Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
1
Ur 175.
Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen angående provisoriska
avlöningsbeståmmelser under budgetåret 1941/42 för
lärare vid folk- och småskolor m. m.; given Stockholms
slott den 21 mars 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss,1 Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:
Samtidigt med att ny lönereglering från och med den 1 juli 1939 genomfördes
för befattningshavare inom den civila statsförvaltningen vidtogs även
en provisorisk lönereglering för lärare vid folk- och småskolor och med dem
i avlöningshänseende likställda befattningshavare samt för nomadlärare.
För budgetåret 1939/40 utfärdades sålunda den 15 juni 1939 kungörelser
(nr 469 och 470), varigenom viss anpassning av nämnda lärargruppers avlöningsförhållanden
till civila avlöningsreglementets bestämmelser skedde.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 175.
1
2
Rimpi. Mcij:ts proposition nr 175.
Nämnda provisoriska avlöningsbestämmelser grundade sig på den förutsättningen,
att folk- och småskollärarnas samt nomadlärarnas särskilda avlöningsreglementen
alltjämt skulle vara i princip gällande. I följande hänseenden
gjordes emellertid jämkningar med hänsyn till civila avlöningsreglementets
bestämmelser: Lönebelopp och belopp för lcallortstillägg enligt folkoch
småskollärarnas samt nomadlärarnas avlöningsreglementen ersattes med
motsvarande belopp enligt civila avlöningsreglementet; dyrtidstillägg ersattes
med rörligt tillägg; tjänstledighetsavdrag vid sjukdom och därmed i avdragshänseende
likställda tjänstgöringshinder ersattes med avdrag motsvarande
civila avlöningsreglementets A-avdrag; vissa lönetillägg ävensom arvodesbelopp
för timlärare omreglerades med hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg.
Dessutom meddelades bestämmelser i fråga om övergångsvis utgående barntillägg
i anslutning till för statliga befattningshavare gällande grunder.
Då enligt de provisoriska bestämmelserna personlig lönefyllnad jämlikt
6 punkten kungörelsen den 26 november 1937, nr 901, icke skulle få åtnjutas,
stadgades därjämte rätt för sådana folk- och småskollärare, som voro berättigade
till personlig lönefyllnad av nämnt slag, att genom i vederbörlig ordning
gjord anmälan bibehållas vid före den 1 juli 1939 gällande avlöningsförmåner.
Jämväl för innevarande budgetår gälla provisoriska avlöningsbestämmelser
för folk- och småskollärare m. fl. samt nomadlärare. Kungörelser härom
hava utfärdats den 21 juni 1940 (nr 700 och 701). I fråga om arvodesbelopp
för timlärare gälla bestämmelserna i kungörelsen den 30 december 1940 (nr
1067). Föreskrifterna innebära väsentligen förlängd giltighet av de för budgetåret
1939/40 gällande. Vissa kompletteringar i fråga örn avlöningsförmånerna
under tjänstledighet för militär tjänstgöring hava dock vidtagits,
varjämte timlärararvodena undergått viss omreglering. Liksom beträffande
föregående budgetår hava vissa lärargrupper bereus möjlighet att genom vederbörlig
anmälan varda bibehållna vid äldre avlöningsbestämmelser.
För budgetåret 1941/42 föreslår jag, att de nu gällande provisoriska avlöningsbestämmelsema
för folk- och småskollärare och med dem i avlöningshänseende
likställda befattningshavare samt nomadlärare — i likhet med
vad som i statsverkspropositionen förordats beträffande provisoriska avlöningsbestämmelser
för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,
praktiska mellanskolor och högre folkskolor — skola erhålla förlängd
giltighet. Jag förordar dock, att i de provisoriska bestämmelser, som
vid bifall till detta förslag böra utfärdas för nästa budgetår, även intagas
föreskrifter, avseende jämkning i gällande grunder för bestämmandet av avdrag
för tjänstebostad. Dessutom böra iakttagas de ändringar beträffande
rätten för vissa lärare att uppbära språktillägg samt i fråga om beloppet för
sådant tillägg, som chefen för ecklesiastikdepartementet föreslår vid anmälan
denna dag av fråga örn anslag för budgetåret 1941/42 till folk- och småskoleseminarier
m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 3
14 § avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor (1937: 868)
lyder sålunda:
Har lärare fått sig anvisad tjänstebostad, skall han månadsvis lämna ersättning
för densamma genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavare
på grund av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad att uppbära
någon avlöning för månaden eller förslår ej utgående avlöningsbelopp,
skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas.
Ersättning för tjänstebostad, som i väsentliga avseenden uppfyller fordringarna
i gällande boställsordning, jämte bränsle skall utgå med för olika
hyresgrupper nedan angivna belopp, för redovisningsår räknat:
För tjänstebostad |
Hyresgrupp |
||||||||
I |
II |
III |
IV |
V |
VI |
VII |
VIII |
IX |
|
Kronor |
|||||||||
1 rum och lcök.............. 2 rum och kök.............. 3 rum och kök.............. |
282 420 564 |
366 552 738 |
450 684 912 |
534 816 löse |
618 948 1260 |
702 1080 1434 |
786 1212 1608 |
870 |
954 1476 1956 |
Fördelningen å nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro stationerade,
fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de
för orterna gällande hyreskostnaderna.
