Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
1
Nr 131.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss reglering
av handeln med färsk strömming och sill m. m.; given
Stockholms slott den 28 februari 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 februari 1941.
N är varande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Andersson, Domö, Rosander.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
punkt 153 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Bidrag till reglering av handeln med färsk
strömming och sill m. m. för budgetåret 1941/42 beräkna ett förslagsanslag
av 155,000 kronor.
Jag torde nu ånyo få underställa Kungl. Majit detta ärende.
För budgetåret 1940/41 är till Bidrag till reglering av handeln med färsk
strömming och sill m. m. anvisat ett förslagsanslag av 180,000 kronor. Av
anslaget beräknades 20,000 kronor till kostnader för statens fiskenämnd,
150,000 kronor för utbetalande av prisutjämningsbidrag inom producentföreningamas
områden samt 10,000 kronor för utgifter i samband med eventuell
prisreglering utmed Skånes syd- och ostkust samt Blekinges kust.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 131. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Gällande bestämmelser i ämnet äro upptagna i dels förordningen den 30
juni 1937 (nr 645) om viss reglering av handeln med färsk strömming och
sill, dels kungörelsen den 10 december 1937 (nr 933) angående tillämpningen
av nämnda förordning, vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen
nr 729/1940, dels förordningen den 30 juni 1937 (nr 646) om viss reglering
av priset å färsk strömming och sill, vilken förordning ändrats genom
kungörelsen nr 55/1939, samt dels instruktionen den 30 juni 1937 (nr
647) för statens fiskenämnd. Förordningarna gälla till och med den 30
juni 1941.
I skrivelse den 27 augusti 1940 har statens fiskenämnd hemställt, att regleringen
av handeln med färsk strömming och sill måtte förlängas på fem
år eller till och med den 30 juni 1946. Fiskenämnden har i skrivelsen tillika
föreslagit vissa ändringar i bestämmelserna rörande regleringen. Beträffande
regleringen under den föreslagna nya perioden har fiskenämnden inhämtat
yttranden från ett flertal producentföreningar, fiskeföreningar och fiskförsäljningsföreningar.
Över fiskenämndens skrivelse har lantbruksstyrelsen
den 12 oktober 1940 avgivit infordrat utlåtande.
Fiskenämnden har vidare i särskild skrivelse den 27 augusti 1940 hemställt,
att till bidrag till reglering av handeln med färsk strömming och sill
m. m. måtte för nästa budgetår anvisas ett förslagsanslag av 155,000 kronor.
I skrivelse den 26 oktober 1940 har Stockholms läns fiskförsäljningsförening
u. p. a. framställt vissa synpunkter å den fortsatta tillämpningen av
regleringen.
Lantbruksstyrelsen har sedermera med eget yttrande den 11 november
1940 överlämnat en den 31 oktober 1940 dagtecknad skrivelse från Svenska
ostkustfiskarnas centralförbund, däri förbundet hemställt, att lantbruksstyrelsen
vid avgivande av sitt yttrande över fiskenämndens framställning
ville beakta vad som anförts vid ett sammanträde med representanter för
ostkustens fiskförsäljningsföreningar. Vid förbundets skrivelse fanns fogat
protokoll från sammanträdet.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund har vidare i skrivelse den 30
januari 1941 hemställt, att den fortsatta regleringen av handeln med strömming
och sill måtte utsträckas att avse jämväl salt- och surströmming, över
denna skrivelse har statens fiskenämnd den 10 februari 1941 avgivit infordrat
utlåtande.
Härjämte ha framställningar i ämnet inkommit från bland andra Svenska
fiskhandelsförbundet i skrivelse den 7 januari 1941.
Grunddragen av gällande regleringssystem.
Ifrågavarande reglering i sin nuvarande utformning gäller från och med
den 1 januari 1938 till och med den 30 juni 1941 samt omfattar handeln
med strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt
ilandförts vid kusten därav. Denna fråga behandlades vid 1937 års riksdag
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
3
(prop. nr 295, jordbr, ntsk. uti. nr 86; riksdagens skr. nr 335). Från tillämpningsområdet
har Norrbottens län varit undantaget samt till den 1 januari
1941 jämväl Västerbottens län. Uppsikten över handeln med färsk strömming
och sill har utövats av statens fiskenämnd, som består av tre, i förhållande
till ifrågavarande intressen opartiska personer.
Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna
av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, därest
föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta
tillräckligt antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd
att med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres
utmed sagda kuststräcka. Den som inom område, där producentförening
erhållit dylikt tillstånd, ilandför strömming och sill må därmed ej
idka handel i annan mån än att han själv eller genom hemmavarande familjemedlem
äger sälja egen eller eget båtlags fångst direkt till konsument.
Vid sådan försäljning skall iakttagas de villkor som meddelas av vederbörande
producentförening eller, där sådan ej finnes, av statens fiskenämnd.
Producentföreningen är pliktig att enligt samma grunder, som gälla i
fråga örn medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som
inom föreningens område ilandföres av annan fiskare. Är tillförseln av
strömming och sill så riklig att det kan antagas, att en väsentlig del därav
ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må producentförening
lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till föreningen och för
vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till
leverans. Fiskenämnden äger, när skäl därtill äro, ålägga ej mindre producentförening
att i första hand utbjuda sina fångster av strömming och sill
till partihandlare, som av fiskenämnden anvisas, än även sådan partihandlare
att i första hand genom föreningen täcka sitt behov av strömming och
sill. I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa
sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må
varda meddelade, ävensom av fiskenämnden givna föreskrifter och anvisningar,
jämväl i fråga om prissättningen. Det åligger förening att lämna
nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med
strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbefogenhet.
Där producentförening ej finnes, övertages dennas roll av partihandlarna.
Partihandel med färsk strömming och sill (handel till återförsäljare i och
för deras rörelse med undantag för försäljning som av producentförening
eller, där sådan ej finnes, av fiskare bedrives med egen fångst till återförsäljare)
må bedrivas endast efter tillstånd av statens fiskenämnd. Detaljhandel
med färsk strömming och sill (försäljning till konsument) må ej
idkas, med mindre varan är inköpt från den som erhållit tillstånd till partihandel
eller statens fiskenämnd annat medgivit. Fiskare är dock, som ovan
nämnts, berättigad alt försälja egen fångst direkt till konsument.
Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning, kryddning
eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för att
direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.
I fråga örn regleringen ctv priset å sådan färsk strömming och sill, beträffande
vilken handeln är reglerad, gäller, alt producentförening är skyldig
att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av denna för
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
sålts till konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga lägst det pris (minimipris),
som av statens fiskenämnd för viss tid fastställes.
För strömming och sill, som icke kunnat vinna avsättning för konsumtion
i färskt tillstånd inom riket utan försålts för export, saltning, rökning,
kryddning, till djurföda i färskt tillstånd eller för beredning av kraftfoder
eller gödningsämne, må producentförening erhålla prisutjämningsbidrag av
statens fiskenämnd. Prisutjämningsbidraget, som utbetalas årsvis i efterskott,
skall så bestämmas, att föreningens medlemmar erhålla ett nettomedelpris
under året av 10 öre för kilogram; dock må prisutjämningsbidraget
ej utgå med mer än 3.5 öre för kilogram. På framställning av fiskenämnden
kan Kungl. Maj:t besluta, att annat än ovan nämnt nettomedelpris
skall läggas till grund för beräkning av prisutjämningsbidrag ävensom att sådant
bidrag skall kunna utgå med annat belopp än nyss sagts. Prisutjämningsbidraget
skall av producentföreningen oavkortat utbetalas till medlemmarna.
Vid beräkning av nettomedelpriset till föreningens medlemmar må omkostnaderna
för föreningens rörelse ej upptagas till högre belopp än fiskenämnden
prövar skäligt.
Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av
föreningen försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga
prisregleringsavgift med 2.5 procent av det nettopris, föreningen erlagt för
sådan till densamma levererad strömming och sill. Prisregleringsavgiften
skall, åtföljd av redovisning av producentförening, inbetalas till statens
fiskenämnd sålunda, att den å viss månad belöpande avgiften erlägges sist
före utgången av följande månad.
Inom område, där producentförening ej finnes, må, där Kungl. Majit på
förslag av statens fiskenämnd eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering
anordnas, under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig för
ändamålet erforderligt antal fiskare. Fiskare, som deltager i sådan prisreglering,
åligger att i den ordning fiskenämnden bestämmer erlägga prisregleringsavgift
med 2 procent av det belopp han under tiden för prisregleringen
erhållit för färsk strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt
tillstånd inom riket.
De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av
statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag.
I den mån de ej förslå härtill, ankommer det på fiskenämnden att hos
Kungl. Majit göra framställning örn bidrag av allmänna medel till utfyllnad
av vad som sålunda felas. Tagas ej de under visst år influtna prisregleringsavgifterna
i sin helhet i anspråk för utbetalande av prisutjämningsbidrag,
skall uppkommet överskott fonderas för nästkommande års behov av
medel till dylika bidrag.
Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet att
vinna avsättning av fångsterna uppkommer, må bestämmelse givas om
fångstbegränsning. Beslut härom meddelas inom område, där producentförening
finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering
är anordnad, av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.
Verkningarna av vidtagna åtgärder.
Beträffande prisregleringsverksamheten inom producentföreningarnas område
under år 1939 hänvisas till följande tabell I.
Tabell I. Sammanställning av prisregleringsverksamheten inom producentföreningarnas områden år 1939.
Producentförening |
Antal fiskare |
Medelfångst |
Medellikvid |
Medellikvid |
Erlagda prisreglcrings-avgifter |
Uppburna prisutjäm-ningsbidrag |
Överskotts-strömming |
||
totalbelopp kronor |
belopp |
totalbelopp kronor |
belopp |
||||||
Stockholms läns ........ |
889 |
5,830 |
1,328: — |
1,340: — |
24,690:35 |
27: 77 |
10,935:07 |
12:30 |
36 |
Uppsala > ........ |
231 |
5,660 |
1,138: - |
1,170: — |
6,123:76 |
26:51 |
7,325: 57 |
31:71 |
19 |
Södermanlands > ........ |
194 |
12,430 |
2,173: — |
2,256: - |
9,334:39 |
48:12 |
16,137:54 |
83:13 |
25 |
Östergötlands > ........ |
477 |
5,120 |
795:- |
842: — |
8,595:05 |
18:02 |
22,193:35 |
46: 35 |
26 |
Västerviks ........ |
237 |
10,930 |
1,108: - |
1,346: — |
4,153:96 |
17:53 |
56,340: 73 |
237: 72 |
65 |
Södra Kalmar ........ |
261 |
6,490 |
687: — |
791: — |
3,677: 28 |
14: 09 |
27,052:93 |
103:65 |
52 |
Gotlands läns ........ |
413 |
1,150 |
164:- |
172: — |
1,590: 34 |
3:85 |
3,242:57 |
7: 85 |
21 |
Gävleborgs > ........ |
760 |
5,950 |
1,011: — |
1,069: - |
17,171:86 |
22:59 |
43,715: 22 |
57: 52 |
28 |
Sundsvalls ........ |
196 |
6,580 |
1,169: — |
1,185:- |
5,112:03 |
26:08 |
3,180:87 |
16: 23 |
21 |
Ångermanlands ........ |
357 |
3,500 |
656: — |
656: — |
5,206: 74 |
14:58 |
— |
— |
18 |
Summa |
4,015 |
— |
— |
— |
85,655: 76 |
— |
190,128:85 |
— |
|
Medeltal |
— |
6,364 |
993:- |
1,040: - |
— |
21:91 |
— |
59:65 |
31 |
Oi
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Verkningarna av strömmingsregleringen kunna givetvis icke bedömas uteslutande
med hänsyn till priset å strömming. Prisutvecklingen beträffande
denna fisk torde i stället böra jämföras med utvecklingen för några andra
viktigare fiskslag på ostkusten, vilka icke blivit underkastade handelsreglering.
Lämpliga jämförelseobjekt vid en sådan undersökning torde vara sik,
gädda, abborre och flundra. I nedanstående tabell II ha sammanställts de av
fiskarena erhållna medelprisen för sik, gädda, abborre, flundra och strömming
för åren 1930—38.
Tabell II. Medelpris i ören å sik, gädda, abborre, flundra och strömming för
kilogram under åren 1930—38.
Å r |
Sik |
Gädda |
Abborre |
Flundra |
Strömming |
1930 .................... |
95 |
134 |
59 |
53 |
18 |
1931 .................... |
95 |
113 |
52 |
58 |
15 |
1932 .................... |
89 |
109 |
51 |
53 |
15 |
1933 .................... |
85 |
99 |
50 |
59 |
14 |
1934 .................... |
82 |
92 |
47 |
47 |
13 |
1935 .................... |
81 |
96 |
44 |
55 |
14 |
1936 .................... |
75 |
97 |
42 |
57 |
13 |
1937 .................... |
79 |
95 |
45 |
51 |
15 |
1938 .................... |
82 |
105 |
47 |
52 |
16 |
Prisutvecklingen för i tabell II angivna fiskslag har förlöpt tämligen likartat
under den tid undersökningen omfattar. För de flesta noterades ett
relativt högt pris under år 1930, vilket sedan undan för undan sjönk för att
under åren 1934—36 nå sitt lägsta värde, varefter en stegring åter gjort sig
märkbar. Endast beträffande flundran är prisutvecklingen mera ojämn. Icke
för något fiskslag var medelpriset lika högt 1938 som 1930.
Enbart dessa siffror lämna intet bevis för att strömmingsregleringen haft
något gynnsamt inflytande på strömmingspriset eller på inkomsten av strömmingsfisket.
Inkomsten beror emellertid ej blott på priset utan också på storleken
av den fångstmängd fiskarena lyckats avyttra.
I tabell III ha sammanställts uppgifter rörande den genomsnittliga fångstmängden
och fångstvärdet för år ävensom medelpriset å ifrågavarande fiskslag
dels för perioden 1930—34, omfattande tiden närmast före strömmingsregleringens
införande, dels ock för perioden 1935—38.
Tabell III. Fångstmängd och fångstvärde i medeltal lör år samt genomsnittspris
å strömming och vissa andra fiskslag vid ostkusten under tidsperioderna
1930—34 och 1935—38.
Tidsperiod |
S i k |
Gädda |
Abborre |
||||||
Fångst- mängd kg |
Fångst- värde kronor |
Medel- pris öre |
Fångst- mängd kg |
F ångst-värde |
Medel- pris öre |
Fångst- mängd kg |
Fångst- värde kronor |
Medel- pris öre |
|
1930-34 ........ |
334.000 358.000 + 7 |
297.000 282.000 - 5 |
89 79 -11 |
507.000 522.000 4- 3 |
554.000 514.000 - 7 |
108 98 - 9 |
396.000 445.000 + 12 |
206,000 198,000 - 4 |
52 44 -15 |
1935—38 ........ |
|||||||||
Minskn. el. ökn. i % |
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
7
Tidsperiod |
Flundra |
Strömming |
||||
Fångst- mängd kg |
Fångstvärde kronor |
Medel- pris öre |
Fångstmängd kg |
Fångstvärde kronor |
Medel- pris öre |
|
1930—31 ........ 1935—38 ........ |
372.000 404.000 + 9 |
202,000 216,000 + 7 |
54 53 - 2 |
20.850.000 26.864.000 + 28 |
3.089.000 3.961.000 + 28 |
15 15 + o |
Minskn. el. ökn. i % |
Av tabell III framgår bland annat, att fångstvärdet för sik, gädda och
abborre minskats med 4—7 procent, medan motsvarande värde ökats något
för flundra (7 procent) och högst betydligt (28 procent) för strömming.
För sistnämnda fiskslag har fångstvärdet ökats i lika mån som fångstmängden.
Med fångstmängden (produktionen) avses den kvantitet strömming
som vunnit avsättning. I fråga örn samtliga här berörda fiskslag är strömmingen
den enda, för vilken medelpriset icke undergått någon sänkning under
tidsperioden efter 1934. Den starka produktionsökningen av strömmingen
efter regleringens införande har alltså helt och hållet kunnat tillgodogöras
av fiskarena.
Det genomsnittliga detaljhandelspriset å färsk strömming under åren 1930
—40 vid de viktigaste avsättningsorterna, Gävle, Stockholm och Norrköping,
framgår av följande tabell IV.
Tabell IV. Detaljhandelspriset å färsk strömming.
Å r |
Gävle |
Stockholm |
Norrköping |
Å r |
Gävle |
Stockholm |
Norrköping |
1930..... |
70 |
73 |
53 |
1936..... |
55 |
61 |
48 |
1931..... |
72 |
69 |
54 |
1937..... |
67 |
66 |
50 |
1932..... |
66 |
60 |
49 |
1938..... |
59 |
59 |
53 |
1933..... |
64 |
59 |
44 |
1939..... |
63 |
64 |
55 |
1934..... |
59 |
53 |
41 |
1940..... |
86 |
81 |
71 |
1935..... |
59 |
58 |
47 |
Förslag om ändringar i bestämmelserna rörande regleringen.
Statens fiskenämnd har hållit sammanträden, den 27 juni 1940 i Stockholm
med representanter för de så kallade auktoriserade producentföreningarna
och den 13 juli 1940 i Kristianstad med representanter för Malmöhus
läns, Kristianstads läns och Blekinge läns havsfiskeföreningar för överläggning
rörande lämpligheten att förlänga giltighetstiden för regleringen av handeln
med färsk strömming och sill samt huruvida några ändringar i bestämmelserna
rörande regleringen borde vidtagas. Till fiskenämnden ha ingått
skrivelser upptagande särskilda önskemål rörande regleringens gestaltning och
därmed sammanhängande frågor från Södermanlands läns, Västerviks, Gotlands
och Östergötlands läns fiskförsäljningsföreningar.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 131.
