Kungl. Majds proposition nr 169.
1
Nr ld‘).
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till uppförande
av byggnader för tekniskt-vetenskaplig forskning;
given Stockholms slott den 7 mars 194-1.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Domö:
I skrivelse den 17 oktober 1938 hemställde ingenjörsvetenskapsakademien
— under framhållande av behovet av ökade lokalutrymmen för den tekniska
forskningens tillgodoseende i Sverige — att för en blivande centralanstalt för
tekniskt-vetenskaplig forskning måtte reserveras ett område å Djurgården
vid Drottning Kristinas väg norr örn statens provningsanstalt samt att medel
måtte till en början anvisas för uppförande där av en laboratoriebyggnad,
avsedd att tillsvidare disponeras av akademien för att sedermera ingå i ett
större byggnadskomplex. Av olika skäl fann Kungl. Majit framställningen
icke kunna i oförändrat skick bifallas. Beslutet torde hava föranletts bland
annat därav, att planerna på anordnandet av en forskningscentral, sådan
Bihang till riksdagens protokoll 1041. 1 sami. Nr ISO.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
som akademien ifrågasatt, befunno sig på ett alltför förberedande stadium,
för att desamma skulle kunna tillräckligt överblickas. Av intresse i detta
sammanhang torde också vara, att under ärendets remissbehandling uppgavs,
att framdragandet till området av vatten- och avloppsledningar m. m.
bomme att draga en kostnad överstigande kostnaden för byggnaden. Med
hänsyn till akademiens trängande behov av lokalutrymmen framlade Kungl.
Majit emellertid i proposition nr 129 till 1939 års lagtima riksdag förslag till
en provisorisk lösning av spörsmålet i vad det direkt angick akademien. Enligt
detta förslag skulle en byggnad för tekniskt laboratorium uppföras inom
statens provningsanstalts område och akademien medgivas nyttjanderätt till
byggnaden för tiden till och med den 30 juni 1943; efter denna tids utgång
skulle byggnaden få tagas i anspråk av provningsanstalten. Propositionen
bifölls av riksdagen, som för ändamålet å riksstaten för budgetåret 1939/40
anvisade dels till byggnaden ett reservationsanslag av 177,000 kronor, dels
ock till inredning och utrustning ett dylikt anslag av 15,000 kronor.
I skrivelse den 21 september 1939 hemställde ingenjörsvetenskapsakademien
— under erinran örn vad tidigare i ärendet sålunda förekommit — att
Kungl. Majit måtte förelägga riksdagen förslag om inrättande av en försöksstation
för tekniskt-vetenskaplig forskning samt för ändamålet äska anslag
med elt sammanlagt belopp av 1,000,000 kronor, därav 600,000 kronor till en
försöksstation för under akademiens hägn stående forskningsinstitut och
400,000 kronor lill en utbyggnad redan från början av nämnda försöksstation
för tillgodoseende jämväl av enskilda forskningsgruppers och forskares
behov av laboratorier och experimentlokaler. Till motivering av förevarande
förslag anförde akademien i huvudsak följande:
Den vid 1939 års lagtima riksdag vidtagna åtgärden motsvarade icke det
föreliggande behovet av lokalutrymme för laboratorie- och försöksändamål
inom området för tekniskt-vetenskaplig forskning. Därtill bomme, att det avsedda
provisoriska lokalutrymmet endast bomme att stå till förfogande under
kort tid.
Med hänsyn till den utomordentliga betydelsen av att lämpliga laboratorieoch
försökslokaler så snart ske kunde gjordes disponibla för den teknisktvetenskapliga
forskningen, ansåge akademien ofrånkomligt, att medel nu
äskades av riksdagen för påbörjande snarast möjligt av en efter föreliggande
behov avpassad tekniskt-vetenskaplig försöksstation, så planerad att den
efter hand kunde i mån av behov ytterligare utbyggas.
Den försöksstation, som avsåges, borde vara av sådan art och utformning,
att forsknings- och experimentarbeten där kunde utföras i full eller nära full
industriskala. Det vore närmast på det bränsletekniska området som bristen
på tillgång till en sådan station gjorde sig kännbart gällande. De arbeten
på kraft- och bränsleforskningens område, som akademien under årens lopp
bedrivit, hade till största delen utförts under vanliga laboratorieformer. Den
tekniska utvecklingen, särskilt i avseende på bränsleförädling, krävde oundgängligen
möjlighet till experimentarbeten, bland annat med tryckupphettningsapparater,
destinations- och andra ugnar, gasgeneratorer för drift med
inhemska bränslen, anordningar för provning av motorbränslen o. s. v. De
undersökningsarbeten, som under senare tid påfordrats i fråga om torv-,
Kungl. Maj.ts proposition nr 169.
3
skiffer-, sprit- och generatorbränslen, hade endast med största svårighet kunnat
bedrivas. I vissa avseenden hade de överhuvud icke kunnat genomföras
på grund av brist på därför ägnade lokaler och lämplig utrustning.
Den nu avsedda försöksstationen skulle i första hand tillgodose behovet
av en till storskaleförsök utvidgad bränsleforskning. Därutöver skulle den
lämna plats för andra till akademien knutna forskningsinstitut, som redan
vöre i verksamhet under svåra och ur teknisk synpunkt olämpliga arbetsförhållanden,
ävensom för nytillkommande forskningsarbeten, vilka utvecklingen
på ett trängande sätt påkallade.
Akademien beräknade sitt nu angivna behov av laboratorie- och experimentlokaler
till omkring 6,000 m3. Kostnaden härför uppskattades till
600,000 kronor, vari inkluderades kostnaderna för viss grundläggande utrustning
i lokalerna.
Emellertid hade under den senare tidens diskussion örn lämpliga vägar
att från det allmännas sida stödja den tekniskt-vetenskapliga forskningen
inom näringslivet det förslaget framkommit, att en blivande försöksstation
borde för att tillgodose föreliggande behov tilltagas så pass rymlig, att inom
dess väggar jämväl kunde beredas plats för industriella forskningsgrupper
eller för enskilda förtjänta forskare, vilka där önskade bedriva teknisktvetenskapligt
betydelsefulla arbeten. Vad som hittills hindrat utvecklingen
på denna punkt vore svårigheten för en industrigrupp att engagera sig för
de kapitalplaceringar på lång sikt, som krävdes för skapandet av en institutionsbyggnad
ävensom för en kostnadsstat av mera permanent karaktär,
da forskningsarbetet måhända skulle kunna väl tillgodoses under mera
intermittenta former genom tid efter annan återkommande arbeten. Det
skulle därför vara av stor hjälp för industrien i dess strävan att organisera
kollektiv forskning, om staten kunde ställa själva laboratorielokalen och den
grundläggande utrustningen till förfogande mot lämplig avgift. Tillkomsten
av en försöksstation, inom vilken industriella grupper kunde få utföra arbete
i egen regi, skulle fylla ett för varje år allt starkare känt behov inom
industrien. Det syntes därför akademien väl motiverat, att, då frågan om
en försöksstation nu upptoges till avgörande, man redan från början avpassade
densamma jämväl till nyss angivna behov av laboratorie- och experimentlokaler
för enskilda forskare och forskningsgrupper. För ändamålet
skulle i första utbyggnadsstadiet erfordras ett lokalutrymme örn 4,000 m3.
