Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående höjd resekostnadsersättning
i vissa fall vid färd med egen automobil
m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari
1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
höjd resekostnadsersättning i vissa fall vid färd med egen automobil m. m.
samt anför därvid följande.

Enligt allmänna resereglementet utgår resekostnadsersättning vid färd med
annan bil än taxebil eller omnibus med 30 öre för kilometer. Ersättningen
utgår jämväl då förrättningsmannen använt egen bil, dock icke örn resan
företagits under sådana omständigheter, att billigare fortskaffningsmedel
lämpligen kunnat användas. I sådant fall beräknas ersättningen enligt resereglementet
som örn resan företagits med det billigare fortskaffningsmedlet.

För vissa grupper av befattningshavare är rätten till resekostnadsersättning

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 134, 1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

vid användande av egen bil underkastad särskild reglering. Denna avser att,
i mån det ur tjänstesynpunkt är angeläget, att befattningshavare håller egen
bil, å ena sidan underlätta användandet därav genom att låta befattningshavaren
få ersättning för bilresa även på vägsträckor, där billigare fortskaffningsmedel
kunnat användas, samt å andra sidan anpassa ersättningen så
nära som möjligt efter självkostnaderna.

Enligt det särskilda resereglementet för tjänstemän vid domänverket (SFS
1935: 50, 1936: 526) äger domänstyrelsen sålunda att för tjänsteresa, som företages
med eget motorfordon, medgiva att, oaktat förrättningsmannen enligt
allmänna resereglementet icke skulle varit berättigad till ersättning för sådant
färdsätt, resekostnadsersättning må utgå med belopp motsvarande förrättningsmannens
verkliga, av resan föranledda kostnader för fordonet, dock
högst vad förrättningsmannen skulle hava uppburit, därest ersättning beräknats
för färdsättet i fråga enligt allmänna resereglementet. Ersättningen kan
även utgå i form av fast resekostnadsanslag.

Liknande bestämmelser gälla för befattningshavare hos skogsvårdsstyrelser
och hushållningssällskap, vilkas reseersättningar genom av Kungl. Majit utfärdade
bestämmelser (SFS 1934: 602 och 603) reglerats i anslutning till allmänna
resereglementet, sedan riksdagen uppställt en dylik reglering som
villkor för statsbidrag till ifrågavarande institutioner. Dessa bestämmelser
medgiva olika tillvägagångssätt vid anordnandet av ersättning. Dels kunna
fasta resekostnadsanslag för månad eller år bestämmas, dels kan ersättningen
utgå efter väglängd, och dels förekommer en kombination av resekostnadsanslag,
avsett att ersätta fasta kostnader, med en efter väglängd beräknad
gotfgörelse för löpande kostnader. Som en allmän begränsning gäller även
här, att ersättningen icke må, för kilometer räknat, överstiga det i allmänna
resereglementet bestämda beloppet av 30 öre.

För de hos lantbruksstyrelsen anställda mejeriinspektörerna har ersättning
vid resa med egen bil utgått enligt grunder, som angivits i 1937 års statsverksproposition,
nionde huvudtiteln, sid. 16. Ersättningen har beräknats dels nied
ett fast belopp av 1,500 kronor för år, dels med 10 öre för kilometer körd
vägsträcka.

Beträffande skoglig personal hos stiftsnämnderna gälla särskilda föreskrifter,
som likaledes varit föremål för riksdagens prövning (prop. 1938: 225,
riksd. skr. 1938: 431). Enligt dessa föreskrifter, som utfärdats i Kungl. Maj:ts
brev den 20 oktober 1939, ankommer det på stiftsnämnd att bestämma, huruvida
befattningshavare skall äga rätt att vid sina resor i tjänsten begagna
egen bil och åtnjuta resekostnadsersättning därför jämväl i fall då han enligt
allmänna resereglementet icke skulle varit berättigad till ersättning för dylikt
färdsätt. Ersättningen bestämmes sålunda, att vissa fasta årliga omkostnader
ersättas särskilt, medan övriga med innehavet av egen bil normalt förenade
kostnader ersättas med 15 öre för kilometer tillryggalagd väglängd. Även
här gäller allmänna resereglementets begränsning till 30 öre för kilometer.
Viss tilläggsersättning tillkommer befattningshavare hos stiftsnämnderna i
Härnösands och Luleå stift.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

