Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
1
Nr 181.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överlätels^
av vissa bostadsbyggnader för centrala torpedverkstaden
m. rn.; given Stockholms slott den 14
mars 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 14 mars 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam
beredning med cheferna för social- och finansdepartementen, fråga örn
överlåtelse av vissa bostadsbyggnader för centrala torpedverkstaden samt
anför därvid följande:
Efter därom av Kungl. Majit i propositionen nr 38 till 1940 års urtima
riksdag (punkten 13) framlagt förslag anvisade riksdagen (skrivelse nr 65)
såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket till bostadsbyggnader
för centrala torpedverkstaden å tilläggsstat I för budgetåret 1940/41
ett reservationsanslag av 1,850,000 kronor. Anslaget ställdes genom Kungl.
lii hang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 181.
t)7U <1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
Marits beslut den 15 november 1940 till försvarsväsendets verkstadsnämnds
disposition för därmed avsett ändamål.
Vid anmälan i statsrådet den 20 september 1940 av förenämnda propositionsärende
uttalade jag, att frågan örn den slutliga formen för förvaltningen
av ifrågavarande bostadsbyggnader borde göras till föremål för ytterligare
överväganden, innan ståndpunkt därtill fattades, och framhöll tillika, att
det syntes vara lämpligast, att byggnaderna i sinom tid övertoges av ett särskilt
för ändamålet bildat rättssubjekt med uppoff att genom bostadsrättsföreningar
eller på annat sätt organisera bostädernas försäljning eller uthyrning.
Den ifrågasatta investeringen av kapitalmedel i byggnadsföretaget,
vilken betingades av nödvändigheten att snabbt iordningställa bostäderna,
kunde sålunda från statsverkets synpunkt betraktas såsom provisorisk och
innebure ur budgetär synpunkt närmast en förskottering av statsmedel. Vid
sådant förhållande syntes anslag för ändamålet böra uppföras under fonden
för förlag till statsverket. Därest framdeles äganderätten till byggnaderna
skulle komma att överföras till enskilt rättssubjekt, kunde vid överlåtelsen av
egendomen statsverket tänkas komma att stå såsom långivare åt köparen.
Under sådana förhållanden syntes det i förlagsfonden investerade kapitalet
böra överföras till fonden för låneunderstöd.
I skrivelse den 22 februari 1941 har nu försvarsväsendets verkstadsnämnd
till en början anmält, att nämnden med anlitande av omförmälda anslagsmedel
enligt ett nämndens skrivelse i avskrift bilagt köpeavtal, dagtecknat den 11
oktober 1940, under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande mot en köpeskilling
av 43,204 kronor och på i avtalet angivna villkor i övrigt inköpt erforderlig
tomtmark för den ifrågavarande bostadsbebyggelsen. Verkstadsnämnden
har vidare i sin skrivelse anfört, att då den ifrågavarande
bebyggelsen inom en nära framtid bomme att avslutas, nämnden nu
ansåge sig böra framlägga förslag rörande fastigheternas förvaltning. Beträffande
formen härför stöde valet mellan, å ena sidan, förvaltning genom ett
statsorgan (direkt eller genom för ändamålet särskilt bildad juridisk person
under statens kontroll) och, å den andra, självförvaltning av lägenhetshavarna
såsom delägare i bostadsrättsförening. Enligt nämndens mening vore det
senare alternativet att föredraga. Erfarenhetsmässigt medförde bostadsrättsupplåtelse
ej oväsentligt minskade reparationskostnader, i det att dels delägarna
själva svarade för flertalet inre reparationer och dels delägarskapet
uppmuntrade till större omvårdnad örn den gemensamma egendomen. Ur
statens synpunkt syntes anordningen dessutom medföra administrativa fördelar
icke minst på grund av bebyggelsens stora omfattning.
På grund av vad sålunda anförts har verkstadsnämnden såsom sin åsikt
uttalat, att en, eventuellt flera bostadsrättsföreningar borde bildas genom
nämndens försorg i ändamål att övertaga de ifrågavarande fastigheterna. De
ekonomiska betingelserna för ett dylikt övertagande framginge av vid nämndens
skrivelse fogade, genom nämndens försorg upprättade kalkyler.
