Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statliga
åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m.;
given Stockholms slott den 28 mars 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och folkhushållningsdepartementen
anför föredraganden, statsrådet Domö:

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkterna 27 och 28, samt
kapitalbudgeten, bil. 7, punkt 3) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1941/42 beräkna
dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. ett förslagsanslag
av 3 000 000 kronor, dels till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser
för visst biträde vid vedavverkning ett förslagsanslag av 150 000 kronor, dels
ock till Reglering av vedproduktionen ett reservationsanslag av 57 000 000
kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla dessa frågor.

I syfte att öka vedproduktionen och därigenom fylla det behov av bränsle,
som på grund av minskade importmöjligheter icke längre kan tillgodoses
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 samt. Nr 193. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

från utlandet, ha sedan hösten 1939 vidtagits särskilda åtgärder. Sålunda har
Kungl. Majit efter vederbörlig riksdagsprövning utfärdat bestämmelser rörande
lån för förskottering av avverkningskostnad för ved samt om meddelande
av garanti åt skogsägare, att ved, som av honom produceras och ej finner
köpare, skall av staten inlösas till fastställt pris. Vidare har i lag den 12 april
1940 (nr 199) örn skyldighet att avverka ved till avsalu fastställts skyldighet
för skogsägare att efter åläggande av vederbörande statliga myndighet avverka
ved till avsalu och slutligen ha medel anvisats för genomförande av de
antydda åtgärderna för säkerställande av vedförsörjningen. Som en bakgrund
för bedömandet av de vidtagna åtgärderna i vedanskaffningssyfte
synes till en början böra anföras några uppgifter rörande det ökade behovet
av vedbränsle, varefter en närmare redogörelse för de genomförda stödåtgärderna
torde få lämnas.

Landets behov av fasta bränslen.

Den totala förbrukningen av fasta bränslen i Sverige under året närmast
före stormaktskrigets utbrott har beräknats motsvara, därest övriga bränslen
omräknas till likvärdig mängd stenkol, nära 13 miljoner ton stenkol. Av
den nämnda myckenheten utgöra de importerade bränslena nära 70 procent.
Den inhemska bränsleproduktionen utgöres normalt av omkring 0,4 miljoner
ton stenkol och 17,5 miljoner kubikmeter kastved, vartill kommer en obetydlig
mängd bränntorv. Av den avverkade vedkvantiteten beräknas 10 miljoner
kubikmeter åtgå för de fastigheter, som själva framställa ved. Den
vedkvantitet, som normalt tillföres förbrukare i öppna marknaden, kan sålunda
angivas till omkring 7,5 miljoner kubikmeter, varav 6 miljoner kubikmeter
beräknas komma till användning såsom hushållsbränsle och 1,5 miljoner
kubikmeter torde förbrukas såsom kastved för industriens behov.

För innevarande bränslesäsong ha strävandena gått ut på att i stor omfattning
möjliggöra en övergång från eldning med importerat bränsle till vedeldning
(se härom prop. nr 56 till 1939 års urtima riksdag och nr 171 till
1940 års lagtima riksdag). Ansträngningarna ha inriktats på att åstadkomma
en vedreserv, som jämte en begränsad import av kol och koks skulle
erfordras för tryggande av bränsleförsörjningen och som skulle motsvara
en avsevärd del av årsförbrukningen av importkoks såsom hushållsbränsle
(omkring 2,1 miljoner ton koks, i värmevärde motsvarande omkring 14 miljoner
kubikmeter ved). Den önskvärda vedreservens storlek har angivits till
8,5 miljoner kubikmeter och hela den kvantitet, som skulle vara att tillgå i
öppna marknaden, till (8,5 -f- 7,5 =) 16 miljoner kubikmeter. Genom allmän
inventering i augusti 1940 har konstaterats, att vedavverkningarna även
uppnått den beräknade storleken.

I behovsberäkningarna för innevarande bränslesäsong ha icke ingått några
vedkvantiteter för framställning av bränsle för motortrafikens behov. Detta

Kungl. Majds proposition nr 193.

3

nytillkomna behov har emellertid för nästa hränslesäsong beräknats komma
att uppgå till omkring 5 miljoner kubikmeter ved, saluförd såsom gengasved
eller gengaskol. Med inberäknande härav ha de nu pågående avverkningarna
av ved för öppna marknaden, vilka enligt uttalanden i propositionen
nr 248 till 1940 års lagtima riksdag ursprungligen förutsattes skola
uppgå till 25 miljoner kubikmeter, sedermera inriktats på en kvantitet av 30
miljoner kubikmeter. Genom beslut den 29 november 1940 (S. F. S. nr 957)
angående statsgaranti för ved har Kungl. Maj:t medgivit, att statsgaranti får
meddelas för sistnämnda totalkvantitet. Avverkningarna ha ansetts böra för-,
delas å skilda myckenheter för tiden 1 augusti—31 december 1940 och för
tiden 1 januari—30 juni 1941. Enligt infordrade avverkningsuppgifter har
den 1 mars 1941 avverkats omkring 78 % av den för avverkningssäsongen
beräknade totala avverkningskvantiteten.

I skrivelse den 21 februari 1941 har statens bränslekommission framlagt
förslag till åtgärder för tryggande av vedproduktionen inom landet. I denna
skrivelse har kommissionen även upptagit frågan om de nu pågående avverkningarnas
storlek och om behovet av ved för bränslesäsongen 1942/43. Efter
att ha konstaterat, att man torde ha anledning räkna med att den för innevarande
avverkningssäsong avsedda bränslemängden kommer att bliva upphuggen,
har kommissionen vidare framhållit, att kommissionens överväganden
under senare tid lett till att avverkningen ytterligare bör ökas, samt
att skogsägarna synas böra stimuleras att utöver de ålägganden, som meddelats
dem med stöd av lagen örn skyldighet att avverka ved till avsalu, utöka
vedavverkningarna, så att en total avverkningskvantitet av 35—40 miljoner
kubikmeter kan uppnås.

Beträffande behovet av ved för bränslesäsongen
1 9 4 2/43 har bränslekommissionen anfört bland annat följande:

Ovissheten beträffande omfattningen av importen av fossila bränslen,
industriens sysselsättningsgrad under nuvarande försörjningsläge m. fl. förhållanden
sammanhängande med den inträffade världskrisen samverkar till
att göra alla beräkningar över behovet av inhemskt ersättningsbränsle mycket
osäkra. Örn detta gäller behovstäckningen för nästa bränslesäsong måste
beräkningarna av vedbehovet för bränslesäsongen 1942/43 präglas av ännu
större osäkerhet.

Vedavverkningarnas storlek är framförallt beroende på i vilken utsträckning
ved behöver tagas i anspråk för att ersätta importen av kol, koks eller
olja, de skilda industriernas sysselsättningsgrad vid fortsatt kris samt kommunikationsmedlens
allt mera stegrade behov av ved såsom ersättning för
fasta och flytande bränslen. Då säkra hållpunkter saknas för såväl bedömandet
av importens omfaltning som övriga förhållanden under bränslesäsongen
1942/43, måste uppskattningen av de erforderliga vedavverkningarna
närmast få karaktär av en sannolikhetskalkyl.

Med utgångspunkt från de beräkningar, som gjorts beträffande vedbehovet
under nästkommande bränslesäsong, anser sig kommissionen böra räkna
nied en avverkning av cirka 35 miljoner kubikmeter, vilken kvantitet järn -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

sides med en begränsad import av koks och kol synes böra vara tillräcklig
för att säkerställa landets behov av såväl bränsleved som ved för framställning
av träkol och gengasved. Under det att å ena sidan säkerställandet av
vårt lands bränsleförsörjning motiverar upphuggning av ifrågavarande jämförelsevis
stora vedmängder, synes man å andra sidan böra i möjligaste
mån skydda sig mot ekonomiska förluster, som kunna uppkomma genom
befintligheten av allt för stora lager vid en inträffad fredskris. Den föreslagna
avverkningen synes därför böra uppdelas på två tidsperioder på så
sätt att en viss kvantitet avverkas under tiden 1 juli—31 december 1941 och
— i den mån så befinnes erforderligt med hänsyn till försörjningsläget under
senare delen av innevarande år -—■ ytterligare en viss kvantitet under första
halvåret 1942. Beträffande avverkningskvantitetemas storlek under nämnda
perioder kommer kommissionen senare att till Kungl. Majit avgiva förslag.

