Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående disposition av
två skolhemman i Korpilombolo och Karl Gustafs socknar
m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
a t bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Edgar Rosander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
härefter t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Rosander
fråga örn dispositionen av två staten tillhöriga, för skoländamål inköpta hemman
i Korpilombolo och Karl Gustafs socknar i Norrbottens län och därmed
sammanhängande spörsmål samt anför härom följande:

Genom beslut av Kungl. Majit den 25 oktober 1940 förordnades, att de
särskilda föreskrifter, som av Kungl. Majit tidigare meddelats i avseende å
anordnandet av s. k. statsfolkskolor i tretton skoldistrikt i Norrbottens län,
däribland Korpilombolo och Karl Gustafs distrikt, ävensom de särskilda beslut,
varigenom statsmedel anvisats för upprätthållande av statsfolkskolor,
.skulle — besluten örn anvisande av anslag i den mån desamma icke redan
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 127. 1

2

Kungl. Mcij:ts proposition nr 127.

upphört att tillämpas — upphöra att gälla för tid efter utgången av budgetåret
1939/40. Med hänsyn härtill skulle bestämmelserna i gällande folkskolestadga
och övriga allmänna föreskrifter beträffande folkskoleväsendet i riket i full
utsträckning äga tillämpning jämväl å de hittillsvarande statsfolkskolorna.

I och med detta Kungl. Maj:ts beslut har den särskilda organisationsform
inom folkskoleväsendet i rikets nordligaste delar, som statsfolkskolorna inneburit,
fått även sin formella avveckling. I verkligheten har statsfolkskolornas
särställning i förhållande till andra folkskolor redan tidigare successivt
nästan helt upphört, allteftersom statens bidrag till kostnaderna för folkskoleväsendet
ökats.

Jag vill här endast i korthet beröra tillkomsten av statsfolkskolorna för att
därmed ge en bakgrund för bedömandet av de spörsmål, vilka i detta sammanhang
närmast äro i fråga.

Med hänsyn till de svaga ekonomiska villkoren i de finskspråkiga socknarna
i Norrbotten och intresset av att därstädes främja svensk odling och
språkkunskap funno statsmakterna på 1870-talet nödvändigt, att staten påtog
sig större förpliktelser i avseende å folkskoleväsendet därstädes än i övriga
delar av riket. I första hand avsågs därvid, att staten skulle medverka till
inrättandet av ett tillräckligt antal folk- och småskolor i dessa socknar. För
detta och vissa andra ändamål anvisade riksdagen första gången år 1874
och därefter årligen särskilda anslag.

I enlighet med den av statsmakterna sålunda intagna ståndpunkten beslöt
Kungl. Maj:t den 2 november 1888, att på statsverkets bekostnad skulle
inrättas folkskolor i vardera Teurajärvi by i Korpilombolo socken och Lappträsks
by i Karl Gustafs socken samt att vid såväl dessa som vissa andra
skolor finge anställas lärare mot avlöning av statsmedel. Skolorganisationen
.skulle fastställas och lärarna tillsättas av domkapitlet i Luleå. Sedermera
har Kungl. Maj:t genom ett flertal särskilda beslut medgivit inrättande av
ytterligare ett stort antal statsfolkskolor samt i samband därmed beviljat
statsmedel till deras upprätthållande m. m.

Sedan skälen för statens särskilda medverkan till upprätthållande av ifrågavarande
skolor i huvudsak successivt bortfallit, skedde, såsom ovan berörts,
den formella avvecklingen av denna organisationsform genom omförmälda
beslut av Kungl. Majit den 25 oktober 1940. Ännu återstå dock att reglera
vissa spörsmål rörande de fastigheter, på vilka förutnämnda två skolor i
Korpilombolo och Karl Gustafs socknar uppförts. Härom torde följande få
anföras.

Ifrågavarande fastigheter -— numera hemmanen Vs mantal Teurajärvi
nr 2 i Korpilombolo socken och Vs mantal Lappträsk nr 8 i Karl Gustafs
socken — inköptes på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 27 september 1889
för statsverkets räkning. Genom samma beslut anbefalldes vederbörande
myndigheter att gå i författning om uppförande — på statens bekostnad -—
av skollokaler, lärarbostäder och nödiga uthus på hemmanen. Sedan bygg -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

naderna blivit uppförda och avsynade, meddelade Kungl. Maj:t genom beslut
den 10 december 1892 föreskrifter om hemmanens disposition såsom
skolhemman, örn deras förvaltning samt örn byggnadernas underhåll m. m.

