Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag
till förordning angående ändring i vissa delar av
förordningen den 17 april 1940 (nr 223) om familjebidrag
åt värnpliktiga under krigstjänstgöring rn. m.
(krigsfamiljebidragsförordningen) m. m.; given Stockholms
slott den 7 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 17
april 1940 (nr 223) om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen);

2) förordning örn provisorisk höjning av familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen
den 17 april 1940 (nr 223); och

3) förordning örn provisorisk höjning av familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen
den 17 maj 1940 (nr 422);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 137.

M7 41

o

Kungl. Majus pi’oposition nr 137.

Förslag

till

Förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 17 april
1940 (nr 223) om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen).

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 3, 5, 7, 14 och 15 §§ förordningen
den 17 april 1940 om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
(krigsfamiljebidragsförordningen) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels att i samma förordning närmast efter 15 § skola införas en ny
rubrik och en ny, såsom 15 a betecknad paragraf, vilka skola hava nedan
angivna lydelse, dels och att i förordningen närmast efter rubriken »Särskilda
bestämmelser» skall införas en ny paragraf, betecknad 28 a §, av den lydelse
i det följande angives:

1 §•

Förordnar Konungen jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen
örn inkallelse av värnpliktiga och skall krigsavlöningsreglementet helt
eller delvis äga tillämpning beträffande dessa värnpliktiga, skola ock, där
ej Konungen annorlunda föreskriver, från och med inställelsedagen å dem
tillämpas stadgandena i denna förordning; Konungen obetaget att meddela
föreskrift örn förordningens tillämpning även å andra värnpliktiga. Konungen
må ock föreskriva, att bestämmelserna i denna förordning med de inskränkningar,
som må finnas påkallade, skola äga tillämpning jämväl å annan
personal, som tjänstgör vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga äro inkallade
enligt nyssnämnda lagrum.

Med inställelsedagen----den dagen.

I den — — — — gällande föreskrifter.

2§-

Värnpliktig är — — — — till familjebidrag.

Familjebidrag utgår kontant såsom familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravningsbidrag; dock må, i den ordning Konungen
föreskriver, kunna bestämmas, att familjebidrag skall helt eller delvis utgå
in natura.

Familjebidrag må----än resa.

3§-

Såsom medlem — — — — hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under
a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn
samt hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige
är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att den värnpliktige
vid tiden för inkallelsen i väsentlig män bidrog till dennes underhåll,

Kungl. Majus proposition nr 137. 3

eller, där underhållsskyldigheten inträtt senare, skäligen kan antagas hava
skolat bidraga till underhållet, om inkallelsen ej mellankomma; samt

c) den värnpliktiges -----till arbete.

5 §•

Av familjepenningen--— — 40 öre.

I övrigt utgår familjepenning allenast i den mån behov därav skäligen
kan antagas föreligga. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn
tagas dels till den inkomst, som åtnjutes av vederbörande familjemedlem
ävensom av annan till samma hushåll hörande familjemedlem, utom husföreståndarinna,
och dels till den värnpliktiges inkomster, dock med undantag
för krigslön jämte övriga under tjänstgöringen utgående förmåner. För
familjemedlem, som avses i 3 § b), må ej fastställas högre belopp än som
motsvarar värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll,
som den värnpliktige lämnat vid tiden för inkallelsen eller, där underhållsskyldigheten
inträtt senare, kan antagas skola hava lämnat, därest inkallelsen
ej mellankommit.

Konungen äger, i den omfattning, som prövas skälig, stadga undantag
från bestämmelserna i första stycket beträffande värnpliktiga, vilka under
tjänstgöringen för civil tjänst åtnjuta avlöning, som utgår av statsmedel
eller med statsbidrag. Konungen må ock, när skäl därtill äro, föreskriva,
att vid behovsprövning, som avses i denna paragraf, hänsyn i den omfattning
Konungen bestämmer icke skall tagas till sådan inkomst av civil anställning,
som den värnpliktige under tjänstgöringen äger bibehålla, eller
till understöd, som i anledning av tjänstgöringen tilldelas honom eller hans
familj.

7 §•

Prövas behov av bidrag, utöver familjepenningen, vara för handen för
bestridande av utgifter för bostad åt värnpliktigs familj, må, där ej Konungen
annorlunda förordnar, under iakttagande av vad i 14 § stadgas bostadsbidrag
kunna tillerkännas den värnpliktige under förutsättning, att bostaden
är avsedd för familjemedlem, med vilken den värnpliktige vid tiden för inkallelsen
sammanbodde. Ändå att denna förutsättning ej är för handen, må
bostadsbidrag kunna utgå för bostad åt familjemedlemmar, som avses i 3 § a),
då fråga är örn såväl hustru som barn eller adoptivbarn. Bostadsbidrag må
ej beviljas för mer än en bostad. Bidraget må även avse kostnader, som
äro förenade med ombyte av bostad.

Bostadsbidrag, som---med värme.

Vid behovsprövning, som avses i denna paragraf, skall hänsyn tagas till
familjens skäliga behov av bostad, till den värnpliktiges eller hans hustrus
bundenhet av hyresavtal och andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende
ävensom till de inkomster, som åtnjutas av den värnpliktige, utom
krigslön jämte övriga under tjänstgöringen utgående förmåner, och av andra
i bostaden inhysta familjemedlemmar än husföreståndarinna. Överstiger
bostaden uppenbarligen den värnpliktiges behov, skall hänsyn jämväl tagas

4

Kungl. Majus proposition nr 137.

till den värnpliktige och hans hustru tillhörig förmögenhet. Vad i 5 § tredje
stycket andra punkten är stadgat skall äga motsvarande tillämpning med
avseende å prövning, som avses i denna paragraf.

Såsom villkor — ---allmänt ändamål.

14 §.

Den som uppbär näringsbidrag äger ej åtnjuta annat slag av familjebidrag.
Vid valet mellan de bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall,
örn förutsättningar för beviljande av näringsbidrag äro för handen, denna
form av bidrag äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag.

15 §.

Prövas i anledning av familjemedlems sjukdom behov av bidrag vara för
handen för bestridande av kostnader för erforderlig läkare- och sjukhusvård
jämte läkemedel ävensom transport till eller från läkare eller vårdanstalt,
må sjukbidrag, med iakttagande av vad i 14 § stadgas, kunna tillerkännas
den värnpliktige med högst det belopp, vartill dessa kostnader uppgå. Ar
fråga örn familjemedlem, som avses i 3 § b) eller c), må dock sjukbidragutgå
allenast i den mån skäl föreligger till antagande, att den värnpliktige,
därest inkallelsen ej mellankomma, skulle hava bidragit till kostnaderna.
Med avseende å rätten att åtnjuta sjukbidrag skall vad i 6 § är stadgat
beträffande familjepenning äga motsvarande tillämpning.

Om begravningsbidrag.

15 a §.

Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet för familjemedlemmen uppbära familjepenning, som
helt eller delvis utgick efter behovsprövning, skall begravningsbidrag tillerkännas
den värnpliktige. Sådant bidrag utgår med etthundrafemtio kronor
för hustru samt etthundra kronor för barn eller adoptivbarn.

Särskilda bestämmelser.

28 a §.

Tillsynsmyndigheten må för visst fall, när synnerligen ömmande omständigheter
föreligga, på ansökan av familjebidragsnämnd medgiva, att annan
anhörig till den värnpliktige än som avses i 3 § må i fråga om rätt till
familjebidrag likställas med familjemedlem, som i 3 § b) sägs. Sådant medgivande
lämnas för viss tid eller tills vidare samt må av tillsynsmyndigheten,
när anledning därtill förekommer, återkallas.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Kungl. Majus proposition nr 137.

5

Förslag

till

Förordning om provisorisk höjning av familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen
den 17 april 1940 (nr 223).

Härigenom förordnas,

dels att familjepenning enligt 4 § krigsfamiljebidragsförordningen den
17 april 1940 tills vidare må utgå med högst de belopp, som angivas i
följande tariff:

1

2

3

4

Ortsgrupp

För hustru eller,
där bidrag ej utgår
för hustru, annan
familjemedlem,
som förestår den
värnpliktiges hem
kronor

För annan
familjemedlem
över 16 år
än som avses i
kol. 2

kronor

För annan
familjemedlem
under 16 år
än som avses i
kol. 2

kronor

i............

2: —

1:15

0:85

ii............

2: 25

1:40

0: 95

ni............

2: 50

1:65

1:05

dels ock att grundbelopp, varom förmäles i 5 § första stycket sagda förordning,
skall tills vidare utgöra för hustru en krona 25 öre och för varje
barn eller adoptivbarn under sexton år 55 öre.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer. För värnpliktig,
som nämnda dag åtnjuter familjepenning, skall, utan att ansökan
därom behöver göras, familjepenningen höjas för familjemedlem, som avses
i kolumn 2 av ovan intagna tariff, med 25 öre och för annan familjemedlem
med 15 öre. Vad sålunda är stadgat skall dock ej äga tillämpning i den
mån härigenom bidragsbeloppet till familjemedlem skulle komma att överstiga
genom dom eller avtal fastställt underhåll eller eljest särskilda omständigheter
föranleda till undantag från stadgandet.

6

Kungl, Majus proposition nr 137.

Förslag

till

Förordning örn provisorisk höjning av familjebidrag enligt fredsfainiljebidragsförordningen
den 17 maj 1940 (nr 422).

Härigenom förordnas:

dels att] familjebidrag enligt 3 § fredsfamil]ebidragsförordningen den 17
maj 1940 tills vidare må utgå med högst de belopp, som angivas i följande
tariff:

1

2

3

4

Ortsgrupp

För hustru eller,
där bidrag ej utgår
för hustru, annan
familjemedlem,
som förestår den
värnpliktiges hem
kronor

För annan
familjemedlem
över 16 år
än sorn avses i
kol. 2

kronor

För annan
familjemedlem j
under 16 år
än som avses i j
kol. 2

kronor

i............

2:90

1:15

0:85

ii............

3: 55

1:40

0:95

in............

4: 15

1: 65

1:05

dels och att grundbelopp, varom förmäles i 4 § första stycket sagda förordning,
skall tills vidare utgöra för hustru en krona 25 öre och för varje
barn eller adoptivbarn under sexton år 55 öre.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer. För
värnpliktig, som nämnda dag åtnjuter familjebidrag, skall, utan att ansökan
därom behöver göras, bidraget höjas för varje familjemedlem, som avses i
kolumn 2 av ovan intagna tariff, med 40 öre och för annan familjemedlem
med 15 öre. Yad sålunda är stadgat skall dock ej äga tillämpning i den
mån härigenom bidragsbeloppet till familjemedlem skulle komma att överstiga
genom dom eller avtal fastställt underhåll eller eljest särskilda omständigheter
föranleda till undantag från stadgandet.

Kungl. Majus proposition nr 137.

7

Utdrag av protokollet över försvar sär enden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Hosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

Inledning.

