Kungl. \faj:ts proposition Nr 15 7.
1
Nr 157.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående prästs avlöning
under tjänstledighet i vissa fall m. lii.; given Stockholms
slott den 28 februari 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Edgar Rosander.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
februari 1941.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning inom försvars- och ecklesiastikdepartementen
anmäler t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Rosander,
fråga örn prästs avlöning under tjänstledighet i vissa fall m. m. och anför
därvid följande:
De präster, örn vilka här är fråga, utgöras i första rummet av det ordinarie
och det extra ordinarie prästerskapet i de territoriella församlingarna men
därjämte av stifts- och kontraktsadjunkter. De ordinarie (kyrkoherdar och
komministrar) och de extra ordinarie (kyrkoadjunkter, vakansvikarier och
pastoratsadjunkter) församlingsprästernas avlöningsförhållanden äro i huvudsak
bestämda i 1910 års lag örn reglering av prästerskapets avlöning och
vissa därtill anslutna, speciella lagar (örn provisorisk tilläggslön, dyrtidstillBihang
till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 151. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr löl.
lägg m. lii.) samt i reglementet den 15 februari 1935 (nr 17) för prästerskapets
avlöning. Sistnämnda författning innehåller även vissa avlöningsföreskrifter
beträffande stifts- och kontraktsadjunktema, men de grundläggande
bestämmelserna om dessa senares löneförmåner återfinnas i särskilda av
Kungl. Maj:t, med stöd av stadgande i 6 § andra stycket 5) lagen den 30
augusti 1932 (nr 404) örn kyrkofond, tid efter annan meddelade beslut angående
anställande av dylika präster inom de särskilda stiften.
Enligt stadgande!! i 12—15 §§ prästlöneregleringslagen äger varje såsom
adjunkt (pastoratsadjunkt) tjänstgörande extra ordinarie församlingspräst
åtnjuta dels ur kyrkofonden årligt arvode, dels ock —- för de vanligaste fallen
—• av den ordinarie präst, som pastoratsadjunkten såsom ämbetsbitråde
i tjänsten biträder eller vars tjänst han såsom vikarie uppehåller, antingen
bostad och vivre in natura eller gottgörelse i penningar för sådan förmån
ävensom skjuts i tjänsteärenden och, vid vikariatsförordnande, vikariearvode.
I förenämnda avlöningsreglemente är pastoratsadjunktens arvode bestämt
till 1 200 kronor för år jämte 60 kronor i bidrag för visst fall till familjepensionskostnad
samt två ålderstillägg å 300 kronor vartdera. Därjämte
åtnjuter pastoratsadjunkten ett provisoriskt tilläggsarvode å 600 kronor
för år ävensom dyrtidstillägg samt i vissa fall ödebygdstillägg. Ifrågakommande
gottgörelse för bostad och vivre fastställes till beloppet av domkapitlet
för varje särskilt fall med hänsyn till levnadskostnaderna å orten.
Utöver förberörda stadganden i prästlöneregleringslagen örn ordinarie
prästs skyldighet att gälda vissa av vikarierande adjunkts löneförmåner
och i 16 § intaget motsvarande stadgande för fall av vikariatsförordnande
för annan ordinarie präst innehöll nämnda lag i sin ursprungliga lydelse
icke några bestämmelser i fråga om de ordinarie församlingsprästernas avlöningsförhållanden
vid tjänstledighet. I en genom lag den 6 september
1939 (nr 630) införd tilläggsbestämmelse i lagen, 16 a §, är dock numera
föreskrivet, att ordinarie präst under tjänstledighet skall vara pliktig att för
särskilda fall, utöver vad han har att gälda för vikaries avlönande, vidkännas
avdrag å sina löneförmåner, på sätt av Kungl. Majit bestämmes. I avlöningsreglementet
för prästerskapet finnas emellertid för närvarande meddelade
en del, för normala fall gällande, mera uttryckliga bestämmelser rörande
ordinarie prästs löneförmåner under tjänstledighet. Sålunda är i 2 kap.
6 § 2—4 mom. reglementet stadgat, att ordinarie präst vid all tjänstledighet
— med visst särskilt bestämt undantag — är berättigad att tillgodonjuta
de honom vid tjänsten tillkommande löneförmånerna med avdrag för
vad han jämlikt nyss angivna stadganden i prästlöneregleringslagen skall
vara skyldig alt gälda för vikaries avlönande. Härvid skall vikariearvodet
beräknas till 5 procent av den tjänstlediges reglerade lön och provisoriska
tilläggslön. Vid längre tids tjänstledighet, mer än nio av tolv på
varandra följande månader, må vikariearvodet dock, efter bestämmande av
Kungl. Majit för varje särskilt fall, kunna beräknas till högre belopp.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
3
Kyrkoadjunkt (ständig adjunkt) äger enligt 14 § 3 moni. prästlöneregleringslagen
åtnjuta dels av Kungl. Maj:t i löneregleringsresolution bestämt
årligt arvode (i regel 1 800—2 500 kronor), dels ersättning för bostad
och vivre. Enligt särskilda bestämmelser tillkomma honom därjämte två ålderstillägg
å 300 kronor vartdera, s. k. nådårstillägg samt provisoriskt tillläggsarvode
å 900 kronor för år och dyrtidstillägg ävensom i förekommande
fall ödebygdstillägg (se avlöningsreglementet för prästerskapet 2 kap. 3 §).