Den nu föreslagna totala avverkningskvantiteten är av en sådan storleksordning,
att den torde närma sig vad som med hänsyn till kravet på en
rationell skogsvård samt till förefintliga avverknings- och transportmöjligheter
maximalt kan uttagas ur våra skogar. Då denna stora avverkning med
sannolikhet icke torde kunna uppehållas många år synes man därför i tid
böra träffa anstalter för att kunna ersätta någon del av den erforderliga
bränslekvantiteten med annat inhemskt bränsle. Härvid synes i första hand
böra ifrågakomma ett ökat utnyttjande av landets torvtillgångar.

Åtgärder till främjande av vedproduktionen.

Gällande bestämmelser till främjande av vedproduktionen återfinnas i
kungörelserna den 8 december 1939 (nr 843) med vissa bestämmelser till
främjande av vedproduktionen och den 30 december 1940 (nr 1062) angående
ändrad lydelse av 4 och 8 §§ förstnämnda kungörelse. Ifrågavarande
bestämmelser innebära i huvudsak följande:

Bränslekommissionen äger bevilja till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
ansluten skogsägareförening lån för förskottering av avverkningskostnad
för ved, som enligt kontrakt skall till föreningen levereras av dess
medlemmar eller andra skogsägare. Ansökan örn lån skall enligt kungörelsen
vara åtföljd av vidimerade avskrifter av de leveranskontrakt, som med
låneansökan avses, ävensom av en över kontrakten upprättad särskild förteckning.
Lån må beviljas endast beträffande sådan ved, som omfattas av
statsgaranti, och högst till belopp motsvarande 90 procent av det för veden
gällande garantibeloppet. Å lyftat lånebelopp skall föreningen erlägga ränta
efter 4 procent örn året från lyftningsdagen till dess betalning sker eller lill
dess avräkning i samband med vedens inlösning verkställes. Då skogsägareförening
försålt vedparti, för vilket föreningen av erhållet lån utlämnat förskott
till skogsägare, skall föreningen av lånets kapitalbelopp återbetala så
mycket som belöper å det sålda partiet, så ock erlägga å nämnda delbelopp
upplupen ränta. Skogsägareförening, som erhållit lån, har att därav utlämna
förskott till skogsägare, som avses med föreningens låneansökan. Förskott
må ej lämnas med mindre beslut meddelats därom att den ved, som avses i
det med skogsägaren upprättade leveranskontraktet, skall omfattas av stats -

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

5

garanti. Förskott må ej, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,
uppgå till större belopp än som motsvarar 90 procent av det för veden gällande
garantibeloppet. På skogsägareföreningen ankommer att bestämma,
huruvida och i vilken omfattning skogsägaren skall ställa säkerhet för förskottet.
I kungörelsen stadgas vidare, bland annat, att vedkontor (numera
kristidsstyrelse) skall äga att under av Kungl. Majit bestämda tidsperioder
och i den omfattning, som vednämnden (bränslekommissionen) enligt av
Kungl. Majit givna föreskrifter bestämmer, meddela garanti åt skogsägare
att ved, som av honom för avsalu producerats eller framdeles produceras
och som icke finner köpare, skall av staten inlösas till fastställt pris, garantipris.
Garanti må jämväl beviljas åt skogsägareförening för ved, som enligt
kontrakt skall till föreningen levereras av föreningsmedlem eller annan
skogsägare. Kungl. Majit fastställer de garantipriser, som under varje tidsperiod
skola gälla med avseende å ved av olika kvaliteter, samt den tid, under
vilken garantiens uppfyllande må påkallas. Överlåtes ved, för vilken
skogsägare åt sig utverkat statsgaranti, till skogsägareförening, skall garantien
därefter gälla för föreningen. Sker eljest överlåtelse av ved, för vilken
garanti meddelats, upphör garantien att gälla. Inlösning av ved må ske endast
i den utsträckning veden vid inlösningstillfället uppfyller föreskrivna
kvalitetsbestämmelser.

Genom särskilda Kungl. Majits brev den 2 februari och den 26 juli 1940
till statens vednämnd respektive till statens bränslekommission ha de förenämnda,
i kungörelsen meddelade bestämmelserna i vissa hänseenden kompletterats.
Genom det förstnämnda brevet har sålunda föreskrivits, bland
annat, att lån, varom i kungörelsen förmäles, må tills vidare beviljas jämväl
för förskottering av avverkningskostnad för sådan ved, som innehavare av
avverkningsrätt enligt kontrakt skall leverera till skogsägareförening, som i
kungörelsen avses. Genom brevet den 26 juli 1940 har Kungl. Majit förklarat,
att hinder icke möter att bevilja skogsägareförening lån för förskottering av
avverkningskostnaden för redan avverkad ved, oaktat sådant lån sökes först
i samband med att veden levereras till föreningen.

För avverkningssäsongen 1940/41 har Kungl. Majit genom brev den 31
augusti 1940 (S. F. S. nr 803), den 29 november 1940 (S. F. S. nr 957) och
den 28 mars 1941 (S. F. S. nr 175) fastställt särskilda bestämmelser angående
statsgaranti för ved. Dessa föreskrifter innehålla huvudsakligen följande:

Garanti må meddelas beträffande sådan för bränsleändamål eller träkolsframställning
avsedd ved, som anmäles för garanti under tiden till och med
den 31 mars 1941; för Götaland och Svealand, utom Stockholms stad, samt
för Gävleborgs län har tiden för garantianmälan utsträckts lill och med
den 30 april 1941. Garanti må meddelas å en sammanlagd vedkvantilet av
högst 30 miljoner kubikmeter travat (löst) mått. Garantien må avse dels
redan avverkad ved, dels ock ved, som anmäles skola avverkas före den 1
juli 1941; dock under förutsättning att veden anmäles för uppläggning å

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

angiven uppläggningsplats före den 1 mars 1942. Såväl kastved som kolved
och annan långved samt massaved kunna vara föremål för garanti. Bränslekommissionen,
som har att fastställa den andel av den totala kvantiteten,
för vilken de olika kristidsstyrelserna skola äga meddela garanti, äger att beträffande
områden, där med hänsyn till rådande transportförhållanden en
ökning av vedproduktionen icke är önskvärd, bestämma om undantag från
rätten att erhålla garanti. Garantipriset skall, såvitt angår kastved, vara för
utskottsved 5 kronor, för pannved samt för sekunda björk- och bokved
lägst 5 kronor 50 öre och högst 7 kronor, för prima barr- och alved lägst

6 kronor och högst 7 kronor 50 öre samt för prima björk- och bokved lägst

7 kronor 50 öre och högst 9 kronor. För massaved skall garantipriset vara,
för prima sulfitved lägst 7 kronor 50 öre och högst 9 kronor, för sekunda
sulfitved och prima sulfatved lägst 6 kronor och högst 7 kronor 50 öre samt
för sekunda sulfatved lägst 5 kronor 50 öre och högst 7 kronor. De angivna
priserna gälla samtliga per kubikmeter löst mått. Garantipriset för massaved,
som inmätes i fast mått, skall vara för prima sulfitved lägst 30 öre och högst
36 öre, för sekunda sulfitved och prima sulfatved lägst 24 öre och högst
30 öre samt för sekunda sulfatved lägst 22 öre och högst 28 öre, allt per
flottningskubikfot. Beträffande kolved och annan långved skall inom Norrbottens,
Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län gälla, att därest
veden upplägges å sådan upplagsplats vid strand, som kan angöras av fartyg
i kustfart, garantipriset skall vara för långved, som uppfyller kvalitetsbestämmelsema
för utskottsved 20 öre, för pannved 24 öre och för prima barrved
26 öre, allt per flottningskubikfot. Inom de delar av Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands
län, som bränslekommissionen bestämmer, skall för långved, som
kapas i längder örn 3 meter och upplägges vid bilväg, garantipriset
vara: för långved som i kvalitetshänseende motsvarar utskottsved 4 kronor,
för långved som i kvalitetshänseende motsvarar pannved 4 kronor 50 öre
samt för långved av bättre kvalitet än som motsvarar pannved 5 kronor,
allt per kubikmeter löst mått. I övrigt skall, där garantianmäld ved inlöses
såsom långved, inlösningen ske till det pris, som motsvarar det å orten gällande
garantipriset för kastved, minskat med arbetskostnaden för långvedens
upparbetning till kastved. Uppfyllandet av meddelad garanti må påkallas
tidigast den 1 januari 1942 och senast den 28 februari samma år.