Vid nämnda sammanträden uttalade sig samtliga därvid företrädda föreningar
för ett fortsättande efter i huvudsak samma grunder som hittills av
ifrågavarande verksamhet, vilken ansågs lia varit till stort gagn för fiskarena.
De regleringen berörande författningarna ansågos i stort sett lia motsvarat
sitt ändamål. Endast beträffande vissa detaljer framställdes önskemål om
ändringar. Dessa önskemål ha sammanfattats av fiskenämnden sålunda.
Beträffande 3 § av förordningen om viss reglering av handeln nied färsk
strömming och sill uttalades från samtliga producentföreningars sida det
önskemålet, att det borde tydligt utsägas, att författningen äger tillämplighet
jämväl i avseende å till riket införd färsk strömming och sill. Vissa producentföreningar
föreslogo vidare, att statens fiskenämnd skulle få befogenhet
a.B ålägga partihandlare att i första hand läcka sitt behov av strömming och
sill tran viss förening, vare sig dess varuinnehav utgjordes av föreningens egna
fångster eller av från andra håll inköpta partier. Detta förslag avstyrktes
dock av representanterna för Uppsala läns, Gotlands, Södermanlands* läns,
Ostergötlands och Västerviks fiskförsäljningsföreningar, vilka förklarade sig
befara den konsekvens av ifrågavarande förslag, att vissa föreningar härigenom
finge möjlighet att till förfång för andra i viss mån monopolisera marknaden.
Beträffande 4 § i sistnämnda förordning framhölls av flertalet representanter
för producentföreningarna önskvärdheten av sådan ändring, att fiskare
törst efter tillstånd för varje särskilt fall av vederbörande producentförening
skulle vara berättigad avyttra egen eller eget båtlags fångst direkt till konsument.
Derutom ansågs begreppet konsument böra förtydligas, så att det
klart framginge, att fiskare finge sälja strömming eller sill allenast för hushållsändamåk
Även representanterna för förenämnda fiskareorganisationer
inom Skåne och Blekinge funne för sin del ett förtydligande i denna
punkt vara av nöden.
Vad angår förordningen örn viss reglering av priset å färsk strömming och
sill ha samtliga organisationer framhållit lämpligheten av att strömming och
sill som avses för rökning eller rökes i egen rörelse i prisutjämningsliänseende
jämställes med strömming och sill som försäljes för konsumtion i färskt tillstånd.
Som motivering härför anfördes att strömming och sill som skall rökas
måste vara av särskilt god kvalitet och därför också i allmänhet betingar ett
relativt högt pris.
Beträffande bestämmelserna i 3 och 4 §§ av sistnämnda förordning framhöllo
representanterna för Stockholms läns fiskförsäljningsförening att deltagandet
i prisregleringen icke, så som nu är fallet, borde vara obligatoriskt
för de auktoriserade producentföreningarna, då vissa grupper av fiskare,
trots att de, vad inkomsten av fisket beträffar, ej äro särskilt gynnsamt ställda,
nu tvingades att utbetala prisregleringsavgifter utan att äga utsikt att återfå
någon del därav i prisutjämningsbidrag. Med delvis samma motivering anslöto
sig representanterna för Ångermanlands och Sundsvalls fiskförsäljningsföreningar
till detta uttalande. Om deltagande i regleringen icke ansågs böra vara
frivilligt, borde dock, enligt sistnämnda föreningars åsikt, prisregleringsavgifterna
för föreningar, som icke ha större gagn av regleringen, utgå med
endast en procent av det nettopris, vilket föreningen under året erlagt för
den strömming och sill, som av föreningen försålts för konsumtion i färskt
tillstånd eller för rökning.
övriga representanter för producentföreningama ansågo emellertid, att deltagandet
i prisregleringen fortfarande borde vara obligatoriskt för de auktoriserade
producentföreningarna. Samtliga representanter för producentför
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
9
eningarna uttryckte vidare det önskemålet, att prisutjämningsbidraget^ för
överskottsströmming, vad producentföreningarna anginge måtte höjas så att
nettomedelpriset för dylik strömming komme att uppgå till 12 öre i stället
för 10 öre för kilogram samt att detsamma borde utgå med högst 5 öre för
kilogram i stället för som nu med 3.5 öre för kilogram. Denna höjning ansågs
skälig på grund av de starkt stegrade omkostnaderna vid fisket. I detta sammanhang
framhölls såsom önskvärt, att prisregleringsavgifter skulle erläggas
även av sådana till producentföreningarna anslutna fiskare, som sälja direkt
till konsument.
Vid förenämnda sammanträde i Stockholm framfördes vidare önskemålet,
att två fiskare måtte utses såsom ledamöter i statens fiskenämnd.
Samtliga ovannämnda fiskareorganisationer ha slutligen uttalat sig för att
nästa regleringsperiod måtte omfatta en tid av fem år.
För egen del har statens fiskenämnd i huvudsak anfört följande.
Den allmänna meningen inom de av regleringen berörda områdena torde
vara, att densamma varit till betydande gagn för fiskarena. Fiskenämnden
anser för sin del, att regleringen bör efter i huvudsak hittills varande grunder
fortsätta även efter den 30 juni 1941 och gälla under en tidrymd av förslagsvis
fem år, alltså till och med den 30 juni 1946. På grund £iv nu vunna erfarenheter
synas emellertid de författningar som reglera ifrågavarande verksamhet
böra i några punkter ändras eller förtydligas.
Vad först angår förordningen om viss reglering av handeln med färsk
strömming och sill framgår utav avfattningen av dess 3 § ej fullt tydligt
huruvida regleringen avser även importerad strömming och sill. Enligt bestämmelserna
i detta stadgande kan visserligen producentförening erhålla
Kungl. Maj:ts tillstånd att med ensamrätt för försäljning mottaga strömming
och sill, som ilandföres utmed viss kuststräcka. Det kan emellertid åtminstone
anses tveksamt, huruvida med sistnämnda uttryck även avses till
ifrågavarande kuststräcka från utlandet införd strömming. Ur regleringens
synpunkt måste det givetvis anses önskvärt, att densamma omfattar all
strömming, alltså även sådan, som importeras. En uttrycklig bestämmelse
härom torde ej heller från handelspolitisk synpunkt kunna uppväcka betänkligheter,
då det självfallet icke låter sig göra att av bestämmelserna uti
nu ifrågavarande paragraf hämta stöd för ett förhindrande eller begränsande
av importen av färsk strömming och sill. Härtill kommer, att importen
av dylik strömming hittills varit obetydlig. Densamma har nämligen
under åren 1936—39 i medeltal uppgått till endast omkring 5,500 kilogram
per år. Enligt fiskenämndens mening bör därför ordalydelsen av ifrågavarande
paragraf ändras sålunda, att därav otvetydigt framgår dels att producenlförening
kan erhålla tillstånd att med ensamrätt för försäljning mottaga
strömming och sill, som ilandföres inom föreningens område eller dit
införes från utlandet, dels att producentförening är pliktig att enligt samma
grunder, som gälla i fråga om medlems fångst för försäljning, mottaga ej
blott strömming och sill, som inom föreningens område ilandföres av annan
fiskare än medlem, utan även till nämnda område från utlandet importerad
färsk strömming.
Enligt femte stycket av ifrågavarande paragraf äger statens fiskenämnd
ålägga ej mindre producentförening att i första hand utbjuda sina fångster
av strömming och sill till partihandlare, som av nämnden anvisas, än även
sådan partihandlare att i första hand genom föreningen täcka sitt behov av
strömming och sill. Av vissa prodncentföreningar har framhållits önskvärdheten
av att en partihandlare skulle kunna åläggas att i första hand
täcka sitt behov av strömming och sill från en viss producentförening, även
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
för det fall att föreningen icke kunde tillgodose handlarens behov med egna
fångster utan för leveransers fullgörande måste införskaffa strömming även
från annat håll. Enligt statens fiskenämnds mening torde det emellertid
icke vara lämpligt att i så hög grad binda partihandlarnas rörelsefrihet. För
att fullt tydligt framhålla, att partihandlare, som av nämnden hänvisats att
i första hand genom viss förening täcka sitt behov av strömming och sill, är
hunden av detta nämndens åläggande, allenast i den mån vedei''börande producentförening
kan tillfredsställa handlarens behov genom de partier som
ilandförts inom föreningens område, synes ett tillägg innehållande anvisning
härom böra göras till ifrågavarande stycke av 3 §.
Enligt bestämmelserna i andra stycket av ifrågavarande förordnings 4 §
är fiskare berättigad att själv eller genom hemmavarande familjemedlem
sälja egen eller eget båtlags fångst direkt till konsument, skolande emellertid
vid sådan försäljning iakttagas de villkor, som meddelas av vederbörande
producentförening eller, där sådan ej finnes, av statens fiskenämnd.