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall iakttagas, att
lärare, åt vilken som tjänstebostad anvisas större lägenhet än som motsvarar
boställsordningens bestämmelser, icke skall vara skyldig att på grund
därav erlägga högre ersättning än vad eljest skulle vara fallet.
Har lärare fått sig anvisad tjänstebostad, som ej i väsentliga avseenden
uppfyller fordringarna i gällande boställsordning, skall den ersättning, som
läraren enligt bestämmelserna i denna paragraf skall erlägga för bostaden,
av skolstyrelsen nedsättas med det belopp, som prövas skäligt i förhållande
till vad som i sådant avseende brister.
Enligt 8 § avlöningsreglementet för nomadlärare (1938: 419) gäller, att
nomadlärare, som fått sig anvisad tjänstebostad, skall månadsvis lämna ersättning
för densamma i enlighet med nyssnämnda föreskrifter; dock att
ersättning icke skall lämnas för bostad, som tillhandahålles lärare vid visteskola
förlagd till eller i närheten av nomadlapparnas sommarvisten.
I skrivelse den 31 december 1940 bar statens bostadsnämnd anfört bland
annat följande:
Enligt gällande civila avlöningsreglemente skall den ersättning, vilken
tjänsteman skall genom avdrag å avlöning — eller i visst fall genom kontant
inbetalning — månadsvis erlägga för begagnande av tjänstebostad —
varmed förstås av statsverket ägd eller disponerad lägenhet, vars upplåtande
åt viss tjänsteman vid vederbörande verk finnes påkallat ur tjänstesynpunkt
— bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för
lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i
(ivrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. I ersättningen skall i förekommande
fall inbegripas gottgörelse fiir centraluppvärmning. Då på grund
av särskilda omständigheter prövas skäligt alt tillhandahålla tjänsteman
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
bränsle för hans bostad — varmed lärer kunna åsyftas sådana fall, där verket
icke tillhandahåller fri värme genom centraluppvärmning, eller på vissa
håll, där tjänstebostaden är inrymd i ett med centraluppvärmningsanordning
försett enfamiljshus — skall tjänstemannen erlägga ersättning därför, beräknad
efter myndighetens självkostnadspris.
Bestämmelser i ämnet av samma innehåll förekomma även i vissa andra
avlöningsreglementen.
Ifrågavarande regler hava givits i syfte att söka åstadkomma likställighet i
avlöningshänseende mellan befattningshavare med och utan tjänstebostad.
På senare tid hava av kända skäl priserna å till bostadsuppvärmning avsett
bränsle stigit, och befattningshavare utan tjänstebostad hava till följd
därav i allmänhet fått vidkännas ökade kostnader för uppvärmning av sina
bostäder antingen direkt vid uppköp av bränsle eller indirekt genom hyrestillägg
enligt bränsleklausuler, som numera allmänt förekomma i de i den
allmänna hyresmarknaden tillämpade hyreskontrakten. En sådan klausul
för beräkning av bränslekostnaderna för värme och varmvatten i förhyrd
bostadslägenhet har utarbetats av socialstyrelsen. Denna klausul innebär,
bland annat, att tillägg till hyran skall utgå vid stegring av priset å det för
uppvärmning använda huvudbränslet och att bestämmande för nämnda tillläggs
storlek under varje period av hyrestiden — kalenderkvartal eller kalendermånad
— skall vara prisnoteringen den 25 i närmast föregående månad.
Upprätthållandet av nyssnämnda syfte med förutberörda regler i bland
annat civila avlöningsreglementet synes böra betinga, att även befattningshavare
med tjänstebostad få vidkännas liknande tillägg till ersättningen för
tjänstebostaden eller höjning av den särskilda ersättningen för av vederbörande
myndighet tillhandahållet bränsle.
Bostadsnämnden har genom hänvändelse till vissa av de myndigheter, vilka
hava tjänstebostadsfastigheter under sin förvaltning, sökt inhämta, huruvida
dessa myndigheter haft det nu ifrågavarande spörsmålet under bedömande.
Av de svar, som nämnden fått mottaga, framgår, att inom de flesta
av de berörda förvaltningsgrenarna det av nämnden angivna spörsmålet
redan varit beaktat, och det bör kunna förutsättas, att de åtgärder, som av
vederbörande myndigheter redan vidtagits eller äro avsedda att av dem
vidtagas, skola kunna vara tillfyllest för att uppnå det förut av nämnden angivna
syftet. Motsvarande åtgärder borde emellertid, därest så ej redan skett,
vidtagas även inom andra grenar av statsförvaltningen, där det förekommer,
att tjänstebostäder upplåtas. Med hänsyn härtill har inom bostadsnämnden
ifrågasatts, huruvida icke lämpligen en generell anmodan borde
utgå till de fastighetsförvaltande myndigheterna att vidtaga åtgärder i det
angivna syftet.
