass. Dröjsmålet med nedflyttningen av Jönköpingsfängelset sammanhänger
med att fångvårdens nya sinnessjukavdelning å Hall, dit fängelsets
klientel skulle överflyttas, icke blivit färdig att helt tagas i bruk förrän
under loppet av innevarande år.

Vad beträffar frågan örn stängning av kronohäktet i Holmstad har fångvårdsstyrelsen
på min anmodan i skrivelse den 23 juli 1940 framlagt ytter -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ligare utredning härom. Av utredningen framgick bland annat att beläggningen
å rikets fångvårdsanstalter var i stigande och att antalet intagna den
1 juli 1940 var anmärkningsvärt högre än motsvarande antal såväl den 1
juli 1939 som den 1 januari 1940. Enligt utredningen bifogade yttranden från
landsfogden och länsstyrelsen i Hallands län ansågo dessa myndigheter synnerligen
angeläget, att kronohäktet tills vidare bibehölles, särskilt med hänsyn
till nödvändigheten att kunna på fångvårdsanstalt inom länet omhändertaga
personer, som kvarhölles med stöd av lagen den 9 januari 1940 örn
vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara. För egen del hemställde fångvårdsstyrelsen
— under framhållande, bland annat, att förhållandena beträffande
fångantal m. m. väsentligt förändrats sedan förslaget örn stängning
av häktet framlades i statsverkspropositionen — att kronohäktet måtte
bibehållas. Genom beslut den 20 september 1940 fann Kungl. Maj:t, med
hänsyn till i ärendet dåmera förebragta omständigheter, för det dåvarande
ej skäl förordna om häktets stängning. Samtidigt anbefalldes fångvårdsstyrelsen
att, därest ändring i fångantal eller andra omständigheter gåve anledning
till förnyad prövning av ärendet, göra anmälan därom till Kungl.
Majit.

Beträffande fångvårdens anstaltsorganisation i övrigt må nämnas, att egendomen
Hall från och med den 1 juli 1940 förvärvats av fångvårdsstyrelsen.
Den slutna paviljongen därstädes togs i bruk i juli 1940, de öppna och halvöppna
paviljongerna i början av 1941. I och med att jämväl den nya sinnessjukavdelningen
å Håga i början av 1941 blivit färdigställd, är utbyggandet
av Hallanstalten i dess första etapp avslutad i vad gäller förläggningslokaler
för intagna.

Vad angår ungdomsfängelseorganisationen hava ungdomsavdelningarna å
Håga och Långanäs lagts ned, den förra definitivt och den senare tillsvidare
(jfr II ht. 1940 sid. 43, 70 f.). Å andra sidan har Kungl. Majit genom beslut
den 23 augusti 1940 medgivit, att ungdomsfängelse må tillsvidare verkställas
jämväl i en vid kronohäktet i Ystad anordnad avdelning för män. Denna nya
avdelning, vars inrättande icke medfört några ökade kostnader för statsverket,
har karaktären av en sluten avdelning och har tillkommit för att
möjliggöra en differentierad behandling jämväl av det ungdomsklientel som
ej lämpligen kan vårdas å öppen anstalt. Efter de nämnda förändringarna
består alltså ungdomsanstaltsorganisationen av sammanlagt följande anstalter
nämligen, för män mottagnings- och övervakningsavdelningen i Nyköping,
de slutna avdelningarna i Uppsala och Ystad samt de öppna anstalterna
å Skenäs och Mäshult samt för kvinnor en avdelning vid centralfängelset
i Växjö och en avdelning vid Svenska diakonissällskapets anstalt å Vabäck.
Vad Mäshultanstalten beträffar må anmärkas, att Hallands läns landsting,
som äger egendomen Mäshult, förklarat sig villigt att förlänga fångvårdens
nuvarande arrende av egendomen, som utgår den 31 december 1941,
för ett år.

Fångvårds- I skrivelse den 27 augusti 1940 angående anslagsäskanden till 1941 års riksstyrelsens
an-(]ag tiar fångvårdsstyrelsen inledningsvis lämnat en redogörelse för b e -

slagspetila. ■ •; ■

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

5

spari ngs arbe tet inom fångvården. Därvid har styrelsen till en
början berört vissa redan vidtagna åtgärder i besparingssyfte. Styrelsen anför
sålunda:

I Kungl. Maj:ts cirkulär den 1 december 1939 (nr 841) anbefallda och
åsyftade åtgärder ha i stor utsträckning genomförts. Utöver de i cirkuläret
särskilt omnämnda åtgärderna har fångvårdsstyrelsen fattat beslut i syfte
att åstadkomma sparsamhet vid pappersförbrukningen, begränsa telefonabonnemang
samt prenumeration å tidningar och tidskrifter vid fångvårdsanstalterna,
inskränka kassation av persedlar vid anstalterna ävensom nedbringa
utgifterna för kostförbättring och extra sjukmat samt utrustning åt
intagna. Åtgärder lia vidtagits för att begränsa statens utgifter för uniformspersedlar
m. m. Efter det Kungl. Majit den 4 januari 1940 utfärdat cirkulär
(nr 37) angående begränsning av vikariatsförordnanden m. m., har fångvårdsstyrelsen
påbjudit tillämpning av nämnda cirkulär, därvid styrelsen
vidtagit åtgärder för att nedbringa kostnaderna för traktamenten vid förordnanden
å annan ort än stationeringsorten. Utbildningskurser för fångvårdspersonalen
lia tillsvidare inställts. Styrelsen har i samråd med medicinalstyrelsen
anmodat läkarna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar att tillse att
undersökningar av sinnesbeskaffenheten hos tilltalade m. fl. icke göras mera
omfattande än vad som är oundgängligen erforderligt samt att den till utlåtandet
fogade journalen och övriga redogörelser i möjligaste mån begränsas.
Vid fängelser med mycket växlande beläggning ha sådana anordningar
vidtagits som möjliggöra avstängning av vissa delar av fängelsebyggnaderna,
varigenom vid tider av lägre fångantal kostnaderna för uppvärmning kunna
nedbringas.

Styrelsen får slutligen meddela, att styrelsen från och med den 1 juli 1940
för varje fångvårdsanstalt ställt begränsade belopp för olika utgiftsändämål
till anstaltens förfogande samt föreskrivit, att de anvisade medlen icke må
utan styrelsens medgivande överskridas.

I det följande har styrelsen — efter omnämnande att utredningar i besparingssyfte
igångsatts, bland annat, örn inskränkning av uppgifterna i fångförteckningarna,
om ändringar i fångvårdsanstalternas utspisningsstat i syfte att
motverka ökning av omkostnaderna till följd av prisstegring å livsmedel
samt örn ändrad proviantredovisning — redogjort för resultatet av en av
s tyrelscn verkställd utredning r ö rande vårdko s tunder n a vid
fångvårdsanstalten a. Denna utredning, sorn verkställts i anledning
av en av Kungl. Majit meddelad föreskrift till styrelsen alt inkomma nied
redogörelse för de åtgärder som styrelsen vidtagit för att nedbringa omkostnaderna
vid de fångvårdsanstalter där vårdkostnaden per underhållsdag
under budgetåret 1938/39 varit särskilt hög och som ytterst föranletts av det
förut berörda uttalandet i ämnet av 1939 års statsrevisorer, Ilai-, enligt vad
styrelsen meddelat, avsett alt finna förklaringen lill att vårdkostnaden för
underhållsdag väsentligt varierar. Under framhållande att vårdkostnaden
av revisorerna uträknats på det sätt, alt för varje anstalt summan av nettoutgifterna
å avlönings- och omkostnadsanslagen delats nied antalet underhållsdagar
samt att vårdkostnaden för underhållsdag alltså bestämdes av två
faktorer, nämligen å ena sidan anstaltens utgifter för avlöningar oell omkostnader
och å den andra antalet underhållsdagar eller med andra ord beläggningen,
anför styrelsen följande:

G

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Vad angår utgifterna till avlöningar och omkostnader, som till stor del
äro fasta och oberoende av beläggningen, må till en början erinras om att
dessa utgifter delvis bestämmas av vederbörande fångvårdsanstalts placering
i dyrortsgrupp. Att den i gällande avlöningsreglementen genomförda dyrortsgrupperingen
i väsentlig mån inverkar på avlöningskostnaderna säger
sig självt och belyses av följande exempel: Örn vid två särskilda fångvårdsanstalter
finnas anställda 20 vaktkonstaplar, placerade i löneklass A 6: 10,
och den ena anstalten ligger på A-ort (såsom ungdomsanstalten å Skenäs)
samt den andra på I-ort (såsom centralfängelset å Långholmen) blir merkostnaden
enhard för själva lönen till de 20 vaktkonstaplarna å I-orten ej
mindre än 21,120 kronor. Denna skillnad ökas ytterligare till följd av föreskrifterna
örn rörligt tillägg och — för vissa orter — kallortstillägg. Motsvarande
gäller i huvudsak beträffande omkostnaderna, emedan de flesta
förnödenheter på A-ort kunna anskaffas till väsentligt lägre pris än på I-ort.
Ur denna synpunkt skulle det alltså framstå såsom ett önskemål att förlägga
samtliga fångvårdsanstalter till A-orter. Då emellertid valet av plats
för fångvårdsanstalter måste bestämmas av andra hänsyn än dyrorten, är
det uppenbart, att två likvärdiga och lika effektivt drivna anstalter enbart på
grund av olika placering på dyrortsskalan kunna visa väsentligt olika vårdkostnad.

Regeln att driftskostnaderna för ett företag förbilligas per enhet ju större
företaget göres gäller även för fångvården. Det råder ej tvivel om att personal,
lokaler och maskinell samt annan utrustning vid en större anstalt
kan utnyttjas rationellare än vid en mindre. Beträffande de skäl, som göra
det nödvändigt att hålla både större och mindre fångvårdsanstalter, tillåter
sig styrelsen hänvisa till sitt yttrande över statsrevisorernas ovannämnda
uttalande ävensom till de i yttrandet åberopade utredningarna av landshövdingen
Hagströmer (Statens off. utredningar 1931: 16 just. dept.) och statens
organisationsnämnd (avgivet 1933).

Klientelets beskaffenhet inverkar helt naturligt på kostnaden. Att exempelvis
bevakningen av de till stor del svårskötta sinnessjuka, som vårdas å
kronohäktet i Västervik, kräver större och delvis mer kvalificerad personal
än bevakningen av de i regel pålitliga fångar, som förvaras vid t. ex. strafffängelset
i Västerås, säger sig självt. Detta gäller även beträffande utgifterna
för omkostnader, då sjukvården å den förra anstalten blir betydligt mer omfattande
än vid den senare.

Även klientelets sysselsättning inverkar i detta avsende. Sålunda kräva de
intagna vid ett jordbruksfängelse, örn deras pålitlighet ej fullständigt prövats,
betydligt större bevakning än sådana intagna, som sysselsättas i celler
eller slutna verkstadslokaler.

Slutligen må såsom exempel på kostnadernas oregelmässiga fördelning
nämnas att de ordinarie fångtransporterna, vilka genom anslutningstransporter
komma hela anstaltsorganisationen till godo, ombesörjas av personal
från endast tre fångvårdsanstalter, vilkas utgiftskonto av denna anledning
särskilt belastas.

Av det anförda framginge, enligt vad styrelsen vidare uttalat, att den ena
av de båda faktorer, som bestämde vårdkostnaden per underhållsdag, nämligen
storleken av avlöningar och omkostnader, påverkades av ett helt komplex
omständigheter, vilka delvis kunde samverka och delvis motverka varandra.
Beträffande den andra faktorn, som inverkade på vårdkostnaden,
nämligen beläggningen, har styrelsen framhållit att det visserligen vöre teoretiskt
möjligt att genom förflyttningar anstalterna emellan hålla en propor -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

tionelll konstant beläggning på samtliga för vanligt fångförvar avsedda anstalter
och därigenom hålla en konstant proportion mellan anstalternas vårdkostnader
men att av många skäl en sådan konstant proportion i praktiken
icke kunde upprätthållas. Styrelsen anför härom närmare:

En viss organisation med ett tillräckligt antal fångvårdsanstalter fördelade
över landet har sedan gammalt ansetts böra finnas i vårt land. Redan 1840/
41 års riksdag fann att det borde finnas minst en statlig fångvardsanstalt i
varje län. Bland annat har hänsyn till de intagna i olika avseenden härvid
spelat in. Det är sålunda, såsom bl. a. statens organisationsnämnd i sitt betänkande
(sid. 42) så kraftigt framhållit, många gånger olämpligt, att den
intagne föres alltför långt ifrån sina närmaste eller en blivande arbetsplats.
Möjligheten att bereda de intagna sysselsättning spelar också in vid beslut
örn anstalternas beläggning. Detta system medför givetvis att vissa mindre
anstalter komma att finnas, där vårdkostnaden ibland kommer att vara hög
och vidare kommer att kraftigt variera från tid till annan. Exempel på sådana
anstalter utgöra kronohäktena i Visby och Haparanda. Det må framhållas,
att de verkliga utgifterna vid dessa häkten äro blygsamma, för budgetåret
1939/40 mellan 25,000 och 30,000 kronor, och att den höga vårdkostnaden
för underhållsdag alltså väsentligen orsakas av den ojämna beläggningen.
I detta sammanhang må också uppmärksammas de vid olika fängelser
mycket varierande kostnaderna för resor med häktade till och från rannsakningar.
Särskilt i övre Sverige ha domstolarna i stor utsträckning tingsställe
i brottmål å annan ort än den, där rannsakningsfängelset är beläget.

Beträffande de omständigheter som påverka beläggningen och av praktiska
skäl göra det omöjligt att hålla ett jämnt fångantal på samtliga anstalter
har styrelsen i övrigt hänvisat till sitt yttrande över statsrevisorernas
uttalande med däri omnämnda utredningar ävensom till ett av styrelsen den
20 november 1939 avgivet underdånigt yttrande angående ifrågasatt nedläggande
av dåvarande straffängelserna i Kalmar och Falun samt kronohäktena
i Halmstad och Örebro (jfr II ht. 1940 sid. 38 ff.).

Härjämte har styrelsen åberopat en sammanställning rörande vårdkostnaderna
vid de olika fångvårdsanstalterna under budgetåret 1939/40, uppgjord
efter samma princip som en av statsrevisorerna för budgetåret 1938/39
upprättad dylik sammanställning.

Beträffande de i översikten intagna uppgifterna anför fångvårdsstyrelsen
följande:

En jämförelse mellan de båda sammanställningarna visar bland annat, att
vårdkostnaden vid de större fångvårdsanstalterna i allmänhet stegrats i ungefär
samma proportion medan elen vid de mindre anstalterna företer större
växlingar. Ett belysande exempel utgör kronohäktet i Sundsvall där medeltalet
intagna för senaste budgetår är såsom tabellen visar 11 med en vårdkostnad
per underhållsdag av 12 kronor 74 öre, medan motsvarande tal
för budgetåret 1938/39 var 21 respektive 7 kronor 35 öre. En sådan jämförelse
illustrerar i övrigt ur olika synpunkter vad styrelsen ovan uttalat.

Under åberopande av den gjorda utredningen bar fångvårdsstyrelsen uttalat,
att den anbefallda redogörelsen för av styrelsen i förevarande avseende
vidtagna åtgärder syntes kunna inskränkas till en hänvisning lill de förut
omnämnda allmänna besparingsåtgärderna. Vid genomförandet av dessa åt -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

gärder hade styrelsen nämligen särskilt beaktat nödvändigheten att — så
långt det varit förenligt med klok ekonomi och fångvårdens humanitära
krav — nedbringa kostnaderna vid de anstalter där vårdkostnaden för underhållsdag
varit särskilt hög.

I anledning av innehållet i statsrådsprotokollet över finansärenden den 21
juni 1940 med allmänna riktlinjer för det fortsatta besparingsarbetet har
fångvårdsstyrelsen framhållit att, såsom av det föregående framginge, åtgärder
för förenkling och effektivisering av ärendenas handläggning vidtagits,
samt att styrelsen hade uppmärksamheten riktad på vad som ytterligare
kunde göras i detta hänseende. Vad särskilt anginge ett i statsrådsprotokollet
gjort uttalande att vid verk med större lokalförvaltning och mera specialiserade
uppgifter, såsom fångvården, krävdes besparingsåtgärder av delvis
annan omfattning och inriktning än förut i protokollet angivits, har styrelsen
erinrat, att styrelsen och fångvårdsstaten sedan i det närmaste tjugu år tillbaka
varit föremål för ett flertal besparingsorgans granskning och åtgärder,
bland annat av statens organisationsnämnd, samt att åtskilliga åtgärder till
organisationens förenklande och förbilligande därefter vidtagits, bland annat
genom nedläggande av ett flertal anstalter och indragning av tjänster
(jfr II ht. 1940 sid. 37). I anslutning härtill har styrelsen redogjort för de
åtgärder till vinnande av ytterligare förenkling i organisationen, vilka godkänts
av 1940 års lagtima riksdag (jfr sid. 2 ff.).

drots det besparingsarbete som enligt den lämnade redogörelsen bedrivits
inom fångvården, utvisar den senast föreliggande budgetredovisningen, att
förevarande anslag överskridits med i runt tal 187,100 kronor. Sålunda föreligga
överskridanden å posterna till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat (—105,254:71), till grundavlöningar m. m. (—37,111:74) och till rörligt
tillägg (— 59,897:43), medan besparingar uppstått å posterna till avlöningar
till tjänstemän å övergångsstat (+ 1,227:87), till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t (+ 8,918:02), och till avlöningsförhöjningar
m. m. (+ 4,936: 13). Beträffande orsakerna till anslagsöverskridandet,
i den mån detta ej berott på höjning av det rörliga tillägget,
har fångvårdsstyrelsen i sin skrivelse rörande anslagsäskanden anfört följande:

Rådande krisförhållanden ha föranlett ökade kostnader för personal m. m.
Sålunda har till följd av tidsläget vissa fängelser tagits i anspråk för fångar
av särskilt samhällsfarlig typ, vilket nödvändiggjort förstärkning av personalen
vid dessa fängelser. Vid vissa kronohäkten — t. ex. kronohäktet i Luleå
— har beläggningen hastigt stegrats.

Bestämmelserna om tjänstemäns ledighet för sjukdom m. m. äro i visst
avseende gynnsammare för befattningshavarna än tidigare men medföra ökade
kostnader för statsverket. Rätten till sjukvård på statens bekostnad har
i hög grad utsträckts. Bestämmelserna beträffande ordinarie, extra ordinarie
och extra tjänstemän om övergång till det nya avlöningsreglementet ha
medfört stora kostnader. Några särskilda medel för de sålunda beviljade
utsträckta förmånerna lia ej beviljats. Vidare har den rätt till tjänstedräkt,
som enligt de nya avlöningsbestämmelserna tillkommer fångvårdsstatens lie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

9

fattningshavare, medfört avsevärda kostnader, av fångvårdsstyrelsen uppskattade
till 32,000 kronor per år. För 1939/40 torde dessa kostnader ha gått
upp till c:a 20,000 kronor men inga medel ha beräknats härför för sistnämnda
budgetår.

Inkallelserna till militärtjänst ha medfört starkt ökade avlöningskostnader.
Vid fångvården är en mycket stor del av personalen reservofficerare och
reservunderofficerare. Av de ordinarie tjänstemännen ha flera direktörer
varit utkallade i egenskap av reservofficerare, vilket med hänsyn till dessa
befattningshavares förhållandevis höga lönegradsplacering givetvis medfört
stora kostnader. Extra ordinarie och extra tjänstemän m. fl. ha jämlikt vederbörande
kungl, kungörelser under militärtjänstgöring fått uppbära lön
med B-avdrag; dessa löneutgifter lia uppgått till betydande belopp.

Medel ha under 1939/40 ej funnits beräknade för den icke-ordinarie personal
vid ungdomsanstalten å Mäshult, till vilkens anställande Kungl. Maj:t
den 28 juli 1939 lämnade bemyndigande.

I skrivelse den 26 oktober 1940 har riksräkenskapsverket avgivit infordrat
utlåtande över fångvårdsstyrelsens utredning rörande vårdkostnaderna per
underhållsdag vid fångvårdsanstalterna ävensom rörande de under sistförflutna
budgetår gjorda överskridandena å fångvårdens anslag; och har
riksräkenskapsverket förklarat att mot den av fångvårdsstyrelsen lämnade
redogörelsen över vårdkostnaderna och de omständigheter, som bidragit till
anslagsöverskridandena, ej vore något att erinra.

Vid behandlingen av fångvårdens anslags- och organisationsfrågor, för
budgetåret 1941/42 har fångvårdsstyrelsen till en början uppehållit sig vid
spörsmålet om beräkningen av medeltalet fångar under nämnda
budgetår. Under uttalande att beläggningen å fångvårdsanstalterna befunne
sig i stigande, har styrelsen hänvisat till en tabell, upptagande antalet
å samtliga fångvårdsanstalter intagna vid månadsskiftena januari—augusti
under åren 1939 och 1940. Efter komplettering med motsvarande uppgifter
för tiden september—december har tabellen följande utseende:

Datum

Antal

intagna

Datum

Antal

intagna

1939

1940

1939

1940

i/i..............

1,777

1,768

1/7 ..............

1,618

1,863

1/2 ..............

1,915

1,908

1/8 ..............

1,600

1,937

1/3

J 920

1,883

1/9 ..............

1,588

1,906

1/4

1,828

1,837

1/10..............

1,631

1.837

1/5 ..............

1,732

1,822

1/11..............

1,764

1,957

1/G ..............

1,653

1,775

1/12..............