3

Do rådande krisförhållandena ha givit anledning till framställningar om
vissa ändringar i de nu omförmälda ersättningsgrunderna. En dylik framställning
beträffande ersättningen enligt allmänna resereglemente! har inkommit
från styrelsen för Sveriges statstjänstemannanämnd. Över denna framställning
ha yttranden avgivits av statskontoret samt länsstyrelserna i Stockholms,
Kristianstads, Älvsborgs och Norrbottens län. — Lantbruksstyrelsen
har inkommit med en framställning, avseende mejeriinspektörerna, över vilken
framställning statskontoret yttrat sig. — Från domänstyrelsen, rikets allmänna
kartverk och medicinalstyrelsen lia inkommit framställningar, avseende
domänverkets personal respektive vissa befattningshavare hos kartverket
samt tjänsteläkare och tjänsteveterinärer. Över domänstyrelsens och kartverkets
framställningar har statskontoret avgivit yttranden. — Vidare föreligga
framställningar från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund
och från hushållningssällskapens ombud, avseende personal hos skogsvårdsstyrelserna
och hushållningssällskapen. I anledning av centralrådets framställning
ha domänstyrelsen och statskontoret avgivit yttranden, varjämte
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund inkommit med en skrift, över vilken
centralrådet och domänstyrelsen yttrat sig. Över hushållningssällskapens
ombuds framställning lia lantbruksstyrelsen och statskontoret avgivit yttranden.
— Från stiftsjägmästareföreningen har inkommit en framställning, varöver
yttranden avgivits av stiftsnämnderna, domänstyrelsen, kammarkollegiet
och statskontoret.

I flertalet framställningar yrkas höjning av den nuvarande ersättningen
för färd med egen bil. Därvid framliålles, att driftkostnaderna ökats genom
prisstegringen på bensin, olja, gummi och reparationer. I den mån bränslebrist
eller andra krisförhållanden nödvändiggjort inskränkning i bilarnas
användning lia, enligt vad vidare anföres, tidigare gjorda kostnadsberäkningar
rubbats, i det att varje tillryggalagd vägkilometer kommit att belastas med
en större del av de fasta omkostnaderna. I den mån åter övergång till gengasdrift
ifrågakommer, ökas kostnaderna enligt företedda beräkningar, i första
hand genom nödvändigheten att anskaffa gengasaggregat, för vilka beräknas
en jämförelsevis kort brukningstid. Jämväl har hänvisats till den senaste
tidens höjningar i länslaxorna för yrkesmässig biltrafik.

Vad angår den närmare innebörden av de nu ifrågavarande framställningarna,
har styrelsen för Sveriges statstjänstemannanämnd hemställt om skälig
höjning av den i allmänna resereglementet fastställda ersättningen för färd
med annan bil än taxebil eller omnibus. Domänstyrelsen och medicinalstyrelsen
ha föreslagit höjning av denna ersättning till 40 respektive 50 öre för
kilometer. Jämväl kartverket har ifrågasatt höjning av ersättningen, för vissa
fall retroaktivt för år 1940. Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund
har hemställt örn medgivande att från och med år 1940 räknat överskrida
den i respektive särskilda resereglemente!! fastställda gränsen av 30 öre för
kilometer. Centralrådet har därvid räknat med elt ersättningsbelopp av 40
öre men anmärkt, att även detta belo]»]) framdeles kan behöva överskridas.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Hushållningssällskapens ombud ha hemställt, att maximeringen av ersättningsbeloppet
för hushållningssällskapens del borttages från och med år 1940
räknat. Stiftsjägmästareföreningen har hemställt om fyllnadsersättning till
de skogliga befattningshavarna hos stiftsnämnderna för år 1940 att utgå med
4 öre för kilometer för tiden 1 januari—30 juni och 8 öre för kilometer för
återstående del av året.

Flertalet remissmyndigheter lia uttalat sig för höjning av ifrågavarande ersättningar
eller utredning i sådant syfte. Sålunda har utredning beträffande
frågan om höjning av den enligt allmänna resereglementet utgående ersättningen
för färd med annan bil än taxebil eller omnibus tillstyrkts av länsstyrelserna
i Stockholms och Kristianstads län. Länsstyrelserna i Älvsborgs
och Norrbottens län lia tillstyrkt höjning av denna ersättning i ungefär
samma proportion som den genomsnittliga höjningen av länstaxorna för personbiltrafik,
omkring 30 procent.

I sitt yttrande över centralrådets framställning har domänstyrelsen, i överensstämmelse
med sin förenämnda hemställan rörande domänverkets egna
befattningshavare, tillstyrkt höjning — dock ej retroaktivt — till 40 öre av
allmänna resereglementets ersättningsbelopp och därmed även av det maximibelopp,
till vilket ersättningen för bilkostnader enligt det särskilda resereglementet
för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare må uppgå för kilometer
räknat. Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt upphävande från och med
år 1940 tills vidare av den i resereglementet för hushållningssällskapens befattningshavare
stadgade motsvarande begränsningen.

