Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
1
Sr 153.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsunderstöd
för anläggande av skgddsvall vid viss del av Klarälven
m. m.; given Stockholms slott den 7 mars 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
I anledning av två vid 1934 års riksdag väckta motioner (I: 181 och II: 164)
bemyndigade riksdagen (jordbr, utsk. uti. nr 72; r. skr. nr 240) Kungl. Majit
att, efter erforderlig närmare utredning, av statens avdikningsanslag anvisa
intill 4,250 kronor för undersökning rörande de åtgärder, som kunde befinnas
böra vidtagas till förekommande av Klarälvens översvämningar i vissa
trakter. Genom beslut den 18 oktober 1935 ställde Kungl. Majit från nämnda
anslag ett belopp av högst 4,250 kronor till länsstyrelsens i Värmlands län
förfogande för ifrågavarande ändamål. Enligt beslutet skulle erforderliga undersökningar
och utredningar verkställas vid syneförrättning enligt vattenlagen
eller i allt fall utföras med den fullständighet och tillförlitlighet, att de
kunde läggas till grund för dylik syneförrättning. Från det statsbidrag, som
enligt gällande bestämmelser framdeles kunde komma att anvisas från statens
avdikningsanslag till utförande av regleringsåtgärder i förenämnda syfte,
Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 153.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
skulle avräknas vad för nu ifrågavarande undersökningar och utredningar
utbetalats.
Sedan lantbruksingenjören i Värmlands län, Klas Westling, den 10 juni
1936 av länsstyrelsen i nämnda län förordnats att verkställa ifrågavarande
undersökning, avgav förrättningsmannen jämte vid laga syneförrättning åren
1937—1939 biträdande godemän den 7 februari 1939 utlåtande i ärendet. Utlåtandet
underställdes Västerbygdens vattendomstols prövning, varjämte besvär
över detsamma anfördes av viss sakägare. Genom dom den 28 juni 1940,
vilken vunnit laga kraft, fastställde vattendomstolen i huvudsak synemäunens
utlåtande.
I två särskilda skrifter har den av intressenterna i förevarande företag utsedda
arbetsstyrelsen hos Kungl. Majit gjort framställning örn prövning av
frågan, huruvida statsbidrag i en eller annan form kunde utgå för anordnande
av skyddsvall mot Klarälvens översvämningar i trakten av Edebäck
enligt vid syneförrättningen upprättat förslag. Arbetsstyrelsen har vid sin
framställning fogat synemännens utlåtande jämte därtill hörande kartor, ritningar,
arealuträknings- och värderingslängd, kostnadsförslag, kostnadsfördelningslängd
m. m. Över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits
den 3 januari 1941 av lantbruksstyrelsen, den 17 februari 1941 av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt den 24 februari 1941 av statskontoret. Sistnämnda
två myndigheter ha jämväl haft att taga i övervägande en den 6
februari 1941 ingiven ytterligare skrift i ärendet från företagets arbetsstyrelse.
Slutligen har lantbruksstyrelsen den 4 mars 1941 yttrat sig i anledning
av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört i sitt utlåtande.
Innan jag närmare ingår på nyssnämnda framställning och däröver inhämtade
yttranden, torde jag få lämna en redogörelse för det väsentligaste
innehållet i det vid omförmälda syneförrättning enligt vattenlagen avgivna
utlåtandet.
Synemännens förslag avser åtgärder mot Klarälvens översvämningar inom
hemmanen Bergsäng, Ämtbjörk, Nästorp, Lämmås, Edebäck östra, Edebäck
och Lindås i Ekshärads socken samt Råda östra och Sjögeränden i Norra
Råda socken av Värmlands län. Förslaget innefattar dels anordnande av
skyddsvallar längs östra sidan av Klarälven, dels ock en mindre fördjupningav
älvbottnen i forsen vid landsvägsbron över Klarälven vid Edebäck. Enbart
breddning och fördjupning av älven, så att tillfredsställande skydd erhölles
mot översvämning, skulle enligt synemännens mening ställa sig synnerligen
dyrbart. Södra spännet i landsvägsbron vid Edebäck skulle nämligen
då behöva vidgas och ombyggas samt omfattande sprängnings- och
schaktningsarbeten i de höga strandpartierna behöva utföras såväl där som i
forsen omkring 500 meter nedanför bron. Dessutom har det förefallit förrättningsmännen,
som örn dylika arbeten i sa fall skulle erfordras jämväl i den
egentliga Edsforsen, belägen omkring 1.5 kilometer nedanför Edebäcksbron,
där hinder för vattenframrinningen vid flodtillfällen även syntes förefinnas.