1,871

1,997

Beträffande den under juli och augusti månader förra året inträffade stegringen
av antalet intagna har styrelsen anfört bland annat:

Till en del kan den förklaras med att fångvården efter krigsutbrottet nödgas
mottaga visa grupper av personer, berövade sin frihet, vilka tidigare antingen
icke intagits å fångvården tillhöriga anstalter eller intagits i mindre
omfattning lin vad för närvarande är fallet, llit höra sålunda personer till -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

hörande krigsmakten, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut elen 15 mars 1940
intagas för undergående av militär bestraffning (vaktarrest o. d.), vidare
personer, som intagas och förvaras å fångvårdsanstalt nied stöd av bestämmelsenia
i lagen den 9 januari 1940 om vissa tvångsmedel vid krig eller
krigsfara m. m. Ytterligare är att märka, att enligt Kungl. Maj:ts beslut den
3 maj 1940 allmän tvångsarbetsanstalt för kvinnor anordnats vid centralfängelset
i Växjö, som tillsvidare trätt i stället för tvångsarbetsanstalten i
Landskrona. Antalet intagna, tillhörande dessa kategorier, är emellertid
lågt, knappt ett fyrtiotal vid samtliga fängelser i riket.

1 motsats till vad annars brukar vara fallet voro beläggningssiffrorna
år 1940 högre under sommaren än vid närmast föregående årsskifte; vintern
är eljest den tid, då fängelserna i regel uppvisa största antalet intagna.
Under två månader, från den 1 juni till den 1 augusti 1940, bar antalet
stigit från 1,775 till 1,937. En jämförelse med år 1939 visar att den 1 augusti
1940 voro i fängelse intagna 337 personer flera än den 1 augusti 1939. En
så hög beläggning vid denna tidpunkt av året bar icke förekommit sedan år
1933, då antalet intagna var 2,021.

Uppenbarligen beror det ökade fångantalet på ökad brottslighet. Någon
statistik över brottsligheten för åren 1939 och 1940 föreligger ännu icke, men
antalet förfrågningar å styrelsens avdelning för straffregistret giva vid handen
att kriminaliteten är i tillväxt. Beträffande orsakerna till denna ökade
brottslighet får styrelsen nu, liksom i tidigare skrivelser till Kungl. Majit i
detta ämne, hänvisa till det allmänna osäkerhetstillstånd, som det nuvarande
världsläget medför, vidare till vissa lagstiftningsåtgärder, bland annat kriminaliserandet
av en mångfald handlingar,- som antingen grundas på tidigare
okända eller icke aktuella förhållanden eller som tidigare lämnats obeivrade,
samt slutligen till de ekonomiska återverkningarna av kriget på vårt
lands näringsliv och på medborgarnas försörjningsmöjligheter.

Styrelsen bar härefter gått in på frågan huru kriminaliteten kommer att
gestalta sig under den närmaste tiden, samt anför:

Det kan förutses att vårt land kommer att få känning av världskrisen i
form av tilltagande arbetslöshet. Erfarenheten bland annat från krisen i
början av 1930-talet synes visa, att depressionstider leda till ökat antal brott,
särskilt egendomsbrott. Prisstegring och brist på varor kan ytterligare försvåra
läget. I vissa hänseenden synes sålunda det tidsskifte, som ligger
framför oss, erbjuda likheter med tiden för förra världskriget. Denna tid
utmärktes av en våldsamt stegrad brottslighet. Antalet till frihetsstraff dömda
personer steg sålunda, i avrundade tal uttryckt, från 4,000 år 1914 till
4,500 år 1915, 5,000 år 1916 och 8,000 år 1917 för att år 1918 kulminera
med mer än 13,000 dömda.

Utgångsläget är nu så tillvida ogynnsammare, som antalet till frihetsstraff
dömda personer vid krisens början var högre än år 1914; mot 4,000 dömda
sistnämnda år svarar för år 1939 troligen ett antal av närmare 6,000. Å andra
sidan kan man med en viss sannolikhet räkna med att den utbyggda socialvården
och det allmännas ansträngningar att bemästra krisens verkningar
skola under rådande kristid hindra en brottslighet av den häftighet och omfattning
som förra världskriget uppvisade.

I anslutning till det anförda har styrelsen förklarat att det av lätt insedda
skäl icke vore möjligt att göra något bestämt uttalande om brottslighetens
omfattning och beläggningen av fångvårdsanstalterna under budgetåret
1941/42. Emellertid har styrelsen, även med risk att beräkningarna hölles
alltför mycket i underkant, ansett sig på dåvarande stadium icke böra räkna

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

11

med högre medeltal fångar för budgetåret 1941/42 än 2,100 mot 1,800 för
budgetåret 1940/41. Till jämförelse har styrelsen omnämnt, att medeltalet
fångar under närmast föregående kris uppgått till 2,249 för år 1932 och 2,172
för år 1933.

Styrelsen har härefter övergått till frågan, huruvida någon beskärning av
anstciltsorganisationen vore möjlig under nu angivna förutsättningar. Vad
beträffar möjligheterna att definitivt nedlägga fångvården tillhörande anstalter
har styrelsen erinrat att denna fråga behandlats vid 1940 års lagtima
riksdag. I anledning av förslag att förändra vissa straffängelser till kronohäkten
m. m. förklarade sig riksdagen såsom av det föregående framgår,
icke lia något att erinra mot förslaget, men riksdagen önskade understryka
åtgärdernas provisoriska natur samt betonade angelägenheten av att i rådande
läge nödig varsamhet iakttoges i fråga om ett definitivt nedläggande
av fångvården tillhörande anstalter. Vad som inträffat efter riksdagens sålunda
gjorda uttalande har, enligt vad fångvårdsstyrelsen anfört i skrivelsen
den 27 augusti 1940, ytterligare bekräftat riktigheten av nämnda påpekande.
Att under nuvarande förhållanden skrida till ett definitivt minskande
av fängelseutrymmet kunde enligt styrelsens mening icke komma ifraga.
Styrelsen har även tagit under övervägande att tillsvidare stänga någon
fångvårdsanstalt, men med hänsyn till den redan ökade beläggningen av
fångvårdsanstalterna och den ytterligare stegring, som kunde emotses, sett
sig nödsakad avstyrka även en sådan åtgärd. Styrelsen har emellertid förklarat
sig ha för avsikt att med den största uppmärksamhet följa situationen
på ifrågavarande område samt att framlägga de förslag till besparingar
som under budgetåret kunde befinnas befogade.

Beträffande fångvårdens personalbehov har fångvårdsstyrelsen, i enlighet
med den ståndpunkt, som styrelsen intagit beträffande anstaltsorganisationen,
icke ansett sig kunna föreslå, att direktörstjänsterna vid de fängelser,
som enligt Kungl. Maj:ts tidigare omförmälda beslut den 14 juni 1940 förändrats
till kronohäkten, överföras till övergångsstat. Med avseende å personalbehovet
i övrigt uppger sig styrelsen ha tagit under övervägande att på
grund av den avsevärt ökade beläggning av fångvårdsanstalterna, med vilken
man enligt styrelsens uppfattning hade att räkna, göra framställning örn nya
befattningar, särskilt i vaktkonstapelsgrad. Med hänsyn till nödvändigheten
att i nuvarande läge hålla statsutgifterna nere har styrelsen dock ansett sig
för närvarande böra avstå härifrån utom beträffande vissa skrivbiträden. I
övrigt säger sig styrelsen hava för avsikt att söka med nu befintliga tjänster
tillgodose personalbehovet vid anstalterna. Därvid har styrelsen emellertid
framhållit, att situationen kunde bliva sådan, att tillsättandet av nya befattningar
bleve ofrånkomligt. Behovet av sådana befattningar borde i så fall
enligt styrelsens mening få tillgodoses genom anlitande av anslagsposten till
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Den för disponerandet av fångvårdsstaten avlöningsanslag gällande avlöningsstaten,
vilken fastställts att gälla under budgetåret 1940/41, är av följande
lydelse:

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 294

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis. . kronor 2,360,400

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat .......... » 10,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis .............................. » 189,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m., förslagsvis
.......................... kronor 716,700

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
...................... » 40,000 » 756,700

5. Särskild löneförmån till tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis .................................... » 200

6. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 286,500

Summa kronor 3,602,800.

Med avseende å anslagsposten lill avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat har fångvårdsstyrelsen framhållit, att denna post
med hänsyn till det i 1940 års statsverksproposition framlagda förslaget om
.stängning av kronohäktet i Halmstad nedsatts med 5,886 kronor, motsvarande
lönen till en kronohäktesföreståndare av 1 :a klass. Under hänvisning
till att styrelsen sedermera i anledning av verkställd ytterligare utredning
i ämnet avstyrkt förslaget (jfr sid. 3), har styrelsen ansett sig för nästa budgetår
böra beräkna medel för avlönande av nämnde kronohäktesföreståndare.
Vidare har styrelsen, enär den direktör med tjänstgöring vid kronohäktet
i Örebro, som avlönas från övergångsstaten, enligt styrelsens uppgift
skall avgå med pension från och med den 1 november 1941, beräknat
medel under förevarande anslagspost jämväl till lön från och med nämnda
tidpunkt åt en kronohäktesföreståndare av 2:a klass med 3,954 kronor. Styrelsen
har alltså höjt anslagsposten med sammanlagt (5,886 -f- 3,954 = 9,840)
9,900 kronor till 2,370,300 kronor.

Från anslagsposten avlöningar till tjänstemän å övergångsstat
avlönas nu, förutom den nyss omförmälde direktören, en
kokerska, som enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelar uppnår pensionsåldern
redan under innevarande budgetår. För budgetåret 1941/42 har styrelsen därför
uppfört ifrågavarande anslagspost med allenast så stort belopp som motsvarar
lön till en direktör under 4 månader eller i runt tal 3,100 kronor, vilket
innebär en sänkning i förhållande till nu utgående belopp med 6,900 kronor
till 3,100 kronor.

I fråga örn anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj: t, har fångvårdsstyrelsen trots
tidsläget ansett sig befogad att ånyo föra fram ett förslag om tilläggsarvoden
åt envar av föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping och Ystad. Under
hänvisning i huvudsak till vad i detta avseende anförts i styrelsens skrivelse
med förslag till anslagsäskanden till 1940 års riksdag samt vad i anledning
därav förekommit (jfr II ht. 1940 sid. 58 f.), yttrar styrelsen härom:

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

13

Styrelsen erinrade att till kronohäktet i Nyköping vore förlagd mottagningsoch
övervakningsavdelning för dem som ådömts ungdomsfängelse samt att
uppsikten över och handledningen av de där intagna vore synnerligen krävande,
eftersom samtliga intagna där genomginge en psykiatrisk och psykologisk
undersökning samt i övrigt vore föremål för observation för avgörande
av frågan på vilken ungdomsanstalt de skulle placeras. Beträffande kronohäktet
i Ystad framhöll styrelsen, att kronohäktet numera vore avsett för
yngre personer, som befunnits vara förminskat tillräkneliga och ådömts
förvaring, yngre straffriförklarade samt till ungdomsfängelse dömda, vilkas
sinnesbeskaffenhet påkallade särskilda vårdåtgärder. Styrelsen framhöll,
att Ystadsanstalten med dess särskilda uppfostringsmetoder — vissa pålitliga
intagna få under dagen arbeta hos arbetsgivare i staden eller dess närhet
— ställde stora anspråk särskilt på föreståndaren. I yttranden över förslaget
om dessa tilläggsarvoden avstyrkte statskontoret detsamma, medan allmänna
lönenämnden ej hade något att erinra mot en förbättrad löneställning,
dock att arvodena syntes böra bestämmas till något lägre belopp än fångvårdsstyrelsen
förordat, nämligen till 750 kronor eller skillnaden mellan A 16
och A 18 å C-ort. Föredragande departementschefen tillstyrkte ej fångvårdsstyrelsens
förslag i denna del, men riksdagen uttalade i sin skrivelse i ämnet
att riksdagen för sin del icke kunnat undgå att finna beaktansvärda skäl tala
för en förbättrad löneställning åt föreståndarna för nämnda kronohäkten.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har styrelsen hemställt, att under
förevarande anslagspost måtte beräknas medel till särskilt arvode å 750
kronor åt envar av föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping och Ystad.
I övrigt har styrelsen beträffande denna anslagspost endast ansett sig böra
framhålla att, om beläggningen å fångvårdsanstalten^ skulle stiga alltför
mycket utöver den nuvarande, det kunde bliva nödvändigt för styrelsen att
hos Kungl. Maj :t hemställa örn höjning av läkare- och predikantarvoden vid
någon eller några av de mest arbeistyngda anstalterna. I enlighet med det
sagda har styrelsen föreslagit att anslagsposten för nästa budgetår höjes med
1,500 kronor till 190,500 kronor.

Under posten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har fångvårdsstyrelsen begärt medel till sju nya extra ordinarie skrivbiträdesbefattningar.
Såsom stöd för denna framställning har styrelsen åberopat
den väntade ökade beläggningen å fångvårdsanstalterna, vilken enligt styrelsens
erfarenhet skulle motivera ett flertal nya tjänster. Styrelsen inskränkte
sig till att begära befattningar i skrivbiträdesgrad, enär erfarenheten visat
att åtskilliga göromål med fördel kunde anförtros åt skrivbiträden, varigenom
annan arbetskraft frigjordes för mera krävande, för vederbörande närmast
avsedda uppgifter. Det till lön ät de föreslagna nya befattningshavarna
erforderliga anslagsbeloppet har styrelsen beräknat till i runt tal 15,600 kronor,
med vilket belopp styrelsen följaktligen höjt delposten lill gr lind avl
ö n i agar lii. lii. Beträffande delposten till avid n i n g s förhöjningar
ni. ni. bär styrelsen icke ifrågasatt någon förändring. Anslagsposten skulle
sålunda höjas lill 772,300 kronor.

Från (leii med 200 kronor uppförda anslagsposten särskild löneförmån
till 1 j ä uste lii a n ä ö v e r g ä n g s stat bestrides för närvarande
tillfällig löneförbättring åt en kokerska å övergångsstat. Då denna befattningshavare,
som nämnts, avgår ur tjänst under nu löpande budgetår, har

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

fångvårdsstyrelsen ej upptagit någon motsvarande anslagspost i sitt förslag
till avlöningsstat för budgetåret 1941/42.

Anslagsposten till rörligt tillägg har styrelsen räknat om efter nu
gällande indextal, vilket medfört en höjning av posten med 185,300 kronor
till 471,800 kronor.

För budgetåret 1941/42 har fångvårdsstyrelsen alltså äskat en ökning av
förevarande anslag med (9,900 — 6,900 + 1,500 + 15,600 — 200 + 185,300
=) 205,200 kronor till 3,808,000 kronor.

Av mig jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga (bankrådet
Hj. K. A. Ekengren och revisorn S. R. Wikland) för undersökning
rörande möjligheterna att genom förenklingar i fångvårdsanstalternas organisation
eller på annat sätt nedbringa kostnaderna för fångvården hava
med skrivelse den 20 mars 1941 överlämnat sin undersökning, vilken verkställts
i samråd med fångvårdsstyrelsen.

Innan redogörelse lämnas för de sakkunnigas undersökning, må först hänvisas
till följande uppgifter angående i statens fångvårdsanstalter 1925—
1940 intagna personer.

Medel tal
fångar
per dag

Högsta antal
fångar någon
dag

Medeltal
fångar
per dag

Högsta antal
fångar någon
dag

1925....

.... 1,751

1,881

1933....

.... 2.172

2,454

1926....

.... 1,810

1,967

1934....

.... 2,058

2,321

1927....

.... 1,932

2,060

1935....

.... 1,891

2,096

1928....

.... 2,006

2,125

1936....

.... 1,934

2,145

1929....

.... 2,101

2,311

1937....

.... 1,824

2,078

1930....

.... 2,201

2,401

1938....

.... 1,753

1,915

1931....

.... 2,081

2,278

1939....

.... 1,723

1,920

1932....

.... 2,249

2,459

1940....

.... 1.874

1,997

Totalantalet vid samtliga fångvårdsanstalter per år nyintagna under perioden
1931—1940 har växlat på följande sätt:

Antal nyintagna

Antal nyintagna

1931........

........ 16,202

1936........

........ 10,810

1932........

........ 17,468

1937........

........ 8,655

1933........

........ 15,245

1938........

........ 8,896

1934........

........ 13,114

1939........

........ 5,404

1935........

........ 11,868

1940........

........ 6,580

beläggningen

på fängelserna icke undergått en

mot nedgången i i

intagningen svarande minskning har bland annat berott därpå att bötesfångarna,
särskilt enligt de gamla förvandlingsreglerna, vanligen hade mycket
korta strafftider.

Den kraftiga nedgången i antalet nyintagningar beror framför allt på
minskningen i antalet nyintagna bötesfångar, vilket 1931 utgjorde 12,375
men 1940 endast 656.

Det må anmärkas att fångantalet den 1 mars 1941 stigit till 2,091.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

De sakkunniga hava beträffande frågan om det antagliga medeltalet fångar
per dag under budgetåret 1941/42 hänvisat till, att under år 1940 en viss ökning
inträtt, vilken ökning fortsatt under ar 1941. Huruvida denna ökning
kommer att fortsätta är enligt de sakkunnigas mening svårt att med bestämdhet
uttala sig örn, ehuru förhållandena närmast tyda på att så blir
fallet.

De sakkunniga hava därefter ingått på frågan angående lämpligheten av
att för beräkning av fångvårdens anslag fastställa en normalbeläggningssiffra.
De anföra härom följande:

Fångvårdsstyrelsen brukar i sina anslagspetita till grund för anslagsberäkningarna
åberopa ett för det nästföljande budgetåret antaget dagsmedeltal
fångar. Därvid har nian gjort upp en prognos örn brottslighetens omfattning
under budgetåret. Det sålunda antagna dagsmedeltalet fångar har blivit
vägledande för bestämmandet av personalbehovet och anslagsberäkningen.
Att på detta sätt uppgöra beräkningarna efter de ovissa kalkylerna rörande
dagsmedeltalet intagna fångar synes emellertid vara mindre lämpligt. Det
torde i stället vara rimligare att nian söker angiva en siffra för normalbeläggningen,
baserad på utvecklingen under en följd av år. Kommer den faktiska
beläggningen under budgetåret att väsentligt överstiga denna siffra, bör
fångvårdsstyrelsen få öka sin tillfälligt anställda personal; nedgår i stället
den verkliga beläggningen väsentligt under sagda siffra bör personalen i motsvarande
män minskas. Endast örn normalbeläggningssiffran under en längre
tid överskridits, respektive underskridits och nian kan utgå från att denna
högre, respektive lägre beläggning kommer att bliva bestående under mera
avsevärd tid, bör normalbeläggningssiffran ändras. Genom ett sådant system
erhåller nian en fastare utgångspunkt för anslagsberäkningen samtidigt som
man lämnar rum för mindre variationer i langantalet utan att personalbehovet
därigenom påverkas.

Under hänvisning till det anförda hava de sakkunniga i samråd nied fångvårdsstyrelsen
ansett sig böra söka fixera en normalbeläggningssiffra. Med
hänsyn till de senaste årens medelbeläggning hava de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen
därvid föreslagit, att denna siffra bestämmes till 2,000.

De sakkunniga uttala vidare, att de nied utgångspunkt fran nämnda normalbeläggningssiffra
i samråd med fångvårdsstyrelsen undersökt möjligheterna
att genom ytterligare koncentration av anstalterna och genom förenklingar
av administrationen m. m. nedbringa kostnaderna för fångvården.
Vid denna prövning hade hänsyn tagits till de riktlinjer, som departementschefen
och riksdagen anvisat och för vilka redogörelse lämnats i det föregående.
Vidare hade de sakkunniga tagit del av landshövding Hagströmer och
organisationsnämndens förenämnda utredningar.

Anstalter för vanligt fångförvar.

De sakkunniga hava ifråga örn organisationen av de för vanligt fångförvar
avsedda anstalterna först till prövning upptagit centralfängelserna och strafffängelserna
samt därvid till en början lämnat följande redogörelse angående
beläggningen å dessa anstalter.

16

Kunni. Maj-.ts proposition nr 194.

A n

s

tält

Antal

celler

I

Högsta me-delbelägg-ning under
åren 1936
—1940

Belägg-

ning

3l/u 1940

Antal
befattn.-havare
S1/i» 1940

Antal
fångar per
befattn-havare
31/u 1940

Centralfängelset

å

Långholmen ...

. 1 546

532

453

171

2.6

1)

i

Malmö ........

188

188

175

55

2.6

t

å

Härlanda......

165

182

144

51

2.8

>

i

Mariestad......

79

75

59

32

1.8

>

i

Härnösand ....

139 i

143

73

35

2.1

>

i

Norrköping ....

85

104

65

38

1.7

>

i

Växjö ..........

84

90

95

26

3.7

Straffängelset

i

Uppsala.........

50

53

38

17

2.2

»

i

Kristianstad.....

70

65

37

13

2.8

2

i

Vänersborg......

75

69

46

13

3.6

2

i

Karlstad........

54

62

36

13

2.8

>

i

Västerås ........

55

61

36

14

2.6

>

i

Gävle ..........