Särskilt borde åtgärder av åsyftad innebörd vara påkallade i sådana
fall, där ersättningen för bostadsförmånen jämte värme utgår med fasta
belopp. Så är exempelvis förhållandet med den ersättning, som jämlikt avlöningsreglementet
den 30 september 1937 skall erläggas av lärare vid folkoch
småskolor. Redan den omständigheten, att ersättningen för själva tjänstebostaden
skall erläggas med ett efter hyresförhållandena för åtskilliga år
sedan beräknat fast belopp och att denna ersättning sålunda icke influeras
av inträdda växlingar i den allmänna hyresnivån i vederbörande ort, innebär,
även om praktiska skäl kunna i fråga om stora personalgrupper och
för mera normala förhållanden åberopas för ett system med fästa ersättningsbelopp,
ett enligt nämndens förmenande betänkligt avsteg från de i avlöningsreglementena
i allmänhet gällande grunderna för beräknande av den
ersättning, tjänstebostadshavare skall erlägga. An mera framträdande Mildetta
avsteg under nu inträdda allmänna utveckling å bostadsmarknadens
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
5
område därigenom att jämväl ersättningen för bostadens uppvärmning inkluderas
i det fasta ersättningsbeloppet.
Såsom särskilt skäl för behovet av en generell anmodan av den åsyftade
innebörden kan framhållas, att vid de av socialstyrelsen verkställda beräkningarna
av de allmänna levnadskostnaderna, vilka ligga till grund för beräknandet
av de rörliga tilläggen, hänsyn även tages till förändringarna icke
blott i den allmänna bostadshyresnivån utan även i de allmänna priserna
för bränsle. Jämväl de särskilda rörliga kristillägg, vilka jämlikt riksdagens
nyligen fattade beslut skola utgå efter viss höjning av de allmänna levnadskostnaderna,
kunna, därest den nuvarande levnadskostnadsutvecklingen
fortsätter, komma att påverkas av förändringar i den allmänna bostadshyresnivån
och de allmänna bränslepriserna. Det synes då berättigat, att
tjänstebostadshavare, i likhet med vad fallet allmänt är i fråga örn tjänstemän
utan tjänstebostad, får vidkännas den kostnadsökning för bostadens
uppvärmning, som ansetts böra påverka de rörliga tilläggen och eventuellt
även de rörliga kristilläggen i höjande riktning. Eljest beredes tjänstebostadsliavaren
kompensation för en av dyrtid föranledd levnadskostnadsökning,
som icke träffat honom.
Även i sådana fall, när myndighet, som upplåtit tjänstebostad, på grund
av särskilda omständigheter prövat skäligt tillhandahålla tjänstemannen
bränsle för hans bostad, för vilket han jämlikt civila avlöningsreglementets
förut återgivna föreskrift skall erlägga ersättning efter myndighetens självkostnadspris,
lärer det kunna inträffa, att tjänstemannen kommer att i nu
förevarande hänseende åtnjuta fördelar, som icke komma tjänsteman utan
tjänstebostad till del. Därest i undantagsfall på grund av särskilda omständigheter
denna väg under nu rådande förhållanden skäligen anses böra utnyttjas
för att bereda bostadsuppvärmning, bör i varje fall ersättningen beräknas
icke efter den kostnad, myndigheten på sin tid fått vidkännas för
anskaffande av det individuella bränsle, varom fråga är, utan efter kostnaden
för nyanskaffning av motsvarande kvantitet bränsle.
Bostadsnämnden anser sig böra framhålla, att en reglering av ersättningen
för själva tjänstebostaden i förhållande till förändringarna i den allmänna
hyresnivån i vederbörande ort givetvis även är påkallad. Man torde emellertid
kunna utgå från, att sådan reglering periodvis, vanligen årligen, i regel
kommer att äga rum för iakttagande av civila avlöningsreglementets och
andra jämställda avlöningsreglementens föreskrifter, enligt vilka ersättningen
skall beräknas med hänsyn till hyresnivån i vederbörande ort.
Under åberopande av vad sålunda anförts har bostadsnämnden hemställt,
att det måtte tagas under övervägande, huruvida icke lämpligen
dels vederbörande myndigheter borde anmodas att uppmärksamma, att
den ersättning, tjänstebostadshavare skall erlägga för uppvärmning av
tjänstebostad eller för härför erforderligt av myndigheten tillhandahållet
bränsle, bör periodvis regleras i förhållande till de allmänna förändringarna
av priserna å till bostadsuppvärmning avsett bränsle,
dels ock för sådant fall, där ersättning för uppvärmning av tjänstebostad
på grund av särskilda föreskrifter inrymmes i ett för bostadsförmånen utgående
fast årligt belopp, genom tilläggsbestämmelser eller förändrade stadganden
borde åtminstone föreskrivas, att ersättningen, lill den del densamma
avser tjänstebostadens uppvärmning, skall periodvis regleras på sätt nyss
angivits.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Över bostadsnämndens framställning hava infordrade utlåtanden avgivits
av allmänna lönenämnden den 24 februari, av skolöverstyrelsen den 1 mars
och av socialstyrelsen den 4 mars 1941. Socialstyrelsen har i sitt utlåtande
jämväl yttrat sig över en i ärendet från centralstyrelsens för Sveriges allmänna
folkskollärarförening verkställande utskott inkommen skrift. Jämväl
styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund har inkommit med en skrift
i ämnet.
Allmänna lönenämnden har anfört huvudsakligen följande.
