Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
1
Nr 191.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för utjämning
av marknadspriserna å vissa förnödenheter
m. m.; given Stockholms slott den 28 mars 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla <le förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Axel Gjöres.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 mars 1941.
Närvarande:
Statsminislern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:
Inom folkhushållningsdepartementet har till övervägande upptagits frågan
örn vidtagande av åtgärder för utjämning av marknadspriserna å viktiga
varor och förnödenheter. Rörande detta spörsmål har upprättats en promemoria,
däri följande anföres:
Möjligheterna att till Sverige importera ett flertal viktiga varor och förnödenheter
äro för närvarande ytterst begränsade. I den mån sådan import
förekommer, försiggår den vanligen med betydande mellanrum och till
växlande priser. Även i fråga örn den mer regelbundna införseln äro importpriserna
på grund av rådande transportförhållanden ofta rätt varierande
för ett oell samma varuslag. Därest dessa prisfluktuationer skulle få
oförmedlat påverka prisbildningen i övrigt, komme dennas lugna utveck
Bilrnng
till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 191. 1
o
Kungl. Majus proposition nr 191.
ling att förryckas och den .svenska marknaden att förlora i stabilitet med
därav föranledda svårigheter för näringslivet. En allmän höjning av medelprisnivån
i landet skulle vidare bliva följden av den ökade osäkerheten.
Även den statliga priskontrollen bleve i hög grad försvårad.
Dessa olägenheter kunna förebyggas genom en utjämning av iinportpriserna.
Så har ock skett beträffande åtskilliga för folkförsörjningen betydelsefulla
varor, såsom kol och köks, gödningsämnen, fodermedel, fettråvaror
m. fl. Prisutjänmingsförfarandet innebär i princip, att ett visst importpris
fastställes som avräkningspris för viss vara under en tid framåt. I
den män importkostnaderna avvika från detta avräkningspris, sker en utjämning,
så att den som kunnat införa varan till lägre pris än det bestämda
är skyldig att till en särskild s. k. clearingkassa inbetala skillnaden mellan
det verkliga importpriset och det bestämda avräkningspriset, under det att,
därest import sker till högre kostnader än avräkningspriset, importören från
clearingkassan erhåller täckning för de överskjutande kostnaderna. I vissa
fall har det ansetts lämpligt, att clearingen omfattar även de förråd, som
finnas inom landet vid kassans inrättande. Detta innebär, därest förråd anskaffats
till lägre pris än avräkningspriset, att innehavarna hava att inbetala
en avgift till clearingkassan, motsvarande skillnaden mellan avräkningspriset
och anskaffningspriset för förråden.
Ur flera synpunkter är det önskvärt, att en dylik prisclearing genomföres
på frivillig väg mellan importörerna själva. Erfarenheten giver emellertid
vid handen, att det i regel är nödvändigt att staten på ett eller annat sätt
medverkar. Det lämpligaste förfaringssättet synes därvid vara det som redan
tillämpats i flera fall med gott resultat och som består däri att avtal
träffas mellan vederbörande statliga myndighet och de olika importörerna
eller deras organisationer med den innebörd som förut angivits. Denna ordning
har tillämpats beträffande clearingen av importpriserna för fodermedel,
konstgödsel, skördegarn och fettråvaror. I åtskilliga fall äro dock
importörerna så många, att en sådan anordning ej är praktiskt genomförbar.
I dylikt fall synes det nödvändigt att reglera importen samt som villkor
för import av viss vara föreskriva, att importören deltager i det för varan
fastställda utjämningsförfarandet. Därest man i sistnämnda fall avser att
clearingen skall omfatta även inom landet befintliga, tidigare anskaffade
förråd, torde detta syfte enklast kunna tillgodoses genom att förråden läggas
under beslag. Örn så sker bör som villkor för varans disponerande för
näringsutövning — försäljning eller beredning för avsalu — kunna krävas
inbetalning av en clearingavgift till en upprättad clearingkassa.
Över promemorian lia yttranden avgivits av .statens industrikommission,
statens livsmedelskommission, statens bränslekommission, statens handelskommission
och statens priskontrollnämnd.