81

82

65

18

3.6

De sakkunniga framhålla att centralfängelserna varit i stort sett normalt
belagda. Vid vissa tillfällen har till och med överbeläggning förekommit.
Ifråga om centralfängelset å Långholmen finnes visserligen en relativt stor
marginal mellan cellantalet och medeltalet fångar per dag, men denna är
ej större än som är betingad av detta fängelses storlek. Det må dessutom anmärkas,
att i cellantalet å Långholmen ingå 200 nattceller i gemensamhetsavdelningen,
vilka på grund av verkställighetslagens föreskrifter örn strafffånges
vistelse viss minimitid i enrum ej kunna utnyttjas annat än delvis.
Vid förhandlingar mellan fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga har styrelsen
väckt förslag örn att sammanbinda centralfängelset med kronohäktesavdelningen
genom en byggnad, vari skulle inrymmas gemensamma expeditionslokaler
för centralfängelset och kronohäktesavdelningen, vilka nu
hava sina expeditionslokaler på olika ställen. Härigenom skulle personalen
å expeditionerna kunna nedbringas samt expeditions- och redogörargöromålen
rationaliseras. De sakkunniga hava ansett sig böra förorda förslaget,
som torde medföra avsevärda fördelar både ur ekonomisk och
praktisk synpunkt, dock endast under den förutsättningen att centralfängelset
avses under lång tid framåt böra kvarbliva å nuvarande plats.

Straffängelserna hava likaledes på det hela taget varit normalt belagda.
De sakkunniga hava ej ansett sig böra föreslå någon ändring i centralfängelsernas
och straffängelsernas organisation.

Enligt beslut den 3 maj 1940 har Kungl. Maj:t medgivit, att statens tvångsarbetsanstalt
i Landskrona och den i samband därmed anordnade alkoholistanstalten
nied tillhörande byggnader och område med visst undantag skulle
•upplåtas för krigsmaktens behov. I samband därmed har Kungl. Maj:t förr

1 En paviljong om c:a 40 platser hålles stängd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

17

ordnat att tillsvidare, under den tid anstalten komme att disponeras för krigsmaktens
behov och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda beslutar, allmän
tvångsarbetsanstalt för kvinnor skulle, i stället för den i Landskrona befintliga
anstalten, anordnas vid centralfängelset i Växjö. För närvarande
äro där intagna 27 tvångsarbeterskor. Fångvårdsstyrelsen bär i sin skrivelse
den 27 augusti 1940 upptagit frågan om tvångsarbetsanstalternas ställning
samt ifrågasatt att den bevakningspersonal, som erfordrades för de kvinnliga
lösdrivarna eventuellt borde överföras å fångvårdens stat. Vidkommande de
manliga lösdrivarna har styrelsen uttalat, att det skulle vara förenat med ekonomiska,
organisatoriska och andra fördelar, om även de manliga tvångsarbetama
inordnades under fångvårdsstyrelsen genom att statens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö förlädes under fångvården. Utrymmet där skulle då kunna
bättre utnyttjas; för det dåvarande stöde en sluten avdelning med ett 60-tal
platser tom. Arbetsdriften skulle kunna bedrivas mera planmässigt, om den
lades under fångvårdens arbetsdrift med dess fasta organisation och vidsträckta
förbindelser. Svartsjöanstaltens införlivande med fångvården skulle
vidare underlätta förflyttning av personal mellan anstalten och nuvarande
fångvårdsanstalten vilket ur åtskilliga synpunkter vore en fördel.

De sakkunniga hava i denna del samrått med de inom socialdepartementet
tillkallade sakkunniga för utredning rörande rationalisering av anstaltsvården
för lösdrivare och alkoholister, därvid dessa sakkunniga meddelat, att de
ej hade för avsikt att föreslå någon överflyttning av tvångsarbetsanstalterna
till fångvården men att det vore angeläget att övertalig personal vid Svartsjöoch
Landskronaanstalterna bereddes tjänstgöring i fångvården.

De sakkunniga hava därför ej ansett sig böra vidare upptaga spörsmålet
om tvångsarbetsanstalternas ställning.

Fångvårdsstyrelsen, som numera efter Hallanstaltens färdigställande låtit
dit överflytta å straffängelset i Karlstad intagna internerade, har under överläggningar
med de sakkunniga föreslagit, att sistnämnda fängelse skulle tills
vidare upphöra såsom interneringsanstalt och i stället användas för vanligt
fångförvar. De sakkunniga hava funnit detta förslag lämpligt och förorda
därför detsamma. Under nu osäkra förhållanden beträffande fångantalet
hava de sakkunniga förklarat sig anse, att straffängelset i Karlstad åtminstone
tills vidare under budgetåret 1941/42 bör bibehållas såsom strafffängelse.
Skulle fångantalet under budgetåret nedgå bör, enligt de sakkunniga,
personalantalet vid straffängelset nedbringas.

Vidkommande Icronohäktena hava de sakkunniga först erinrat om att statsrevisorerna
särskilt fäst sig vid, att kostnaderna per underhållsdag varierade
högst väsentligt, vilken omständighet synts revisorerna i och för sig motivera
att det inom fångvården pågående arbetet med centralisering av anstalterna
fullföljdes med all den skyndsamhet och i den utsträckning, som kunde visa
sig möjlig med hänsyn till rådande förhållanden.

Bihang lill riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 104.

2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Nedanstående tabell visar beläggningen m. m. vid kronohäktena:

Kronohäktet i

Antal

celler

Medeltal

högsta

beläggn.

1936-40

Belägg-

ning

S1/i2 1940

Antal
befatt-nings-havare
31/is< 1940

Antal
fångar per
befattnings-havare

Nyköping........................

37

30

29

10

2.9

Linköping.......................

71

62

17

9

1.9

Jönköping ......................

80

85

82

22

3.7

Kalmar..........................

72

24

12

5

2.4

Västervik........................

40

50

42

17

2.5

Karlskrona.......................

68

30

22

6

3.7

Ystad...........................

45

47

38

14

2.7

Halmstad........................

27

17

8

4

2.0

Falun...........................

51

39

33

9

3.7

Sundsvall........................

39

34

8

7

1.1

Östersund........................

29

20

11

6

1.8

Umeå...........................

23

35

11

7

1.6

Luleå............................

33

26

24

7

3.4

Visby............................

19

15

7

4

1.8

örebro..........................

80

23

15

6

2.5

Hudiksvall.......................

23

26

13

6

2.2

Haparanda......................

15

13

8

4

2.0

I fråga om vårdkostnaderna samt kronohäktenas bibehållande anföra de
sakkunniga:

Det torde vara ofrånkomligt att kostnaderna för bevakning och utspisning
ävensom för anstaltens drift och skötsel i övrigt måste i proportion
till antalet fångar bliva högre vid en liten anstalt än vid en större sådan.
Vid en liten anstalt med dess ringa antal fångar kan någon arbetsdrift
i egentlig mening ej anordnas, varigenom fångvården ej kan i nämnvärd
grad tillgodogöra sig fångarnas arbetskraft. Ur denna synpunkt skulle
det vara önskvärt att kunna inskränka fångvårdsanstalterna till allenast ett fåtal.
Detta kan emellertid ej genomföras med hänsyn till vårt lands stora geografiska
sträckning, ty behovet av ortsfängelser är här kännbarare än i länder
med mera begränsade områden och tätare befolkning. Våra nuvarande kronohäkten
utgöra dessutom tingsställen i brottmål för omkringliggande härader
och vid ett vart av dessa emottagas rannsakningsfångar icke blott från ett
flertal tingslag utan, enligt därom träffade överenskommelser, jämväl från
de städer, där anstalterna äro belägna. Skall därför nedläggande av kronohäkten
ske, måste åtgärder vidtagas för anskaffande av rannsakningslokaler
och häkten för de häktades förvaring. De stads- och häradshäkten, som för
närvarande finnas, torde ej fylla rimliga fordringar på en fångvårdsanstalt.
De nuvarande ovissa förhållandena i fråga om brottsfrekvensen mana till försiktighet
i vad det gäller att indraga eller minska det nu tillgängliga utrymmet
i statens fångvårdsanstalter. Det är dessutom nödvändigt att söka hålla
transporterna av fångarna inom rimliga gränser. Med hänsyn till vad sålunda
anförts, anse de sakkunniga att nedläggande av något kronohäkte nu ej bör
äga rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

19

I stället liava de sakkunniga inriktat sin undersökning på att söka vidtaga
sådana åtgärder med kronohäktena att de, i den mån de tagas i anspråk för
vanligt fångförvar, organiseras på sådant sätt, som ur ekonomisk och rationell
synpunkt är lämpligast. Med hänsyn till att kronohäktena i Nyköping,
Västervik och Ystad användas, förutom såsom vanliga häkten, såsom specialanstalter
och jämväl i fortsättningen böra tagas i anspråk för samma ändamål,
hava dessa häkten ej ansetts böra upptagas till behandling i detta sammanhang.

Till ledning för bedömandet av användningen av övriga kronohäkten hänvisas
till nedanstående tabell över medeltalet häktade eller till urbota straff
dömda som under åren 1936—1940 varit intagna å följande kronohäkten:

Kronohäktet i

Häktade

Straff-

fångar

Fängelse-

fångar

Summa

Linköping...................................

i

32

12

45

Jönköping...................................

i

5

4

10

Kalmar......................................

2

3

9

14

Karlskrona..................................

1

4

10

15

Halmstad....................................

1

3

4

8

Falun.......................................

3

9

13

25

Sundsvall....................................

3

1

13

17

Östersund....................................

2

l

7

10

Umeå.......................................

3

3

12

18

Luleå.......................................

2

3

11

16

Visby.......................................

1

1

5

7

örebro......................................

2

2

8

12

Hudiksvall...................................

1

1

9

11

Haparanda..................................

1

1

4

6 1

I fråga om denna tabell anmärka de sakkunniga, att siffrorna i densamma
hänföra sig till en tidsperiod, beträffande vilken man helt allmänt kan
konstatera, att beläggningen å fångvårdsanstalterna på grund av bland annat
goda arbetsmöjligheter varit relativt liten. Det är vidare att märka, att
häktningsinstitutet numera användes mindre än förut samt att bötesfångarnas
antal gått ned på grund av omläggningen av bötesförvandlingen. Det är
emellertid troligt, att bötesfångarnas antal kommer att öka, när bötesförvandlingslagen
varit i tillämpning ännu någon tid, varjämte man torde böra
räkna med en ökad användning jämväl av häktningsinstitutet.

De i tabellen angivna siffrorna visa att vissa av kronohäktena haft en särskilt
låg beläggning. Alla skäl tala därför att den av 1940 års riksdag godkända
provisoriska planen beträffande kronohäktena göres definitiv från och
med budgetåret 1941/42. Dessa kronohäktens användning bör därför för
framtiden inskränkas med huvudsakligt syfte att tjänstgöra såsom rannsakningshäkten
samt för förvaring av bötesfångar. För att utmärka dessa häktens
huvudsakliga funktion böra de hädanefter benämnas rannsakningshäkten.
Såsom rannsakningshäkten synas böra upptagas kronohäktena i Kalmar.
Visbg, Halmstad, Hudiksvall, Östersund och Haparanda. De böra beräknas
normalt kunna mottaga vart och ett 10 fångar. Därest rannsaknings- och
bötesfångarnas antal vid något tillfälle ej skulle uppgå till 10, böra anordningar
vidtagas så att andra fångar med korta strafftider kunna förvaras i
häktet. På sådant sätt bör en tämligen konstant beläggningssiffra kunna hållas
vid dessa häkten. Bevakningspersonalens storlek bör bestämmas i enlighet
med nyss angivna beläggningssiffra. Enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelat
skulle personalen vid ett på sådant sätt organiserat rannsakningshäkte i
normala fall begränsas till en föreståndare och två vaktkonstaplar ävensom

20

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 194.

en vaktfru med skyldighet att jämväl tjänstgöra såsom kokerska. Dessa
rannsakningshäkten böra i enlighet med vad fångvårdsstyrelsen föreslagit
delvis avstängas, så att överflödigt utrymme ej drager kostnader för uppvärmning,
belysning och städning m. m. Det är möjligt att avstängningsåtgärder
medföra vissa mindre engångskostnader, men dessa torde kunna
täckas av anvisade medel för bestridande av reparations- och underhållskostnader
under fastighetsfonden.

Ifråga örn kronohäktet i Jönköping samt de kronohäkte!!, som ej äro specialanstalter,
d. v. s. de i Linköping, Karlskrona, Falun, Örebro, Sundsvall,
Umeå och Luleå anföra de sakkunniga:

Enär beläggningen å rannsakningshäktena enligt det föreliggande förslaget
skulle i möjligaste mån hållas nere vid 10 fångar per dag, måste fångvården
hava tillräckligt utrymme på annat håll för det antal fångar härutöver, som
eljest skulle hava förvarats å dessa häkten. Detta överskjutande antal fångar
hör intagas i de övriga för vanligt fångförvar avsedda fängelserna och endast
örn dessa fängelser visa sig otillräckliga härför bör beläggningen å rannsakningshäktena
ökas utöver nämnda siffra.

Med nuvarande beläggningssiffror skulle det visserligen vara möjligt att -—
eftersom ett utnyttjande i görligaste mån av de största fängelserna är ur ekonomisk
synpunkt mest fördelaktigt — reducera även sistnämnda kronohäkten
till rannsakningshäkten. Med hänsyn emellertid till nödvändigheten att möjliggöra
en viss elasticitet utan att ramen brister synas dessa häkten böra tills
vidare bibehållas såsom kronohäkten. Beträffande de nordligast belägna kronohäktena
föranleda även de långa och dyra fångtransporterna att endast
långtidsfångar böra förflyttas från dessa häkten.

För att även de kronohäkten, som ej föreslås nedflyttade lill rannsakningshäkten,
skola vara organiserade på billigaste sätt synes det lämpligt att man
liven för dessa utgår från en viss beläggningssiffra och att bevakningsstyrkans
storlek bestämmes härefter. Beläggningssiffran bör dessutom fixeras
med hänsyn tagen till häktenas belägenhet och användning. Även för dessa
kronohäkten bör gälla att om andra fängelser icke räcka till, denna beläggningssiffra
icke annat än tillfälligtvis bör få överskridas. Med dessa utgångspunkter
vilja de sakkunniga beträffande förstnämnda åtta kronohäkten föreslå
följande:

Kronohäktet i Linköping, som i kommunikationsavseende är välbeläget,
torde beräknas för en normalbeläggning av 20 fångar. Örebrohäktet är liksom
häktet i Linköping i avseende å kommunikationerna välbeläget och bör
vid behov kunna användas såsom reservutrymme för centralfängelset å Långholmen,
i den mån straffängelset i Västerås icke är tillräckligt härför. En normal
beläggningssiffra av 15 fångar synes böra sättas för detta häkte. Kronohäktet
i Jönköping, som nu huvudsakligen användes såsom sinnessjukavdelning
för straffriförklarade, men vilken avdelning torde kunna avvecklas, bör
liksom häktet i Örebro lämpligen beräknas för 15 fångar. Kronohäktet i
Karlskrona användes i stor utsträckning som militärhäkte. Så länge nu rådande
förhållanden fortfara, torde knappast någon större nedgång i militärfångarnas
antal kunna förväntas, varför detta häkte bör beräknas för 20
fångar per dag. Kronohäktet i Falun användes för närvarande för förvaring
av personer, som dömts för brott mot rikets säkerhet. Då en del av i häktet
intagna hava långa strafftider och ej ansetts böra sammanföras med andra
fångkategorier, bör häktet tills vidare beräknas för en beläggning av 20 fångar
per dag. För närvarande är fångantalet vid häktet i Falun ej mindre än 40,
men det synes ej lämpligt att utforma en på längre sikt avsedd organisation
med hänsyn till denna beläggningssiffra, utan det ökade personalbehovet bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 21

tillgodoses genom eljest tillgänglig personal eller ock tillfällig sådan. Sundsvalls
kronohäkte, som är beläget i ett utpräglat industridistrikt, bör beräknas
för ett dagsmedeltal av 15 fångar. Kronohäktena i Umeå och Luleå torde
på grund av sin belägenhet i norra Sverige och med hänsyn till de långa
transporterna i dessa trakter beräknas kunna mottaga vardera 20 fångar
per deg.

Ett kronohäkte med en beräknad medelbeläggning av 20 fångar synes kunna
organiseras med en bevakningspersonal på 7 personer under det att ett
kronohäkte med en beräknad beläggning av 15 fångar torde kunna svara för
fångvården med en bevakningsstyrka av 5 personer.

Även i kronohäktena böra avstängningsanordningar vidtagas för att förbilliga
driften.

Nedanstående sammanställning visar den föreslagna normalbeläggningen

å ifrågavarande krono- och rannsakningshäkten:

Anstalt

Nuvarande
antal cellér

Normal-

beläggning

Reserv-

utrymme

Personal-antal vid
beräknad
normal-beläggning

Kronohäktet i Linköping.......

71

20

51

7

> i Jönköping......

80

15

65

5

> i Karlskrona.....

68

20

48

7

> i Örebro .........

80

15

65

5

> i Falun..........

51

20

31

7

> i Sundsvall.......

39

15

24

5

» i Umeå..........

23

20

3

7

i i Luleå...........

33

20

13

7

Rannsakningshäktet i Kalmar ........

72

10

62

4

> i Visby...........

19

10

9

i

> i Halmstad ......

27

10

17

4

> i Hudiksvall .....

23

10

13

4

> i Östersund.......

29

10

19

4

> i Haparanda......

15

10

5

4

Summa

630

205

425

74

Sammanlagda antalet befattningshavare vid dessa häkten var vid årets början
116.

De sakkunniga hava tillika påpekat, att, örn beläggningen vid ifrågavarande
häkten skulle bliva högre än vad sålunda beräknats, detta bör föranleda personalökning
endast om normalbeläggningssiffran under en längre tid mera
avsevärt överskrides. De sakkunniga tillägga, att det självfallet icke varit deras
avsikt föreslå, alt det antal befattningshavare, som beräknats erforderligt
vid de olika häktena i fall av normalbeläggning, skall vara stationerat vid vederbörande
häkte även om den faktiska beläggningen är lägre. Skulle exempelvis
den verkliga beläggningssiffran under en längre tid komma att hålla
sig vid 10 och talar icke sannolikheten för att en ökning härav kommer alt
inträda inom en relativt snar framtid, bör del vara tillräckligt med en personaluppsättning
av 4 befattningshavare vid häktet. Skulle däremot en nedgång
av beläggningssiffran under den, för vilken personalen är beräknad, med
största sannolikhet anses vara av tillfällig natur, bör detta ej påverka bevakningspersonalens
storlek. Vad de sakkunniga anfört beträffande en viss tole -

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

rans i fråga om normalbeläggningssiffran för samtliga anstalter gäller sålunda
även i fråga örn krono- och rannsakningshäktena.

Vid beräknandet av personalbehovet har man utgått från att de vaktkonstap^,
som avdelats för fångtransporter, då de ej äro sysselsatta med transporter,
kunna biträda med bevakningstjänst inom häktena.

Specialanstalter.

Sinnessj ukavdeln ingar.

De sakkunniga hava därefter behandlat organisationen av fångvårdens specialanstalter.

För män avsedda sinnessjukavdelningar vid fångvården äro anordnade vid
nedannämnda fångvårdsanstalter med följande antal platser:

centralfängelset å Långholmen..................... 56 platser

» i Malmö.......................... 26 »

» i Härnösand...................... 10 »

vårdanstalten å Hall (efter färdigställandet) ........ 105 »

kronohäktet i Jönköping........................... 60 »

» i Västervik........................... 35 >,

» i Ystad............................... 15 »

Summa 307 platser.

Sinnessjukavdelningen vid Hallanstalten skall efter färdigställandet omfatta
en sluten avdelning på 82 platser och en öppen avdelning vid Håga på
23 platser. Sinnesundersökningar verkställas vid avdelningarna å Långholmen,
i Malmö, Härnösand och Västervik samt från och med år 1941 även
vid Hall. Straffriförklarade och sinnessjuka fångar hava varit intagna å
samtliga sinnessjukavdelningama; de straffriförklarade hava dock till största
delen sammanförts till sinnessjukavdelningen vid kronohäktet i Jönköping.

De för kvinnor avsedda sinnessjukavdelningarna vid fångvården äro förlagda
till dels centralfängelset å Långholmen med omkring 12 platser, dels
centralfängelset i Växjö med omkring 16 platser eller tillhopa omkring 28
platser. Vardera avdelningen är avsedd för undersökningsfält, straffriförklarade
och sinnessjuka fångar.

Medelbeläggningen av sinnessjuka fångar, straffriförklarade och undersökningsfall
har under år 1940 vid samtliga sinnessjukavdelningar varit:
Långholmen— 52.1 (56 platser) Jönköping... 64.1 (60 platser)

Malmö.......... 23.6 (26 » ) Ystad........ 14.9 (15 » )

Härnösand...... 6.5 (10 » ) Västervik____ 34.0 (35 > )

Växjö........... 13.2 (16 » ) Hall (1/12).. 20.0 (20 provisoriska platser)

Summa 228.4

I sina anslagspetita till 1940 års riksdag (se II ht sid. 49 ff.) framhöll
fångvårdsstyrelsen i fråga om sinnessjukavdelningen i Jönköping att de
kategorier av intagna, som vårdades där, komme att överföras till den nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

23

avdelningen å Hall. Mot Jönköpingsfängelsets användande som sinnessjukavdelning
hade under senare år riktats vissa erinringar. Dessa hade emellertid
mera avsett dess användande för förvaring av straffriförklarade under
långa tider. Då mot begagnande av avdelningen för undersökningar icke
riktats någon anmärkning, föreslog fångvårdsstyrelsen, att till avdelningen
förlädes ett större antal undersökningar, varigenom den planerade anordningen
att å Hall reservera ett tiotal platser för undersökningsfall kunde
tillsvidare anstå, varemot sinnessjukavdelningen vid kronohäktet i Västervik
icke vidare behövde tagas i anspråk för sinnesundersökningar.

