Kungl. Majlis proposition nr 162.
1
Nr 162.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dgrtidstillägg
d vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående
pensioner; given Stockholms slott den 7 mars 1941.
Kungl. Majit vill härmed, linder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
7 mars 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Domö:
Jag torde få anmäla ett av direktionen över handelsflottans pensionsanstalt
väckt förslag om dyrtidstillägg å vissa från anstalten utgående pensioner.
Till belysning av spörsmålet må här inledningsvis erinras örn följande.
I proposition den 25 februari 1938, nr 210, angående anslag till sjömanshusen
m. m. föreslog Kungl. Majit riksdagen att, bland annat, godkänna ett
av dåvarande chefen för handelsdepartementet förordat förslag till pensions-
och understödsväsende för sjöfolk ävensom bemyndiga Kungl. Majit
att meddela erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse
med grundlinjerna för samma förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 162.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Sedan riksdagen enligt skrivelse den 3 juni 1938, nr 370, lämnat det sålunda
begärda godkännandet och bemyndigandet, utfärdade Kungl. Majit
den 9 juni 1939 reglemente för handelsflottans pensionsanstalt (nr 413).
Statsmakternas ifrågavarande beslut innebär, att den tidigare av handelsflottans
pensionsanstalt bedrivna pensionsverksamheten för sjömän samordnats
med den på behovsprövning grundade understödsverksamhet, som
idkats av sjömanshusen, till en på försäkringstekniska grunder uppbyggd
pensionering, i dess helhet handhavd av anstalten.
Reglementet, som, ehuru med åtskilliga övergångsbestämmelser, trätt i
kraft den 1 juli 1939, tillerkänner med vissa inskränkningar pensionsrätt åt
varje svensk sjöman, som deltagit i utrikes fart pa svenskt handelsfartyg
och därvid erlagt hyresavgift. I samband därmed bär sjömanshusens utdelning
av årsunderstöd till sjömän upphört och utbetalningen av förut beviljade
sådana understöd trän och med den 1 juli 1939 övertagits av pensionsanstalten.
Bestämmelser i detta syfte hava, förutom i reglementet, meddelats
i en likaledes den 9 juni 1939 (nr 306) utfärdad kungörelse angående
sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m.
För anstaltens sålunda utvidgade verksamhet, som i sin helhet får karaktären
av pensionering, stå till förfogande, utom avkastning av fonder, sjömäns
hyresavgifter, andel i tonavgifterna samt ett årligt statsanslag av
536,000 kronor. Hyresavgifterna bilda, såsom antytts, grundval för det nya
pensionssystemet. Då hyresavgifterna tillförts anstalten först från och med
år 1939, kan emellertid detta nya system endast successivt bringas i tillämpning.
Huvudbestämmelserna i det nya reglementet äro därför i detta sammanhang
av mindre intresse än de övergångsbestämmelser, avseende tiden
till den 1 juli 1944, vilka reglera pensioneringen i det nu förhandenvarande
utgångsläget. . ...
Nämnda övergångsbestämmelser anknyta till de löre omläggningen gällande
pensioneringsbestämmelserna. Sjömän, vilka före den 1 juli 1944
uppnå föreskriven (i vissa fall höjd) pensionsålder, indelas liksom tidigare
efter tjänsteställning i 4 klasser (55 § reglementet). De årliga pensionsbeloppen
äro inom klasserna oförändrat respektive 240, 180, 150 och 13a
kronor för sjömän, som bland annat erlagt hyresavgift för en tid av minst 150
månader (56 § 1 st.). Såsom viss motsvarighet till de tidigare årsunderstöden
från sjömanshusen har införts en reducerad ålderspension för sjömän, som
bland annat erlagt hyresavgift för en tid av minst 120 månader. Årsbeloppen
för reducerad pension äro inom de fyra klasserna lägst respektive 160, 120,
100 och 90 kronor (56 § 2 st.). Årsunderstöden hava därjämte viss motsvarighet
i särskilda invalidpensioner, även såtillvida som i detta fall behovsprövning
bibehållits. Jämväl invalidpensionerna utgå efter klass med
årligt belopp, som högst må motsvara lägsta belopp för reducerad ålderspension
inom respektive klass, minskad med vad som kan tillkomma vederbörande
såsom livränta enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
(58 § jfr 18—22 §§). J .... ,
Pensionen är liksom förut livstidspension utom vad angar fjärde pensionsklassen
— sjömän i manskapsklass — där pensionen i regel utgår intill
fyllda 67 år, från och med vilket år folkpension erhålles, med i motsvarande
mån förhöjt belopp, högst 222 och lägst (reducerad pension) 148 kronor
(
De från sjömanshusen övertagna årsunderstödstagarna hava, även i fall då
de jämte årsunderstöd innehaft pension från anstalten, i regel bibehållits
vid sina understödsförmåner; årsunderstöd för sjömän, som icke därjämte
Kungl. Maj:ts proposition nr 162
3
åtnjuta pension, kunna under givna förutsättningar förhöjas till belopp,
varmed pension må högst utgå inom vederbörandes pensionsklass (52 och
53 §§)o.