Statskontoret har däremot avstyrkt den ifrågasatta ändringen av allmänna
resereglementet. Ämbetsverket har därvid, under hänvisning till de beräkningar,
som legat till grund för bestämmelserna om ersättning för bilkostnader
åt skoglig personal hos stiftsnämnderna, anfört, att den enligt allmänna
resereglementet utgående ersättningen av 30 öre för kilometer vid en icke
alltför ringa årlig körlängd täcker även en avsevärd ökning av de tidigare
driftkostnaderna. Vad beträffar kostnaderna för övergång till gengasdrift,
har ämbetsverket gjort gällande, att ersättning för inköp av gengasaggregat
icke bör beredas i form av en generellt verkande höjning av ersättningen
enligt allmänna resereglemente!. I varje fall anser ämbetsverket det med
hänsyn till rådande ovisshet i fråga om aggregatens hållbarhet icke för närvarande
vara lämpligt att anpassa allmänna resereglementets bestämmelser
efter härutinnan föreliggande kostnadsberäkningar. I sina yttranden över
framställningarna om höjda ersättningar till befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna
och hushållningssällskapen har statskontoret uttalat sig
emot att ersättning för bilkostnader herodes dessa befattningshavare efter
fördelaktigare grunder än statstjänstemännen.

Vad härefter angår framställningen örn fyllnadsersättning för skoglig
personal hos stiftsnämnderna för år 1940 har denna i allmänhet tillstyrkts
av stiftsnämnderna. Domänstyrelsen har jämväl tillstyrkt bifall till framställningen,
dock med framhållande dels att fyllnadsersättningen bör utgå
efter den verkliga läslängden under året och sålunda, örn denna utgjort

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

mellan 12,000 och 6,000 kilometer, variera mellan 2 och 4 öre för första
halvåret och mellan 6 och 8 öre för andra halvåret, dels att enligt gällande
bestämmelser den sammanlagda resekostnadsersättningen icke må överstiga
30 öre för kilometer. Kammarkollegiet och statskontoret ha biträtt vad
domänstyrelsen sålunda anfört. En i berörda sammanhang av vederbörande
stiftsnämnd gjord framställning om höjning av ersättningen åt en stiftsjägmästare,
som anskaffat gengasaggregat, har i huvudsak tillstyrkts av
domänstyrelsen och statskontoret under samma förbehåll för begränsningen
till 30 öre för kilometer.

Beträffande de närmare kostnadsberäkningarna torde få hänvisas till de
föreliggande handlingarna.

Vidare har i en del av framställningarna ifrågasatts utbetalning till befattningshavare
av ersättning för vissa fasta kostnader för bilar, som anskaffats
för tjänstebruk men under rådande förhållanden icke kunna användas.

I sin framställning rörande mejeriinspektörernas resekostnader har lantbruksstyrelsen
hemställt, att till dessa tjänstemän måtte för tid, då deras
fordon icke kunnat användas, utgå ersättning med 1,000 kronor för år,
motsvarande i runt tal kostnaderna för försäkring, garage och ränta, tillhopa
400 kronor, samt amortering, 600 kronor. I yttrande över denna framställning
har statskontoret tillstyrkt ersättning för de kostnader, befattningshavaren
styrker sig ha utgivit för bilens hällande, dock högst med hälften
av det förut fastställda resekostnadsbidraget eller således med 750 kronor
för år.

Domänstyrelsen samt centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och
hushållningssällskapens ombud ha hemställt om medgivande, från och med
år 1940 räknat, att till respektive befattningshavare utbetala ersättning för
vissa fasta kostnader för oanvänd bil. Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande
över framställningen från hushållningssällskapens ombud uttalat sig för att
skäligt ersättningsbelopp må, från och med år 1940 räknat, kunna utbetalas
för amortering, räntor, garagekostnader o. s. v. Statskontoret har i sina
yttranden över ifrågavarande framställningar tillstyrkt medgivande att utbetala
ersättning för sådana ofrånkomliga kostnader (såsom försäkringspremier,
garagehyra eller utgift av därmed jämförlig natur), som befattningshavare
styrker sig ha fått vidkännas. Däremot har statskontoret uttalat sig
mot ersättning för värdeminskning.

Slutligen har framställning i detta ämne gjorts även av stiftsjägmästareföreningen.
Därvid har yrkats ersättning under år 1941 dels för amortering
och ränta efter 260 kronor per år, dels för kostnader för garage, av- och återregistrering
samt kvarstående försäkringsavgifter. Framställningen har i allmänhet
tillstyrkts av stiftsnämnderna. Domänstyrelsen har i sitt yttrande över
framställningen tillstyrkt ersättning dels för verkliga kostnader för garage,
avregistrering och kvarstående försäkringsavgifter, dels ock för ränta —

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

beräknad under viss förutsättning till 110 kronor för år — men däremot
icke ersättning för värdeminskning. Statskontoret har biträtt vad domänstyrelsen
sålunda yttrat.