I fråga örn straffriförklarade samt sinnessjuka föreslog fångvårdsstyrelsen,
att dessa kategorier i första hand borde förläggas, de yngsta till
sinnessjukavdelningen vid kronohäktet i Ystad med 15 platser och de övriga
till sinnessjukavdelningen å Hall med 105 platser. Med hänsyn tagen till eventualiteten
att ytterligare platsutrymme kunde bliva erforderligt hade styrelsen
ansett, att jämväl kronohäktet i Västervik med sina 35 vårdplatser kunde
behöva tagas i anspråk för straffriförklarade och sinnessjuka fångar.

Medicinalstyrelsen, som hördes över fångvårdsstyrelsens förslag, avstyrkte
detsamma i vad det avsåg Jönköpingsavdelningens användande för undersökningsfall
i den utsträckning fångvårdsstyrelsen tänkt sig. Lokalerna vore
nämligen bristfälliga och om de skulle användas måste de avsevärt omändras.
Beträffande den nya sinnessjukavdelningen å Hall ansåge medicinalstyrelsen,
att de därstädes av fångvårdsstyrelsen ursprungligen för undersökningsfall
reserverade 10 platserna borde utnyttjas för att i första hand möta
den stegrade efterfrågan på undersökningsmöjligheter, med vilken fångvårdsstyrelsen
räknat. Skulle det visa sig behövligt, kunde en avdelning på 10
platser för undersökningar anordnas vid Jönköpingsfängelset.

Departementschefen yttrade i 1940 års statsverksproposition beträffande
denna fråga, att de straffriförklarade, som förvarades i Jönköpingshäktet,
kunde överflyttas till Hall. Då fångvårdsstyrelsens förslag att anordna en
undersökningsavdelning i Jönköping föranledde vidlyftiga ombyggnadsarbeten,
torde det ytterligare behovet av platser för sinnesundersökningar kunna
på ett tillfredsställande sätt tillgodoses genom att man, i överensstämmelse
med vad som ursprungligen varit avsett, reserverade ett visst antal platser för
undersökningsfall vid sinnessjukavdelningen å Hall. Någon ny undersökningsavdelning
i Jönköping skulle alltså icke bliva erforderlig.

1940 års lagtima riksdag förklarade, att Kungl. Maj:ts förslag icke givit
anledning till erinran.

Beträffande sinnessjukavdelningarna yttra sig de sakkunniga på följande
sätt:

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava vid sin undersökning funnit
den plan, som av Kungl. Maj:t och riksdagen anvisats för ordnande av fångvårdens
sinnessjukvård, ändamålsenlig. Genom den koncentrering av sinnessjukvården,
som möjliggöres genom Hallanstaltens tillkomst, kunna de anstalter,
som endast provisoriskt måst tagas i anspråk för sådan vård, upphöra
att användas såsom sinnessjukavdelningar.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Då fångvården, sedan Hallanstaltens sinnessjukavdelning helt tagits i bruk,
disponerar över (307 + 28 -—-60 =) 275 platser, om man frånräknar Jönköpingsavdelningen,
torde av den föreliggande statistiken att döma tillräckligt
platsutrymme finnas för straffriförklarade, sinnessjuka fångar och undersökningsfält.
De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava därför funnit, att
sinnessjukavdelningen vid Jönköpingsfängelset kan avvecklas. Fångvårdsstyrelsen
har emellertid framhållit, att vissa hinder föreligga mot att under år
1941 taga helt i bruk sinnessjukavdelningarna å Hall, enär bland annat tillräckliga
personalbostäder ännu ej finnas där. Det torde därför bliva erforderligt
att under år 1941 och kanhända även under viss del av år 1942 provisoriskt
använda Jönköpingsavdelnfngen. Även om Jönköpingshäktet såsom
sinnessjukavdelning nedlägges, innebär detta icke att de nuvarande anordningarna
inom anstalten för sinnessjukvårdens tillgodoseende skola slopas.
De böra i stället bibehållas så att avdelningen vid uppkommande behov kan
utan tidsutdräkt tagas i bruk. Skulle ett mera stadigvarande behov av platser
å sinnessjukavdelningarna uppstå, torde böra övervägas att utvidga Hallanstaltens
sinnessjukavdelning genom uppförande av flera paviljonger.

På grund av den kritik, som gång efter annan riktats mot att straffriförklarade
förvaras under längre tider å fångvårdens sinnessjukavdelningar,
må framhållas angelägenheten av att statens sinnessjukvård söker att utan
större tidsutdräkt mottaga de straffriförklarade.

Skulle en större ökning av undersökningsfallen inträffa, kan vid Hallanstalten
anordnas ytterligare 10 platser. Fångvården måste i så fall erhålla
medel till avlönande av ytterligare en undersökningsläkare.

Anstalter för förminskat tillräkneliga förbrytare och
återfallsförbrytare.

De förminskat tillräkneliga manliga förbrytarna över 21 år förvaras för
närvarande i centralfängelset (vårdanstalten) i Norrköping och å vårdanstalten
å Hall. Sådana förbrytare under 21 år äro intagna å kronohäktet i Ystad.
Kvinnliga förminskat tillräkneliga förvaras å centralfängelset i Växjö. Manliga
internerade äro intagna å straffängelset i Karlstad och vårdanstalten å
Hall och kvinnliga å centralfängelset i Växjö.

Hallanstalten har 100, Norrköpingsanstalten 80 och Ystadsanstalten 15
platser eller tillhopa 195 platser. Karlstadsfängelset har plats för cirka 50 internerade
samt Växjöfängelset för cirka 5 förvarade och internerade.

Nedanstående uppgifter torde lämna vägledning för beräknandet av platsbehovet
för de förvarade och internerade:

Förvarade

Internerade

män

kvinnor

summa

män

kvinnor

summa

Kvarvarande l/i 1940...............

t-1

o

o

1

101

30

30

> 31/l2 » ...............

113

2

115

27

_

27

Nykomna under 1940 ................

CO

(M

2

30

1

—

l

Antalet nykomna förvarade och internerade har, sedan resp. lagar den 22
april 1927 trädde i kraft den 1 januari 1928, utgjort:

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

25

Å r

Nykomna

förvarade

Ny-

komna

interne-

rade

Å r

Nykomna

förvarade

Ny-komna j
interne-rade

män

kvinnor

män

kvinnor

1928 .............

2

1

3

1935 ............

24

1

1929 .............

23

—

7

1936 ............

18

—

3

1930 .............

15

—

15

1937 ............

30

—

2

1931.............

11

—

12

1938 ............

25

—

3

1932 .............

17

2

12

1939 ............

27

—

—

1933 .............

24

3

6

1940 ............

28

2

1

1934 .............

24

—

2

I den proposition (nr 220) till 1938 års riksdag, vari förslag framlades om
uppförande av anstalten å Hall, beräknades platsbehovet för manliga förvarade
och internerade till 300 platser efter nya förvarings- och interneringslagens
ikraftträdande. Under förutsättning att de redan i bruk varande anstalterna
för motsvarande ändamål — förvaringsanstalten i Norrköping och
interneringsanstalten i Karlstad — bibehölles, ansågs det platsbehov, som
borde tillgodoses genom nybyggnad, kunna begränsas till 200 platser. I överensstämmelse
härmed beräknades att den nya anstalten vid full utbyggnad
skulle omfatta detta platsantal.

I sin skrivelse (nr 291/1938) i anledning av nämnda proposition, i vilken
skrivelse riksdagen godkände det av Kungl. Majit framlagda förslaget, framhöll
riksdagen bland annat, att genom att Hall toges i anspråk för fångvårdens
räkning möjligheter öppnade sig att planmässigt tillgodose även andra aktuella
önskemål inom fångvården. I sådant hänseende riktades uppmärksamheten
på möjligheten att centralisera all vård av förminskat tillräkneliga förbrytare
över 21 år till Hall och därigenom frigöra den nuvarande Norrköpingsanstalten
för fångvårdens allmänna behov.

Departementschefen uttalade i 1940 års statsverksproposition (11 ht sid.
68) att, därest den nya förvarings- och interneringslagens ikraftträdande
uppskötes, Hallanstalten borde tagas i anspråk för att tillgodose det nuvarande
platsbehovet för bland annat förvarade. Härigenom öppnades möjlighet
att företaga en ur besparingssynpunkt fördelaktig koncentration inom
fångvården. Hela det klientel av förvarade, som vore intaget i Norrköpingsanstalten,
ävensom en mindre del av interneringsklientelet å straffängelset i
Karlstad kunde nämligen då överflyttas till Hallanstalten. Därest Norrköpingsanstalten
frigjordes, kunde klientelet från vissa andra anstalter sammanföras
till Norrköping.

Mot detta uttalande hade riksdagen intet att erinra.

Beträffande anstalterna för förvarade och internerade hava de sakkunniga
yttrat följande:

De sakkunniga hava tillsammans med fångvårdsstyrelsen undersökt möjligheterna
att genomföra den av Kungl. Majit föreslagna och av riksdagen
godkända planen för en koncentration av vården av de förvarade och internerade.
Under år 1940 hava de förvarade och internerade i medeltal uppgått

26

Kungl. Majlis proposition nr 194.

till 111.7 respektive 30.0. Det hittills disponibla utrymmet utgör: för förvarade
i Norrköpingsfängelset 80, i Växjöfängelset 5 och i Ystadshäktet 15 platser;
för internerade i straffängelset i Karlstad 50 platser. Genom Hallanstalten har
fångvården emellertid tillförts ytterligare 100 platser.

Enligt planen skulle hela klientelet av förvarade i förvaringsanstalten i
Norrköping och en mindre del av interneringsklientelet å straffängelset i Karlstad
överflyttas till Hallanstalten. Vid närmare övervägande har det emellertid
befunnits, att man kunde erhålla en lämpligare organisation genom en viss
ändring av denna plan. Vissa förvarade hade nämligen visat sig vara så
svårskötta, att de icke borde intagas å Hall utan i stället kvarbliva vid Norrköpingsanstalten,
som bättre lämpade sig för dylikt klientel. Enligt gjorda
beräkningar skulle vid Norrköpingsanstalten erfordras ett 40-tal platser för
det svårskötta klientelet. Endast de mera lättskötta skulle sålunda överföras
till Hall. Då Norrköpingsanstalten genom de under senare år vidtagna om- och
tillbyggnaderna lämpade sig väl för specialvård, hade de sakkunniga och
fångvårdsstyrelsen vidare enats om att föreslå, att den del av anstalten, som
ej erfordras för de förvarade, skulle utnyttjas för de — i första hand svårskötta
—- förvarade, som ej kunna beredas plats å Hallanstalten. Vidare skulle
en del av interneringsklientelet å Karlstadsanstalten överföras till Norrköpingsanstalten.
Genom de nu föreslagna åtgärderna skulle vårdanstalterna å
Hall och i Norrköping kunna i största möjliga utsträckning utnyttjas och beläggas.
I stället skulle straffängelset i Karlstad icke vidare behöva tagas i
anspråk såsom interneringsanstalt utan, såsom tidigare nämnts, i sin helhet
kunna användas för vanligt fångförvar. Vid omdisposition av de förvarade
och internerade i samband med Hallanstaltens färdigställande hade fångvårdsstyrelsen
följt den sålunda uppgjorda planen. Den bevakningspersonal,
som nu funnes anställd för de internerade vid straffängelset i Karlstad, kunde
till följd därav överflyttas till anstalterna å Hall och i Norrköping.

Ungdomsfängelseorganisationen.

I 1940 års statsverksproposition (II ht sid. 42 ff.) lämnades en redogörelse
lör de åtgärder, som vidtagits för att tillgodose behovet av vårdplatser för män,
som ådömts ungdomsfängelse.

Följande sammanställning ger en översikt av ungdomsfångelseorganisationens
omfattning den 1 januari 1941 ävensom fördelningen av de män,
som vid samma tidpunkt voro intagna å ungdomsanstalt eller ungdomsavdelning: -

Öppna anstalter

A n

t a l

platser

intagna

å Skenäs .............

90

66

» Mäshult ...........

25

21

115

87

Slutna anstalter

A n

t a i

platser

intagna

27

27

50

35

15

15

92

77

i Nyköping

> Uppsala .

> Ystad ....

Utöver ovan redovisade 164 män var en man avviken och en intagen på
sjukhus. Hela antalet intagna män utgjorde alltså 166.

För kvinnor är anordnad dels en mottagnings- och övervakningsavdelning
vid centralfängelset i Växjö, dels ock en ungdomsanstalt å Viebäck, vilken
anstalt tillhör Svenska diakonissällskapet.

27

Kungl Maj.ts proposition nr 194.

Enligt tillgänglig statistik för år 1940 voro å ungdomsanstalterna

kvarvarande 1/1 1940
> 31/12 »

nykomna under 1940 ..

män

kvinnor

summa

168

11

179

166

23

189

136

18

154.

Sedan lagen om ungdomsfängelse trädde i kraft den 1 januari 1938, har
intagningsfrekvensen per år varit följande:

år 1938 ................ 112 män, 4 kvinnor, inalles 116 nykomna

» 1939 ................ 166 » 8 » » 174 >

» 1940 ................ 136 > 18 » » 154 »

Medelbeläggningen per dag har under år 1940 utgjort 170.4 personer.

I detta sammanhang må erinras om de anmärkningar, som riksdagens
år 1938 församlade revisorer på sin tid framställde med avseende å vissa förhållanden
inom ungdomsanstaltsorganisationen, bland annat splittringen av
klientelet å ett flertal anstalter (revisorernas berättelse sid. 16 o. f.; jfr prop.
2/1939, bil. 11, sid. 107).

Departementschefen uttalade vid anmälan av anslag för budgetaret 1940/
41 till fångvården i vad avsåg ungdomsanstaltsorganisationen (se II ht 1940
sid. 71) att han såväl med hänsyn till angelägenheten av att på bästa sätt
ordna vården vid ungdomsanstalterna som av ekonomiska skäl anslöte sig
till uppfattningen, att en organisation med verksamheten fördelad på ett
flertal anstalter borde tillsvidare bibehållas.

Emot detta uttalande gjorde riksdagen ej någon erinran.

Beträffande ungdomsfängelseorganisationen framhålla de sakkunniga:

De hade ej kunnat undgå att finna det ur ekonomisk synpunkt irrationellt
att splittra klientelet på så många anstalter. Det hade måhända ur denna
synpunkt varit önskvärt att kunna sammanföra hela ungdomsfängelseklientelet
till en enda anstalt, varigenom personal- och driftkostnaderna kunnat
nedbringas. De sakkunniga hava också särskilt fäst sig vid att Skenäsanstaltens
nya paviljong ej tagits i bruk förrän under innevarande år och det i
ganska ringa omfattning. Fångvårdsstyrelsen har emellertid vid förhandlingar
med de sakkunniga meddelat, att enligt styrelsens uppfattning det
kunde förväntas, att antalet å ungdomsanstalten intagna skulle komma att
ökas dels på grund av befarad större ungdomsbrottslighet och dels enär
ökade svårigheter befarades uppkomma för utskrivning av ungdomsfängelsefångar,
varigenom anstaltsvistelsen komme att förlängas. Fran fångvårdsstyrelsens
sida har dessutom starkt betonats, att uppdelningen av klientelet på
sätt som skett visat sig ur behandlingssynpunkt mycket lycklig. Ett avsteg
härifrån skulle åtminstone under nuvarande förhållanden menligt inverka
på vårdresultatet. Inför dessa av fångvårdsstyrelsen framförda skäl hava
de sakkunniga ej ansett sig böra föreslå någon ändring i organisationen. De
sakkunniga förutsätta dock att frågan följes och att, i den mån så låter sig
göra utan eftersättande av vårdresultatet, åtgärder vidtagas för att i större
omfattning än nu utnyttja den nya paviljongen å Skenäs.

Fångvårdsstyrelsen har ifråga örn de sakkunnigas organisationsförslag
anfört följande:

När styrelsen nu i stort sett tillstyrker, vad de sakkunniga föreslagit, till -

Få» yvar (lusty
reineus särskilda
merling
angående organisationen.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

later sig styrelsen emellertid ånyo understryka angelägenheten av att fångvårdens
organisation snabbt kan anpassas till ett med hänsyn till arbetsuppgifterna
förändrat läge. Den fortgående ökningen av fångvårdsanstalternas
beläggning tilldrar sig härvid särskild uppmärksamhet. Till belys
ning härav vill styrelsen meddela, att antalet till frihetsstraff dömda personer
under detta år, till och med den 21 mars, enligt vad straffregistret utvisar,
omfattar 250 flera fall än under samma tid i fjol. Då den befintliga
personalen icke kan på ett ur samhällssäkerhetens synpunkt betryggande sätt
omhänderhava bevakningen av ett nämnvärt större antal fångar än det nuvarande
(den 1 mars 1941 2,091), torde det vara klart, vilket de sakkunniga
också medgiva, att den här föreslagna, närmast för normala tider avsedda
organisationen kan komma att visa sig otillräcklig i nuvarande tidsläge.
Förstärkning beträffande personalen kan bliva erforderlig icke blott i avseende
å ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare utan jämväl i fråga
örn läkare och predikanter lii. fl.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört rörande vårdanstalten å Hall
vill styrelsen understryka, att för anstaltens utnyttjande i full omfattning,
vilket delvis är en förutsättning för genomförande av ändringar beträffande
andra anstalter, kräves uppförandet av de familjebostäder, vartill medel vid
innevarande års riksdag anvisats å beredskapsstat. Det är synnerligen påkallat,
att dessa byggnadsarbeten kunna igångsättas snarast möjligt.

Vad angår innehållet i övrigt i de sakkunnigas betänkande tillåter sig styrelsen
göra erinringar allenast på ett par punkter.

Styrelsen har icke velat motsätta sig att straffängelserna i Kalmar, Jönköping
och Linköping, som vid 1940 års riksdag provisoriskt nedflyttades
till kronohäkten, nu definitivt överföras till denna anstaltskategori. Vad
Jönköpingsfängelset beträffar toi''de emellertid den anordningen böra träffas,
att så länge fängelset i någon större omfattning nyttjas såsom sinnessjukavdelning
vikarie för styresmannen erhåller avlöning, såsom om nedflyftning
icke ägt rum. Denna regel gäller f. n. beträffande det likaledes
till kronohäkte provisoriskt nedflyttade straffängelset i Falun.

Ifråga om sistnämnda anstalt kan fångvårdsstyrelsen icke ansluta sig till
de sakkunnigas förslag örn anstaltens definitiva överförande till kronohäktesklassen.
Fängelset intar för närvarande en särställning inom organisationen,
i det att dit överföras fångar, som gjort sig skyldiga till brott mot 8
kap. S. L. och i regel ådömts långa straff. Då de flesta av dessa fångar äro
utlänningar och därtill ofta nervösa och oroliga, ålägger fängelset sina befattningshavare
särskilt ansvar; fångarna äro närmast hänförliga till central -fängelsekategorien. Härtill kommer, att styresmannen måste besitta språkkunskaper
för att kunna fullgöra sina uppgifter. Att så länge dessa förhållanden
bestå, klassificera fängelset som kronohäkte är enligt styrelsens
mening ägnat att ge en oriktig föreställning örn dess uppgifter och betydelse.
Då den av de sakkunniga föreslagna åtgärden icke medför någon omedelbar
besparing för statsverket, i varje fall icke under budgetåret 1941/42, hemställer
styrelsen att Falufängelset måtte bibehållas som straffängelse.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle sex kronohäkten eller till kronohäkten
provisoriskt nedflyttade straffängelse!- benämnas rannsakningshäkten
med huvudsaklig uppgift att mottaga och vårda häktade och bötesfångar.
Mot denna inskränkning i anstalternas arbetsuppgifter bar styrelsen intet
att erinra. Styrelsen ifrågasätter emellertid, om den vidtagna organisationstörändringen
behöver markeras även genom införande av en ny anstaltskategori.
Vad man önskar vinna med organisationen, lärer kunna uppnås
utan ändring av dessa häktens benämning. Styrelsen tillåter sig därför
till övervägande framföra det förslaget, alt samtliga kronohäkten och rann -

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

sakningshäkten liksom nu är fallet bibehålla benämningen kronohäkten.
Eventuellt kan i regleringsbrevet angivas, att de av de sakkunniga såsom
rannsakningshäkten betecknade anstalterna få en mera begränsad arbetsuppgift.

övriga organisations- och personalfrågor.

Personalantalet vid fångvårdsanstalterna har under senare år varit i ständigt De
stigande, under det att fångantalet däremot hållit sig ganska konstant. Detta
belyses närmare av nedanstående tabell:

Å r

P e

r s o n

a 1

Antal ordinarie
personal

Antal eo
personal

Summa

1925/26 ......................

525

41

566

1935/36 ......................

534

99

633

1936/37 ......................

534

99

633

1937/38 ......................

536

115

651

1938/39 ......................

536

143

679

1939/40 ......................

537

165

702

Härutöver har tidvis varit anställd viss tillfällig personal.

Såsom framgår av de förut lämnade beläggningssiffrorna var medeltalet
fångar 1925 1,751. Under åren 1935—1940 var medeltalet mellan 1,723 och
1,934.

Ökningen av personalen har till väsentlig del betingats av den arbetstidsreglering,
som under senare år genomförts inom fångvården, frågan örn arbetstidsregleringen
har emellertid av riksdagen satts i visst samband med
en koncentration och en fortsatt rationalisering av fångvårdsväsendet. Sålunda
må erinras örn riksdagens uttalande i skrivelse nr 2/1937 punkt 28,
däri riksdagen förutsatte att vid arbetstidsregleringens genomförande nödig
hänsyn foges till det minskade personalbehov inom fångvården i dess helhet,
som uppstått eller inom den närmaste framtiden kunde förväntas uppsta till
följd av minskad beläggning å vissa anstalter, centralisering av anstaltsvården
samt fortsatt rationalisering i övrigt inom fångvårdsväsendet, att riksdagen
ur denna synpunkt ville understryka önskvärdheten av att nyanställning av
personal i görligaste mån begränsades genom befattningshavares förflyttning
anstalterna emellan eller på annat sätt samt att enligt riksdagens mening
såsom en allmän regel vid genomförandet av arbetstidsregleringen borde
gälla, att i samband därmed verkställdes undersökning örn och i vad mån
nyanställning av personal kunde undvikas genom en rationellare planläggning
och organisation av förekommande arbete.