Bostads- och vivreersättningen fastställes till sitt belopp, liksom för pastoratsadjunkt,
av domkapitlet. — Vakansvikarie uppbär jämlikt 2 kap.
14 § avlöningsreglementet av Kungl. Majit för ettvart fall bestämda (i
regel samtliga med den uppehållna vakanta befattningen förenade) löneförmåner.
— Här omnämnda två kategorier extra ordinarie församlingspräster,
vilkas löneförmåner i likhet med ordinarie prästs huvudsakligen gäldas av
vederbörande pastorat medels tillgängliga avlöningstillgångar och församlingsavgifter,
jämställas enligt avlöningsreglementet (2 kap. 6 § 2—5 morn.)
i avseende å avlöningsförhållandena vid tjänstledighet i allmänhet helt med
de ordinarie prästerliga befattningshavarna. Endast i fråga om de prästerliga
löneförmånerna vid tjänstledighet för fullgörande av särskild militär
tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell
mobilisering ha för kyrkoadjunkterna och vakansvikarierna meddelats
vissa speciella bestämmelser genom kungörelse den 12 april 1940 (nr 228),
vartill jag strax vill återkomma.
Vad pastoratsadjunkterna angår, äro dessas rätt till avlöning
över huvud taget, på sätt framgår av de liärförut åberopade stadgande^
i prästlöneregleringslagen, helt beroende av att de fullgöra prästerlig
tjänstgöring. Blott för det fall att pastoratsadjunkten på grund av styrkt
sjukdom eller för fullgörande av militär tjänstgöring, som nyss omnämnts, är
urståndsatt att mottaga eller uppehålla prästerligt förordnande, äger han
jämlikt särskilda under senare tid tillkomna stadganden i 12 och 14 §§ prästlöneregleringslagen
åtnjuta visst arvode ur kyrkofonden. De närmare bestämmelserna
örn dylikt arvode för fall av sjukdom (sjukledighetsarvode) äro
meddelade i 2 kap. 7 och 9 §§ avlöningsreglementet för prästerskapet. I enlighet
med dessa bestämmelser utgår sjukledighetsarvode med belopp, motsvarande
pastoratsadjunkten eljest tillkommande adjunktsarvode och provisoriskt
tilläggsarvode jämte därå belöpande dyrtidstillägg, men må uppbäras
endast för en sammanlagd tid av högst 730 dagar under loppet av fem år.
Om pastoratsadjunkts prästerliga löneförmåner vid fullgörande av militär
tjänstgöring, som här avses, stadgas närmare i förberörda kungörelse
1940:228. Beträffande grunderna för den i denna kungörelse bestämda
avlöningsregleringen torde få hänvisas till redogörelsen härför i propositionen
1940:55 till lagtima riksdagen och lill riksdagens i anledning därav i
.skrivelse nr 113 meddelade beslut.
Enligt nämnda kungörelse äger pastoratsadjunkt vid värnpliktstjänsl -
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
göring i anledning av försvarsberedskapen eller mobiliseringen åtnjuta ett
särskilt prästerligt arvode till enahanda belopp som förenämnt sjukledighetsarvode,
men utan tidsbegränsning såsom för detta senare är bestämt.
Tjänstgör pastoratsadjunkten såsom konstituerad landstormsofficer eller beställningshavare
i försvarsväsendets reserver (reservstater), äger han — i
enlighet med den för civilstatens och andra befattningshavare tillämpade
s. k. minimiregeln — månatligen såsom präst, om hans militära lön understiger
hans prästerliga avlöning vid tjänstgöring såsom pastoratsadjunkt,
uppbära en arvodesfyllnad lika med skillnaden mellan nämnda löneförmåner.
Såsom landstormsofficer eller beställningshavare, som nyss nämnts,
tjänstgörande kyrkoadjunkt eller vakansvikarie är enligt samma kungörelse
pliktig att under dylik tjänstgöring avstå — med undantag beträffande
vakansvikarie för vissa förmåner — samtliga med hans prästerliga förordnande
förenade kontanta löneförmåner, men är härvid för fall av avlöningsminskning
berättigad till månatlig arvodesfyllnad såsom präst, motsvarande
skillnaden mellan hans militära och prästerliga löneförmåner. Denna
arvodesfyllnad skall enligt kungörelsen, liksom särskilt arvode, respektive
arvodesfyllnad till pastoratsadjunkt, bestridas ur kyrkofonden.
Enligt den för stifts- och kontraktsadjunkterna för närvarande
gällande regleringen åtnjuter envar av dessa dels arvode av 3 400
kronor för år jämte 300 kronor årligen i ålderstillägg efter fem, respektive
tio års prästerlig tjänstgöring och dyrtidstillägg efter de grunder, som gälla
för kyrkoadjunkt, dels bostads- och vivreersättning med tills vidare 3 000
kronor för år samt i vissa fall ödebygdstillägg. Stiftsadjunkterna, till ett
sammanlagt antal av 32 fördelade över hela riket, biträda församlingarnas
prästerskap inom respektive stift med ungdoms- och sjömansvård samt kyrkligt
arbete av frivillig art, medan kontraktsadjunkterna, inalles 5, vilkas
tjänstgöring är förlagd uteslutande till de tre Lappmarks-kontrakten och det
nordligaste Norrbottens-kontraktet av Luleå stift, biträda inom därvarande
vidsträckta församlingar med det församlingsmässiga arbetet mera i allmänhet.