Härför beräknades en kostnad av 400,000 kronor, inklusive kostnaderna
för viss utrustning.
I samband med byggnadens uppförande skulle däri inläggas viss grundläggande
utrustning, omfattande i första hand ledningssystem för vatten
och avlopp, gas, elektrisk ström av olika slag samt pressluft och eventuellt
vakuum jämte uppvärmning och ventilation. Dessutom skulle inredas vissa
till samtliga laboratoriers tjänst stående arbetsavdelningar såsom mekanisk
och elektrisk verkstad för utförande av reparation av försöksapparater,
fotografiskt-mikroskopisk ateljé och eventuellt, åtminstone i ett senare utbyggnadsstadium,
ett mindre kemiskt-analytiskt laboratorium för utförande
av vissa rutinmässiga kemiska bestämningar.
Ingen järs vetenskapsakademien anförde vidare, att emedan själva byggnaden
och den grundläggande utrustningen skulle tillhöra staten, borde den
personal, som skulle omhänderhava byggnadens vård och de gemensamma
arbetsavdelningarna, anställas av staten eller en statlig förvaltning enligt
givna bestämmelser och enligt en av Kungl. Majit godkänd personalstat.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
Denna borde förslagsvis omfatta en intendent (deltjänst), en portvakt som
samtidigt kunde sköta anordningarna för uppvärmning, ventilation m. m.
samt fungera som vaktmästare, en instrumentmakare och en montör i verkstaden
samt två laboratoriebiträden, varav ett i den fotografiska och ett i
den kemiskt-analytiska avdelningen. Personalstaten hade med dessa utgångspunkter
beräknats till omkring 30,000 kronor per år. Av detta belopp borde
emellertid åtminstone hälften kunna återdebiteras, dels i avräkning på statliga
anslag för forskningsarbeten, som bedreves i laboratorierna under akademiens
hägn, dels från de industriella forskningsgrupper, som där finge
arbeta. Likaså skulle speciella maskiner och apparater samt förbrukningsmateriel
och annan utrustning direkt bekostas i samband med pågående
arbeten.
Akademien förklarade sig beredd att, om det befunnes lämpligt att anförtro
försöksstationen i akademiens vård, åtaga sig en dylik uppgift.
I skrivelse den 8 november 1939 upptog ingenjörsvetenskapsakademien sedermera
-— under framhållande att frågan örn tomt för försöksstationen vid
tiden för avlåtandet av akademiens skrivelse den 21 september 1939 befunnit
sig under utredning — detta spörsmål till behandling. Akademien anförde
härutinnan i huvudsak följande:
Utredningen om tomlfrågan, vid vilken förre generaldirektören G. Malm
och förre generaldirektören I. Tengbom varit akademien behjälpliga, hade
ägt rum i samråd med cheferna för byggnadsstyrelsen och domänstyrelsen
samt en inom tekniska högskolans lärarkollegium tillsatt byggnadskommitté.
Man hade till en början ansett angeläget undersöka, huruvida lämplig
tomtplats kunde erhållas på det område vid Experimentalfältet, som numera
på grund av jordbruksforskningens förflyttning till Ultuna icke syntes
direkt behövligt för lantbruksakademien. Undersökningen hade givit
negativt resultat. Det hade även visat sig ogörligt att i den kringliggande
terrängen uppdriva någon byggnadsplats, som kunde få disponeras inom
överskådlig tid. Tomtplatser, som i och för sig kunnat vara lämpliga, hade
befunnits redan vara reserverade för andra ändamål. Andra bleve ej tillgängliga
förrän en allmän plan gjorts upp för området mellan riksmuseum
och Stora Skuggan. Undersökningarna hade även utsträckts till trakten
kring Bergshamra och Ulriksdal. De tomter, som där kunde göras tillgängliga,
hade ansetts ligga alltför långt borta från övriga institutioner för tekniskt-vetenskaplig
forskning för att kunna komma i fråga i nuvarande läge.
Akademiens i skrivelse den 17 oktober 1938 framställda förslag om att
för ifrågavarande ändamål måtte få disponeras tomtområdet norr örn statens
provningsanstalt utmed Drottning Kristinas väg hade da stött pa hinder av
olika orsaker. Saken torde numera ligga annorlunda till. Bland annat hade
det befunnits, att kostnaderna för att förse det område, som närmast torde
komma i fråga för akademiens räkning, med avlopps- och andra ledningar
icke behövde taga i anspråk så stora summor som den preliminära utredningen
hösten 1938 tydde på.
Under åberopande av det anförda förklarade sig akademien återgå till sin
ursprungliga plan samt hemställde, att det område norr om statens provningsanstalt
vid Drottning Kristinas väg, vilket tidigare föreslagits, måtte
Kunni. Maj:ts proposition nr 169.
5
upplåtas för den ifrågasatta experinientstationen. Vid akademiens skrivelse
var fogad en i ärendet upprättad karta, därå utmärkts med bokstäverna ai
—b—c—di det område, som borde reserveras för akademien och dess laboratorier,
samt med bokstäverna d—e—f—g—d den areal, som borde ställas
till förfogande för den nu föreslagna byggnaden.
över ingenjörsvetenskapsakademiens framställning avgåvos utlåtanden av
kommerskollegium, byggnadsstyrelsen och riksmarskalksämbetet. Vid riksmarskalksämbetets
utlåtande var fogat ett av intendenten för Djurgården
avgivet yttrande. Vidare överlämnade ingenjörsvetenskapsakademien en av
styrelsen för tekniska högskolan till akademien avlåten skrivelse i ämnet.
Styrelsen för tekniska högskolan, vid vars skrivelse fanns fogat ett från
lärarkollegiet vid högskolan inhämtat yttrande, däri bland annat uttalades
att den föreslagna försöksstationen borde förläggas i närheten av högskolan
och statens provningsanstalt, tillstyrkte i överensstämmelse med sagda
yttrande, att stationen erhölle den placering, som akademien förordat.