Vad först angår de fall, då ersättningen för uppvärmning icke ingår i ett
för bostadsförmånen jämlikt särskilda föreskrifter fastställt årligt belopp,
delar lönenämnden bostadsnämndens uppfattning, att den ersättning, som
tjänstebostadsinnehavare skall erlägga för uppvärmning av bostaden eller
för av myndigheten tillhandahållet bränsle, bör periodvis bestämmas med
hänsynstagande till de allmänna förändringarna i priserna å bostadsbränsle.
Såsom bostadsnämnden även framhållit, är en dylik anordning motiverad
särskilt i betraktande därav, att vid beräknandet genom socialstyrelsens försorg
av de allmänna levnadskostnaderna, vilka ligga till grund för bestämmandet
av rörligt tillägg och kristillägg, hänsyn även tages till de allmänna
bränslepriserna.
Av den förebragta utredningen framgår, alt ämbetsverken i allmänhet tagit
viss hänsyn till de ökade uppvärmningskostnaderna, när det gällt att bestämma
den ersättning, som tjänstebostadsinnehavare skall erlägga. Bostadsnämndens
undersökning har emellertid endast omfattat en del av de myndigheter,
som tillhandahålla tjänstebostäder. Beträffande resultatet av sagda
undersökning må även framhållas, att någon enhetlig princip i fråga örn
regleringen av ersättningen för uppvärmning icke tillämpats. I åtskilliga fall
synes dock socialstyrelsens bränsleklausul för vanliga hyreskontrakt hava
fått tjäna såsom förebild, för den händelse verket tillhandahåller värme och
varmvatten.
Då det torde vara önskvärt, att likartade grunder för bestämmandet av ersättning
för uppvärmning av tjänstebostad i möjligaste mån tillämpas inom
hela statsförvaltningen — däri inbegripet även de militära förvaltningsgrenarna
— får lönenämnden tillstyrka, att vederbörande myndigheter exempelvis
genom cirkulär eller dylikt anmodas att vidtaga åtgärder i det av
bostadsnämnden angivna syftet. Enligt lönenämndens mening bör därvid
framhållas, att socialstyrelsens bränsleklausul bör tillämpas i alla fall, där
så utan svårighet kan ske. För den händelse av praktiska skäl annat tillvägagångssätt
finnes påkallat, bör emellertid nämnda klausul följas i sina
allmänna riktlinjer, så att i möjligaste mån samma resultat erhålles. Därest
myndigheten tillhandahåller bränsle, för vilket ersättningen jämlikt gällande
avlöningsförfattningar skall utgå enligt myndighetens självkostnadspris, vill
det förefalla lönenämnden lämpligt, att på sätt bostadsnämnden anfört ersättningen
beräknas med hänsynstagande lill nyanskaffningskostnaderna.
Vad härefter angår de av bostadsnämnden anförda fallen, där ersättning
för uppvärmning av tjänstebostad på grund av särskilda föreskrifter inrymmes
i ett för bostadsförmånen utgående fast årligt belopp, vill lönenämnden
framhålla, att enligt vad som framgår av bostadsnämndens skrivelse härmed
närmast torde åsyftas den anordning, som förekommer enligt avlöningsreglementet
1937: 868 för lärare vid folk- och småskolor.
Av förarbetena till nyssnämnda avlöningsreglemente framgår, att de i
14 § angivna ersättningsbeloppen grundats på de av socialstyrelsen i samband
med indelningarna av rikets olika orter i dyrortsgrupper uppskattade
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
7
hyresvärdena. Med hänsyn till beskaffenheten av lärarnas tjänstebostäder
höjdes emellertid det av socialstyrelsen beräknade medelhyresvärdet med
omkring 15 procent. Härtill kom en beräknad värmekostnad av 40 kronor
per år och eldstad.
I likhet med bostadsnämnden anser allmänna lönenämnden rimligt, alt
åtgärder även i de nu ifrågavarande fallen vidtagas i det i den remitterade
framställningen angivna syftet. Beträffande till en början spörsmålet, huru
dylika åtgärder rent formellt sett böra genomföras, synas olika lösningar
möjliga. En tänkbar väg vore att företaga en allmän justering av de i 14 §
intagna ersättningsbeloppen. Då emellertid ersättningen för bränsle ingår
som en jämförelsevis ringa del av sagda belopp, synes lönenämnden denna
utväg mindre lämplig. Även den omständigheten att här är fråga örn ett
av särskilda förhållanden betingat provisorium talar mot en dylik omjustering.
Ett annat alternativ är att reglera den förevarande frågan i samband
med fastställande av bestämmelser örn kristillägg. Framhållas må emellertid,
att föreskrifter örn kristillägg redan utfärdats för bela det nu löpande kalenderåret.
Lönenämnden vill för sin del förorda en annan lösning, nämligen
att särskilda bestämmelser i ämnet utfärdas i samband nied förlängning av
de provisoriska avlöningsbestämmelserna för lärare vid folk- och småskolor.
I sådant hänseende må erinras, att de nuvarande bestämmelserna, vilka innefattas
i kungörelsen 1940: 700, skola lända till efterrättelse under budgetåret
1940/41.