Av de nämnda kalkylerna inhämtas bland annat följande: Fastigheterna
ifråga, sju till antalet, innehålla sammanlagt 136 bostadslägenheter om ett rum
3
Kungl. Majus proposition nr 181.
och kök nied matvrå eller två ruin och kök, samtliga lägenheter med kapprum
och badrum. Byggnadskostnadema inklusive köpeskillingen för tomterna
uppgå till ett sammanlagt belopp av 1,663,000 kronor. Vid ett överförande
av äganderätten till de färdigställda bostadsbyggnaderna från statsverket till
en blivande bostadsrättsförening förutsattes nämnda belopp skola täckas på
det sätt, att 50 procent av beloppet eller 831,500 kronor lämnas av staten som
bottenlån löpande med 4Va procent ränta, 32.5 procent av beloppet eller
540,475 kronor lämnas som statligt sekundärlån löpande med 4Va procent
ränta att amorteras under 40 år, 15 procent av beloppet eller 249,450 kronor
lämnas av staten i form av ett ränte- och amorteringsfritt tertiärlån samt
återstående 2Va procent av beloppet eller 41,575 kronor inbetalas av delägarna
sorn grundavgifter. Därutöver förutsättes staten skola lämna ett ränte- och
amorteringsfritt lan till föreningen å 16,630 kronor för erläggande av föreskriven
lagfartsstämpel. Årsavgifterna för lägenheterna, inklusive värme och
varmvatten samt amorteringar, ha beräknats till 750 å 850 kronor för enrumslägenheterna
och något över 1,000 kronor för tvårumslägenheterna.''Därvid
har avgiften för värme och varmvatten baserats på ett kokspris av 2 kronor
10 öre för hektoliter, d. v. s. i fredstid gällande pris.
I anslutning till de sålunda framlagda kalkylerna har verkstadsnämnden
anfört följande:
Verkstadsnämnden vore medveten därom, att grundavgifterna — 2.5 procent
av lägenhetsvärdena —- egentligen vore alltför låga, men någon höjning syntes
icke kunna ifrågakomma med hänsyn till ekonomien hos kretsen av spekulanter.
Det läge i sakens natur, att kalkylerna i fråga örn driftkostnaderna
under nuvarande ovissa förhållanden icke med säkerhet vore hållbara. Av
nyss angivna skäl finge det emellertid anses uteslutet att nu bestämma högre
årsavgifter. Slutligen finge framhållas, att kalkylen utginge från att staten
definitivt eftergåve anspråk på ränta och amortering å tertiärlånet å 249,450
kronor samt å lånet för lagfartsstämpel å 16,630 kronor; eljest förelåge ett
osäkerhetsmoment, som vore ägnat att avhålla spekulanter från teckning.
-Få grundval av de upprättade kalkylerna hade i Karlskrona verkställts en
försöksteckning för att utröna inställningen hos den personal, som skulle
överflyttas. Resultatet hade blivit, att teckning skett för omkring 70 lägenheter,
d. v. s. ungefär hälften av totala lägenhetsantalet.
Vad beträffar övriga, villkor i samband med överförande av förenämnda
bostadsfastigheter till förvaltning genom bostadsrättsförening bär verkstadsnämnden
anfört:
För att trygga bostadshusens användning för sitt syfte att bereda torpedverkstadens
personal bostäder borde föreskrivas, att de ränte- och amorteringsfria
lånen av staten kunde utkrävas, därest bostadsrättsföreningen utan statens
medgivande avhände sig eller med penninginteckning belastade en eller flera
av fastigheterna eller exekutiv auktion inträffade eller förvaltningen eljest
ägde rum på sådant sätt, att ändamålet uppenbarligen äventyrades.
Vid bildandet av bostadsrättsföreningen borde tillses, bland annat, att
föreningen i allmänhet skulle vara öppen blott för verkstadens personal,
att stadgarna i övrigt avfattades på sådant sätt, att föreningen kunde erkännas
såsom sådant allmännyttigt bostadsföretag, varom förmäles i kungörelsen den
4 september 1935 (nr :>12) örn län och bidrag av statsmedel för beredande av
4* Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer, samt att verkstaden
och vederbörande kommunala organ erhölle var sin representant i styrelsen,
varemot övriga, förslagsvis tre, ledamöter valdes å föreningsmöte.
