Kungl. Majus proposition nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag
till stiftelsen Råby räddningsinstitut m. m.;
given Stockholms slott den 14 mars 1941.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, frågan om ökat bidrag av
statsmedel till stiftelsen Råby räddningsinstitut för verksamheten vid skoloch
yrkeshemmet Råby och anför därvid följande:

Inledningsvis vill jag i korthet redogöra för tillkomsten av sagda skyddshem
samt de avtal rörande verksamheten därstädes, som vid olika tillfällen
träffats m. m.

Skyddshemmet är beläget i Stora Råby socken och Lunds landsförsamling
av Malmöhus län och avsett för gossar. Den första skyddshemsbyggnaden
togs i bruk redan år 1840. Mellan Malmöhus läns och Kristianstads läns
landsting, å ena, samt direktionen för stiftelsen, å andra sidan, träffades år

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 171.

600 41

2

Kungl. Majlis proposition nr 171.

1924 ett avtal rörande täckandet av kostnaderna för verksamheten vid skyddshemmet,
vilket avtal innehöll bland annat följande bestämmelser.

1. Därest de inkomster, som för skyddshemmet kunna påräknas, nämligen:

a) avkastning av dess fasta egendom och kapital samt skyddslingamas
arbete,

b) de för skyddslingarna erlagda årsavgifterna samt

c) hemmet tillkommande statsbidrag, icke förslå till bestridande av hemmets
utgifter, skall bristen i budgeten täckas av de båda landstingen och deni
emellan fördelas efter antalet underhållsdagar för de skyddslingar som från
vartdera landstingsområdet under räkenskapsåret varit i skyddshemmet intagna,

2. Skulle det på denna överenskommelse vilande samarbetet mellan landstingen
och direktionen upphöra till följd av uppsägning från båda landstingens
sida, åligger det landstingen att ersätta direktionen de kostnader, vilka från
och med 1924 nedlagts såväl på uppförandet av nya- byggnader för skyddshemmens
räkning som på omändringar av de vid ingången av nämnda år redan
förefintliga, för så vitt dessa kostnader guldits med institutets kapital. Ersättningsbeloppet,
vars storlek bestämmes efter skyddshemmets senaste bokslut,
sedan skäliga avskrivningar verkställts, erlägges antingen på en gång eller,
om landstingen så önska, genom årliga avbetalningar under högst 20 år,
varvid tillkommer årlig ränta efter 5 procent å oguldet belopp. Mellan landstingen
fördelas ersättningsbeloppet på sätt, varom landstingen sinsemellan
äga träffa överenskommelse.

Sedan skyddshemsverksamheten i riket från och med den 1 januari 1938
erhållit ny organisation och i samband därmed bestämts, att skyddshemmet
Håby skulle ingå i den nya organisationen, har Kungl. Majit den 29 juli 1938
fastställt avtal mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt stiftelsen, å andra
sidan, rörande verksamheten vid Råby. Enligt detta avtal, som gäller från
och med den 1 januari 1938 till och med den 31 december 1942 samt, därest
avtalet icke uppsäges senast ett år före avtalstidens slut, skall anses förnyat
för ytterligare fem år, har stiftelsen förbundit sig att å skyddshemmet bedriva
skyddshemsverksamhet i enlighet med de bestämmelser, som i Kungl. Majlis
stadga för skyddshemmen meddelats för kombinerat skol- och yrkeshem, samt
att där mottaga, i skolhemmet högst 30 och i yrkeshemmet högst 20 sådana
gossar som enligt stadgans bestämmelser finnas böra överlämnas till skydds1
hemmet.

Enligt avtalet erhåller stiftelsen av staten ett årligt bidrag av 900 kronor
för varje plats. Därjämte utgår till stiftelsen av statsmedel viss ersättning
för utackorderade och villkorligt utskrivna elever ävensom viss gottgörelse
för anlitande av biträde av psykiatriskt särskilt skolad läkare. Kungl. Majit
har vidare jämlikt avtalet åtagit sig att, därest stiftelsens medel skulle visa sig
otillräckliga för bekostande av nödigt underhåll av skyddshemsbyggnaderna,
vidtaga åtgärder för att stiftelsen må av staten erhålla visst årligt bidrag för
ändamålet.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag vid anmälan i årets statsverksproposition,
femte huvudtiteln, punkten 80, av frågan örn anslag för
budgetåret 1941/42 till bidrag till driften av icke statliga skyddshem beträffande
de flesta icke statliga skyddshemmen — bland dem Råby skyddshem