Industrikommissionen har anfört följande:
För att i nuvarande läge genomföra en prispolitik med syfte att upprätthålla
en i möjligaste mån stabil och enhetlig prisnivå för de ur försörjningssynpunkt
viktigare varugrupperna är ett clearingförfarande sådant som
det i promemorian skisserade otvivelaktigt av stort värde. Därigenom kan
också skapas möjlighet att, där importbehovet är synnerligen trängande,
från utlandet inköpa även enstaka sådana varupartier, vilka betinga förhållandevis
mycket höga priser. Då förfarandet i fråga därför, såsom i promemorian
framhålles, kan förväntas komma att bli av stor omfattning, fin
-
Kungl. Majus proposition nr 191.
3
ner industrikommissionen önskvärt, att det närmare överväges, under vilka
förutsättningar ett dylikt förfarande bör ifrågakomma och efter vilka principer
detsamma i olika fall bör genomföras.
Såsom en förutsättning för att, åtminstone på statligt initiativ, ett clearingförfarande
skall anses lämpligen böra genomföras beträffande en viss vara
torde till en början kunna fordras, att priset å varan är eller avses att i
samband med clearingförfarandet bliva föremål för statlig reglering. Vidare
synas praktiska hänsyn leda till, att ett clearingförfarande bör ifrågakomma
allenast där varan icke är uppdelad på ett alltför stort antal olika kvaliteter.
Jämförelsevis enkelt synes förfarandet kunna gestaltas i de fall, då
clearingen endast skall avse sådana partier av en vara, som importeras.
En dylik begränsning av clearingens omfattning kan ofta vara nödvändig
av praktiska skäl samt förefaller naturlig och lämplig i alla de fall, då
varan i fråga icke eller allenast i ringa omfattning produceras inom landet
och det därstädes icke heller finnes lagrade några större förråd av densamma.
Äro importörerna få till antalet eller sammanslutna i en fast organisation,
synes handhavandet av den sålunda begränsade clearingen böra anförtros
importörerna själva, detta särskilt med hänsyn till den alltjämt
växande arbetsbördan för de statliga krisorganen på varuförsörjningens
område. Några statliga tvångsåtgärder torde här i regel icke behöva ifrågakomma,
och icke heller lärer någon statlig kontroll över clearingförfarandet
vara nödvändig. Kommissionen förutsätter nämligen, att priset på varan
inom landet är fastställt och kontrolleras av statlig myndighet. År importen
däremot uppdelad på ett stort antal importörer utan någon form
av inbördes sammanhållning, synes det, såsom i promemorian framhålles,
nödvändigt att reglera importen samt som villkor för denna föreskriva,
att vederbörande importör deltager i det för varan fastställda utjämningsförfarandet.
Detta torde då böra handhavas av statlig myndighet eller under
statlig kontroll.
För det fall åter, då en vara visserligen icke produceras inom landet men
jämförelsevis betydande förråd av varan redan finnas där lagrade samt
det anses önskvärt, att prisutjämningen skall omfatta även dessa förråd,
tarvar frågan om förfarandets lämpliga utformning ett grundligare övervägande.