Då man icke kunde räkna med att de för bostadsrättsupplåtelse avsedda
lägenheterna tecknades av verkstadspersonalen före husens färdigställande
eller att hyreslägenheterna från samma tidpunkt kunde uthyras, vore det för
att icke kalkylerna skulle kullkastas nödvändigt, att verkstadsnämnden erhölle
bemyndigande att teckna och förhyra samtliga lägenheter, som icke eljest
toges i anspråk av spekulanter, med rätt och skyldighet för nämnden att så
snart ske kunde avveckla engagemanget genom överlåtelse av bostadsrätt
respektive uthyrning.
I anslutning till vad sålunda anförts har verkstadsnämnden hemställt, att
Kungl. Majit måtte, med godkännande av förenämnda köpeavtal rörande förvärv
av tomtmark, dels bemyndiga nämnden att överlåta ifrågavarande fastigheter
å en eller flera bostadsrättsföreningar i enlighet med i det föregående
angivna villkor ävensom att i anslutning till vad förut angivits teckna de
bostadsrätter eller förhyra de lägenheter, som vid respektive bostadsbyggnaders
färdigställande icke av annan tecknats eller förhyrts, dels ock lämna
föreskrift beträffande vilken myndighet, som skulle omhänderhava förvaltningen
av de ifrågavarande statslånen.
över verkstadsnämndens framställning hava, efter remiss, utlåtanden avgivits
av statens byggnadslånebyrå den 24 februari samt av statskontoret den
5 mars 1941.
I sitt utlåtande har'' byggnadslånebyrån till en början förordat den av
verkstadsnämnden föreslagna förvaltningsformen genom bostadsrättsförening,
dock att fastighetsförvaltningen i dess helhet borde omhänderhavas av
en enda förening. Beträffande de utav verkstadsnämnden uppdragna riktlinjerna
för föreningsstadgar har byggnadslånebyrån förklarat sig icke hava
något att däremot erinra samt framhållit, att hinder icke torde möta mot att giva
stadgarna en sådan utformning, att den blivande bostadsrättsföreningen kunde
godkännas såsom allmännyttigt bostadsföretag jämlikt bestämmelserna i
förenämnda kungörelse den 4 september 1935 (nr 512). Vad angår de av
verkstadsnämnden framlagda finanskalkylerna har byggnadslånebyrån i allt
väsentligt vitsordat deras riktighet och sålunda anslutit sig till det av nämnden
framförda kravet på ränte- och amorteringsfrihet för tertiärlån och Ian
för lagfartsstämpel. Jämväl verkstadsnämndens förslag örn en subsidiär rätt
för nämnden att teckna bostadsrätter till eller förhyra lägenheter inom ifrågavarande
fastigheter har tillstyrkts av byggnadslånebyrån, som emellertid
förutsatt, att nämnden vid eventuell uthyrning av sålunda av nämnden disponerade
lägenheter komme att betinga sig hyra, som icke blott täckte årsavgiften
utan även kostnad för inre reparationer och god förräntning av
insatsen. Vidare har byggnadslånebyrån framhållit, att till följd av stats
subventionen och de från staten erhållna krediternas billighet finansieringen
av här ifrågavarande byggnadsföretag finge anses ordnad på sådant
sätt, att i förenämnda kungörelse den 4 september 1985 (nr 512)
omförmält familjebidrag kunde utgå, ehuru kostnad för tomt i och för sig
5
Kungl. Majus proposition nr 181.
låg i förhållande till hela fastighetsvärdet — belastade anskaffningskostnaden.
— Slutligen har byggnadslånebyrån uttalat, att statskontoret lämpligen borde
åläggas bestyret med förvaltningen av de för ifrågavarande ändamål utlämnade
lånen av statsmedel.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört, bland annat, följande:
Staten är den verkliga ägaren och ende ekonomiska intressenten i företaget.
Med hänsyn därtill och till det stora värde egendomen representerar
ifrågasätter statskontoret, huruvida det icke vore för staten fördelaktigast
att anförtro förvaltningen åt ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag.