Vid sidan av här återgivna åtgärder, vilka åsyfta att stimulera den enskilde
skogsägaren att på frivillighetens väg medverka till ökade avverkningar,
har såsom förut antytts genom lagen den 12 april 1940 örn skyldighet
att avverka ved till avsalu fastställts skyldighet för skogsägare och innehavare
av avverkningsrätt att avverka ved efter de närmare bestämmelser,
vederbörande myndighet meddelar. Därest fastställd avverkning icke verkställes
inom föreskriven tid, äger myndigheten besluta om avverkning för
kronans räkning. Ersättning för tvångsavverkad ved utgår med skillnaden

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

7

mellan det för orten gällande garantipriset för den ifrågavarande vedsorten
och de beräknade kostnaderna för avverkning och uppläggning av veden.

Till Reglering av vedproduktionen har 1939 års urtima riksdag (r. skr.
nr 76) anvisat ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor. Anslaget är avsett
för täckande av kostnader för lån för avverkningsförskott samt för uppfyllande
av meddelad statsgaranti. För sistnämnda ändamål har anslaget
hittills icke behövt anlitas. Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 248
gjorda förslag har 1940 års lagtima riksdag enligt skrivelse nr 397 anvisat
under elfte huvudtiteln två förslagsanslag nämligen dels å 2 000 000 kronor
till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved dels ock å 150 000
kronor till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid vedavverkning
samt såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag
av 47 000 000 kronor till Reglering av vedproduktionen.
Enligt skrivelse nr 99 har 1940 års urtima riksdag medgivit, att förberörda
förslagsanslag till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved
må disponeras i enlighet med vad i proposition nr 72 föreslagits, vilket innebär,
att Kungl. Majit får rätt att under innevarande budgetår använda högst
75 000 kronor till ersättningar åt skogsägareföreningarna för besvär med
förmedlingen av lån för avverkningsförskott.

Kungl. Majit har genom beslut den 28 juni 1940 dels ställt förenämnda förslagsanslag
av 2 000 000 kronor och 150 000 kronor till statskontorets förfogande
att av statskontoret disponeras för därmed avsedda ändamål enligt de
bestämmelser Kungl. Majit, efter förslag i förra fallet av statens bränslekommission
och i senare fallet av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,
framdeles meddelar, dels ock hemställt till fullmäktige i riksgäldskontoret
att av omförmälda reservationsanslag av 47 000 000 kronor utbetala
10 000 000 kronor efter rekvisition i mån av behov till statskontoret, som äger
använda anslagsmedlen till utlämnande av lån i enlighet med vad i kungörelsen
den 8 december 1939, nr 843, föreskrives, samt enligt de föreskrifter,
som Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelar, 37 000 000 kronor till
bränslekommissionen, som äger använda anslagsmedlen för därmed avsedda
ändamål. Enligt vad som framgår av förenämnda proposition nr 248 till
1940 års lagtima riksdag har av sistnämnda belopp 30 000 000 kronor beräknats
för uppläggande av ett statligt regleringslager av cirka 3 miljoner
kubikmeter ved samt 7 000 000 kronor för täckande av kostnaderna för
eventuell tvångsavverkning.

Enligt beslut den 6 december 1940 har Kungl. Majit sedermera medgivit,
att bränslekommissionen må använda högst 6 000 000 kronor av förenämnda
reservationsanslag för inköp av 500 000 kubikmeter ved i marknadsreglerande
syfte. I anslutning till detta beslut anförde statens bränslekommission
i skrivelse den 17 december 1940 bland annat:

De vedpartier varom bär vore fråga komrnc att i många fall betinga förhållandevis
höga priser i de orter till vilka veden skulle fraktas på grund

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

av de långa transportavstånden från överskottsområden till dessa orter.
Detta förhållande torde i vissa fall motivera höjning av de fastställda återförsäljningspriserna.
Enligt kommissionens mening borde och kunde emellertid
dessa priser i regel icke höjas till en sådan nivå, att de komme att
motsvara vedens verkliga kostnader. Det syntes så mycket mer påkallat, att
en dylik betydande höjning av konsumentpriserna i de för närvarande utpräglade
underskottsorterna undvekes, som en sådan prisstegring skulle såväl
påverka priserna på den nyhuggna veden som inverka störande på andra,
närliggande orters vedförsörjnings- och prisläge. Kommissionen funne det
därför nödvändigt att genom viss bidragsverksamhet förhindra en alltför
avsevärd stegring av de nuvarande konsumentpriserna. Enligt kommissionens
mening borde härvid i första hand konsumenterna själva, d. v. s. kommunerna,
träda emellan genom att i prisutjämnande syfte bidraga med
ett belopp, motsvarande en utdebitering av 10 öre per skattekrona för ved,
som under innevarande bränslesäsong genom kommissionen kunde komma
att tillföras respektive orter. Först i den mån ett kommunalt bidrag, beräknat
efter dessa grunder, visade sig icke vara tillfyllest och endast under förutsättning,
att ett sådant ekonomiskt ingripande från kommunens sida i första
hand komme till stånd, syntes staten böra lämna sådant ekonomiskt stöd att
en lämplig prisnivå kunde bibehållas. Denna statliga bidragsverksamhet,
vilken syntes huvudsakligen böra givas formen av ytterligare nedsättning av
järnvägsfrakten för ved utöver den som nu kunde medgivas, beräknades
behöva uppgå till ett belopp, motsvarande i genomsnitt 1 krona 50 öre per
kubikmeter eller tillsammans 750 000 kronor för ifrågavarande vedkvantitet
om 500 000 kubikmeter.

Enligt beslut den 20 december 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret
att, med anlitande av det å förskottsstat för försvarsväsendet m. m. för
budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln uppförda förskottsanslaget till
Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder (XI a), till
bränslekommissionen, på rekvisition i mån av behov, utbetala ett belopp av
högst 750 000 kronor, att av kommissionen användas på sätt och under förutsättningar,
som angivas i kommissionens förenämnda skrivelse av den 17
december 1940.

I sin förut omnämnda skrivelse av den 21 februari 1941 bar bränsle kommissionen
även upptagit frågan om utformningen av det fortsatta
stödet från statens sida av ved produktionen.
Härom har kommissionen anfört bland annat:

Hittills hava de produktionsbefrämjande åtgärderna bestått uti statsgaranti
för vedens inlösen samt lån till skogsägareföreningar för förskottering av
avverkningskostnader. De skäl, som tidigare anförts för statligt stöd för
åstadkommande av en ökning av vedproduktionen göra sig numera med
hänsyn till de alltmera utökade vedavverkningarna gällande med än större
styrka. Statsgarantiens betydelse ökas i samma mån som övergången till
mera normala förhållanden skönjes. Kommissionen anser, att staten även för
ifrågavarande avverkningssäsong i viss omfattning bör garantera skogsägare,
att av dem upphuggen ved, som ej funnit köpare, skall, därest stadgade förutsättningar
äro uppfyllda, av staten inlösas till ett visst bestämt pris.

9

Kungl. Meijen proposition nr 193.

Den hittills bedrivna låneverksamheten synes likaledes i någon form böra
bestå. För lån till avverkningsförskott åt tillverkare av ved bar anslaget för
innevarande år upptagits till 10 miljoner kronor, beroende pa, att en reservation
på ungefär samma belopp fanns disponibel vid budgetårets början och
under detta år kan tagas i anspråk. Rörande omfattningen av den laneverksamhet,
för vilken detta anslag är avsett, kunna hittills gjorda erfarenheter
knappast giva någon ledning. Mycket beror på i vad mån en dylik upplåning
utnyttjas. För närvarande kan sålunda icke bedömas örn någon reservation
av årets anslag kan påräknas. Under förutsättning, att de nuvarande
formerna för låneverksamheten i stort sett bibehållas och att skogsägaieföreningarna,
såsom hittills, förmedla de statliga avverkningsförskotten i all
den utsträckning, som det utökade vedavverkningsprogrammet Iean kräva,
anser kommissionen, att förskottsmedel för belåning av 4 å 5 miljoner kubikmeter
ved böra finnas tillgängliga för nästa budgetår. Detta innebär att
anslaget för ändamålet bör upptagas till 25 miljoner kronor.