Av stiftsadjunkterna äro nu 4 placerade i vartdera av Lunds och Luleå
stift, 3 i vartdera av Uppsala, Linköpings, Skara, Växjö och Göteborgs, 2 i
vartdera av Strängnäs, Västerås, Karlstads och Härnösands samt 1 i Visby
stift. Jämlikt de av Kungl. Majit för anställandet av här ifrågavarande präster
meddelade särskilda bestämmelserna må stifts- eller kontraktsadjunkt
regelmässigt icke jämte detta sitt förordnande innehava annan tjänst eller
förordnande å annan befattning. För kontraktsadjunkterna är tillika föreskrivet,
att, därest domkapitlet likväl för särskilt fall skulle finna sig nödsakat
att förordna dylik präst till ämbetsbiträde åt eller vikarie för ordinarie
prästerlig befattningshavare, kontraktsadjunkten skall under tiden för
sådant förordnande avstå samtliga sina med kontraktsadjunktsförordnandet
förenade löneförmåner. I överensstämmelse med vad sålunda stadgats, gäller
även i övrigt för såväl stifts- som kontraktsadjunkterna, att de — i lik
-
Kungl. Majlis proposition Nr 157.
5
het med vad tidigare beträffande pastoratsadjunkterna angivits — äga åtnjuta
dem med förordnandet å befattningen tillerkända löneförmåner allenast
under förutsättning att de fullgöra tjänstgöring i samma befattning.
Genom bestämmelse i 2 kap. 8 § avlöningsreglementet för prästerskapet samt
i förut omnämnda kungörelse 1940:228 har dock extra ordinarie präst,
som innehar förordnande såsom stifts- eller kontraktsadjunkt, berättigats
att under enahanda förutsättningar, som äro för pastoratsadjunkt stadgade,
vid sjukdom och under fullgörande av särskild militär tjänstgöring erhålla
sjukledighetsarvode, respektive särskilt prästerligt arvode eller arvodesfyllnad
med belopp, motsvarande vad han såsom pastoratsadjunkt för motsvarande
fall skulle ägt åtnjuta.
Under hänvisning till de för härförut berörda extra ordinarie präster
genom kungörelsen 1940: 228 meddelade bestämmelserna angående deras
prästerliga avlöning under fullgörande av viss militär tjänstgöring har biskopen
T. Ysander i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 maj 1940 hemställt örn
meddelande av motsvarande bestämmelser angående såväl dessa extra ordinarie
prästmäns som ordinarie prästers löneförmåner, då de tjänstgöra såsom
»militärpastorer» (fältpräster) och därvid äga uppbära krigslön enligt
gällande krigsavlöningsbestämmelser. Härjämte ha stiftsadjunkterna E.
Broberg, S. Norrby m. fl. den 18 december 1940 hos Kungl. Maj:t anhållit om
sådan ändring i bestämmelserna örn stifts- och kontraktsadjunkters löneförmåner
vid sjukdom och under fullgörande av förut berörda särskilda militära
tjänstgöring, att beträffande dem komme att gälla vad i sådant hänseende
är för kyrkoadjunkter stadgat, över dessa framställningar lia kammarkollegiet
och statskontoret, efter hörande av arméförvaltningens civila
departement, den 25 januari 1941 avgivit gemensamt underdånigt utlåtande,
innefattande tillika förslag om utsträckning av de för kyrkoadjunkt och
vakansvikarie enligt kungörelsen 1940: 228 gällande bestämmelsernas tilllämplighet
till att gälla jämväl ordinarie präster. Härefter har statens krisrevision
yttrat sig.
De spörsmål, som härmed upptagits till behandling, avse alltså
dels nya bestämmelser till reglering av
1) extra ordinarie prästs avlöning vid tjänstgöring såsom fältpräst samt
2) ordinarie prästs avlöning såväl vid tjänstgöring såsom konstituerad
landstormsofficer eller beställningshavare i försvarsväsendets reserver (reservstater)
som även vid tjänstgöring såsom fältpräst,
dels ock ändrade bestämmelser rörande
3) stifts- och kontraktsadjunkts avlöning vid sjukledighet och under fullgörande
av särskild militär tjänstgöring.
6
Kungl. Maj:ts proposition A’r 157.
1. Extra ordinarie prästs avlöning vid tjänstgöring såsom fältpräst.
Enligt vad arméförvaltningens civila departement i denna fråga upplyst,
kunde under nu rådande förhållanden civil befattningshavare i särskilda
fall fullgöra viss honom åvilande militär tjänstgöring utan att därför behöva
åtnjuta tjänstledighet från sin civila befattning. Ävenså kunde det i
fall, där trupper läge spridda, ur kostnadssynpunkt ställa sig för statsverket
fördelaktigare att för uppehållande av vissa befattningar vid de militära
förbanden träffa annan anordning än som enligt vederbörliga planer förutsattes.
Med hänsyn härtill hade ock Kungl. Majit genom den 8 november
1940 utfärdade föreskrifter förordnat, bland annat, att det skulle ankomma
på arméförvaltningens civila departement att, örn militär chef funne göromål,
som eljest åvilade innehavare av i vederbörlig plan upptagen civil befattning,
kunna på för statsverket fördelaktigare sätt fullgöras i annan ordning
än sålunda planenligt vore förutsatt, i varje dylikt fall fastställa den
ersättning, som för göromålens fullgörande borde utgå.