I skrivelse den 17 oktober 1940 har statens arbetsmarknadskommission
framlagt förslag till vissa ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen den
17 april 1940 (nr 223) och krigsfamiljebidragskungörelsen den 3 maj 1940
(nr 322). Häröver hava i anledning av remiss utlåtanden avgivits av överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter, arméförvaltningens civila departement,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Östergötlands län, Kristianstads län, Göteborgs och Bohus
län samt Västerbottens län. Sedermera har överbefälhavaren i yttrande den
24 februari 1941 över sociala försvarsberedskapskommitténs i det följande
omnämnda skrivelse föreslagit åtskilliga ändringar i krigsfamiljebidragslagstiftningen.
, V>.

På uppdrag av chefen för försvarsdepartementet har sociala försvarsberedskapskommittén
verkställt utredning beträffande frågan om dyrtidstilllägg
å familjebidrag enligt såväl krigs- som fredsfamiljebidragsförordningen.
Resultatet av denna utredning har av kommittén framlagts med skrivelse
den 8 februari 1941. Efter remiss hava utlåtanden över kommitténs förslag
avgivits av överbefälhavaren, av cheferna för armén, marinen och flygvapnet,
den sistnämnde gemensamt med flygförvaltningen, samt av arméförvaltningens
civila departement, marinförvaltningen, socialstyrelsen och statens
arbetsmarknadskommission.

I sin skrivelse den 17 oktober 1940 har arbetsmarknadskommissionen
erinrat, att sociala försvarsberedskapskommittén i samband med avgivande
av sitt förslag till krigsfamiljebidragsförfattningar framhållit svårigheterna
att på detta område, där praktisk erfarenhet i så hög grad saknades, tillskapa
bestämmelser, som vid tillämpningen kunde visa sig i allo tillfredsställande,
och att de erfarenheter arbetsmarknadskommissionen förvärvat
under sin verksamhet såsom tillsynsmyndighet givit vid handen, att vissa
ändringar i krigsfamiljebidragsförfattningarna vore påkallade. Beträffande

8

Kungl. Majlis proposition nr 137.

kommissionens förslag till ändringar i krigsfamiljebidragskungörelsen må
erinras därom, att ändringar i väsentlig överensstämmelse med förslaget
redan genomförts enligt en den 22 november 1940 utfärdad kungörelse
(nr 955). I det följande skall till en början redogöras för grunddragen av
gällande bestämmelser samt därefter behandlas förslagen till ändringar i
krigsfamiljebidragsförordningen och till provisorisk förhöjning av familjebidragen.

Grunddragen av gällande bestämmelser.

Krigsfainiljebidragsförordningen.

Bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen äga under i förordningen
angivna förutsättningar tillämpning å värnpliktiga (1 §) samt skola
äga motsvarande tillämpning å annan personal vid krigsmakten, vilken avlönas
enligt de för värnpliktiga gällande grunder (29 §). Därmed avses,
såsom framgår av förarbetena till förordningen, i främsta rummet frivilliga.

Kretsen av familjemedlemmar, för vilka familjebidrag kan utgå, utgöres
i första hand av den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever,
samt hans barn och adoptivbarn under 16 år, som äro under hans vårdnad
(3 § a)). Vidare räknas till familjekretsen den värnpliktiges hustru, barn
och adoptivbarn i andra fall, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn
och adoptivbarn samt hans frånskilda hustru, en var under förutsättning,
att den värnpliktige är underhållsskyldig gentemot vederbörande och vid
tiden för inkallelsen i väsentlig mån bidrog till dennes underhåll (3 § b)).
Såsom bidragsberättigad ifrågakommer slutligen under vissa förutsättningar
den värnpliktiges husföreståndarinna (3 § c)).

Av krigsfamiljebidrag finnas fyra former: familjepenning, bostadsbidrag,
näringsbidrag och sjukbidrag. Familjepenning utgår med högst så stort
belopp för dag, som angives i följande tariff:

1

2

%

4

!

Ortsgrupp

1

För hustru eller,
där bidrag ej utgår
för hustru, annan
familjemedlem,
som förestår den
värnpliktiges hem
kronor

För annan
familjemedlem
över 16 år
än som avses i
kol. 2

kronor

För annan
familjemedlem
under 16 år
än som avses i
kol. 2

kronor

I............

1:75

1: —

0: 70

i II............

2: —

1:25

0:80

| lil............

2: 25

1:50

0:90

För den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt för hans
barn och adoptivbarn under 16 år, som äro under hans vårdnad, utgår ett
visst grundbelopp av familjepenningen utan behovsprövning. Grundbeloppet
utgör för hustru en krona och för barn 40 öre. I övrigt utgår familjebidrag
efter behovsprövning. Bostadsbidrag och sjukbidrag äro icke maximerade,

9

Kungl. Majus proposition nr 137.

varemot för näringsbidrag stadgats ett maximum av 200 eller undantagsvis
300 kronor i månaden. Beträffande krigsfamiljebidragens bekostande gäller
den principen, att belopp, som utgå utan behovsprövning, i sin helhet bekostas
av staten, under det att av återstoden vederbörande kommun bekostar
Vio och staten resten.

Fredsfamiljebidragsförordningen.

Enligt fredsfamiljebidragsförordningen är kretsen av bidragsberättigade
personer densamma som enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Av fredsfamiljebidrag
finnes endast en bidragsform. Bidragen utgå med högst så
stort belopp, som angives i följande tariff:

1

2

3

4

Orts grupp

För hustru eller,
där bidrag ej utgår
för hustru, annan
familjemedlem,
som förestår den
värnpliktiges hera
kronor

För annan
familjemedlem
över 16 år
än som avses i
kol. 2

kronor

För annan
familjemedlem |
under 16 år
än som avses i
kol. 2

kronor

i............

2: 50

1: —

0:70

ii............

3: 15

1:25

0:80

I ni............

3: 75

1:50

0:90

Grundbelopp utgår utan behovsprövning enligt samma regler, som gälla
för krigsfamiljebidragen, medan bidraget i övrigt utgår efter prövning av
behovet. De i kol. 2 upptagna beloppen ha avvägts med tanke på att även
innefatta bostadsbidrag. Eredsfamiljebidragen bestridas i sin helhet av statsmedel.

Familjebidrag till de värnpliktiga utgå för närvarande i huvudsak enligt
krigsfamiljebidragsförordningen. Vissa samvetsömma värnpliktiga åtnjuta
dock dylikt bidrag enligt fredsfamiljebidragsfhärdningen.

Förslag’ till ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen.

Familjebidrag åt underbefäl i reserven.

Krigsfamiljebidragsförordningen är, såsom framgår av det förut anförda,
i princip icke tillämplig på krigsmaktens reservpersonal, vilken räknas till
den fast anställda personalen och i stort sett avlönas efter samma grunder
som personalen på aktiv stat. Bland reservpersonalen intager underbefälet
i reserven en mellanställning, i det att enligt § 1 mom. 2 inskrivningsförordningen
den 18 december 1936 (nr 643) denna personalkategori vid tillämpning
av värnpliktslagens och inskrivningsförordningens bestämmelser
likställes med värnpliktiga. I propositionen med förslag till krigsfamiljebidragsförordning
(L 1940: 93) yttrade departementschefen, att sociala försvarsberedskapskommittén
torde hava avsett, att de föreslagna bestämmelserna

10

Kungl. Majus 2>roposition nr 137.

skulle gälla endast beträffande personal, som avlönades såsom värnpliktiga,
och att denna begränsning torde böra upprätthållas, även örn vissa skäl
kunde anföras för att under lagstiftningen inbegripa även underbefäl i
reserven.

I sin skrivelse den 17 oktober 1940 har arbetsmarknadskommissionen —
under framhållande av att frågan örn familjebidrag åt underbefäl i reserven
numera torde ha kommit i ett annat liige — anfört bland annat följande:

I förordningen den 31 augusti 1940 örn värnpliktslån (nr 824), vilken
förordning i viss mån kan anses som en parallellförfattning till krigsfamiljebidragsförordningen,
har begränsningen till personal, vilken avlönas såsom
värnpliktiga, icke upprätthållits, utan Kungl. Majit har i 1 § erhållit bemyndigande
förordna, att bestämmelserna i förordningen örn värnpliktslån
skola äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgjort vid krigsmakten
under tid, då värnpliktiga varit inkallade enligt § 28 mom. 1 eller
§ 36 mom. 2 värnpliktslagen. Bestämmelsen tillkom under utskottsbehandlingen
i riksdagen och motiverades bland annat av hänsyn just till underbefäl
i reserven. Kungl. Majit har i kungörelse den 31 augusti 1940 (nr 825)
funnit gott förordna, att bestämmelserna i förordningen örn värnpliktslån
tills vidare skola äga tillämpning jämväl å underbefäl i reserven, som tjänstgjort
vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga jämlikt nyssnämnda lagrum
i värnpliktslagen varit inkallade till värnpliktstjänstgöring. — — —

Underbefäl i arméns reserver hava i fredstid icke samma tjänstgöringsskyldighet
som i reserven anställda officerare, underofficerare, flaggkorpraler
m. fl. och åtnjuta ej heller pension på grund av reservanställningen. De
intaga därför en särställning bland reservpersonalen.

Med hänsyn till vad som sålunda gäller i fråga örn tjänstgöringsskyldighet
i fredstid för underbefäl i arméns reserver torde sådana beställningshavare
lika litet som värnpliktiga ordna sina förhållanden med hänsyn tagen till
eventuellt mellankommande militärtjänstgöring, men därför kan också sådan
tjänstgöring innebära lika stort avbräck i deras normala verksamhet som
för värnpliktiga.

Underbefäl i arméns reserver inrätta sig sålunda efter sina civila inkomstförhållanden,
och det kan därför i många fall vara svårt för dem att vid
inkallelse till krigstjänstgöring anpassa sig efter de löneförmåner, som tillkomma
manskap på aktiv stat vid försvarsväsendet. Lönesystemet för detta
manskap är avsett för yngre beställningshavare. Den som under tiden för
sin anställning på aktiv stat bildar familj, torde avpassa sin bostadskostnad
efter de honom tillkommande löneförmånerna och därvid närmast efter det
hyres- och ortstillägg, som enligt avlöningsreglementets bestämmelser tillkommer
visst manskap. Dessa bestämmelser innebära bland annat, att gift
beställningshavare med en anställningstid av minst fyra år får åtnjuta nyssnämnda
tillägg. Detta utgår med visst för vederbörlig ortsgrupp fastställt
belopp. Dessa bestämmelser angående rätt till hyres- och ortstillägg gälla
från och med den 1 juli 1940 också för underbefäl i arméns reserver; före
nämnda tidpunkt var personalgruppen helt utesluten från rätt till denna
löneförmån.

Följande exempel, som avser furir i reserven med en tjänstetid enligt
manskapsavlöningsreglementet av sex år och med familj, vilken består av
hustru och tre barn, belyser närmare innebörden av nu gällande bestämmelser.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 137.