Efter att ha framhållit, att skogsägarna böra beredas möjligheter att fullgöra
sin avverkningsskyldighet i lorm av icke blott kastved utan även långved
och massaved, i vilket senare fall veden ej får användas annat än för
bränsleändamål, har kommissionen kommit in pa spörsmålet örn
tvångsvis genomförda avverkningar. I detta hänseende har
kommissionen framhållit följande:

Avverkningen av ifrågasatta mycket betydande vedkvantiteter anser kommissionen
böra kunna i största utsträckning verkställas genom åtaganden
på sätt som hittills skett utan tillgripande av statliga tvångsåtgärder med
stöd av lagen om skyldighet att avverka ved till avsalu. Då man emellertid
vid en fortsatt kris måste skärpa kravet på att varje skogsägare bidrager till
bränsleförsörjningen i mån av skogstillgång torde man böra räkna med att
det kan bliva ofrånkomligt att i viss utsträckning företaga tvångsutsyning
och tvångsavverkning jämlikt bestämmelserna i sagda lag. Det är dock kommissionens
uppfattning att sådana statsingripanden böra i möjligaste män
undvikas. Kommissionen räknar därför icke med att större belopp för bestridande
av kostnader härför behöver ställas till förfogande än som beräknats
för innevarande år. Tvångsavverkningar torde sålunda icke behöva omfatta
mer än ungefär 1 miljon kubikmeter, varvid kostnaden efter ett genomsnittligt
garantipris av 7 kronor skulle komma att uppgå till 7 miljoner kronor.

Kommissionen har härefter övergått till att behandla frågan om de åtgärder,
som redan nu böra företagas för att tillgodose ved behovet under
nästkommande bränslesäsong, vilka åtgärder i viss mån även
torde kunna påverka den innevarande säsongens produktion, samt anför i
denna fråga bland annat:

För att tillförsäkra staten möjligheter att effektivt ingripa i marknadsoch
prisreglerande syfte samt för att utöver den stimulans som ligger i statsgaranti
för ved och lån för förskottering av avverkningskostnaden ytterligare
påskynda den pågående produktionen är det kommissionens uppfattning
att staten bör genom direkta köp anskaffa och upplägga ett visst lager av
ved.

10

Kunell. Maj:ts proposition nr 193.

Kommissionen har bedrivit en omfattande affärs- och förmedlingsverksamhet
med torr ved, varvid kommissionen visserligen träffat avtal örn inköp
men sedermera transporterat dessa på kristidsnämnd, varför kommissionen
hittills endast behövt disponera mindre belopp för anskaffning av ett
regleringslager av torr ved.

Kommissionens hittillsvarande verksamhet på detta område, vilken sålunda
till större delen varit av förmedlande natur, har huvudsakligen tagit
sikte på innevarande säsongs bränslebehov. Med anledning av därvid gjorda
erfarenheter och den alltmera skärpta och förlängda krisen finner kommissionen
nu tidpunkten vara inne för mera omfattande statliga inköp av såväl
kastved som massaved och flottningskolved avseende förbrukningen under
nästkommande bränslesäsong.

Motiven för anskaffande redan nu av ett regleringslager äro att möjliggöra
att tillgängliga transportmedel bliva rationellt och effektivt utnyttjade
under erforderlig tid, att städer och andra tätorter tillförsäkras bränsle till
skäliga priser samt att ojämnheter i bränsleförsörjningen kunna av myndigheterna
tillrättaläggas med anlitande av egna reservförråd. Därest uppköpen
kunna komma till stånd utan större dröjsmål, är det också möjligt att de
kunna i någon mån stimulera till ökade vedavverkningar. I första hand ämnar
kommissionen undersöka möjligheterna för upphandling av ved för
ifrågavarande ändamål från domänverket, de skogsägande bolagen samt
skogsägareföreningarna.

Inköpen äro avsedda att omfatta såväl kastved som långved och massaved.
För inköpen av massaved tala särskilda skäl. De norrländska järnvägarnas
trafikkapacitet är så begränsad, att sjötransporterna måste utnyttjas så
mycket som möjligt. Mycket stora havsflottningar av s. k. flottningsved
kunna emellertid icke utföras i så god tid, att veden blir användbar nästa
säsong. Massaved kan däremot flottas ned från övre Norrland exempelvis
till fabrikerna i Gävledistriktet, vilka kunna mottaga veden som kompensation
för annan, torr massaved, som ställes till försörjningsorternas förfogande.
Beträffande södra och mellersta Sverige må framhållas, att nya avverkningar
lättare fås till stånd och med större kvantiteter, om man tar sikte
även på massaveden vid avverkningarna och propagerar för detta. Slutligen
skulle massaveden lätt kunna placeras hos industrien om fredskrisen skulle
inträffa, innan veden konsumerats.

Kommissionen har på grund härav upptagit förhandlingar med representanter
för massaindustrien och därvid med industrirepresentanterna enats
om att kommissionen icke lämpligen bör i egen regi uppträda på marknaden.
I stället kunde åt företagen uppdragas att inköpa massaved icke endast
för eget behov utan — enligt vissa regler — jämväl för kommissionens räkning.
Förslaget innebär, att industrien skulle åtaga sig att för kommissionens
räkning anskaffa vissa kvantiteter massaved — helst sekunda eller prima
sulfatved — vilka i Norrland skola nedflottas och flottläggas av bolagen och
i övriga delar av landet lagras vid bilvägar. Ett gemensamt inköpspris skall
omedelbart kungöras och kommissionen åtager sig att på lämpligt sätt göra
skogsägarna underkunniga örn att uppköpen ske i den allmänna bränsleförsörjningens
intresse, varför det är angeläget att så stora kvantiteter som
möjligt bjudas ut.

Vedlagrets storlek bör framför allt bestämmas av möjligheterna att på
skäliga villkor och med lämplig fördelning inköpa ved på sådant sätt, att
intrång icke övas i de enskilda förbrukarnas legitima vedanskaffning. De

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

11

vedinköp, som göras av kristidsnämnder och kommuner, tjäna i huvudsak
samma syfte som de statliga veduppköpen och måste samordnas med dessa.
Bränslekommissionen kommer även att såsom hittills uppträda som förmedlare
av uppköp för kristidsnämndernas räkning.

I anslutning härtill har kommissionen kommit in på frågan o lii de
större konsumtionsorternas behov av ved. I detta hänseende
har kommissionen anfört:

Redan statens industrikommission och statens vednämnd vidtogo på ett
tidigt stadium åtgärder syftande till att förminska de svårigheter, som
transporten och fördelningen av de stora vedkvantiteterna från produktionsområden
till konsumtionsområden måste komma att medföra. Trots dessa
strävanden, som sedermera fullföljdes av statens bränslekommission, erhöll
kommissionen först i oktober månad 1940 preciserade uppgifter från kristidsstvrelser
och kristidsnämnder över det aktuella vedbehovet inom vissa
orter, vilket vedbehov kommissionen sedan har tillgodosett genom tillförsel
av ved från överskoltsområden.

Då ett säkerställande av samhällenas bränslebehov enligt de hittills vunna
erfarenheterna icke synes kunna enbart överlåtas på privata intressenters
eller kommunala myndigheters initiativ, synes det nödvändigt att kommunerna
åläggas att enligt bränslekommissionens anvisningar anskaffa vedlager.

Visserligen stadgas i kungörelsen den 8 september 1939 (nr 638) om kristidsnämnder,
att kristidsnämnd har skyldighet att fullgöra sådana av
central kristidsmyndighet anbefallda uppgifter, som äro erforderliga för att
fylla behovet av viktiga förnödenheter eller för att tillgodose annat ändamål
av betydelse för folkförsörjningen, ävensom att kommun är skyldig att
ställa medel till förfogande till bestridande av kristidsnämndens verksamhet.
Härav torde väl följa, att det åligger kristidsnämnd att efter anmodan
av bränslekommissionen biträda vid anskaffandet av den ved, som fordras
för ortens vedförsörjning samt att kommunen är skyldig att ställa medel
till förfogande för detta ändamål. Det synes dock oklart huru långt denna
skyldighet sträcker sig. Den ved, som fordras för att tillgodose vedbehovet
för en ort, kan i många fall icke anskaffas från ortens naturliga vedfångstområde
utan måste anskaffas och fraktas dit från ett avsides beläget överskottsområde,
vilket i så fall bör ske genom bränslekommissionens medverkan.
Till följd av det långa transportavståndet kommer sådan ved att
bliva förhållandevis dyr.