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

— för nämnda budgetår förordat ett tillägg till det av statsmedel utgående
platsbidraget med 15 procent ävensom att Kungl. Majit anslutit sig till detta
förslag. Jag får vidare erinra, att i samband med övergången till den skyddshemsorganisation,
som i huvudsak trädde i tillämpning från och med den 1
januari 1938 och som bland annat innebar, att staten skulle i åtskilliga fall
från landsting och en del i landsting icke deltagande städer övertaga dem
tillhöriga skyddshem, beslutats att genom ett likvidationsförfarande åstadkomma
en utjämning mellan de landsting och i landsting ej deltagande städer,
vilka voro ägare till skyddshem, samt övriga landsting och sådana städer.
Enligt beslutet skulle samtliga landsting och i landsting ej deltagande städer
med undantag av Stockholm och Göteborg under vart och ett av åren 1938
och 1939 till statskontoret inbetala 700 kronor för elev och år, att av statskontoret
fonderas, varefter till de landsting och städer, vilkas skyddshem övertagits
av statsverket, med visst undantag skulle utbetalas halva värdet av
anstaltsbyggnaderna. Sammanlagt beräknades att till nämnda fond skulle
komma att inflyta omkring 1,400,000 kronor.

I en den 13 oktober 1939 dagtecknad skrivelse hava Malmöhus och Kristianstads
läns landsting genom sina förvaltningsutskott gjort framställning örn
visst bidrag ur omförmälda likvidationsfond.

I skrivelsen hava landstingen till en början erinrat om förenämnda, år 1924
mellan landstingen och stiftelsen ingångna avtal beträffande Råby skyddshem
samt därefter anfört i huvudsak följande:

I sitt år 1935 avgivna betänkande rörande verksamheten vid skyddshemmen
m. m. framhöllo skyddshemssakkunniga, att efter ett antagande av de sakkunnigas
förslag det på 1924 års avtal vilande samarbetet mellan landstingen
och Råbydirektionen icke vidare komme att äga rum, utan komme institutets
uppgift att bestämmas i administrativ ordning och närmare regleras genom
särskild överenskommelse mellan stiftelsen och staten. Vidare anförde de
sakkunniga, att, då samarbetets upphörande icke föranleddes av uppsägning
från landstingens sida, någon ersättningsskyldighet på grund av avtalet enligt
de sakkunnigas mening icke torde kunna anses komma att föreligga för
landstingen samt att frågan, huruvida i annan ordning någon ersättning borde
lämnas stiftelsen för dess byggnadskostnader, finge bliva föremål för senare
prövning.

Malmöhus läns landsting anförde i sitt yttrande över ifrågavarande betänkande,
att landstinget ansåge sig kunna förorda det framlagda lagförslaget
endast under förutsättning, att staten vid genomförandet av den tilltänkta
nyorganisationen övertoge ansvaret för samtliga förpliktelser, som landstinget
genom berörda avtal iklätt sig.

I skrivelse den 22 november 1938 till socialstyrelsen — alltså sedan Råby
räddningsinstitut inordnats i den nya organisationen — hemställde stiftelsen,
att socialstyrelsen måtte till utredning upptaga frågan om ersättning åt
stiftelsen för gjorda kapitalutlägg i enlighet med principerna för ersättnings
beviljande åt landstingsägda skyddshem i samband med statens övertagande
av skyddshemsverksamheten. Ifrågavarande framställning föranledde, att en
överläggning rörande berörda spörsmål ägde rum den 16 maj 1939 i Lund.
Därvid uttalades från stiftelsens sida önskvärdheten av att de båda skånelandstingen
ersatte stiftelsen dess byggnadskostnader efter samma grunder,
som skolat gälla, därest 1924 års avtal blivit hävt genom uppsägning från
landstingens sida.

4

Kungl. Marits proposition nr 171.

Socialstyrelsen meddelade sedermera i skrivelse till landstingens förvaltningsutskott,
att enligt av styrelsen verkställd beräkning landstingens sammanlagda
ersättningsskyldighet till stiftelsen på grund av 1924 års avtal
skulle utgöra 256,442 kronor 46 öre.

Med anledning härav avhölls den 20 juni 1939 ett sammanträde mellan
representanter för förvaltningsutskotten, därvid jämväl en representant för
socialstyrelsen var närvarande. Vid ifrågavarande sammanträde beslöto förvaltningsutskottens
representanter, ehuru de i likhet med skyddshemssakkunniga
och 1935 års landsting ansågo, att 1924 års avtal icke juridiskt ålade
landstingen någon ersättningsskyldighet gentemot stiftelsen, likväl av vissa
moraliska skäl ävensom för undvikande av tvistigheter med stiftelsen föreslå,
att landstingen såsom gottgörelse för stiftelsens byggnadskostnad^-skulle erbjuda stiftelsen ett belopp av 100,000 kronor, linder förutsättning
dels att landstingen av staten erhölle gottgörelse med 50 procent av nämnda
belopp och dels att stiftelsen avsade sig alla ersättningsanspråk gentemot
landstingen, vilket förslag genom socialstyrelsens försorg tillställdes stiftelsen.

Sedan ytterligare underhandlingar förts blev det framlagda förslaget antaget
av båda parterna. Landstingen i Malmöhus och Kristianstads län godkände
därefter avtalet, därvid beslöts, att det förra landstinget skulle till
stiftelsen betala ett belopp av 30,000 kronor och det senare återstoden eller
20,000 kronor, allt under förutsättning att motsvarande belopp utginge till
stiftelsen av statsmedel.