Såväl försvarsväsendets verkstadsnämnd som statens byggnadslånebyrå hava
emellertid föreslagit, att förvaltningen skall omhänderhavas av en för ändamålet
bildad bostadsrättsförening, å vilken fastigheterna skulle överlåtas.
Så som frågan utvecklats och då vissa skäl även anförts för denna förvaltningsform,
vill statskontoret icke motsätta sig sistnämnda förslag. Statskontoret
biträder härvid lånebyråns yrkande, att hela fastighetsförvaltningen
handhaves av en enda förening.
Finanskalkylen är upprättad med hänsyn till de blivande föreningsmedlemmarnas
ekonomiska resurser, och försöksteckning på grundval av kalkylen
har redan verkställts bland de arbetare, som skola förflyttas. Ehuru grundavgifterna
äro låga, anser sig statskontoret därför ej kunna påkalla någon
jämkning av kalkylen.
Beträffande bostadsrättsföreningens stadgar får statskontoret särskilt framhålla,
att de böra erhålla en sådan utformning, att föreningen kan erkännas
såsom allmännyttigt bostadsföretag enligt kungörelsen nr 512/1935. Vidare
bör tillses, att den person, som insättes såsom verkstadens representant i
föreningens styrelse, besitter vederbörliga kvalifikationer.
Statskontoret tillstyrker förslaget, att förvaltningen av statslånet anförtros
åt ämbetsverket.
Beträffande frågan örn ordnandet av förvaltningen av de för centrala
torpedverkstadens personal avsedda bostadsbyggnaderna förutsattes i propositionen
nr 38 till 1940 års urtima riksdag ytterligare överväganden
skola äga rum före det slutliga ståndpunktstagandet till detta spörsmål. Försvarsväsendets
verkstadsnämnd har nu framlagt ett detaljerat förslag i
nämnda hänseende, innebärande att de ifrågavarande fastigheterna skola övertagas
till förvaltning av en för ändamålet bildad bostadsrättsförening, för
vars stadgar vissa riktlinjer uppdragits. Överförandet av fastighetskomplexen
till bostadsrättsföreningen skall enligt förslaget ske sålunda, att statsverket
försäljer fastigheterna till föreningen för en köpeskilling av 1,663,000 kronor,
motsvarande de verkliga kostnaderna för tomtmarken och byggnaderna, mot
att föreningen ikläder sig betalningsansvar på sätt i det föregående sagts för
statliga botten-, sekundär- och tertiärlån å sammanlagt belopp av 1,621,425
kronor, motsvarande 97.5 procent av fastighetsvärdena, ävensom för ett för
erläggande av lagfartsstämpel avsett lån å 16,630 kronor samt kontant erlägger
41,575 kronor, motsvarande grundavgifterna fö)- lägenheterna, beräknade efter
2.5 procent av fastighetsvärdena, Tertiärlånet å 249,450 kronor samt lånet för
erläggande av lagfartsstämpeln å 16,630 kronor förutsättas därvid skola vara
ränte- och amorteringsfria, vadan dessa belopp i sak äro att betrakta som
subvention från statens sida.
Departements
chefen.
6
Kungl. Majus proposition nr 181.
Den sålunda föreslagna lösningen överensstämmer med vad som i sådant
hänseende preliminärt angavs i förenämnda proposition och har ej heller
föranlett erinran från remissmyndigheternas sida. Jag finner mig därför böra
i princip biträda verkstadsnämndens förslag. I fråga örn köpeskillingens belopp
har under hand från verkstadsnämnden meddelats, att detsamma eventuellt
komme att kunna sättas något lägre än förut angivits med hänsyn till
att byggnadskostnaderna möjligen komme att understiga vad som i sådant
hänseende tidigare beräknats. Man finge å andra sidan räkna med möjligheten,
att byggnadskostnaderna kunde komma att något överstiga det beräknade
beloppet. Köpeskillingen bör därför bestämmas till 1,663,000 kronor
eller det högre eller lägre belopp, vartill det slutliga utfallet av byggnadskostnaderna
må giva anledning. Vid en dylik förändring av köpeskillingsbeloppet
kommer givetvis en motsvarande jämkning av lånebeloppen och den kontanta
insatsen att äga rum.