Kommerskollegium anförde bland annat följande:
Givetvis vore det för ståndpunktstagande i det nu av akademien väckta
spörsmålet högeligen önskvärt, om åtminstone vissa riktlinjer för statens
eventuella samverkan med näringslivet på det tekniska forskningsområdet
funnes fastställda. I och för sig kunde det visserligen förutses, att anläggningar
av den föreslagna beskaffenheten troligen bleve erforderliga, ehuru
vad anginge omfattningen och utformningen i detalj olika synpunkter kunde
göras gällande. Man torde också kunna utgå ifrån, att ingenjörsvetenskapsakademien,
som hittills på många tekniska forskningsområden intagit en ledande
och central ställning och för ändamålet under en följd av år tilldelats
statsanslag till icke obetydliga belopp, alltjämt komme att spela en framträdande
roll i detta hänseende. På nuvarande stadium torde emellertid böra
undvikas att mera bestämt låsa fast utvecklingen i viss riktning. Det kunde
exempelvis diskussionsvis anföras, att enskilda forskningsgruppers och forskares
lokalbehov i viss utsträckning lämpligen kunde tillgodoses genom närmare
anknytning till någon av landets högre tekniska undervisningsanstalter.
I en del fall kunde också tänkas, att en lösning vunnes genom nära anknytning
till det enskilda näringslivet och dettas egna institutioner för forskning.
Ä andra sidan kunde med fog göras gällande, att en relativt kraftig mellankomst
från statens sida i varje fall bleve nödvändig, då det gällde att befordra
teknisk forskning på vissa områden, och att det måste anses av vikt,
att frågan örn lämnande av kraftigare statligt stöd än hittills ej ställdes på en
alltför avlägsen framtid. Den nu rådande eller förväntade situationen i fråga
örn tillförsel utifrån av åtskilliga råvaror och industriprodukter finge anses
giva stöd åt en dylik åsikt, även om de nu föreslagna åtgärderna knappast
kunde förväntas medföra någon större effekt under de allra närmaste åren,
i vad anginge forskningsresultat, sorn kunde praktiskt utnyttjas.
Såvitt kollegium kunde finna syntes med det underlag, som nu förelåge
för ärendets bedömande, knappast böra fattas beslut örn den slutgiltiga utformningen
av den föreslagna försöksstationen. Emellertid förelåge tillsynes
vissa betydande behov av försökslokaler för akademiens räkning under
de närmaste åren utöver det utrymme, som tills vidare kunde påräknas i den
beslutade byggnaden å provningsanstaltens tomt. Kollegium funne därför
önskvärt, att någon utväg kunde påfinnas, varigenom tillgång till ökade ut
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
rymmen för akademiens egna behov kunde beredas utan allt för stor tidsutdräkt.
Däremot ansåge kollegium, att frågan om anordnande av lokaler,
avsedda att kunna upplåtas åt enskilda forskare och forskningsgrupper, tills
vidare borde få vila.
Kollegium hemställde i anslutning härtill, att, för den händelse så funnes
möjligt, åtgärd vidtoges därhän att förslagsvis ett belopp av 300,000 kronor
gjordes tillgängligt under budgetåret 1940/41 för att, sedan tomtfrågan ordnats
och erforderliga ekonomiska utredningar utförts, inrättandet av en
försöksstation, närmast avsedd för ingenjörsvetenskapsakademiens behov,
skulle kunna påbörjas.
Byggnadsstyrelsen anförde bland annat:
Vad beträffade frågan om förläggningen av ingenjörsvetenskapsakademiens
ifrågavarande försöksstation funne byggnadsstyrelsen i likhet med
tekniska högskolans styrelse och lärarkollegium, att försöksstationen lämpligen
borde förläggas i närheten av högskolan och statens provningsanstalt.
Man torde nämligen kunna förutsätta, att visst samarbete mellan försöksstationen
och dessa institutioner komme att äga rum, varför det av såväl
ekonomiska som tekniska skäl vore önskvärt, att byggnaderna icke förlädes
på något större avstånd från varandra. Med hänsyn härtill och i avvaktan
på en närmare utredning rörande tekniska högskolans fortsatta utbyggnad
och därmed sammanhängande markbehox ävensom i avvaktan på den utredning
rörande ingenjörsvetenskapsakademiens behov av mark för utveckling
av dess försöksverksamhet, som kunde visa sig påkallad, ville byggnadsstyrelsen
i likhet med tekniska högskolans styrelse och lärarkollegium tillstyrka,
att ett område med det ungefärliga läge, som å en vid remisshandlingarna
fogad karta angivits med d—e—f—g, upplätes för uppförande av
en byggnad för försöksstationen i fråga.
Då några ritningar till försöksstationens byggnad icke förelåge, kunde
byggnadsstyrelsen icke närmare uttala sig rörande kostnaderna för byggnadsföretaget.
Emellertid hade byggnadsstyrelsen icke något att för sin del
erinra mot att, på sätt kommerskollegium i sitt i ärendet avgivna utlåtande
föreslagit, ett belopp av 300,000 kronor gjordes tillgängligt för ändamålet
under budgetåret 1940/41.
Intendenten för Djurgården anförde i huvudsak följande:
Enligt handlingarna bifogad karta ifrågasattes att för byggnader till ingenjörsvetenskapsakademien
och dess laboratorier skulle reserveras det område,
som angivits med bokstäverna a—b—c—d, därav det med d—e—f—g angivna
skulle upplåtas för uppförande av försöksstationen ifråga. Det till
försöksstationen ifrågasatta området d—e—f—g liksom övriga delar av området
a—b—c—d vore belägna inom den trakt av norra Djurgården, som
upptoges av Djurgårdens såghus, spån- och torkhus, brädgård, vedupplag,
stall, byggnad för förvaring och reparation av parksoffor och diverse redskap
samt värmestuga för Djurgårdsarbetare. Området vore sålunda redan
upptaget av för Djurgårdens drift behövliga och nödvändiga byggnader och
upplagsplatser och kunde icke av Djurgården avstås för annat ändamål.
Området a—d—d—a, där akademiens huvudbyggnad avsåges att förläggas,
förutsatte, att Drottning Kristinas väg flyttades åt öster, vilken vägomläggning
komme att draga en avsevärd kostnad. Detta område likasom kartans
avdelningar D och E vore bevuxna med ett synnerligen vackert 30-årigt
Kungl. Maj:ts proposition nr 169-
7
parkbestånd av björk, sorn, om de skulle upplåtas till bebyggelse, komme att
försvinna, något som ur natursynpunkt icke borde få ifrågakomma.