I statsverkspropositionen till 1939 års lagtima riksdag (se II ht sid. 43)
föreslog föredragande departementschefen ytterligare begränsning av arbetstiden
till 48 timmar i veckan. Han framhöll, alt, sedan denna arbetstid med

sakkun niga.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ingången av år 1939 införts för sjukhus- och ekonomipersonalen vid sinnessjukhusen,
en motsvarande lättnad borde beredas jämväl bevakningspersonalen
vid fångvårdsanstalten^. Av hänsyn till de praktiskt-organisatoriska
förhållandena torde emellertid ett successivt genomförande av reformen böra
ske. De av 1937 års riksdag framförda synpunkterna borde därvid beaktas.
Departementschefen förordade därför, att för budgetåret 1939/40 medel ställdes
till fångvårdsstyrelsens förfogande för en begränsning av arbetstiden
enligt vad nyss sagts, i första hand för sådana befattningshavare vid fångvårdsanstalterna,
vilkas tjänstgöring vore särskilt betungande.

Riksdagen meddelade i skrivelse nr 2/1939, att riksdagen godkänt förslaget
örn ytterligare begränsning av arbetstiden för bevakningspersonalen till 48
timmar per vecka. I likhet med departementschefen förutsatte riksdagen, att
vid arbetstidsregleringens genomförande noga beaktades de synpunkter, som
av 1937 års riksdag framhållits ifråga om genomförandet av den då beslutade
arbetstidsbegränsningen.

Kungl. Majit meddelade i skrivelse den 28 april 1939 föreskrifter beträffande
arbetstidsregleringen i enlighet med riksdagens beslut.

Beträffande arbetstidsregleringen hava de sakkunniga framhållit, att vid
vissa fångvårdsanstalten där ett mera svårskött klientel funnes intaget, den
kortare arbetstiden under normala förhållanden måhända kunde anses motiverad
men däremot knappast vid de mindre anstalterna, där fångbeläggningen
varit ringa och klientelet huvudsakligen förvarats i cell. Emellertid har
chefen för socialdepartementet i statsverkspropositionen till 1941 års riksdag
(V huvudtiteln sid. 164) i fråga om arbetstiden uttalat, att situationen ännu
icke kan anses vara sådan, att den motiverade ett avsteg från statsmakternas
principbeslut om 48 timmars arbetsvecka vid sinnessjukhusen. Departementschefen
erinrade i detta hänseende om, att Kungl. Majit hittills icke
funnit sig böra utnyttja av riksdagen lämnat bemyndigande att generellt dispensera
från tillämpningen av gällande bestämmelser örn arbetstidens begränsning.

På grund av vad sålunda förekommit hava de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen
ansett sig böra avstå från att föreslå en återgång till längre arbetstid
utan inskränkt sig att förorda, att vid de fångvårdsanstalter, där arbetstidsregleringen
ej genomförts, denna bör tillsvidare anstå.

Beträffande frågan örn personalantalet vid statens fångvårdsanstalter hava
de sakkunniga lämnat följande redogörelse:

Tillgängliga statistiska uppgifter angående antalet fångar per befattningshavare
synas giva vid handen, att befattningshavarnas antal är anmärkningsvärt
stort, men frånräknas den personal, som är anställd för yrkesdrift,
expeditionsgöromål och fångtransporter, bliver jämförelsen betydligt gynnsammare.
Den under senare år införda särbehandlingen av vissa kategorier
av brottslingar kräver stor personal, särskilt i de fall då anstalterna äro
öppna. Även fångklientelets sysselsättning å anstalterna inverkar på personalbehovet.
Sålunda erfordras större bevakning vid ett jordbruksfängelse, örn
fångarnas pålitlighet ej fullständigt prövats, än vid en fångvårdsanstalt, där
fångarna äro sysselsatta i celler eller i låsta verkstadsavdelningar. Arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

31

tidsregleringen samt den utvidgade rätten till semester och kostnadsfri ledighet
hava jämväl föranlett betydliga personalökningar.

Vidkommande först personalen vid centralfängelserna och sträf fängelserna
är antalet fångar per fångvårdsman större än vid kronohäktena. Det är
också en känd regel, att personalkostnaderna förbilligas per enhet ju större
anstalten är. Vid centralfängelset i Mariestad, som är jordbruksfängelse och
under vilket lyder fångkolonien vid Rödjan, är anstaltspersonalen stor i förhållande
till fångantalet. Förklaringen härtill ligger i att fångarna sysselsättas
i jordbruksarbete i nästan full frihet samt att för fångkolonien, som ligger
på ett ganska långt avstånd från fängelset, måste hållas en jämförelsevis stor
bevakningsstyrka. Fångvårdsstyrelsen har emellertid sin uppmärksamhet
riktad på förhållandet och har redan vidtagit åtgärd att överflytta en del
befattningshavare från Mariestad till annan anstalt. Det synes vidare lämpligt
att straffängelserna i Kristianstad och Vänersborg bättre än hittills utnyttjas.

Vid nu anförda förhållanden hava de sakkunniga, som ej funnit sig böra
föreslå någon omorganisation av centralfängelserna och straffängelserna,
låtit bero ifråga om personalen för bevakning och yrkesdrift vid dessa anstalter.

De sakkunniga hava däremot ifråga om personalen vid de nuvarande
kronohäktena föreslagit vissa personalindragningar. Därest den organisation
av kronohäkten, som de sakkunniga föreslagit, vinner godkännande, kunna 2
extra ordinarie överkonstaplar (Eo 8) och 18 extra ordinarie vaktkonstaplar
(Eo 6) frigöras, varjämte föreståndarna vid vissa rannsakningshäkten torde
kunna nedflyttas i lägre lönegrader, åtgärder som också verka i besparingsavseende.

I fråga om specialanstalterna hava de sakkunniga föreslagit vissa åtgärder
för koncentrering av driften, men då dessa anstalter på grund av sin
karaktär äro särskilt personalkrävande samt Hallanstalten ännu ej erhållit
erforderlig personal, hava de sakkunniga i samråd med fångvårdsstyrelsen
ej ansett sig kunna föreslå annan begränsning av personalen å dessa anstalter
än indragning av en vakant ordinarie assistentbefattning av 3:e klass (A
16), nu placerad vid straffängelset i Karlstad, samt en e. o. uppsyningsmansbefattning
vid vårdanstalten å Hall (Eo 10).

De sakkunniga hava vidare i sin undersökning upptagit till behandling ett
spörsmål i besparingssyfte, som berör samtliga fångvårdsanstalter, nämligen
förbilligande av expeditions- och redogörargöromålen.

Organisationsnämnden har i sitt betänkande beträffande användningen av
billigare arbetskraft för expeditionsgöromålen uttalat att bevakningspersonalen
borde bättre utnyttjas genom att i största möjliga utsträckning användas
för sin egentliga uppgift, d. v. s. bevakning med därtill hörande sysslor
av olika slag. Det förekommande skrivarbetet, i stor utsträckning bestående
i förande av diarier och andra förteckningar, utskrivande av avlöningslistor,
uppsättande av enklare skrivelser och dylikt, torde vara av sådan beskaffenhet,
att det väl lämpar sig för kvinnlig personal. Emellertid kan man endast
i viss utsträckning gå denna väg, enär en del av nu förevarande arbete är
av den beskaffenhet, att den därmed sysselsatta personalen även måste
vistas uti själva fängelset för inhämtande av nödiga uppgifter och dylikt.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Fångvårdsstyrelsen har såväl i yttrande över organisationsnämndens förslag
som i vissa anslagspetita, nu senast i skrivelsen den 27 augusti 1940,
föreslagit inrättandet av kvinnliga skrivbiträden å fängelsernas expeditioner.

Antalet kvinnliga biträden har också successivt ökats och redan nu finnas
vid fångvårdsanstalterna anställda 4 kvinnliga kontorsbiträde!! och 14 kvinnliga
skrivbiträden.

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen uppgiva att nied dylika göromål
sysselsättas — förutom 2 kamrerare och nyss angivna kvinnliga biträden —
13 assistenter, 8 överkonstaplar (eller i vissa fall första vaktfruar) samt 10
vaktkonstap^ (eller i vissa fall vaktfruar). Dessutom biträda 32 fångar vid
expeditionsarbetet. Av assistenterna är det emellertid endast en, avsedd för
centralfängelset å Långholmen, som kan sägas uteslutande upptagen av expeditionsgöromål.
Beträffande övriga av de nämnda assistenterna må framhållas
att det åligger assistent att vara styresmannens ställföreträdare, varjämte
han har att fullgöra åtskilliga uppgifter, som beröra bevakning och
arbetsdrift vid anstalten samt proviantredovisningen utan att dessa direkt
äro expeditionsgöromål. Även ifrågavarande överkonstaplar och vaktkonstaplar
hava givetvis att fullgöra andra göromål än expeditionsgöromål.
De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen framhålla vidare att, då rättssäkerheten
kräver att allt som rör fångarna och deras rätt handhaves med största
noggrannhet och omsorg, det ej kan undvikas att skrivgöromålen bliva betungande
och personalkrävande. Nuvarande kristider med dess många särskilda
föreskrifter beträffande folkförsörjningen hava ytterligare ökat arbetsbördan
på fängelseexpeditionerna.

Förutom nu uppräknad personal -—• kamrerare, biträden, assistenter, överkonstaplar
och vaktkonstaplar — finnas befattningshavare som i huvudsak
fullgöra bevakningstjänst men i vissa fall ägna en del av sin arbetstid åt
expeditionsgöromål.

De sakkunniga hava uttalat, att de ansluta sig till organisationsnämndens
förslag att bättre utnyttja den nu å expeditions- och redogörarexpeditionerna
anställda manliga personalen genom att den i stället i största möjliga omfattning
användes för bevakning och därtill hörande sysslor. Enligt vad som
framgått vid samråd med fångvårdsstyrelsen skulle genom att i större utsträckning
än hittills anlita kvinnlig biträdespersonal å fångvårdsanstalternas
expeditioner vissa där nu sysselsatta ordinarie befattningshavare kunna
övergå till bevakningstjänst, samt i följd därav 3 extra ordinarie överkonstaplar
och 9 extra ordinarie vaktkonstaplar kunna indragas. Dessutom kan en
extra ordinarie assistent av 3:e klass (Eo 16) indragas. Därest expeditionslokalerna
vid centralfängelset å Långholmen och kronohäktesavdelningen därstädes
såsom förut nämnts förläggas till en byggnad, torde ytterligare indragningar
av manlig personal kunna ske, men detta förutsätter att anslag
beviljas för en tillbyggnad.

De av de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen sålunda föreslagna åtgärderna
skulle alltså medföra frigörande eller indragning av följande personal,
nämligen:

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

33

1 ordinarie assistent av 3:e klass (A 16),

1 extra ordinarie assistent av 3:e klass (Eo 16),

1 extra ordinarie uppsyningsman (Eo 10),

5 extra ordinarie överkonstaplar (Eo 8), samt

27 extra ordinarie vaktkonstaplar (Eo 6) eller tillhopa

35 befattningar.

Samtidigt med att vissa befattningshavare kunna frigöras eller indragas,
erfordras på vissa håll ny personal. Först och främst är detta erforderligt för
att Hallanstalten skall kunna i sin helhet tagas i bruk. Vid 1939 års lagtima
riksdag beslöts anslag till följande extra ordinarie befattningshavare, nämligen
1 direktör av 2:a klass (Eo 26), 1 kamrerare tillika arbetsföreståndare
(Eo 22), 1 assistent av 2:a klass (lantbruksinspektor) (Eo 18), 2 uppsyningsman
(Eo 10), 1 yrkesmästare av l:a klass (maskinist) (Eo 10), 4 överkonstaplar
(därav en tjänstgörande såsom rättare) (Eo 8), 20 vaktkonstaplar
(Eo 6), 1 första vaktfru (Eo 6) och 2 skrivbiträden (Eo 2) eller sammanlagt
33 befattningshavare.

I anslagsäskanden till 1940 års riksdag begärde fångvårdsstyrelsen ytterligare
2 assistenter av 2:a klass, 1 uppsyningsman, 3 yrkesmästare av l:a
klass, 3 överkonstaplar, 3 yrkesmästare av 2:a klass, 15 vaktkonstaplar samt
2 första vaktfruar, därav en sjuksköterskeutbildad och en arbetsledare, eller
tillhopa 29 befattningshavare. Detta innebar, att antalet befattningar vid
Hall — frånsett de som flyttats från annan anstalt — begränsats från ursprungligen
beräknade 82 till (33 + 29) 62.

I statsverkspropositionen till fjolårets lagtima riksdag (se II ht. 1940 sid.
69 ff.) anförde jag beträffande den av fångvårdsstyrelsen föreslagna personalökningen,
att genom förändring av vissa av fångvårdsanstalterna till kronohäkten
av mindre typ så stor del av personalen frigjordes, att en betydande
del av personalbehovet vid Hallanstalten kunde tillgodoses utan anställande
av nya befattningshavare. Härigenom skulle möjliggöras en avsevärd begränsning
av utgifterna å fångvårdens avlöningsanslag. Med hänsyn härtill
föreslogs att medel skulle av riksdagen anvisas endast till följande extra ordinarie
personal, nämligen 1 assistent av 2:a klass (Eo 18), 1 yrkesmästare
av l:a klass (Eo 10) och 2 yrkesmästare av 2:a klass (Eo 8). Riksdagen
beslöt i enlighet härmed.

I fråga örn personalen vid Hallanstalten yttra de sakkunniga:

Då Hallanstaltens tagande i brak möjliggör en koncentration av anstaltsväsendet,
torde det ur besparingssynpunkt vara erforderligt att anstalten
snarast möjligt blir i sin helhet belagd. Förutsättningen härför är bland
annat, att anstalten förses med personal till erforderligt antal.

Vid överläggning mellan de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen har styrelsen
meddelat, att styrelsen hade för avsikt att fylla det ytterligare personalbehovet
vid Hallanstalten genom att dit överföra 2 överkonstaplar och 18
vaktkonstaplar, som kunde frigöras vid andra fångvårdsanstalter. Dessutom
erfordrades enligt fångvårdsstyrelsens uppfattning nyanställning av 2 birsta
vaktfruar och 3 skrivbiträden.

Bihang till riksdagens protokoll 194-1. 1 sami. Nr 191.

3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 194

Med avseende å personalbehovet å Hall må hänvisas till nedanstående
sammanställning.

Tjänster, beslutade 1939 och 1940

Under 1940/41
av styrelsen
överflyttade

Föreslås till över-flyttande från
andra anstalter

Ytterligare

erforderlig

personal

1 direktör av 2:a kl................

1 kamrerare.......................

2 assistenter av 2:a kl..............

4 uppsyningsman eller yrkesmästare

av l:a kl......................

8 vaktkonstaplar

2 överkonstaplar

18 vaktkonstaplar

2 lia vaktfruar

3 skrivbiträden

6 överkonstaplar eller yrkesmästare
av 2: a kl......................

1 lia vaktfru......................

20 vaktkonstaplar...................

2 skrivbiträden ....................

37

8 120

5

Enligt vad som förut anförts skulle en av uppsyningsmännen kunna indragas,
varför antalet av de befattningar, som beslutats av 1939 och 1940
års riksdagar, kan minskas till 36. Hela antalet befattningshavare vid Hallanstalten
skulle alltså bliva 69.

Personalförteckningen för Hall skulle därefter te sig på följande sätt:

1 direktör av 2:a klass (Eo 26),

1 kamrerare (Eo 22),

2 assistenter av 2:a klass (därav 1 lantbruksinspektor) (Eo 18),

3 uppsyningsman eller yrkesmästare av lia klass (Eo 10),

8 överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass (Eo 8),

3 första vaktfruar, därav 1 sjuksköterskeutbildad och 1 arbetsledare (Eo 6),
46 vaktkonstaplar (Eo 6),

5 skrivbiträden (Eo 2),

69.

Enligt vad fångvårdsstyrelsen upplyst skulle av uppsyningsmännen eller
yrkesmästarna av lia klass 1 tjänstgöra såsom maskinist, 1 såsom yrkesledare
och 1 såsom underbefäl. Av överkonstaplarna skall 1 fungera såsom
rättare vid anstaltens jordbruk och 1 såsom yrkesledare samt de övriga såsom
befäl och bevakningsman å de olika avdelningarna. Av vaktkonstaplarna
skulle 1 vara chaufför, 2 eldare och elektriker samt de övriga bevakningsman
å huvudavdelningen och å Håga. De 3 första vaktfruarna skulle
användas 1 till husmoder, 1 till sjuksköterska och 1 till arbetsledare. Skrivbiträdena
skulle placeras å anstaltsexpeditionen samt å sinnessjukläkarens
expedition.

Som Hallanstalten i sin nuvarande utbyggnad kan mottaga sammanlagt
205 fångar och anstalten beräknas komma att bliva fullbelagd, skulle med
ovan angivna personalbestånd varje befattningshavare motsvaras av 3 intagna.

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava undersökt huruvida icke Hallanstalten
skulle kunna drivas med något mindre personal än den ovan angivna.
På grund av det svårskötta klientel, för vilket Hallanstalten är avsedd,
och då till anstalten hör ett större jordbruk, som skall skötas av de intagna,
torde det ej vara tillrådligt att hålla mindre personal än den föreslagna, vilken
personal dock understiger den ursprungligen beräknade med 13. Huvudparten
av den ytterligare erforderliga personalen kan såsom förut anförts

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 35

erhållas genom överflyttning från andra anstalter av 2 överkonstaplar och
18 vaktkonstaplar.

De nya tjänster som skulle erfordras äro 2 första vaktfrutjänster och 3
skrivbiträdesbefattningar. Då dessa befattningar ej kunna överflyttas från
andra anstalter samt befattningarna med hänsyn till de göromål som skola
åligga desammas innehavare ej torde kunna undvaras, hava de sakkunniga
ansett sig böra tillstyrka att dessa fem befattningar inrättas.

I fråga örn personalbehovet å fängelsernas expeditioner hava de sakkunniga
förut föreslagit, att av där sysselsatt manlig personal en del skulle överflyttas
till bevakningstjänst, varigenom följande extra ordinarie personal
skulle kunna indragas nämligen 1 assistent av 3:e klass, 3 överkonstaplar
och 9 vaktkonstaplar eller tillsamman 13 befattningar. I stället för den
överflyttade manliga personalen å expeditionerna skulle anställas kvinnlig
personal. Fångvårdsstyrelsen, som i sin skrivelse den 27 augusti 1940 begärt
7 skrivbiträdesbefattningar, har i anledning av den nu föreslagna omorganisationen
av expeditionsarbetet ändrat sin hemställan att avse 9 kvinnliga
befattningshavare. Med hänsyn till de fordringar som måste sättas på
de kvinnliga biträdena har styrelsen föreslagit att 3 skulle uppföras med lön
såsom extra ordinarie första vaktfruar (Eo 6) med tjänstgöring å centralfängelsernas
å Långholmen, i Malmö och å Härlanda expeditioner och med
skyldighet att biträda med arbete för hjälp åt fångarnas anhöriga samt 6
inom kontorsbiträdesgrad (Eo 4).

De sakkunniga hava förklarat sig visserligen kunna godkänna fångvårdsstyrelsens
förslag men ifrågasätta, om man bör uppföra tre av biträdena i
lönegrad Eo 6.

I fråga örn ytterligare förenklingar i expeditionsarbetet å fängelseexpeditionerna
meddela de sakkunniga följande:

För att åstadkomma ytterligare förenklingar å expeditionerna kommer
fångvårdsstyrelsen, enligt vad styrelsen vid överläggningar med de sakkunniga
meddelat, att söka omlägga och förenkla registreringen av fångarna,
vilken registrering för närvarande är tidskrävande och omständlig. Vid
sådana häkten, där föreståndaren ensam omhänderhar kassa och bokföring,
är det avsett att centralisera kassarörelsen och bokföringen till fångvårdsstyrelsen.
Inom fångvårdsstyrelsen har utarbetats ett förslag till genomförande
av en sådan omläggning, vilket förslag de sakkunniga anse sig böra
förorda.

Frågan örn centralisering av kassaväsendet och bokföringen vid straffängelserna
till fångvårdsstyrelsen har ansetts lämpligen böra uppskjutas till dess
erfarenhet vunnits örn den föreslagna åtgärden beträffande häktenas kassaoch
bokföringsväsende. Undersökning pågår om förenkling av redovisningarna
för proviant och för fångarnas medel.

Kungl. Majit torde komma att inom den närmaste tiden utfärda föreskrifter
angående fångförteckningar, varigenom arbetet med dessas utskrivande
minskas.

Centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet vid krono- och rannsakningshäktena
till fångvårdsstyrelsen kommer att för fångvårdsstyrelsen
medföra ökat arbete och ansvar. Då den nuvarande personalen å kameralbyrån
ej kan vid sidan av övriga göromål medhinna ytterligare arbete, bör

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

nödig personal ställas till styrelsens förfogande. Den utökning av personalen,
som erfordras, torde kunna inskränkas till en extra ordinarie assistent av l:a
klass (Eo 20) samt ett av de av styrelsen föreslagna nyinrättade kontorsbiträdena.
Dessa befattningshavare borde måhända rätteligen hava uppförts å
fångvårdsstyrelsens stat, men då Kungl. Maj:t redan avlåtit framställning till
riksdagen angående fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag och den nu föreslagna
centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet för krono- och rannsakningshäktena
tillsvidare under någon tid bör prövas, torde knappast några
berättigade anmärkningar vara att framställa mot att den nya extra ordinarie
personalen, som skall tjänstgöra i fångvårdsstyrelsen, under budgetåret
1941/42 upptages å fångvårdsstaten i stället för å styrelsens stat.