Vissa producentföreningar lia föreslagit, att fiskare bosatta inom producentföreningarnas
område borde få sälja egen fångst till konsument först
efter särskilt tillstånd av vederbörande producentförening. Dessutom lia
önskemål framställts örn att begreppet konsument i detta sammanhang
borde närmare förtydligas, så att klart framginge, att fiskare inom producentförenings
område finge avyttra färsk strömming och sill endast till hushållsbehov,
vilket uppenbarligen vore i överensstämmelse med förordningens
andemening. Då enligt förordningen den enskilda fiskaren är berättigad att
direkt till konsument avyttra sina fångster endast på de villkor, som meddelas
av vederbörande producentförening eller av statens fiskenämnd, torde
det ur regleringens synpunkt vara onödigt att göra en dylik försäljning
beroende av särskilt tillstånd. Däremot anser sig fiskenämnden böra förorda,
att till förhindrande av att fiskare obehörigen konkurrera med sina
egna föreningar, dylik försäljning inom producentföreningarnas område må
ske endast till konsument för användning av strömming och sill i dennes
hushåll.
Inom område, där producentförening ej finnes, äga givetvis fiskarena frihet
att avyttra sin strömming och sill till återförsäljare, vilket även framgår
av bestämmelserna i tredje stycket av ifrågavarande paragraf. Det synes
emellertid lämpligt att fiskarena inom sistnämnda områden även erhålla
möjlighet att sälja sina fångster direkt till beredare av strömmings- och
sillprodukter samt till djuruppfödare. För att förebygga att rättigheten att
försälja till nämnda näringsidkare komme att missbrukas till förfång för
handeln med konsumtionsströmming, torde emellertid ifrågavarande försäljning
böra få ske endast på de villkor, som statens fiskenämnd eller dess
ombud meddela. Föreskrift härom torde böra inskjutas som ett tillägg till
andra stycket av ifrågavarande paragraf.
Beträffande förordningen örn viss reglering av priset å färsk strömming
och sill anser fiskenämnden sig böra biträda förslaget örn att all för rökning
avsedd strömming och sill i prisregleringshänseende jämställes med
strömming och sill avsedd för konsumtion i färskt tillstånd.
Från några producentföreningars sida lia uttalats önskemål örn befrielse
från tvånget att deltaga i prisregleringen. Härmed torde man endast ha
avsett skyldigheten att erlägga prisregleringsavgift och rättigheten att erhålla
prisutjämningsbidrag. Däremot äro alla ense om nödvändigheten av
att samtliga auktoriserade producentföreningar fortfarande skola vara skyldiga
att iakttaga de bestämmelser rörande minimipris, som statens fiskenämnd
med stöd av ifrågavarande förordning fastställer.
Prisregleringsavgiftema och prisutjämningsbidragens storlek ha starkt
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
11
varierat vad de olika föreningarna beträffar. Detta beror dels därpå, att
fångstmängderna äro synnerligen olika inom de olika föreningarnas områden,
dels på att prisen på såväl konsumtionsströmming som överskottsströmming
växla, dels slutligen på att inom vissa föreningar en förhållandevis
större del av fångsten avyttrats som överskottsströmming än inom
andra föreningar. Beträffande tre föreningar, nämligen Stockholms läns,
Sundsvalls och Ångermanlands fiskförsäljningsföreningar, översteg sammanlagda
beloppet av de erlagda prisregleringsavgifterna beloppet av de
föreningarna tilldelade prisutjämningsbidragen. Den sistnämnda föreningen
Ilar för övrigt överhuvud icke erhållit prisutjämningsbidrag. Beträffande
övriga föreningar var nämnda förhållande omvänt. Såsom särskilt
anmärkningsvärt må framhållas de i förhållande till erlagda prisregleringsavgifter
betydande belopp i prisutjämningsbidrag, som uppburits av Västerviks
och södra Kalmar läns fiskförsäljningsföreningar. För båda dessa föreningar
utgör också överskottsströmmingen en mycket stor del, 65 respektive
52 procent, av hela den försålda fångstmängden.
Det är givetvis svårt att med en reglering av bär ifrågavarande slag åstadkomma
full likställighet mellan yrkesutövare i olika delar av landet. Därtill
äro förhållandena allt för olika. Det måste emellertid anses förklarligt, örn
medlemmarna av Stockholms läns, Sundsvalls och Ångermanlands fiskförsäljningsföreningar
anse sig hittills lia haft förhållandevis liten nytta av
prisregleringen. De till dessa tre föreningar hörande fiskarena kunna dock
knappast anses ogynnsamt ställda, då de priser de erhållit såväl för konsumtions-
som överskottsströmming varit förhållandevis höga. Den redovisade
medellikviden per fiskare ligger också såväl beträffande Stockholms
läns som Sundsvalls fiskförsäljningsföreningar betydligt över medellikviden
för samtliga fiskare. Vad Ångermanlands fiskförsäljningsförening angår, är
visserligen den av föreningen redovisade medellikviden till fiskarena låg. Det
är emellertid att märka, att fiskarena i Ångermanland i stor utsträckning
avsätta sin strömming i saltat tillstånd vid sidan av föreningen, varför fiskarenas
verkliga inkomster av strömmingsfisket här säkerligen äro betydligt
större, än vad som framgår av föreliggande uppgifter. Härtill kommer att
prisregleringsavgifterna måste anses som föga betungande för den enskilde
fiskaren. Det torde vidare böra framhållas, att förhållandena lätt kunna
ändras, så att de föreningar, som nu äro mindre gynnsamt ställda i prisregleringshänseende,
framdeles kunna få mera gagn av denna verksamhet.
Det förtjänar för övrigt anföras, att beloppet av de utav Stockholms läns
fiskförsäljningsförening för år 1938 uppburna prisutjämningsbidragen betydligt
översteg beloppet av de under samma år erlagda prisregleringsavgifterna.
Fiskenämnden anser sig därför icke kunna förorda förändring av
ifrågavarande författning, att deltagandet i prisregleringen blir beroende på
frivillig anslutning från de auktoriserade producentföreningarnas sida.
Nämnden vill däremot ifrågasätta huruvida icke den prisregleringsavgift,
som producentföreningarna lia att erlägga, lämpligen borde sänkas. Densamma
utgår nu jämlikt bestämmelserna i 4 § av ifrågavarande förordning
med 2.5 procent av det nettopris vederbörande förening erlagt för till densamma
levererad strömming oell sill, som försålts för konsumtion i färskt
tillstånd inom riket. Nämnden vill i detta sammanhang erinra därom, att
prisregleringsavgiften i de områden, där producentförening ej finnes, utgår
med endast 2 procent av det belopp fiskare erhållit för strömming eller sill,
som försålts för konsumtion inom riket, och det synes skiiligt att samma
beräkningsgrund för denna avgifts storlek tillämpas även beträffande producentföreningarna.
En dylik .sänkning skulle givetvis medföra att fiskarenas
egna bidrag till regleringsverksamheten bleve förhållandevis mindre än nu,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
varigenom, om nu gällande bestämmelser för tilldelning av prisutjämningsbidrag
bibehålies oförändrade, det kunde befaras, att anspråken på statsbidrag
för regleringen skulle stegras, vilket särskilt med hänsyn till nu rådande
statsfinansiella läge kunde uppväcka betänkligheter.
Fiskenämnden finner sig visserligen icke böra förorda någon förändring
i de huvudprinciper, enligt vilka prisutjämningsbidragen nu utgå, men vill
ifrågasätta, örn det icke vore lämpligt, att en viss relativ minimikvantitet
fastställdes beträffande den överskottsströmming, för vilken prisutjämningsbidragen
utbetalas. Nämnden vill i detta sammanhang åter fästa uppmärksamheten
vid de anmärkningsvärt stora mängder överskottsströmming, som
uppstått inom Västerviks och södra Kalmar läns fiskförsäljningsföreningar.
Det är svårt att avgöra, huruvida icke en förhållandevis större del av fångstmängden
inom dessa föreningar skulle kunnat avsättas för konsumtion i
färskt tillstånd. Nämnden är dock av den uppfattningen, att vetskapen örn
att prisutjämningsbidrag ej kan erhållas för mer än en viss begränsad del
av överskott sströmmingen skulle komma alt utgöra en kraftig sporre för
föreningarna till ökning av försäljningen av konsumtionsströmming på överskottsströmmingens
bekostnad.
Enligt de beräkningar nämnden verkställt torde en dylik begränsning väl
kunna kompensera den minskning i fiskarenas egna bidrag till verksamheten,
som skulle bliva en följd av den ovan ifrågasatta sänkningen av prisregleringsavgifterna.
På grund av vad sålunda anförts vill nämnden förorda
sådan ändring av bestämmelserna i 3 § av ifrågavarande förordning, att
prisutjämningsbidrag icke må utgå för större mängd överskottsströmming,
än som motsvarar förslagsvis 35 procent av hela den inom vederbörande
producentförenings område under ett kalenderår ilandförda fångstmängden.