De planerade skyddsvallarna ansluta i huvudsak till allmänna vägai,
och förslaget omfattar dels höjning av länshuvudvägen Munkfors—Råda—
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
3
Ekshärad till en längd av 500 meter, dels ock höjning av allmänna vägen
Edebäck—Bergsäng till en längd av 4,835 meter. Härjämte föreslås vissa arbeten
i samband med avloppen genom vägarna.
Det i synemännens utlåtande förordade invallningsföretaget avser att
hindra översvämningar inom nyssnämnda hemman — å vilka all mark utgöres
av sand- eller torvjord — vid vattenstånd i Klarälven motsvarande 1931
års vårflod. Däremot kommer företaget icke att utgöra skydd mot vattenstånd
av särskilt exceptionell karaktär såsom under år 1916. I utlåtandet anföres,
att Klarälven enligt uppgift under de senaste 50 åren översvämmat markerna
5 gånger, nämligen 3 gånger under 1890-talet samt under åren 1916 och 1931,
d. v. s. i medeltal en gång under varje 10-årsperiod. Vid övriga högvatten
hade befintliga vallar, vilka emellertid med åren alltmera fått förfalla, kunnat
hindra översvämning. Enligt synemännens uppfattning vore nämnda
vallar numera knappast tillförlitliga. Den vid tidigare översvämningar -—
vilka alltid inträffat vid vårflod — uppkommande skadegörelsen hade för all
mark bestått av utskärningar ävensom avsättningar av slam, sand och grus.
För åkrar och trädgårdar hade dessutom sådden försenats, varjämte i lägre
liggande hus fyllningen i trossbottnarna förstörts m. m. Beträffande vägarna
hade gruslagret bortspolats och skador i vissa fall uppkommit å själva vägkroppen.
De marker, som omfattas av det föreslagna invallningsföretaget, ha en
areal av tillhopa
äng, mosse och skogsmark. Båtnaden genom företagets utförande har av
synemännen uppskattats till 44,561 kronor 71 öre, varav 38,261 kronor 71
öre utgöra jordbruksbåtnad och 6,300 kronor båtnad i form av minskning
i underhållskostnaderna å allmänna vägar inom torrläggningsområdet. Synemännen
framhålla, att förslaget i allmänhet icke innebär någon sänkning
av yt- eller grundvattnet innanför skyddsvallen, varför det knappast kan bli
tal om någon höjning av alstringsförmågan hos marken. Värdeökning hos
marken har i stället ansetts uppstå genom att översvämningarnas antal och
i samband därmed skadegörelsen genom översvämningarna kornme alt minskas.
Kostnaderna för skyddsvallen jämte därtill hörande arbeten ha beräknats
till 131,050 kronor, vartill komma ersättningar med 3,450 kronor för
mark till vallen samt för annat av företaget orsakat intrång. Sammanlagda
kostnaderna för företagets utförande skulle sålunda enligt synemännens kalkyler
uppgå till 134,500 kronor. Härav lia 123,750 kronor ansetts böra gäldas
av jordbruksintresset och 10,750 kronor av vägintresset. Synemännen ha
sålunda föreskrivit, att väghållningsskyldige i Klarälvdalens vägdistrikt skulle
bestrida utgifterna för dels anordnande av viss del av den föreslagna
skyddsvallen mot älven, dels ock sänkning av vägplanet å viss angiven sträcka,
vilka utgifter uppskattats till sammanlagt 10,750 kronor. Den ekonomiska
ansvarigheten för övriga åtgärder har ålagts markägarna, å vilka alltså
skulle belöpa ett kostnadsbelopp av 123,750 kronor.
I sina i det föregående omförmälda framställningar har arbetsslgrclscn för
ifrågavarande förelag framhållit i huvudsak följande.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Vissa delar av Klarälvsdalen lia sedan urminnes tid utsatts för svåra översvämningar
av älven. De under senaste tid mest omfattande översvämningarna
inträffade åren 1916 och 1931. Framförallt för befolkningen i trakten
av Edebäck ha dessa översvämningar medfört betydande förluster. Dels har
åkerjorden sönderbrutits och spolierats eller övertäckts med delvis ganska
avsevärda sandlager, dels ha boningshus och ekonomibyggnader, särskilt då
grunden och bottenvåningarnas golv, tagit skada och måst omläggas, dels
ha också möbler och husgeråd, som ej kunnat föras i säkerhet, tagit skada.