Kommunen bör dock vara skyldig att tillhandahålla ved till konsument,
när leverans sker direkt från banvagn eller sjökaj, till det för detta leveranssätt
fastställda återförsäljningspriset. Vid leverans från upplag äger
kommunen högst uttaga det återförsäljningspris, som gäller för leverans
från vedgård. Bränslekommissionen bör i enlighet med det anförda hava
befogenhet att ålägga en kristidsnämnd att anskaffa och svara för det vedlager,
som påkallas för tryggande av ortens vedförsörjning, även örn kommunen
härigenom skulle drabbas av vissa utgifter. Dessa böra dock i enlighet
med Kungl. Maj:ts beslut den 20 december 1940 begränsas att högst
omfatta ett belopp motsvarande en utdebitering av 10 öre per skattekrona.
Först i den mån att kommunalt bidrag, beräknat efter dessa grunder, visar
sig icke vara tillfyllest och endast under förutsättning att ett sådant ekonomiskt
ingripande från kommunens sida i första hand kommer till stånd,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

synes staten böra lämna sådant ekonomiskt stöd att en lämplig prisnivå kan
bibehållas.

För att reglera förhållandet mellan stat och kommun avser kommissionen
att såvitt möjligt tillhandahålla kommunen erforderlig ved till det för orten
fastställda återförsäljningspriset avseende veden levererad i parti fritt banvagn
eller sjökaj.

Kommissionen har därefter gått in på storleken av regleringslagret
av ved samt om medelsbehovet för detta ändamål.
Härom har kommissionen anfört:

Kommissionen beräknar de vedkvantiteter, som på anförda motiv och enligt
antydda allmänna riktlinjer böra anskaffas till följande ungefärliga
belopp:

Inom de fyra norra länen:

Då förenämnda totalkvantitet örn cirka 8 miljoner kubikmeter genom successiva
försäljningar eller förmedlingar omsättes, torde medel för totala
kvantiteten icke behöva bindas. Kommissionen har sålunda beräknat, att genomsnittligt
lagret icke skulle hållas vid mera än 5 miljoner kubikmeter,
motsvarande ett inköpsvärde av 60 miljoner kronor.

Nu ifrågavarande vedförråd kan ytterligare komma att ökas med ved,
som avverkas av staten efter tvångsutsyning, för vilket ändamål förut beräknats
ett medelsbehov för budgetåret 1941/42 av 7 miljoner kronor. Genom
inlösen av ved på grund av statsgaranti torde förrådet även kunna erhålla
ett tillskott, vars storlek det är svårt att beräkna, då den omfattning i vilken
skogsägarna kunna beräknas komma att påfordra statsinlösen intimt sammanhänger
med världskrisens vidare utveckling. Försiktigtvis synes man
böra räkna med en inlösen av 1 miljon kubikmeter, för vilket med ett genomsnittligt
garantipris av 7 kronor skulle erfordras ett anslag av 7 miljoner
kronor.

De tillskott, som det statliga vedlagret genom tvångsutsyning eller inlösen
skulle kunna komma att erhålla torde emellertid snarast möjligt böra kompenseras
genom utförsäljningar av motsvarande kvantiteter från samma lager,
varigenom bundna medel åter skulle tillföras statskassan.

På så sätt skulle det totala medelsbehovet för inköp, inlösen och tvångsavverkning
av ved uppgå till 60 + 7 + 7 = 74 miljoner kronor.

Ett anslag å budgeten för år 1941/42 med nämnda stora belopp erfordras
icke med hänsyn till den reservation, som kan beräknas föreligga å de för
innevarande år beviljade medlen för samma ändamål 30 + 7 = 37 miljoner
kronor. Av dessa medel torde icke mer än hittills disponerade 6 miljoner
kronor behöva tagas i anspråk för inköp av ved för innevarande bränslesäsong
och för tvångsavverkning före den 1 juli 1941 synes ett belopp av
1 miljon kronor få anses tillräckligt. På så sätt skulle av nämnda anslag

kastved ......

flottningskolved
massaved .....

2 000 000 kubikmeter
400 000 »

600 000 »

Inom de övriga delarna av landet:

kastved .................

massaved ...............

3 000 000 kubikmeter
2 000 000 »

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

13

återstå icke mindre än 30 miljoner kronor. Kommissionen förutsätter, att
dessa medel redan nu få tagas i anspråk i den omfattning, som erfordras lör
de tidiga inköp för kommande bränslesäsong, som nu äro förestående.
Kapitalbehovet för budgetåret 1941/42 skulle sålunda kunna nedsättas till
74 — 30 = 44 miljoner kronor.

Kommissionen har givetvis räknat med att under vintern och våren 1942
liknande engagemang erfordras som de nu aktuella. Särskilda anslag härför
hava nu icke upptagits i detta förslag med hänsyn till att medel härför böra
kunna bliva tillgängliga i samband med omsättning av de lager, som avses
skola uppläggas.

I årets statsverksproposition har med ledning av tidigare avgivet förslag
upptagits ett preliminärt anslag å kapitalbudgeten för reglering av vedproduktionen
med 57 miljoner kronor. I enlighet med förestående beräkningar
kan medelsbehovet för nämnda ändamål nu angivas till 25 + 44 = 69 miljoner
kronor.

För de omkostnader som uppstå i samband med denna verksamhet samt
för vissa förluster till följd av prisregleringsåtgärder har i statsverkspropositionen
under elfte huvudtiteln beräknats ett anslag å sammanlagt 3 miljoner
kronor. Även örn de av kommissionen här föreslagna riktlinjerna för
de statliga vedinköpen avse en mera omfattande verksamhet än tidigare,
finner kommissionen icke anledning att nu föreslå höjning av anslaget ifråga.

Beträffande anslaget till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde
vid vedavverkning har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund
i skrivelse den 18 oktober 1940 anfört bland annat, att, därest skogsvårdsstyrelsernas
direkta medverkan för anskaffning av vedbränsle erfordras även
under nästkommande budgetår, de kostnader härför, som skogsvårdsstyrelserna
icke finna sig kunna bestrida av egna medel, liksom under innevarande
budgetår böra täckas genom särskild medelsanvisning. Några säkra hållpunkter
för ett mera noggrant avvägande av denna föreligger icke. Vid
sådant förhållande synes man lämpligen böra utgå från att det medelsbehov
för ifrågavarande ändamål, som under nästa budgetår kan komma
att göra sig gällande, bör tillgodoses medelst ett förslagsanslag av samma
storlek som för löpande budgetår.

I utlåtande häröver den 1 november 1940 har statens bränslekommission
anfört i huvudsak följande:

Det förslagsanslag å 150 000 kronor, som riksdagen jämlikt sin skrivelse
den 18 juni 1940, nr 397, för budgetåret 1940/41 anvisat till Ersättning
åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid vedavverkning, är avsett
till läckande av de omkostnader skogsvårdsstyrelserna på grund av sin medverkan
vid den extraordinära vedavverkningen under innevarande avverkningssäsong
lia att vidkännas. Att det med hänsyn till skogsvården är av
väsentlig betydelse, att utstämplingen av den ved som skall avverkas i
största möjliga utsträckning sker på ett sakkunnigt sätt, synes icke närmare
behöva motiveras. Anslaget avser att möjliggöra för skogsvårdsstyrelserna
att i görligaste mån tillgodose behovet av stämplingsbiträde lill oförändrade
eller obetydligt högre kostnader för skogsägarna. Omkostnaderna för
denna extraordinära verksamhet bör icke täckas genom tagande i anspråk

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

av anslagen till skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet. Skogsvårdsstyrelserna
medverka även genom att biträda vid kristidsstyrelsernas beräkning
av de vedkvantiteter, vilkas avverkning ålägges de skilda fastigheterna.

I vad mån skogsvårdsstyrelsernas medverkan i här berörda avseende blir
påkallad även under avverkningssäsongen 1941/42 kan givetvis icke närmare
angivas. Kommissionen utgår emellertid från alt vedanskaffningen under
nämnda period måste planeras under förutsättning av likartade förhållanden
som hittills varit för handen beträffande landets bränsleförsörjning.
Den extraordinära vedanskaffning som sålunda beräknas för avverkningssäsongen
1941/42 kommer, om den skall genomföras, följaktligen att kräva
skogsvårdsstyrelsernas medverkan i minst samma utsträckning som under
innevarande avverkningsperiod.

