Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till avlönande
av mejerikonsulenter m. m.; given Stockholms
slott den 28 mars 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
punkt 105 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild
proposition i ämnet till Befrämjande av mejerihanteringen m. m.: Bidrag till
avlönande av mejerikonsulenter m. m. för budgetåret 1941/42 beräkna ett
förslagsanslag av 110,000 kronor. Jag torde nu ånyo få underställa Kungl.
Maj:t denna fråga.

Gällande bestämmelser m. m.

Såsom bidrag till avlönande av mejerikonsulenter hos hushållningssällskap
eller mejerisammanslutning har anslag anvisats från och med budgetåret
1930/31. För budgetåret 1940/41 har i riksstaten uppförts ett förslagsRihang
till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 18S. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

anslag av 100,000 kronor för bidrag till avlönande under 1941 av 14 mejerikonsulenter
och till resekostnader för mejerikonsulenter, till vilkas avlönande
bidrag av statsmedel utgår.

Ifrågavarande konsulenter äro sedan den 1 januari 1937 anställda hos
svenska mejeriernas riksförening u. p. a.

Gällande bestämmelser i ämnet äro meddelade dels i kungörelsen den 31
oktober 1930 (nr 378) angående statsbidrag till avlönande av mejerikonsulenter
med däri genom kungörelsen nr 568/1937 gjord ändring, dels i kungörelsen
den 11 juni 1937 (nr 373) angående provisorisk avlöningsförbättring åt
vissa mejerikonsulenter, dels i kungörelsen den 31 oktober 1930 (nr 379) angående
statsbidrag till bestridande av mejerikonsulenternas resekostnader
med däri genom kungörelsen nr 569/1937 gjord ändring, dels i kungörelsen
den 17 maj 1940 (nr 376) med bestämmelser om avlöning till sekreterare
hos hushållningssällskap samt jordbruks- och mejerikonsulenter under
tjänstledighet för militär tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt
försvarsberedskap m. m. och dels i kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 611)
angående inskränkt rätt för befattningshavare, inkallad till militär tjänstgöring,
att åtnjuta semester eller ferier.

Bidrag till avlönande av mejerikonsulent utgår årligen för varje sådan
konsulent med 4,200 kronor såsom grundlön. Härtill komma tre ålderstillägg,
ett vart å 500 kronor. Enligt kungörelsen nr 373/1937 utgår provisorisk avlöningsförbättring
med 500 kronor för helt år räknat till varje med bidrag
av statsmedel avlönad konsulent.

I sammanhang med beviljande av statsbidrag fastställer Kungl. Majit för
ett år i sänder tjänstgöringsdistrikt för mejerikonsulent. Den 17 maj 1940
har Kungl. Majit anvisat medel till avlönande under 1940 av förutnämnda
14 mejerikonsulenter, fördelade å lika många distrikt.

Vid begäran om anslag för budgetåret 1939/40 ifrågasatte svenska mejeriernas
riksförening sådan omläggning av mejerikonsulentverksamheten, att
vissa konsulenter skulle helt ägna sig åt produkttekniska frågor och därigenom
bliva särskilt skickade att stå mejerierna till tjänst i svårare och mera
komplicerade situationer. Samtidigt härmed skulle de återstående konsulenternas
distrikt utvidgas.

Lantbruksstyrelsen anförde med avseende å den sålunda ifrågasatta omläggningen
av verksamheten, att denna vore ägnad att medföra önskvärd
effektivisering av samma verksamhet. Därjämte framhöll lantbruksstyrelsen
vikten av att mejerikonsulentverksamheten i samband med sagda omläggning
ställdes under ledning av en hos riksföreningen anställd tjänsteman
och bedreves i nära samarbete med den statliga mejeriförsöksverksamheten,
så att råd och anvisningar till mejerierna meddelades enligt enhetliga principer.

Vid äskande av anslag för ändamålet anförde jag i 1939 års statsverksproposition
att en omläggning av konsulentverksamheten i enlighet med de grunder,
lantbruksstyrelsen tillstyrkt, syntes önskvärd och ändamålsenlig. Örn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. 3

läggningen förordades av jordbruksutskottet i dess av riksdagen godkända
utlåtande nr 1/1939.

Vid begäran örn anslag för budgetåret 1940/41 anförde riksföreningen att
berörda omläggning borde uppskjutas ännu någon tid på grund av pågående
omfattande omorganisations- och moderniseringsarbeten vid mejerierna ävensom
att det med omläggningen avsedda syftet tills vidare kunde provisoriskt
tillgodoses genom att produkttekniker hos föreningen ställdes till mejeriernas
förfogande för utredning av mera svårartade produkttekniska fel, vilket skulle
ske i samarbete med den statliga mejeriförsöksverksamheten.

Förslaget tillstyrktes av lantbruksstyrelsen.

Även jag förordade vid äskande av medel för budgetåret 1940/41 i 1940 års
statsverksproposition att den av 1939 års lagtima riksdag tillstyrkta omläggningen
uppskötes någon tid. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Svenska mejeriernas riksförenings förslag m. m.