På grund av vad sålunda anförts hava förvaltningsutskotten anhållit, att
Malmöhus och Kristianstads läns landsting måtte i nu förevarande hänseende
bliva likställda med de landsting, som äro eller varit ägare till skyddshem,
och sålunda komma i åtnjutande av bidrag ur likvidationsfonden med
50 procent av det belopp örn 100,000 kronor, som landstingen enligt överenskommelsen
med Kåby räddningsinstitut hade att utgiva till stiftelsen.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län, som avgivit yttranden
över framställningen, hava båda såsom sin mening framhållit, att det ur rättslig
synpunkt kunde ifrågasättas, huruvida den omständigheten, att uppsägning
enligt 1924 års avtal mellan landstingen och stiftelsen icke ägt rum,
borde tilläggas den innebörd, att landstingen enbart därigenom kunde undgå
den i avtalet omförmälda ersättningsskyldigheten. Oavsett denna ersättningsfrågas
rent juridiska bedömning syntes emellertid stiftelsen skäligen icke
böra försättas i sämre ekonomisk situation än örn den kunnat ostridigt åberopa
avtalets bestämmelser. Det måste emellertid anses vara ett allmänt
intresse att den uppkomna tvistefrågan kunde bringas till ett avgörande utan
att den gjordes till föremål för domstols behandling. Då statens ekonomiska
medverkan syntes utgöra en förutsättning för ernående av en uppgörelse i
godo, hava länsstyrelserna tillstyrkt bifall till den föreliggande framställningen.

I ett den 20 april 1940 avgivet yttrande har socialstyrelsen inledningsvis
lämnat en redogörelse för den befattning styrelsen tagit med de mellan
stiftelsen och landstingen förda underhandlingarna. Styrelsen har därvid
meddelat, att styrelsens representanter vid sammanträdet i Lund den 16
maj 1939 uttalade, att de vid remiss till styrelsen för yttrande över en

Kungl. Majus proposition nr 171.

o

framställning sådan som den nu ifrågavarande skulle med hänsyn till arten
av den av stiftelsen bedrivna verksamheten anse sig kunna under vissa förutsättningar
tillstyrka framställningen.

Härefter har socialstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Vidkommande spörsmålet, huruvida landstingen på grund av det med
stiftelsen år 1924 träffade avtalet i viss mån skulle kunna likställas med
kommuner, vilka inrättat egna skyddshem och på sådan grund kunde ifrågakomma
till ersättning ur likvidationsfonden, ville styrelsen till en början
anmärka, att det syntes tvivelaktigt, huruvida fondens medel komme att förslå
till gäldande av ifrågavarande belopp, 50,000 kronor.

Vidare borde framhållas, att principerna för tillerkännande av ersättning
till landstingsägda skyddshem vid överlåtelse av skyddshemmet till statsverket
givetvis icke kunde bliva direkt tillämpliga i förevarande fall, dels
emedan Råby skyddshem aldrig varit i landstingens ägo och dels och framförallt
emedan någon överlåtelse av skyddshemmet till statsverket varken ägt
rum eller ens blivit ifrågasatt. Stiftelsen kunde sålunda jämlikt gällande
avtalsbestämmelser till den pågående avtalstidens utgång den 31 december
1942 uppsäga avtalet och återtaga den fulla dispositionen av skyddshemmet
utan några förpliktelser mot statsverket.

Uppgörelsen mellan landstingen och stiftelsen torde närmast vara att betrakta
såsom en förlikning, träffad med hänsyn till ovissheten rörande utgången
av en mot landstingen förd talan örn utbekommande av ersättning
jämlikt punkt 2 av avtalet.

Vid bedömande av frågan, huruvida och i vilken omfattning statsmakterna
lämpligen borde medverka till ifrågavarande uppgörelse, torde följande synpunkter
förtjäna beaktande.

Det vore otvivelaktigt, att ikraftträdandet av den nya lagstiftningen angående
skyddshemmen vedervågat stiftelsens avtalsenligt grundade rätt att
vid uppsägning från landstingens sida av det mellan stiftelsen och landstingen
slutna avtalet erhålla ersättning enligt punkt 2 av avtalet.

Då stiftelsen härigenom kommit i ett försämrat men landstingen i ett förbättrat
ekonomiskt läge, syntes det skäligt, dels att landstingen lämnade
stiftelsen någon kompensation härför och dels att statsmakterna i viss mån
lämnade sin medverkan till en dylik uppgörelse mellan parterna.

Kompensationens omfattning vore givetvis helt beroende av parternas
överenskommelse. Med hänsyn till att landstingen måhända aldrig kommit
att uppsäga avtalet och sålunda heller aldrig kommit att ådraga sig någon
ersättningsskyldighet, och då i varje fall vissa avskrivningar årligen skulle
verkställas å det nedlagda kapitalet, vore det förklarligt, att den erbjudna
ersättningen avsevärt understege vad landstingen i händelse av egen uppsägning
haft att utgiva.