Då enligt verkställd utredning lämpligt tomtområde funnes att tillgå å
annat håll än å Djurgården, kunde intendenten icke tillstyrka vare sig att
det ifrågasatta området d—e—f—g eller alt området i sin helhet, a—b—c—d,
upplätes till ingenjörsvetenskapsakademien, utan borde och kunde akademiens
behov av tomtområde tillgodoses å annan ifrågasatt plats inom Bergshamra
kronodomän.
Riksmarskalksämbetet förklarade, under hänvisning till intendentens för
Djurgården yttrande, för egen del sig bestämt avstyrka den ifrågasatta upplåtelsen
av mark på Norra Djurgården för ingenjörsvetenskapsakademiens
tilltänkta försöksstation och institutioner. Ämbetet framhöll, att enligt vad
av handlingarna i ärendet framginge förelåge ett alternativ till lösning av
tomtfrågan, som till och med i vissa avseenden vore överlägset de övriga.
Den 31 augusti 1940 anmälde jag för Kungl. Maj:t frågan om behovet av
åtgärder för ytterligare främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamheten
över huvud. Med anledning av vad jag därvid anförde bemyndigade
Kungl. Maj:t samma dag chefen för handelsdepartementet att
tillkalla högst sju personer för utredning av frågan. Med stöd av detta
bemyndigande tillkallade jag den 13 september 1940 såsom utredningsmän
f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, ordförande, kommerserådet P. A. H.
Carlborg, rektorn vid tekniska högskolan i Stockholm, professorn H. Kreuger,
ledamoten av riksdagens I kammare, filosofie doktorn H. Nordenson,
professorn vid Uppsala universitet The Svedberg, verkställande direktören
vid ingenjörsvetenskapsakademien, civilingenjören F. E. H. Velander samt
ordföranden i Svenska teknologföreningen, direktören S. A. Westerberg.
Med anledning av remiss har den sålunda beslutade utredningen rörande
den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande den 28 februari 1941 avgivit
utlåtande över ingenjörsvetenskapsakademiens förenämnda båda framställningar.
Utredningen har till en början undersökt, huruvida ett genomförande av
ingenjörsvetenskapsakademiens förslag skulle kunna föregripa och hindra
en organisatoriskt sett riktig lösning av frågan i dess helhet om den teknisktvetenskapliga
forskningens ordnande. I detta ämne anför utredningen följande:
Utredningen
hade sökt få en överblick över den tekniskt-vetenskapliga
forskning, som nu bedreves inom skilda områden och institutioner i vårt
land, och för det ändamålet dels samråd med representanter för de båda
tekniska högskolorna och för olika grenar av storindustrien, dels ock avlagt
besök vid vissa typiska forskningsinstitutioner. Utredningen hade icke
ännu hunnit utforma något förslag till organisation av den statliga stödverksamheten
i dess helhet beträffande tekniskt-vetenskaplig forskning, men
de på området drivna studierna hade dock fortskridit så långt, att utredningen
ansåge sig kunna i det remitterade ärendet avgiva det utlåtande, som
i första hand erfordrades för ali föra frågan vidare.
8
Kungl Alaris proposition nr 169-
Under utredningsarbetets gång hade det bestyrkts, att industrien i mycket
stor utsträckning dreve egna forskningsarbeten, som dock väsentligen vore
inriktade på tekniska tillämpningar inom respektive industrigrenar. Dessutom
hade konstaterats behov av vidgad grundläggande forskning syftande
till ett principiellt klarläggande av grundfaktorerna inom olika forskningsområden.
En sådan grundläggande forskning vore i särskilt hög grad av
nyskapande karaktär.
Vad först anginge den grundläggande tekniska forskningen hade denna en
naturlig hemvist vid de tekniska högskolorna, ehuru den vid dessa anstalter
på grund av brist på anslag hittills varit av mindre omfattning än som
varit önskvärt.
Av ingenjörsvetenskapsakademien hade organiserats forskning både av
grundläggande art och siktande på mera direkt teknisk tillämpning. Finansieringen
hade skett dels med statsanslag, dels med medel från enskilda
företagare och från akademiens egna fonder. Forskningsarbetet hade utförts
såväl av forskare vid de tekniska högskolorna och andra statliga institutioner
som vid vissa under akademiens hägn arbetande forskningsinstitut och
i vissa fall inom industriföretag.
Där forskning inriktad på snar teknisk tillämpning bedreves inom industrien,
utfördes den i regel inom varje enskilt företag för sig, med anställd
personal och i egna verk och laboratorier. Ej sällan anlitades dock vid bearbetning
av särskilda problem någon lämplig utomstående forskare. Vid
högskolor och universitet ävensom andra vetenskapliga institutioner utfördes
sålunda i ej obetydlig utsträckning dylik forskning på direkt uppdrag av
industrien.
Inom vissa industrigrenar ägde samarbete rum för bedrivande av kollektiv
forskning beträffande sådana problem, som vore av gemensam betydelse
för hela industrigrenen eller för en stor del av företagen inom densamma.
Det ville också synas, som om tendensen alltmera ginge i sådan riktning, att
industriföretagen inom en industrigren sökte ordna någon form av permanent
samarbete för sin branschforskning, t. ex. genom att bilda en s. k. forskningsgrupp.
En typisk sådan grupp vore järnkontorets tekniska forskningsverksamhet,
som arbetat i ungefär 15 år. Järnkontorets tekniska råd hade ledningen av
forskningsverksamheten och järnkontorets fullmäktige beviljade erforderliga
anslag enligt av tekniska rådet uppgjord plan. Verksamhetsområdet
vore normalt uppdelat på fyra ordinarie utskott och lösningen av de olika
forskningsproblemen anförtroddes åt tillfälliga kommittéer eller enskilda
forskare. Järnkontoret hade själv möjligheter till experiment vid metallografiska
institutet, men försöksarbeten utfördes även i stor utsträckning vid
tekniska högskolans institutioner och vid industriföretagens anläggningar.
Den sammanhållande kraften för forskningen vore järnkontorets tekniska
byrå med en överingenjör i spetsen. Forskningen bekostades helt och hållet
av till järnkontoret anslutna industrier, vilka erlade årsavgifter i förhållande
till sin produktion.