11

Furir i

Såsom värnpliktig

reserven

furir skulle han för

uppbär för månad

månad kunna erhålla

1

å billigaste
ort

i Sthlm

å billigaste
ort

i Sthlm

Månadslön ....................................

155: —

155: —

30: —

30:-

Hyres- och ortstillägg ........................

21: —

69: —

—

—

Börligt tillägg (15 %)..........................

22: 65

29:85

—

—

Terminslön (efter 42 dagar)....................

39: —

39:-

75: -

75:-

, Familj epenning................................

—

—

115: 50

148: 50

Bostadsbidrag (=hela hyran, exempelvis)......

—

—

30:-

100: —

Summa för månad

237: 65

292: 85

250: 50

353: 50

Kommissionen har sålunda funnit uppgifterna därom, att underbefäl i
arméns reserver i vissa fall bliva sämre ställda än värnpliktiga, vilka komma
i åtnjutande familjebidrag, vara riktiga. Sämre ställd blir ett reservunderbefäl,
som har stor familj och en hyresutgift större än beloppet av det hyres-
och ortstillägg, som enligt gällande manskapsavlöningsreglemente tillkommer
vissa gifta beställningshavare.

För marinens del synes sådant förhållande icke -— annat än rent undantagsvis
— uppkomma, enär marinens reserver av manskap, vilka allenast
utgöras av flaggkorpraler, helt äro avlönade efter samma lönesystem som
officerare och underofficerare. Vid flygvapnet saknas ännu reserv av manskap.

Den företagna utredningen har alltså givit vid handen, att behov av
familjebidrag för närvarande föreligger endast beträffande underbefäl i arméns
reserver. Då det emellertid är möjligt, att dylikt behov kan uppkomma
i fråga örn andra personalgrupper, synes det vara lämpligast att Kungl.
Majit — på sätt som skett beträffande värnpliktslån — erhåller mera generellt
bemyndigande att utsträcka krigsfamiljebidragsförordningens tillämplighet
till annan personal än värnpliktiga, under förutsättning att personalen
ifråga tjänstgjort vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga varit inkallade
enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen. Då behov i vissa
hithörande fall föreligger av inskränkningar i rätten att erhålla familjebidrag,
bör Kungl. Majit tillika erhålla befogenhet att meddela föreskrifter härom.

Kommissionen har föreslagit, att de ifrågavarande bestämmelserna införas
i 1 § krigsfamiljebidragsförordningen.

Kommissionen har tillika överlämnat förslag till kungörelse angående utsträckt
tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen. Denna utsträckta
tillämpning föreslås skola för närvarande gälla endast underbefäl i arméns
reserver. I kungörelseförslaget ha införts bestämmelser örn modifikation i
krigsfamiljebidragsförordningens stadganden i två hänseenden: dels har —
i enlighet med vad i 13 § krigsfamiljebidragskungörelsen skett i fråga om
värnpliktig, vilken under tjänstgöringen äger åtnjuta avlöning, som utgår
av statsmedel eller med statsbidrag — föreskrivits, att familjepenningen i
sin helhet skall utgå efter beliovsprövning, dels har stadgats, att vid prövning
av behov av familjebidrag till underbefäl i arméns reserver hänsyn
bör tagas jämväl till den del av vederbörandes krigslön, som utgår i form
av månadslön.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Kommissionens förslag i denna del Ilar tillstyrkts i de avgivna yttrandena
med det undantaget, att flygförvaltningen uttalat tveksamhet rörande
lämpliglioten av att ifrågavarande personalgrupp skulle komma i åtnjutande
av dels till fast anställt manskap utgående förmåner oell dels värnpliktiga
tillkommande familjebidrag.

Arméförvaltningens civila departement har vid sitt utlåtande fogat jämförande
tablåer över de olika förmåner, nämligen månadslön, i förekommande
fall med avdrag av pensionsavgifter, hyres- och ortstillägg, rörligt tillägg,
terminslön (för värnpliktiga enligt högre tariffen), fri kost och beklädnad samt
familj epenning (maximibelopp för hustru och tre barn) och bostadsbidrag
(beräknat till ett genomsnitt av 30 kronor på billigaste och 100 kronor på
dyraste ort), som under olika tjänstgöringsförhållanden kunna utgå till värnpliktiga
furirer och sergeanter samt furirer och sergeanter i reserven. De
av civila departementet lämnade uppgifterna angående de respektive förmånernas
sammanlagda belopp framgå av följande sammanställning:

Tjänstgöring, varunder det vanliga kvarteret

Befattningshavare

bibehålies

icke bibehålies

å billigaste
ort

å dyraste
ort

å billigaste
ort

å dyraste
ort

Värnpliktig furir ..................

304: —

407: —

304: —

407: -

Furir i reserven....................

252:15

307: 35

291: 15

346: 30

D:o med familjepenning ............

Furir i reserven, krigskonstituerad så-

367: 60

455: 85

406: 65

494:85

som sergeant ....................

280: 50

377:10

365:15

459: 60

Sergeant i reserven ................

302: 58

399:18

385: 08

481: 68

Värnpliktig sergeant................

334: -

437: -

334: —

433: —

I anslutning till de av civila departementet uppgjorda tablåerna har departementet
anfört:

Åv tablåerna framgår, att, därest här avsett underbefäl i reserven komma
att medgivas förmånen av familjepenning med belopp, som angives i den i
framställningen intagna tabellen, dem tillkommande förmåner icke oväsentligt
komma att överstiga vad som under samma tjänstgöringsförhållanden
tillkommer såväl till sergeant krigskonstituerad furir i reserven som sergeant
i reserven. Emellertid skall enligt de av kommissionen föreslagna
bestämmelserna familjepenning till beställningshavare, varom här är fråga,
i sin helhet utgå efter behovsprövning samt vid prövning av familjebidrag
hänsyn tagas jämväl till den del av vederbörandes krigslön, som utgör
månadslön. Med tillämpning av dessa bestämmelser torde kunna undvikas
att mera väsentliga ojämnheter komma att uppstå i fråga örn de sammanlagda
avlönings- m. fl. förmåner, som vid bifall till förslaget skulle tillkomma
till familjebidrag berättigad personal i jämförelse med de från sådan
förmån uteslutna.

Utvidgning av kretsen av bidragsberättigade
familjemedlemmar.

Frågan örn en utvidgning av kretsen av bidragsberättigade familjemedlemmar
har upptagits av såväl arbetsmarknadskommissionen som överbefäl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 13

havaren. Arbetsmarknadskommissionen har härom anfört i sin skrivelse den
17 oktober 1940:

Enligt 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen är förutsättningen för att
där omförmäld person skall kunna anses såsom familjemedlem i förordningens
mening, att den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig mån bidrog
till hans underhåll. Härigenom nteslutes möjligheten att erhålla familjebidrag
för dylik person i de fall, då underhållsskyldighet inträtt först efter
inkallelsen, vare sig detta beror på att personen ifråga blivit född först
efter inkallelsen eller behov av underhåll uppstått, sedan inkallelsen ägde
rum. En värnpliktig har t. ex. icke vid tiden för inkallelsen bidragit till
sina föräldrars underhåll, enär behov då icke förelegat, men under den
värnpliktiges militärtjänstgöring uppstår underhållsbehov för modern till
följd av att den värnpliktiges fader, som dittills försörjt modern, avlider.
Det synes rimligt, att familj epenning i dylikt fall skall kunna beviljas, örn
det kan anses sannolikt, att den värnpliktige skulle ha fullgjort sin underhållsskyldighet
gentemot modern örn han icke varit inkallad. Aven gentemot
andra i 3 § b) nämnda personer kan underhållskyldighet lia uppkommit
först efter inkallelsen genom att behov av underhåll icke förelegat vid tiden
för denna.

Yad nu sagts synes motivera, att till 3 § b) göres ett tillägg av innehåll,
att de i momentet angivna personerna i fall, där underhållsskyldighet inträtt
först efter inkallelsen, skola anses som familjemedlemmar, därest antagas
kan, att den värnpliktige skulle ha i väsentlig mån bidragit till deras
underhåll, örn inkallelsen icke mellankommit.

Motsvarande ändring bör göras även i 5 § andra stycket, där sista meningen
föreslås ändrad på följande sätt: »För familjemedlem, som avses i
3 § b), må ej fastställas högre belopp än som motsvarar värdet av den
värnpliktiges bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll vid tiden
för inkallelsen, eller, där underhållsskyldigheten inträtt senare, av det underhållsbidrag,
som den värnpliktige skäligen kan antagas skola hava lämnat,
därest inkallelsen ej mellankommit.»

Överbefälhavaren har i sitt utlåtande den 24 februari 1941 anfört, att en
utsträckning av begreppet »annan familjemedlem» syntes honom vara behjärtansvärt
dels beträffande fosterbarn och fosterföräldrar i de fall, då formell
adoption icke ägt rum, och dels beträffande sjuk broder eller syster,
för vilken den värnpliktige åtagit sig och uppfyllde försörjningsplikt. I anslutning
till den ändring i 4 § krigsfamiljebidragsförordningen, som föranleddes
härav, borde i förordningens 8 § införas en bestämmelse, vilken
möjliggjorde, att bostadsbidrag tillerkändes ogift värnpliktig, som sammanbodde
med sjuk person, för vilken han åtagit sig och uppfyllde försörjningsplikt.

I de avgivna yttrandena över arbetsmarknadskommissionens förslag
beträffande kretsen av bidragsberättigade familjemedlemmar har detta icke
föranlett någon erinran.

Begravningsbidrag.

Därest värnpliktig avlider till följd av skada eller sjukdom, som kan antagas
äga samband med den militära tjänstgöringen, utgår begravningshjälp
enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersätt -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

ning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Om
däremot någon av den värnpliktiges närmaste anhöriga, för vilken lian åtnjuter
familjebidrag, avlider, kan den värnpliktige icke enligt gällande bestämmelser
erhålla något bidrag till kostnaden för begravningen. Arbetsmarknadskommissionen
har i sin ovan nämnda skrivelse den 17 oktober 1940
föreslagit införande av ett särskilt begravningsbidrag för den värnpliktiges
närmaste anhöriga. Härom har kommissionen anfört följande:

Därest någon den värnpliktiges familjemedlem avlider under den värnpliktiges
militärtjänstgöring, ställer det sig för familjen ofta svårt att bestrida
med begravningen förenade kostnader. Med hänsyn till dessa kostnaders
art förefaller det i särskilt hög grad berättigat, att staten träder
emellan med bidrag. Utgifterna äro, även örn de begränsas till det mest nödvändiga,
av den storleksordning, att de icke kunna bestridas med familjepenningen.
Örn ifrågakomna behov skall tillgodoses, är det därför nödvändigt
att tillskapa en ny form av familjebidrag, kallat begravningsbidrag.