I anslutning härtill ifrågasatte civila departementet, huruvida icke militärpastor,
som jämte sin militära tjänstgöring kunde uppehålla sin civila prästsyssla,
borde hemförlovas från honom eljest åvilande militär tjänstgöring
och i stället av vederbörande militäre chef vid varje särskilt tillfälle inkallas
till att mot av civila departementet fastställd ersättning fullgöra på honom
ankommande göromål.
Kammarkollegiet och statskontoret lia för sin del förordat, att tjänstgöring
såsom »militärpastor» med krigsavlöning måtte i förevarande hänseende
jämställas med förutnämnd tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer
m. m. Härvid borde dock prästen, på det minskning i hans
löneinkomster icke skulle uppstå, få vid den s. k. minimiregelns tillämpning
tillgodoräkna sig det honom såsom militärpastor tillkommande fredsarvodet,
vilket arvode han vid åtnjutande av krigslön för militärpastorsbefattningen
torde vara skyldig avstå. Ämbetsverken tillstyrkte därjämte av arméförvaltningens
civila departement föreslagen anordning för det fall att prästen
i fråga jämte fullgörandet av sin militära prästtjänstgöring kunde uppehålla
sin civila prästerliga befattning.
Mot vad kammarkollegiet och statskontoret sålunda förordat har statens
krisrevision förklarat sig vilja göra erinran endast i fråga örn förslaget, att
för militärpastor skulle vid minimiregelns tillämpning få från dennes krigslön
avdragas för hans befattning fastställt fredsarvode. Framställningar om
dylik avräkning från krigslön hade tidigare, såsom i fråga om avlöning eller
pension, som gymnastiklärare ägt uppbära i egenskap av officer å övergångsstat
eller i reserven, varit föremål för Kungl. Majlis prövning men
lämnats utan bifall (Kungl. Maj:ts beslut den 26 juli och 25 oktober 1940 å
ansökningar av kaptenerna J. E. M. Danckwardt, S. Hanson och V. H. Lind
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
7
ström). Krisrevisionen har fördenskull ansett, att ej heller militärpastor
borde medgivas rätt till avräkning i sådant hänseende.
Det synes mig följdriktigt, att de bestämmelser, som i kungörelsen 1940: Departements
•
g •• chef CTis
228 meddelats rörande extra ordinarie prästmans avlöning såsom präst
under tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer eller beställningshavare
i försvarsväsendets reserver (reservstater) i anledning av förstärkt
försvarsberedskap eller partiell mobilisering, utsträckas att gälla även för det
fall, att prästen tjänstgör såsom fältpräst och därvid åtnjuter krigslön enligt
gällande krigsavlöningsbestämmelser. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna
förutsätter jag, att präst varom här är fråga, som jämte fullgörande
av på honom ankommande militära göromål kan fortsätta att uppehålla
sin civila prästerliga tjänstgöring, på sätt av arméförvaltningens civila
departement ifrågasatts hemförlovas från honom åvilande militär tjänstgöring
och vid tillfällig inkallelse erhåller särskild härför avpassad ersättning.
Beträffande frågan örn rätt för fältpräst att vid bestämmandet av storleken
av ifrågakommande civil prästerlig arvodesfyllnad få sig tillgodoräknad militär
löneförmån, som han ägt uppbära, därest han ej åtnjöte krigsavlöning,
ansluter jag mig till den av statens krisrevision uttalade meningen, att sådan
rätt ej bör beviljas.
2. Ordinarie prästs avlöning vid tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer
m. m.
Såsom förut nämnts, lia kammarkollegiet och statskontoret i sitt utlåtande
föreslagit, att de för kyrkoadjunkter och vakansvikarier gällande bestämmelserna
i kungörelsen 1940: 228 skola bli tillämpliga jämväl beträffande
ordinarie präster. Samma skäl, som ansetts föreligga för reducering av extra
ordinarie prästs löneinkomster vid förening av civil prästerlig och militär
tjänst, måste enligt ämbetsverkens mening utan tvekan anses föreligga, därest
den militärtjänstgörande prästen är ordinarie.
Biskopen Ysander, som i sin framställning föreslagit, att bestämmelserna
i 1940 års kungörelse skulle utsträckas att gälla jämväl för de fall att extra
ordinarie eller ordinarie präst, vilken fullgjorde tjänstgöring såsom »militärpastor»,
uppbure krigsavlöning, har härvid ifrågasatt, att den reducering
av löneförmånerna, som för sådant fall erfordras, skall företagas å den militära
avlöningen.
Arméförvaltningens civila departement har i anledning härav erinrat örn
att principen enligt den i förevarande fall tillämpade s. k. minimiregeln
hittills varit, att den civile tjänstemannen i första hand hade att avstå samtliga
med sin civila befattning förenade löneförmåner men, när den militära
lönen understege den civila, ägde rätt att av den senare utfå skillnaden. Med
8
Kungl. Maj:ts proposition Kr 157.
hänsyn härtill har civila departementet ansett, att ifrågasatt beskärning av
prästs löneförmåner bör ske å den civila prästerliga avlöningen.
Kammarkollegiet och statskontoret, som biträtt framställningen örn ifrågavarande
avlöningsbestämmelsers tillämpning jämväl med avseende å ordinarie
präst, som är militärpastor, lia därvid anslutit sig till vad arméförvaltningens
civila departement härutinnan anfört. Enligt ämbetsverkens förslag
skulle även ordinarie präst för sådant fall äga rätt att vid lönefyllnadens
bestämmande få tillgodoräkna sig militärpastors fredsarvode.