Enligt gällande donationsbestämmelser tjänade stiftelsen intet annat ändamål
än skyddshemsvården. Såväl en av statsmedel som en av landstingsmedel
utgående ersättning skulle sålunda komma nämnda verksamhet tillgodo,
så länge donationsbestämmelserna bestode.

Som det emellertid vore stiftelsen obetaget att söka erhålla ändring av
donationsbestämmelserna och att i sådant avseende uppsäga det mellan staten
och stiftelsen gällande avtalet, syntes det erforderligt att i avtalet intaga en
bestämmelse av innebörd, att model till angivet belopp, 50,000 kronor, skulle
vid samarbetets upphörande av stiftelsen återbetalas till statsverket eller vid
statsförvärv av anstalten gå i avräkning å köpeskillingen.

Den egentliga innebörden av en uppgörelse på ovan angivna villkor skulle
tydligen bliva, att landstingsmedel till ett belopp av 50,000 kronor tillgodo -

6 Kungl. Majus proposition nr 171.

fördes skyddshemsvården och sålunda indirekt även bomme statsverket tillgodo Med

hänsyn till vad sålunda anförts ville socialstyrelsen tillstyrka, att
staten under ovan angivna förutsättningar lämnade sin medverkan till den
föreslagna uppgörelsen mellan stiftelsen och landstingen genom att till de
senare utbetala av dem begärda ersättningar å sammanlagt 50,000 kronor.

Då stiftelsen vid godkännandet av landstingens anbud icke räknat med att
någon del av ersättningen skulle återbetalas, syntes det erforderligt, att socialstyrelsens
förslag härutinnan för godkännande underställdes direktionen för
stiftelsen Råby räddningsinstitut.

I anledning av vad socialstyrelsen sålunda anfört har utlåtande inhämtats
från direktionen för stiftelsen Råby räddningsinstitut, som i skrivelse den
9 maj 1940 meddelat, att, ehuru direktionen ansåge socialstyrelsens förslag örn
återbetalning ej erforderligt och motiverat av väl teoretiska grunder, ville
direktionen ej motsätta sig förslaget utan förklarade sig godkänna detsamma.

Statskontoret, slutligen, har i yttrande den 22 maj 1940 — ufed erinran att
skyddshemmet i Råby förutsatts skola jämväl efter omorganisationen drivas
av stiftelsen såsom skyddshemmets ägare — meddelat, att likvidationsfonden
för omläggning av skyddshemsverksamheten icke syntes lämna tillgång till
bestridande av ifrågavarande belopp å 50,000 kronor.

Statskontoret fortsätter härefter.

För tillmötesgående av den gjorda ansökningen skulle därför erfordras, att
ett särskilt anslag anvisades för ändamålet antingen — därest ett bidrag utan
återbetalningsskyldighet beviljades — å driftbudgeten eller — för det fall
att stiftelsen i enlighet med socialstyrelsens förslag erhölle ett räntefritt lån
— å kapitalbudgeten såsom kapitalinvestering under fonden för låneunderstöd.
Med hänsyn till vad som sålunda anförts och då överenskommelse örn
den ifrågasatta ersättningen av statsmedel icke kommit till stånd i samband
med omorganisationen av skyddshemsverksamheten i riket, ansåge sig statskontoret
böra avstyrka bifall till den föreliggande framställningen.

I en den 3 februari 1941 clagtecknad skrivelse har ordföranden i styrelsen
för Råby skol- och yrkeshem, professorn S. A. Siwe, vilken tillika är verkställande
ledamot i stiftelsen Råby räddningsinstitut, lämnat vissa uppgifter
rörande stiftelsens ekonomiska ställning samt i anslutning därtill hemställt,
att visst bidrag måtte ställas till stiftelsens förfogande.

Inledningsvis erinrar Siwe i skrivelsen örn 1924 års avtal med Malmöhus
och Kristianstads läns landsting samt anför, att stiftelsen vid sagda tidpunkt
nedlade allt tillgängligt kapital — omkring 400,000 kronor — i de anläggningar
för skyddshemsvård, som uppfördes i samband med skyddshemsverksamhetens
utbyggnad. Sedan dess hade stiftelsen drivit skyddshemsverksamheten utan
tillgång till rörligt kapital och reserver, vilket dock icke ägde större betydelse,
så länge landstingen voro huvudmän, enär de genom avtal förpliktat sig ersätta
uppkommande driftunderskott liksom eventuella dyrtidstillägg, pensioner
och dylikt.