Denna branschforskning verkade att vara ändamålsenligt upplagd och
hade säkerligen varit till stort gagn. Samarbetet syntes ha gått bra, vilket
ej minst torde bero på, att det här gällde en gammal industri, som växt fram
till fasta positioner och därför kunde samarbeta utan överdriven rädsla för
konkurrensen. Järnkontorets forskningsverksamhet hade dock även från
en del håll kritiserats för att den ej i tillräcklig utsträckning sysslat med
grundläggande problem och därför icke blivit så nyskapande som önskvärt
varit.
Kuri(jl. Maj:ts proposition nr 169-
9
Som ett annat exempel på hur en industrigren på ett lämpligt sätt kunde
organisera gemensam forskning, finge framhållas cellulosaindustriens kollektiva
forskning. Sedan lång tid och i alltmer växande omfattning hade
forskning bedrivits vid de större cellulosaindustrierna var för sig. En gemensam
forskningsverksamhet hade man dock redan för ett par decennier
sedan sökt driva fram genom igångsättande av ett fristående forskningslaboratorium.
Sedan detta av olika anledningar nedlagts, hade för ett tiotal
år sedan tanken på gemensam forskning ånyo tagit sig uttryck genom den
då vid tekniska högskolan i Stockholm inrättade institutionen för cellulosateknik
och träkemi. Svenska cellulosaföreningen hade bekostat en institutionsbyggnad
och även anslagit ett kapitalbelopp till institutionens verksamhet.
Staten hade i institutionens ämne inrättat en forsknings- och undervisningsprofessur,
vars innehavare vore föreståndare för institutionen. I samma
byggnad hade ovanför institulionslokalerna anordnats ett cellulosaindustriens
centrallaboratorium, som enligt särskilt uppdrag också förestodes av
professorn vid statsinstitutionen.
Institutionen för cellulosateknik och träkemi, som sålunda vore statlig och
tillhörde tekniska högskolan, sysslade både med undervisning och forskning.
Professorn ledde examensarbeten och hade viss undervisningsskyldighet
ehuru av mindre omfattning än övriga professorer vid högskolan. Vid sidan
härav utförde han cellulosaforskning, framförallt av grundläggande art.
Centrallaboratoriet däremot, som vore fristående från högskolan och leddes
av en av cellulosaindustrien utsedd styrelse, sysslade huvudsakligen med
sådan forskning, som vöre av gemensamt intresse för hela cellulosaindustrien
men dock främst inriktad på direkt teknisk tillämpning. Kostnaden för
centrallaboratoriet bestredes f. n. helt av industrien.
Utrymme inom samma byggnad hade också reserverats för ett pappersindustriens
centrallaboratorium, men något sådant hade ännu icke kommit till
stånd.
Den organisationsform, som nu beskrivits, nied en institution vid tekniska
högskolan för den grundläggande forskningen samt anknutet härtill
ett industriens centrallaboratorium för kollektiv forskning på mera kort sikt
hade befunnits tilltalande för många industrimän inom sådana företag, vilka
inginge i en mera enhetlig bransch. De förnämsta fördelarna med en sådan
organisation kunde sägas vara, dels att studerandena vid de tekniska
högskolorna bringades i beröring med forskningen och hos sig finge ingjuten
en befruktande forskaranda, dels att forskningsinstitutionen kunde arbeta i
livlig kontakt med en ström av unga studerande och därigenom hade utsikter
att alltid tillföras intresserad och god arbetskraft, dels ock slutligen att
industriens män och vetenskapsmännen vid högskolan fördes i nära förbindelse
med varandra till stort gagn för forskningen.
Utom den nu avhandlade cellulosaindustrien torde även vissa andra kemiska
industribranscher med fördel kunna ordna en kollektiv forskning i enlighet
med den sist beskrivna organisationstypen, men till den frågan ville
utredningen återkomma i sitt huvudbetänkande. Vissa stora kemiska industriföretag
åter stöde inom landet ganska allena och representerade var sina
särpräglade produktionsområden. Dylika industrier torde helst vilja på egen
hand sköta sin tillämpningsforskning.
Somliga industrigrenar syntes sakna deciderat intresse för samgående i
fråga örn forskning och i andra fall mötte det stora svårigheter att sammanföra
industrier till forskningsgrupper lämpade och villiga att låta ombesörja
forskning inom områden, som det med hänsyn till det allmännas bästa vore
angeläget att få bearbetade. I andra fall, särskilt när det gällde för landet nya
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
tekniska områden, saknades helt möjligheten att grunda forskning på existerande
industrigrupper.
Angelägna forskningsuppgifter på dylika svårbearbetade områden hade,
sedan ingenjörs vetenskapsakademien bildats — med stödjande och bedrivande
av teknisk forskning som en av de fundamentala programpunkterna
för sin verksamhet — i regel upptagits av akademien lill behandling. Därvid
hade akademien åtnjutit anslag av både staten och enskilda. Bland av akademien
upptagna forskningsuppgifter märktes i här förevarande sammanhang
framförallt de, som kunde sammanfattas i begreppet bränsleteknisk
forskning.
Vidare hade staten i vissa fall, då det varit nödvändigt att få till stånd
teknisk forskning och det icke funnits möjligheter att på annat sätt skapa
erforderliga arbetsorgan, låtit inrätta särskilda statliga forskningsinstitut. Som
exempel härpå finge nämnas statens väginstitut och flygtekniska försöksanstalten
i Stockholm samt statens skeppsprovningsanstalt i Göteborg.
Vad utredningen sålunda anfört vore, framhåller utredningen, endast avsett
att giva en kortfattad belysning av den tekniskt-velenskapliga forskningens
organisationsproblem. Detta forskningsfält i sin helhet erbjöde dock i
organisationshänseende en åtskilligt rikare skiftning, såsom utredningen ville
åskådliggöra i sitt kommande huvudbetänkande, men den givna belysningen
torde vara tillräcklig för ett ställningstagande beträffande det nu föreliggande
ärendet. Utredningen anför härefter vidare följande:
Som förut nämnts utgjorde den bränsletekniska forskningen ett sådant
område, beträffande vilket det åtminstone för närvarande icke torde vara
möjligt att samla en företagaregrupp, som kunde bära upp forskningen på
ett sådant sätt, att exempelvis nyssbeskrivna, för cellulosaforskningen valda
organisationsform kunde nyttjas. Då otvivelaktigt den bränsletekniska forskningen
i nuvarande läge torde vara för landet särskilt viktig ■— kanske den
allra viktigaste — vore det å andra sidan angeläget, att den under ingenjörsvetenskapsakademiens
hägn genom den s. k. bränsletekniska kommittén på
detta område bedrivna forskningen fullföljdes med all kraft.