Nedanstående uppställning visar resultatet av personalundersökningen:

Genom organisationsändringar o.
besparingar övertalig personal

1 ordin, assistent av 3:e kl.
1 e. o. assistent av 3:e kl.
1 e. o. uppsyningsman
5 e. o. överkonstaplar
27 e. o. vaktkonstaplar

35

Av de övertaliga överflyttas
till Hallanstalten

2 e. o. överkonstaplar
18 e. o. vaktkonstaplar

20

Erforderlig ny personal

1 e.o. assistent av l:a klass

5 e. o. första vaktfruar

6 e. o. kontorsbiträden
3 e. o. skrivbiträden

Resultatet skulle sålunda bliva, att 15 befattningar skulle kunna indragas
men att 15 nya befattningar erfordras. De föreslagna nya befattningarna skulle
kunna inrättas utan att anslaget av sådan anledning behöver ökas. I stället
torde uppkomma en mindre besparing uppgående till (lön till den till indragning
föreslagna personalen 44,508 — lön till nytillkommen personal 43,959
—) 549 kronor.

I den för innevarande budgetår gällande personalförteckningen äro upptagna
bland andra 12 direktörer av 3:e klass (A 24). Bland dessa ingå direktörerna
vid kronohäktena i Linköping, Jönköping, Kalmar och Falun. I
1940 års statsverksproposition uttalade jag, att med hänsyn till den provisoriska
karaktär, som dessa fängelsers nedflyttning till kronohäkten innebure,
det syntes böra anstå med att uppföra befattningarna å övergångsstat.
Fångvårdsstyrelsen har i sin skrivelse den 27 augusti 1940 beträffande anstaltsorganisationen
anfört, att styrelsen icke heller nu velat föreslå att direktörstjänstema
vid förenämnda kronohäkten skulle överföras till övergångsstat.

De sakkunniga hava framhållit, att anledning torde saknas att sedan ifrågavarande
fängelser föreslagits definitivt nedflyttade till kronohäkten respektive
rannsakningshäkten, bibehålla chefstjänsterna vid dessa fängelse i så hög
löneställning som A 24. Under hänvisning härtill hava de sakkunniga förordat
att samtliga dessa direktörsbefattningar böra uppföras å övergångsstat.

Beträffande övriga av de sakkunnigas förslag betingade ändringar i personalförteckningen
hava de sakkunniga uttalat sig på följande sätt:

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

37

1 nu gällande personalförteckning äro uppförda 0 kronohäktesföreståndare av
lia klass (A 16) (vid kronohäktena i Nyköping, Västervik, Karlskrona, Ystad,
Halmstad, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå) samt 3 kronohäktesföreståndare
av 2:a klass (A 15) (vid kronohäktena i Visby, Hudiksvall och Haparanda)
. Därest direktörerna vid kronohäktena i Linköping, Jönköping och
Falun överföras på övergångsstat, höra för ett vart av dessa häkten uppföras
föreståndarbefattning av l:a klass (A 16). Då örebrohäktet föreslås bibehållet
såsom kronohäkte, bör för detta häkte upptagas föreståndare av lia
klass. För en del av budgetåret 1940/41 har för Örebrohäktet beräknats medel
till en extra ordinarie föreståndare av 2:a klass, vilken befattning sålunda
kan bortfalla. På grund av de föreslagna nedflyttningarna av kronohäktena
i Kalmar och Östersund till rannsakningshäkten böra dels i stället
för den till överflyttning på övergångsstat upptagna direktören vid förstnämnda
häkte uppföras en föreståndare av 2:a klass dels ock föreståndaren
vid sistnämnda häkte nedflyttas frän föreståndare av 1 :a klass (A 16) till
föreståndare av 2:a klass (A 15). Föreståndarna vid de blivande rannsakningshäktena
i Visby och Haparanda äro redan upptagna såsom kronohäktesföreståndare
av 2:a klass (A 15). Föreståndarbefattningarna vid kronohäktena
i Halmstad och Hudiksvall synas med hänsyn till dessa häktens
mindre betydelse kunna nedflyttas till lönegrad A 10 och benämnas uppsyningsman
med skyldighet att fullgöra kronohäktesföreståndare åliggande
göromål. Då kronohäktesföreståndarbefattningarna i Östersund och Hudiksvall
för närvarande ej äro vakanta, torde på övergångsstat uppföras 1 kronohäktesföreståndare
av l:a klass och 1 av 2:a klass.

1 1940 års statsverksproposition behandlades frågan om utökning av antalet
ordinarie vaktkonstaplar för att därigenom förbättra befordringsutsikterna
för fångvårdens icke ordinarie personal (se II ht sid. 55). Departementschefen
förklarade sig icke kunna förorda ett sådant förslag under då
rådande statsfinansiella förhållanden.

De sakkunniga hava icke heller ansett sig böra tillstyrka en dylik utökning.
De sakkunniga tillägga:

Enligt uppgift från fångvårdsstyrelsen torde under år 1941 på grund av
uppnådd pensionsålder avgå 2 överkonstaplar och 10 vaktkonstaplar eller
tillhopa 12 befattningshavare. De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava
övervägt att överföra dessa ordinarie befattningar till extra ordinarie sådana.
Då den tid, vederbörande befattningshavare i fångvården måste tjänstgöra
före befordran till ordinarie tjänst, under senare år blivit allt längre samt
denna tid genom uppförande av Hallanstaltens personal såsom extra ordinarie
torde komma att ytterligare förlängas, hava de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen
ej ansett sig böra göra något generellt förslag beträffande de
ledigblivande tjänsternas vakanssättande, särskilt som en dylik åtgärd, örn
den skulle genomföras, konune att försvåra rekryteringen av personalen.
På grund av föreskrifterna i kungörelsen den 3 januari 1941 (nr 5) angående
återbesättande av vissa civila befattningar i statens tjänst kunna i varje fall,
därest så skulle anses nödvändigt med hänsyn till det finansiella läget, de
ledigblivande ordinarie tjänsterna vid fångvårdsstaten hållas obesatta eller
uppehållas genom vikarier.

Personalförteckningen skulle enligt de sakkunnigas förslag te sig på följande
sätt (för överskådlighetens skull har angivits, varest befattningarna nu
äro eller föreslås placerade):

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Befattning Tjänstemän å ordinarie stat. Lrtnegrac

1 direktör av lia klass (cf å Långholmen) .................... A 27

5 direktörer av 2:a klass (cf i Malmö, å Härlanda, i Mariestad, i

Härnösand och i Norrköping) .............................. A 26

1 förste pastor och Överlärare (cf å Långholmen) .............. A 26

8 direktörer av 3:e klass (cf i Växjö, sf i Uppsala, Kristianstad,

Vänersborg, Karlstad, Västerås och Gävle, ua å Skenäs) ...... A 24

4 pastorer och förste lärare (cf i Malmö, å Härlanda, i Härnösand

och i Växjö) ..............................................A 24

1 kamrerare (cf å Långholmen) .............................. A 22

3 assistenter av lia klass (cf å Långholmen) .................. A 20

10 assistenter av 2:a klass (cf å Långholmen 2, cf i Malmö 2, cf i

Härlanda 2, cf i Mariestad 1, cf i Härnösand 2 och cf i Norrköping
1) A 18

10 assistenter av 3:e klass (cf å Långholmen 1, cf i Mariestad 1, sf
i Uppsala 2, sf i Kristianstad 1, sf i Vänersborg 1, sf i Västerås

1, sf i Gävle 1 och ua å Skenäs 2) .......................... A 16

11 kronohäktesföreståndare av lia klass (kh i Nyköping, Linköping,

Jönköping, Västervik, Karlskrona, Ystad, örebro, Falun, Sundsvall,
Umeå och Luleå) .................................... A 16

4 kronohäktesföreståndare av 2:a klass (rh i Kalmar, Visby, Östersund
och Haparanda) .................................. A 15

1 föreståndare vid fångkoloni ................................ A 15

2 assistenter av 4:e klass (cf i Växjö) ........................ A 12

15 uppsyningsman (därav 1 vid rh i Halmstad och 1 vid rh i Hudiksvall)
................................................ A 10

10 yrkesmästare av lia klass .................................. A 10

27 yrkesmästare av 2:a klass.................................. A 8

47 överkonstaplar .......................................... A 8

402 vaktkonstaplar .......................................... A 6

4 första vaktfruar .......................................... A 6

36 vaktfruar ................................................ A 1

Tjänstemän d övergångsstat.

5 direktörer av 3:e klass (kh i Linköping, Jönköping, Örebro och

Falun, rh i Kalmar) ...................................... A 24

1 kronohäktesföreståndare av Ira klass (rh i Östersund) ........ A 16

1 kronohäktesföreståndare av 2:a klass (rh i Hudiksvall) ........A 15

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 direktör av 2:a klass (va å Hall) .......................... Eo 26

1 kamrerare (va å Hall) .................................... Eo 22.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

39

Vidare föreslå de sakkunniga:

att kronohäktesföreståndarbefattningarna av l:a klass vid kronohäktena i
Linköping, Jönköping och Falun icke må besättas så länge de å övergångsstat
uppförda direktörerna av 3:e klass kvarstå i tjänst,

att kronohäktesföreståndarebefattningen av l:a klass vid kronohäktet i
örebro må besättas först från och med den 1 november 1941,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid rannsakningshäktet
i Kalmar icke må besättas så länge den å övergångsstat uppförde direktören
av 3:e klass kvarstår i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid rannsakningshäktet
i Östersund icke må besättas så länge den å övergångsstat uppförde kronohäktesföreståndaren
av lia klass kvarstår i tjänst, samt

att befattningen såsom uppsyningsman tillika föreståndare för rannsakningshäktet
i Hudiksvall icke må besättas så länge den å övergångsstat uppförde
kronohäktesföreståndaren av 2:a klass kvarstår i tjänst.

Anslagsberäkningen.

Anslagsposterna till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat vid fångvårdsstaten
äro i staten för nu löpande budgetår upptagna till 2,360,400 kronor
samt till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat till 10,000 kronor eller
tillhopa till 2,370,400 kronor.

En omräkning för budgetåret 1941/42 av fångvårdsstaten anslagspost till
avlöningar till ordinarie tjänstemän, som den för sagda ändamål
gemensamma posten skall benämnas enligt de nya grunderna för
statuppställningen, har av de sakkunniga verkställts i anledning av de nu
föreslagna organisationsändringarna i fråga örn anstalter och personal. De
i propositionen den 20 september 1940, nr 35, förordade principerna hava
lagts till grund för beräkningarna, varjämte anslagsbeloppet ansetts böra
beräknas efter ortsgrupp G i stället för ortsgrupp F. Erfarenheten har nämligen
— enligt vad de sakkunniga framhållit — visat, att en överbelastning
inträder, om avlöningskostnaderna beräknas efter sistnämnda ortsgrupp, medan
en uppskattning, som grundar sig på en genomsnittlig placering av personalen
å G-ort, torde nära ansluta sig till de verkliga utgifterna. Att räkna
efter den faktiska stationeringsorten torde icke giva ett mera tillfredsställande
resultat med hänsyn till att personalen i viss mån förflyttas mellan de
olika anstalterna. Anslagspostens slutsumma skulle med dessa utgångspunkter
uppgå till 2,412,000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, är i staten för budgetåret 1940/41 upptagen
till 189,000 kronor och disponerad på sätt framgår av Kungl. Maj:ts brev den
14 juni 1940 (se statsliggaren sid. 144 ff.).

Ifråga örn dessa arvoden uttala de sakkunniga följande:

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen ha övervägt huruvida ej vissa arvoden
skulle kunna nedsättas särskilt vid de fångvårdsanstalter, där ett lågt

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

fångantal beräknats. Det synes lämpligt att vid dessa anstalter nu utgående
arvoden jämkas nedåt samt att vid varje sådan anstalt om möjligt arvodena
bestämmas till lika belopp. Vidare torde arvodena vid straffängelset i Karlstad
kunna minskas efter det de internerade överförts till andra anstalter. Å
andra sidan kan måhända ej undgås, att vid en eller annan anstalt, som användes
såsom specialanstalt eller beräknas få hög beläggning, en jämkning
uppåt av arvodena kan komma att erfordras. Därest antalet undersökningsfall
skulle komma att ökas kan det bliva erforderligt att anställa biträdande
sinnessjukläkare. Fångvårdsstyrelsen har i sina anslagsäskanden till 1941 års
riksdag ånyo föreslagit särskilda arvoden till föreståndarna för kronohäktena
i Nyköping och Ystad. 1940 års lagtima riksdag har för sin del icke kunnat
undgå att finna beaktansvärda skäl tala för en förbättrad löneställning till
dessa föreståndare. De sakkunniga hava vid sin undersökning funnit, att de
kvalificerade uppgifter, som åligga dessa föreståndare, göra en förbättrad
löneställning för dem motiverad. Innan 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
fattat ställning till lönegradsplaceringen torde det ej vara lämpligt att
föreslå en uppflyttning av föreståndarna lill högre lönegrad. Såsom ett
provisorium synes därför för en var av dem böra anvisas särskilt arvode med
av fångvårdsstyrelsen föreslagna beloppet å 750 kronor. Det belopp, som
härför erfordras, eller 1,500 kronor, torde kunna gäldas av anslagsposten utan
att den behöver höjas. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, torde därför för budgetåret 1941/42 upptagas med
oförändrat belopp eller 189,000 kronor. Skulle det på grund av ökat fångantal
bliva ogörligt att hålla sig inom anslagets ram, torde Kungl. Maj:t efter
framställning kunna i undantagsfall medgiva överskridanden. Med hänsyn
härtill torde posten även i fortsättningen upptagas förslagsvis.

Det må anmärkas, att Kungl. Majit genom beslut den 20 september 1940
medgivit, att direktören vid centralfängelset i Växjö medicine licentiaten
Rut Grubb finge tills vidare under innevarande budgetår med sin direktörstjänst
förena befattningen såsom kroppssjukläkare vid Växjöfängelset jämte
vård- och interneringsanstalten därstädes, ävensom förordnat, att arvodet
till henne för bestridande av läkartjänsten skall under budgetåret utgå med
1,800 kronor utan arvodestillägg.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal,
som i nu gällande avlöningsstat är upptagen under benämningen avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal, slutar för innevarande budgetår
på en siffra å 756,700 kronor.

Enligt den av Kungl. Majit den 14 juni 1940 fastställda staten för anslaget
må vid fångvårdsanstalterna tillsvidare under budgetåret 1940/41 vara anställda
högst följande extra ordinarie befattningshavare i 20 och lägre lönegrader,
nämligen:

1 assistent av lia klass, 1 assistent av 2:a klass, 4 assistenter av 3:e klass
utan fast placeringsort, 1 kronohäktesföreståndare av 2:a klass (vid kronohäktet
i örebro), 6 uppsyningsman eller yrkesmästare av lia klass, 19 överkonstaplar
eller yrkesmästare av 2:a klass, 108 vaktkonstaplar, 4 första
vaktfruar, 13 vaktfruar, 4 kontorsbiträden och 12 skrivbiträden. I den mån
vårdanstalten å Hall tages i bruk samt behov av personal vid denna anstalt
icke kan tillgodoses genom överflyttning av personal från andra fångvårds -

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

anstalter må anställas följande extra ordinarie personal i nyss nämnda lönegrader,
nämligen:

2 assistenter av 2:a klass, 4 uppsyningsman eller yrkesmästare av lia klass.
6 överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass, 20 vaktkonstaplar, 1 första
vaktfru och 2 skrivbiträden.

Enligt den nu verkställda undersökningen skulle tillsvidare för budgetåret
1941/42 vara anställda högst följande antal extra ordinarie befattningshavare
i 20 och lägre lönegrader, nämligen:

2 assistenter av l:a klass, 3 assistenter av 2:a klass, 3 assistenter av 3:e
klass utan fast placeringsort, 9 uppsyningsman eller yrkesmästare av l:a
klass, 22 överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass, 119 vaktkonstaplar,
10 första vaktfruar, 13 vaktfruar, 10 kontorsbiträden samt 17 skrivbiträden.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal anföra
de sakkunniga:

I det föregående har påpekats, att det för budgetåret 1941/42 ytterligare
erforderliga personalbehovet vid Hallanstalten har tillgodosetts genom överflyttningar
från andra fångvårdsanstalter samt genom inrättande av två första
vaktfrutjänster och 3 skrivbiträdestjänster. Samtidigt hava indragits 1 ordinarie
assistent av 3:e klass samt följande extra ordinarie personal, nämligen
1 assistent av 3:e klass, 1 uppsyningsman, 3 överkonstaplar samt 9 vaktkonstaplar.

Enligt beräkningar över kostnaderna för den extra ordinarie personalen,
vilka beräkningar verkställts av fångvårdsstyrelsen i enlighet med de beslutade
ändringarna för statuppställningen och anslagsberäkningen, skulle lönerna
uppgå till sammanlagt (691,503 — pensionsavgifter 30,261) 661,242
kronor. Härtill kommer kallorlstillägg med 900 kronor, vikariatsersättning
till extra ordinarie och extra tjänstemän vid förordnanden å ordinarie och
extra ordinarie tjänster med 2,000 kronor, vikariatsersättning motsvarande
ersättning till ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän vid förordnande
att bestrida göromål som eljest ankomma på tjänstemän tillhörande
högre lönegrader med 8,000 kronor, ersättning till särskilt anställda vikarier
för ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän samt till vikarier vid
tillfällig ledighet för vissa kvinnliga befattningshavare med 282,200 kronor
samt av särskilda bevakningsförhållanden och emotsedd ökning av antalet
intagna påkallad extra bevakning med 65,658 kronor eller tillhopa 358,758
kronor. Medelsbehovet skulle sålunda uppgå till (661,242 + 358,758—)
1,020,000 kronor.

Det av fångvårdsstyrelsen tidigare omräknade förslaget stannar vid ett
belopp av 985,000 kronor. Den senare beräkningen avser sålunda en höjning
av detta belopp med 35,000 kronor. Anledningen till denna höjning är att vid
den förstnämnda beräkningen har lagts till grund F-ort och vid den senare
beräkningen G-ort. Vidare har hänsyn tagits därtill att sinnessjukavdelningen
vid kronohäktet i Jönköping torde komma att under hela della år
och möjligen under början av år 1942 helt eller delvis vara i bruk samt att
fångantalet under senare tid visat en tendens till ökning.

De sakkunniga hava emellertid funnit att man bör kunna begränsa anslagspostens
slutsumma till 1,000,000 kronor oell förutsätta att Kungl. Maj:t
vid statens fastställande meddelar föreskrifter för begränsande av anslagets
användning.

Anslagsposten lill avlöningar lill icke-ordinarie personal för budgetåret
1941/42 bör sålunda upptagas till 1,000,000 kronor.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departe ments chefen.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör, föreslå de sakkunniga, uppräknas
till 499,000 kronor.

Avlöningsstaten för fångvårdsstaten torde enligt de sakkunnigas mening
för budgetåret 1941/42 böra bestämmas på följande sätt:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 2,412,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, förslagsvis .............................. » 189,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 1,000,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 499,000

Summa kronor 4,100,000.

På grund av nödvändigheten att under nu rådande förhållanden iakttaga
den största sparsamhet inom statsförvaltningen bör även beträffande fångvården
alla de åtgärder vidtagas, som kunna begränsa och minska det allmännas
utgifter. Några anslag för nya ändamål böra under sådana förhållanden
ej komma ifråga annat än i undantagsfall.

Vid sin undersökning ha de sakkunniga förutsatt att 1937 års lag om förvaring
och internering i säkerhetsanstalt tillsvidare icke skulle träda i tilllämpning.
I fjolårets statsverksproposition uttalade jag, att avsikten hade
varit, att den nya lagstiftningen skulle sättas i kraft, så snart Hallanstalten
blivit utbyggd till den omfattning, att den kunde tillgodose ett platsbehov för
förvarade och internerade, som beräknats bliva inemot dubbelt så stort, som
det Hallanstalten i sin första utbyggnad kunde fylla. Då den allmänna finansiella
situationen lägger hinder i vägen för en sådan utbyggnad, har jag
sett mig nödsakad att förorda ytterligare uppskov med lagens ikraftträdande,
till dess en förändring till det bättre inträtt i nu rådande ekonomiska
förhållanden. Vid bedömande av fångvårdsanstalten^ organisation bör
man alltså utgå från att den nya lagens ikraftträdande ytterligare uppskjutes.

Det av de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen väckta förslaget om fastställande
av viss medelbeläggningssiffra finner jag välbetänkt, då därigenom
erhålles en fast utgångspunkt vid bedömande av anstaltsorganisationen
och anslagens beräknande.

Enligt den av de sakkunniga angivna planen för fångvårdsanstalten^ organisation
skulle de nuvarande central- och straffängelserna bibehållas i
oförändrat skick. I likhet med de sakkunniga finner jag ur ekonomisk synpunkt
angeläget, att fångarna i görligaste mån koncentreras till de större
anstalterna, så att dessa anstalters stora personal i största möjliga omfattning
utnyttjas. I fråga om straffängelset i Karlstad torde det tillsvidare
under budgetåret 1941/42 böra bibehållas såsom straffängelse. Därest förhållandena
under samma budgetår möjliggöra detta synes genom beslut av
Kungl. Maj:t åtgärder böra vidtagas för att straffängelset organiseras såsom
ett kronohäkte.