Med skrivelse den 27 februari 1941 har lantbruksstyrelsen överlämnat ett
av svenska mejeriernas riksförening u. p. a. upprättat förslag till omorganisation
av mejerikonsulentverksamheten. Över förslaget har statskontoret den
10 mars 1941 avgivit infordrat yttrande.

Svenska mejeriernas riksförening har i sin skrivelse framhållit, att det för
närvarande icke torde vara möjligt att framlägga något definitivt förslag till
omorganisation av mejerikonsulentverksamheten. Omorganisationen torde
böra ske så småningom under hänsynstagande till utvecklingen på detta område.
För närvarande förordar föreningen en inskränkning av distriktskonsulenternas
antal från 14 till 9. Möjligen kunde antalet minskas till 8. I anslutning
härtill har föreningen uttalat, att distriktsindelningen borde göras mera
rörlig. Riksföreningen ansel-, att densamma bör erhålla större frihet beträffande
distriktens indelning och att föreningen ålägges att till lantbruksstyrelsen
anmäla tillämpad indelning och vidtagna förändringar. Vid sidan av distriktskonsulentbefattningarna
har föreslagits skola anställas 3 specialkonsulenter,
förslagsvis 2 produktkonsulenter, en för vardera smör- och osttillverkningen,
samt en konsulent för värme- och kraftteknik. Dessa specialkonsulenters
verksamhetsområde har ansetts icke böra bliva geografiskt bestämt.
Utöver nu omförmälda befattningshavare har föreningen ifrågasatt
tillsättande av 3 assistenter åt konsulenterna. Kostnaderna för denna organisation
lia beräknats på följande sätt:

3 specialkonsulenter å 7,500 kronor .................... kronor 22,500

8 distriktskonsulenter å 4,700 kronor .................... » 37,600

3 assistenter å 3,000 kronor ............................ » 9,000

kronor 69,100

Ålderstillägg .......................................... » 11,000

Summa kronor 80,100.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Enligt riksföreningens mening borde assistentbefattningarna tills vidare
besättas med distriktskonsulenter, till vilkas avlöning då borde åtgå samma
statsbidrag som för andra distriktskonsulenter. Kostnaderna skulle då höjas
med 5,100 kronor.

Riksföreningen har beräknat, att ett belopp av 36,000 kronor skulle vara
behövligt till resebidrag åt konsulenterna. Föreningen har i sin framställning
ifrågasatt, om ej de för ifrågavarande ändamål anvisade medlen kunde i sin
helhet utanordnas till föreningen efter rekvisition utan föregående granskning
av reseräkningarna i likhet med vad som tillämpades vid annan konsulentverksamhet
på jordbrukets område.

Enligt gällande bestämmelser lia distriktskonsulenterna skyldighet att på
uppdrag av lantbruksstyrelsen meddela undervisning vid statsunderstödd
mejeriundervisningsanstalt eller vid av styrelsen anordnade kurser. Efter den
föreslagna omorganisationen bleve de kvarvarande distriktskonsulenternas arbetsuppgifter
så krävande, att riksföreningen ifrågasatt, om det alltid bleve
möjligt att disponera konsulenterna såsom lärare vid mejeriskolorna. Föreningen
har förutsatt, att distriktskonsulenterna icke komme att disponeras
såsom lärare i sådan omfattning att konsulentverksamheten därav bleve
lidande.

Riksföreningen har i sitt förslag utgått ifrån att även efter omorganisationen
såväl specialkonsulenter som distriktskonsulenter och assistenter skola
vara anslutna till statens pensionsanstalt.

Föreningen har förklarat, att för handhavande av den centrala ledningen
för konsulentverksamheten riksföreningen hade för avsikt att även efter omorganisationen
ha anställd en särskild ledare. Trots att kostnaden för den
centrala ledningen och förvaltningen av konsulentverksamheten vore betydande,
hade riksföreningen även härvidlag med hänsyn till rådande förhållanden
ej velat framföra förslag om statsbidrag till bedrivande av denna del
av verksamheten.

I anslutning till det anförda har riksföreningen hemställt, att såsom statsbidrag
för ifrågavarande verksamhet för budgetåret 1941/42 måtte anvisas
ett förslagsanslag av 116,000 kronor.

Såsom motivering för den föreslagna omorganisationen har riksföreningen
anfört i huvudsak följande.