Vad angår den utredning rörande åtgärder mot Klarälvens skadeverkningar
genom översvämningar, som nu med bidrag av statsmedel slutförts, må
anmärkas, att, då densamma avsett att utröna vattenskadorna å Jordbruksfastigheter
inom området, förrättningsmännen icke tagit hänsyn till oell
kostnadsberäknat de skador, som vid en översvämning kunna uppstå å bostadshus
och åbyggnader eller lösöre och personlig egendom. Det är emellertid
påtagligt, att för egnahemsägare med bostadshus på en relativt liten
tomt de skador, som vid översvämning kunna uppkomma på grund, golv,
nedervåning o. s. v . kunna vara betydligt större än de skador, som genom
sönderskäming, uppslamning e. d. uppstå på själva tomtarealen. Med hänsyn
till angivna förhållanden torde man lia starka skäl att påstå, att den
verkliga båtnaden för ortsbefolkningen i dess helhet ligger avsevärt högre än
den av synemännen angivna jordbruksbåtnaden. Det är emellertid icke möjligt
för arbetsstyrelsen att ens tillnärmelsevis angiva någon siffra för denna
s. k. bostadsbåtnad.
Vidkommande den av synemännen verkställda kostnadsberäkningen vill
arbetsstyrelsen framhålla, att befolkningen i de trakter, varom här är fråga,
huvudsakligen utgöres av ägare av mindre jordbruksfastigheter (utan skogsarealer
med produktiv mark), vilka erhålla en ytterst knapp bärgning av den
magra jordens avkastning, samt av bruks- och skogsarbetare, vilka ha uppfört
egnahem oftast med anlitande av statens egnahemslån. Att denna befolkning
med egna medel skulle kunna bekosta ifrågavarande invallningsarbete
är otänkbart. På grund härav har arbetsstyrelsen icke sett någon annan utväg
än att göra framställning örn anslag av statsmedel för arbetets utförande.
Lantbruksstyrelsen har i sitt remissutlåtande den 3 januari 1941 till en
början lämnat följande kompletterande uppgifter rörande kostnaderna för
den av lantbruksingenjören Westling slutförda undersökningen:
Det för undersökningen anvisade statsbidraget, 4,250 kronor, har i sin helhet
förbrukats. Undersökningskostnaderna ha med 201 kronor 76 öre överskridit
statsbidraget och sålunda uppgått till sammanlagt 4,451 kronor 76
öre. Härav belöpa 3.361 kronor 89 öre på gottgörelse till förrättningsmännen
enligt gällande arvodestaxa, varjämte ersättning till godemännen samt kostnader
för hantlangning m. m. under förrättningen uppgått till 905 kronor 43
öre; återstoden, 184 kronor 44 öre, innefattar vattendomstolsavgifter o. d.
Det överskjutande beloppet, 201 kronor 76 öre, ha intressenterna i företaget
sålunda haft att själva bestrida. Sistnämnda belopp skall enligt i sådant avseende
vid syneförrättningen meddelade bestämmelser uppdelas på jordbruks-
respektive vägintresset i förhållande till deras båtnad av företaget,
eller med 173 kronor 24 öre på det förra och 28 kronor 52 öre på det senare
intresset. Jordbrukets andel i kostnaderna för arbetets utförande har sålunda
beräknats till sammanlagt (123,750 + 173:24=) 123,923 kronor 24 öre.
I dessa kostnader ingår icke den del av utredningskostnadema, som täckts av
nyssnämnda statsbidrag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
5
Beträffande frågan huruvida och i vilken utsträckning staten bör lämna
sin medverkan till genomförandet av de föreslagna skyddsåtgärderna har
lantbruksstyrelsen härefter anfört i huvudsak följande.