Vidkommande härefter själva sakfrågan vill lönenämnden förorda, att i
de provisoriska avlöningsbestämmelserna ett stadgande införes om skyldighet
för lärare, som fått sig anvisad tjänstebostad, att under rådande extraordinära
förhållanden lämna särskild ersättning för bränsle utöver vad som
ingår i de i 14 § avlöningsreglementet 1937: 868 fastställda beloppen. Storleken
av en dylik särskild ersättning torde böra bestämmas med hänsyn till
den allmänna utvecklingen av bränslepriserna. Enligt vad som framgår av
en av nämnden införskaffad promemoria av tillförordnade förste aktuarien
i socialstyrelsen G. Berggren grundades det vid löneregleringen beräknade
värdet av bränslekostnaderna å 40 kronor för år och eldstad närmast på priserna
åren 1934 och 1935. Sedan dess hava bränslekostnaderna enligt av
socialstyrelsen insamlade prisuppgifter från 49 ombudsorter (städer och
stadsliknande samhällen) visat en till en början mindre men efter stormaktskrigets
utbrott den 1 september 1939 mera avsevärd stegring. Ökningen av
bränslepriserna, avseende ved samt kol och koks (vägda enligt socialstyrelsens
normalbudget), utgjorde sålunda enligt nyssnämnda promemoria 18 procent
från år 1935 till den 1 september 1939 samt 66 procent från sistnämnda
datum till den 1 februari 1941. Med hänsyn till den ifrågavarande prisökningen
å bränsle under sist angivna tid synes lönenämnden rimligt, att i nuvarande
läge den tidigare beräknade bränslekostnaden •— 40 kronor per år
och eldstad — höjes med förslagsvis 60 procent eller 24 kronor.
Lönenämnden bar baft under övervägande, huruvida någon differentiering
bör ske med hänsyn till förhållandena på olika orter, men nämnden håller
obetingat före, att ett enhetligt belopp för bela landet är att föredraga. En
individuell prövning av den särskilda ersättningen skulle säkerligen medföra
betydande praktiska olägenheter särskilt i fråga örn statsbidragsrekvisitionerna,
vartill kommer, att en dylik anordning i många fall skulle föranleda
tvister rörande ersättningens storlek. Framhållas må jämväl, att bestämmelserna
i 14 § avlöningsreglementet 1937: 868 bygga på en summarisk värdesättning.
Ett annat spörsmål, som framställer sig i detta sammanhang, är för luiru
lång tid den särskilda ersättningen bör fastställas. Då de ifrågavarande be
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
stämmelserna skola tillämpas av ett stort antal skoldistrikt för över 20,000
lärare synes det lönenämnden av praktiska skäl önskvärt, att ändringar i
ersättningsbeloppet om möjligt undvikas under löpande budgetår, även om
de allmänna bränslepriserna komma att undergå förändringar. Därest bränslepriserna
under tiden skulle komma att undergå ytterligare betydande stegringar,
finnes ju möjlighet alt taga hänsyn härtill vid förlängning av de provisoriska
bestämmelserna för påföljande budgetår. Skulle under budgetåret
1941/42 priserna sjunka, må erinras, att stegringen till och med innevarande
budgetår icke alls påverkat lärarnas löneförmåner. Lönenämnden vill med
hänsyn till det anförda föreslå, att den särskilda ersättningen under hela budgetåret
1941/42 må utgå med samma belopp oberoende av eventuella ändringar
i bränslepriserna eller sålunda med 24 kronor för år oell eldstad. Ersättningen
skulle sålunda komma att uppgå till 48, 72 eller 96 kronor för år
alltefter bostadens storlek.
Lönenämnden förutsätter, att den ifrågavarande ersättningen med avseende
å statsbidragets beräknande bör likställas med den i 14 § meranämnda
avlöningsreglemente angivna bostadsersättningen, vilket givetvis påverkar
anslagsbehovet för folkskoleväsendet. Erforderliga föreskrifter i nu berörda
hänseende torde böra utfärdas.
Slutligen tår lönenämnden framhålla, att de här ifrågasatta anordningarna
med avseende å avlöningen till folk- och småskollärare torde böra underkastas
riksdagens prövning.
Lönenämnden vill emellertid erinra, att ersättning för anvisad tjänstebostad
jämte bränsle även i vissa andra fall utgår enligt de i 14 § avlöningsreglementet
1937: 868 angivna grunderna. Detta gäller exempelvis i vissa fall
enligt kungörelsen 1937: 955 angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet
för lärare vid folk- och småskolor ävensom enligt avlöningsreglementet
1938: 419 för nomadlärare. Lönenämnden vill med hänsyn härtill
förorda, att Kungl. Majit utverkar generellt bemyndigande från riksdagens
sida att i samtliga fall, där ersättning för uppvärmning av tjänstebostad inrymmes
i ett för bostadsförmånen utgående fast årligt belopp, utfärda erforderliga
föreskrifter enligt i liuvudsak ovan föreslagna grunder.
Centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskollärar förening verkställande
utskott och styrelsen för Sveriges folkskollärar förbund hava hemställt, att
den särskilda ersättning för uppvärmning av tjänstebostad, som av allmänna
lönenämnden föreslagits skola utgå under redovisningsåret 1941/42 måtte
bestämmas efter lägre procenttal än lönenämnden ifrågasatt. Förstnämnda
styrelse har föreslagit, att förhöjningen sker med 45 procent. Den senare
styrelsen har ifrågasatt förhöjning med 45—50 procent.