Behov av begravningsbidrag föreligger främst beträffande de familjemedlemmar,
som omförmäles i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen. På grund
av det nära familjebandet framstår ett bidrag vid sådan familjemedlems frånfälle
såsom väl motiverat. Särskild behovsprövning torde med hänsyn till bidragets
art böra undvikas. Det torde vara tillräckligt att stadga, att begravningsbidrag
må utgå för familjemedlem av nu ifrågavarande kategori, därest
för familjemedlemmen vid tiden för dödsfallet utgick familjepenning utöver
grundbelopp. Den behovsprövning, som skett i sammanhang med familjepenningens
beviljande kommer då att avse även begravningsbidraget.

Även i fråga örn familjemedlemmar, som omnämnas i 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen,
kunna fall förekomma, då det kunde synas skäligt, att
begravningsbidrag utginge, exempelvis i fråga om barn över 16 år och i fråga
om föräldrar. I andra dylika fall framstår begravningsbidrag såsom mindre
motiverat. Emellertid torde det icke vara lämpligt att för detta ändamål
bryta ut vissa av de familjemedlemmar, som avses i 3 § b). Därtill kommer,
att i fråga örn dessa en förnyad behovsprövning i varje fall bleve erforderlig
särskilt med hänsyn därtill, att familjepenning kan hava beviljats med
belopp, som undergått reduktion, därför att den värnpliktige tidigare endast
i begränsad utsträckning bidragit till familjemedlemmens underhåll. En
sådan förnyad behovsprövning anser kommissionen, såsom ovan nämnts,
böra undvikas. Kommissionen har därför stannat vid att inskränka begravningsbidraget
till att gälla familjemedlemmar, som avses i 3 § a). I detta
sammanhang kan erinras därom, att sistnämnda familjemedlemmar ställts i
särklass i Kungl, kungörelsen den 23 juli 1940 (nr 730) med provisoriska
bestämmelser om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av
kroppsskada.

Vad angår bidragets storlek vill kommissionen föreslå att detta bestämmes
till 150 kronor för hustru samt till 100 kronor för barn eller adoptivbarn.
Med ett dylikt bidrag torde de nödvändigaste kostnaderna komma att täckas.
En differentiering efter dyrortsgrupperingen synes icke motiverad, då kostnader
av här ifrågavarande art icke följa denna.

Bestämmelserna om begravningsbidrag skulle enligt arbetsmarknadskommissionens
förslag under en särskild rubrik, »Örn begravningsbidrag», införas
såsom en ny paragraf, 15 a §, i krigsfamiljebidragsförordningen. Vidare
skulle uppräkningen i 2 § andra stycket av bidragsformerna fullständigas
med begravningsbidrag.

15

Kungl. Majus proposition nr 137.

Förslaget om införande av särskilt begravningsbidrag Ilar tillstyrkts i
samtliga yttranden. I fråga örn bidragets konstruktion lia dock vissa
myndigheter givit uttryck åt en annan uppfattning än arbetsmarknadskommissionen.

Överbefälhavaren, som i ärendet inhämtat yttrande från chefen för marinen,
har anfört:

Chefen för marinen har ifrågasatt lämpligheten av att bidraget begränsas
till familjemedlemmar, som omförmälas i 3 § a), med uteslutande av i § 3 b)
nämnda, för vilka dock kan utgå familjebidrag i samtliga andra former, med
undantag beträffande näringsbidrag. Utan tvivel inträffa dödsfall oftare bland
sådana familjemedlemmar, vilka nämnas i 3 § b), och särskilt bland föräldrar
till äldre värnpliktiga, för vilka begravningsbidraget blir än mer
betydelsefullt. Denna synpunkt synes även mig beaktansvärd. Jag kan för
min del ej bedöma, huruvida olägenheten av ytterligare behovsprövning,
som kommissionen förutsätter bliva nödvändig för bidragets utbetalande i
dessa senare fall, bör anses utgöra tillräckligt motiv för den begränsning av
bidragsformen som förslaget innebär.

Marinförvaltningen har ifrågasatt, huruvida med de föreslagna beloppen
ens de nödvändigaste kostnaderna bleve täckta.

Flygförvaltningen har ansett skäligt, att begravningsbidrag med det av
kommissionen förordade lägre beloppet efter behovsprövning utginge jämväl
för sådan familjemedlem, som avses i 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen.

Överståthållarämbetet har uttalat, att enligt ämbetets förmenande familjebidragsnämnderna
borde givas möjlighet att efter behovsprövning bevilja
begravningsbidrag även i vissa andra fall än de av arbetsmarknadskommissionen
föreslagna. Härom har ämbetet anfört följande:

Till stöd för sin uppfattning vill Överståthållarämbetet framhålla, att i
vissa fall kan det tänkas, att summan av familjepenningens grundbelopp
och den civila inkomsten, vilken föranlett att endast grundbeloppet beviljats,
endast obetydligt överstiger det belopp, som, därest den civila inkomsten
icke förelegat, beviljats såsom familjebidrag. Enligt arbetsmarknadskommissionens
förslag att endast begravningsbidrag skulle få förekomma, när
familjebidrag utöver grundbeloppet utgår, skulle i ett sådant fall begravningsbidrag
icke få utbetalas. Ofta torde emellertid verkligt behov av
begravningsbidrag föreligga, oaktat en civil mindre inkomst utgår.

Även i andra fall skulle samma mindre tillfredsställande resultat uppstå
vid tillämpning av de utav arbetsmarknadskommissionen föreslagna bestämmelserna.

En familjemedlem kan oaktat innehav av livförsäkring och kapital av
sådan storleksordning, att dess avkastning icke hindrar honom, komma i
åtnjutande av familjepenning utöver grundbeloppet och alltså även av begravningsbidrag,
medan däremot den familjemedlem, som erhåller endast familjepenningens
grundbelopp, oaktat nämnda tillgångar saknas, icke kan komma
ifråga när det gäller begravningsbidrag.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller, att även ifråga örn vissa familjemedlemmar,
som omnämnas i 3§ b) krigsfamiljebidragsförordningen, exempelvis
ifråga om barn över 1(! år oell ifråga om föräldrar, fall kunna förekomma,
där skäligheten talar för att begravningsbidrag utginge, men har på anförda
skäl ansett, att nu nämnda familjemedlemmar icke borde kunna erhålla
begravningsbidrag. Överståthållarämbetet ifrågasätter emellertid, örn icke

16

Kungl. Majus proposition nr 137.

skäligheten talar för att även barn över 16 år och föräldrar likställas med
de familjemedlemmar, som omförmälas i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen,
när det gäller begravningsbidrag.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län har ifrågasatt, huruvida icke begravningsbidrag
borde kunna — efter behovsprövning — utgå även till de
i 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familjemedlemmarna, måhända
dock med undantag för frånskild hustru.

Länsstyrelserna i Kristianstads län samt Göteborgs och Kohus län lia förordat
behovsprövning vid begravningsbidragets beviljande.

Jämkningar och förtydliganden i krigs familjebidragsförordningen.

I sin skrivelse den 17 oktober 1940 har arbetsmarknadskommissionen
föreslagit vissa ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen, vilka närmast
lia karaktären av jämkningar och förtydliganden. Dessa ändringar röra förutsättningarna
för beviljande av näringsbidrag och sjukbidrag. I sitt den
13 februari 1941 avgivna yttrande över sociala försvarsberedskapskommitténs
förslag beträffande dyrtidstillägg å familjebidrag har arbetsmarknadskommissionen
väckt fråga örn jämkning i vissa hänseenden av bestämmelserna
rörande bostadsbidrag. Ändring av sistnämnda bestämmelser har även påyrkats
i överbefälhavarens yttrande den 24 februari 1941. Däri hava även —
utöver vad förut anförts — upptagits vissa förslag beträffande behovsprövningen
och bestämmelserna örn näringsbidrag.

I fråga om behovsprövningen stadgas i 5§ tredje stycket sista punkten
krigsfamiljebidragsförordningen, att Konungen må, när skäl därtill äro, föreskriva,
att vid prövning av behov av familjepenning hänsyn icke skall tagas
till viss del av inkomst av sådan anställning, som den värnpliktige under
tjänstgöringen äger bibehålla. Enligt 7 § tredje stycket gäller motsvarande
med avseende å bostadsbidrag. Sådan föreskrift, som avses i dessa paragrafer,
har icke meddelats av Konungen.

Överbefälhavaren har anfört, att, därest bestämmelser av ifrågavarande slag
utfärdades, en värnpliktig skulle kunna åtnjuta en del av sin lön från arbetsgivaren
(understöd från fackförening o. d.) och likväl få oavkortat familjebidrag.
Gällande bestämmelser hade tolkats olika av familj ebidragsnämnderna,
och det syntes därför överbefälhavaren önskvärt, att föreskrifter utfärdades
för att enhetligt reglera detta förhållande.

Beträffande bestämmelserna örn bostadsbidrag har arbetsmarknadskommissionen
yttrat följande:

Enligt stadgande i 7 § krigsfamiljebidragsförordningen må under vissa
förutsättningar bostadsbidrag tillerkännas värnpliktig för bestridande av utgifter
för bostad åt en eller flera familjemedlemmar, med vilka den värnpliktige
vid tiden för inkallelsen sammanbodde. Detta stadgande innebär, att
en värnpliktig som efter inställelsen till militärtjänstgöringen ingår äktenskap
och i samband därmed förskaffar sig familjebostad för sitt och sin hustrus
behov icke kan komma i åtnjutande av bostadsbidrag. Vissa fall hava förekommit,
då den värnpliktige redan före inkallelsen förhyrt familjebostaden

Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 17

för att i samband med äktenskapets ingående taga densamma i anspråk.
Det kan icke vara någon tvekan örn, att det står i överensstämmelse med
krigsfamiljebidragsförordningens syfte, att den värnpliktige i dylikt fall också
får komma i åtnjutande av bostadsbidrag för att trygga tillgången på familjebostad
för hustrun, ehuru han icke disponerade familjebostad vid tidpunkten
för militärtjänstgöringens början. Möjligen kan det ifrågasättas, örn icke
kommissionen kan vara berättigad att i anvisning rörande förordningens
tillämpning meddela erforderlig föreskrift i detta syfte. Därest emellertid,
såsom nu ifrågasatts, andra ändringar i författningen vidtagas, synes det
dock böra tagas under övervägande att göra ett tillägg till 7 §, första stycket
(efter första meningen) av följande innehåll: Har den värnpliktige efter inkallelsen
ingått äktenskap, må bostadsbidrag enligt vad ovan sagts jämväl
beviljas, därest den värnpliktige före inkallelsen träffat avtal örn bostad för
familjen.

I tredje stycket samma paragraf stadgas beträffande behovsprövningen
i fråga örn bostadsbidrag, bland annat, att hänsyn skall tagas till den värnpliktiges
månadslön enligt krigsavlöningsreglementet i det fall, att bostaden
uppenbarligen överstiger den värnpliktiges behov.