Även här torde en lösning ofta kunna på frivillighetens väg åstadkommas,
då lagren äro uppdelade på ett fåtal händer. Är så icke fallet,
lärer däremot clearingen icke kunna genomföras annorledes än genom statliga
tvångsåtgärder. Stöd för dylika kan erhållas i redan gällande eller
föreslagen import-, förfoganderätts- och prislagstiftning. I den remitterade
promemorian säges också det angivna syftet enklast kunna tillgodoses genom
att förråden läggas under beslag. Industrikommissionen finner emellertid
stor försiktighet tillrådlig, då det gäller att bedöma, huruvida inom landet
befintliga förråd av en vara skola läggas under beslag huvudsakligen i det
syftet, att av varuägarna skola kunna uttagas avgifter, avsedda att utdelas
lill senare importörer av varan. Varken i förfoganderättslagstiftningen eller
motiven till denna kan stöd hämtas för den uppfattningen, att beslagsförfarandet
är avsett alt tillgodose ett dylikt syfte. Örn likväl eli beslagsförfarande
anses i nu behandlade fall kunna ifrågakomma, bör nian enligt
kommissionens mening söka undvika sådana verkningar av detsamma, att
den, som för alt säkerställa fortbeståndet av sin rörelse hållit ett stort varulager
och burit därmed förenade risker, berövas de ekonomiska fördelar
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
gentemot sina mindre förutseende konkurrenter, som han genom lagerhållningen
uppnått vid tiden för clearingkassans inrättande. Clearingavgiften
för lagervaror bör sålunda ej bestämmas individuellt efter varje enskilt lagrat
partis inköpspris; ett sådant förfarande torde för övrigt ofta stöta på
oöverstigliga tekniska svårigheter, då det måste vara svårt att fastslå de
vid olika tidpunkter inköpta varornas identitet. Däremot torde i och för
sig ingen erinran vara att göra mot en beräkningsgrund, enligt vilken avgiften
utgår med skillnaden mellan ett vid kassans inrättande fastställt avräkningspris
och det senast gällande inhemska marknadspriset eller en som
representativ betraktad importkostnad vid den senaste tidpunkt, då en mera
avsevärd import varit möjlig.
Skulle det visa sig önskvärt att låta även sådana varor, som produceras
inom landet efter det att clearing införts, ingå i denna, synes — i enlighet
med förfarandet i fråga om äldre lager — clearingavgiften för de nyproducerade
varorna i regel böra fastställas på basis av ett för all produktion
enhetligt producentpris och sålunda icke utgå med belopp, som växla med
företagens individuella produktionskostnader.
Vid en sänkning av avräkningspriset torde från de importörers sida, vilka
ligga inne med redan clearade lager, krav komma att resas på restitution
av inbetalade clearingavgifter. Liknande krav torde även komma att göras
gällande, när vid ett upphörande av nuvarande onormala förhållanden en
fri prisbildning med — sannolikt — sjunkande prisnivå kommer till stånd
och i samband därmed clearingförfarandet skall avvecklas. Att dylika krav
böra åtminstone i viss omfattning tillgodoses, finner kommissionen rimligt.
I den mån clearingen tillkommit under närmare medverkan från statens
sida, bör staten vara beredd att i sista hand svara för gäldandet av gottgörelsen
i fråga.
Kommissionen vill slutligen understryka vikten av att clearingförfarandet
handhaves på sådant sätt, att importörerna icke förslappas i sitt intresse
att från utlandet inköpa och hit transportera varor till billigast möjliga
priser. De till clearingorganet anmälda inköps- och transportkostnaderna
böra därför underkastas noggrann granskning. Befinnes därvid, att importen
bort kunna komma till stånd för lägre kostnader eller att kostnaderna
äro högre än som med hänsyn till det allmänna försörjningsläget anses böra
godtagas, måste rimlig jämkning kunna ske av de belopp, som importören
enligt de allmänna reglerna har att erlägga till clearingkassan eller äger
uppbära från densamma. Härav följer, att ledningen och övervakningen av
clearingorganets verksamhet bör handhavas av opartisk och på området sakkunnig
personal.
I livsmedelskommissionens yttrande erinras om de inom kommissionens
verksamhetsområde genomförda clearingförfarandena beträffande fodermedel,
konstgödsel, skördegarn och fettråvaror m. m. Kommissionen anser, att
anordningen bör kunna tillämpas även för andra varugrupper än de nämnda,
samt finner sig icke lia något att erinra mot de grunder för ordnandet av
clearingen, som angivits i departementspromemorian. Vidare har kommissionen
framhållit:
I vissa fall, då clearingpriset överstigit det tidigare inhemska marknadspriset,
har det befunnits nödvändigt att indraga inneliggande lager i clearingförfarandet.
I dessa fall lia lagerhållarna fått förbinda sig att, i den mån
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
lagret förbrukas, inbetala en mot skillnaden mellan clearingpriset och det
tidigare lägre marknadspriset svarande clearingavgift till en för ändamålet
enligt Kungl. Maj:ts beslut inom kommissionen upprättad clearingkassa.