I fråga om sjömän, som före den 1 juli 1939 enbart innehaft pension från
anstalten, innebära de nya bestämmelserna ej någon ändring.
I skrivelse den 4 februari 1941 har nu direktionen över handelsflottans
pensionsanstalt hemställt örn bemyndigande för direktionen att under kalenderåret
1941 utbetala dyrtidstillägg å vissa pensioner från anstalten.
Innan direktionen ingår på närmare motivering för detta förslag, hänvisar
direktionen till en i skrivelsen intagen, här återgiven sammanställning över
huru pensioneringen i enlighet med de förenämnda bestämmelserna tedde
sig den 31 december 1940:
Pensionstagare den 31 december 1940.
Grupp Antal
1) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 innehaft både års
understöd
och pension.
a) klass 1: årsbelopp 240 kr. jämte understöd.............. 145
b) » 2: » 180 » » » 145
c) » 3: » 150 » » » 155
d) » 4: » 135 » » » 772 j 217
2) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 innehaft enbart års
understöd.
a) årsbelopp över 120 kr.................................. 437
b) » av 120 kr. och därunder...................... 752 ligg
3) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 blidelats enbart pension.
a) klass 1: årsbelopp 240 kr............................... 228
b) » 2: » 180 » 150
c) » 3: » 150 » 79
d) » 4: » 135 » 438 395
4) Pensionstagare med livsvarig ålderspension enligt 56 § 1 st.
a) klass 1: årsbelopp 240 kr............................... lil
b) » 2: » 180 » 102
c) » 3: » 150 » 117
d) » 4: » 135 » 23 353
5) Pensionstagare med livsvarig ålderspension enligt 56 § 2 st. (redu
cerad
pension).
a) klass 1: årsbelopp lägst 160 kr.......................... 2
b) » 2: » » 120 » 4
c) » 3: » » 100 » 13
d) » 4: » » 90 » 14 33
6) Pensionstagare (i 4:e klass) med ålderspension intill 67 år.
a) enligt 56 § 1 st. och 57 §:
årsbelopp 222 kr..................................... 39
b) enligt 56 § 2 st. och 57 § (reducerad pension):
årsbelopp lägst 148 kr................................ 13 52
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Grupp Antal
7) Pensionstagare nied invalidpension (58 §).
a) klass 1: årsbelopp (högst) 160 kr......................... 1
b) » 2: » » 120 » —
c) » 3: » » 100 » 4
d) » 4: » » 90 » 14 19
Summa antal pensionstagare 3,758.
Direktionen anför härefter följande:
För den nya pensioneringen även i utgångsläget utgjorde det en grundprincip,
att ålderspensionerna skulle lieviljas och bestämmas allenast med
hänsyn till fullgjord sjötjänst i utrikes fart. Samtliga förut angivna pensionstagare,
vilka före den 1 juli 1939 voro årsunderstödstagare vid sjömanshus,
hade emellertid funnits vara i behövande omständigheter jämväl vid
direktionens över pensionsanstalten prövning enligt 52 § reglementet av
vederbörandes pensionsrätt för tid efter den 1 juli 1939. Utom i fråga örn
invaliderna hade beträffande övriga pensionstagare någon sådan prövning
alltså icke ifrågakomma. Med sin kännedom örn förhållandena kunde direktionen
emellertid förutsätta, att samma omständigheter måste föreligga i
varje fall för praktiskt taget alla pensionstagare tillhörande klasserna 3 och
4 samt för en ej ringa del av även härefter kvarstående pensionstagare inom
klasserna 1 och 2 (sjökaptener samt övermaskinister m. fl.).