Om hänsyn skall tagas uteslutande till förhållandet mellan å ena sidan
företagets kostnader och å andra sidan den direkta och mera omedelbart uppkommande
nyttan för jordbruket av skyddsvallens uppförande, kan företaget
icke anses äga ekonomiskt berättigande. Anläggandet av en skyddsvall enligt
föreliggande förslag skulle emellertid komma att för de längs älven belägna
jordbruken medföra ytterligare beaktansvärda fördelar, vilkas värde svårligen
kan ens ungefärligt bestämmas. Det är nämligen oundvikligt, att de
ofta återkommande översvämningarna vid högvattenstånd i Klarälven måste
i hög grad försvåra ett rationellt utnyttjande av ifrågavarande marker och
utgöra ett hot mot bebyggelsen i hela denna trakt. Ätt i siffror värdesätta
den ökade trygghet, som i dessa avseenden skulle skapas genom skyddsvallens
anläggande, låter sig emellertid icke göra. Vidare torde det med visshet
kunna förutses att, därest åtgärder icke vidtagas för avvärjande av risken
för översvämningar, bistånd från det allmänna kommer att begäras för
avhjälpande av skador, som i fortsättningen kunna förorsakas av äivens flöden
å nu ifrågakommande markområden nied därå belägna byggnader och
andra anläggningar. Starka skäl synas därför tala för att medverkan från
statsmakternas sida bör lämnas till uppförande av den nu ifrågasatta skyddsvallen.
Vad beträffar storleken av det statsbidrag, som kan finnas böra utgå till
arbetets utförande, bär lantbruksstyrelsen, som ansett sig böra begränsa sig
enbart till frågan i vad mån bidrag av statsmedel må utgå till bestridande av
de å jordbruksintresset belöpande kostnaderna, funnit rimligt, att vederbörande
jordägare böra vidkännas så stor andel av företagets kostnader, som
svarar mot 50 procent av å deras marker genom anläggandet av skyddsvallen
19,130 kronor. Återstående på jordbruksintresset belöpande kostnader för
företaget, (123,923: 24 — 19.130 —) i avrundat tal 104,790 kronor, torde däremot
böra i sin helhet bestridas av allmänna medel. För ändamålet synes
lämpligen statens avdikningsanslag böra tagas i anspråk. Härför erfordras
emellertid riksdagens medgivande.
Framhållas må, att vid denna beräkning av statsbidragets storlek hänsyn
tagits till vad i Kungl. Maj:ts beslut den 18 oktober 1935 föreskrivits örn
avräkning i detta sammanhang av det belopp å 4,250 kronor, som utbetalats
för verkställda undersökningar och utredningar i ärendet.
För den händelse statsbidrag i nu angiven ordning beviljas till företaget,
torde vederbörande markägare böra berättigas att med anlitande av statens
avdikningslånefond komma i åtnjutande av lån av statsmedel till på varje
särskild, av företaget berörd fastighet belöpande andel i den förenämnda,
på markägarna belöpande kostnaden, 19,130 kronor.
Under åberopande av det anförda har lantbruksstyrelsen föreslagit, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att till utförande av ifrågavarande
företag finge dels ur statens avdikningsanslag anvisas statsbidrag
med högst 104,790 kronor, dels ock — för bestridande av de kostnader, som
belöpa på av företaget berörda jordägare — ur statens avdikningslånefond
efter av respektive markägare gjorda ansökningar beviljas lån lill ett sammanlagt
belopp av högst 19,130 kronor.
uppkommande båtnad, eller ett belopp
50 x 38,261: 71
i runt tal
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Arbetsstgrelsen för företaget har hemställt om bifall till lantbruksstyrelsens
förslag.
Väg- och vattcnbgggnadsstyrelsen, som vid sitt remissutlåtande fogat ett
inom styrelsen upprättat kostnadsförslag rörande ifrågavarande invallningsarbete,
bär yttrat i huvudsak följande.
Vattenståndsvariationerna i Klarälven äro i dess mellersta och övre lopp
avsevärda. Sålunda uppgår skillnaden mellan exceptionell hög- och lågvattenyta
vid Ekshäradsbron, belägen omkring 13 kilometer norr om Edebäck,
till 4.8 meter. Från Vingängsjön och Dalby till Edebäck faller älven i jämn
lutning praktiskt taget vid alla högre vattenstånd. Den förträngning i älvsektionen,
som föreligger vid Edebäck genom ringa bredd och vattendjup i
bergsektionen invid och nedströms bron över Klarälven vid Edebäck, inverkar
sålunda dämmande vid högvatten å en avsevärt större längd i älven,
än den som beröres av invallningsförslaget. Åtgärder för åstadkommande av
en effektiv utvidgning av nyssnämnda förträngning skulle i följd härav vara
till fördel för vissa lägre liggande markområden utmed Klarälven i större
omfattning än det föreslagna invallningsområdet.