Skolöverstyrelsen har anfört huvudsakligen följande.
överstyrelsen kan för sin del ansluta sig till vad bostadsnämnden anfört
därom, att tjänstemän, vilka bebo för dem upplåtna tjänstebostäder, varvid
uppvärmningen ingår i hyran, med nuvarande bränslepriser ofta kommit i
ett ekonomiskt bättre läge än andra motsvarande befattningshavare, vilka
förhyra bostäder i den allmänna marknaden. I det senare fallet måste nämligen
tjänstemannen i regel vidkännas ökade kostnader för bostadens uppvärmning,
antingen i form av tillägg till hyran på grund av särskild s. k.
bränsleklausul eller vid inköp av bränsle för bostadens uppvärmning.
Vad beträffar folk- och småskollärare äro för dessa befattningshavare hyresavdragen
fastställda i 14 § avlöningsreglementet för lärare vid folk- och
småskolor. Dessa avdrag hava icke undergått någon höjning. Det synes där
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
9
för enligt överstyrelsens mening icke orimligt alt i nuvarande läge vidtaga en
justering uppåt av nämnda siffror.
Förevarande spörsmål kan emellertid betraktas ur två olika synpunkter,
nämligen å ena sidan skäligheten av den hyra lärare erlägger för tjänstebostad
med bränsle, å andra sidan lönekostnadernas fördelning mellan stat
och kommun. En höjning av hyran för tjänstebostad med bränsle ligger närmast
till hands. En dylik åtgärd behövde endast innebära, att lärare, som
bebor åt honom upplåten tjänstebostad, skulle vidkännas en provisorisk
förhöjning av den i avlöningsreglementets 14 § fastställda ersättningen för
bostad. Därest höjningen reglerades genom en särskild kungörelse, som endast
hade mera provisorisk karaktär, skulle statsbidragsbestämmelserna icke
behöva ändras, och anordningen bleve allenast ett ekonomiskt mellanhavande
mellan lärare och skoldistrikt i sådana fall, där distriktet tillhandahölle
tjänstebostad. Däremot skulle skoldistrikt, som avlöna sina lärare med bruttolön,
vara helt oberörda av bestämmelsen, och statsutgifterna skulle icke
heller påverkas. Såsom bostadsnämnden tagit upp ämnet, borde en lösning
efter nu angivna linje kunna komma i fråga. Den skulle alltså innebära, att
lärare, som bebo tjänstebostäder, finge i likhet med andra lärare bära den
stegring i bränslepriserna, som särskilt under senaste året inträtt. Skoldistrikten
bleve i motsvarande utsträckning befriade från nämnda merutgift.
Enligt allmänna lönenämndens yttrande över bostadsnämndens framställning
borde emellertid statsbidraget minskas i samma utsträckning som liyresavdraget
höjdes. Höjningen av bostadsavdragen vid utanordnande av statsbidrag
skulle alltså omfatta samtliga lärare. Detta bleve en naturlig följd örn
de i avlöningsreglementets 14 ij angivna beloppen ändras. Jämlikt kungörelsen
den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag iill avlöning av
lärare vid folk- och småskolor m. m. skall nämligen nämnda statsbidrag utgå
med ett belopp, motsvarande avlöningen minskad med i 14 § avlöningsreglementet
angivet bostadsavdrag. Sökcs en lösning efter denna linje, komme
statens utgifter för lärarlönerna att minskas i samma utsträckning, som bostadsavdraget
höjdes. Detta skulle innebära, att lärare, som innehava tjänstebostäder,
finge en något mindre kontantlön än för närvarande, medan skoldistriktens
kostnader i dessa fall kvarstode oförändrade. I de fall åter, där
lärare avlönas med bruttolön, skulle lärarnas ekonomiska förhållanden icke
påverkas, under det skoldistrikten linge sina utgifter ökade med samma belopp,
varmed bostadsavdraget höjdes.
Ställningstagandet till här angivna alternativ blir i sista hand beroende av,
huruvida man anser skäligt alt i nuvarande situation låta skoldistrikten bära
relativt ökad del av lönekostnaderna. Enligt överstyrelsens mening kunna
vissa skäl anföras för att så sker. Sålunda uppbära lärare rörligt tillägg och
kristillägg även på den del av lönen, som motsvarar avdrag för upplåtande
av tjänstebostad. Hittills har därigenom statsverket burit hela den ökade
kostnad för lärarlönerna, sorn uppstått genom prisstegringen, örn man bortser
från de fall, där skoldistrikten vid tillhandahållande av tjänstebostäder
in natura fått vidkännas ökade kostnader för bostädernas uppvärmning.
Reellt har alltså en förskjutning inträtt i förhållandet mellan statens och
kommunernas kostnader för lärarinnor lill statens nackdel. Det synes därför
icke1 orimligt att genom provisorisk höjning av i 14 § angivna belopp något
minska statsutgifterna oell (ika kostnaderna i motsvarande grad liven för de
skoldistrikt, som avlöna lärarna med bruttolön, överstyrelsen lår alltså lörorda
alt, på sätt lönenämnden föreslagit, i samband med utfärdande av provisoriska
avlöningsföreskrifler för budgetåret 1941/42 en höjning av beloppen
i 14 t; företages. Likaså kan överstyrelsen ansluta sig lill lönenämndens
förslag, att ändring häri icke bör ske under löpande budgetår, utan böra
eventuella bestämmelser lia avseende ä bela nyssnämnda redovisningsår.