Beträffande den av statens krisrevision gentemot sistnämnda förslag gjorda
erinran torde få hänvisas till den härförut lämnade redogörelsen.
I fråga om förutsättningarna för de sålunda föreslagna bestämmelsernas
tillämpning redan med avseende å nuvarande ordinarie prästerliga befattningshavare
ha kammarkollegiet och statskontoret anfört, bland annat, följande:
Vid
tiden för utfärdandet av 1940 års kungörelse bade med avseende å
avlöningen för de i civila avlöningsreglementena avsedda tjänstemännen
samt vissa lärare vid högre kommunala skolor och folkskolor med flera
vid tjänstledighet för här ifrågavarande militärtjänstgöring gällt kungörelserna
1939: 967—969. Enligt dessa skulle ordinarie tjänsteman, som fullgjorde
tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer vara skyldig avsta
samtliga på tjänstledighetstiden belöpande avlöningsförmåner vid den civila
befattningen. Bestämmelserna örn tjänstledighetsavdrag i civila avlöningsreglementet
hade nämligen ansetts innebära, att det s. k. B-avdraget vid
tjänstledighet för tjänstgöring som konstituerad landstormsofficer avsåge
endast ledighet för genomgående av vissa i fredstid anordnade kurser och
övningar, vadan tjänsteman, som i nyssnämnda egenskap eljest inkallades
till militär tjänstgöring, enligt nämnda bestämmelser hade att avstå hela
avlöningen.
Däremot hade (se propositionen 1939: 72 till urtima riksdagen, sid. 7—11)
med hänsyn till nyssnämnda bestämmelser örn tjänstledighetsavdrag dåvarande
ordinarie tjänstemän icke ansetts kunna underkastas skyldighet att
för tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat
eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren avstå större
del av lönen än B-avdraget. För befattningshavare åter, som framdeles vunne
ordinarie anställning, hade avsetts att efter ytterligare utredning genomföra
ändrade bestämmelser.
Sedan Kungl. Maj:t i proposition 1940: 144 till lagtima riksdagen framlagt
förslag i nyss angivet syfte, hade emellertid riksdagen (skrivelse nr 209) anfört,
att ur såväl rättvise- som statsfinansiella synpunkter starka skäl talade
för att jämväl dåvarande ordinarie tjänstemän underkastades minimiregelns
tillämpning. Förarbetena till civila avlöningsreglementet syntes riksdagen
ock giva vid handen, att bestämmelserna i reglementets 13 § 2 mom. örn
B-avdrag för tid, varunder befattningshavare fullgjorde honom såsom beställningshavare
i reserven, å reservstat eller å övergångsstat åliggande tjänstgöring,
närmast utformats med tanke på sådan tjänstgöring, som vederbörande
under normala förhållanden hade att författningsenligt fullgöra
för att kunna bibehålla sin anställning vid försvaret, men däremot icke avsåge
att reglera avlöningsförmånerna under en försvarsberedskap av den
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
omfattning, som nu genomförts. Under sådana omständigheter syntes riksdagen
hinder icke föreligga att nu utsträcka minimiregelns tillämpning till
ordinarie befattningshavare, som redan innehade ordinarie tjänst.
Bestämmelser i anslutning härtill hade utfärdats genom kungörelsen
1940: 470.
Vad det ordinarie prästerskapet anginge, erinrade ämbetsverken örn den år
1939 i prästlöneregleringslagen införda tilläggsbestämmelsen 16 a §. Ehuru
denna lagbestämmelse närmast syntes åsyfta att avhjälpa den med den tidigare
ordningen förbundna olägenheten, att för särskilda fall avpassade tjänstledighetsavdrag
icke kunde föreskrivas för ordinarie präster i annan form än
genom förhöjda vikariearvoden (se första lagutskottets utlåtande 1939: 21,
sid. 5 och 6), torde emellertid bestämmelsen jämväl få anses lia den innebörden,
att ordinarie präst vore skyldig att även under kortare tjänstledighet
än nio månader enligt Kungl. Maj:ts bestämmande av sin lön avstå större
belopp än vad som erfordrades till vikaries avlönande.
I anslutning härtill och med hänvisning i tillämpliga delar till de skäl,
riksdagen anfört beträffande ordinarie civilstatstjänstemäns skyldighet att
vid militär tjänstgöring avstå sina löneförmåner, lia ämbetsverken förklarat
sig anse, att nuvarande ordinarie präster både kunna och böra förpliktas
att vid tjänstledighet för militär eller militärprästerlig tjänstgöring av här
herört slag avstå med sin civila prästbefattning förenade kontanta löneförmåner,
i den mån dessa icke överstiga erhållen krigsavlöning.
Slutligen lia ämbetsverken, under erinran om att enligt nuvarande bestämmelser
i kungörelsen 1940: 228 ej blott arvode och arvodesfyllnad åt pastoratsadjunkt
utan även arvodesfyllnad åt kyrkoadjunkt och vakansvikarie
skall utgå ur kyrkofonden, framhållit, att, eftersom såväl ordinarie präst som
kyrkoadjunkt och vakansvikarie uppbära sin huvudsakliga civila prästerliga
avlöning av vederbörande pastorat och deras löneförmåner vid vanlig tjänstledighet
jämväl utgå av sådan pastoratslön, så bör ock här ifrågakommande
löne- och arvodesfyllnad utgå av samma avlöningsmedel.