Vad angår väckt förslag om att prisutjämningsbidraget för överskottsströmming
måtte höjas så att fiskarenas nellomedelpris för dylik strömming
komme att uppgå till 12 i stället för som nu 10 öre för kilogram samt att
detsamma måtte utgå med högst 5 öre i stället för som nu 3.5 öre för kilogram,
är det visserligen sant, att omkostnaderna för fisket stegrats starkt.
Samtidigt lia emellertid även prisen å såväl konsumtions- som överskottsströmming
stigit ganska väsentligt. Enligt nämndens mening synes det därför
icke erforderligt att nu vidtaga någon ändring av förordningen i denna
punkt. Nämnden vill även erinra därom, att enligt bestämmelserna i andra
stycket i 3 § av ifrågavarande förordning Kungl. Maj:t på framställning av
statens fiskenämnd kan besluta, att annat än ovan nämnt nettomedelpris
skall läggas till grund för beräkning av prisutjämningsbidraget ävensom att
sådant bidrag skall utgå med annat belopp än nyss sagts. Kungl. Majit har
alltså möjlighet att utan ändring av förordningen vidtaga de jämkningar beträffande
prisutjämningsbidragets storlek, som kunna anses påkallade.
Vid sammanträde med representanter för producentföreningarna framställdes
även förslag om att fiskare, som äro anslutna till producentföreningar,
skulle vara skyldiga att erlägga prisregleringsavgift, även när de sälja strömming
direkt till konsument. Enligt nämndens mening kan detta önskemål
anses vara i viss mån berättigat. Det skulle emellertid säkerligen stöta på
oöverstigliga svårigheter att kontrollera att, om dylik skyldighet stipulerades,
ifrågavarande avgifter verkligen erlades i stadgad utsträckning. På grund
härav finner nämnden sig icke kunna biträda detta förslag.
Enligt bestämmelserna i andra stycket av 4 § ifrågavarande förordning
skall prisregleringsavgiften åtföljd av redovisning av producentförening inbetalas
sålunda, att den å viss månad belöpande avgiften erlägges sist före
utgången av följande månad. Det har emellertid visat sig vara svårt för föreningarna
att inom den sålunda stipulerade tiden avgiva en fullständig redo
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 131.
13
visning. Å andra sidan bör givetvis inbetalningen av prisregleringsavgifterna
icke onödigt uppskjutas. Det bör därför anses vara tillfyllest, om föreningarna
samtidigt med inlevererandet av prisregleringsavgiften insända en preliminär
redogörelse för den under månaden bedrivna handeln med färsk
strömming och sill. I samband med den vid räkenskapsårets slut verkställda
revisionen av föreningarnas verksamhet erhålles ju sedermera kontroll över
att föreningarna fullgjort sina skyldigheter beträffande prisregleringsavgifternas
erläggande.
Vad slutligen beträffar det framförda önskemålet om att två fiskare måtte
utses såsom ledamöter av statens fiskenämnd, vill nämnden framhålla, att
nämnden för sin del icke har något att principiellt invända däremot. Det får
emellertid anses som sannolikt, att om en eller flera fiskarerepresentanter
insättas i nämnden, även fiskhandlarna med visst berättigande kunna ställa
krav på att bliva direkt representerade i nämnden. Denna kunde därigenom
komma att till väsentlig del bliva sammansatt av representanter för två grupper
med mot varandra delvis stridande intressen, vilket måhända vore mindre
lyckligt för samarbetet inom densamma. Fiskenämnden anser sig därför
för närvarande sakna anledning förorda ändring i nämndens sammansättning.
Lantbruksstyrelsen har, bland annat, uttalat att, då några klagomål över
verkningarna av regleringen på senare tid icke försports, lantbruksstyrelsen
i det läge ärendet nu befunne sig ansett sig böra förorda en fortsatt tillämpning
av regleringen. Emellertid har styrelsen ifrågasatt, om den fortsatta
giltighetstiden icke borde begränsas till tre år. I fråga om de av fiskenämnden
föreslagna ändringarna av regleringen har lantbruksstyrelsen endast avstyrkt
den, som hade avseende å regleringens utsträckande även till importerad
strömming och sill. Mot övriga föreslagna ändringar har styrelsen förklarat
sig icke ha något att erinra. Styrelsen har rörande ifrågasatt utsträckning
av regleringen till importerad strömming och sill anfört bland annat
följande.
Detta förslag torde innebära en principiell utvidgning av regleringen. Under
ärendets hela förbehandling var det nämligen endast fråga om en reglering
av handeln i första hand eller handeln mellan olika försäljnings- eller
producentföreningar. Därtill torde en dylik ändring kunna leda till rätt egendomliga
konsekvenser. Sålunda torde importen för närvarande i regel ske
genom partihandlare och då skulle enligt förslaget det importerade partiet av
importören överlämnas till vederbörande producentförening för att sedan
tillsammans med den svenskfångade strömmingen ingå i föreningens rörelse.
Förslaget torde därför komma att i praktiken betyda, att endast en producentförening
kan importera strömming. Om man vill nå detta mål, torde
det vara lämpligast, alt bestämmelse därom direkt utfärdas. Då emellertid
importen i fråga, såsom fiskenämnden även anfört, är obetydlig, synas knappast
tillräckliga skäl föreligga för en dylik åtgärd. Skulle förhållandena ändras
därhän, alt en dylik importreglering för färsk strömming skulle visa sig
nödvändig, torde det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda bestämmelse
därom.
Stockholms läns fisk försäljnings förening u. p. a. har föreslagit, att den
fortsatta tillämpningen av regleringen måtte tills vidare begränsas till tre år,
att anslutningen till prisregleringen skulle vara frivillig samt att vid regleringens
tillämpning partihandlarna skulle åläggas att täcka sitt behov av
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
strömming och sill som fångats inom distriktet eller införskaffats från andra
distrikt eller ock införts från utlandet.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund har hemställt om beaktande i huvudsak
av de önskemål, som fiskförsäljningsföreningarnas representanter
framfört vid ovannämnda, den 27 juni 1940 av statens fiskenämnd hållna
sammankomst.
Svenska fiskhandelsförbundet har föreslagit, att statens fiskenämnd måtte
utökas med två medlemmar, båda utsedda av Kungl. Maj:t, efter förslag i
ena fallet av fiskarenas organisation och i andra fallet fiskhandlarnas organisation.
Såsom skäl för denna framställning har förbundet andragit följande.
Det gångna året har visat att många tvisteämnen fortfarande förefinnas
mellan fiskarena och fiskhandlarena särskilt i strömmingsfrågan och skulle
dessa med säkerhet lättare kunna bemästras av statens fiskenämnd, därest
denna inom sig räknade representanter som mera under hand kunde direkt
framföra de olika intressenternas synpunkter.
Såväl frågan om partihandelsrabattens storlek som frågan om prissättningen
och tilldelningssystemet vid bristande tillgång på strömming tarva
inom stora delar av ostkusten alltjämt sin lösning. Det är därför angeläget
att Kungl. Majit om möjligt besparas besväret med att behandla dessa ofta
nog svårbedömbara praktiska angelägenheter då dessa genom den av oss föreslagna
åtgärden betydligt lättare skulle kunna lösas inom fiskenämnden.
Handeln med salt- och surströmming.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund har förordat sådan ändring i bestämmelserna
för regleringen av handeln med strömming och sill, att producentförening,
som erhållit tillstånd att med ensamrätt för försäljning mottaga
strömming och sill som ilandföres utmed viss kuststräcka, jämväl skulle äga
ensamrätt för försäljning av sådan strömming och sill, som efter ilandförandet
av fiskarena omhändertoges för beredning för att sedan försäljas såsom
beredd vara. Detta förslag innebure enligt förbundets uppfattning det enklaste
sättet att ordna salt- och surströmmingsfrågan. Även salt- och surströmmingshandlarna
vore numera ense med fiskarena örn nödvändigheten av en
bättre ordning på salt- och surströmmingsmarknaden.
Statens fiskenämnd har i denna fråga anfört huvudsakligen följande.
Under de senare åren ha vid ostkusten beretts omkring 2,000,000 kilogram
saltströmming och något över 300,000 kilogram surströmming per år. Större
delen av dessa kvantiteter har framställts av fiskarena själva. Ganska betydande
mängder beredas emellertid också av enskilda eller av fiskarenas organisationer
tillhöriga salterier. Det är huvudsakligen vid kusten av Bottniska
viken, som beredning av salt- och surströmming äger rum. Vid mellersta
och södra delarna av Östersjökusten är denna verksamhet av mindre
betydelse.
Under nu rådande förhållanden har avsättningen av här ifrågavarande
fiskprodukter varit mycket gynnsam. Tidigare kämpade emellertid särskilt
beredarna av saltströmming med stora svårigheter beträffande avsättningen.