De anmärkningar, som kunna anföras mot nuvarande system, torde kunna
sammanfattas sålunda. Genom det intensiva organisationsarbetet, centraliseringen
och därmed sammanhängande nybyggnads- och moderniseringsarbeten
har konsulenternas arbete i stor utsträckning kommit att omfatta byggnads-,
maskintekniska och organisatoriska frågor, varav följer, att arbetet
beträffande produkternas kvalitet till synes blivit i viss mån eftersatt. Genom
att åtskilliga organisationer själva anställt tjänstemän med konsulentkompetens,
ha distriktskonsulenterna i en del fall blivit mindre effektivt utnyttjade
och deras verksamhet inskränkts till handhavande av mjölkbedömning, fullgörande
av smörprovningarnas rekvisitioner m. m. Särskilt genom mejeriernas
sammanförande till stora ekonomiska enheter, fusioner, minskar givetvis
konsulentarbete av sådan art, som tidigare bedrivits, samt möjligheterna för
ett effektivt arbete, såvida konsulenten icke är fast knuten till organisationen
med den ökning av befogenheten, som detta medför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Den förändring av konsulenternas arbetsuppgifter och ställning, som automatiskt
inträder i och med att mejeriorganisationerna bliva större och kraftigare,
speciellt när det rör sig om fusioner, synes vara en fullt naturlig utveckling,
som riksföreningen anser sig böra understödja, och vartill all hänsyn
bör tagas vid bedömandet av mejerikonsulentverksamhetens omorganisation.
Det torde utan vidare få anses givet, att en fackman med konsulentkompetens,
som är direkt knuten till organisationen, erhåller betydligt större
möjligheter att göra sina synpunkter gällande och att åstadkomma förbättringar
av skilda slag. En tjänsteman i den lokala organisationen kan förutom
råd och anvisningar i viss utsträckning lämna direkta föreskrifter, distriktskonsulenten
åter måste helt naturligt begränsa sig till att lämna råd i den
mån han konsulteras.

I detta sammanhang bör även beröras de svårigheter, som varit rådande
och som kunna förväntas uppstå beträffande rekrytering av distriktskonsulenter.
Då distriktskonsulenternas anställningsvillkor äro icke ovänsentligt
sämre än för en mejeriföreståndare på ett medelstort mejeri, bör detta leda
till att såsom distriktskonsulenter komma att kvarstå endast sådana personer,
som icke haft möjlighet eller särskilt intresse för att övergå till annan
praktisk eller ekonomisk verksamhet. Erfarenheten under de senare åren
har också visat, att en del distriktskonsulenter och andra hos riksföreningen
anställda personer med konsulentkompetens övergått till anställningar direkt
hos förbund eller fusioner. Med hänsyn till nu rådande förhållanden anser
sig riksföreningen dock ej höra föreslå någon ökning av statsbidrag till
grundlön åt distriktskonsulenter.

I samband med rekryteringen bör påpekas, att enligt nuvarande organisation
vissa svårigheter föreligga för en nyutexaminerad konsulent att skaffa
sig lämplig anställning för att meritera sig till distriktskonsulent. Några
assistentbefattningar finnas icke, vartill kommer att nuvarande bestämmelser
örn statsbidrag till resekostnader i viss utsträckning försvåra anställandet
av konsulentassistenter. Även härvidlag borde en ändring åstadkommas
genom att med statsbidrag avlönade assistentbefattningar inrättas.

Vid en omorganisation av konsulentverksamheten måste hänsyn tagas till
de olika organisationsformer, vari mejerihanteringen bedrives, och vilken
storlek och styrka dessa organisationer erhållit inom olika områden. Praktiskt
taget är för närvarande hela landet indelat i organisationer anslutna
till riksföreningen. Den 1 januari 1940 hade riksföreningen 28 medlemmar
med sammanlagt 877 mejerier, vid vilka invägts 2,966 ton mjölk, vilket utgör
92.52 procent av all den vid Sveriges mejerier invägda mjölkmängden.
Dessa riksföreningens medlemmar bestå dels av storfusioner, dels av mindre
fusioner med ett fåtal mejerier och dels av mejeriförbund, vilka ha enskilda
mejerier såsom medlemmar och i en del fall dessutom mindre fusioner. Då
centraliseringen av mejeridriften till storföretag nått olika långt inom skilda
delar av landet, göra sig de påtalade olägenheterna av den nuvarande organisationsformen
för konsulentverksamheten gällande i mycket varierande
grad inom olika områden. Med anledning härav kan för närvarande ej någon
för hela landet enhetlig organisationsform genomföras. Riksföreningen
vill emellertid redan nu antyda, huru riksföreningen tänkt sig mejerikonsulentverksambetcn
organiserad, när mejeriorganisationerna blivit färdigutbyggda
i bela landet. Riksföreningen vill emellertid samtidigt framhålla, att
det kan komma att taga en avsevärd lid innan så är fallet.

Såsom redan skett inom vissa områden kan man förvänta, att, vartefter
de lokala organisationerna nått erforderlig storlek och styrka, bos dem
komma att finnas anställda befattningshavare med erforderlig mejeriteknisk
kompetens för att övertaga en del av distriktskonsulenternas nuvarande ar -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