Mot förslaget att ordinarie präst skall förpliktas att i likhet med kyrko- Departementsadjunkt
och vakansvikarie under viss militär tjänstgöring avstå sina kon- chelentänta
löneförmåner vid den civila prästbefattningen med rätt allenast till
viss lönefyllnad, för det fall att den militära lönen understiger den civila
prästerliga, kunna naturligtvis — nied hänsyn till hittills i praxis för sådan
präst vid tjänstledighet regelmässigt tillämpade avdragsregler — vissa invändningar
resas. Då det emellertid utan tvekan måste anses högst otillfredsställande,
att en befattningshavare skall äga uppbära praktiskt taget
två löner av allmänna medel, och då bestämmelser örn skvldighet att avstå
civila löneförmåner redan vunnit tillämpning för ordinarie civilstatstjänstemän
och lärare, finner jag likväl den föreslagna regleringen böra komma
till stånd. I fråga örn metoden i förevarande fall för de blivande lönereduceringarna
ansluter jag mig till vad arméförvaltningens civila departement
föreslagit ävensom, på sätt jag redan beträffande pasloratsadjunktcrna utliihang
till riksdagens protokoll lim. 1 sami. Nr 157. 2
IQ Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
talat, till vad statens krisrevision anmärkt. I likhet med kammarkollegiet
och statskontoret anser jag regleringen böra gälla även nuvarande ordinarie
präster. Däremot kan jag icke biträda ämbetsverkens förslag vare
sig att lönefyllnad åt ordinarie präst eller alt arvodesfyllnad åt kyrkoadjunkt
eller vakansvikarie skall gäldas av pastoratet. Dylik avlöning
synes icke kunna betraktas såsom sådan löneförmån, som vederbörande
präst eljest vid tjänstledighet berättigas behålla. Prästen övergår v id
här ifrågakommande tjänstledighet från sin församlingstjänst till att omedelbart
i statens tjänst bestrida andra särskilda — militära eller prästerliga —
göromål. Det kan för den skull icke anses skäligt, att kostnaden härför pålägges
pastoratet. En viss förenkling i regleringen vinnes dessutom genom
att samtliga förevarande speciella löneförmåner bestridas ur kyrkofonden.
Någon obehörig vinst för pastoratet behöver icke genom en dylik reglering
befaras uppkomma. Jämlikt gällande bestämmelser örn upprättande av a\-räkningslängd med kyrkofonden komma de i ett pastorat i följd av tjänstledigheten
besparade avlöningsmedel, vilka icke åtgå för vikaries avlönande,
att av stiftsnämnden upptagas i avräkningen mellan pastoratet och fonden
för påföljande kalenderår (se reglementet den 15 februari 1935, nr 18, för
ecklesiastik medelsförvaltning 1 kap. 2 § andra stycket, punkt 5).
3. Stifts- oell kontraktsadjunkts avlöning vid sjukledighet och under fullgörande
av särskild militär tjänstgöring.
I den av stiftsadjunkterna Broberg, Norrby m. fl. gjorda framställningen
har, bland annat, följande framhållits:
En stiftsadjunkt, med vilken kontraktsadjunkt i tillämpliga delar jämställdes,
vore i regel en präst med flera års föregående tjänstgöring. Hältten
av de nuvarande stiftsadjunkterna hade 7—14 tjänsteår och de flesta av dem
hade familj att försörja. Flera hade lämnat tidigare innehavd ordinarie befattning
såsom komminister och de allra flesta av dem torde, örn de ej åtagit
sig tjänsten såsom stiftsadjunkt, nu varit ordinarie präst eller i varje fall
kyrkoadjunkt. Att stiftsadjunktstjänst i jämförelse med pastorats- och kyrkoadjunktstjänst
ansetts såsom mera kvalificerad, franninge av därmed förbundna
löneförmåner. Vid inkallelse till militärtjänstgöring linge enligt nuvarande
reglering en stiftsadjunkt avstå förhållandevis större del av sin avlöning
än andra, såväl ordinarie som extra ordinarie präster, vilket syntes
föga rättvist. Så som regleringen nu vore, hotades de till militärtjänst inkallade
stiftsadjunkterna av ekonomisk misär. En stiftsadjunkt, som hade hustru
och tre barn, hade exempelvis år 1940 under åtta månaders militärtjänstgöring
fått i avlöning såsom präst uppbära inalles 234 kronor för månad.
Jämväl bestämmelserna om sjukledighetsarvode innebure en obillighet mot
stiftsadjunkterna. På varje punkt, både i fråga örn tjänstens art och lönebehov,
vore ett jämställande av stiftsadjunkt och pastoratsadjunkt orimligt.
Det syntes för den skull inkonsekvent, att skillnaden i de båda tjänsternas
normala löneförmåner icke finge gälla även i fråga örn sjukledighetsarvode
Kungl. Maj:ts proposition Kr 157.
11
och arvode vid här berörd militärtjänstgöring. Stiftsadjunkt borde i dessa
hänseenden jämställas åtminstone med kyrkoadjunkt, på sätt redan gällde
beträffande dyrtidstillägg. En ändring i regleringen i enlighet med vad påyrkats
koinme icke att innebära någon utgiftsökning för kyrkofonden i dess
helhet, enär i de avsedda fallen någon vikarie för stiftsadjunkten icke kunde
förordnas.