Såsom framgår av lydelsen av Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 25
oktober 1940, innebär beslutet beträffande ifrågavarande två folkskolor i
Korpilombolo och Karl Gustafs skoldistrikt, att skolorna från och med läsåret
1940/41 övergått till vanliga, av respektive skoldistrikt upprätthållna
folkskolor, för vilka statsbidrag utgå efter samma grunder som till folkskolor
i allmänhet. Beslutet innebär däremot givetvis icke, att skolbyggnaderna
och skolfastigheterna frånhänts staten, ehuruväl skoldistrikten tills
vidare för skoländamål disponera byggnaderna. Behov synes emellertid föreligga
av en reglering jämväl av hithörande frågor.

Sedan vederbörande myndigheter anbefallts inkomma med utredning i
dessa hänseenden, föreligga nu till slutlig prövning förslag i ämnet. Dessa
förslag gå i korthet ut på att för skoltomter erforderliga delar av ifrågavarande
hemman jämte därå för skoländamål uppförda byggnader skola utan
ersättning överlämnas till respektive skoldistrikt, varefter övriga delar av
fastigheterna skola försäljas. Då skolbyggnaderna äro i dåligt skick och
även i behov av utökning, har fråga därjämte väckts, huruvida icke staten,
som lång tid handhaft dessa skolor, borde till skoldistrikten överlämna skolanläggningarna
i sådant skick, att kommunerna icke genast nödgades bekosta
om- eller nybyggnad av dem.

I det följande vill jag särskilt för sig till behandling upptaga spörsmålen
örn dels skoltomters och skolbyggnaders överlåtande på skoldistrikten samt
skolbyggnadernas iståndsättande eller eventuella nybyggnad på statens bekostnad,
dels ock försäljning av de för skoländamål icke erforderliga delarna
av skolhemmanen.

A. Skoltomternas och skolbyggnadernas överlåtande
på respektive skoldistrikt m. m.

1. Fastighetsöverlåtelserna.

Länsstyrelsen i Luleå har — efter hörande av vederbörande folkskolinspektör,
landsfiskaler, skogsstatstjänstemän, domkapitlet i Luleå m. fl. -—
med skrivelse den 23 oktober 1934 avgivit förslag i ämnet. I överensstämmelse
med de hörda myndigheterna har länsstyrelsen utgått irån att för
skolanläggningarna erforderliga tomtområden skulle genom avstyckning avskiljas
från skolhemmanen. Länsstyrelsen har tillstyrkt ett av folkskolinspektören
framlagt förslag till områdenas avgränsning. Vidare har länsstyrelsen
i likhet med nämnda myndigheter ansett, alt det område av skolhemmanet
i Teurajärvi, som av stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor disponerades
för en arbetsstuga, borde överlåtas lill stiftelsen med äganderätt

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

för ett mindre belopp, förslagsvis 50 kronor. Sistnämnda område uppläts
till stiftelsen genom beslut av Kungl. Majit den 11 februari 1916 att under
nyttjanderätt avgiftsfritt av stiftelsen innehavas, så länge området användes
för det avsedda ändamålet. Beträffande de föreslagna tomtområdena må
följande framhållas.

Tomterna i Teurajärvi. Folkskolinspektörens förslag i yttrande den 8 oktober
1932 går ut på avskiljande av en skoltomt om cirka 5 hektar, vilkens
gränslinjer han angivit sålunda: i söder vägen Korpilombolo—Teurajärvi
och arbetsstugutomtens norra gräns, i väster gränslinjen mot hemmansdelarna
Cc och Da, i norr södra gränslinjen av den för kraftledning upphuggna gatan,
i öster den nyanlagda byvägen, som utgår från allmänna landsvägen
omkring 240 meter från västra hemmansgränsen. Tomtgränserna ha av folkskolinspektören
provisoriskt inlagts med rödkrita på ett i ärendet företett
utdrag av en karta över ägorna till Teurajärvi by i och för laga skifte, vilket
utdrag verkställts i september 1931 av lantmätaren Nils Nilzén. Arbetsstugutomten
skulle enligt förslaget omfatta det område om 1,10 hektar, som av
Kungl. Majit upplåtits till omförmälda stiftelse.

Tomten i Lappträsk. Folkskolinspektörens förslag i nyssnämnda yttrande
går ut på avskiljande av en skoltomt om cirka 4 hektar, utgörande västligaste
partiet av hemmansdelen litt. H med en gränslinje, dragen i ungefär
nord—sydlig riktning, omkring 200 meter öster om sjön Lappijärvi. I detta
sammanhang har inspektören framhållit, att den del av det föreslagna området,
som läge närmast stranden av sjön icke vöre med hänsyn till det då
aktuella behovet direkt erforderligt för skoländamål. Med hänsyn till framtida
behov och för att undvika, att gårdar anlades i skolans omedelbara
närhet, borde dock skoltomten omfatta hela området utmed sjön. Tomtens
omfattning har av folkskolinspektören provisoriskt angivits å en i ärendet
företedd, av distriktslantmätaren G. Åkerström år 1932 upprättad karta över
del av ifrågavarande hemman. Beträffande en genom skolområdet gående
samfälld byväg har inspektören föreslagit, att vägen skulle omläggas så,
att den ginge utanför det blivande tomtområdet.