betsuppgifter. Med hänsyn till denna utveckling kan man förvänta, att behovet
av distriktskonsulenter kommer att efter hand minskas. De hos organisationerna
anställda befattningshavarna med konsulentkompetens komma
emellertid alt få arbetsuppgifter av mycket skiftande ari, varför man kan
förutsätta, att de icke i samma utsträckning som distriktskonsulenterna kunna
ägna sig åt förbättring av produkternas kvalitet. Härtill kommer, att
gjorda rön och erfarenheter av naturliga skäl i första hand endast komma
den lokala organisationen till godo. Med anledning härav och för att kunna
tillgodose enstaka mejeriers behov av konsulentverksamhet kommer allt framgent
behov att förefinnas av en med statsmedel understödd konsulentverksamhet.
Denna konsulentverksamhet tänker sig riksföreningen bestående av
specialkonsulenter, vilka skulle ha mera speciella arbetsuppgifter än distriktskonsulenterna
och särskilt ägna sig åt viss produktgren, antingen smör- eller
osttillverkning. Härigenom bleve dessa specialkonsulenter i tillfälle att mera
fördjupa sina insikter och öka sina erfarenheter inom respektive produktgren.
Deras arbetsuppgifter skulle ej heller begränsas till att avhjälpa produktfel
på enstaka mejerier. Detta bör som regel endast ske då det rör sig
om fel av mera allmän betydelse. Specialkonsulenternas arbete bör i stället
inriktas mera positivt och genom samarbete med den statliga försöksverksamheten
böra de arbeta för tillämpning i praktiken av förbättrade metoder
och att inrikta produktionen i önskvärd riktning, exempelvis beträffande
osttyper och dylikt. Specialkonsulenter erfordras dock ej endast beträffande
produkttillverkningen. I detta sammanhang kunna specialkonsulenter ifrågasättas
även för konsumtionsmjölk, mejeriekonomi såsom bokföring, driftskontroll
och driftsanalys samt för maskinteknik med härtill hörande frågor.
Riksföreningen vill särskilt beträffande det senare framhålla, att frågan örn
en konsulent för värme och kraftteknik är ett gammalt önskemål. Näst utgifterna
för arbetskraft är bränsle och kraft en av mejeriernas största utgiftsposter.
Särskilt under nu rådande förhållanden skulle en dylik konsulents
arbete vara av mycket stor betydelse men riksföreningen vill understryka,
att även under normala förhållanden äro dessa frågor av så stor ekonomisk
räckvidd, att en specialkonsulent synes befogad. Inte minst bör en
specialkonsulent inom denna gren genom undersökningar och utredningar
kunna lämna mejerierna värdefulla råd beträffande den nu rätt allmän!
pågående elektrifieringen av mejerierna.

Av vad nu anförts framgår, att riksföreningen ej nu anser sig kunna lämna
något slutgiltigt förslag angående specialkonsulenternas antal m. m., vilket
ej heller torde vara av nöden, då under alla förhållanden och bland annat
beroende på i vilken omfattning distriktskonsulenternas arbetsuppgifter
kunna överflyttas på befattningshavare hos de olika organisationerna, samarbetet
med den statliga mejeriförsöksverksamheten och ifrågasatta försöksstationer
samt tillgången till lämpliga personer för dessa platser en övergång
i antydd riktning måste ske successivt.

Rörande specialkonsulenternas och assistenternas avlöning har riksföreningen
anfört:

Då större krav måste ställas på specialkonsulent i jämförelse med distriktskonsulent,
synes det riksföreningen motiverat, att specialkonsulent erhåller
högre bidrag av statsmedel till grundlön än distriktskonsulent. Även med
hänsyn till svårigheten att i konkurrens med näringslivet erhålla för dessa
befattningar lämpliga personer, måste till specialkonsulenterna utgå en väsentligt
högre avlöning. Riksföreningen anser därför, att till specialkonsulent
bör utgå bidrag med ett minst 2,800 kronor högre belopp än till distriktskonsulent.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 188.

7

Antalet assistentbefattningar synes i viss mån sedermera böra avpassas
efter behovet av fullgörande av konsulenttjänst inom områden, där enskilda
mejerier finnas insprängda mellan mejerier tillhörande större lokala organisationer,
samt behovet av assistenter för särskilda undersökningar och utredningar.
Assistenterna beräknas i stor utsträckning vara rörliga och kunna
utnyttjas för olika arbetsuppgifter inom olika delar av landet. Beträffande
statsbidrag för grundlön till dylik befattningshavare bör detsamma
utgå med belopp, motsvarande vad som utgår såsom avlöning för ungefär
motsvarande tjänst, exempelvis assistentbefaltning vid Alnarps mejeri. Riksföreningen
anser sålunda, att statsbidrag bör utgå med minst 3,000 kronor.
Därjämte bör assistenttjänst vara förenad med rätt till två ålderstillägg å
vartdera 300 kronor efter två respektive fyra års tjänstgöring.

Då en övergång av nu anställda distriktskonsulenter till tjänst i mejerifusion
eller dylikt i stort sett torde vara utesluten på grund av pensionsförhållandena,
förutsätter riksföreningen, att såsom en övergångsform assistentbefattningar
i den mån det blir nödvändigt tills vidare besättas med person, som
för närvarande innebar distriktskonsulenttjänst. Riksföreningen utgår i så fall
ifrån, att befattningshavaren erhåller oförändrade avlöningsförmåner och att
även statsbidrag tills vidare utgår med oförändrat belopp. Med hänsyn till
vad som anförts örn behovet av assistentbefattningar beräknar riksföreningen,
att de tills vidare böra vara minst tre.