Synemännen anföra i sitt utlåtande angående föreslagna skyddsvallar,
att sistnämnda anordning ställer sig ekonomiskt fördelaktigare än en utvidgning
av älven invid broläget vid Edebäck, särskilt med hänsyn till svårigheten
på grund av arbeten invid förefintlig bro. I anslutning härtill får
styrelsen framhålla, att den nuvarande länshuvudvägen Munkfors—Råda—
Ekshärad genom Edebäcks samhälle med däri ingående bro över älven icke
äger lämpligt planläge samt att bron, som består av en järnkonstruktion å
landfästen och mellanpelare av stenmurverk med en brobredd av 4.75 meter,
icke fyller de anspråk på bärighet, som numera normalt ställas på broar å
huvudvägar. En framtida ombyggnad av vägen genom Edebäcks samhälle
med ny bro över Klarälven synes med hänsyn till nyssnämnda omständigheter
böra beaktas vid övervägande av åtgärder mot översvämningar genom
Klarälven.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill för sin del icke motsätta sig statsbidrag
till nu föreliggande förslag till skyddsvallar för förhindrande av översvämningar
i viss omfattning av markområden i närheten av Edebäck.
Styrelsen ifrågasätter dock en utredning avseende erforderliga arbeten för
upprensning och fördjupning av den s. k. Edaforsen närmast intill den nuvarande
bron över Karälven vid Edebäck samt i samband härmed en uppskattning
av de fördelar, som genom dessa åtgärder kunna tillföras såväl
lågt belägna markområden mellan Dalby och Edebäck som ock vissa delar
av allmänna vägen å Klarälvens östra sida från Norra Ny till Fastnäs, mellan
vilka sistnämnda orter avbrott vållades i vägtrafiken genom 1931 års vattenstånd.
Med hänsyn till rådande prisförhållanden torde den beräknade kostnaden
för företaget i enlighet med ett inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppgjort kostnadsförslag böra ökas, beträffande de delar nämnda
skyddsvallar beröra allmänna vägar (längd 5,335 meter) med 41,400 till
150.000 kronor och beträffande återstående del (längd 1,165 meter) med
7,600 till 33,500 kronor, innebärande alltså en total kostnadsökning med
49.000 till 183,500 kronor. Kostnadsökningen för den del av företaget, som
avses skola bekostas av Klarälvdalens vägdistrikt, beräknas utgöra 3,300
kronor -— eller från 10,750 till 14,050 kronor.
Kungl. Maj:ts provosition nr 153
7
Statskontoret har anfört väsentligen följande.
Ämbetsverket är självfallet icke i stånd att bedöma ändamålsenligheten
av föreliggande förslag till skyddsåtgärder eller att ingå i prövning av de
verkställda kostnadsberäkningarna. Emellertid vill ämbetsverket fästa uppmärksamheten
vid att, såsom framgår av de ärendet bilagda syneförrättningshandlingarna,
Ekshärads sockens kommunalfullmäktige vid sammanträde
den 26 maj 1935 beslutat, att kommunen skulle ikläda sig betalningsskyldighet
för de undersökningskostnader, som utöver statsbidraget å 4,250
kronor och markägarnas bidrag till hantlangningsutgifterna kunde komma
att uppstå. I ett eventuellt statsunderstöd torde fördenskull icke böra inräknas
någon del av kostnaderna för undersökningen. Ej heller torde ett
dylikt understöd böra omfatta de på vägintresset belöpande kostnaderna för
skyddsåtgärder, då nämligen dessa kostnader enligt synemännens av vattendomstolen
i denna del fastställda utlåtande skola bestridas av vederbörande
vägdistrikt.
För den händelse företaget finnes böra komma i åtnjutande av statsunderstöd,
torde detta böra utgå i form av dels lån och dels bidrag. Vad angår
det eventuella lånets storlek, vill statskontoret uttala, att, då den ekonomiskt
uppskattbara nyttan för markägarna av ett invallningsföretag torde
vara väsentligt större än den av förrättningsmännen beräknade båtnaden,
vilken hänför sig allenast till jordbruksintresset, det förefaller skäligt, att
lånet bestämmes till belopp minst motsvarande sagda båtnad. Såsom understöd
utan återbetalningsskyldighet skulle alltså enligt statskontorets mening
utgå högst ett belopp motsvarande skillnaden mellan de på jordbruksintresset
belöpande kostnaderna för företaget och nyssnämnda båtnadsvärde.
