Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående förhöjd
Bisättning till E. J. Karlsson i anledning av sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 7 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Hosander.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning
har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89, sid. 1) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 138—139.

542 41

2 Kungl. Majus proposition nr 138.

som yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

I 1 § förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär
vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,
varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under
tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, om sjukdom med därav
följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen
skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 14 § nämnda förordning, att därest, sedan ersättning
blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring yppas i de förhållanden,
vilka voro avgörande för ersättningens bestämmande, ersättningstagaren
må inom två år från beslutets dag genom anmälan, på sätt i förordningen
sägs, väcka fråga örn jämkning i ersättningen. Jämkning må dock
ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då frågan örn jämkningen
väckes.

Ersättning enligt ifrågavarande förordning utgår från den i § 46 mom. 1
värnpliktslagen omförmälda invalid- och pensionsfonden.

I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 10 oktober 1940, har
Ernst Johan Karlsson, Berga, Gåseberg, gjort framställning i syfte att han,
som på grund av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, åtnjöte viss
livränta, måtte komma i åtnjutande av förhöjning i livräntans belopp.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som från och med den
17 november 1920 till och med den 10 maj 1921 fullgjort värnpliktstjänstgöring
vid Bohusläns regemente, därunder ådragit sig knölros, reumatism
och dubbelsidig lungsäcksinflammation och härför beviljats ersättning jämlikt
bestämmelserna i förenämnda förordning den 18 juni 1909; att Karlsson år
1922 drabbats av blödning i högra ögats näthinna; att, då denna ögonsjukdom
ansetts stå i samband med de sjukdomar, Karlsson ådragit sig under
sin militärtjänstgöring, han tillerkänts ersättning jämväl för denna sjukdom;
att riksförsäkringsanstalten med stöd av ett den 16 mars 1927 utfärdat läkarintyg,
enligt vilket Karlsson dåmera vore blind på högra ögat, genom slutligt
beslut den 5 april 1927 tillerkänt Karlsson livränta att utgå från och med
den 1 januari 1924 efter 180 kronor för år räknat; att Karlsson i en den
21 maj 1940 till riksförsäkringsanstalten inkommen skrivelse — under åberopande
av ett av överläkaren Bengt Rosengren, Göteborg, den 17 maj 1940
utfärdat läkarintyg och under förmälan att Karlssons ögonsjukdom förvärrats
och angripit jämväl vänstra ögat — gjort framställning örn högre livränta;
samt att riksförsäkringsanstalten genom beslut den 28 maj 1940 förklarat,
att då Karlssons förenämnda framställning icke inkommit inom föreskriven
tid, anstalten på grund av förenämnda stadgande i 14 § 1909 års militärersättningsförordning
funne sig icke kunna upptaga Karlssons framställning
till prövning.

Kungl. Majda proposition nr 138. 3

Ht ksförsä/cr ing sa n s ta Ilen har i utlåtande den 23 december 1940 anfört,
bland annat, följande:

I anledning av nu förevarande framställning har riksförsäkringsanstalten
till prövning upptagit frågan, huruvida samband kan anses föreligga mellan
den sjukdom i högra ögat, för vilken ersättning beviljats Karlsson, och
hans nuvarande sjukdom i vänstra ögat.

Härvid har riksförsäkringsanstalten efter inhämtat yttrande från sin överläkare,
professorn A. Troell, funnit sådant samband föreligga.

På grund härav skulle riksförsäkringsanstalten, därest Karlssons framställning
inkommit till riksförsäkringsanstalten inom föreskriven tid, hava
tillerkänt honom ersättning jämväl för sjukdomen i vänstra ögat.

Då sjukdomen medfört förlust av Karlssons arbetsförmåga, skulle han
jämlikt bestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning med den
ändrade lydelse sagda förordning erhållit genom förordningen den 4
juni 1920 hava varit berättigad till en årlig livränta efter 900 kronor för år
räknat.

I anslutning härtill vill riksförsäkringsanstalten slutligen anföra, att anstalten
från pensionsstyrelsen under hand inhämtat, att Karlsson från och
med den 1 augusti 1940 beviljats blindhetsersättning med 500 kronor fblår
samt folkpension från och med samma dag med 73 kronor 20 öre för
år räknat.

I ärendet har utlåtande vidare avgivits av arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse, vilka därvid anfört följande:

Under åberopande av vad riksförsäkringsanstalten anfört i sitt den 23
december 1940 över förevarande ansökning avgivna underdåniga utlåtande
samt bankoutskottets vid 1936 års riksdag utlåtande nr 22 punkt 4 i liknande
ärende, få arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse
i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att till Ernst Karlsson må — utan hinder därav, att framställning om jämkning
i tidigare beslutad ersättning icke blivit gjord inom tid, som föreskrives
i 14 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 21 maj 1940
eller från och med den dag, då Karlssons ansökning örn jämkning i ersättningen
inkommit till riksförsäkringsanstalten, från beväringsmanskapets. invalid-
och pensionsfond utbetalas den förhöjda ersättning, vartill han eljest
skulle varit berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Karlsson enligt förordningen
den 18 juni 1909 icke är berättigad erhålla förhöjd livränta. Fråga örn
jämkning i ersättning enligt nämnda förordning i de fall, där ersättning
blivit slutligt bestämd, skall nämligen väckas inom två år från beslutets
dag. Beträffande Karlsson blev ersättningen slutligt bestämd den 5 april
1927. Fråga örn jämkning i ersättningen väcktes först i maj 1940.

För Karlsson medförde den ifrågavarande sjukdomen till en början allenast
partiell arbetsoförmåga. Karlssons hälsotillstånd har emellertid sedermera
försämrats därhän, att han måste anses fullständigt arbetsoförmögen.
Med hänsyn härtill tinner jag med billigheten överensstämmande att Karlsson,
utan avseende därå att frågan örn jämkning blivit för sent väckt, må komma
i åtnjutande av en mot den fullständiga arbetsoförmågan svarande livränta.
Förhöjningen torde få utgå från och med den 21 maj 1940.

Departements chefen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Ernst Johan Karlsson må — utan hinder därav att
framställning om jämkning i tidigare beslutad ersättning icke
blivit gjord inom tid, som föreskrives i 14 § förordningen den
18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring — från och med den 21 maj 1940
från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den förhöjda ersättning, vartill han eljest skulle hava varit
berättigad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
S. Högsell.