Kammarkollegiet och statskontoret ha i princip tillstyrkt den förevarande
framställningen.
Stifts- och kontraktsadjunktsinstitutionen torde numera lia utvecklats därhän,
att densamma kunde sägas utgöra en tämligen fast och stadigvarande
organisation inom den svenska kyrkan. Dessa adjunkter torde i fråga örn
arbetets omfattning, självständighet och ansvar intaga en ställning fullt jämförlig
med kyrkoadjunkternas, under det pastoratsadjunkterna vore mera
personliga biträden åt församlingsprästerskapet. Arbetets art torde också
kräva särskilda kvalifikationer av befattningarnas innehavare och av dem
fordra större erfarenhet i det prästerliga arbetet än vad pastoratsadjunkterna
gemenligen besutte. Till stiftsadjunkt torde i allmänhet förordnas präst,
sorn först genom tjänstgöring såsom pastoratsadjunkt eller till och med i
högre befattning förvärvat erfarenhet med avseende å det prästerliga arbetet.
Avlöningsförmånerna för stifts- och kontraktsadjunkterna vore också betydligt
större än pastoratsadjunkternas och uppginge till belopp, som motsvarade
de högst avlönade kyrkoadjunkternas. På grund av nu angivna förhållanden
torde det få anses icke billigt och rättvist, att stifts- och kontraktsadjunkt
vid tjänstledighet på grund av sjukdom icke skulle uppbära högre avlöning
än pastoratsadjunkt.
Därest bestämmelserna örn löneavdrag för kyrkoadjunkt tillämpades å
stifts- och kontraktsadjunkter, skulle de senare få avstå 5 procent av dels
arvodet, dels den del av ersättningen för bostad och vivre, som utgjorde
vivreersättning. Därjämte torde stifts- och kontraktsadjunkt böra avstå
hela bostads- och vivreersättningen. Kyrkoadjunkt vore visserligen berättigad
behålla denna ersättning men vore å andra sidan skyldig att tillhandahålla
sin vikarie sådan ersättning, vadan kyrkoadjunkten vid tjänstledighet i realiteten
ginge miste örn ersättningen för bostad och vivre. Med beräkning av
vivreersättningen för stiftsadjunkt till 1 800 kronor komme tjänstledighetsavdraget
att uppgå till .8 000 + 5/100 (3 400 + 1 800) = 3 260 kronor eller
— oberäknat eventuella ålderstillägg — till i runt tal hälften av adjunktens
sammanlagda löneinkomster. Ämbetsverken ansåge ett dylikt sjukledighetsavdrag
under föreliggande förhållanden skäligt. I likhet med vad som gällde
för ordinarie präst och kyrkoadjunkt, syntes emellertid stifts- och kontraktsadjunkt
böra vid längre tids tjänstledighet kunna förpliktas avstå större belopp
av sina löneförmåner än vad sålunda föreslagits.
Vad anginge ifrågavarande prästmäns ersättning under militärtjänstgöring
hade, på sålt framginge av propositionen 1940: 55, av vissa domkapitel
framhållits, att stifts- och kontraktsadjunkter under dylik tjänstgöring
borde erhålla högre löneförmåner än pastoratsadjunkter. Under uttalande
av att vissa skill kunde anföras för denna ståndpunkt, hade emellertid
departementschefen förklarat sig icke kunna då tillstyrka en sådan differentiering,
enär detta skulle innebära ett avsteg från de principer, som gällde
inom det prästerliga avlöningsväsendet. Därest emellertid ämbetsverkens förslag
rörande sjukledighetsarvode för stifts- oell kontraktsadjunkt bifölles,
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
Departements
chejen.
syntes i enlighet med den princip, som läge till grund för fastställandet av
prästerna tillkommande arvode under militärtjänstgöring, sådant arvode
böra vid värnpliktstjänstgöring utgå med ett belopp motsvarande det föreslagna
sjukledighetsarvodet samt prästen vid tjänstgöring såsom konstituerad
landstormsofficer eller reservofficer bekomma arvodesfyllnad lika med skill''
naden mellan avlöningen från försvarsväsendet och hans sammanlagda löneförmåner
såsom stifts- eller kontraktsadjunkt.
- Det torde vara obestridligt, att stifts- och kontraktsadjunkterna representera
en väl kvalificerad grupp präster. Anordningen med anställande av
stifts- och kontraktsadjunkter kan väl också sägas numera ha, på sätt
även av kammarkollegiet och statskontoret framhållits, utvecklats till en
förhållandevis fast kyrklig institution. Det torde för den skull, örn den föreslagna
regleringen kunnat bedömas fristående, möjligen varit försvarligt att
företaga en stabilisering av dessa prästers tjänsteförhållanden med därmed
följande förbättring i här berörda avlöningshänseenden. Då jag emellertid
anser mig icke för närvarande böra biträda vad i den gjorda framställningen
föreslagits och av ämbetsverken tillstyrkts, har jag härtill föranletts
närmast av det förhållandet, att ett ställningstagande till fragan har större
räckvidd än den föreliggande utredningen ger vid handen. En ändring a\
bestämmelserna om sjukledighetsarvode och arvodesersättning vid militärtjänstgöring,
på sätt nu påyrkats, komme givetvis att innebära ett ståndpunktstagande
till en principiellt genomförd differentiering beträffande stiftsoch
kontraktsadjunkterna gentemot andra extra ordinarie präster ej blott
i avlöningshänseende utan även i bade tjänste- och familjepensioneringshänseende.