Efter att vidare hava erinrat örn bestämmelsen i 1938 års avtal mellan
Kungl. Majit och kronan samt stiftelsen örn att stiftelsen erhölle årligt stats -

Kunni. Majlis proposition ur 171. 7

bidrag med 900 kronor för varje elevplats, vilket belopp fastställts i enlighet
med skyddsliemssakkunnigas beräkningar år 1935, fortsätter Suve:

För täckande av driftskostnaderna i övrigt var stiftelsen hänvisad till den
kommunala avgiften 300 kronor per elev samt inkomsterna av stiftelsens jordbruk
och trädgårdar. Under år 1938 visade sig beräkningarna för Råby hålla.
År 1939, då en del nödvändiga reparationer och sanitära omändringsarbeten
måste utföras, för vilka intet särskilt anslag stod att få, uppkom ett underskott
på 12,000 kronor, vilket tillsvidare täcktes genom lån ur kreatursanskaffningsfonden.
(Råby hade drabbats av mul- och klövsjuka och dess besättning
måst nedslaktas, varvid viss ersättning av statsmedel utgick. Denna ersättning
bildade en fond för anskaffande av ny kreatursuppsättning.)

Då på grund av krigs- och kristidsförhållandena det kunde förutses, att
år 1940, även örn underhållsutgifterna höllos så låga som möjligt, skulle gå
med betydande underskott, gjorde styrelsen hos socialstyrelsen framställningom
utverkande av det i § 9 av avtalet mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Råby
räddningsinstitut av den 29 juli 1938 i utsikt ställda bidraget av 2 procent
å värdet av skyddshemsbyggnaderna (§ 9 i avtalet lyder: Kungl. Majit
åtager sig att, därest stiftelsens medel skulle visa sig otillräckliga för bekostande
av nödigt underhåll av skyddshemsbyggnaderna, vidtaga åtgärder
för att stiftelsen må av staten erhålla årligt bidrag för ändamålet enligt av
1937 års riksdag godkända grunder för sådant bidrag åt vissa enskilda föreningar
och institutioner för skyddshemsverksamhet). Socialstyrelsen tillstyrkte
ett sådant bidrag med 10,240 kronor, beräknat efter särskilt anbefalld
värdering av stiftelsens skyddshemsbyggnader genom länsarkitekten Blanck,
Malmö. Vid fortsatt behandling av detta ärende ansågs tydligen, att detsamma
kunde ersättas med generellt för stiftelsehemmen föreslagna 15 procents förhöjning
å statsbidragen och bidraget utgick ur propositionen.

Situationen för Råby skol- och yrkeshem var fördenskull för närvarande
denna.

1. Stiftelsen får 900 kronor av staten per elevplats. Avgiften är beräknad
1935.

2. Stiftelsen har inga kapitaltillgångar att sätta in i verksamheten. De
sista halvårsavsluten ha privatlån på upp till 11,000 kronor måst täcka underskotten
i driftsmedlen.

3. Personalen, som ej fått något som helst lönetillägg sedan 1926, har ej
kunnat kompenseras för dyrtiden. Detta måste av de anställda uppfattas
såsom en orättvisa, särskilt i jämförelse med motsvarande befattningshavare
hos stat och landsting. Medan landstingen utan anmodan utbetalat dyrtidstillägg
å pensioner och de statliga hemmens befattningshavare fått kompensation
efterhand som dyrtiden stegrats, ha Råby befattningshavare, som också
realiter arbeta för statens räkning, ej fått något. Sive påvisade denna orättvisa
hos direktionen för stiftelsen och föreslog dyrtidstillägg från och med
1 juli 1940, men direktionen ansåg sig ej hava möjlighet att bevilja sådant
mer än för halvåret 1 januari—30 juni 1941. Fortsatt sådant tillägg gjordes
beroende av kompensation från staten för de .av kristiden betingade ökade
driftskostnaderna.

4. Såsom sådan kompensation har till riksdagen föreslagits 15 procent å
statsbidraget 900 kronor per elevplats eller sammanlagt 6,750 kronor per år.
Denna förhöjning av bidraget kompenserar ungefär stegringen av en enda
utgiftspost, nämligen antingen bränsle- och lysekostnaderna eller skäligt dyrtidstillägg
å lönerna. Den utgör ju således en kompensation endast å en del
av driftsutgifterna, för Råbys vidkommande ej ens å hälften. Stiftelsen har
ingen möjlighet kompensera de ökade utgifterna å resten, och har heller ingen
möjlighet att nöjaktigt underhålla byggnader, inventarier och materiel.

8

Kungl. Majus proposition nr 171.

5. Det torde icke finnas något statligt hem, som har så låga driftskostnader
per elev som Råby. För år 1939 uppgick kostnaden till 1,730 kronor per
elev och år.

6. Stiftelsen tillhandahåller ej blott den fasta egendomen utan därjämte
alla inkomster från jordbruk och trädgård. Under år 1939 uppgingo dessa
till cirka 21,000 och under 1940 till mer än 20,000 kronor.