Bihang till riksdagens protokoll 19-11. 1 .sunil. Xr 17~>. ^
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Lönenämnden har med utgångspunkt från att bränslekostnaderna vid fastställande
av de nuvarande bostadsavdragen beräknats till 40 kronor per eldstad
ifrågasatt en förhöjning med 60 procent. Det undandrager sig givetvis
överstyrelsens bedömande, huruvida nämnda böjning är skälig med hänsyn
till priserna på bränslemarknaden. Dock synes det överstyrelsen, som om den
beräknade totala kostnaden för bränsle bleve relativt hög för den rena landsbygden,
där bostäderna i allmänhet uppvärmas med ved, vars anskaffning
ej torde bereda skoldistrikten så stora utgifter. Då emellertid bränslekostnaden
vid fastställandet av nuvarande bostadsavdrag upptagits tämligen summariskt,
har överstyrelsen i sina beräkningar utgått från den av lönenämnden
föreslagna höjningen, vilken innebär en ökning av bostadsavdraget med
respektive 96, 72 och 48 kronor för bostad om respektive tre, två samt ett
rum och kök.
Enligt överstyrelsens beräkningar skulle förslagets genomförande medföra
en minskning av statens årskostnader för folk- och småskollärarnas avlöning
med omkring 1,800,000 kronor. Dessutom skulle statsutgifterna för avlöning
av lärare vid vissa sjukvårdsanstalter m. m. samt av föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor något minskas.
Efter det överstyrelsen framlagt dessa beräkningar ävensom berört vissa
andra frågor, som icke i detta sammanhang torde böra upptagas till bedömande,
har överstyrelsen fortsatt på följande sätt:
överstyrelsen har med det anförda berört remissfrågan, i vad densamma
avser folkskolor och likställda undervisningsanstalter. Beträffande de allmänna
läroverken och andra under överstyrelsens inseende stående läroanstalter
— frånsett folkskoleväsendet — torde förhållandena i fråga om hyra
för tjänstebostäder i stort sett motsvara, vad som gäller inom den civila statsförvaltningen.
Vid de allmänna läroverken åtnjuter dock befattningshavare,
sorn bebor tjänstebostad, i regel icke bränsle in natura. Hyran fastställes för
undervisningsväsendets del i allmänhet av byggnadsstyrelsen. Överstyrelsen
har intet att invända mot att, på sätt bostadsnämnden föreslagit, frågan örn
liyresersättning i de fall, där uppvärmning ingår i hyreskostnaden, regleras
i förhållande till de allmänna förändringarna av priserna å bränsle för bostadsuppvärmning.
Socialstyrelsen har anfört huvudsakligen följande.
Socialstyrelsen anser vägande skäl föreligga för en reglering av ersättningen
för uppvärmning av tjänstebostad.
Med avseende å den kategori tjänstebostäder, där särskild ersättning för
uppvärmning av tjänstebostad eller för härför av myndigheten tillhandahållet
bränsle erlägges av tjänstebostadsliavaren, anser styrelsen i likhet med
allmänna lönenämnden, att vid kostnadsökningens uttagande i möjligaste
mån enhetliga bestämmelser böra tillämpas inom statsförvaltningen. Härvid
bör den av socialstyrelsen på uppdrag av Kungl. Majit utarbetade bränsleklausulen,
där så lämpligen kan ske, läggas till grund för beräkning av ersättningen.
Denna klausul har icke bindande karaktär utan är endast avsedd
att vara normgivande mellan parterna i det särskilda fallet. Det är emellertid
önskvärt, att staten såsom hyresvärd — där icke särskilda förhållanden
motivera andra beräkningsgrunder — själv använder den bränsleklausul, som
utarbetats av en statlig myndighet och rekommenderats de enskilda parterna
på hyresmarknaden.
I de speciella fall, där de verkliga bränslekostnaderna läggas till grund för
beräkningen av ersättning för bostadsuppvärmning, torde dock denna an
-
Kungl. Majlis proposition nr 175.
11
ordning böra bibehållas även i fortsättningen, såsom i sådana fall möjliggörande
ett större mått av exakthet än vid begagnande av beräkningsgrunder
av mera schematisk karaktär.
De fall, där ersättningen för uppvärmning av tjänstcbostad inrymmes i ett
för bostadsförmånen utgående fast årligt belopp, avse främst lärarna vid folkoch
småskolor. Då det här gäller en mycket omfattande grupp tjänstebostäder,
tala bl. a. administrativa skäl för att ett möjligast enkelt system för
fastställande av enhetliga bränsletillägg per budgetår kommer till användning.
Socialstyrelsen ansluter sig lill det av allmänna lönenämnden föreslagna
tillvägagångssättet, enligt vilket den för bostadens uppvärmning beräknade
ersättningen av 40 kronor för år och eldstad för nästkommande
budgetår höjes med ett belopp, motsvarande bränslekostnadernas procentuella
stegring efter krigsutbrottet, sådan denna stegring kommit till uttryck
i socialstyrelsens prisstatistik.