I fråga om statsbidraget till reseersättningar har riksföreningen yttrat;

Beträffande specialkonsulenterna torde på grund av deras resors natur statsbidrag
till resekostnader icke kunna beräknas efter det s. k. besparingsreglementet.
Vidare synes resekostnaden komma att stiga avsevärt på grund av
specialkonsulenternas längre resor och även i någon mån genom att assistenterna
göras mera rörliga och att en del distrikt bliva större. Resekostnaderna
synas vidare komma att stiga avsevärt genom den icke oväsentliga förhöjning,
som järnvägsbiljetter och biltaxor m. m. redan undergått. Riksföreningen
vill i detta sammanhang påpeka, att riksföreningen redan nu utbetalar högre
dagtraktamente än besparingsreglementet medgiver till samtliga distriktskonsulenter.
Trots att resekostnaderna sålunda kunna beräknas stiga, anser sig
riksföreningen med hänsyn lill rådande förhållanden för närvarande ej vilja
inkomma med förslag om ökat anslag till resor utan hemställer, att för budgetåret
1941/42 måtte utgå ett belopp av 36,000 kronor. Enligt nu gällande bestämmelser
har riksföreningen att till lantbruksstyrelsen inkomma med mejerikonsulenternas
reseräkningar halvårsvis och erhåller gottgörelse för dessa
efter granskning och godkännande. Ifrågavarande granskning har visat sig
vara synnerligen tidsödande, varför riksföreningen erhåller dessa medel först
långt i efterskott. Riksföreningen ifrågasätter med hänsyn till hittills uppnådda
resultat, huruvida denna granskning nied fört några fördelar, sorn kunna
uppväga de därmed förenade olägenheterna. Med anledning härav ifrågasätter
riksföreningen, huruvida det anvisade bidraget till bestridande av mejerikonsulenternas
resor ej bör utanordnas i sin helhet till riksföreningen elter rekvisitioner
och utan föregående granskning av reseräkningarna i likhet med vad
som tillämpas vid annan konsulent verksamhet på jordbrukets område.

Riksföreningen vill i detta sammanhang erinra örn bestämmelserna i 1 §
kungörelsen nr 379/1930, alt statsbidrag för resor, som fullgöras med
anledning av rekvisition från svenska smörprovningarnas styrelse, utgår med
hela kostnaden för resan samt för annan resa med högst hälften av motsvarande
belopp. En dylik uppdelning torde med föreslagen anordning bliva
onödig. Riksföreningen vill även beträffande resor, företagna på rekvisition

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

av svenska smörprovningarnas styrelse, som sin åsikt uttala, alt dylik resas
fullgörande ej alltid synes välmotiverat. Ofta kan orsaken lill ett tillfälligt
smörfel på ett mejeri utredas utan besök genom upplysning per telefon örn
driftstörning, exempelvis på grund av maskinfel eller dylikt. Det händer
därför ej så sällan, att felet kan vara avhjälpt innan konsulenten hinner till
platsen. I andra fall kan konsulenten utan besök sitta inne med full kännedom
örn orsaken till felet men att detsamma icke har kunnat avhjälpas på
grund av bristande intresse från mejeriets sida och förutse, att han med ett
besök knappast kan beräknas nå något resultat. Det synes riksföreningen därför
vara ett mera rationellt utnyttjande av medlen, om smörprovningarnas
rekvisitioner, vilka för närvarande utgå direkt till respektive konsulent, i
stället överlämnas till riksföreningens ledning för konsulentverksamheten,
som i samråd med respektive konsulent och eventuellt vederbörande mejeri
avgör, huruvida besök vid mejeriet skall företagas eller ej. Endast om vederbörande
mejeri påfordrar besök, torde resa ovillkorligen böra ske.

Lantbruksstyrelsen har i huvudsak tillstyrkt det av mejeriernas riksförening
framlagda omorganisationsförslaget. Beträffande specialkonsulenternas verksamhet
har lantbruksstyrelsen emellertid framhållit, att den av riksföreningen
föreslagna specialiseringen icke borde drivas så långt, att en specialkonsulent,
som för visst uppdrag befunne sig på en plats, icke skulle äga tillhandagå
med råd och anvisningar, som eljest ankomme på distriktskonsulent. Specialkonsulent
borde ej blott biträda vid avhjälpande av väsentliga produktfel, för
vars avhjälpande erfordrades längre tids arbete på samma mejeri — eventuellt
i samarbete med den statliga mejeriförsöksverksamheten — utan även medverka
till utformande och allmännare tillämpning i praktiken av förbättrade
arbetsmetoder. Specialkonsulent syntes böra stå till förfogande för mejerihanteringen
i dess helhet, alltså för såväl mindre företagare som storföretagare,
i den mån de sistnämnda önskade begagna sig av hans sakkunskap.
Genom sådan organisation av konsulentverksamheten undvekes den dubblering
av tjänstemän och resor, som skulle bliva en följd av anställandet av
specialkonsulenter och distriktskonsulenter över hela landet.