I anslutning härtill framhåller Siwe, att det för fortsatt drift av skol- och
yrkeshemmet vore oundgängligen nödvändigt, att — utöver den utökning av
statsbidraget per elevplats med 15 procent, som föreslagits i årets statsverksproposition
— ett belopp av 10,240 kronor, motsvarande två procent av byggnadskostnaderna,
i enlighet med punkt 9 i avtalet den 29 juli 1938 ställdes
till stiftelsens förfogande.

Över Siwes framställning hava yttranden avgivits av socialstyrelsen den
1 mars 1941 och statskontoret den 10 mars 1941.

Socialstyrelsen anför:

Genom skrivelse den 8 juli 1940 uppmanades styrelsen för Råby liksom
styrelserna för övriga skyddshem ägda av privata institutioner eller föreningar
att till socialstyrelsen ingiva framställning angående de ytterligare bidrag
för verksamhetens bedrivande, varav styrelsen med hänsyn till inträffad eller
befarad prisstegring eventuellt kunde anse sig vara i behov för budgetåret
1941/42. Styrelsen för Råby skyddshem anmälde, att hemmet för kommande
budgetår önskade komma i åtnjutande av sådant bidrag till byggnaders underhåll,
som nämnes i punkt 9 av avtalet mellan Kungl. Majit och Råby räddningsinstitut.
Styrelsen insände därefter på uppmaning av skyddshemsinspektören
instrument över värdering av hemmets byggnader.

Socialstyrelsen upptog i sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret
1941/42 det av styrelsen för Råby begärda bidraget till underhåll av byggnader.
Nämnda bidrag beräknades i enlighet med förut tillämpade grunder
till två procent å värdet av anstaltsbyggnaderna, vilket för Råbys del upptogs
till 512,000 kronor. Ifrågavarande bidrag skulle alltså utgå med 10,240
kronor årligen. Statskontoret avstyrkte sedermera detta förslag samt anförde,
att Råby i stället för fast bidrag i form av byggnadsunderhåll borde tillerkännas
dyrtidstillägg uppgående till femton procent å fastställda platsbidrag.
Dessa utgå med 45,000 kronor, varför dyrtidstillägget skulle utgöra
6,750 kronor. Sistnämnda förslag framlades för riksdagen. Örn detta bifölles,
skulle Råby skyddshem för kommande budgetår erhålla statsbidrag som med
3,500 kronor understege vad dess styrelse i juli 1940 ansåg vara erforderligt.

Enligt föreliggande framställning har skyddshemmets ekonomi väsentligt
försämrats. Utöver tidigare anmält underskott för år 1939 uppgående till
12,164 kronor, orsakat av nödvändigheten att utföra vissa reparationsarbeten,
har enligt vad styrelsen nu meddelar för år 1940 en förlust gjorts å 5,215
kronor samt för innevarande och instundande kalenderår kunna ytterligare
betydande underskott väntas. Ställningen belyses närmare av uppgifter, som
infordrats av styrelsen för Råby räddningsinstitut och insänts av ordföranden
i skyddshemmets styrelse. Sålunda beräknas underskottet å driften för första
halvåret 1941 komma att uppgå till 8,782 kronor samt för budgetåret 1941/42
till minst 17,900 kronor. Härvid har hänsyn icke tagits till vare sig eventuell
avsättning till pensionsfond eller till avskrivning å egendomens värde.

Socialstyrelsen finner det angeläget, att skyddshemmets huvudman icke
tvingas skuldsätta sig för att bestrida de med driften förenade kostnaderna.
För verksamhetens rationella bedrivande kan det icke heller vara fördelaktigt,
att hemmet, såsom nu synes vara fallet, skall ha att balansera avsevärda

Kungl. Majus proposition nr 171. 9

underskott. Trots att skyddshemmets ekonomiska ställning bragts till statsmakternas
kännedom avsevärt senare än vad som borde varit fallet, vill socialstyrelsen,
med hänsyn till ovan anförda skäl och de uppgifter skyddshemmets
styrelse lämnat angående hemmets betryckta ställning, tillstyrka, att Håby
skol- och yrkeshem för nästkommande budgetår tillerkännes förutom redan
föreslaget dyrtidstillägg å 6,750 kronor ytterligare extra driftbidrag i form
av underhåll av byggnader, beräknat för tiden 1 juli 1940—30 juni 1942, till
sammanlagt 20,480 kronor.

Statskontoret yttrar:

Med hänsyn till den utredning angående stiftelsen Råby räddningsinstituts
ekonomi, vilken i detta ärende förebragts, böra, enligt statskontorets
mening, åtgärder från statens sida vidtagas för att åstadkomma balans mellan
stiftelsens inkomster och utgifter. Emellertid anser sig ämbetsverket icke
kunna för närvarande tillstyrka, att stiftelsen tillerkännes bidrag till underhåll
av skyddshemsbyggnadema enligt de grunder, som äro gällande för flertalet
övriga icke statliga skyddshem. Erågan örn höjning av till stiftelsen utgående
driftbidrag synes nämligen böra upptagas till prövning i annat och
större sammanhang, förslagsvis i samband med anslagsäskandena för budgetåret
1942/43 beträffande samtliga icke statliga skyddshem. Då stiftelsen,
ehuru den icke äger likvida medel, är i besittning av betydande kapitaltillgångar,
torde i stället nu erforderligt rörelsekapital böra ställas till skyddshemmets
förfogande genom beviljande av ett räntefritt lån.