Emot de av verkstadsnämnden uppdragna riktlinjerna för den tilltänkta
bostadsrättsföreningens organisation synes i stort sett intet vara att erinra.
Yad angår den av verkstadsnämnden i ärendet framlagda finanskalkylen
vill jag framhålla, att jag i likhet med nämnden funnit de föreslagna grundavgifterna
väl låga i förhållande till lägenhets värdena. På av nämnden anförda
skäl synes det emellertid icke vara möjligt att härutinnan vidtaga
någon ändring, särskilt som redan med den föreslagna beräkningsgrunden de
sammanlagda årsavgifterna komma att uppgå till belopp som i betraktande
av såväl de blivande delägarnas ekonomiska ställning som ock kommunens
dyrortsgruppsplacering — D-ort — måste i och för sig anses höga. Jag vill
sålunda ansluta mig till nämndens förslag jämväl i förevarande avseende.
Såsom statens byggnadslånebyrå påpekat torde familjebidrag enligt i förberörda
kungörelse den 4 september 1935 (nr 512) angivna grunder kunna
utgå till barnrika familjer bland bostadsrättsföreningens blivande delägare,
vadan en viss reduktion av angivna årsavgifter åtminstone i en del fall kan
påräknas.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att verkstadsnämnden förklarat
sig hava för avsikt att sedermera inkomma med förslag rörande dispo
nerandet av de anslagsmedel, som återstå, sedan den ifrågavarande transaktionen
genomförts. Till denna fråga torde jag sålunda få tillfälle att, senare återkomma.
I anslutning till vad som anfördes vid framläggandet av propositionen nr
38/1940 U torde i samband med överlåtelsen av äganderätten till ifrågavarande
bostadsfastigheter i enlighet med de angivna riktlinjerna ett mot de verkliga
tomt- och byggnadskostnaderna jämte lagfartsstämpeln svarande belopp böra
överföras från det förenämnda, under fonden för förlag till statsverket anvisade
anslaget till att redovisas under fonden för låneunderstöd. De ifrågavarande
statslånen å sammanlagt 97.5 procent av fastighetsvärdena jämte det
belopp som åtgår till lagfartsstämpeln torde därefter böra redovisas under
sistnämnda fond. Det kontantbelopp, som enligt vad förut sagts skall erläggas
av bostadsrättsföreningen, torde över låneunderstödsfonden böra inlevereras
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
till riksgäldsfonden. I fråga om den del av nyssnämnda under förlagsfonden
anvisade anslag, som icke kommer att tagas i anspråk för de ifrågavarande
byggnaderna, får jag, som nyss nämnts, tillfälle att senare framlägga förslag.
Förvaltningen av statslånen i fråga torde i enlighet med myndigheternas
förslag böra åvila statskontoret. De närmare föreskrifter, som må erfordras
rörande denna förvaltning, torde få meddelas av Kungl. Majit.
På Kungl. Majit torde jämväl böra ankomma att godkänna det av verkstadsnämnden
å kronans vägnar avslutade preliminära avtalet om inköp av
tomtmark för den ifrågavarande bebyggelsen.
Emot verkstadsnämndens förslag, att nämnden skulle bemyndigas att till
en början teckna bostadsrätter till eller förhyra samtliga de lägenheter som
icke eljest tagas i anspråk av spekulanter, med rätt och skyldighet för nämnden
att så snart ske kan avveckla engagemanget, synes intet vara att erinra.
I anslutning till vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att här avsedda fastigheter må mot en köpeskilling
av 1,663,000 kronor eller det högre eller lägre belopp,
vartill det slutliga utfallet av byggnadskostnaderna kan giva anledning,
och på det sätt och de villkor i övrigt som förut angivits
överlåtas på en för beredande av bostäder åt centrala torpedverkstadens
personal bildad bostadsrättsförening med i huvudsak
förut angiven organisation;
dels ock godkänna den i det föregående angivna redovisningen
av de tillgångar, som i enlighet med det anförda erhållas vid
överlåtelsen av de ifrågavarande bostadsbyggnaderna.
Yad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Österholm.