Föredragon- Av den lämnade redogörelsen framgår, att åtgärder redan nu böra planeras
för att tillgodose bränslebehovet under säsongen
19 4 2/4 3. Hur förhållandena då gestalta sig är för närvarande omöjligt att
med någon säkerhet yttra sig örn. Med hänsyn härtill synes man nu vid
planeringen av bränsleförsörjningen 1942/43 böra utgå från de förhållanden,
som för närvarande råda samt vara beredd på att förskjutningar kunna ske
i såväl det ena som det andra avseendet. Detta innebär, att man bör beräkna
bränslebehovet till minst samma storlek som under säsongen 1941/42 och
samtidigt vidtaga åtgärder för skapande av en bränslereserv av lämplig
storlek för att ha till hands, därest något oförutsett skulle inträffa.

För bränslebehovets tillgodoseende böra självfallet förefintliga möjligheter
att erhålla kol och koks från utlandet utnyttjas till det yttersta. Försiktigheten
bjuder emellertid att man utgår från att bränsleförsörjningen i första hand
mäste bygga på inhemska bränsletillgångar, samt att sålunda de förutvarande
förbrukarna av importbränsle böra övergå till att använda ved i största möjliga
omfattning. Någon gräns uppåt för avverkningarna bör därför ej uppställas.
Av praktiska skäl måste emellertid en riktpunkt för avverkningarnas omfattning
finnas. Som sådan riktpunkt synes man kunna godtaga den av
bränslekommissionen angivna kvantiteten av 35 miljoner kubikmeter. Denna
är dock i nuvarande läge närmast att betrakta som en minimikvantitet.

Då det givetvis är av vikt, att planläggningen av ett så betydande avverkningsprogram,
med hänsyn till att ändrade förhållanden kunna påkalla
andra dispositioner, icke omedelbart tager sikte på hela kvantiteten, synes
det vara lämpligt att såsom bränslekommissionen föreslagit avverkningskvantiteterna
fastställas för kortare tidsperioder. Det bör ankomma på
bränslekommissionen att för varje tidsperiod fastställa de kvantiteter, som
under perioden böra avverkas. Avverkningarna böra därjämte planläggas
så, att däri få inräknas icke endast brännved av vanligen förekommande
dimensioner utan även långved och massaved, vilket i viss mån torde bidraga
till att underlätta för skogsägarna att fullgöra avverkningsprogrammet.
De sistnämnda vedsorterna böra i så fall icke utan särskilt medgivande
få användas annat än för bränsleändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

15

Avverkningen i fortsättningen av vedmängder av här angivna storleksordning
kommer givetvis att liksom nu ställa stora krav pa skogsägarna.
Det kan icke skäligen begäras, att den enskilde skogsägaren av egen drift
skall medverka till genomförandet av det utökade avverkningsprogram, som
sålunda antytts. Statens medverkan torde på grund härav numera bliva än
mera nödvändig än förut. De av staten redan vidtagna åtgärderna för främjande
av vedproduktionen, nämligen utfästelse att inlösa ved, som avverkats
men icke vunnit avsättning, samt utlämnande av lån till skogsägareförening,
ansluten till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, för förskottering
av avverkningskostnad för ved böra därför även i fortsättningen, till underlättande
av skogsägarnas medverkan till avverkningarna, stå till buds. Jag
förordar alltså, att reglerna om statsgaranti för ved och örn låneverksamheten
alltjämt bibehållas.

Beträffande systemet med statsgaranti synas några ändrade föreskrifter
icke vara påkallade. Det bör således även framgent ankomma pa Kungl.
Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser om garantiprisens höjd och
örn de vedsorter, som må omfattas av statsgaranti. Kungl. Majit bör även
äga att utfärda administrativa föreskrifter örn tid, inom vilken ved skall anmälas
för garanti och inom vilken uppfyllandet av meddelad garanti skall
påkallas.

Bestämmelserna örn låneverksamheten ha, såsom av det föregående framgår,
efter beslut av 1940 års urtima riksdag erhållit en för skogsägareföreningarna
och därigenom indirekt även för skogsägarna förmånligare utformning,
i det att lånemöjligheterna utvidgats att kunna omfatta intill 90
procent av garantibeloppet för ved, som avses med vid låneansökning åberopade
leveranskontrakt. Föreskrifterna torde efter denna ändring i stort
sett vara tillfyllest för sitt ändamål. En viss omläggning av förfaringssättet
vid lånens beviljande m. m. kan emellertid bliva erforderlig. Frågan härom är
föremål för övervägande, varför jag, därest så skulle visa sig påkallat, i
sinom tid torde få återkomma härtill.

Genomförandet av här omnämnda statliga stödåtgärder ställer betydande
krav på statsverket i ekonomiskt hänseende. Beträffande medelsbehovet för
lån till avverkningsförskott åt vedproducenter må erinras om att av hittills
för reglering av vedproduktionen anvisade medel ett belopp av 25 000 000
kronor stått till förfogande för täckande av utgifterna för ifrågavarande låneverksamliet.
Bränslekommissionen har förklarat sig icke kunna bedöma,
huruvida någon reservation kan påräknas av årets anslag, samt anser, att
förskottsmedel för belåning av 4 å 5 miljoner kubikmeter ved böra finnas
tillgängliga för nästa budgetår. Kommissionen beräknar med dessa utgångspunkter
medelsbehovet för budgetåret 1941/42 till 25 000 000 kronor. Det
torde kunna ifrågasättas, huruvida icke den av bränslekommissionen gjorda
beräkningen av den vedmängd, för vilken lån kommer att sökas, är något
snävt tilltagen och om icke med hänsyn härtill större kapitaltillgång skulle

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

bliva erforderlig. Vid bedömandet härav bör man emellertid icke bortse
från att de medel, som nu äro bundna i förskottslån, allteftersom veden försäljes,
frigöras, varför det för lån tillgängliga beloppet icke är begränsat till
det kapitaltillskott, som årets riksdag må komma att anvisa. Med hänsyn
härtill har jag icke ansett mig böra göra någon erinran mot bränslekommissionens
anslagsberäkning för ifrågavarande ändamål. För budgetåret
1941/42 bör alltså avses ett belopp av 25 000 000 kronor för lån till avverkningsförskott
åt vedproducenter.

Vid sidan av de i det föregående omnämnda åtgärderna, vilka syfta till
att stimulera de enskilda skogsägarna att på frivillighetens väg medverka
till de avsedda avverkningarna, föreligga efter beslut av 1940 års lagtima
riksdag möjligheter att tvångsvis förmå skogsägare att fullgöra honom
ålagd avverkning enligt lagen den 12 april 1940 om skyldighet att avverka
ved till avsalu. Såsom vid upprepade tillfällen tidigare framhållits synes
man kunna räkna med att tvångsavverkning icke skall behöva tillgripas
annat än i undantagsfall. För den händelse tvångsutsyning och tvångsavverkning
enligt bestämmelserna i lagen komma till utförande uppstå kostnader
för staten. Bränslekommissionen har räknat med att ungefär en miljon
kubikmeter ved skall behöva uttagas genom tvångsavverkning. Med en
beräknad kostnad av 7 kronor för kubikmeter, innefattande avverkningskostnader
och ersättning till skogsägaren, skulle för detta ändamål erfordras
i runt tal 7 000 000 kronor. Mot denna beräkning synes i och för sig intet
vara att invända. Emellertid synes frågan örn anvisande av medel för
täckande av dessa anskaffningskostnader i viss mån sammanhänga med
spörsmålet örn den statliga inköps- och försäljningsverksamheten på ifrågavarande
område. Jag torde därför få återkomma härtill i samband med
behandlingen i det följande av sistnämnda spörsmål.

Enligt förberörda lag örn skyldighet att avverka ved till avsalu åligger
det skogvårdsstyrelse att biträda vid tillämpning av lagen. I likhet med
vad som gäller för innevarande budgetår synas medel böra finnas tillgängliga
även för nästkommande budgetår för att bereda skogsvårdsstyrelserna ersättning
för deras medverkan. För ändamålet bör anvisas ett särskilt förslagsanslag
å driftbudgeten. I enlighet med förslag från centralrådet för
skogsvårdsstyrelsernas förbund bör anslaget bestämmas till 150 000 kronor.