Jag anser det för den skull icke välbetänkt att nu, innan ytterligare
utredning i vidare sammanhang verkställts, vidtaga någon generellt gällande
ändring av berörda avlöningsbestämmelser.
Beträffande de nuvarande stifts- och kontraktsadjunkternas personliga
förhållanden har jag låtit under hand införskaffa vissa uppgifter. Av dessa
framgår, att sammanlagt 20 stiftsadjunkter eller nära två tredjedelar av dem
erhållit sitt nuvarande förordnande inom tre år efter sin prästvigning, sex
till och med inom första året. Fyra av dem innehade före förordnandet ordinarie
tjänst såsom komminister, en var kyrkoadjunkt och två vakansvikarier
å komministerstjänst. Tre innehade mer eller mindre tillfälliga anställningar
utom det församlingsmässiga kyrkoväsende!. För kontraktsadjunkterna äro
motsvarande siffror: tre erliöllo sitt förordnande inom tre år efter prästvigningen
och två voro före förordnandet kyrkoadjunkter. Av samtliga 37 stiftsoch
kontraktsadjunkterna lia för närvarande blott 13 eller omkring en tredjedel
av dem innehaft sina nuvarande förordnanden mer än tre år samt fyra
mer än sex år. Genomsnittligt räknat, kunna stifts- och kontraktsadjunkterna
sägas lia erhållit sina förordnanden inom 3X/2 år efter prästvigningen samt
för närvarande innehaft sådant förordnande under 3Vs år. Samtliga hitintills
efter år 1938 från stifts- eller kontraktsadjunktsförordnande avgångna
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
präster ha erhållit befordran, 15 till ordinarie prästtjänst, därav 5 såsom
kyrkoherde och 10 såsom komminister, samt 7 till kyrkoadjunktstjänst.
Av här anförda siffror framgår, att stifts- och kontraktsadjunkterna vunnit
detta sitt förordnande efter i regel mera kortvarig föregående tjänstgöring.
De lämnade uppgifterna ådagalägga också tydligt, att dessa förordnanden
ha en utpräglad karaktär av övergångstjänster.
Emellertid har av de inom ecklesiastikdepartementet verkställda undersökningarna
ytterligare framgått, att av nuvarande stifts- och kontraktsadjunkter
sammanlagt 30 äro gifta, och att av dessa 21 ha minderåriga barn,
därav 8 fler än två. Med hänsyn härtill och till vad i framställningen härutinnan
omnämnts finner jag det önskvärt, att Kungl. Maj:t -—- i avvaktan å en
eventuell framtida omreglering — finge i sin hand att vid förefallande behov,
efter gjord ansökan, bevilja enskilda stifts- och kontraktsadjunkter skäligt
arvodestillägg vid sjukledighet eller militärtjänstgöring, varom här är fråga.
Sådant tillägg borde givetvis i varje fall avvägas efter det föreliggande individuella
behovet men näppeligen få tillhopa med samtidigt åtnjutet arvode
eller arvodesfyllnad överstiga vad av kammarkollegiet och statskontoret
föreslagits i sjukledighetsarvode. Behovet av medel för dylika arvodestillägg
torde för varje år icke bli allt för stort. Då det emellertid alltid
är ovisst, i vilken utsträckning under sjukledigheten eller militärtjänstgöringen
annan präst förordnas i den lediges ställe, och till följd därav i
vad mån besparingar kunna uppkomma på det ordinarie kyrkofondsanslaget
för stifts- och kontraktsadjunkternas avlönande, bör för möjliggörande
av en dylik individuell tilläggsreglering anvisning lämnas örn befogenhet för
Kungl. Majit att för ändamålet disponera även andra medel ur kyrkofonden.
Jag anser, att härför lämpligen bör kunna anlitas det anslag till extra utgifter
för kyrkliga ändamål, som jämlikt bestämmelse i 6 § andra stycket 8)
kyrkofondslagen enligt av riksdagen på sin tid godkända grunder står till
Kungl. Majits förfogande.
4. Hemställan.
För genomförande av de regleringar, som jag här funnit anledning förorda,
erfordras i första hand ändring av de under riksdagens medverkan
tillkomna bestämmelserna i kungörelsen 1940: 228 men även — beträffande
bestridandet ur kyrkofonden av föreslagen lönefyllnad åt ordinarie präster
— visst tillägg till 11 § prästlöneregleringslagen. Då jag har för avsikt att
.senare i annat samband framlägga förslag till andra ändringar i sistnämnda
lag, torde jag därvid få upptaga till behandling jämväl frågan örn här berörda
lagreglering. Till frågan örn utfärdande av övriga författningsbestämmelser
torde jag framdeles få återkomma.
Under åberopande av vad jag här anfört, hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 157.
3
14
Kungl. Majas proposition Nr 157.
dels godkänna de av mig förordade ändrade grunderna
beträffande ordinarie och extra ordinarie prästmäns avlöning
såsom präster under fullgörande av militär tjänstgöring
i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell
mobilisering;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att av anslaget ur kyrkofonden
till extra utgifter disponera erforderliga medel för arvodestillägg
åt stifts- och kontraktsadjunkter vid sjukledighet
och under fullgörande av militär tjänstgöring, som härförut
angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lennart Häggqvist.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941
116617