Den till utredningen remitterade framställningen från akademien avsåge
bland annat skapandet av möjligheter till fortsättande och intensifierande
av nyssnämnda forskningsverksamhet.
Organisationsfrågan torde enligt utredningens mening kunna sammanfattas
i följande huvudpunkter:
1. För närvarande torde förhållandena på det bränsletekniska området
ej ligga så till, att forskningsverksamheten lämpligen kunde överföras till någon
inom branschen åstadkommen industrisammanslutning. Ej heller syntes
inom detta område kunna skapas en forskningsinstitution av samma
struktur som cellulosaindustriens centrallaboratorium i anslutning till institutionen
för cellulosateknik och träkemi vid tekniska högskolan.
Den bränslelekniska forskningen, vilken ingenjörsvetenskapsakademien
ägnat stort intresse, borde därför alltjämt bedrivas under akademiens hägn.
Detta vore desto mera motiverat, som forskningsområdet dels berörde en
mängd olika industrier, vilka genom framstående representanter vöre företrädda
inom akademien, dels sträckte sig över åtskilliga vetenskapsgrenar,
vilka inom akademien likaledes vore väl representerade. Det torde således
vara lätt för akademien att även i fortsättningen åstadkomma ett forskningsråd,
representerande alla för samverkan i denna för hela landet betydelsefulla
forskningsbransch önskvärda intressen.
Kungl. Majlis proposition nr 169.
11
2. En försöksstation för bränsleteknisk forskning borde förläggas i närheten
av tekniska högskolan. Härigenom underlättades ett önskvärt personligt
samarbete mellan kunniga specialister inom olika fack och möjliggjordes
att lämpliga deluppgifter för försöksstationens forskningsprogram kunde
förläggas till tekniska högskolans laboratorier. Härjämte ernåddes, att studerande
vid högskolan kunde utföra examensarbeten och nyexaminerade
ingenjörer mera avancerade arbeten vid försöksstationen och att denna därigenom
i sin tur tillfördes nya forskarkrafter från högskolans krets.
Man torde även böra hålla i sikte, att utvecklingen kunde gå i den riktningen,
att det visade sig ur olika synpunkter lämpligt att försöksstationen
finge en fastare anknytning till högskolan. Det kunde icke vara välbetänkt att
försvåra en dylik — framdeles måhända önskvärd — utveckling genom val
av förläggningsplats, som skulle lägga hinder i vägen härför.
De skäl, som sålunda anförts beträffande angelägenheten av att den nya
försöksstationen förlädes nära tekniska högskolan, gällde även i huvudsak
i fråga örn önskvärdheten av en förläggning i närheten av statens provningsanstalt.
3. Frågan kunde och borde lösas utan att avvakta resultatet av utredningen
i dess helhet. Detta resultat komme säkerligen ej att gå i sådan riktning,
att dess genomförande skulle försvåras vid bifall till förslaget.
Utredningen ingår härefter på spörsmålet örn lämplig tomt för försöksstationen.
I fråga härom anför utredningen:
Under åberopande av det i ämnet anförda ansåge utredningen, att den av
ingenjörsvetenskapsakademien förordade förläggningen norr örn statens
provningsanstalt vore den ojämförligt bästa av de alternativ, som kunde
komma i fråga. Att förlägga försöksstationen på något område ännu närmare
tekniska högskolan torde icke kunna rekommenderas på grund av nödvändigheten
av att tillräckligt utrymme reserverades för själva högskolans framtida
utveckling.
De av riksmarskalksämbetet och Djurgårdens förvaltning framförda synpunkterna
syntes icke böra tillmätas avgörande betydelse, då det i förevarande
fall gällde intressen av betydande ekonomisk och organisatorisk räckvidd
för den tekniska forskningen.
Djurgårdens förvaltnings lilla såg med tillhörande virkeslager och byggnader
m. m. ävensom hovjägarebostället komme icke att beröras av den
första bvggnadsetappen för de planerade anläggningarna, men nämnda byggnader
läge dock så till, att de komme att verka hindrande för en senare utvidgning
av de närliggande vetenskapliga institutionerna.
För att, örn och när anslagsfrågans lösts, ingen onödig och besvärande
tidsutdräkt skulle hindra en snabb lösning av själva byggnadsfrågan, borde
åtgärder vidtagas för att det för anläggningen erforderliga tomtområdet
(d—e—f—g—d å en vid utlåtandet fogad situationsplan) i god tid bleve
disponibelt för uppförande av försöksstationen. Tomtområdet bestode mest
av kala berghällar med gles buskvegetation och småskog på de ställen, där
berggrunden täcktes av jordlager.
Den föreslagna förläggningen av försöksstationen kunde utan olägenhet
inarbetas i en byggnadsplan för tekniska högskolans utvidgning. Fn handlingarna
åtföljande karta visade de områden, som enligt inom högskolan
pågående utredningar syntes böra reserveras för dess utveckling, och på
donna karta hade angivits två byggnader för försöksstation för teknisktvetenskaplig
forskning på ungefär samma plats, som ingenjörsvetenskapsakademien
i sin framställning föreslagit.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
Utom ordnandet av upplåtelse av erforderlig mark för den ifrågavarande
bränsletekniska försöksstationen syntes det lämpligt att vidtaga förberedande
åtgärder, så att området ai—b—c—e—f—g—d—di—ax å situationsplanen
i god tid gjordes tillgängligt för uppförande av vissa ytterligare forskningslokaler,
av vilka en del inginge i ingenjörsvetenskapsakademiens omförmälda
framställning. Dessa forskningslokaler hade dock utredningen — såsom av
det följande framginge — ej för närvarande förordat till utförande.
Beträffande försöksstationens utformning och anläggningskostnad har utredningen
ansett nödvändigt att göra en förnyad, något mer specifierad utredning
med kostnaderna beräknade under antagande av, att byggnaderna
utfördes på den föreslagna tomten. I fråga härom anför utredningen:
Under medverkan av akademiens verkställande direktör, utredningens ledamot
professor Edy Velander, hade upprättats 6 stycken skissritningar till
en försöksstation för bränsleteknisk forskning, fördelad på två byggnader
och förlagd såsom framginge av situationsplanen.
Utredningens förslag till försöksstation hade underställts byggnadsstyrelsen,
som i avgivet yttrande ansett sig kunna godtaga detsamma.
Kostnaden för en på sådant sätt anordnad försöksstation hade av byggnadsstyrelsen
beräknats till sammanlagt 700,000 kronor.