För att detta stadgande skall kunna tillämpas fordras, att familj ebidragsnämnderna
underrättas av de militära myndigheterna, då en värnpliktig,
efter det ansökan örn familjebidrag ingivits, konstitueras till högre grad.
Erfarenheten har emellertid givit vid handen, att dylika uppgifter i mycket
ringa utsträckning översändas till familjebidragsnämnderna. Vid av kommissionen
gjorda undersökningar har det visat sig, att det vid större förband
är praktiskt taget ogörligt att hålla familjebidragsnämnderna underrättade
om meddelade konstitueringar, och man har i åsyftade fall helt åsidosatt
behovet hos familjebidragsnämnderna att för ifrågavarande stadgandes tillämpning
äga kännedom örn förändringar i krigslönen, som följer av konstituering
till högre grad.

Med hänsyn till dessa förhållanden och enär stadgandet synes vara av
mycket ringa betydelse för att nedbringa kostnaderna för bostadsbidrag enligt
krigsfamiljebidragsförordningen, synes det kommissionen att stadgandet
bor utgå. Härigenom skulle också en önskvärd förenkling kunna vinnas.

Beträffande stadgandet örn hänsynstagande till den värnpliktiges månadslön
vid bestämmande av bostadsbidrag har överbefälhavaren i sitt yttrande
den 24 februari 1941 framställt erinringar av enahanda innebörd som de av
arbetsmarknadskommissionen framförda. Överbefälhavaren har vidare framhållit,
att bidrag till flyttningskostnad i vissa fall endast beviljats, då flyttning
skett till billigare bostad. Det syntes emellertid rimligt, att bidrag
även eljest finge utgå, då flyttningen varit bestämd före inkallelsen eller
varit betingad av ökning i familjen eller därav, att den gamla lägenheten av
någon anledning blivit utdömd såsom bostad.

I fråga örn förutsättningarna för beviljande av näringsbidrag
har arbetsmarknadskommissionen föreslagit ändringar i 11 § första och andra
styckena i syfte att klargöra dels att näringsbidrag skall utgå efter behovsprövning
ock dels att sådant bidrag i intet fall må utgå till person, som
omnämnes i 3 § b), oavsett huruvida den värnpliktige är underhållsskyldig
gentemot denne eller i väsentlig mån bidragit till dennes underhåll. Såsom
skäl för de föreslagna ändringarna har angivits, att bestämmelserna i dessa
hänseenden på vissa håll missförståtts.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 137. 537 4i 2

18

Kungl. Majlis proposition nr 137.

Överbefälhavaren Ilar i sitt yttrande den 24 februari 1941 angående näringsbidragen
anfört följande:

Enligt bestämmelserna kari näringsbidrag endast betalas i det fall, att
den värnpliktige anställt en annan arbetskraft i rörelsen med anledning av
att han blivit inkallad, d. v. s. antalet avlönade inom företaget ökats med
någon person, för att näringsbidrag över huvud taget skall utgå. I åtskilliga
fall ordnar emellertid mindre företagare på det sättet, att han uppdrager åt
redan anställd personal att sköta företaget — ett biträde flyttas upp till
affärsföreståndare, hustrun hjälper till i affären o. s. v. Detta medför ökade
avlöningskostnader, vilka dock icke få täckas med hjälp av näringsbidrag.
Det är exempelvis omöjligt att giva näringsbidrag åt en lanthandlare, örn
han ordnar så, att hustrun överlämnar hemmets skötsel åt ett nyanställt
hembiträde, medan hon själv övertager skötseln av affären.

10 § borde erhålla en sådan lydelse, att möjlighet finnes att giva näringsbidrag
för täckande av de ökade avlöningskostnader, som bliva en följd av
att den värnpliktige vidtager åtgärder för att hålla näringen i gång under
sin militärtjänstgöring.

Beträffande förutsättningarna för beviljande av sjukbidrag har
arbetsmarknadskommissionen anfört följande:

I andra punkten i 14 § krigsfamiljebidragsförordingeu föreskrives, att vid
valet mellan de bidragsformer, som kunna ifrågakomma, näringsbidrag skall
äga företräde, örn förutsättningar för beviljande av dylikt bidrag äro för
handen. Av en jämförelse med 15 § framgår, att denna bestämmelse gäller
även vid val mellan näringsbidrag och sjukbidrag. Detta är i vissa fall
olämpligt. Det förefaller t. ex. omotiverat, att örn en rörelseidkares familj
även under familjeförsörjarens militärtjänstgöring kan erhålla sitt uppehälle
av rörelsen utan näringsbidrag, så länge icke extraordinära utgifter tillkomma,
näringsbidrag skall behöva beviljas för det fall att en familjemedlem
drabbas av en sjukdom, som måhända är av kort varaktighet men är förbunden
med sådana kostnader, att den värnpliktige icke förmår bära dem.
Här förefaller det rimligast att sjukbidrag beviljas. Nämnda olägenhet synes
kunna övervinnas, därest sista punkten i 14 § erhåller följande formulering:
»Vid valet mellan etc. — — — äga företräde framför familjepenning och
bostadsbidrag.»

Den nuvarande lydelsen av 15 § medgiver beviljande av sjukbidrag även
i sådana fall, då den värnpliktige vid inkallelsen bidrog till vederbörande
familjemedlems underhåll allenast med vissa genom dom eller avtal bestämda
belopp. Det synes emellertid ganska oberättigat, att sjukbidrag i
sådant fall skall utgå, för den händelse skäl icke föreligger till antagande
att den värnpliktige under vanliga förhållanden skulle ha bestritt utgiften.
Beviljande av sjukbidrag i nu omförmälda fall ter sig så mycket mera anmärkningsvärt,
som stadgandet i 5 § medför, att örn exempelvis det avtalade
eller i dom fastställda underhållet utgör 20 kronor, men den värnpliktige
vid tiden för inkallelsen bidrog med allenast 15 kronor, familjepenning kan
beviljas med högst det senare beloppet. Det synes därför önskvärt att i
15 § föreskrives, att sjukbidrag må utgå allenast i den mån skäl föreligger
till antagande att den värnpliktige, därest inkallelse ej mellankommit, skulle
na bestritt eller bidragit till de kostnader, varom fråga är. Föreskriften
synes dock böra gälla endast sådana familjemedlemmar, som omförmälas i
3 § b) och c) krigsfamiljebidragsförordningen.

19

Kungl. Majus proposition nr 137.

I de över arbetsmarknadskommissionens förslag avgivna yttrandena har
förslaget till ändringar’ beträffande förutsättningarna för beviljande av näringsbidrag
och sjukbidrag i regel tillstyrkts.

Beträffande de föreslagna ändringarna i fråga örn näringsbidrag har emellertid
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört, att dessa ändringar,
vilka allenast innefattade förtydliganden av författningstexten, enligt länsstyrelsens
mening vore överflödiga och att innebörden av krigsfamiljebidragsförordningen
i dessa hänseenden syntes lämpligen kunna delgivas familjebidragsnämnderna
genom cirkulär.

Med avseende å bestämmelserna örn bostadsbidrag har överbefälhavaren i
sitt yttrande över arbetsmarknadskommissionens förslag erinrat, att sådant
bidrag enligt 7 § krigsfamiljebidragsförordningen endast utginge för bestridande
av utgifter för bostad åt en eller flera familjemedlemmar, med vilka
den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde. Örn exempelvis den
värnpliktige efter inkallelsen legaliserade förbindelsen med en kvinna, som
väntade eller fått barn, vartill den värnpliktige vore fader, erhölle visserligen
hustru och barn familj epenning, medan däremot bostadsbidrag icke kunde
beviljas. Det kunde enligt överbefälhavarens mening ifrågasättas, örn icke,
såsom chefen för marinen i ett av överbefälhavaren infordrat yttrande påyrkat,
i detta fall en uppmjukning av bestämmelserna kunde vara motiverad,
särskilt som en dylik legalisering måste anses som ett samhällsintresse.

Departementschefen.

Vid tillkomsten av krigsfamiljebidragsförordningen framhölls svårigheten
att i avsaknad av praktiska erfarenheter på detta område tillskapa bestämmelser,
som vid tillämpning visade sig i allo tillfredsställande. Arbetsmarknadskommissionen,
vilken är tillsynsmyndighet enligt krigsfamiljebidragsförordningen,
har funnit tiden vara inne att göra en översyn av förordningen.
Resultatet av denna översyn berör icke förordningens huvudprinciper, utan
kommissionens förslag innebär, att vissa utvidgningar, jämkningar och förtydliganden
skola vidtagas. Sålunda föreslås till en början, att familjebidrag
skall kunna tillerkännas även underbefäl i reserven. Detta skulle möjliggöras
genom intagande i 1 § krigsfamiljebidragsförordningen av ett generellt bemyndigande
för Konungen att meddela föreskrift örn förordningens tillämpning —
med de inskränkningar Konungen funne påkallade — även å annan personal
vid krigsmakten än värnpliktiga. Sådan föreskrift borde enligt kommissionens
förslag därefter meddelas med avseende å underbefäl i arméns reserver, däremot
icke för flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka avlönas efter samma
grunder som underofficerare (underbefäl i flygvapnets reserv finnes icke). Vid
tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningens bestämmelser å underbefäl
skulle familjepenning i sin helhet utgå efter behovsprövning och hänsyn därvid
tagas även till vederbörandes månadslön.

Förevarande fråga var föremål för övervägande, då proposition beslöts
rörande krigsfamiljebidragen. Jag ansåg mig då — under framhållande av
att skäl kunde anföras även för den motsatta ståndpunkten — icke böra bryta

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 13/.

den principiella skiljelinje, som i krigsavlöningsreglementet dragits mellan de
vid krigsmakten fast anställda och de värnpliktiga. På riksdagens initiativ balett
avsteg från denna principståndpunkt gjorts i fråga örn värnpliktslånen,
vilka även kunna tillerkännas underbefäl i reserven. Det kan icke förnekas,
att de mycket långvariga inkallelser, som drabbat dylikt underbefäl, tala starkt
till förmån för arbetsmarknadskommissionens förslag. Frågan kompliceras
emellertid därav, att i viss mån liknande skäl som de av kommissionen anförda
kunna åberopas till stöd för ett yrkande, att reservofficerare och reservunderofficerare
i de lägsta löneklasserna skola kunna efter behovsprövning
erhålla familjebidrag. Ehuru inkallelserna även för sistnämnda kategorier
kunna medföra svårigheter, anser jag mig dock med hänsyn till storleken av
ifrågavarande reservpersonals löneförmåner icke kunna förorda familjebidrag
för dessa personalgrupper. Emellertid måste tillses, att underbefälet icke tack
vare familjebidragen erhåller bättre förmåner än officerare och underofficerare,
och ett genomförande av det föreliggande förslaget torde därför böra förknippas
med större restriktioner än som av kommissionen förutsatts. Det kan
sålunda ifrågasättas, örn icke rätten till familjebidrag för underbefäl i reserven
bör begränsas till att avse enbart bostadsbidrag i sådana fall, då behovet med
hänsyn till den inkomstminskning inkallelsen medfört är uppenbart. Jag är
emellertid icke beredd att taga slutlig ståndpunkt till denna fråga i vidare mån
än att jag under hänvisning till det nu anförda är beredd att tillstyrka av
arbetsmarknadskommissionen föreslagen ändring i 1 § krigsfamiljebidragsföinordningen.