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Den av mig vid 1940 års lagtima riksdag framlagda planen för anstaltsorganisationen
innebar att vissa där föreslagna åtgärder skulle tillsvidare
hava provisorisk karaktär på grund av svårigheten att bedöma brottsfrekvensen
och dess inverkan på fångbeläggningen. Planens provisoriska karaktär
underströks också av riksdagen, varjämte riksdagen särskilt betonade
angelägenheten av att i då rådande läge nödig varsamhet iakttoges i
fråga örn definitivt nedläggande av fångvårdsanstalter. Planen har såsom
förut anförts under det nu löpande budgetåret i stort sett genomförts. Fångvårdsstyrelsen
har i sin skrivelse den 27 augusti 1940 framhållit, att vad som
inträffat efter riksdagens sålunda gjorda uttalande ytterligare bekräftat lämpligheten
av åtgärdens provisoriska karaktär. Att under nu rådande förhållanden
skrida lill ett definitivt minskande av fängelseutrymmet kunde
enligt styrelsens mening icke komma i fråga. I den av de sakkunniga framlagda
undersökningen har emellertid på grund av_ nödvändigheten att vidtaga
åtgärder för begränsande av fångvårdens utgifter förutsatts att den av
mig framlagda planen borde göras definitiv, dock under det uttryckliga villkoret
att indragning ej skulle ske av någon fångvårdsanstalt samt att eventuellt
överflödigt utrymme skulle stå i reserv för omedelbar användning,
därest fångantalet hastigt skulle stiga.

Såsom ett led i planens definitiva fastställande hava de sakkunniga föreslagit
att sex kronohäkten skulle nedflyttas till rannsakningshäkten samt
organiseras med minsta möjliga personal och för en beräknad medelbeläggning
av 10 fångar per dag.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas uppfattning att den av mig vid 1940
års lagtima riksdag föreslagna och numera provisoriskt genomförda planen
bör göras definitiv ävensom att i samband därmed kronohäktena i
Kalmar, Visby, Halmstad, Hudiksvall, Östersund och Haparanda nedflyttas
till rannsakningshäkten, genom vilken åtgärd dessa häktens huvudsakliga
användning blir tydligt uttalad.

Beträffande organisationen av kronohäktena i Linköping, Jönköping,
Karlskrona, örebro, Falun, Sundsvall, Umeå och Luleå förordar jag de sakkunnigas
förslag, som, örn det genomföres, kommer att tvinga fram en koncentrering
av fångarna till de större anstalterna och åstadkomma besparingar
vid kronohäktenas drift. De skäl, som fångvårdsstyrelsen åberopat
till stöd för kronohäktets i Falun återförande till straffängelse, äro visserligen
beaktansvärda men ha ej övertygat mig örn nödvändigheten att göra något
undantag för detta häkte, särskilt som den föreslagna organisationen på
intet sätt försvårar häktets nuvarande användning.

Förslaget örn organisationen av fångvårdens sinnessjukavdelningar innebär
ett fullföljande av de riktlinjer, som anvisades i fjolårets statsverksproposition.
I likhet med de sakkunniga anser jag, att sinnessjukavdelningen
vid kronohäktet i Jönköping kan avvecklas, sedan Hallanstalten kunnat tagas
i bruk. Avvecklingen torde emellertid av de skål fångvårdsstyrelsen
anfört ej kunna ske förrän vid innevarande års slut. Skulle då en förlängning
av avvecklingstiden bliva nödvändig, torde det ankomma pa Kungl.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Maj:t att härom meddela beslut. Därest antalet platser för undersökningsfall
å de nuvarande sinnessjukavdelningarna skulle bliva otillräckligt, kan vid
Hallanstalten anordnas ytterligare tio platser. I sådant fall torde Kungl.
Maj:t kunna från anslaget till arvoden och särskilda ersättningar bestämma
arvode till erforderligt biträde åt sinnessjukläkaren därstädes.

Det förslag i fråga örn de förvarades och internerades omhändertagande
som godkändes av 1940 års lagtima riksdag innebar att, då Hallanstalten
tagits i bruk, de i Norrköpingsanstalten förvarade och en mindre del av de
i straffängelset i Karlstad intagna internerade skulle överföras till Hallanstalten
samt Norrköpingsanstalten i stället närmast avses för vanligt fångförvar.
De sakkunniga, med vilka fångvårdsstyrelsen är ense, hava ansett
att Norrköpingsanstalten, som är anordnad såsom specialanstalt, skulle
komma till ändamålsenligare användning, om den disponerades för ändamål
som motsvarade dess byggnadssätt eller med andra ord, att den skulle
användas för de mera svårskötta förvarade och för en del av de internerade.
Genom en sådan anordning skulle enligt de sakkunniga vården av de manliga
förvarade och internerade koncentreras till tre anstalter, nämligen
Hall-, Norrköpings- och Ystadsanstalterna, varjämte straffängelset i Karlstad
skulle upphöra såsom interneringsanstalt. Detta förslag innebär visserligen
en mindre ändring av 1940 års förslag, men då det nu föreliggande
förslaget torde medföra vissa fördelar, tillstyrker jag detsamma.

Beträffande ungdomsfängelseorganisationen har jag redan i fjolårets statsverksproposition
uttalat mig för att en organisation med verksamheten fördelad
på ett flertal anstalter bör bibehållas. Jag delar emellertid de sakkunnigas
uppfattning, att det ur ekonomisk synpunkt är angeläget att Skenäsanstalten
utnyttjas i så stor omfattning som är möjligt.

De sakkunniga hava särskilt undersökt huruvida den nuvarande personalstyrkan
inom fångvården skulle kunna nedbringas. De lämnade statistiska
uppgifterna utvisa, att antalet befattningshavare är stort i förhållande till
nuvarande fångantal, men därvid bör bemärkas att i personalantalet inräknats
direktörer, kamrerare, assistenter, skrivpersonal, yrkespersonal och
fångtransportpersonal samt att den från och med år 1938 genomförda arbetstidsregleringen
kraftigt påverkat personalbehovet. Bevakningspersonalens
antal i förhållande till de intagnas synes dock ej vara större än vid likartade
statliga anstalter.

Med hänsyn till vad som anförts i statsverkspropositionen under femte
huvudtiteln och av de sakkunniga i fråga om arbetstiden, torde frågan i vad
den avser fångvårdspersonalen för närvarande ej böra upptagas till omprövning.
Dock bör, där arbetstidsregleringen ej helt genomförts, densamma tillsvidare
anstå.

Frågan örn utbytande av en del av den nu å fängelsernas expeditioner tjänstgörande
manliga personalen mot kvinnliga befattningshavare har vid flera
tillfällen varit uppe till behandling. I mindre omfattning har redan kvinnlig
personal anställts. De sakkunniga samt fångvårdsstyrelsen hava ånyo tagit
upp frågan. Många av de göromål som å expeditionerna utföras av manlig

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

personal kunna utan olägenhet och i vissa fall nied större fördel utföras av
kvinnliga biträden. Härigenom ernås ej blott att den manliga personalen
får ägna sig åt sin egentliga tjänst, bevakningen, utan även att besparingar
kunna vinnas. Om samtidigt expeditionsgöromålen förenklas, vilket också
föreslagits av de sakkunniga, böra ytterligare ekonomiska fördelar ernås.
Jag anser mig därför böra förorda de sakkunnigas av fångvårdsstyrelsen
biträdda förslag i dessa delar.

Enligt de sakkunniga skulle, örn deras förslag i fråga örn organisationen
av anstalterna och dessas expeditioner genomföres, 1 ordinarie assistentbefattning
och 34 extra ordinarie befattningar bliva övertaliga. Ehuru det ur
besparingssynpunkt skulle varit önskvärt att ytterligare kunna nedbringa personalens
antal, torde det knappast låta sig göra annat än genom återinförande
av längre arbetstid och nedläggande av anstalter. Det ovissa läget
i fråga om fångantalet ävensom erfarenheten från det förra världskriget
rörande de svårigheter som då förelågo att skaffa tillfälliga anstalter och
utbildad fångvårdspersonal, torde åtminstone för det närvarande lägga hinder
i vägen för ytterligare beskärning av personalantalet vid fångvårdsanstalterna.

De av de sakkunniga föreslagna och av mig förordade organisatoriska åtgärderna
kräva visserligen anställande av ett mindre antal nya befattningshavare.
men då indragningar av annan personal kunna verkställas, erfordras
härför ingen ökad medelsanvisning.

Jag tillåter mig först upptaga frågan om personalbehovet vid Hallanstalten,
vilken redan vid 1940 års lagtima riksdag varit föremål för behandling.
Det förutsattes att genom då föreslagna förändringar av vissa av fångvårdsanstalterna
så stor del av personalen vid fångvården kunde frigöras, att en
betydande del av personalbehovet vid Hallanstalten kunde tillgodoses utan
inrättande av nya befattningar. De sakkunnigas och fångvårdsstyrelsens nu
föreliggande förslag innebär ett fullföljande av denna linje. Enligt det framlagda
förslaget skulle — utöver tidigare överflyttad personal — ytterligare
20 befattningshavare kunna överflyttas från andra anstalter till Hall. För
anstaltens drift skulle dessutom erfordras 2 första vaktfruar och 3 skrivbiträden.
Ehuru det i nuvarande situation är önskvärt att ej inrätta nya
tjänster, anser jag mig likväl på de skäl de sakkunniga anfört kunna tillstyrka
förslaget om de nya tjänsterna och deras löneplacering. Skulle förhållandena
ändra sig till det bättre, torde genom personalindragningar vid
vissa kronohäkten de nya befattningarna kunna kompenseras. Hallanstaltens
hela personal blir i varje fall avsevärt lägre än vad ursprungligen beräknats.

Den personal å fängelsernas expeditioner, som skulle erlordras efter det
en del där nu tjänstgörande manlig personal överflyttats lill bevakningstjänst,
tiar av fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga angivits lill 3 lörsta vakttruar
och 0 kontorsbiträden. Första vaktfruarna skulle tjänstgöra a expeditionerna
vid centralfängelserna å Långholmen, i Malmö och å Härlanda samt dessutom
biträda med arbetet för hjälp åt fångarnas anhöriga. Innan närmare

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

erfarenhet vunnits om den föreslagna organisationen av arbetet å fängelsernas
expeditioner torde emellertid samtliga för expeditionsgöromålens utförande
avsedda kvinnliga biträden böra uppföras såsom kontorsbiträden.

Den föreslagna centraliseringen av kassa- och råkenskapsväsendet för
vissa krono- och rannsakningshäkten till fångvårdsstyrelsen anser jag mig
kunna förorda. Den medför avsevärt ökat ansvar för styrelsen men medför
ökad kontroll över den ekonomiska förvaltningen vid dessa häkten, varjämte
styrelsen får möjlighet att låta aspiranter vid lokalförvaltningen för utbildning
tjänstgöra hos styrelsen. Förslagets realiserande kräver dock att till
fångvårdsstyrelsens förfogande ställes erforderlig personal. Mot den föreslagna
personalens antal och löneplacering torde ej vara något att erinra.
På av de sakkunniga anförda skäl böra dessa befattningar åtminstone under
innevarande budgetår kunna uppföras på fångvårdsanstalternas stat.

Efter det Hallanstaltens behov av personal tillgodosetts med den personal,
som kan frigöras i anledning av de föreslagna organisationsändringarna,
skulle följande personal såsom obehövlig kunna helt indragas, nämligen 1
ordinarie assistent av 3:e klass samt 1 extra ordinarie assistent av 3:e klass,
1 extra ordinarie uppsyningsman, 3 extra ordinarie överkonstaplar samt 9
extra ordinarie vaktkonstaplar. Avlöningarna till dessa uppgå till 44,508
kronor. De nya befattningar, som enligt vad jag förut anfört skulle erfordras,
utgöras av följande extra ordinarie personal, nämligen 2 första vaktfruar,
9 kontorsbiträden och 3 skrivbiträden. Vidare erfordras på grund av omläggningen
av kassa- och redogörargöromålen vid krono- och rannsakningshäktena
en extra ordinarie assistent av Ira klass med tjänstgöring i fångvårdsstyrelsen.
Kostnaden för dessa befattningar uppgår till 42,996 kronor.
De föreslagna nya befattningarna skulle sålunda ej kräva särskild medelsanvisning.
En mindre besparing å 1,512 kronor uppstår i stället.

Därest de vid 1940 års lagtima riksdag till kron ohäkten provisoriskt nedflyttade
straffängelserna i Linköping, Jönköping och Falun nu definitivt
skola upptagas såsom kronohäkten och Kalmar såsom rannsakningshäkte,
följer därav att direktörsbefattningarna av 3:e klass vid dessa häkten skola
överföras på övergångsstat. För kronohäktena i Linköping, Jönköping och
Falun böra i stället i personalförteckningen uppföras kronohäktesföreståndarebefattningar
av l:a klass (A 16). I nu gällande lönestat är för kronohäktet
i örebro uppförd en extra ordinarie föreståndare av 2:a klass (Eo 15).
Därest förslaget om häktets jämställande med ovannämnda kronohäkten
bifalles, bör för kronohäktet i örebro uppföras en föreståndarbefattning av
l:a klass (A 16).

Beträffande lönegradsplaceringen av föreståndarna vid de kronohäkten,
som nu föreslås nedflyttade till rannsakningshäkten, delar jag de sakkunnigas
och fångvårdsstyrelsens uppfattning, att befattningarna böra placeras
vid häktena i Kalmar, Visby, Östersund och Haparanda i A 15. Vid häktena
i Halmstad och Hudiksvall böra anställas uppsyningsman i A 10 med skyldighet
att tjänstgöra såsom styresmän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194-

47

Mot vad de sakkunniga i övrigt föreslagit beträffande uppförande å övergångsstat
av de icke vakanta befattningarna vid kronohäktena i Hudiksvall
och Östersund, har jag ej något att erinra.

Med hänsyn till det ovissa läget ifråga om fångantalet och då redan nu de
extra ordinarie befattningshavarna vid fångvårdsstaten måste tjänstgöra en
avsevärd tid innan de vinna befordran till ordinarie tjänst, anser jag att
under budgetåret 1941/42 ledigblivande befattningar ej generellt böra hållas
vakanta, utan bör frågan härom prövas från fall till fall. Då enligt vad jag
inhämtat en del befattningshavare vid statens tvångsarbetsanstalter å
Svartsjö och i Landskrona bliva övertaliga, bör möjligheten tillvaratagas att
till fångvårdsstaten vid vakanser överflytta dessa befattningshavare.

På grund av det nuvarande statsfinansiella läget anser jag mig förhindrad
förorda ökning av antalet ordinarie vaktkonstaplar.

På grund av det anförda och med tillämpning av de nya principerna för
statuppställningen och anslagsberäkningen torde följande vara att iakttaga
beträffande de i fångvårdsanstalternas avlöningsstat ingående anslagsposterna.

Den nuvarande posten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat ersättes
med en post till avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Efter av fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga verkställd omräkning, mot
vilken jag ej har något att erinra, torde anslaget böra uppräknas till
(2,370,400 + 41,600 =) 2,412,000 kronor.

Den förslagsvis bestämda posten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, som för nu löpande budgetår
är uppförd med ett belopp av 189,000 kronor, har av de sakkunniga
föreslagits att bibehållas oförändrad under budgetåret 1941/42. Vid bifall
till de föreslagna inskränkningarna i fångvårdsorganisationen torde en del
från anslagsposten utgående arvoden kunna nedsättas. Fångvårdsstyrelsen
har emellertid i sina anslagsäskanden ånyo upptagit frågan om särskild ersättning
åt föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping och Ystad med 750
kronor till vardera. Med hänsyn till de särskilt krävande arbetsuppgifter,
som åvila ifrågavarande befattningshavare, samt då ett bifall till fångvårdsstyrelsens
förslag ej torde föregripa den prövning beträffande lönegradsplaceringen
av tjänsterna, som är avsedd att komma till stånd genom tjänsteförteckningssakkunniga,
har jag nu ej velat motsätta mig förslaget såsom en
provisorisk åtgärd. Anslagspostens nuvarande slutsumma torde för övrigt ej
påverkas genom ett bifall till förslaget, enär medel till dessa arvoden kunna
erhållas genom minskning av vissa andra arvoden. Genom Jönköpingsfängelsets
sinnessjukavdelnings nedläggande kunna arvodena till läkaren och
predikanten, som avsetts för sinnessjukavdelningen, indragas, varjämte en
viss besparing uppkommer å arvodet till kroppssjukläkaren vid centralfängelset
i Växjö så länge direktörsbefattningen och kroppssjukläkarbefattningen
äro förenade. Då, såsom de sakkunniga framhållit, behov kan uppstå att anställa
ytterligare läkarpersonal vid Hallanstalten samt vid en eventuellt

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

högre beläggning å vissa anstalter det kan ifrågasättas mindre jämkningar
uppåt av vissa arvoden, torde försiktigheten bjuda att ej minska anslagspostens
slutsumma för budgetåret 1941/42. Anslagsposten bör därför för
nyssnämnda budgetår bibehållas vid sitt nuvarande belopp eller 189,000
kronor.

Vid beräkning av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal, i gällande stat uppförd med 756,700 kronor, bör hänsyn
tagas dels till de indragningar, som ovan föreslagits och dels till de nya
befattningar som organisationens genomförande kräver. Vidare har fångvårdsstyrelsen
och de sakkunniga omräknat anslagsposten med hänsyn till
de nya principerna. Det omräknade beloppet slutar å en summa av 1,020,000
kronor. Genom att vikarier ej förordnas i vissa fall, torde såsom de sakkunniga
föreslagit anslagsposten emellertid kunna nedsättas till 1,000,000
kronor. Detta innebär en ökning av anslaget för nu löpande budgetår med
243,300 kronor.

Den i gällande avlöningsstat upptagna posten, särskild löneförmån
till tjänsteman å övergångsstat, bortfaller på grund av denne
tjänstemans avgång.

Anslagsposten till rörligt tillägg slutligen torde böra bestämmas till

499,000 kronor mot för nu löpande budgetår 286,500 kronor eller sålunda
en ökning med (499,000 — 286,500 =) 212,500 kronor.

Vid bifall till vad av mig i det föregående förordats, bör förevarande anslag
till fångvårdsstaten avlöningar uppföras med (3,602,800 + 41,600 + 243,300
+ 212,500 — 200 =) 4,100,000 kronor, vilket innebär en höjning med
497,200 kronor. Höjningen beror uteslutande på anslagets uppräkning enligt
de nya principerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag alltså hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för fångvårdsstaten
att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret
1941/42:

Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 direktör av lia klass.......................... A 27

5 direktörer av 2:a klass ........................ A 26

1 förste pastor och Överlärare.................... A 26

8 direktörer av 3:e klass .................. A 24

4 pastorer och förste lärare...................... A 24

1 kamrerare .................................. A 22

3 assistenter av l:a klass........................ A 20

10 assistenter av 2:a klass........................ A 18

Kungl. Maj:ts proposition nr 194-

49

10 assistenter av 3:e klass........................ A 16

11 kronohäktesföreståndare av lia klass............ A 16

4 kronohäktesföreståndare av 2:a klass............ A 15

1 föreståndare vid fångkoloni.................... A 15

2 assistenter av 4:e klass........................ A 12

15 uppsyningsmän .............................. A 10

10 yrkesmästare av l:a klass...................... A 10

27 yrkesmästare av 2:a klass...................... A 8

47 överkonstaplar .............................. A 8

402 vaktkonstaplar ...............................A 6

4 första vaktfruar .............................. A 6

36 vaktfruar .................................... A 1

Tjänstemän å övergångsstat.

5 direktörer av 3:e klass ........................ A 24

1 kronohäktesföreståndare av l:a klass............ A 16

1 kronohäktesföreståndare av 2 :a klass............ A 15

Anm. Härvid bör iakttagas,

att kronohäktesföreståndarbefattningarna av lia klass vid
kronohäktena i Linköping, Jönköping och Falun icke må besättas
så länge respektive å övergångsstat uppförda direktörer
av 3:e klass kvarstå i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av l:a klass vid
kronohäktet i Örebro må besättas först från och med den 1
november 1941,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid
rannsakningshäktet i Kalmar icke må besättas så länge vederbörande
å övergångsstat uppförde direktör av 3:e klass
kvarstår i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid
rannsakningshäktet i Östersund icke må besättas så länge
vederbörande å övergångsstat uppförde kronohäktesföreståndare
av lia klass kvarstår i tjänst, samt

att befattningen såsom uppsyningsman tillika föreståndare
för rannsakningshäktet i Hudiksvall icke må besättas så länge
vederbörande å övergångsstat uppförde kronohäktesförståndare
av 2:a klass kvarstår i tjänst.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 direktör av 2:a klass ........................ Eo 26

1 kamrerare .................................. Eo 22;

dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstaten
att tillämpas under budgetåret 1941/42:

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 194. 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 194•

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 2,412,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis . . » 189,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis....................... » 1,000,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 499,000

Summa kronor 4,100,000;

dels ock till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 4,100,000

Fångvårdsanstalterna: Omkostnader, förslagsanslag. I statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag, har Kungl. Majit (under II huvudtiteln
[38] 4) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till
Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret 1941/42 beräkna ett förslagsanslag
av 1,949,000 kronor. Det i gällande riksstat uppförda gemensamma
anslaget till omkostnader vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna
är bestämt till 1,411,000 kronor, varav 1,367,800 kronor komma på
fångvårdsanstalterna. Den för anslagets disponerande fastställda omkostnadsstaten
har, såvitt avser anstalternas omkostnader, följande lydelse:

1. Reseersättningar, förslagsvis............................... 50,000

2. Expenser, förslagsvis..................................... 340,000

3. Publikationstryck, förslagsvis............................ 4,000

4. övriga utgifter:

a) Inköp och underhåll av inventarier, högst...... 80,000

b) Renhållning av fängelseområden och fängelselokaler,
förslagsvis............................ 29,000

c) Utspisning, förslagsvis........... 360,000

d) Beklädnad och sängkläder, förslagsvis.......... 155,000

e) Hälso- och sjukvård, förslagsvis................ 112,000

f) Religions- och skolundervisning, förslagsvis...... 13,000

g) Omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna,
förslagsvis.......................... 50,000

h) Diverse utgifter, högst........................ 40,000

i) Fångtransporter, förslagsvis.................. 130,000

j) Kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts

ungdomsfängelse, förslagsvis................. 4,800 973,800

Summa kronor 1,367,800.