Det vore uppenbart, att de nu avsevärt höjda levnadskostnaderna komme
att i hög grad förringa betydelsen av pensionerna från anstalten, om dessa
oavsett dyrtiden skulle fortfarande utgå med oförändrade belopp. På grand
av sjömansyrkets särskilda förhållanden vore pensionsåldern satt vida lägre
än för allmänna folkpensionen. Den vore sålunda 55 år inom klass 4,
57 år inom klass 3 och i regel klass 2 (utom övermaskinister) samt 60 år
i klass 1 jämte övermaskinister. Av anstaltens pensionärer hade omkring
1,900 eller cirka 50 procent uppnått eller komme under 1941 att uppnå 67
års ålder. Även örn en del av pensionärerna under 67 år på grund av varaktig
oförmåga till arbete åtnjöte folkpension, torde dock flertalet icke
innehava tilläggspension och komme alltså ej att få sitt försörjningsläge förbättrat
genom de förberedda dyrtidstilläggen å nämnda pensioner. Att
beakta vore även, att efter den 1 juli 1939 inom fjärde klassen beviljade
pensioner från anstalten i regel skulle upphöra, när vederbörande sjöman
inträtt i folkpensionsåldern.
Det hade i detta läge för direktionen framstått som en nödvändighet att
söka finna utväg för att i varje fall för en del av pensionärerna bereda
en tillfällig förbättring i pensionsförmånerna från anstalten. Härvid hade
direktionen även beaktat den visserligen ofrånkomliga men dock icke tillfredsställande
ojämnhet, som i nuvarande utgångsläge utmärkte pensioneringen
och som åskådliggjorts i sammanställningen. Den förbättring av pensionerna,
som genom omläggningen vore avsedd, komme icke de sjömän till
godo, som sedan den 1 juli 1939 ingått och under närmaste tiden framåt inginge
i pensionsåldern. Tvärtom innebure omläggningen just för sjömän
i behövande omständigheter en försämring, i det att dessa tidigare utom
pensionen kunnat erhålla understöd från sjömanshus, en möjlighet som
icke vidare stöde dem öppen. Inom klasserna 1 och 2 vore behovssynpunkten
visserligen mindre framträdande, men sjömännen inom dessa klasser
hade erlagt jämförelsevis mycket högre hyresavgifter, som enligt det nya
systemet skulle ha medfört avsevärt högre pensioner i jämförelse med de
nu utgående inom dessa klasser.
Kungl. Maj.ts proposition nr 162.
5
Främst av finansiella skäl, till vilka direktionen senare återkomme, men
även med hänsyn till de nu anförda synpunkterna, borde den avsedda tillfälliga
förbättringen av pensionerna icke tillgodokomma alla pensionstagare
bos anstalten. Bland dessa funnes, såsom franninge av sammanställningen,
en mest gynnad grupp, nämligen sjömän som bibehållits vid sina före den 1
juli 1939 utgående dubbla förmåner av såväl pension från anstalten som
årsunderstöd från sjömanshus. Denna grupp räknade 1,217 sjömän eller
32.4 procent av hela antalet pensionärer den 31 december 1940. Då dyrtidstillägget
avsåges skola stå i relation till hittillsvarande pension, bleve emellertid
finansiellt sett betydelsen av att denna grupp med de högsta pensionsförmånerna
undantoges större än vad dess relativa antal i och för sig
antydde. Att denna grupp undantoges torde principiellt sett vara försvarligt
och praktiskt sett icke möta större svårigheter. Det kunde visserligen
invändas, att bebovssynpunkten klart gjorde sig gällande för denna grupp,
men avsedd tilläggsförmån kunde under alla förhållanden icke bliva så betydande,
att icke denna grupp ändock erhölle pension till högre belopp än
sammanlagda pensionen och tillägget för respektive klasser inom alla övriga
grupper. Ett direkt särskiljande efter behovssynpunkten vore, även om det
i och för sig skulle vara önskvärt, av praktiska skäl icke möjligt vare sig
inom undantagsgruppen eller övriga grupper.
I fråga örn storleken av dyrtidstillägget å pensionerna anför direktionen:
Direktionen bade ansett skäl tala för att anknyta till de förberedda dyrtidstilläggen
å folkpensionerna. Direktionen ville således föreslå, att tillägget
bestämdes i princip skola motsvara två månadsdelar av årspensionen.
Direktionen hade ansett såsom ej endast praktiskt motiverat utan även sakligt
önskvärt, att minimibelopp för tillägget fastställdes till 20 kronor eller
motsvarande två månadsdelar av en årspension av 120 kronor. Sakligt sett
vore detta i hög grad motiverat därav, att de förutvarande årsunderstödstagarna
i gruppen 2) i sammanställningen, inom vilken grupp det stora flertalet
av pensionärer med pension under 120 kronor hörde hemma, fått sitt
understöd helt olika utmätt, alltefter de ekonomiska möjligheterna för och
det ej sällan i förhållande till andra sjömanshus skiljaktiga bedömandet vid
det sjömanshus, som vederbörande tillhört.