Härtill komme kostnaden för viss standardutrustning 50,000 kronor, varav
för kompressor 5,000 kronor, för två traverser (3 tons) 12,000 kronor och
för viss laboratorieutrustning 33,000 kronor. Erforderlig specialutrustning
för genomförande av olika forskningsprogram beräknades komma att bekostas
av för forskningarna disponibla medel.
Den av byggnadsstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen syntes utredningen
vara hög, men med hänsyn till det ovissa prisläget finge utredningen dock tillstyrka,
att de av byggnadsstyrelsen angivna kostnaderna Indes till grund för
beräknandet av statsanslag till anläggningen. Utredningen ville dock framhålla,
att det här vore fråga om laboratorier för utförande av försök i halv
industriell skala, varför byggnaderna icke borde utföras med vanlig bostadsstandard
utan givas ett betydligt enklare utförande, närmast motsvarande
standarden hos verkstadsbyggnader.
Beträffande försöksstationens uppförande och skötsel anför utredningen
följande:
Staten skulle genom byggnadsstyrelsen ombesörja uppförandet av byggnaderna
i huvudsaklig överensstämmelse med det förevarande förslaget samt bekosta
det framtida underhållet av tomten och byggnaderna.
Försöksstationen skulle upplåtas genom avtal avgiftsfritt på 10 år till ingenjörsvetenskapsakademien
med skyldighet för denna att tillse, att däri bedreves
tekniskt-vetenskaplig forskning av i huvudsak bränsleteknisk art. Årskostnaderna
för avskrivning och underhåll etc. av anläggningen föresloges
skola bestridas genom att det under tionde huvudtiteln upptagna anslaget
»ersättning till statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond»,
framdeles, sedan försöksstationen fullbordats, ökades med erforderligt årligt
belopp.
Staten skulle vara berättigad att, eventuellt genom ett blivande statligt centralorgan
för samordnande och stödjande av tekniskt-vetenskaplig forskning
(»Statens forskningsråd»), tillsätta en kurator med uppgift att å statens vägnar
följa verksamheten inom försöksstationen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 169. 13
Vad angår frågan om det nu erforderliga medelsbehovet anför utredningen:
Kommerskollegium
hade i förut åberopat utlåtande i princip tillstyrkt utförandet
av en försöksstation i den omfattning akademien ansett erforderlig
för de under dess hägn stående forskningsarbetena på det bränsletekniska
området, men endast tillstyrkt att hälften av den då (1939) preliminärt beräknade
kostnaden (600,000 kronor) skulle anslås att utgå under budgetåret
1940/41.
Sedan kommerskollegii utlåtande avgavs, hade nära ett och ett halvt år
gått till ända. Angelägenheten av, att försöksstationen snarast komme till
stånd hade under tiden ytterligare skärpts. Utredningen ville framhålla, att
det i nuvarande läge syntes vara motiverat, att statsmedel för ändamålet
beviljades i sådan omfattning, att försöksstationen kunde färdigställas i ett
sammanhang.
Vad angår den andra delen av ingenjörs vetenskapsakademiens förslag,
nämligen frågan om anordnande i anslutning till försöksstationen för bränsleteknisk
forskning jämväl av lokaler, avsedda att kunna upplåtas för forskning
på skilda områden åt enskilda forskare och forskningsgrupper, anser
utredningen i likhet med kommerskollegium, att denna fråga tillsvidare borde
få vila. Utredningen framhåller, att, därest frågan om den bränsletekniska
försöksstationen löstes på sådant sätt, utredningen tänkt sig, borde under
tiden förslaget i övrigt ha hunnit att mera ingående prövas av utredningen
och då lämpligen, om utredningens överväganden gåve stöd härför, samarbetas
med den nu till utförande förordade försöksstationen, så att ingen
skadlig försening behövde uppstå vid ett genomförande av ingenjörsvetenskapsakademiens
förslag i dess helhet.
Utredningens utlåtande utmynnar i en hemställan, att dels Kungl. Maj:t
måtte för ändamålet hos 1941 års riksdag äska ett anslag av 750,000 kronor,
dels ock för försöksstationen måtte upplåtas det å situationsplanen angivna
markområdet d—e—f—g—d.
För närmare kännedom om de i utredningens utlåtande åberopade ritningarna
m. m. tillåter jag mig hänvisa till desamma. Vad angår det i utlåtandet
åberopade till utredningen avgivna yttrandet av byggnadsstyrelsen
är detsamma, som dagtecknats den 25 februari 1941, jämte en därvid närsluten
promemoria av följande innehåll:
I skrivelse den 22 innevarande februari bär Ni anhållit örn styrelsens
yttrande rörande ett genom Eder försorg upprättat preliminärt förslag med
kostnadsberäkningar till laboratoriebyggnader m. m. för en till Norra Djurgården
förlagd försöksstation för tekniskt-vetenskaplig forskning.
Med anledning härav får byggnadsstyrelsen meddela, att styrelsen för sin
del icke har något att erinra mot att nämnda förslag lägges till grund för utarbetande
av ett fullständigt förslag i frågan. De för byggnadsföretagets genomförande
angivna kostnaderna å 598,000 kronor torde på sätt, som närmare
framgår av bilagda P. M., vara för lågt beräknade och torde böra höjas
till 700,000 kronor. I detta belopp ingå icke kostnader för kompressor, två
stycken traverser, laboratorieutmstning samt möbler.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 169.
Departements
chefen.
P. M.
rörande kostnadsgranskning av förslag till två st. laboratoriebyggnader vid
Drottning Kristinas väg å Kungl. Djurgården, Stockholm, för T. V. F. enligt
ritningar, som uppgjorts av arkitekten I. Lundgren och daterats den
18 februari 1941.
Den till ett belopp av 598,000 kronor beräknade totalkostnaden för byggnaderna
exklusive kostnaden för inventarier synes vara för knappt tilltagen
och bör beräknas till följande belopp:
Byggnadsarbeten .................................... kronor 450,000
Värmeledning och ventilationsanläggning samt gas-, vatten-
och avloppsledningar inom byggnaden .......... » 118,000
Utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar............ » 10,000
Regnvattenledningar .................................. » 2,000
Elektriska installationer .............................. » 39,000
Rörgravar .......................................... » 16,000
Planerings- och vägöverbyggnadsarbeten jämte gräsplaner
samt plantering .................................... » 16,000
Ritningar, kontroll och oförutsett ...................... » 49,000
Summa kronor 700,000.
Utöver ovanstående beräknade totalkostnad tillkomma kostnader för kompressor,
2 st. traverser, laboratorieutrustning samt möbler.