Ifrågavarande lån synes böra bestämmas till 20,500 kronor. Såsom villkor
för lånets erhållande torde böra föreskrivas, att vederbörlig skuldförbindelse
skall utfärdas å beloppet samt att säkerhet för detsamma skall lämnas genom
inteckning å lånesumman med bästa förmånsrätt i skyddshemsfastigheten.
Eöreskrift synes jämväl böra meddelas, att lånet skall omedelbart återgäldas,
därest avtalet mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt stiftelsen, å andra
sidan, rörande verksamheten vid skyddshemmets skulle upphöra att gälla
Medel för lånet torde böra äskas å kapitalbudgeten för nästa budgetår under
rubriken fonden för låneunderstöd.

Till bedömande föreligga två särskilda framställningar, vilka båda gå ut
på att ytterligare ekonomiskt stöd från statens sida skall lämnas stiftelsen
Råby räddningsinstitut, vilken driver skyddshemmet Råby i Malmöhus län.

Stiftelsens ekonomiska ställning har under senare tid undergått stark försämring.
Detta sammanhänger i första hand med att stiftelsen lider brist på
rörligt kapital. Kapitalet är nämligen så gott som helt nedlagt i Råby egendom;
enligt balansräkningen för år 1940 uppgår stiftelsens kapitalkonto till
516,650 kronor, varav Råby egendom ingår med 504,553 kronor. Grunden
härtill är att stiftelsen i samband med ingåendet av avtalet år 1924 med
landstingen i Malmöhus och Kristianstads län nedlade allt sitt då tillgängliga
kapital i anläggningar för skyddshemsvården. Den utfästelse att täcka uppkommande
driftunderskott, som landstingen i samband därmed avgåvo, anse
sig dessa i och med omorganisationen av skyddshemsvården ej längre vara
bundna av.

Genom de båda senaste årens driftresultat ha stiftelsens likviditetssvårighetor
aktualiserats. Under vartdera av åren 1939 och 1940 har underskott
uppkommit å verksamheten, under det förra året till ett belopp av 12,164
kronor och under det senare året med 5,215 kronor. Under 1941 torde under Bihang

till riksdagens protokoll lilli. 1 sami. Nr lil. sofi i i 2

Departements chefen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

skottet bli betydligt större bland annat beroende på att personalens krav på
dyrtidstillägg icke kunnat längre avvisas. Socialstyrelsen beräknar underskottet
för första halvåret 1941 till 8,782 kronor och för budgetåret 1941/42
till minst 17,900 kronor.

Av de båda i ärendet föreliggande framställningarna hänför sig den ena
— nämligen de båda landstingsförvaltningsutskottens framställning den 3
oktober 1939 —- till förhållanden, som sammanhänga med den nya skyddshemsorganisationens
genomförande. Genom 1924 års avtal mellan landstingen
och stiftelsen förbundo sig de förra, att i händelse samarbetet mellan landstingen
och stiftelsen upphörde till följd av uppsägning från landstingens sida
gottgöra stiftelsen dess nybyggnadskostnader från och med år 1924, i den
mån stiftelsens kapital använts härtill. Landstingens ersättningsskyldighet
enligt 1924 års avtal har beräknats uppgå till cirka 256,000 kronor. Samarbetet
har numera upphört, men anledningen härtill är den av statsmakterna
genomförda omorganisationen och ej någon uppsägning från landstingens
sida. Landstingen anse sig därför ej bundna av sin förenämnda utfästelse.
De hava däremot förklarat sig villiga att tillhopa ersätta stiftelsen med 100,000
krofior under förutsättning att landstingen bleve likställda med de landsting,
som varit ägare till skyddshem, och sålunda komme i åtnjutande av bidrag
ur den s. k. likvidationsfonden med 50 procent av det belopp, som utgåves
till Råby räddningsinstitut.

Utvägen att använda medel ur likvidationsfonden på här föreslaget sätt
är oframkomlig redan av det skälet, att dennas tillgångar numera torde vara
praktiskt taget helt disponerade för inlösen av landstingsägda skyddshem.
Ett fullföljande av den föreslagna lösningen torde därför förutsätta ett direkt
anslag av statsmedel. Vid bedömandet av frågan, huruvida ett sådant bidrag
bör lämnas, torde den av socialstyrelsen framförda synpunkten, att uppgörelsens
egentliga innebörd vore, att landstingsmedel till ett belopp av 50,000
kronor tillgodofördes skyddshemsvården och sålunda indirekt komme statsverket
till godo, böra beaktas. På grund härav och med hänsyn till institutets
brydsamma ekonomiska läge synas mig goda skäl föreligga för statsverket
att lämna den i kompromisslösningen mellan stiftelsen och landstingen ifrågasatta
medverkan.