Beträffande distriktsindelningen har lantbruksstyrelsen uttalat, att vad riksföreningen
i detta avseende föreslagit icke föranledde erinran från lantbruksstyrelsens
sida i annan mån, än att ändring av distriktsindelningen borde underställas
lantbruksstyrelsen för godkännande.

I anslutning till förslaget om inrättande av specialkonsulentbefattningar
har lantbruksstyrelsen framhållit, att vid dessa befattningars tillsättande i
första hand borde undersökas möjligheten att bland nu anställda, med statsbidrag
avlönade mejerikonsulenter utvälja lämpliga personer. Den erfarenhet
och sakkunskap, som dessa under sin hittillsvarande tjänstgöring förvärvat,
kunde anses utgöra förutsättning för ett rationellt handhavande av de ansvarsfulla
arbetsuppgifter, som komme att åvila specialkonsulent.

Lantbruksstyrelsen har i fråga om antalet assistentbefattningar ansett, att
endast två dylika vore behövliga. Avlöningen till assistenterna har synts lantbruksstyrelsen
böra utgå i form av arvode. Till arvode borde anvisas statsbidrag
med belopp, motsvarande vad som utginge såsom avlöning till statens

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

9

stipendiat i boskapsskötsel, dyrtidstillägg inräknat i sistnämnda avlöning. Dylik
stipendiat erhölle för närvarande ett arvode av 2,500 kronor jämte 26
procents dyrtidstillägg därå. Arvodet till assistent borde således beräknas till
i avrundat tal 3,000 kronor. Ålderstillägg borde icke utgå till assistent då det
vore fråga om utbildningsbefattning.

Lantbruksstyrelsen har förutsatt, att de två assistentbefattningarna under
nästa budgetår komme att hållas vakanta men på förordnande bestridas av
nuvarande distriktskonsulenter, vilka därvid borde bibehållas vid nu utgående
löne- och pensionsförmåner. För sålunda uppehållen vakant assistenttjänst
borde utgå statsbidrag med samma belopp som för mejerikonsulenttjänst
av nu förekommande slag.

i anslutning till det anförda har lantbruksstyrelsen ansett, att under budgetåret
1941/42 statsbidraget till ifrågavarande befattningshavare borde be -

räknas sålunda:

3 specialkonsulenter å 7,500 kronor .................... kronor 22,500

10 distriktskonsulenter å 4,700 kronor .................. » 47,000

Ålderstillägg .......................................... » 10,000

Summa kronor 79,500.

I fråga om bidraget till resekostnader har lantbruksstyrelsen i likhet med
riksföreningen ansett, att ett belopp av 36,000 kronor vore erforderligt. Lantbruksstyrelsen
har sålunda hemställt, att till Befrämjande av mejerihanteringen
m. m.: Bidrag till avlönande av mejerikonsulenter m. m. för hudgetåret
1941/42 anvisas ett förslagsanslag av 115,500 kronor.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande.

Vad beträffar statsbidraget till grundlöner åt de s. k. specialkonsulentema,
anser statskontoret, att en reducering av de föreslagna bidragsbeloppen torde
böra ske. Påpekas må, att några skärpta kompetensfordringar icke
ifrågasatts för innehavare av dylika tjänster, utan har i stället förutsatts, att
dessa befattningar i första hand skulle besättas med nuvarande mejerikonsulenter,
vilkas erfarenhet och sakkunskap på området lantbruksstyrelsen
ansett fullt tillräcklig för ett rationellt handhavande av de arbetsuppgifter,
som skulle komma alt åvila specialkonsulent. Statskontoret föreslår för sin
del, att statsbidraget till specialkonsulents grundlön utgår med högst 5,700
kronor för år, vilket innebär en förhöjning med 1,000 kronor av det
för mejerikonsulent fastställda bidraget till grundlön och provisorisk avlöningsförbättring.
Såsom styrelsen föreslagit torde med specialkonsulenttjänst
böra förenas rätt lill ålderstillägg enligt samma grunder, som gälla
beträffande mejerikonsulentbefattning. Provisorisk avlöningsförbättring bör
självfallet icke utgå till specialkonsulent.

Ehuru statskontoret icke blivit belt övertygat örn nödvändigheten av att
inrätta de ifrågasatta assistentbefattningarna, vill ämbetsverket dock icke
motsätta sig, att — därest dylika befattningar befinnas vara av behovet
oundgängligen påkallade — bidrag av statsmedel utgår till det med sådan
befattning förenade arvodet. Det föreslagna arvodesbeloppet 3,000 kronor
för år, föranleder ej erinran från statskontorets sida. Såsom lantbruksstyrelsen
framhållit, bör ålderstillägg icke utgå å assistentbefattning. Med hänsyn
till befattningens karaktär av bilrädestjänst torde densamma vidare bö Bihang

till riksdagens protokoll 19il. 1 samt. Nr ISS. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

7>e,pariementschefen.

ra i rese- och traktamentsersättningshänseende placeras högst i klass lil E
i allmänna resereglementet.