Vad härefter angår sättet för anvisande av ett eventuellt statsunderstöd
får statskontoret uttala, att lånet torde böra utgå från statens avdikningslånefond
och statsbidraget från statens avdikningsanslag. Emellertid skulle
såväl utlämnandet av lån som anvisandet av statsbidrag i förevarande fall
innefatta ett avsteg från bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelser nr
432/1939 angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond och nr
431/1939 angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag.
Med hänsyn härtill torde, då dessa kungörelser tillkommit under medverkan
av riksdagen, framställningen böra underställas denna.
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1941 förklarat sig anse,
att de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omförmälda rensnings- och andra
arbetena i Klarälven vid Edebäck icke kunde ersätta den å sträckan Bergsäng
—Edebäcksbron föreslagna skyddsvallen. Denna senare borde sålunda enligt
lantbruksstyrelsens mening komma till stånd, oavsett huruvida nämnda
arbeten bleve utförda. Å andra sidan bar lantbruksstyrelsen funnit skäl ur
såväl väg- som jordbruksintressets synpunkt tala för att av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ifrågasatt utredning rörande sagda, mera omfattande arbeten
vid Edebäck och dess verkningar på Klarälvens flöden bleve verkställd.
Vad beträffar den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade
böjningen av beräknade kostnader för skyddsvallar och dithörande anläggningar
bar sagda böjning icke föranlett någon erinran från lantbruksstyrelsens
sida. Styrelsen har i enlighet härmed föreslagit, att statsbidraget till
ifrågavarande företag måtte utgå med ett lill (104,790 -b 45,700 =) 150,490
kronor förböjt belopp.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departements
chefen.
Av vad förut anförts torde framgå, att vissa marker inom Ekshärads och
Norra Råda socknar av Värmlands län sedan lång tid tillbaka under vissa år
varit utsatta för översvämningar vid vårflöden i Klarälven. Vid högvattenstånd
av särskilt exceptionell natur, såsom senast under åren 1916 och
1931, ha översvämningarna medfört betydande skador och synnerliga svårigheter
och obehag för befolkningen, som till största delen utgöres av bolagsarrendatorer
och småbrukare. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra
om att Kungl. Maj:t ställt icke obetydliga belopp till förfogande från
undsättningsfonden för att disponeras till understöd åt personer, som på
grund av de svåra översvämningarna under nyssnämnda år blivit i behov
av hjälp. Med hänsyn till det sagda synes det vara av största betydelse för
de trakter varom här är fråga, att åtgärder vidtagas för att framdeles skydda
dem mot högvatten.
Vid den i det föregående angivna syneförrättnigen enligt vattenlagen har
befunnits mest lämpligt, att skyddsvallar anordnas utmed Klarälvens östra
strand samt att därjämte en mindre fördjupning av älvbottnen i forsen vid
landsvägsbron över Klarälven vid Edebäck åvägabringas. I avgivet remissutlåtande
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke en
utredning avseende erforderliga arbeten för upprensning och fördjupning av
den s. k. Edaforsen närmast intill nyssnämnda bro borde verkställas och i
samband därmed en uppskattning göras av de fördelar som genom sagda
arbeten kunde tillföras intilliggande markområden och vägpartier. De av
synemännen föreslagna åtgärderna böra enligt min mening, oberoende av
nyssnämnda utredning, snarast möjligt komma till genomförande. Om den
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatta utredningen kommer till
stånd, vilket torde vara önskvärt, synes frågan om statsunderstöd för de upprensnings-
och fördjupningsarbeten i Edaforsen som kunna föranledas av en
dylik utredning få upptagas till prövning efter särskild framställning.