Det har därför sedan länge varit ett önskemål bland såväl fiskarena som
Kungl. Majlis proposition nr 131
15
salteriägarna att en viss koncentration utav handeln med salt- och surströmming
måtte åvägabringas. Enligt fiskenämndens mening synas också åtgärder
i den riktning, som svenska ostkustfiskarnas centralförbund föreslagit,
vara ägnade att åstadkomma en dylik koncentration, varigenom den inbördes
konkurrensen fiskarena emellan vid utbuden skulle i väsentlig mån bortfalla.
Anslagsfrågan.
Statens fiskenämnd har i sin skrivelse med äskande om anslag till Bidrag
till reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m. anfört i huvudsak
följande.
Sedan 1940 års början ha priserna å färsk strömming och sill undergått
en kraftig stegring. Som följd härav torde prisregleringsverksamheten inom
producent föreningarnas område komma att lämna ett överskott å åtminstone
30,000 kronor. Detta belopp skall jämlikt bestämmelserna i 7 § förordningen
örn viss reglering av priset å färsk strömming och sill fonderas för mötande
av medelsanspråken inom producentföreningarnas område under nästkommande
budgetår. Dessa anspråk har fiskenämnden i saknad av annan beräkningsgrund
ansett sig böra bestämma till samma belopp som gällt under budgetåret
1939/40 eller till i runt tal 105,000 kronor. Med avdrag av förenämnda
belopp å 30,000 kronor skulle sålunda medelsbehovet för producentföreningarnas
område uppgå till omkring 75,000 kronor.
Genom kungörelsen den 23 juli 1940 (nr 729) angående utsträckt tillämpning
av förordningen örn viss reglering av handeln med färsk strömming
och sill har Kungl. Maj:t förordnat, att sagda förordning skall äga tillämpning
även inom Västerbottens län. Fiskenämnden håller för troligt, att förestående
beräkning skall vara hållbar jämväl för det fall att regleringen kommer
att avse strömmingshandeln i Västerbottens län även under budgetåret
1941/42.
För de områden, där producentföreningar ej finnas, har nämnden ansett
att anslagsbehovet kommer att uppgå till 50,000 kronor.
Till administrationskostnader för prisregleringsverksamheten i Skåne och
Blekinge samt för bekostande av nämndens egen verksamhet torde i likhet
med vad nu gäller erfordras respektive 10,000 kronor och 20,000 kronor.
Härvid har nämnden utgått från att ett eventuellt utsträckande av regleringen
att omfatta även Västerbottens län kommer att medföra viss ökning
av utgifterna för nämndens egen verksamhet.
Handeln med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bott- Departementsniska
viken samt ilandförts vid kusten därav med undantag för Norrbottens chefen.
län, är för närvarande reglerad genom särskilda bestämmelser. Härjämte gäller
viss prisreglering i syfte bland annat att tillförsäkra fiskarena avsättning
för sina fångster till garanterat nettomedelpris. Den nu sedan den 1 januari
1938 gällande regleringen, som beslutades vid 1937 års riksdag, synes i stort
sett ha fungerat på ett tillfredsställande sätt. Verksamheten anses också av
fiskarenas egna organisationer ha varit till stort gagn för fiskarena. Någon
fullständig sammanfattande utredning rörande verkningarna av strömmingsregleringen
har icke blivit verkställd. Av den här ovan lämnade redogörelsen
16
Kungl. Majlis proposition nr 131.
framgår emellertid, att en produktionsökning av strömming örn 28 procent
inträtt under tiden efter regleringens införande och att denna produktionsökning
helt och hållet kunnat tillgodogöras av fiskarena. I fråga örn fyra
andra å ostkusten fångade fiskslag, nämligen sik, gädda, abborre och flundra,
beträffande vilka handeln icke varit reglerad, har jämväl under samma
tid inträtt en produktionsökning utan att fiskarena kunnat helt utnyttja densamma.
Då samtliga här omnämnda fiskslag avsättas jämsides med varandra
och inom i stort sett samma marknadsområden, lärer den gynnsamma utvecklingen
beträffande strömmingsavsättningen i jämförelse med avsättningen
av de övriga fiskslagen med all sannolikhet kunna tillskrivas regleringen.
Att fiskarena haft ett betydande gagn av denna reglering synes mig alltså
uppenbart. Emellertid torde nyttan ha varit olika stor för skilda kategorier
fiskare. Först genom en mera ingående utredning rörande verkningarna av
denna reglering synas tillförlitliga upplysningar kunna erhållas jämväl beträffande
dylika variationer i resultaten av de reglerande åtgärderna. Jag
förutsätter att en sådan utredning kommer att verkställas genom statens
fiskenämnd.
Giltighetstiden för ifrågavarande reglering utgår den 1 juli 1941. I avvaktan
på resultaten av berörda utredning ävensom den utredning rörande fiskarenas
ekonomiska organisation och fiskmarknadens reglering, som för närvarande
bedrives av 1940 års fiskerikommitté, synes en förlängning av regleringen
icke böra ske för längre tid än till utgången av år 1942. Regleringen
torde under denna tid böra tillämpas i huvudsak efter samma linjer som
hittills. Liksom nu bör sålunda av fiskare bildad ekonomisk förening för
gemensamt avyttrande av fångsterna av strömming och sill utmed viss
kuststräcka (producentförening) kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att
med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres
utmed sagda kuststräcka. Partihandel med färsk strömming och sill torde
alltjämt endast böra få bedrivas efter tillstånd av statens fiskenämnd. Härvid
förutsätter jag, att fiskenämnden vid meddelande av sådant tillstånd för
nya partihandlare iakttager stor varsamhet.
I fråga örn vissa bestämmelser rörande såväl själva regleringen av handeln
som prisregleringen ha av organisationerna och statens fiskenämnd
framställts förslag örn ändringar.
Svenska ostkustfiskamas centralförbund har sålunda hemställt örn sådan
utvidgning av regleringen, att den hädanefter skulle omfatta jämväl handeln
med av fiskarena själva beredd salt- och surströmming. Som statens
fiskenämnd framhållit, har det sedan länge varit ett önskemål bland såväl
fiskarena som salteriägarna, att en viss koncentration av handeln med saltoch
surströmming komme till stånd. Även jag hyser den uppfattningen, att
en koncentration av handeln jämväl med salt- och surströmming bör genomföras.
Enär den av mig föreslagna fortsatta regleringen i huvudsak avser
en förlängning av tidigare gällande bestämmelser i avvaktan på vidare
utredning, synes emellertid ett slutligt ställningstagande till denna fråga böra
tills vidare anstå. Det torde vara möjligt för fiskarena att under tiden i ge
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
17
mensamt intresse åstadkomma en godtagbar lösning av spörsmålet även
utan statens medverkan.
Såväl producentföreningarna som statens fiskenämnd ha föreslagit införande
av en uttrycklig bestämmelse därom, att regleringen skulle avse även
från utlandet införd strömming. Som lantbruksstyrelsen framhållit innebär
detta förslag en principiell utvidgning av regleringen. Ett genomförande av
förslaget torde medföra, att endast producentförening kan importera strömming.
Därest en sådan ensamrätt anses önskvärd, synes särskild författning
därom böra utfärdas. Emellertid vill jag erinra, att strömmingsimporten är
synnerligen obetydlig och i medeltal för åren 1936—39 endast omfattat 5,500
kilogram för år eller icke ens en tusendel av den inhemska fångstmängden.
Därest importen blir mer betydande, skulle den dock åtminstone tillfälligtvis
kunna verka störande på regleringen. I ett sådant läge förutsätter jag, att
en ändamålsenlig avsättning jämväl av den importerade varan kan åstadkommas
genom samarbete mellan producentföreningarna och importörerna.
Några producentföreningar ha föreslagit sådan inskränkning i fiskarenas
enligt gällande bestämmelser medgivna rätt att sälja egen eller eget båtlags
fångst av strömming och sill till konsument, att dylik försäljning inom producentföreningarnas
område skulle få ske först efter särskilt tillstånd av vederbörande
producentförening. Statens fiskenämnd har, under erinran att vid
nu berörd avyttring villkor som meddelas av vederbörande producentförening
eller av statens fiskenämnd måste iakttagas, ansett det ur regleringens
synpunkt onödigt med den föreslagna inskränkningen. Till förhindrande av
att fiskare obehörigen konkurrera med sina egna föreningar förmenar emellertid
fiskenämnden, att försäljning direkt till konsument endast borde få
äga rum då fisken skulle användas i konsumentens hushåll. Då fiskarena
själva böra kunna åstadkomma en lämplig ordning å detta område, anser
jag mig åtminstone icke nu böra förorda någon ändring i härutinnan
gällande bestämmelser för regleringen.
I likhet med fiskenämnden anser jag, att fiskarena inom område, där
producentförening ej finnes, hädanefter böra äga frihet att avyttra sin strömming
och sill ej endast till återförsäljare utan även direkt till beredare av
strömmings- och sillprodukter samt till djuruppfödare. Sådan försäljning
synes emellertid, såsom fiskenämnden framhållit, böra få äga rum endast på
de villkor som fiskenämnden eller dess ombud meddela.