Av anslagsposten till expenser må enligt föreskrift av Kungl. Majit förslagsvis
295,000 kronor tagas i anspråk för bränsle, lyse och vatten samt högst

45,000 kronor till övriga expenser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

51

Under sistförflutna budgetår hava fångvårdsanstalternas omkostnader
överstigit det för ändamålet anvisade beloppet med icke mindre än 221,283
kronor 73 öre. Rörande anledningen till detta överskridande har fångvårdsstyrelsen
i sin förut omförmälda skrivelse den 27 augusti 1940 anfört följande: De

till expenser avsedda medlen ha på grund av starkt stegrade bränslepriser
överskridits med kronor 132,737:59.

Krisförhållandena ha föranlett att särskild anskaffning av inventarier måste
ske, bland annat av bevaknings-, brand- och luftskyddsmaterial. Bevakningspersonalens
utrustning har måst kompletteras med hänsyn till att utlänningar
och militärer förvarats i fängelserna. Förrådet av revolvrar har
måst kompletteras och gevär ha med Kungl. Maj:ts tillstånd inköpts.

Priserna på matvaror m. m. ha stigit, överskridandet på de för utspisning
avsedda medlen, 350,000 kronor, är kronor 84,776: 47. I underdånig skrivelse
den 15 juni 1940 har fångvårdsstyrelsen anmält, att utbytet av margarin
mot smör torde medföra en årlig kostnadsökning för fångvården av omkring

30,000 kronor.

Den allmänna prisstegringen har berört även posterna beklädnad, hälsooch
sjukvård samt utrustning. Utgifterna för till ungdomsfängelse dömda
kvinnor ha blivit större än beräknat på grund av att antalet sådana kraftigt
stegrats under senare delen av budgetåret.

För nästa budgetår har styrelsen begärt ökad medelsanvisning till bränsle,
lyse och vatten, till utspisning samt till kostnader m. m. för vård av kvinnor,
som ådömts ungdomsfängelse. Styrelsen anför härom närmare:

För att begränsa utgifterna å delposten till bränsle, lyse och vatten har
fångvårdsstyrelsen, som nämnts, låtit vidtaga anordningar, varigenom vissa
avdelningar på fångvårdsanstalter med låg beläggning kunna avstängas från
uppvärmning. Denna åtgärd, som torde ha bidragit till att merkostnaden för
bränsle under budgetåret 1939/40 kunnat begränsas till omkring 130,000 kronor,
minskar emellertid i värde i den mån ökad beläggning omöjliggör avstängning
av fängelseavdelningar. Med ledning av belastningssiffran för budgetåret
1939/40 och med hänsyn till vad i det föregående anförts anser styrelsen
det nödvändigt, därest man överhuvud taget önskar en medelsanvisning
som någorlunda motsvarar belastningen, att de till bränsle, lyse och
vatten avsedda medlen höjas från det innevarande budgetår fastställda beloppet,
295,000 kronor, med 100,000 kronor till 395,000 kronor.

Vad angår delposten till utspisning, för 1939/40 upptagen med 350,000
kronor och överskriden med kronor 84,776: 47, så kommer denna givetvis
att påverkas — förutom av förhöjda livsmedelspriser, varåt den senaste belastningen
giver uttryck — av den emotsedda ökade beläggningen å fångvårdsanstalterna.
Även om en igångsatt utredning angående ändring av utspisningsstaten
skulle kunna medföra att billigare födoämnen användas, anser
styrelsen det ofrånkomligt att delposten höjes från det senast fastställda
beloppet, 360,000 kronor med minst 50,000 kronor till 410,000 kronor.—----

Beträffande delposten till kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts
ungdomsfängelse, så torde en höjning med allenast 4,000 kronor kunna försvaras.

Beträffande övriga delposter har fångvårdsstyrelsen icke funnit någon anslagsökning
erforderlig. De relativt obetydliga jämkningar dessa poster emellan,
som kunna komma att framstå såsom nödvändiga, har styrelsen nårn -

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ligen ansett kunna verkställas inom ramen av nu för ifrågavarande ändamål
anvisade medel.

I enlighet med vad i det föregående anförts har fångvårdsstyrelsen beräknat
en höjning av anslagsbeloppet till omkostnader vid fångvårdsanstalten^ med
(100,000 + 50,000 + 4,000 =) 154,000 kronor. Den för ändamålet erforderliga
anslagssumman skulle alltså bliva (1,367,800 -f 154,000 =) 1,521,800
kronor.

Sedermera har fångvårdsstyrelsen, med anledning av styrelsens omräkning
av avlöningsanslagen i enlighet med de beslutade ändringarna rörande principerna
för statuppställningen och anslagsberäkningen, föreslagit införande
å omkostnadsstaten av en särskild post å 12,000 kronor för sjukvård (ersättning
åt verksläkare, kostnad för sjukvård, kostnad för medicin, annan
sjukvårdskostnad, begravningshjälp) samt av en delpost å 32,000 kronor
för tjänstedräkt åt befattningshavare. Omräknat skulle för budgetåret 1941/
42 omkostnadsanslaget sålunda enligt fångvårdsstyrelsens förslag behöva höjas
till 1,565,800 kronor.

I delposten till bränsle, lyse och vatten, vilken av fångvårdsstyrelsen för
budgetåret 1941/42 beräknats till 395,000 kronor, ingå belysningskostnader
med 98,000 kronor, vattenavgifter med 30,000 kronor och handräckning av
intagna med 7,000 kronor (d. v. s. arbetspremier till de fångar, som äro avdelade
för eldning, vedbärning och vedsågning). Bränslekostnaderna skulle
sålunda uppgå till 260,000 kronor.

Byggnadsstyrelsens värmetekniska byrå har i skrivelse den 29 oktober
1940 — under förmälan att byrån från fångvårdsstyrelsen erhållit uppgift
å för budgetåret 1941/42 erforderliga kvantiteter ved, kol och koks samt att
byrån ej hade att göra någon anmärkning däremot — föreslagit, att med
hänsyn till den prisstegring, som dittills ägt rum, den av fångvårdsstyrelsen
upptagna posten för bränsle borde höjas till 470,000 kronor.

Sedermera har byrån meddelat, att på grund av ytterligare prisstegringar
posten till bränsle borde höjas till 520,000 kronor.

Då priserna å vatten och elektricitet hittills ej varit föremål för större prisstegringar
samt eventuell prisstegring torde kunna motverkas genom de besparingsåtgärder
fångvården föreslagit, torde enligt de sakkunniga posten
till bränsle, lyse och vatten böra för budgetåret 1941/42 upptagas till förslagsvis
655,000 kronor. Därest än ytterligare prisstegring skulle inträda, kan ett
överskridande ej undvikas.

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava överlagt angående fullföljande
av de avstängningsåtgärder fångvårdsstyrelsen redan vidtagit beträffande
vissa anstalter med ringa fångantal. Därvid har styrelsen förklarat att styrelsen
skall ytterligare fullfölja dessa åtgärder i den mån ökat fångantal ej
lägger hinder i vägen. I nuläget är det emellertid ogörligt att uppgöra någon
beräkning av det belopp, som skulle kunna sparas genom avstängningsåtgärderna.

Fångvårdsstyrelsen har i sina anslagspetita för budgetåret 1941/42 upptagit
delposten utspisning till förslagsvis 410,000 kronor. Därvid har fångvårds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

53

styrelsen räknat med en medelbeläggning av 2,100 fångar. Enligt vad fångvårdsstyrelsen
meddelat, torde man på grund av inträdda prisstegringar nu
få räkna med ett genomsnittligt portionspris av 90 öre per fånge och dag.

Enligt vad de sakkunniga tidigare uppgivit, hava de sakkunniga till grund
för sina beräkningar lagt ett dagsmedeltal av 2,000 fångar. Jämväl ifråga om
omkostnadsstaten synes denna siffra böra bibehållas även om man vid större
faktisk beläggning har att räkna med överskridanden.

Föreståndaren för statens institut för folkhälsan har på anmodan av fångvårdsstyrelsen
i skrivelse den 12 december 1940 yttrat sig om huruvida
kosten skulle kunna förenklas och förbilligas, och har föreståndaren med
anledning därav avgivit ett förslag, som skulle medföra en sänkning av kostnaderna
för normalkosten vid ungdomsanstalterna med omkring 10 öre samt
vid övriga anstalter med omkring 5 öre per person och dag. På grund av
livsmedelsprisernas allmänna stegring torde dock någon minskning i utspisningsstaternas
belopp under budgetåret 1941/42 icke böra beräknas.

Efter dessa grunder skulle antalet utspisningsdagar bliva 2,000 X 365 eller
sålunda 730,000 och kostnaderna uppgå till

730,000 X 0.90 = 657,000 kronor

handräckning = 12,000 __> 669,000 kronor

eller avrundat 670,000 kronor.

De sakkunniga anse, att det måhända skulle vara möjligt att förenkla
och förbilliga kosten vid fängelserna utöver vad föreståndaren för statens
institut för folkhälsan förutsatt. Med hänsyn till de svårigheter ur disciplinär
synpunkt, som skulle kunna följa av en sådan åtgärd, hava de sakkunniga
emellertid icke ansett sig böra föreslå att för närvarande en dylik standardsänkning
vidtages. Frågans bedömande bör dock enligt de sakkunigas mening
bliva beroende av den allmänna utvecklingen av det svenska folkets
levnadsstandard.

På fångvårdsanstalterna användes ett ej ringa antal fångar för handräckningsgöromål.
För handräckning under budgetåret 1939/40 utfördes 155,737
dagsverken. Siffran är stor om man jämför den med summan av samtliga
utförda dagsverken i fångvården, eller 475,975. Det är emellertid att uppmärksamma,
att bland dagsverken för handräckning ingå dagsverken för de
fångar som sköta köksgöromål, reparera fångkläder, ombestyra eldningen
och vedens huggning eller städningen inom och utom fängelserna samt utföra
skrivgöromål.

De sakkunniga hava uppgivit att de ej kunnat i detalj ingå på undersökning
rörande möjligheterna till en minskning av kostnaderna för handräckning,
men hava för sin del framhållit, att det är av vikt för fångvårdens
inkomster att fångarna i största möjliga utsträckning sysselsättas med produktivt
arbete. Vid fastställande av stat för omkostnadsanslaget bör övervägas,
huruvida ej föreskrifter böra meddelas i syfte att under nu rådande
svåra ekonomiska tider söka nedbringa kostnaderna för handräckningen.
En sänkning av arbetspremiernas belopp torde knappast nu låta sig göra
med hänsyn till att dessa användas dels till fångens inköp av s. k. premie -

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

varor, vilka stigit i pris, dels ock till understöd åt fångens familj och till
hjälp vid hans utskrivning.

De sakkunniga hava vidare meddelat att de tillsammans med fångvårdsstyrelsen
undersökt i vad mån övriga delposter i omkostnadsstaten skulle
kunna nedbringas. Med hänsyn till belastningen för budgetåret 1939/40 och
då åtskilliga av delposterna påverkas av prisstegringarna, hava de sakkunniga
ansett det ej vara möjligt att beräkna övriga delposter lägre. Vid fastställande
av stat å omkostnadsanslaget förutsätta de sakkunniga, att sådana
föreskrifter komma att meddelas, varigenom noggrann kontroll erhålles över
delposternas användning.

Från delposten till kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse,
bestrides den ersättning, som enligt en av Kungl. Maj:t den
18 juni 1937 fastställd överenskommelse mellan Kungl. Majit och kronan, å
ena, samt svenska diakonissällskapet, å andra sidan, utgår till sällskapet för
sådana till ungdomsfängelse dömda kvinnor, som omhändertagits å sällskapets
anstalt å Viebäck. Enligt överenskommelsen, som gäller tillsvidare intill
utgången av andra budgetåret efter det under vilket uppsägning ägt rum,
utgår ersättningen efter följande grunder:

.»1. Svenska diakonissällskapet förbinder sig att å sällskapets anstalt å
Viebäck under tiden den 1 juli 1937—den 30 juni 1938 omhändertaga sådana
kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse och som ej skola förvaras å statens
fångvårdsanstalt.

2. De i lagen om ungdomsfängelse den 15 juni 1935 (nr 343) innefattade
bestämmelser ävensom de grunder, som finnas fastställda i Kungl. Maj:ts
reglemente den 27 november 1925 (nr 475) angående arbetspremier vid
fångvårdsanstalterna skola iakttagas beträffande de till ungdomsfängelse
dömda kvinnor, som omhändertagas å anstalten.

o 3. Diakonissällskapet är berättigat att efter avgiven räkning hos fångvårdsstyrelsen
erhålla ersättning för sålunda å anstalten å Viebäck omhäntagna
kvinnor efter följande grunder:

a) för bespisning och beklädnad med 3 kronor för varje dag och omhändertagen; b)

för utrustning vid utskrivning från anstalten med 350 kronor för varje
avgående;

c) för arbetspremier och sjukvårdskostnader med de verkliga kostnaderna;

d) för resor vid läkar- och sjukhusbesök, vid utskrivning och vid överflyttning
till centralfängelset i Växjö med den verkliga resekostnaden för
den omhändertagna ävensom resekostnad fram och åter för medföljande
vårdare, därest sådana erfordrats, varvid resekostnaden för vårdare utgår
med belopp motsvarande resekostnadsersättning enligt reseklass III i allmänna
resereglementet;

e) för i d) avsedd resa, som företagits av vårdare, traktamentsersättning
med belopp motsvarande traktamentsersättning enligt traktamentsklass F
i allmänna resereglementet, dock med iakttagande i förekommande fall
av bestämmelserna i 17 § av sagda reglemente.»

I skrivelse den 8 oktober 1940 har styrelsen för svenska diakonissällskapet
under åberopade av de höjda bränslepriserna, erforderliga dyrtidstillägg
till befattningshavare samt ökade allmänna levnadskostnader hem -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

55

ställt, att den i överenskommelsen fastställda dagsersättningen för varje
mottagen elev måtte från och nied den 1 juli 1941 höjas med 30 öre till
3 kronor 30 öre.

Fångvårdsstyrelsen har i infordrat utlåtande tillstyrkt bifall till styrelsens
framställning.

Statskontoret, som jämväl avgivit infordrat yttrande över framställningen,
har under hänvisning till ett av ämbetsverket avgivet utlåtande angående
höjning av motsvarande ersättning för vissa å Viebäckshemmen till tvångsuppfostran
mottagna elever (jfr II ht. 1941 sid. 77), föreslagit att den begärda
ökningen begränsades till 25 öre.

De sakkunniga, som i likhet med fångvårdsstyrelsen biträda styrelsens för
svenska diakonissällskapet framställning, hava med hänsyn härtill ansett sig
böra föreslå att delposten kostnader för vård av kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse,
höjes med — förutom det av fångvårdsstyrelsen tidigare föreslagna
beloppet 4,000 kronor — ytterligare förslagsvis 1,200 kronor till
(4,800 + 4,000 + 1,200 =) 10,000 kronor.

I fråga om delposterna övriga expenser samt diverse utgifter hava de sakkunniga
och fångvårdsstyrelsen föreslagit vissa mindre jämkningar. Förstnämnda
delpost bör sålunda höjas med 5,000 kronor till 50,000 kronor
och sistnämnda post sänkas till 35,000 kronor.

Omkostnadsstaten för fångvårdsanstalterna skulle
enligt vad ovan anförts för budgetåret 1941/42 te sig på följande sätt:

1. sjukvård för personal m. m., förslagsvis.................... 12,000

2. reseersättningar, förslagsvis .............................. 50,000

3. expenser:

bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .............. 655,000

övriga expenser, högst .......................... 50,000 705,000

4. publikationstryck, förslagsvis ............................. 4,000

5. övriga utgifter:

a) inköp och underhåll av inventarier, högst ...... 80,000

b) renhållning av fängelseområden och fängelselokaler,
förslagsvis............................ 29,000

c) utspisning, förslagsvis........................ 670,000

d) beklädnad, förslagsvis....................... 155,000

e) hälso-och sjukvård, förslagsvis................ 112,000

f) religions- och skolundervisning, förslagsvis .... 13,000

g) omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna,
förslagsvis.......................... 50,000

h) diverse utgifter, högst........................ 35,000

i) fångtransport, förslagsvis .................... 130,000

j) kostnader för vård av kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse,
förslagsvis .................... 10,000

k) tjänstedräkt åt befattningshavare, förslagsvis . . 32,000 1,316,000

Summa kronor 2,087,000.

56

Departe ments chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Till en början må framhållas, att överskridandet under budgetåret 1939/40
beror på att anstalternas omkostnadsstat varit för snävt beräknad samt på den
vid anslagets beviljande oberäknade prisstegringen. Då denna fortsatt under
innevarande budgetår, kan redan nu förutses ett överskridande, särskilt på
posterna till bränsle, lyse och vatten samt till utspisning. Av de sakkunnigas
undersökning torde framgå, att vid fångvårdsanstalterna sparsamhet varit
rådande. Jag förutsätter att fångvårdsstyrelsen även framgent har sin uppmärksamhet
riktad på nödvändigheten av att iakttaga alla möjligheter för
att nedbringa kostnaderna. Genom centralisering av kassa- och redovisningsväsendet
för vissa anstalter till fångvårdsstyrelsen kommer styrelsen att få
bättre kontroll över utgifterna vid dessa anstalter.

På grund av den inträffade prisstegringen å bränsle, torde en höjning av
delposten till expenser: bränsle, lyse och vatten vara ofrånkomlig. Delposten
till expenser bör för budgetåret 1941/42 höjas från 340,000 kronor med

365,000 kronor till 705,000 kronor. I denna summa ingår även underposten
övriga expenser, som enligt de sakkunnigas och fångvårdsstyrelsens förslag
bör höjas från 45,000 kronor till 50,000 kronor.

Vad nu sagts om delposten expenser gäller även delposten till utspisning,
som påverkas ej blott av prisstegringarna på proviant utan även av antalet
fångar i anstalterna. För att något motverka prisstegringarna å proviant bör
utspisningsstaten omläggas genom utbyte av vissa i fångvårdsanstalternas
utspisningsstat ingående livsmedel mot andra, utan att dock kostens näringsvärde
därigenom minskas.

Beträffande fångantalet är det svårt att nu giva en säker prognos rörande
medeltalet fångar under kommande budgetår. Fångvårdsstyrelsen har ansett,
att man skulle räkna med ett dagsmedeltal av 2,100 fångar under det
att de sakkunniga stannat vid normalbeläggningssiffran 2,000. Då fångantalet
visat en tendens till ökning, skulle det måhända ligga närmast till
hands att följa det av fångvårdsstyrelsen antagna medeltalet, men då man
ännu ej har tillräcklig erfarenhet av huruvida tendensen kommer att fortvara,
synes det mig befogat att godtaga dagsmedeltalet 2,000. Delposten till
utspisning skulle vid nu anförda förhållanden för budgetåret 1941/42 böra
höjas från 360,000 kronor till 670,000 kronor.

Beträffande delposten kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts
ungdomsfängelse, torde nied hänsyn till stegringen av priserna å ved och
proviant den föreslagna ökningen av dagsersättningen med 30 öre anses befogad.
Innevarande års riksdag har för övrigt godkänt en lika stor förhöjning
av dagsersättningen ifråga om de kvinnor, som ådömts tvångsuppfostran
och äro intagna å Viebäcksanstalten. Delposten torde sålunda böra höjas
från det för nu löpande budgetår bestämda 4,800 kronor med 5,200 kronor
till (4,800 + 4,000 + 1,200=) 10,000 kronor. På grund av ökningen av antalet
kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse, kan behov av ytterligare en ungdomsavdelning
uppkomma. Svenska diakonissällskapet har ställt i utsikt att
i händelse av behov anordna en dylik avdelning på samma villkor, som skola
gälla för Viebäcksanstalten.

Kungl. Majlis proposition nr 194.

57

Underposten till diverse utgifter torde kunna sänkas från 40,000 kronor
till 35,000 kronor, varigenom höjningar av underposten övriga expenser
kompenseras.

Vidare skola enligt de nya principerna för anslagsberäkningarna under
omkostnadsstaten uppföras delposter för sjukvård åt personalen samt för
tjänstedräkt åt befattningshavare, vilka poster beräknats till 12,000 kronor
respektive 32,000 kronor.

Anslaget i sin helhet skulle sålunda ökas från det för nu löpande budgetår
anvisade beloppet, 1,367,800 kronor, med (12,000 + 365,000 + 310,000
— 5,000 + 4,000 + 1,200 + 32,000 =) 719,200 kronor till 2,087,000 kronor.

Vid fastställande av stat å anslaget är det min avsikt att meddela de föreskrifter,
som kunna anses erforderliga för att noggrann kontroll skall kunna
utövas över anslagets användning.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 2,087,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
T. Eliaeson.

5

Uiliani) till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 194.