DePchefZ^'' De framställningar, för vilka i det föregående redogjorts, avse dels höjning
av ersättningen för användande av egen bil vid tjänsteresor och dels medgivande
av ersättning för vissa fasta kostnader i fall då förhållandena medfört
hinder att använda för tjänstebruk anskaffad bil. Vad beträffar den förra
frågan, ha ett flertal myndigheter uttalat sig för en höjning av ersättningen
utöver det i allmänna resereglementet fastställda beloppet av 30 öre för kilometer,
under det att statskontoret endast tillstyrkt en höjning av vissa ersättningar,
som för närvarande understiga nyssnämnda belopp. Beträffande
åter frågan örn ersättande i vissa fall av fasta kostnader för bil, som ej kunnat
användas, äro de hörda myndigheterna ense örn att dylik ersättning bör
utgå i de förevarande fallen, och olika meningar ha yppats huvudsakligen endast
angående i vad mån amortering eller värdeminskning därvid bör medräknas.
Ersättning för amortering eller värdeminskning har tillstyrkts av
lantbruksstyrelsen, under det att statskontoret och domänstyrelsen uttalat
sig i motsatt riktning.

Den föreliggande utredningen synes icke giva vid handen, att en höjning
av den i allmänna resereglementet fastställda ersättningen av 30 öre för kilometer
är pakallad annat än möjligen för att beträffande tjänstemännens fordon
underlätta en övergång till drift med gengas eller andra inhemska bränslen.
I likhet med statskontoret anser jag mig icke heller ur denna synpunkt
kunna förorda en ändring av allmänna reserereglementet. Härtill äro nämligen
förutsättningarna för driftsomläggningen ännu alltför svårbedömbara,
icke minst vad kostnaderna angår. Av tillgängliga uppgifter synes ej heller
framgå annat än att den nuvarande ersättningen av 30 öre nöjaktigt svarar
mot kostnaderna även vid gengasdrift, såvida icke den körda vägsträckan
för år är jämförelsevis kort.

Vad beträffar ersättningarna till befattningshavare hos skogs vårdsstyrelser
och hushållningssällskap delar jag statskontorets uppfattning, att en
höjning av maximibeloppet av dessa ersättningar icke bör företagas, så länge
ej motsvarande höjning finnes böra genomföras för statliga befattningshavare.

I ärendet har emellertid även ifrågasatts höjning av vissa ersättningar,
som för närvarande understiga 30 öre för kilometer. Under nuvarande förhållanden
bör möjlighet finnas att medgiva en sådan höjning intill angivna
belopp. Höjningen bör även kunna medgivas retroaktivt för år 1940. Det
torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela bestämmelser i detta ämne.
Vissa av de ersättningar, varom här är fråga -—- såsom ersättningarna
till skoglig personal hos stiftsnämnderna och till mejeriinspektörer — ha
prövats av riksdagen. I den mån så är fallet, bör riksdagens bemyndigande
för Kungl. Majit att meddela de ifrågasatta ändrade bestämmelserna inhämtas.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Vad härefter angår frågan om ersättande av vissa fasta kostnader under
tid, då för tjänstebruk anskaffad bil icke kunnat användas, ansluter jag
mig till den principiella uppfattning, som statskontoret och domänstyrelsen
uttryckt i sina yttranden över stiftsjägmästareföreningens framställning. Dylik
ersättning bör uppenbarligen icke medgivas beträffande för tjänstebruk
anskaffade bilar i allmänhet utan endast i sådana fall, som i det föregående
avsetts. Dessa fall kännetecknas därav, att hållandet av egen bil under
normala förhållanden ansetts böra underlättas såsom erforderligt för ett
rationellt utövande av tjänsten och att med anledning därav särskild reglering
av ersättningen för bilkostnaderna tidigare på sätt förut angivits blivit
vidtagen.

Vilka fasta kostnader som böra ersättas torde i de olika fallen böra prövas
efter i huvudsak de principer, som statskontoret och domänstyrelsen i förenämnda
sammanhang förordat. Ersättningen bör kunna beviljas retroaktivt
från och med år 1940.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter
jämväl rörande den nu förordade ersättningen för fasta kostnader.
Härtill erfordras riksdagens bemyndigande vad angår statliga befattningshavare.
Ersättningen torde böra bestridas från de medel, som inom respektive
förvaltningsgrenar disponeras för reseersättningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser
angående höjd ersättning i vissa fall för resor i tjänsten
med egen automobil samt angående ersättande av vissa
kostnader för befattningshavare tillhörig automobil under
tid då den till följd av krisförhållandena icke kunnat användas.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Öhman.