I fråga om prisregleringen vill jag i likhet med vissa producentföreningar
och fiskenämnden till en början förorda sådan ändring i bestämmelserna,
att all för rökning avsedd strömming och sill jämställes med sådan fisk avsedd
för konsumtion i färskt tillstånd.
Bland producentföreningarna lia meningarna varit delade örn deltagandet
i prisregleringen skall vara frivilligt eller icke. Som fiskenämnden framhållit,
torde enighet råda därom, att de auktoriserade producentföreningarna fortfarande
böra vara skyldiga att iakttaga de av fiskenämnden fastställda minimipriserna.
Däremot hävda vissa föreningar, att skyldigheten att erlägga
Rikano till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 131. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 131.
prisregleringsavgift och den därmed förbundna rätten att uppbära prisutjämningsbidrag
borde inträda först efter frivilligt åtagande. Med en reglering
av ifrågavarande slag torde likställighet mellan yrkesutövare i olika
delar av landet svårligen kunna åstadkommas. Förhållandena kunna också,
såsom fiskenämnden framhållit, ändras så att de föreningar, som nu äro
mindre gynnsamt ställda i prisregleringshänseende, framdeles kunna få mera
gagn av denna verksamhet. Härvidlag må vidare understrykas, att prisregleringsavgifterna
måste anses föga betungande för den enskilde fiskaren. Då
jag i likhet med fiskenämnden icke finner mig kunna tillstyrka sådan ändring
i bestämmelserna, att deltagandet i prisregleringen skulle bliva beroende
på frivillig anslutning från de auktoriserade producentföreningarnas sida,
sammanhänger detta i viss mån därmed att jag ansluter mig till fiskenämndens
förslag att sänka den prisregleringsavgift, som producentföreningarna
ha att erlägga, från 2.5 till 2 procent av det nettopris vederbörande förening
erlagt för till densamma levererad strömming och sill, som försålts för konsumtion
i färskt tillstånd inom riket eller för rökning. Föreningarnas prisregleringsavgift
bör alltså enligt mitt förmenande likställas med den avgift
som fiskarena erlägga inom områden där producentförening icke finnes.
Inom Västerviks och södra Kalmar läns fiskförsäljningsföreningars inköpsområden
ha uppkommit anmärkningsvärt stora mängder överskottsströmming,
som fått försäljas huvudsakligen för export och för vilken strömming
prisutjämningsbidrag alltså måst utgå. Fiskenämnden, som särskilt
uppmärksammat detta förhållande, anser det vara svårt att avgöra, huruvida
icke en förhållandevis större del av fångstmängden inom dessa föreningar
skulle kunnat vinna avsättning inom landet för konsumtion i färskt tillstånd.
Vetskapen om att prisutjämningsbidrag ej skulle kunna erhållas för
mer än en begränsad del av överskottsströmmingen skulle, som nämnden
framhållit, måhända utgöra en kraftig sporre för föreningarna till ökning av
försäljningen av konsumtionsströmming på överskottsströmmingens bekostnad.
I nu rådande läge torde fångsterna visserligen i sin helhet utan svårighet
kunna finna avsättning, men vid ändrade förhållanden synes en begränsning
av den mängd överskottsströmming, för vilken prisutjämningsbidrag skulle
kunna utgå, vara påkallad. Emellertid anser jag mig icke kunna tillstyrka
så kraftig begränsning av rätten att erhålla prisutjämningsbidrag som fiskenämnden
förordat eller att bidrag icke skulle utgå för större mängd överskottsströmming
än som motsvaras av 35 procent av hela den inom vederbörande
producentförenings område under ett kalenderår ilandförda fångstmängden.
Prisutjämningsbidrag synes enligt mitt förmenande skäligen böra
utgå för intill hälften av fångstmängden.
Enligt nuvarande bestämmelser för prisutjämningsbidragets bestämmande
skall fiskarenas medelnettopris för överskottsströmming beräknas till 10 öre
för kilogram, och prisutjämningsbidrag för sådan strömming må utgå med
högst 3.5 öre för kilogram. I likhet med producentföreningarna anser jag att
de starkt ökade kostnaderna för fisket tala för en höjning av såväl medelnettopriset
som prisutjämningsbidragets högsta belopp. I nuvarande läge
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
19
torde emellertid möjligheterna att vinna avsättning för strömmingen till relativt
högt pris vara så goda, att berörda bestämmelser knappast äga någon
betydelse. Därest förhållandena härutinnan skulle ändras, vill jag erinra,
att Kungl. Maj:t jämlikt gällande regler äger möjlighet att utan författningsändring
vidtaga de jämkningar beträffande prisutjämningsbidragens storlek,
som kunna anses påkallade.
Fiskenämnden har för sin del funnit ett av producentföreningarna framställt
förslag, att fiskare, som vore anslutna till producentförening, skulle
vara skyldiga att erlägga prisregleringsavgift även när de sälja strömming
direkt till konsumtion, i viss mån berättigat. Då det skulle stöta på oöverstigliga
svårigheter att kontrollera en bestämmelse av sådan innebörd, kan
jag i likhet med nämnden icke förorda detta förslag.
I enlighet med av Kungl. Majit utfärdad instruktion för statens fiskenämnd
skall nämnden bestå av tre ledamöter, som förordnas av Kungl. Majit.
Bland ledamöterna utser Kungl. Majit ordförande. Av producentföreningarna
har framställts det önskemålet, att två fiskare måtte utses såsom ledamöter
av statens fiskenämnd. Svenska fiskhandelsförbundet har påyrkat att
i nämnden skulle ingå två ytterligare ledamöter utsedda av Kungl. Majit,
den ena efter förslag av fiskarenas organisationer och den andra efter förslag
av fiskhandlarnas organisationer. Som fiskenämnden framhållit måste
det anses naturligt att, om en eller flera representanter för fiskarena insättas i
nämnden, även fiskhandlarna med visst berättigande kunna ställa krav på
att bliva direkt representerade i nämnden. I sådant fall skulle nämnden till
väsentlig del komma att bliva sammansatt av representanter för två grupper
med mot varandra delvis stridande intressen. Detta skulle med säkerhet vara
mindre lyckligt för samarbetet inom nämnden. Den nuvarande sammansättningen
av nämnden med enbart opartiska ledamöter synes mig vara ur flera
synpunkter lämplig. Härigenom kan antalet ledamöter sättas sa lågt som
till tre, vilket säkerligen bidrager till ett snabbt avgörande av ärendena. Jag
vill jämväl erinra därom att, därest nämnden linner behov föreligga att
höra de praktiska yrkesutövarnas egna åsikter rörande viss fråga, nämnden
enligt sin instruktion äger kalla sakkunniga till överläggning. Det anförda
torde giva vid handen, att jag ej anser mig böra förorda någon utökning av
antalet ledamöter i fiskenämnden.
Enligt fiskenämndens beräkningar skulle medelsbehovet för ifrågavarande
ändamål under nästa budgetår uppgå till 155,000 kronor. Av detta belopp
avses till nämndens egen verksamhet 20,000 kronor och till administrationskostnader
för prisregleringsverksamheten i Skåne och Blekinge 10,000 kronor.
Härjämte har medelsbehovet för själva prisregleringen beräknats för
producentföreningarnas område till 75,000 kronor och för de områden, där
producentföreningar ej finnas, till 50,000 kronor. I nuvarande läge torde för
prisregleringen med sannolikhet icke komma att förbrukas några mera avsevärda
belopp. Då utvecklingen å della område emellertid snabbt kan ändras,
synes försiktigheten bjuda att beräkna en icke alltför obetydlig medels
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 131.
åtgång för ändamålet. Med hänsyn härtill torde fiskenämndens beräkningar
böra läggas till grund för anslagsäskandet. I anslutning till den av mig förordade
utvidgningen av regleringen synes anslaget böra benämnas Bidrag till
reglering av handeln med strömming och sill m. m.
På grundval av här anförda synpunkter har inom jordbruksdepartementet
utarbetats utkast till kungörelser dels om viss reglering av handeln med
färsk strömming och sill dels ock om viss reglering av priset å strömming
och sill, vilka utkast torde såsom bilaga A och B böra fogas till statsrådsprotokollet.
Därest riksdagen bifaller vad jag i det föregående förordat, torde
jag i sinom tid få anmäla frågan om meddelandet av erforderliga författningsbestämmelser
i ämnet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
1) till Bidrag till reglering av handeln med strömming
och sill m. m. för budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av ........kronor 155,000;
2) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med de såsom bilagor till detta protokoll fogade utkasten
till kungörelser örn viss reglering av handeln med
färsk strömming och sill ävensom om viss reglering av priset
å strömming och sill utfärda erforderliga bestämmelser
i dessa ämnen, att gälla från och med den 1 juli 1941 till
och med den 31 december 1942.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fritz af Petersens.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
21
Bilaga A.
Utkast
till
Kungörelse om viss reglering av handeln med färsk strömming
och sill.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
För handeln med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och
Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav, skall i de delar av riket
Kungl. Majit bestämmer gälla vad i denna kungörelse stadgas.