Jag övergår härefter till frågan om ytterligare åtgärder
för vedförsörjningen under bränslesäsongen 194 1/4 2.

Möjligheterna att tillgodose vedbehovet för bränslesäsongen 1941/42 bero
i stort sett på planläggningen av avverkningarna för avverkningssäsongen
1940/41 och resultaten av desamma. Av det tidigare anförda framgår, att
man som mål för avverkningarna innevarande avverkningssäsong uppställt
en vedmängd av 30 miljoner kubikmeter löst mått. Kungl. Majit har också
medgivit, att statsgaranti må meddelas för denna avverkningskvantitet. Enligt
bränslekommissionens uppgifter skulle den 1 mars 1941 omkring 78

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

17

procent av den beräknade totala avverkningskvantiteten ha avverkats. Goda
utsikter torde således föreligga för att den avsedda myckenheten ved skall
finnas tillgänglig vid avverkningssäsongens slut.

Bränslekommissionen anser emellertid önskvärt, att med hänsyn till de
allt större kraven på ved för olika ändamål avverkningarna under innevarande
avverkningssäsong ytterligare ökas. Kommissionen har för sin
del stannat vid en total avverkningskvantitet av 35 ä 40 miljoner kubikmeter;
meravverkningen utöver den förut nämnda totalkvantiteten skulle
enligt kommissionens uppfattning ske vid sidan av avverkningsålägganden,
som meddelats skogsägare jämlikt lagen om skyldighet att avverka ved till
avsalu. Som ett medel att stimulera till den ökade avverkningen föreslår
bränslekommissionen — jämsides med förenämnda stödåtgärder i form av
statsgaranti och lån till avverkningsförskott — att staten själv skall genom
lämpligt organ uppträda som köpare av ved. Huvudsyftet med en dylik
uppköpsverksamhet skulle vara, att staten därigenom erhåller goda möjligheter
att effektivt ingripa i marknads- och prisreglerande syfte.

Såsom jag tidigare framhållit måste vår bränsleförsörjning under nuvarande
ovissa förhållanden i mycket stor omfattning basera sig på våra vedtillgångar.
I enlighet härmed finner jag i likhet med bränslekommissionen det
vara nödvändigt, att de nu pågående avverkningarna avsevärt utvidgas.
Det förefaller antagligt, att uppköp från statens sida i .större omfattning
kunna komma att verka befrämjande på avverkningarna och dessutom påskynda
desamma.

En dylik upphandlingsverksamhet för .statens räkning kommer även, såsom
bränslekommissionen påpekat, att underlätta ett bättre och mera effektivt
utnyttjande av transportapparaten genom att virkestransporterna
kunna ske å tider, då transportmedlen icke äro hårt belastade. Vidare
torde förefintligheten av statliga vedlager verksamt kunna bidraga till utjämning
av ojämnheter i bränsleförsörjningen, varjämte en viss stabilitet i
prisbildningen å vedmarknaden synes vara att förvänta. Jag vill därför
uttala min anslutning till bränslekommissionens förslag örn verkställande
av statliga uppköp av ved.

Den avsedda uppköpsverksamheten synes, såsom bränslekommissionen
framhållit, böra omfatta olika vedsortiment. I likhet med kommissionen
anser även jag fördelaktigt, att däri får ingå massaved, vilket bland annat
medför möjligheter att på ett tillfredsställande sätt utnyttja sjötransporter
från övre Norrland till sydligare industridistrikt. Härtill kommer att avsättningen
av sådan ved icke torde erbjuda några större svårigheter, enär denna
ved torde kunna placeras hos industrien. På sätt kommissionen förordat
synes lämpligt anförtro uppköpen av massaved även för kommissionens räkning
åt vederbörande å marknaden redan införda företag. De statliga uppköpen,
vare sig de ske direkt genom bränslekommissionen eller genom ombud,
böra emellertid icke få inkräkta på de enskilda förbrukarnas legitima

linning till riksdagens protokoll 19 M. / sami. Nr 193.

•)

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

vedanskaffning. I enlighet med bränslekommissionens åsikt synas kommunala
inköp, som ske i samma syfte som de statliga, böra samordnas med
dessa, i det att bränslekommissionen liksom hittills bör i mån av behov
uppträda som förmedlare åt kommunerna och deras organ.

I detta sammanhang må nämnas, att det enligt av bränslekommissionen
lämnade uppgifter under den förflutna delen av innevarande bränslesäsong
varit förenat med betydande svårigheter att tillgodose det aktuella vedbehovet
inom vissa orter. Med ledning av hittills gjorda erfarenheter om
olika samhällens sätt och förmåga att själva handhava sin vedförsörjning
synes icke tillrådligt att enbart lita till privata företags eller kommunala
myndigheters åtgärder, då det gäller tryggandet av vedbehoven. Detta synes
närmast böra ankomma på de statliga bränslemyndigheterna, vilka böra
svara för erforderligt initiativ i detta hänseende. Emellertid bör man dock
få uppställa den fordran, att kommunerna skola medverka vid de statliga
myndigheternas strävanden för tillgodoseendet av deras vedbehov. Det är
självfallet ett önskemål, att denna medverkan från kommunernas sida sker
frivilligt. Då det emellertid synes kunna inträffa, att frivillig medverkan
till bränsleanskaffningen icke alltid kan påräknas inom rimlig tid, lärer
det vara påkallat, att på sätt bränslekommissionen framhållit de statliga
myndigheterna kunna ålägga kommunerna att medverka vid anskaffningen
och distributionen av ved, ävensom att, om så finnes erforderligt, upplägga
reservlager av ved eller annat bränsle. Dylik befogenhet torde tillkomma
Kungl. Maj:t på grund av bestämmelserna i lagen den 15 juni 1939 (nr 254)
om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter.
Om åläggande som nyss sagts meddelas skola kostnaderna jämlikt
berörda lag bestridas av kommunen. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att närmare bestämma, huruvida och i vilken omfattning staten skall
bidraga till täckandet av sådana kostnader. Medel för statsbidrag torde få
utgå från det av mig i det följande omnämnda anslaget till Omkostnader i
samband med inköp och inlösen av ved, m. m.

Storleken av de vedmängder, som av staten böra uppköpas, har av
bränslekommissionen beräknats till omkring 8 miljoner kubikmeter, fördelade
på 5 miljoner kubikmeter kastved, 2,G miljoner kubikmeter massaved
och 400 000 kubikmeter flottningskolved. Då denna kvantitet genom
successiva försäljningar omsättes, synes enligt kommissionens kalkyler ett
genomsnittslager örn 5 miljoner kubikmeter böra hållas, motsvarande ett
inköpsvärde av 60 000 000 kronor. Kommissionen har vidare räknat med
att lagring tillsvidare bör ske av de vedkvantiteter som avverkas av staten
efter tvångsutsyning och de kvantiteter som inlösas på grund av meddelad
statsgaranti. Då dessa kvantiteter vardera uppskattas lill en miljon kubikmeter
och beräknas genomsnittligen kosta 7 kronor per kubikmeter skulle
enligt kommissionen ytterligare (7 000 000+7 000 000 —) 14 000 000 kronor
investeras i vedlagret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

19

Vad kommissionen framhållit örn den lämpliga storleksordningen för
den statliga uppköpsverksamheten kan jag ansluta mig till. Ej heller finner
jag anledning till erinran mot det inköpsvärde, som kommissionen kalkylerat
med. I fråga örn den vedkvantitet, som kan komma att framvinnas
genom tvångsavverkning, finner jag mig böra föreslå, att densamma ingår
i vedlagret och betalas av därför avsedda medel; i den män åter
tvångsavverkad ved icke kommer att föreligga, bör ved få uppköpas
för hela det härför avsedda beloppet i öppna marknaden. Att nu söka
bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning ved kan bliva att
tillgå genom inlösen av statliga garantiutfästelser låter sig svårligen göra.
Bedömandet härav är i första hand beroende på utvecklingen av den
rådande krissituationen och de följder densamma kan ha på vår bränsleförsörjning.
På grund härav föreligger ej heller möjlighet att beräkna det
belopp, som kan bliva erforderligt för detta ändamål. Då det här således,
allt efter omständigheterna, kan bliva fråga om belopp av växlande storlek,
synes det föga rationellt att äska ett fixerat anslag; i stället torde det vara
lämpligt, att utgifter, som föranledas av ifrågavarande statsgaranti, få preliminärt
utgå från förskottsstat. Av bränslekommissionen för detta ändamål
beräknad summa av 7 000 000 kronor bör följaktligen icke inräknas i de medel,
som avses för vedinköp. Storleken av dessa kan alltså beräknas till
60 000 000 kronor. Då vedlagret är avsett att successivt omsättas, bliva
medel tillgängliga allteftersom försäljningarna fortskrida. Någon särskild
medelsanvisning för detta ändamål för bränslesäsongen 1942/43 blir därför
ej erforderlig.