Vad slutligen beträffar frågan om statsbidrag till konsulenternas resekostnader,
har statskontoret visserligen för sin del icke kunnat undgå ati
ställa sig tveksamt gentemot detta förslag, men vill å andra sidan icke förneka,
att de skäl, som anförts mot ett bibehållande av den nuvarande ordningen,
äga visst fog. Ämbetsverket vill för den skull icke motsätta sig bifall
till förslaget härutinnan. Statskontoret föreställer sig för övrigt, alt syftet
med den nuvarande granskningen och kontrollen bör kunna tillgodoses
genom att det belopp, som kan komma att ställas till riksföreningens
förfogande för bestridande av ifrågavarande resekostnader, i lämplig utsträckning
reduceras i förhållande till nu utgående statsbidrag. En ytterligare
nedsättning av det för nästa budgetår beräknade bidragsbeloppet.
36,000 kronor, torde därjämte kunna vidtagas, därest styrelsens förslag, att
— oavsett resans ändamål — statsbidrag i fortsättningen skulle beräknas
till hälften av det ersättningsbelopp, som ur det allmännas synpunkt befinnes
skäligt -— mot vilket förslag statskontoret ej finner anledning till erinran
— vinner bifall. Med hänsyn härtill och till angelägenheten av att under
rådande förhållanden begränsa utgifterna för resor torde det begärda
anslagsbeloppet kunna sänkas med åtminstone 6,000 kronor till 30,000 kronor.
Då lantbruksstyrelsens förslag i övrigt icke föranleder någon erinran
från statskontorets sida, skulle vid bifall till vad ämbetsverket här ovan
föreslagit, anslaget för nästkommande budgetår kunna upptagas med ett
sammanlagt belopp av 104,100 kronor.

Såsom framgår av vad jag inledningsvis anfört var frågan rörande en
omorganisation av mejerikonsulentverksamheten föremål för övervägande
i samband med beviljande av anslag för ändamålet för budgetåret 1939/40.
Den då ifrågasatta omorganisationen blev emellertid tills vidare uppskjuten.
Svenska mejeriernas riksförening har nu ånyo upptagit frågan och framlagt
ett förslag i ämnet, som i stort sett tillstyrkts av lantbruksstyrelsen och
statskontoret. Då de föreslagna förändringarna i konsulentorganisationen
torde vara ägnade att främja mejerihanteringen, kan även jag i huvudsak
tillstyrka desammas genomförande. Sedan de lokala mejeriorganisationerna
i allt större omfattning själva anställt tjänstemän med konsulentkompetens
torde de med statsmedel understödda mejerikonsulenterna i en del fall ha
blivit mindre effektivt utnyttjade. Därjämte synes konsulenternas arbete beträffande
produkttillverkningen lia blivit i viss mån eftersatt på grund av
alt arbeten med byggnads- och maskintekniska samt organisatoriska spörsmål
kommit att träda i förgrunden. Såsom riksföreningen framhållit synes
det emellertid icke möjligt att för närvarande framlägga ett slutgiltigt förslag
till omorganisation av verksamheten med hänsyn till att utvecklingen
på detta område alltjämt fortgår. Den omorganisation, som jag anser nu
böra genomföras, torde emellertid böra givas sådan form att densamma kan
anpassas till den fortsatta utvecklingen.

Den förändring av mejerikonsulenternas uppgift, som på sätt jag nyss
antytt ägt rum, synes böra föranleda alt bidrag lämnas till vissa konsulenter,
vilka skola ägna sig åt mera speciella uppgifter inom konsulentverksamheten.
För detta ändamål böra bidrag lämnas till tre specialkonsulenter, vil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

11

kas verksamhet framförallt bör inriktas på i förslaget angivna specialfrågor.
Såsom lantbruksstyrelsen framhållit hör specialiseringen dock icke
drivas så långt, att en specialkonsulent, som för visst uppdrag befinner sig
på en plats, icke skulle äga tillhandagå med råd och anvisningar, som eljest
ankomma på distriktskonsulent. Det bör tillses att onödiga resor ej uppkomma
i anledning av anställande av såväl specialkonsulenter som distriktskonsulenter.

I samband med det nu förordade förslaget örn statsbidrag till specialkonsulenter
synes i anslutning till riksföreningens förslag en begränsning kunna
ske av statsbidragen till distriktskonsulenter. Det torde vara tillräckligt att
statsbidrag lämnas till 7 sådana konsulenter. Skulle sedermera befinnas önskvärt
att en jämkning av förhållandet mellan antalet specialkonsulenter och
distriktskonsulenter sker, bör Kungl. Maj:t äga befogenhet besluta härom.

Av utredningen torde framgå att vissa svårigheter för närvarande föreligga
i fråga om ordnandet av rekryteringen av konsulenterna. Det till avhjälpande
av dessa svårigheter framförda förslaget att lämna statsbidrag till
konsulentassistenter, vilka skola utbildas till konsulenter, kan jag biträda.
Antalet sådana assistenter synes med hänsyn till den av mig förordade begränsningen
av antalet distriktskonsulenter böra bestämmas till tre.