Detta har gällt såväl varor under beslag som fria varor. Då clearingvaran
varit under beslag, har erläggandet av en sådan avgift gjorts till villkor för
rätten att förfoga över de beslagtagna lagren. I fråga örn icke beslagtagna
varor finnes möjlighet att knyta ett liknande villkor till rätten att erhålla
importerade varor till förnyande av lagren.
Bränslekommissionen har i sitt yttrande uttalat sin principiella anslutning
till det i promemorian berörda förfaringssättet, i vad avser både det
generella fastställandet av visst imporipris som avräkningspris och clearingens
utsträckande även till förråd, som finnas inom landet. Vederbörande
organ för prissättning böra sålunda erhålla bemyndigande att handla enligt
de i promemorian anförda principerna. Kommissionen har dock framhållit
önskvärdheten av att systemet ej göres för stelt. I fråga om viss vara kan
det befinnas ändamålsenligt att prisfrågan löses på annat sätt än genom
en fullständig clearing. Särskilt då fråga är örn att clearingen för en viss
vara skall omfatta även inom landet befintliga lörråd synes avgörande böra
träffas från fall till fall med hänsynstagande bland annat till storleken av
de tillgängliga förråden och anskaffningskostnaderna för desamma.
Handelskommissionen har i sitt yttrande inledningsvis framhållit, att det
är antagligt, att ett prisutjämningsförfarande av ifrågasatt slag kan bliva
värdefullt för upprätthållande av en enhetlig och stabil prisnivå för råvaror
och större förbrukningsartiklar inom industriens och jordbrukets områden.
Kommissionen hyser emellertid den uppfattningen, alt de varuområden på
vilka ett prisutjämningsförfarande med fördel kan användas äro starkt begränsade.
Således torde ett sådant förfarande endast böra komma till användning
för varor, vilka äro av betydelse för prisbildningen inom landet,
under det att förfarandet icke torde kunna genomföras i fråga om varor,
där man har att räkna med något större antal skilda kvaliteter.
Kommissionen konstaterar därefter, att ett clearingförfarande är förenat
med allvarliga olägenheter. Härom har kommissionen anfört:
Ett clearingförfarande av i promemorian avsedd typ kommer alt minska
den enskilde importörens intresse att från utlandet inköpa och hit transportera
varor till billigast möjliga priser eller — särskilt då clearingförfarandet
beräknas komma att omfatta en längre tidsperiod — att upprätthålla för
landet värdefulla förbindelser, därest icke den importör, som med skickligt
utnyttjande av förbindelser och transportleder kunnat införa varor till
i rådande läge gynnsamma priser göres delaktig i de sålunda vunna fördelarna.
En dylik premiering av den dugligaste torde emellertid komma
att stöta på mycket stora praktiska svårigheter.
Det är angeläget, att prisutjämning i regel begränsas till att endast omfatta
efter en clearingkassas upprättande verkställd import. Detta i syfte
att den som för alt säkerställa fortbeståndet av sin rörelse hållit ett stort
varulager och burit därmed förenade risker, icke måtte berövas de ekono
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
miska fördelar gentemot sina mindre förutseende konkurrenter, som han
genom lagerhållningen uppnått vid tiden för clearingkassans inrättande. Den
uppvärdering av lagervärdena, som indragandet av dylika lager i clearingförfarandet
medför, torde dessutom, därest förfarandet skulle komma till
användning i större utsträckning, kunna komma att skapa komplicerade
avvecklingsproblem, örn vid ett blivande fredsslut en plötslig och allmän
reduktion av priserna skulle inträffa. Befinnes det likväl nödvändigt att
under clearingen indraga före clearingkassans upprättande inom landet befintliga
förråd, synes det dock angeläget att omfattningen av däri ingående
förråd i möjligaste mån begränsas. Beaktande synes därvid böra tågås till
tidpunkten för lagrets tillkomst. Det torde för övrigt kunna ifrågasättas,
huruvida för närvarande lagliga möjligheter finnas att i nämnt syfte" tvångsvis
indriva utjämningsavgifter å härstädes vid en clearingkassas upprättande
befintliga förråd.