Annan sill än som avses i första stycket må ej föras i handeln under
namn av strömming.
2 §.
Uppsikt över handeln med färsk strömming och sill utövas av statens
fiskenämnd. Angående nämndens sammansättning, arbetssätt och allmänna
befogenheter är särskilt stadgat.
3 §•
Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna
av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, därest
föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta tillräckligt
antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj.ts tillstånd att
med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres
utmed sagda kuststräcka.
Den som inom område, där producentförening erhållit tillstånd som i första
stycket avses, ilandför strömming och sill må därmed ej idka annan handel
än sådan varom i 4 § andra stycket andra punkten förmäles.
Producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som gälla i fråga
om medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som inom
föreningens område ilandföres av annan fiskare.
Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att det kan antagas, att en
väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må producentförening
lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till
föreningen och för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
företräde till leverans.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Statens fiskenämnd äger, när skäl därtill äro, ålägga ej mindre producentförening
att i första hand utbjuda sina fångster av strömming och sill
till partihandlare, som av nämnden anvisas, än även sådan partihandlare
att i första hand genom föreningen täcka sitt behov av strömming och
sill i den mån så kan ske genom de partier som ilandföras inom föreningens
område.
I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa
sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må
varda meddelade, ävensom av statens fiskenämnd givna föreskrifter och anvisningar,
jämväl i fråga om prissättning; och åligger det förening att lämna
nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med
strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbefogenhet.
4 §.
Partihandel med färsk strömming och sill må bedrivas endast efter tillstånd
av statens fiskenämnd.
Detaljhandel med färsk strömming och sill må ej idkas, med mindre varan
är inköpt från den som erhållit tillstånd, som i första stycket sägs, eller statens
fiskenämnd annat medgivit. Fiskare vare dock berättigad att själv
eller genom hemmavarande familjemedlem sälja egen eller eget båtlags
fångst direkt till konsument, skolande vid sådan försäljning iakttagas de
villkor, som meddelas av vederbörande producentförening, eller, där sådan
ej finnes, av statens fiskenämnd. Inom område, där producentförening icke
finnes, må fiskare på de villkor statens fiskenämnd eller dess ombud bestämmer
dessutom försälja egen eller eget båtlags fångst direkt till beredande
av strömmings- och sillprodukter eller till djuruppfödare.
Med partihandel förstås i denna förordning sådan handel, som i vare sig
fast räkning eller kommission bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse,
med undantag för försäljning, som av producentförening eller, där sådan
ej finnes, av fiskare bedrives med egen fångst till återförsäljare. Med
detaljhandel förstås försäljning till konsument.
Vad i 3 § sista stycket är stadgat om producentförening skall i tillämpliga
delar gälla parti- och detaljhandlare, som i denna paragraf avses.
5 §.
Vid handel med färsk strömming och sill skall priset angivas per viktenhet.
'' 6 §.
Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning eller kryddning
eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för
att direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.
7 §•
Angående viss reglering av priset å strömming och sill gäller vad särskilt
stadgas.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
8 §•
Åsidosätter någon vid utövning av verksamhet, som enligt denna kungörelse
är beroende av särskilt tillstånd, de för tillståndets tillgodonjutande
meddelade särskilda villkoren, må, ändock att han därför icke blivit lagförd,
myndighet, som beviljat tillståndet, återkalla detsamma.
9 §.
Den, som inom del av riket, där enligt vad i 1 § sägs denna kungörelse
är tillämplig, i strid mot vad här ovan stadgas till salu haller, säljer eller
köper färsk strömming och sill eller i övrigt gör sig skyldig till överträdelse
av bestämmelserna i denna kungörelse eller på grund därav meddelade
föreskrifter, straffes med dagsböter.
10 §.
Förseelse mot denna kungörelse eller på grund därav meddelade föreskrifter
åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan.
11 §•
över statens fiskenämnds beslut i frågor varom i denna kungörelse förmäles
må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, som skola ingivas till
jordbruksdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen från den dag
klaganden erhöll del av beslutet.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941 och gäller till och med
den 31 december 1942.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Bilaga B.
Utkast
till
Kungörelse om viss reglering av priset å strömming och sill.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I fråga örn priset till fiskare för sådan färsk strömming och sill, som avses
i kungörelsen om viss reglering av handeln med färsk strömming och
sill, skall i de delar av riket, där nämnda kungörelse är tillämplig, gälla
vad nedan stadgas.
2 §.
Producentförening, varom i 3 § ovannämnda kungörelse förmäles, är
skyldig att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av
denna försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket eller försålts för
rökning eller som av föreningen rökes i egen rörelse, erlägga lägst det pris
(minimipris), som av statens fiskenämnd för viss tid fastställes.
Minimipriset skall gälla fritt å leveransort, bestämd av producentföreningen
inom dess område. Å minimipriset må ej avdragas föreningsavgifter,
handelskostnader eller i 4 § här nedan omförmäld prisregleringsavgift.
3 §•
För strömming och sill, som icke kunnat vinna avsättning för konsumtion
i färskt tillstånd inom riket eller för rökning och som ej heller rökts i
egen rörelse utan försålts för export, saltning, kryddning, till djurföda i färskt
tillstånd eller för beredning av kraftfoder eller gödningsämne, må producentförening
erhålla prisutjämningsbidrag efter beslut av statens fiskenämnd.
Prisutjämningsbidraget, som utbetalas årsvis i efterskott, skall så
bestämmas, att föreningens medlemmar erhålla ett nettomedelpris under
året för dylik strömming av 10 öre för kilogram; dock må prisutjämningsbidraget
ej utgå med högre belopp än 3.5 öre för kilogram och må sådant
bidrag icke utgå för större mängd än som motsvarar hälften av hela den
inom producentföreningens område under året ilandförda fångstmängden.
På framställning av statens fiskenämnd kan Kungl. Maj:t besluta, att annat
än ovan nämnt nettomedelpris skall läggas till grund för beräkning av
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 131.
prisutjämningsbidrag ävensom att sådant bidrag skall kunna utgå med annat
belopp än nyss sagts.
Prisutjämningsbidrag skall av producentförening oavkortat utbetalas till
medlemmarna. Vid beräkning av nettomedelpriset till föreningens medlemmar
må omkostnaderna för föreningens rörelse ej upptagas till högre belopp
än statens fiskenämnd prövar skäligt.
4 §■
Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av
föreningen försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket eller för
rökning eller som av föreningen rökes i egen rörelse, erlägga prisregleringsavgift
med 2 procent av det nettopris, föreningen erlagt för sådan till densamma
levererad strömming och sill.
Prisregleringsavgiften skall, åtföljd av redogörelse för under månaden bedriven
handel med färsk strömming och sill, av producentförening inbetalas
till statens fiskenämnd salunda, att den å månaden belöpande avgiften ei;-lägges sist före utgången av följande månad.
5 §.
Inom område, där producentförening ej finnes, må, där Kungl. Majit på
förslag av statens fiskenämnd eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering
anordnas, under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig
för ändamålet erforderligt antal fiskare.
Statens fiskenämnd bestämmer det minimi pris, under vilket färsk strömming
och sill ej må inom område för prisreglering, som i första stycket
sägs, av i regleringen deltagande fiskare försäljas för konsumtion i färskt
tillstånd inom riket eller för rökning.
För den strömming och sill, som ej kunnat försäljas för sagda ändamål,
skall fiskaren äga rätt bekomma den del av minimipriset statens fiskenämnd
bestämmer. Det belopp varmed den för sådan strömming och sill
erhållna försäljningssumman understiger sagda del skall till fiskaren utbetalas
i form av prisutjämningsbidrag. Där så prövas erforderligt äger fiskenämnden
uppdraga åt sammanslutning av fiskare, partihandlare eller annat
ombud att handhava försäljningen av strömming och sill, varom i detta
stycke är fråga.
6 §.
Fiskare, som deltager i prisreglering som i 5 § sägs, åligger att i den ordning
statens fiskenämnd bestämmer erlägga prisregleringsavgift med 2 procent
av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för färsk
strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket
eller för rökning.
fl i hanel till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 131.
3
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
7 §•
De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av
statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag
enligt vad i 3 och 5 §§ sägs. I den mån de ej förslå härtill, ankommer det
på fiskenämnden att hos Kungl. Maj:t göra framställning örn bidrag av allmänna
medel till utfyllnad av vad som sålunda felas. Tagas ej de under
visst år influtna prisregleringsavgifterna i sin helhet i anspråk för utbetalande
av prisutjämningsbidrag, skall uppkommet överskott, på sätt Kungl.
Majit närmare bestämmer, fonderas för nästkommande års behov av medel
till dylika bidrag.
8 §.
Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet att
vinna avsättning av fångsterna uppkommer, ma bestämmelse givas örn
fångstbegränsning. Beslut härom meddelas inom område, där producentförening
finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering är
anordnad, av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941 och gäller till och med
den 31 december 1942.
417283. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.