I anledning av den remitterade skrivelsen från verkställande utskottet inom
centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening får socialstyrelsen
framhålla, att styrelsens uppgifter rörande bränslepriser avse 49 städer
och stadsliknande samhällen, men att motsvarande prisuppgifter saknas för
landsbygden. Socialstyrelsen vill emellertid uttala, att då man i 1937 års
avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor, oaktat de faktiska
bostadshyrornas stora lokala skiljaktigheter, ansett sig kunna räkna med
ett enhetligt belopp för bränslekostnaden, det även finnes anledning att beräkna
ett enhetligt tillägg å detta belopp.
Beträffande det föreslagna tilläggets storlek (60 procent) har verkställande
utskottet inom centralstyrelsen gjort den invändningen, att det beräknats
för högt. Häremot må framhållas, att den av socialstyrelsen beräknade prisstegringen
å bränsle från 1 september 1939 till 1 februari 1941 utgjorde 66
procent. Härvid har tillämpats samma princip som i socialstyrelsens bränsleklausul,
nämligen att för varje stegring av bränslepriset med fulla 10 procent
ersättningen för uppvärmningen höjes med samma procentsats. Enligt av
statens bränslekommission under hand inhämtade uppgifter torde bränslekostnadernas
stegring på landsbygden efter krigsutbrottet anses minst motsvara
den av socialstyrelsen angivna procentsatsen.
Av nu angivna skäl torde anledning saknas att räkna med en lägre prisfördvring
än 60 procent eller 24 kronor för år och eldstad.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker socialstyrelsen de av statens bostadsnämnd
och allmänna lönenämnden framställda förslagen rörande reglering
av ersättning för uppvärmning av tjänstebostad flir statens befattningshavare.
För egen del ansluter jag mig till den av myndigheterna hävdade uppfattningen,
ali de ersättningar för tjänstebostäder, som utgå enligt träffade
överenskommelser eller jämlikt av statens bostadsnämnd meddelade beslut,
under sådana förhållanden, sorn nu råda, böra, örn ersättningarna inbegripa
gotlgörelse för bostads uppvärmning, periodvis omregleras med hänsyn till
bränsleprisens variationer. Det synes mig lämpligt, att härvid de principer,
vilka innefattas i socialstyrelsens på Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetade bränsleklausul,
i allmänhet tillämpas. Kungl. Maj:t torde böra fästa statsmyndigheternas
uppmärksamhet härpå. Jag återkommer senare i dag till denna
fråga.
Befattningshavare, å vilka folk- och småskollärarnas avlöningsreglemente
eller avlöningsreglementet för nomadlärare äger tillämpning, liro, såsom
framgår av den förut lämnade redogörelsen, skyldiga att erlägga ersättning
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
för tjänstebostad och bränsle med vissa i 14 § förstnämnda avlöningsreglemente
angivna belopp. I anledning av statens bostadsnämnds framställning
har allmänna lönenämnden föreslagit, att befattningshavarna under nuvarande
förhållanden skulle vara skyldiga att utöver dessa belopp erlägga
särskild ersättning för tjänstebostads uppvärmning. Denna särskilda ersättning
anser lönenämnden böra bestämmas till 24 kronor för år och eldstad.
I likhet med skolöverstyrelsen och socialstyrelsen anser jag mig böra i
sak tillstyrka lönenämndens förslag. För genomförandet av detsamma synes
den anordningen böra vidtagas, att de i 14 § avlöningsreglementet för folkoch
småskollärare angivna beloppen höjas. Föreskrifter härom torde böra
intagas i de provisoriska avlöningsbestämmelserna för nästa budgetår. Påpekas
må, att befattningshavare, vilka icke underkasta sig dessa provisoriska
avlöningsbestämmelser, icke torde kunna åläggas utgiva högre tjänstebostadsersättning
än vad nu gäller enligt avlöningsreglementet.
Enligt 3 § gällande kungörelse angående statsbidrag till avlöning av lärare
vid folk- och småskolor m. m. sker vid statsbidrags beräknande avdrag med
ett belopp, motsvarande den i 14 § avlöningsreglementet för folk- och småskollärare
angivna bostadsersättningen. Lönenämnden har ansett, att den av
nämnden föreslagna särskilda bränsleersättningen borde vid beräknande av
statsbidrag likställas med bostadsersättningen. Skolöverstyrelsen har på närmare
anförda skäl biträtt denna uppfattning. Under hänvisning lill de skäl,
överstyrelsen åberopat, får jag förorda den sålunda ifrågasatta jämkningen
av statsbidragsgrunderna. Kungl. Majit torde böra inhämta riksdagens bemyndigande
att meddela för jämkningens genomförande erforderliga föreskrifter.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
mätte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att
dels i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
förordats för budgetåret 1941/42 utfärda provisoriska
avlöningsbestämmelser för lärare vid folk- och småskolor
m. fl.,
dels ock meddela de bestämmelser, som erfordras för genomförande
av den i det föregående förordade jämkningen
i gällande bestämmelser angående statsbidrag till avlöning
av lärare vid folk- och småskolor m. m.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Hammarskiöld.
417411. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.