Sistnämnda olägenhet gör sig givetvis lika starkt gällande vid prisutjämning
för råvaror och större förbrukningsartiklar som vid importhandeln
med färdiga produkter. Vad åter angår den först antydda olägenheten —
risken att den enskilde importörens intresse att från utlandet köpa varor
till billigast möjliga priser förslappas — framträder denna starkare vid
importhandeln med färdiga produkter — exempelvis kolonialvaror — där
priser och kvaliteter icke äro enhetliga på samma sätt som i fråga om exempelvis
gödningsämnen, fettråvaror, fodermedel lii. m. och där den enskilde
importörens branschkännedom och förbindelser torde spela en större roll
än vid inköp av stapelvaror, för vilka gälla kvaliteter och priser fastställda
för världsmarknaden. Framhållas må dock i detta sammanhang, att det
förhållandet att för en viss vara av stapeltyp ett visst världsmarknadspris
finnes, i nuvarande läge icke utesluter att det kan vara önskvärt att för
varan i fråga äga tillgång till ett prisutjämningsförfarande. Den rådande
avspärrningen kan nämligen medföra, att endast någon viss mindre kvantitet
kan införas till nämnda pris, medan man samtidigt är nödsakad att till
högre pris köpa partier av samma vara på en för Sverige icke naturlig
inköpsmarknad.
Handelskommissionen finner det med hänsyn till antydda olägenheter
angeläget, att vid import av ifrågavarande produkter prisutjämning endast
kommer till användning i undantagsfall, där alldeles särskilda skäl kunna
motivera en dylik åtgärd. Möjligheter synas nämligen föreligga att genomföra
en prisutjämning för dylika varor på frivillig väg utan statligt ingripande,
åtminstone i de fall, där importförbud gäller eller importen på annat
sätt är reglerad.
I sitt yttrande i ärendet har priskontrollnämnden framhållit, att den starka
prisstegringstendensen för vissa importvaror jämte den starkt oenhetliga
kostnadsutvecklingen för införseln av samma varor på olika vägar medför
särskilda svårigheter för priskontrollen, som i många fall icke kunna lösas
utan regleringsåtgärder. Nämnden instämmer därför helt i den i promemorian
framförda upplattningen, alt prisutjämning bör ske över en clearingkassa
och att en clearinganordning kan nödvändiggöra särskild reglering av
importen. Beträffande frågan att låta prisutjämningsförfarandet omfatta
även inom landet befintliga förråd har nämnden anfört:
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
7
En utjämning av priserna mellan till relativt höga pris nyimporterade
varor och inom landet redan förefintliga förråd eller nyproducerade varor
av samma slag kan givetvis i många fall framstå som ett synnerligen viktigt
prispolitiskt önskemål. Endast på denna väg kan det i vissa situationer
vara möjligt att effektivt dämpa verkningarna på den inhemska prisbildningen
av en stark importprisstegring. Vissa olägenheter kunna dock enligt
nämndens mening vara förbundna med en sådan utjämning och därigenom
begränsa möjligheterna för metodens tillämpning.
Genom att nämnden i sin hittills tillämpade prispolitik i regel låtit återansltaffningspriset
bestämma utförsäljningspriset från gamla lager, hava
importföretagen likaväl som övriga företag inom industri och handel kunnat
tillgodogöra sig vissa vinster. Dessa vinster kunna sägas utgöra en riskpremie
till täckande av de förluster, som komma att uppstå vid ett sannolikt
prisfall efter krigets avslutande. Denna princip för prissättningen har
å andra sidan betytt, att de statliga myndigheterna vid utövandet av en
prispolitik efter denna norm icke behövt ikläda sig några som helst garantier
för den framtida prisutvecklingen. Om nu i vissa fall ett utjämningsförfarande
förutsätter, att clearingavgift uttages på redan inom landet befintliga
förråd, innebär detta en konfiskering av hela eller en del av den
vinst på inneliggande lager, som skulle utgöra importörernas riskpremie
med hänsyn till den ökning av förlustrisken, som uppstår genom import
av relativt dyra varor. Ett sådant förfarande kan därför medföra berättigade
krav från importörernas sida med avseende på garanti för den framtida
prisutvecklingen, t. ex. i den formen att en sådan clearinganordning bör
kvarstå även en tid efter fredsslutet och då sannolikt avse en utjämning
mellan relativt låga importpris och de under kriget gällande relativt höga
priserna inom landet. Det synes nämnden, att en sådan bindning av den
framtida prispolitiken och prisutvecklingen som regel icke är önskvärd.