Det av mig förordade förslaget till omorganisation av konsulentverksamheten
föranleder med nödvändighet en ändring i den nuvarande distriktsindelningen.
Det torde vara lämpligt att en viss frihet beträffande denna indelning
medgives för den sammanslutning som erhåller statsbidraget.

I fråga örn statsbidragens storlek anser jag någon ändring av dessa såvitt
angår distriktskonsulenterna för närvarande icke böra ifrågakomma. Statsbidragen
till specialkonsulenternas avlöning torde böra bestämmas något
högre än bidragen för avlöning av distriktskonsulenterna med hänsyn till
rekryteringssvårigheterna beträffande de förstnämnda och önskvärdheten
av att för ifrågavarande ändamål kunna förvärva för uppdraget väl kvalificerade
personer. Man torde även kunna förvänta, att den av mig nu förordade
anordningen med specialkonsulenter kommer att medföra en rationalisering
av verksamheten. Statsbidraget synes dock icke böra sättas
lill högre belopp än 6,200 kronor för varje konsulent. Med specialkonsulenttjänsten
bör därjämte förenas ålderstillägg efter samma grunder som
gälla beträffande mejerikonsulentbefattning. Erhåller mejerikonsulent nu
ifrågavarande befattning, bör han hibehållas vid honom såsom mejerikonsulent
tillkommande ålderstillägg. Provisorisk avlöningsförbättring bör däremot
icke utgå. Det föreslagna statsbidraget till assistenterna av 3,000 kronor
för en var av dem anser jag i likhet med de hörda myndigheterna
skäligt. Såsom lantbruksstyrelsen yttrat torde något ålderstillägg icke böra
utgå till assistenterna, då dessa tjänster äro utbildningsbefattningar. Därest
assistentbefattning skulle tillsättas med distriktskonsulent, synes såsom
riksföreningen och lantbruksstyrelsen föreslagit statsbidraget till lönen böra
bestämmas lill samma belopp, som för sistnämnde befattningshavare eller

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

4,700 kronor. Medelsbehovet för statsbidrag till avlöningar kommer — under
förutsättning att assistentbefattningarna besättas med mejerikonsulenter
och ett belopp av 10,000 kronor beräknas för ålderstillägg —- att uppgå
till 75,600 kronor.

Med hänsyn till önskvärdheten att åstadkomma största möjliga förbättring
i mejeriernas ekonomiska resultat även genom förbilligande av förädlingen
av produkterna, torde liksom hittills statsbidrag böra utgå till kostnaderna
för konsulenternas resor. För detta ändamål har under innevarande budgetår
räknats med ett belopp av 36,000 kronor och i sin framställning örn
anslag för nästa budgetår har riksföreningen räknat med samma medelsbehov.
Jag anser mig böra biträda denna framställning. I anslutning till den
förut föreslagna omorganisationen synes böra medgivas att ^anordning
sker av resekostnadsersättningar utan att föregående granskning av reseräkningarna
skett. Utanordning av statsbidrag torde böra äga rum halvårsvis
i efterskott på rekvisition, sedan till lantbruksstyrelsen inkommit de uppgifter
om befattningshavarnas tjänstgöring som styrelsen kan påfordra. Lantbruksstyrelsen
bör äga rätt att efter granskning av dessa uppgifter, där så
befinnes skäligt, bestämma om nedsättning av bidragsbeloppet. De hittills
tillämpade bestämmelserna angående reseersättning till konsulenterna synas
vid bifall till vad jag sålunda förordat böra upphöra att gälla. Specialkonsulenterna
torde böra erhålla ersättning för resekostnaderna efter samma grunder
som nu gälla för distriktskonsulenterna, därvid dock tillika bör gälla att
specialkonsulentemas ersättning icke bör beräknas efter det s. k. besparingsreglementet.
Assistent bör erhålla ersättning efter klass III E i allmänna resereglementet,
såvitt han icke förut varit distriktskonsulent, för vilket fall
han bör åtnjuta reseersättning efter samma grunder som dylik konsulent.
I likhet med vad riksföreningen anfört anser jag, att skillnaden i statsbidragets
storlek för den händelse resa företages på rekvisition av svenska smörprovningarnas
styrelse eller av annan icke bör upprätthållas i fortsättningen.
Vad riksföreningen i detta sammanhang framhållit rörande konsulenternas
resor i anledning av rekvisition från svenska smörprovningamas styrelse synes
även värt att beaktas.

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört torde till Befrämjande
av mejerihanteringen m. m.: Bidrag till avlönande av mejerikonsulenter
m. m. böra för nästa budgetår anvisas ett förslagsanslag av (75,600 +
36,000=) 111,600 kronor. Sedan riksdagen fattat beslut i anslagsfrågan,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser
i ämnet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Befrämjande av mejerihanteringen m. m.: Bidrag
till avlönande av mejerikonsulenter m. m. för budgetåret
1941/42 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av .................... kronor 111,600.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

13

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

3

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 188.