Mot arbetsmarknadskommissionens förslag till uppmjukning av bestämmelserna
i 3 § b) och 5 § andra stycket krigsfamiljebidragsförordningen
i syfte att bereda bidragsrätt även i fall, då underhållsskyldigheten
inträtt efter inkallelsen, har jag intet att erinra. Däremot synes mig
överbefälhavarens förslag att generellt utsträcka familjebegreppet till
fosterföräldrar, fosterbarn och sjuka syskon vara ägnat att ingiva betänkligheter.
Att dylika fall kunna vara mycket ömmande är obestridligt,
men uppenbarligen är risken för missbruk av en sådan möjlighet till
bidrag mycket stor. Därtill kommer att även efter en dylik utvidgning andra
lika behjärtansvärda fall komme att kvarstå såsom icke bidragsberättigade,
t. ex. då en värnpliktig försörjt minderåriga icke sjuka syskon eller far- eller
morföräldrar. Skall syftet med överbefälhavarens förslag nås, kräves alltså
en ännu vidare krets av bidragsberättigade. Men ju mera denna krets vidgas,
dess starkare garantier krävas mot missbruk. En utväg att tillskapa en i möjligaste
mån betryggande och enhetlig prövning av ansökningar örn familjebidrag
för fjärmare anförvanter vore att anförtro prövningen åt tillsynsmyndigheten,
d. v. s. statens arbetsmarknadskommission. Av hänsyn till kommissionens
arbetsbörda finge dock en spärr i lämplig form anordnas. I sådant
hänseende torde kunna stadgas, att ansökan skall göras av vederbörande
familjebidragsnämnd. En förutsättning för bifall till ansökan bör vidare vara,
att synnerligen ömmande omständigheter i det särskilda fallet föreligga.
Därest bidragsrätten omgärdas med dessa garantier, torde det icke behöva

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

21

möta några avgörande betänkligheter att stadga, att annan anhörig till den
värnpliktige än som avses i 3 § må — utan att begränsning sker till vissa släktingar
— i bidragshänseende likställas med familjemedlem, som avses i 3 § b).
Jag förordar alltså ett stadgande av denna innebörd, vilket på grund av sin
undantagskaraktär lämpligen torde böra införas i förordningens sista avdelning,
»Särskilda bestämmelser». I anledning av överbefälhavarens förslag örn
rätt till bostadsbidrag oavsett förefintlig släktskap för ogift värnpliktig, som
sammanbor med och försörjer sjuk person, må framhållas, att redan med nuvarande
avfattning av 8 § krigsfamiljebidragsförordningen möjlighet finnes
att bevilja bostadsbidrag i de fall, då bostadens avstående skulle för den värnpliktige
medföra synnerlig olägenhet. Något behov av ytterligare utsträckning
av rätten till bostadsbidrag för ogift värnpliktig synes mig icke hava
ådagalagts.

Arbetsmarknadskommissionen har vidare förordat den utvidgningen av förmånerna
enligt krigsfamiljebidragsförordningen, att begravningsbidrag skulle
kunna utgå för den värnpliktiges hustru samt barn eller adoptivbarn under
16 år, dock endast därest den värnpliktige sammanlevde med hustrun respektive
hade vårdnaden örn barnen. Bidraget föreslås skola utgå automatiskt,
därest den värnpliktige vid tiden för dödsfallet åtnjöt familjepenning utöver
grundbeloppet för familjemedlemmen i fråga. Den behovsprövning, som
sker i sammanhang med familjepenningens beviljande, skulle således bli avgörande
även för rätten till begravningsbidrag. Begravningsbidraget skulle
enligt kommissionens förslag utgå med 150 kronor för hustru och 100 kronor
för barn.

För egen del finner jag förslaget örn ett begravningsbidrag för den värnpliktiges
närmaste anhöriga behjärtansvärt. Jag delar arbetsmarknadskommissionens
uppfattning, att bidraget bör utgå utan annan behovsprövning
än den, som ägde rum, då familjepenning beviljades. Då bestämmelserna örn
grundbelopp icke äro tillämpliga å värnpliktiga, vilka under tjänstgöringen
åtnjuta civil avlöning av statsmedel eller med statsbidrag, bör rätt till begravningsbidrag
knytas till det faktum, att den värnpliktige för familjemedlemmen
uppbar familjepenning, som helt eller delvis utgick efter behovsprövning. I
fråga om de föreslagna beloppen har erinrats, att dessa syntes otillräckliga.
Bestämmelserna äro emellertid avsedda att gälla även under krigstid, och
jag anser mig med hänsyn därtill icke kunna förorda bidrag med högre belopp
än kommissionen föreslagit. Från åtskilliga håll har ifrågasatts en utvidgning
av rätten till begravningsbidrag, i huvudsak så, att dylikt bidrag skulle efter
behovsprövning kunna utgå även för anförvanter tillhörande den fjärmare
kretsen av familjebidragsberättigade. Särskilt har framhållits önskvärdheten
av bidrag för den värnpliktiges barn över 16 år samt föräldrar. Även här måste
jag emellertid ställa mig betänksam gentemot en utvidgning av de föreslagna
förmånerna, i synnerhet som därigenom svårligen skulle kunna undvikas en
övervältring på staten av utgifter, som även under normala förhållanden skulle
bekostats av andra än den värnpliktige. Jag ansluter mig således i fråga örn
begravningsbidraget i sak helt till arbetsmarknadskommissionens förslag.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

I samband med de föreslagna ändringarna i krigsfamiljebidragsförordningen,
som huvudsakligen lia karaktär av jämkningar och förtydliganden,
må beröras överbefälhavarens förslag örn utfärdande av bestämmelser jämlikt
5§ tredje stycket. Jag är visserligen icke beredd att nu taga ställning till
detta förslag, men det kan ifrågasättas, om stadgandet, därest tillämpning
av detsamma finnes böra äga rum, tillfullo motsvarar sitt syfte. Stadgandet
tager nämligen endast sikte på inkomst av civil anställning, som den värnpliktige
under tjänstgöringen äger bibehålla; däremot tages icke hänsyn till
understöd, som i anledning av tjänstgöringen tilldelas den värnpliktige eller
hans familj av annan än arbetsgivaren. Ett praktiskt exempel härpå utgör
det av överbefälhavaren berörda fallet, att understöd utgår från fackförening.
Då det synes lämpligt att i detta sammanhang komplettera stadgandet i 5 §
tredje stycket i nu berörda hänseende, föreslår jag ett tillägg, som med bibehållen
lön jämställer understöd i anledning av tjänstgöringen.

Beträffande bestämmelserna örn bostadsbidrag i 7 § ha framställts åtskilliga
ändringsförslag. Vad som anförts i fråga om eftergift av kravet på
att den värnpliktige vid tiden för inkallelsen skall lia sammanbott med den
eller de familjemedlemmar, för vilka bostaden är avsedd, är jag beredd att
tillmötesgå, då fråga är om den närmaste familjekretsen (de i 3 § a) nämnda)
och bostaden är avsedd för såväl hustru som barn. I dessa fall synes det
skäligt, att bostadsbidrag utgår, även örn äktenskapet ingåtts eller bostaden
förhyrts efter inkallelsen. För övriga familjemedlemmar bör däremot kravet
på sammanboende vid tiden för inkallelsen upprätthållas. Vidare har jag
ansett mig böra biträda den av såväl arbetsmarknadskommissionen som överbefälhavaren
påyrkade ändringen i 7 § tredje stycket av innebörd, att hänsyn
i intet fall bör tagas till värnpliktigs månadslön vid bostadsbidragets bestämmande.
Vad överbefälhavaren anfört rörande bidrag till kostnader för ombyte
av bostad torde däremot icke böra föranleda någon författningsändring.
Att flyttningsbidrag i regel ej bör utgå för flyttning annat än till billigare
bostad torde vara självfallet. Emellertid lägger författningen intet hinder i
vägen för medgivande av flyttningsbidrag för den händelse ny bostad redan
hyrts vid inkallelsen eller den gamla bostaden utdömts. De fall, då flyttningsbidrag
kunna, motiveras med familjens tillökning, torde vara sällsynta,
men principiellt föreligger intet hinder för att bidraget utgår även i dylikt fall.

Beträffande näringsbidraget har överbefälhavaren föreslagit en omformulering
av bestämmelserna, som vore ägnad att väsentligen vidga området för
denna bidragsform. Jag vill erinra örn att såväl inom sociala försvarsberedskapskommittén
som i de över kommitténs förslag till familjebidragsförfattningar
avgivna utlåtandena meningarna örn denna bidragsform voro
delade. Näringsbidraget har även omgivits med vissa restriktioner, framför
allt den från den tyska familjebidragslagstiftningen hämtade bestämmelsen,
att bidraget ej må avse avlönande av den värnpliktiges närmare anhöriga. Då
näringsbidraget lättare än andra bidragsformer kan missbrukas, torde det
icke vara rådligt att borttaga de nu gällande restriktionerna. I de fall, då
näringsbidrag ej utgår, kan i regel lika effektiv hjälp erhållas genom familje -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

23

penning och bostadsbidrag. Att sistnämnda bidragsformer skulle vara tillfyllest
i det av överbefälhavaren anförda exemplet synes ligga i öppen dag.

De av arbetsmarknadskommissionen föreslagna ändringarna i bestämmelserna
om näringsbidrag ha karaktären av förtydliganden. Då emellertid kommissionen
enligt 2 § krigsfamiljebidragskungöreisen äger utfärda anvisningar
rörande krigsfamiljebidragsförfattningarnas tillämpning, har kommissionen
i sin hand att i sådan ordning till undanröjande av missförstånd fastställa,
hur förordningen skall tillämpas. Jag anser därför icke erforderligt att här
upptaga dessa ändringsförslag.

Mot arbetsmarknadskommissionens förslag till uppmjukning av stadgandet
i 14 § krigsfamiljebidragsförordningen örn företrädet mellan olika bidragsformer
och till ändring av 15 § samma förordning i syfte att inskränka rätten
till sjukbidrag i vissa fall har jag intet att erinra.

De föreslagna ändringarna i krigsfamiljebidragsförordningen torde — för
möjliggörande av lämplig förberedelsetid — böra träda i kraft den dag
Konungen bestämmer.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har inom försvarsdepartementet
utarbetats förslag till förordning angående ändring i vissa delar av
förordningen den 17 april 1940 (nr 223) om familjebidrag åt värnpliktiga
under krigstjänst göring rrv. m. (krigsfamiljebidragsförordningen).

Förslag- till provisorisk höjning'' av familjebidragen.