Nämnden är givetvis medveten om att en clearinganordning av ifrågavarande
typ i många fall icke behöver lia de konsekvenser, som här skisserats.
I den mån den fördyrade importen är av bien omfattning i förhållande
till inom landet förefintliga lager, kan ett utjämningsförfarande tilllämpas
och clearingavgift utkrävas, utan att detta behöver anses strida
mot principen om återanskaffningspriset. Gränsen mellan import, som kan
betecknas som återanskaffning, och import, som på grund av ringa omfattning
mer har karaktären av kompletteringsköp, blir givetvis i hög grad flytande.
Å andra sidan är det givetvis möjligt, att i kalkylen för avräkningspriset
inkludera viss kompensation för förlustriskerna på inneliggande lager,
utan att därför huvudsyftet med prisutjämningen, stabilisering av prisläget
vid skälig nivå, förfelas.
Nämnden har slutligen ansett sig böra, trots de olägenheter som kunna
vara förknippade med inkluderandet av inom landet befintliga förråd i ett
prisutjämningsförfarande, ansluta sig till i promemorian anförda synpunkter.
Såsom i departementspromemorian uttalats föreligga i nuvarande läge Depsrtementsavsevärda
svårigheter att upprätthålla importen av vissa betydelsefulla nöd- chefenvändighetsvaror,
vilket icke kunnat undgå att ofördelaktigt påverka vårt
försörjningsläge inom vissa områden. De möjligheter som erbjuda sig för
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
import av dylika varor böra därför i görligaste mån tillvaratagas. I flera
fall kan detta ske endast med mycket stora kostnader. Av synnerlig vikt är
att i dylika fall importpriserna icke få oförmedlat påverka den inhemska
marknaden.
Det är därför nödvändigt, att staten utövar viss tillsyn över i vad mån och
på vad sätt förefintliga importmöjligheter utnyttjas. Denna allmänna övervakning
från statens sida underlättas självfallet i hög grad genom bildande
av särskilda importörföreningar för samordning av de olika importörernas
intressen. I vissa fall ha emellertid statens ingripanden icke kunnat begränsas
till enbart en övervakning av importen utan en reglering av densamma har
måst genomföras. Denna importreglering har i flera fall bestått ej endast i en
kvantitativ reglering av importen utan även i en reglering av importpriserna.
Därvid har det i departementspromemorian diskuterade clearingförfarandet
för utjämning av olika importpriser vanligen kommit till användning. Det
är att vänta, att detsamma i fortsättningen kommer att erhålla en utvidgad
tillämpning.
I den mån så kan ske är det självfallet ett önskemål, att den behövliga
clearingen genomföres på frivillig väg, exempelvis genom importörföreningarna.
En dylik utväg står emellertid icke alltid öppen. Samtliga hörda myndigheter
ha också förordat att möjlighet att tvångsvis anordna clearing skall
finnas för Kungl. Majit. Användande av tvång för genomförande av
ett clearingförfarande bör dock ske med varsamhet och icke i andra
fall än där det är nödvändigt för att underlätta import i varuförsörjningens
intresse eller förhindra kastningar i prisbildningen inom landet. Även där
dessa förutsättningar föreligga torde i många fall, såsom när ifrågavarande
vara förekommer i ett flertal olika kvaliteter, en prisclearing av praktiska
skäl vara utesluten. Där en clearing genomföres måste den så anordnas,
att de enskilda importörerna icke förlora intresset att införa varor
från utlandet till billigast möjliga priser. Såsom industrikommissionen
framhållit torde det därför bliva erforderligt att införa en noggrann övervakning
av kostnader av olika slag, vilka kunna påverka avräkningspriserna.