Beredande av dyrtidstillägg med två månadsbelopp, dock minst tillhopa 20
kronor, åt anstaltens pensionärer med undantag för grupp 1) i sammanställningen
skulle innevarande kalenderår kunna beräknas draga en kostnad av
omkring 65,000 kronor.
Beträffande spörsmålet örn finansieringen av de sålunda föreslagna dyrtidstilläggen
anför direktionen följande:
Rörande anstaltens finansiella ställning med hänsyn till pensioneringsverksamheten
funnes i nuvarande övergångsläge icke några säkra hållpunkter.
Därjämte tillkomme en osäkerhetsfaktor beträffande medelstillgången, i det
att anstaltens andel i tonavgifter, i värjo fall icke under nuvarande sjöfartsförhållanden,
läte sig på förhand beräknas. Under budgetåret 1939/40 hade
anstalten tilldelats en andel i tonavgilter av ej mindre än 335,000 kronor.
Detta hade möjliggjorts på grund av då rådande gynnsamma, mera normala
förhållanden och hade för övrigt avsett att delvis täcka viss engångsutgift i
samband med omläggningen. Genom den stora tilldelningen av tonavgifter
hade pensionsfonden nämnda budgetår tillförts ett överskott av cirka 100,000
kronor. Läget vore nu omvänt, och lonavgiftsandelen hade redan för andra
halvåret 1940 nedgått till 100,000 kronor och måste befaras ytterligare kom
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Departements
chefen.
ma att nedgå för innevarande halvår. Genom den erhållna andelen i tonavgifter
för andra halvåret 1940 kunde emellertid detta halvår beräknas hava
lämnat ett överskott å omkring 30,000 kronor. För innevarande halvår torde
däremot av nämnt skäl snarare vara ett emotse ett underskott.
Ehuru utsikterna för även den närmaste framtiden sålunda tedde sig
ovissa, ansåge dock direktionen, som i nuvarande budgetära läge icke ville
påkalla särskilt statsanslag, frågan om dyrtidstillägg till pensionärerna i nu
angivna omfattning vara så betydelsefull, att direktionen ansåge denna fråga
böra nu lösas, i trots av att man, i mån som nu rådande krisläge förlängdes
mera avsevärt, nödgades räkna med minskade reserver för den framtida
pensioneringen. Direktionen föresloge sålunda, att de avsedda dyrtidstilläggen
helt finansierades genom i anspråktagande av anstaltens medel.
Vad angår frågan örn tiden och sättet för dyrtidstilläggens utbetalning anför
slutligen direktionen:
Pensionerna från anstalten skulle enligt reglementet (27 §) utbetalas medelst
postgiroanvisning halvårsvis i efterskott under sista månaden av vartdera
kalenderhalvåret (juni och december). Direktionen föresloge, att de
tillkommande båda månadsbeloppen skulle på enahanda sätt utbetalas, det
ena vid kvartalsskiftet mars—april och det andra vid kvartalsskiftet september—oktober.
Kommerskollegium och statskontoret hava i infordrade utlåtanden den 12
respektive den 21 februari 1941 tillstyrkt bifall till direktionens framställning.
Såsom direktionen över handelsflottans pensionsanstalt framhållit hava de
höjda levnadskostnaderna medfört, att de enligt nuvarande grunder utgående
pensionerna förlorat åtskilligt av sitt värde. Riksdagen har tidigare under
året med hänsyn till de inträdda prisstegringarna medgivit, att dyrtidstilllägg
må utgå å allmänna folkpensioner och invalidunderstöd. Det synes rimligt,
att liknande tillägg tillerkännes pensionstagare hos handelsflottans pensionsanstalt.
Liksom direktionen och på av denna anförda skäl anser jag
emellertid, att härvid böra undantagas de sjömän, som äro bibehållna vid
dem före den 1 juli 1939 tillkommande förmån av såväl pension som understöd.
Beträffande dyrtidstilläggens storlek tillstyrker jag direktionens
förslag. De torde sålunda böra få utgå med eli belopp, motsvarande två
månadsdelar av årspensionen, dock lägst 20 kronor.
Enligt vad i ärendet framgår påkallar finansieringen av dyrtidstilläggen
icke för närvarande något särskilt statsanslag, utan avses ifrågavarande utgifter,
beräknade till sammanlagt omkring 65,000 kronor, helt skola bestridas
av för anstalten tillgängliga medel. Frågans ekonomiska och principiella
räckvidd synes emellertid böra föranleda att den underställes riksdagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att under kalenderåret 1941 dyrtidstillägg må utgå å pensioner
från handelsflottans pensionsanstalt enligt förenämnda
av mig tillstyrkta grunder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 162-
7
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.