Vidkommande frågan huruvida bidraget bör utgå med villkor örn återbetalning
i visst fall har socialstyrelsen föreslagit, att stiftelsen skulle vara skyldig
att till statsverket återbetala beloppet, örn samarbetet med staten upphör eller
örn staten förvärvar anstalten. Vad det senare av dessa fall angår torde -—
oavsett huruvida återbetalningsskyldighet nu föreskrives eller ej -— staten i
ett eventuellt framtida sådant läge kunna vid köpevillkorens bestämmande i
skälig utsträckning taga hänsyn till det av staten nu lämnade bidraget. Ej
heller finner jag — med hänsyn till innehållet i de för stiftelsen gällande donationsbestämmelserna
— anledning att föreskriva återbetalningsskyldighet för
det mindre sannolika fallet att stiftelsens samarbete med staten upphör. Jag förordar
därför, att bidraget gives i form av ett reservationsanslag, och att såsom

11

Kungl. Majus proposition nr 171.

förutsättning för att anslaget må utgå föreskrives, att ett bidrag av samma
storlek lämnas stiftelsen av Malmöhus och Kristianstads läns landsting gemensamt.
Medel för utgiftens täckande torde böra äskas å tilläggsstat II till riksstaten
för nu löpande budgetår.

Den andra framställningen i ärendet — professor Smes framställning den
3 februari 1941 — är föranledd av stiftelsens alltmera försämrade ekonomiska
situation. Vid övervägandet av denna framställning torde först böra beaktas,
att Kungl. Maj:t i det avtal, som den 29 juli 1938 ingicks med stiftelsen, förband
sig att, därest stiftelsens medel skulle visa sig otillräckliga för bekostande
av nödigt underhåll av skyddshemsbyggnaderna, vidtaga åtgärder
för att stiftelsen av staten erhölle årligt bidrag för ändamålet enligt av 1937
års riksdag godkända grunder för sådant bidrag åt vissa enskilda föreningar
och institutioner för skyddshemsverksamhet. Då frågan örn driftbidrag till
Håby skyddshem var uppe till behandling i årets statsverksproposition, intog
jag den ståndpunkten, att till skyddshemmet borde utgå ett tillägg till
platsbidraget av 15 procent, men att däremot något bidrag till underhåll av
byggnader icke borde utgå. I enlighet härmed skulle skyddshemmet tillföras
ett ökat statsbidrag av allenast 6,750 kronor. De i ärendet nu föreliggande
uppgifterna — vilka till väsentlig del icke voro tillgängliga då statsverkspropositionen
avlämnades — synas mig utvisa, att bidraget icke kan givas denna
begränsade omfattning utan att stiftelsens ekonomiska ställning allvarligt
äventyras. Härtill kommer att frågan, huruvida personalen, som hittills tillerkänts
dyrtidstillägg allenast för tiden den 1 januari—den 30 juni 1941, skall
kunna erhålla fortsatt dyrtidstillägg, är beroende på möjligheterna för
stiftelsen att få kompensation av staten för de av kristiden betingade ökade
driftkostnaderna. Ytterligare ekonomiskt stöd från statens sida torde därför
böra lämnas. Jag kan emellertid, i likhet med statskontoret, icke tillstyrka,
att stödet lämnas i form av ett med tillämpning av punkt 9 i avtalet den 29
juli 1938 bestämt bidrag till underhåll av byggnaderna. Det syfte socialstyrelsen
vill ernå genom att tillerkänna stiftelsen ett i överensstämmelse med
nämnda avtal efter två procent av byggnadsvärdet beräknat bidrag av 20,480
kronor torde för närvarande kunna vinnas genom en efter stiftelsens nuvarande
ekonomiska ställning avpassad tillfällig stödåtgärd. Av statskontoret
har föreslagits, att stödåtgärden gåves formen av lån. De för stiftelsen under
senare år uppkomna driftunderskotten äro dock så betydande att jag i betraktande
av stiftelsens allmänna ekonomiska ställning föredrar den anordningen
att ett engångsbidrag lämnas till driften av skyddshemmet. Med
hänsyn till att driftunderskotten för tiden den 1 januari 1939—den 30 juni
1941 av socialstyrelsen beräknats till 26,161 kronor, torde storleken av en
gångsbidraget böra bestämmas till 20,000 kronor att under rubriken bidrag
till driften av skol- och yrkeshemmet Råby anvisas såsom obetecknat anslag
och uppföras å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

dels till Bidrag till stiftelsen Råby räddningsinstitut å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av 50,000 kronor att utgå under förutsättning
att av Malmöhus och Kristianstads läns landsting gemensamt till
stiftelsens förfogande ställes ett bidrag av samma storlek;

dels ock till Bidrag till driften av skol- och yrkeshemmet Råby
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
anslag av 20,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Montell.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.