Vid genomförande av en importprisclearing fastställes ett avräkningspris
att gälla för en tid framåt för viss vara. Detta avräkningspris blir då bestämmande
för prisbildningen inom landet för varugruppen i fråga. Med
hänsyn härtill är det av skäl, som jag i detta sammanhang ej torde behöva
närmare ingå på, angeläget att avräkningspriset ej sättes högre än vad som
är nödvändigt. Med utgångspunkt härifrån kan det ifrågasättas beträffande
varor av betydelse för den allmänna prisutvecklingen att även lager, som
importerats före genomförandet av clearingen, skola omfattas av denna. Ett
inräknande av förefintliga lager i prisutjämningen synes i princip medföra
den konsekvensen, att prisstegringen på grund av rådande importförliållan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
9
den kommer att ske långsammare än eljest skulle liava blivit fallet men att
på samma gång den prissänkning, som kan förväntas vid krisens upphörande,
fördröjes. Detta kan i vissa fall vara önskvärt. I andra fall innebär
det nackdelar. Några generella regler för bedömande huruvida inneliggande
lager böra ingå i prisutjämningen synas sålunda ej kunna uppställas utan
avgörandet härom torde, såsom även bränslekommissionen framhållit, få
träffas under beaktande av omständigheterna i varje särskilt fall.
Äro de inneliggande förråden små och importen jämförelsevis betydande
torde dock som regel tillräcklig anledning ur prisregleringssynpunkt ej föreligga
att medtaga lagren i den utjämning av importpriserna som må befinnas
påkallad. I den mån lagren indragas i ett clearingförfarande lärer man,
såsom industrikommissionen påpekat, som regel böra utgå från att ett och
samma värde åsättes samtliga lager och att clearingen för lagerhavarnas del
föranleder inbetalning av en avgift motsvarande skillnaden i priset inom landet
å importvaran efter och före clearingens genomförande. Enahanda förfarande
bör tillämpas när clearingpriset höjes. Sänkes clearingpriset bör i
stället bidrag motsvarande prissänkningen utgå till lagerhavarna.
En förutsättning för ett tvångsvis påbjudet indragande av förefintliga
varulager i en clearing bör vara, att den ifrågakomna varan är lagd under
beslag och sålunda ej får disponeras annat än efter medgivande av vederbörande
statliga myndighet och under iakttagande av de föreskrifter, som
myndigheten meddelar. Något binder för att beslagsförfarandet användes
för att vinna en sådan effekt torde enligt min mening icke föreligga. Detta
innebär dock ej, såsom från vissa av de hörda myndigheterna anförts, att
beslag å en vara skall genomföras enbart för att skapa ett rättsligt underlag
för ett indragande av varulager i clearingen.
Med hänsyn till, bland annat, att ifrågavarande prisutjämningsförfarande
kan förväntas komma att bli av stor omfattning och därför få vittgående
verkningar å prisbildningen inom landet synes riksdagen böra beredas tillfälle
att i princip yttra sig rörande förevarande spörsmål. Frågan torde därför
böra underställas riksdagen.
I detta sammanhang vill jag erinra om att Kungl. Majit den 10 januari
1941 i samband med inrättandet av en clearingkassa för fettvaror hemställt
lill riksgäldsfullmäktige att nied anlitande av det å förskottsstat för försvarsväsendel
m. m. för budgetåret 1940/41 under fonden för förlag till
statsverket uppförda förskottsanslaget till försvarsberedskapens stärkande i
allmänhet, med redovisning under särskild rubrik, efter rekvisition av .statens
livsmedelskommission insätta sammanlagt 500 000 kronor å kassans
checkräkning i riksbanken för att tillgodose behovet av rörelsemedel för
clearingkassan. Ifrågavarande belopp synes nu böra täckas genom anvisande
av ett särskilt reservationsanslag å kapitalbudgeten å tilläggsstat II till riksstaten
för innevarande budgetår.
Hillring lill riksdagens protokoll 1941. 1 sond. Nr 191.
2
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig i det föregående framlagda förslagen
till åtgärder för utjämning av marknadspriserna å
vissa förnödenheter,
dels ock till Förlag skapital för clearingkassan för f ettvaror
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 såsom
kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket anvisa
ett reservationsanslag av ................ kronor 500 000
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941
116472