Med förenämnda skrivelse den 8 februari 1941 har sociala försvarsberedskapskommittén
framlagt förslag till författningar örn provisorisk höjning av
familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen och familjebidrag enligt
fredsfamiljebidragsförordningen. Såsom motivering till dessa förslag har
kommissionen anfört följande:

Sedan april 1940, då krigsfamiljebidragsförordningen utfärdades, har det
på 1935 års priser baserade levnadskostnadstalet stigit med 11 enheter,
vilket motsvarar en ökning av levnadskostnaderna med 9 procent. Det kan
visserligen förefalla tveksamt, örn en indexhöjning av denna storleksordning
bör föranleda höjning av bidragsbeloppen, men övervägande skäl tala enligt
kommitténs mening för en sådan höjning. Det må sålunda framhållas, att
indexhöjningen sedan den 3 september 1939, då kommittén framlade förslag
till de sedermera av statsmakterna godtagna bidragstarifferna, utgör inemot
20 procent. Uppenbart är, att bidrag, vilka av statsfinansiella skäl måste begränsas
i så hög grad, som fallet varit med krigsfamiljebidragen, icke inrymma
någon nämnvärd marginal för ändringar i prisnivån. Visserligen behöver
ökningen av bostads- och bränslekostnaderna samt kostnaderna för sjukvård
icke tagas i betraktande, då bostads- och sjukbidragen icke äro maximerade,
men det torde icke vara tvivel underkastat, att ökningen av övriga levnadskostnader,
framför allt utgifterna för livsmedel, är mycket kännbar för de
inkallades familjer. Då kommittén icke ansett sig kunna föreslå högre
terminslön för det stora flertalet av de till beredskapstjänst inkallade,
ligger häri ett ytterligare skäl för att genomföra någon förbättring i
fråga örn familjebidragen. Då den rådande krisen snarast torde innebära
en tendens till utjämning av prisskillnaderna mellan dyrorterna, torde höj -

24

Kungl. Majus proposition nr 137.

ning av familjepenningen böra ske med ett för alla dyrorter lika belopp. För
hustru (husföreståndarinna) torde höjningen av bidragsmaximum kunna bestämmas
till 25 öre, motsvarande en genomsnittlig förhöjning av bidraget med
12 procent. Beträffande kategorien »annan familjemedlem över 16 år» (föräldrar,
frånskild hustru, utomäktenskapliga barn m. fl.) gör sig den synpunkten
gällande, att familjemedlem ofta icke bor tillsammans med den värnpliktige
och därför ej har någon fördel av bostadsbidraget. Detta talar för en relativt
sett större ökning av maximum i dessa fall. Med hänsyn härtill föreslår
kommittén även i dessa fall en ökning med 25 öre eller med i medeltal 20
procent. Då krisen torde i särskilt hög grad drabba de familjer, varest barn
finnas, föreslår kommittén, att för »annan familjemedlem under 16 år» tilllägget
bestämmes till 15 öre, motsvarande i genomsnitt omkring 19 procents
höjning. Det synes önskvärt, att den ifrågasatta höjningen i främsta rummet
drabbar staten, och grundbeloppen torde därför böra höjas i lika mån som
bidragens maxima. Någon ändring i den för näringsbidraget stadgade maximeringen
anser kommittén däremot icke för närvarande erforderlig.

Sedan genom provisorisk ändring i krigsfamiljebidragsförordningen bidragsmaxima
höjts, kan det praktiska genomförandet av denna höjning ske
på två sätt: antingen sker en ny behovsprövning i varje särskilt fall under
hänsynstagande till de nya maxima, vare sig ex officio eller efter ansökan,
eller ock höjas automatiskt alla redan fastställda bidrag med så stort belopp,
som motsvarar höjningen av maxima. Den förra metoden sjmes vara den
principiellt riktiga och är för övrigt den enda möjliga beträffande bidrag,
som icke redan äro fastställda. Den andra metoden innebär en schematisering
såtillvida, att hänsyn icke tages till möjligheten av att en anpassning efter
dyrtiden redan skett inom ramen för gällande maximum. Tydligt är emellertid,
att denna metod innebär en avsevärd förenkling av ärendenas handläggning.
För att i möjligaste mån underlätta det för familjebidragsnämnderna
synnerligen betungande arbete, som en omräkning av alla redan fastställda
bidrag innebär, vill kommittén förorda det senare alternativet, då fråga är
örn redan utgående bidrag. Den modifikationen bör dock stadgas, att den
automatiska höjningen av bidraget ej bör äga rum i den mån härigenom
bidragsbeloppet till familjemedlem skulle komma att överstiga genom dom
eller avtal fastställt underhåll eller eljest särskilda omständigheter föranleda
till undantag, t. ex. då oavsett det medgivna dyrtidstillägget skäl föreligger
för nedsättning av familjebidraget.

Kommittén har ej tillgång till material för bedömande av vilken kostnadsökning,
som den föreslagna höjningen av krigsfamiljebidragen kan väntas
medföra.

Då det gäller att bedöma hur stor förhöjningen av fredsfamiljebidragen bör
vara för hustru (husföreståndarinna), måste hänsyn tagas även till ökningen
av bostads-, bränsle- och sjukvårdskostnader. En procentuellt sett något
större höjning av bidraget än höjningen av familjepenningen i motsvarande
fall är därför motiverad. En lämplig höjning torde vara 50 öre, vilket i genomsnitt
motsvarar en förbättring av omkring 16 procent. Beträffande övriga
familjemedlemmar bör samma höjning tillämpas som ovan föreslagits för
krigsfamiljebidragens vidkommande i motsvarande fall. I fråga örn genomförandet
i praktiken av den här föreslagna höjningen — vilket ankommer på
länsstyrelserna — torde böra gälla samma regler som beträffande krigsfamiljebidragen.

Kostnaderna för fredsfamiljebidragen ha i årets statsverksproposition upptagits
till sammanlagt 665,000 kronor. Den av kommitténs förslag föranledda
kostnadsökningen torde kunna uppskattas till 115,000 kronor, motsvarande
något mer än 17 procent å den i statsverkspropositionen äskade summan.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

I de avgivna yttrandena har kommitténs förslag i huvudsak tillstyrkts.

Överbefälhavaren har ifrågasatt, huruvida icke även näringsbidragets
maximibelopp borde höjas.

Socialstyrelsen har föreslagit vissa modifikationer i förslaget. Beträffande
ändringarna i prisnivån har socialstyrelsen yttrat följande:

Från den 1 juli 1939 till den 1 januari 1941 utgjorde den totala levnadskostnadsstegringen,
mätt efter socialstyrelsens index, cirka 20 procent och,
örn bostadsposten frånräknas, 24 procent. Örn hänsyn tages endast till utgifterna
för livsmedel, utvisade perioden den 1 september 1939 — den 1
februari 1941 en genomsnittlig kostnadsstegring av 28 procent. Den redan
inträdda förhöjningen av levnadskostnaderna är sålunda betydande, och prisstegringen
visar alltjämt tendens att fortgå. Med hänsyn härtill synes det
nödvändigt, att en skälig kompensation beredes de inkallade i form av dyrtidstillägg
å de fastställda bidragsbeloppen. Skälen härtill äro så mycket
starkare, som dessa bidrag redan från början i många fall tedde sig väl snävt
tillmätta för beredande av en någorlunda tillräcklig försörjning för de värnpliktigas
familjer. En stor del av dem har till följd av den stigande fördyringen
av olika slags viktigare livsförnödenheter efter hand försatts i ett
bekymmersamt läge.

I förslaget förutsättes, att de förordade dyrtidstilläggen icke dyrortsgraderas
utan skola utgå med lika belopp inom de tre särskilda ortsgrupperna. Socialstyrelsen
finner denna anordning välbetänkt ur praktisk synpunkt och invändningsfri
ur mera teoretisk synpunkt, i det att prisstegringen, av tillgängliga
uppgifter att döma, i ungefär lika grad drabbat samtliga orter, oavsett örn
de kunna betecknas såsom dyrorter eller ej.

Styrelsen har vidare erinrat, att en justering uppåt av de föreslagna förhöjningarna
framdeles torde bliva erforderlig, i händelse den allmänna prisstegringen
fortginge i nuvarande takt. Ur denna synpunkt syntes tillägget
böra konstrueras såsom ett särskilt dyrtidstillägg och alltså icke inarbetas
i de fastställda bidragsmaxima.

I fråga örn storleken av höjningen av familjepenningens maximum enligt
krigsfamiljebidragsförordningen har socialstyrelsen uttalat följande:

Tillägget för hustru synes vara lämpligt avvägt. Det må nämligen beaktas,
att de värnpliktigas familjer lika litet som övriga medborgare böra kunna
hävda någon rätt till full kompensation för den inträdda prisstegringen.
Däremot kan någon berättigad invändning ej riktas mot att en jämförelsevis
hög bidragsförhöjning beräknas för barnen Erfarenheten giver vid handen,
vilket även understrykes av kommittén, att barnens försörjning under ett
krisläge som det nuvarande bereder särskilt stora svårigheter. Styrelsen
finner det därför behjärtansvärt, att familjer med barn på angivet sätt tilldelas
förhållandevis högre bidrag. Å andra sidan synes tillägget för kategorien
»annan familjemedlem över 16 år» vara väl högt tilltaget enligt förslaget.
Det anföres, att sådana familjemedlemmar ofta icke sammanbo med den
värnpliktige och därför icke ha någon fördel av det särskilda bostadsbidraget,
vilken omständighet ansetts tala för en relativt sett större ökning av maximum
i dylika fall. Detta skäl förefaller emellertid knappast bärande, främst på
den grund att någon höjning av bostadskostnaderna i hyreslägenheter hitintills
i stort sett icke förekommit i annan mån än i fråga örn de speciella utgifterna
för bostädernas uppvärmning. Med hänsyn härtill synes den procentuella
höjningen av bidragsmaximum för nu ifrågavarande grupp icke

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

böra överstiga den för hustru beräknade (12.5 %), vilket skulle innebära en
nedsättning av dyrtidstillägget i detta fall från föreslagna 25 öre till ungefär
15 öre. Styrelsen förordar alltså, att tillägget för »annan familjemedlem
över 16 år» bestämmes till sistnämnda belopp.

I likhet med kommittén anser socialstyrelsen, att någon ändring av den
fastställda maximeringen för näringsbidraget för närvarande icke är påkallad.
^ Detta bidrag må utgå med högst 200 kronor — i vissa fall 300 kronor
— i månaden. Erinras må, att bidraget från början ansågs jämförelsevis högt
tilltaget.

Beträffande höjningen av fredsfamiljebidragen har socialstyrelsen anfört:

I bidraget för hustru (husföreståndarinna) ingår en särskild bostadsersättning
utöver det belopp, som korresponderar mot familjepenningen enligt krigsfamiljebidragsförordningen.
Något allmänt bostadsbidrag utgår däremot icke.
Enligt kommittén måste därför vid avvägningen av dyrtidstilläggets storlek
i detta fall hänsyn tagas även till ökningen av bland annat bostads- och
bränslekostnader, varför en procentuellt större ökning av bidraget än höjningen
av familjepenningen i motsvarande fall ansetts motiverad. Mot denna
argumentering måste invändas, att kommittén synes ha överskattat bostadskostnadernas
ökning såtillvida att det i huvudsak endast är bränslekostnaderna,
som hitintills under krisen uppvisat påtaglig stegring. Grundhyrorna
för bostadslägenheter torde däremot, jämfört med tiden närmast före krigsutbrottet,
kvarstå på en väsentligen oförändrad nivå. Med hänsyn härtill
synes den procentuella ökningen av familjebidragets maximum för hustru
vara för högt beräknad. Styrelsen anser, att tillägget i detta fall bör bestämmas
enligt samma procentsats som kommittén föreslagit beträffande den i
krigsbidraget ingående familjepenningen för hustru, alltså med genomsnittligt
12.5 procent (i ortsgrupp II). Enligt denna beräkningsgrund skulle höjningen
böra fastställas till 40 öre, vilket belopp styrelsen för sin del förordar.