I synemännens utlåtande ha kostnaderna för de föreslagna åtgärderna beräknats
till 134,500 kronor, varav 123,750 kronor ansetts belöpa å jordbruksintresset
och 10,750 kronor å vägintresset. Värdet av båtnaden har av synemännen
uppskattats till allenast 44,561 kronor 71 öre. I detta värde ingår
jordbruksbåtnad till ett belopp av 38,261 kronor 71 öre och båtnad för vägunderhållningen
till ett belopp av 6,300 kronor. Övriga mera indirekta fördelar
för de områden, som beröras av företaget, ha icke kunnat medräknas
i båtnadsvärdet. Såsom framgår av vad i ärendet anförts torde emellertid
omförmälda fördelar kunna väntas bli avsevärda och komma hela den av
företaget berörda bygden till godo. Till nyssnämnda kostnadssumma å 134,500
kronor har lantbruksstyrelsen ansett böra läggas det belopp å 201 kronor 76
öre av utgifterna för syneförrättningen, vilket icke täckts av det för ändamålet
anvisade statsbidraget å 4,250 kronor. Enligt lantbruksstyrelsens mening
böra med beaktande härav totalkostnaderna för företaget eller 134,701
kronor 76 öre uppdelas med 123,923 kronor 24 öre på jordbruksintresset och
med 10,778 kronor 52 öre på vägintresset. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har med hänsyn till rådande prisförhållanden funnit de i synemännens
Kungl. Maj:ts proposition nr 153-
9
utlåtande angivna kostnaderna för företagets utförande, 134,500 kronor, böra
uppräknas med 49,000 kronor till 183,500 kronor, varav å jordbruksintresset
skulle belöpa 169,450 kronor och å vägintresset 14,050 kronor. Sedermera
har lantbruksstyrelsen förklarat sig icke ha något att erinra mot sagda uppräkning
av kostnaderna.
Genomförandet av ifrågavarande företag torde såsom framgår av det anförda
komma att draga avsevärda kostnader. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
beräkningar, mot vilka jag icke har något att erinra, skulle
såsom nämnts för ändamålet erfordras sammanlagt 183,500 kronor. Det synes
vara fullkomligt uteslutet, att intressenterna själva skola kunna påtaga
sig utgifter av den storleksordning varom här är fråga. Med hänsyn härtill
samt till den stora betydelse och nytta, som företagets genomförande skulle
medföra för befolkningen i orten, anser jag, att staten bör lämna ett sådant
ekonomiskt bistånd att företaget kan förverkligas.
Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag från statens avdikningsanslag
kan statsbidrag i regel beviljas endast under förutsättning att lantbruksstyrelsen
finner båtnaden uppväga eller överstiga kostnaderna för torrläggningen.
Då värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden, kan statsbidrag likväl
i undantagsfall beviljas, när skäl därtill föreligga. Enahanda bestämmelser
gälla i fråga örn lån från statens avdikningslånefond. Jag anser, att sådana
förhållanden äro för handen beträffande ifrågavarande företag, att
statsbidrag respektive lån böra utan hinder av angivna bestämmelser kunna
lämnas från avdikningsanslaget och avdikningslånefonden. Vad angår den utsträckning,
i vilken statsunderstöd bör lämnas till kostnaderna för företaget,
delar jag lantbruksstyrelsens och statskontorets uppfattning, att understödet
endast bör omfatta de på jordbruksintresset belöpande kostnaderna.
Då såsom statskontoret framhållit Ekshärads kommun iklätt sig betalningsskyldighet
för de undersökningskostnader som kunde komma att uppstå utöver
det för ändamålet beviljade statsbidraget, bör härjämte statshjälp icke
utgå för bestridande av någon del av det belopp å 201 kronor 76 öre som icke
täckts av nämnda bidrag. I enlighet med vad jag nu förordat skulle statens
understöd sålunda avse kostnader å tillhopa 169,450 kronor. Vad beträffar
den del av statsunderstödet som bör kunna utlämnas till företagets intressenter
i form av lån finner jag mig härutinnan böra biträda lantbruksstyrelsens
förslag. Ifrågavarande del av understödet bör följaktligen bestämmas till belopp
motsvarande hälften av den för markägarna uppkommande jordbruksbåtnaden
eller i runt tal 19,130 kronor. Till återstoden av kostnaderna eller
alltså (169,450—19,130=) 150,320 kronor torde böra beviljas statsbidrag
från statens avdikningsanslag.
Den av mig förordade tilldelningen av lån från avdikningslånefonden och
bidrag från avdikningsanslaget innebär ett avsteg från gällande grunder rörande
sådan tilldelning. Då sagda grunder tillkommit under riksdagens medverkan,
erfordras medgivande av riksdagen för en avvikelse från desamma.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 153. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
att till utförande av det i det föregående omförmälda invallningsföretaget,
avseende anläggande av skyddsvall vid
viss del av Klarälven m. m., må lämnas statsbidrag från statens
avdikningsanslag intill ett belopp av 150,320 kronor samt
lån från statens avdikningslånefond intill ett belopp av 19,130
kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
417897. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.