I detta sammanhang erinrar jag örn det i propositionen nr 72 till 1940
års urtima riksdag gjorda uttalandet, däri dåvarande chefen för folkhushållningsdepartementet
på anförda skäl förordat, alt skogsägareföreningarna
skola tillerkännas rätt till omkostnadsersättning för osåld, av
staten inlöst ved med 50 öre per kubikmeter utan kvantitetsbegränsning,
samt framhållit, att den föreslagna ersättningsrätten icke då behövde föranleda
något anslagsäskande. Frågan örn storleken av den skogsägareföreningarna
tillkommande ersättningen för omkostnader av här antydd
art sammanhänger uppenbarligen intimt med spörsmålet om uppskattningen
av den vedkvantitet, som staten på grund av sin garantiutfästelse
kan bliva pliktig inlösa. Då jag, såsom av det anförda framgår, icke ansett
mig kunna göra någon beräkning i sistnämnda hänseende, följer därav,
att någon uppskattning av det belopp, som bör tillkomma skogsägareföreningarna,
ej heller kan göras. På sätt jag föreslagit i fråga örn kostnaderna
i anledning av meddelad statsgaranti synas även de förutsatta utgifterna för
täckande av skogsägareföreningarnas omkostnader för osåld, av staten inlöst
ved få preliminärt bestridas från förskottsstat.

Bränslekommissionen har beräknat, att av de för innevarande budgetår
å kapitalbudgeten anvisade medlen för Reglering av vedproduklionen endast

20

Kully!. Muj:ts proposition nr 193.

7 000 000 kronor Romme att tagas i anspråk för lagring av ved och för
tvångsavverkning. Av flen ursprungligen för sistberörda båda ändamål avsedda
summan av 37 000 000 kronor skulle således uppstå en reservation
av 30 000 000 kronor. Emellertid torde en betydande del av ifrågavarande
belopp av 30 000 000 kronor kunna förväntas bliva disponerade under innevarande
budgetår, därest av bränslekommissionen planerade inköp av högst
2 miljoner kubikmeter massaved, vilka inköp skola ske genom förmedling
av enskilda industriföretag, komma till stånd. Enligt en av Kungl. Majit
genom beslut den 21 mars 1941 godkänd överenskommelse rörande ifrågavarande
inköpsverksamhet lärer man, under förutsättning av uppköp av
hela den ifrågasatta massavedkvantiteten, kunna räkna nied en utgift för
dessa inköp av omkring 28 000 000 kronor. Av anslaget till Reglering av
vedproduktionen skulle i sådant fall endast 2 000 000 kronor stå till förfogande
för lagring av ved och för tvångsavverkning under budgetåret
1941/42. Avsikten är emellertid, att de myckenheter massaved som avses
skola inköpas enligt förenämnda överenskommelse skola ingå i det statliga
redlager, för vars anskaffning bränslekommissionen för nästkommande budgetår
beräknat 60 000 000 kronor. Medelsbehovet för budgetåret 1941/42 kail
alltså uppskattas till (60 000 000 — 28 000 000 —) 32 000 000 kronor. Då
enligt det anförda därjämte 2 000 000 kronor kunna förväntas kvarstå såsom
reservation å anslaget, synes större anslag för dessa ändamål än
30 000 000 kronor icke behöva äskas av riksdagen.

Själva anskaffningen av ett vedlager av här ifrågasatt storleksordning
torde givetvis komma att ställa betydande krav på medel, närmast för de
direkta utgifter, som bränslekommissionen kan få vidkännas i form av förmedlingsprovisioner
och andra kostnader för uppköpare och dylikt. Dessa
utgifter, som icke kunna beräknas understiga 1 000 000 kronor, böra bestridas
från det i statsverkspropositionen under elfte huvudtiteln beräknade
anslaget å driftbudgeten till Omkostnader i samband med inköp och inlösen
av ved, lii. m. Från anslaget böra även utgå de ersättningar, vilka skola tillkomma
skogsägareföreningarna för besvär med förmedlingen av lån för
avverkningsförskott.

Bränslekommissionen har framhållit, att medel böra finnas att tillgå för att
täcka sådana förluster, som kunna uppkomma vid uppköp och distribution av
ved. För ändamålet har beräknats ett belopp av 2 000 000 kronor för budgetåret
1941/42. Vissa ingripanden i prisreglerande syfte kunna bliva nödvändiga,
då det gäller atl utjämna tillfälliga merkostnader, som av skilda
anledningar uppstått vid vedleveranser. Medel böra finnas tillgängliga för
detta ändamål. Därest det utjämningsbidrag, som kan anses erforderligt,
beräknas till högst 2 kronor per kubikmeter och vedmängden uppskattas
till en miljon kubikmeter, synes medelsbehovet kunna begränsas till 2 000 000
kronor. Då de kostnader, varom här är fråga, till sin natur äro likartade med

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

21

dc nyss angivna typiska omkostnaderna för vedanskaffningen, torde, på
sätt förordats under punkten 27 i elfte huvudtiteln av årets statsverksproposition,
här ifrågavarande kostnader böra avföras å ett gemensamt anslag,
vilket såsom i förberörda punkt anförts kan benämnas Omkostnader i samband
med inköp oell inlösen av ved, m. m. Inräknat det för rena omkostnader
avsedda beloppet av 1 000 000 kronor bör anslaget således bestämmas till
3 000 000 kronor.

Det av mig i det föregående omnämnda beloppet av 750 000 kronor, vilket
genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 december 1940 ställts till bränslekommissionens
förfogande från förskottsanslaget till Allmänna utgifter för prisoch
handelsreglerande åtgärder för viss utjämning av vedpriserna, synes nu
böra täckas genom att motsvarande summa anvisas å tilläggsstat II till riksstaten
för innevarande budgetår under elfte huvudtiteln. Anslaget bör givas
karaktären av obetecknat anslag.

Av den förut lämnade redogörelsen om hittills vidtagna stödåtgärder för
vedproduktionens främjande framgår, att de å kapitalbudgeten anvisade
medlen sammanförts till ett anslag under fonden för förlag till statsverket,
vilket benämnts Reglering av vedproduktionen. I syfte att erhålla en klarare
överblick över de ändamål, för vilka olika medelsbelopp äro avsedda, synes
lämpligt att uppföra de medel, som här föreslås anvisade, å skilda anslag.
I enlighet härmed torde under fonden för förlag till statsverket böra anvisas
dels ett anslag, benämnt Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter, dels
ock ett anslag till Förlagskapital för inköp av ved. Dessa båda anslag komma
alltså att ersätta det i årets statsverksproposition, kapitalbudgeten, bil. 7,
punkt 3, beräknade reservationsanslaget till Reglering av vedproduktionen.
Eventuellt kvarstående reservationer å det för innevarande budgetår anvisade
reservationsanslaget för sistnämnda ändamål torde enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande få överföras till här angivna nya anslag.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen anvisa

dels till Viss utjämning av vedpriserna å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln ett

anslag av..............................kronor 750 000,

dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved, m. m. för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln ett

förslagsanslag av......................kronor 3 000 000,

dels till Ersättning ut skogsvårdsstyrelser för visst biträde
vid vedavverkning för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln
ett förslagsanslag av................kronor 150 000,

linning till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 193.

3

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

dels till Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter för
budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under fonden för förlag
till statsverket ett reservationsanslag

av ................................ kronor 25 000 000,

dels ock till Förlag skapital för inköp av ved för budgetåret
1941/42 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till
statsverket ett reservationsanslag av .... kronor 30 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941
116572