Angående den föreslagna höjningen av grundbeloppen har socialstyrelsen
yttrat följande:

En särskild punkt i kommittéförslaget, som förtjänar beaktande, gäller
frågan huruvida de föreslagna höjningarna av bidragsmaxima i de fall, då viss
del av bidraget utgår som ett särskilt grundbelopp utan behovsprövning, bör
läggas på grundbeloppet eller på den återstående, efter behovsprövning beviljade
delen av bidraget. Sådant grundbelopp utgår för närvarande till
hustru, med vilken den värnpliktige sammanlever, med en krona samt till
barn, som står under hans vårdnad, med 40 öre örn dagen. Grundbeloppet
bestrides helt av statsmedel, medan av bidraget i övrigt en tiondel bekostas
av kommunen. Kommittén har föreslagit, att dyrtidstillägget genomgående
skall påläggas grundbeloppet, och har därför anfört såsom skäl, att den ifrågasatta
höjningen i främsta rummet bör drabba staten. Hållbarheten av detta
argument synes med fog kunna ifrågasättas. Enligt styrelsens mening lär det
vara mera förenligt med ett kristidstilläggs natur, att förhöjningen lägges på
den del av bidraget, som utgår först efter individuell behovsprövning.

Socialstyrelsen har vidare framhållit, att det av kommittén åberopade skälet
för att dyrtidstillägget skulle läggas till grundbeloppet lika väl kunde tillgodoses
genom en särskild föreskrift, att tillägget helt skulle bekostas av statsmedel.

Arbetsmarknadskommissionen har bland annat yttrat följande:

Kommissionen har icke funnit skäl till någon erinran mot kommitténs förslag,
i vad gäller beloppens storlek och ej heller i vad gäller sättet för beströ

27

Kungl. Majus proposition nr 137.

(landet av de med höjningarna förenade kostnaderna. Vad angår sättet för
förhöjningarnas genomförande beträffande familjemedlemmar, vilka vid tidpunkten
för ikraftträdandet av förordningen om förhöjda bidragsbelopp uppbära
familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen respektive familjebidrag
enligt fredsfamiljebidragsförordningen, har kommitténs förslag ej
heller givit kommissionen anledning till någon erinran. Kommissionen förutsätter
emellertid, att förhöjningen skall kunna få tillgodonjutas jämväl av
familjemedlemmar, för vilka intill nämnda tidpunkt familjepenningens
maximibelopp varit bestämd med hänsyn till storleken av det bidrag, som
den värnpliktige lämnat till vederbörandes uppehälle vid tiden för inkallelsen,
under förutsättning att skälig anledning finnes antaga att han, därest militärtjänstgöringen
icke kommit emellan, med hänsyn till levnadskostnadsökningen
skulle lia höjt sitt bidrag till familjemedlemmen i fråga. Skulle stadgandet
i krigsfamiljebidragsförordningens 5 § (andra stycket, sista meningen) anses
utgöra hinder för en dylik tillämpning av förordningen om förhöjd familjepenning,
synes ifrågavarande stadgande böra underkastas erforderlig ändring.

Departementschefen.

Sociala försvarsberedskapskommitténs förslag att med anledning av rådande
dyrtid provisoriskt höja familjebidragen enligt såväl krigsfamiljebidragsförordningen
som fredsfamiljebidragsförordningen har vunnit anslutning i de avgivna
utlåtandena. Även för egen elei anser jag, att en sådan höjning bör
komma till stånd. På sätt föreslagits torde höjningen av krigsfamiljebidragen
kunna begränsas till den relativt snävt maximerade familjepenningen; beträffande
näringsbidraget torde däremot icke för närvarande någon höjning vara
erforderlig. Rörande höjningarnas storlek har socialstyrelsen anmält en från
kommittéförslaget avvikande mening. Socialstyrelsen har sålunda gjort gällande,
att kommittén vid bestämmandet av familjepenning för »annan familjemedlem
över 16 år» — den värnpliktiges barn över 16 ar, föräldrar, frånskilda
hustru, utomäktenskapliga barn med flera — samt vid fastställandet av fredsfamiljebidragen
för hustru (husföreståndarinna) ävensom för nyssnämnda
kategori överskattat ökningen av bostadskostnaderna såtillvida, att det i
huvudsak endast vore bränslekostnaderna, som hitintills under krisen uppvisat
påtaglig stegring. Det förefaller, som örn detta påpekande vore i huvudsak
befogat, och jag anser mig därför böra biträda socialstyrelsens förslag till
jämkning av de av kommittén förordade maximibeloppen. -Jag tillstyrker således
en höjning av familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen
med 25 öre för hustru (husföreståndarinna) och med 15 öre för annan familjemedlem.
Vidare förordar jag en höjning av fredsfamiljebidragen — vilka för
närvarande endast åtnjutas av vissa samvetsömma värnpliktiga — med 40 öre
för hustru (husföreståndarinna) och med 15 öre för övriga familjemedlemmar.
Detta innebär genomgående en höjning med omkring 12 procent utom beträffande
barn under 16 år, för vilka höjningen utgör 19 procent.

Beträffande själva formen för höjningarnas genomförande lia ävenledes
olika meningar yppats. Kommittén har föreslagit, att bidragsmaxima skola
provisoriskt förhöjas eller med andra ord att nya tariffer tills vidare skola
gälla i stället för de gamla, under det att socialstyrelsen förordar ett fristående''
— dock icke rörligt — dyrtidstillägg. Vilkendera metoden som är att

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

föredraga synes vara en rent praktisk fråga, ock jag saknar därvidlag anled
ning att föreslå avsteg från kommitténs av arbetsmarknadskommissionen i
egenskap av tillsynsmyndighet tillstyrkta förslag. Meningsskiljaktighet föreligger
även beträffande frågan, huruvida höjningen av bidragsmaxima skall
föranleda en motsvarande höjning av grundbeloppen eller huruvida grundbeloppen
böra bibehållas oförändrade. Det förra alternativet — kommitténs
förslag — har motiverats därmed, att den väsentliga kostnaden för dyrtidskompensationen
å krigsfamiljebidragen härigenom skulle stanna på staten.
Socialstyrelsen, som förordat det senare alternativet, har ansett riktigast, att
förhöjningen lades på den del av bidraget, som utginge efter behovsprövning,
samt erinrat, att även utan höjning av grundbeloppen kostnaden för dyrtidstillägget
kunde genom en särskild föreskrift påläggas statsverket. I likhet med
kommittén anser jag angeläget, att den väsentliga kostnadsökningen stannar
å staten. Då den föreslagna höjningen har karaktären av dyrtidstillägg, anser
jag riktigast, att den i regel får tillgodonjutas av alla bidragstagare, alltså
även av dem, för vilka endast grundbelopp utgår. Jag biträder således i detta
hänseende kommittéförslaget i fråga örn såväl krigs- som fredsfamiljebidragen.
I överensstämmelse med vad kommittén föreslagit förordar jag, att övergången
till de nya tarifferna sker sålunda, att familjepenning respektive fredsfamiljebidrag
i de fall, då bidrag redan utgå, i regel höjes med så stort belopp, som
motsvarar den nu föreslagna höjningen av bidragens maxima. Yad särskilt
beträffar de av arbetsmarknadskommissionen berörda fallen, då familjepenning
för i 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familjemedlemmar enligt
stadgandet i 5 § andra stycket samma förordning begränsats med hänsyn till
värdet av tidigare lämnat underhåll, är enligt min mening uppenbart — såsom
även framhållits i motiveringen till stadgandet — att den föreskrivna begränsningen
hänför sig till underhållsbidragets realvärde. Har penningvärdet i avsevärdare
mån ändrats efter tiden för inkallelsen, bör således vid tillämpning
av ifrågavarande stadgande i 5 § hänsyn härtill tagas.

Höjningen av bidragen torde -— för vinnande av lämplig förberedelsetid
— böra tillämpas från den dag Konungen bestämmer.

Kostnaderna för höjningen av krigsfamiljebidragen äro givetvis beroende
av inkallelsernas omfattning, och någon beräkning av dessa kostnader båticke
gjorts. I årets statsverksproposition ha kostnaderna för familjebidrag åt
värnpliktiga — varmed avses fredsfamiljebidrag under tillämpning av
gällande fredsorganisation — upptagits för armén till 575,000 kronor, för
marinen till 65,000 kronor och för flygvapnet till 25,000 kronor. Efter den
jämkning av bidragsbeloppen, som här föreslagits, torde kostnadsökningen
för höjningen av fredsfamiljebidragen kunna beräknas till ungefär 15 procent,
motsvarande för de respektive försvarsgrenarna 86,250 kronor, 9,750 kronor
och 3,750 kronor. Efter avrundning av summorna torde man således kunna
beräkna anslagsbehovet för armén till 660,000 kronor, för marinen till 75,000
kronor och för flygvapnet till 30,000 kronor.

I enlighet med vad här anförts ha inom försvarsdepartementet — i nära
anslutning till de av sociala försvarsberedskapskommittén avgivna förslagen

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

— upprättats förslag till förordning örn provisorisk höjning av familjepenning
enligt krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 (nr 223)
och till förordning om provisorisk höjning av familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen
den 17 maj 1940 (nr 422).

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels antaga omförmälda förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 17 april 1940 (nr 223) örn familjebidrag åt värnpliktiga
under krigs tjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen);

2) förordning örn provisorisk höjning av familjepenning enligt
krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 (nr 223); och

3) förordning örn provisorisk höjning av familjebidrag enligt
fredsfamiljebidragsförordningen den 17 maj 1940 (nr 422);

dels ock — med frångående av i statsverkspropositionen till
1941 års riksdag under fjärde huvudtiteln, punkterna 22, 66 och
105 gjorda förslag — å samma huvudtitel för budgetåret 1941/42
anvisa

under avdelningen C. Försvarskrafterna: Armén till Familjebidrag
åt värnpliktiga ett förslagsanslag av 660,000 kronor,
under avdelningen C. Försvarskrafterna: Marinen till Familjebidrag
åt värnpliktige ett förslagsanslag av 75,000 kronor samt
under avdelningen C. Försvarskrafterna: Flygvapnet till

Familjebidrag åt värnpliktiga ett förslagsanslag av 30,000
kronor.

Yad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

S. Högsell.