Ingenjörsvetenskapsakademien åtnjuter sedan en följd av år statsanslag
för forskningsverksamhet inom bland annat bränsleområdet. Det torde vara
ett allmänt intresse att akademien, som nedlagt betydande arbete på den
bränsletekniska forskningen och inom detta område uppnått beaktansvärda
resultat, beredes möjlighet att fullfölja och ytterligare utveckla sin ifrågavarande
verksamhet. Åtgärder från statens sida i detta syfte aktualisera
frågan om det inbördes förhållandet mellan akademien och andra organ,
som på förevarande område verka med statligt stöd, såsom Aktiebolaget
.svensk torvförädling och Svenska skifferoljeaktiebolaget. En ändamålsenlig
samverkan är här nödvändig, en samverkan som för närvarande, vad
förhållandet mellan akademien och dessa båda bolag beträffar, delvis
torde vinnas genom den anknytning, som ledamöter av nämnda bolags
styrelser hava till akademien, närmast till dess bränsletekniska kommitté.
I den mån verksamheten på hithörande område utvidgas, växer behovet av
att samordna och ställa under enhetlig tillsyn de olika organens arbeten.
Måhända skulle detta behov kunna tillgodoses genom förverkligande av den
av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
framkastade tanken på ett statligt centralorgan för tekniskt-vetenskaplig
forskning. Frågan behöver emellertid närmare övervägas, och jag är icke
beredd att nu framlägga förslag till lösning av densamma.
Ingenjörsvetenskapsakademiens behov av ökade lokalutrymmen är obestridligt
och har också erkänts av statsmakterna i samband med 1939 års beslut
om uppförande å statens provningsanstalts mark av en laboratoriebyggnad,
avsedd att disponeras av akademien till och med den 30 juni 1943. Ifrå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
15
gavarande byggnad är nu färdig och har nyligen tagits i bruk. På sätt framhållits
i ärendet blir emellertid med denna byggnad akademiens lokalfråga
allenast provisoriskt ordnad. Byggnaden torde för övrigt icke vara av den
storlek, som erfordras för tillgodoseende av det föreliggande behovet. Akademiens
framställningar syfta till att på ett mera bestående sätt i ändamålsenlig
omfattning bereda utrymme för angelägna forskningsarbeten.
Enligt vad utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens
ordnande framhållit torde uppförandet nu av en särskild försöksstation, närmast
avsedd för bränsleteknisk forskning, icke föregripa den framtida lösningen
av det större frågekomplex, som utredningens uppdrag omfattar.
Jag tillstyrker, att åtgärder vidtagas för förverkligande av det av utredningen
förordade förslaget. Den av akademien väckta frågan örn anvisande av medel
jämväl till lokaler, avsedda att upplåtas åt enskilda forskare eller forskningsgrupper,
torde däremot i överensstämmelse med vad såväl kommerskollegium
som utredningen hemställt böra tillsvidare anstå.
Vad kostnaderna för försöksstationen beträffar torde desamma enligt
den förebragta utredningen böra beräknas uppgå till för byggnadsarbetena
700,000 kronor samt för utrustning 50,000 kronor. Såsom tidigare framhållits
måste försöksstationen vara färdig för inflyttning senast den 1 juli 1943.
Till säkerställande härav torde större delen av det för byggnaderna erforderliga
beloppet böra anvisas för budgetåret 1941/42. Jag tillstyrker, att å riksstaten
för nämnda budgetår för byggnadernas påbörjande upptages ett reservationsanslag
av 400,000 kronor.
De för försöksstationen avsedda byggnaderna torde i överensstämmelse med
vad utredningen föreslagit böra ingå i statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens
delfond. Uppförande och inredning böra av byggnadsstyrelsen
ombesörjas i samråd med ingenjörsvetenskapsakademien. I enlighet med
byggnadernas syfte böra de få disponeras av akademien avgiftsfritt tillsvidare,
så länge statsmakterna så finna lämpligt.
Ingenjörsvetenskapsakademien har räknat med att, vid bifall till akademiens
förslag i dess helhet, vissa årliga omkostnader skulle uppkomma för belysning,
uppvärmning och vatten, portvakt samt verkstads- och rutinarbeten
m. m. till ett sammanlagt belopp av omkring 30,000 kronor. I den mån dylika
kostnader uppkomma, synas de lämpligen böra bestridas från akademiens
årliga statsanslag för forskningsverksamhet på bränsleområdet. Huruvida och
i vilken utsträckning en ökning av nämnda anslag därigenom kan bliva erforderlig
får göras beroende på prövning sedan byggnaderna färdigställts
och omfattningen av de arbeten, vilka då åvila akademien, kunna närmare
bedömas.
Vad angår frågan örn förläggningsplats för den föreslagna försöksstationen
torde inom fackkretsar enighet råda därom, att en förläggning i närheten av
tekniska högskolan och statens provningsanstalt är mest ändamålsenlig. 1
ärendet synes vara klarlagt, alt den lämpligaste platsen för byggnaderna ligger
inom det av ingenjörsvetenskapsakademien föreslagna området på Djurgården
norr örn statens provningsanstalt vid Drottning Kristinas väg, å karta
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
i ärendet utmärkt med bokstäverna d—e—f—g—d. Med anledning av riksmarskalksämbetets
erinringar mot denna förläggning må framhållas, att de
byggnader, vilka nu förordas till utförande, ej komma att inkräkta på någon
redan bestående anläggning tillhörande Djurgårdsförvaltningen. Däremot
torde, om — vilket bör tagas i beräkning — ytterligare byggnader i närheten
av de nu föreslagna framdeles behöva uppföras för tekniskt-vetenskapligt
ändamål, dessa nödvändiggöra intrång på vissa Djurgårdsförvaltningen tillhörande
byggnader och upplagsplatser m. m. Hur förklarligt intresset av sistberörda
anläggningars bevarande ur riksmarskalksämbetets synpunkt än må
vara och hur beaktansvärt detta intresse än i och för sig kan förefalla, delar
jag emellertid den av den tekniskt-vetenskapliga forskningens företrädare i
ärendet hävdade uppfattningen, att synpunkter av detta slag måste träda
tillbaka för de viktiga samhälleliga intressen, varom det här är fråga. Jag
tillstyrker alltså, att anordningar träffas för möjliggörande av att det i det
föregående omförmälda området må tagas i anspråk för försöksstationen.
Skulle någon ersättning till Djurgårdskassan föranledas härav, torde denna
fråga sedermera få anmälas för Kungl. Majit.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Uppförande av byggnader för tekniskt-vetenskaplig
forskning under statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av kronor 400,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
417388. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.