I sedermera avgivet yttrande har vederbörande jägmästare föreslagit en
begränsning av tomtområdet i Lappträsk på så sätt, att tomtgränsen droges
omkring 50 meter närmare sjön, varigenom kortare nyanläggning av väg
kunde vinnas.

Vederbörande överlantmätare, som tillstyrkt jägmästarens nyssnämnda
förslag, har ansett några hinder för berörda områdens avstyckning ej föreligga.
Han har vidare ansett, att frågan om den genom skoltomten i Lappträsk
gående vägen borde ordnas genom ägoutbyte, antingen på sätt jägmästaren
föreslagit eller ock på annat lämpligt sätt, som kunde bestämmas
vid en blivande förrättning.

Skolöverstyrelsen och kammarkollegiet ha tillstyrkt förslagen om avskiljande
av skoltomter i huvudsaklig överensstämmelse med folkskolinspektörens
ovannämnda förslag. Skolöverstyrelsen har därvid anfört, att hänsyn borde
tagas till framtida behov, enär man beträffande båda skolorna borde utgå
från, att de komme att bliva centralskolor av A-form. För skolan i Lappträsk

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

5

borde man jämväl räkna med framtida behov av skolhem. Inom skoltomterna
borde dessutom finnas plats för skolträdgård samt eventuellt för tjänstebostäder
för lärare med trädgårdsland, överstyrelsen avstyrkte jägmästarens
förslag om begränsning av skoltomten i Lappträsk. Kostnaderna för omläggning
av den samfällda byvägen därstädes borde enligt myndigheterna
gäldas av genom hemmanets försäljning inflytande köpeskillingsmedel.

Statsfolkskolornas avveckling innebär icke någon ändring i dessa skolors Departementsundervisningsverksamhet.
Skolorna upprätthållas nu och hädanefter av chcl-nrespektive
skoldistrikt med statsbidrag enligt för folkskolor i allmänhet gällande
grunder. Behovet för framtiden av skolor på dessa platser synes, såvitt
handlingarna utvisa, vara styrkt.

Under dylika förhållanden finner jag skäligt att ifrågavarande skolanläggningar
och för skoländamål erforderliga delar av skolhemmanen -—
vilka av staten tidigare inköpts för dessa skolors behov — med äganderätt och
utan ersättning överlämnas till skoldistrikten. Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen
anfört torde vad beträffar skoltomternas storlek folkskolinspektörens
förslag kunna i princip godtagas. De närmare detaljerna böra
bestämmas vid blivande avstyckningsförrättning, för vilken kostnaderna torde
böra gäldas av inflytande försäljningsmedel för hemmanen i övrigt eller
eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t. Frågan om vägomläggning vid skoltomten
i Lappträsk synes, såsom även kammarkollegiet tänkt sig, böra lösas
genom ägoutbyte i samband med skoltomternas avstyckning. De med ägoutbytet
förknippade detaljfrågorna synas böra närmare utredas, därvid vederbörande
skoldistrikt och vägintressenterna böra få tillfälle yttra sig.

Kungl. Majit torde äga befogenhet medgiva, att skälig kostnad för vägomläggningen
bestrides på sätt nyss sagts i fråga örn kostnaderna för avstyck -ningsförrättningen.

Jag biträder jämväl förslaget om överlämnande med äganderätt av lämplig
tomt för arbetsstuga till stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor. Kostnaderna
för avstyckning av denna tomt m. m. torde, örn förrättningen sker samtidigt
med motsvarande förrättning å skoltomten, icke bli stora och synas böra
gäldas av stiftelsen. Däremot anser jag mig ej böra ifrågasätta någon köpeskilling
för tomten.

2. Skolbyggnadernas iståndsättande.

Länsstyrelsen har — med anledning av ansökningar av skoldistrikten oell
efter hörande av vederbörande folkskolinspektör och länsarkitekt samt domkapitlet
— i skrivelser den 8 februari 1939 tillstyrkt, att vissa byggnadsarbeten
vid skolanläggningarna i Lappträsk och Teurajärvi utföras på statens
bekostnad. I likhet med de av länsstyrelsen hörda myndigheterna
har länsstyrelsen därvid ansett, att skolanläggningarna, innan de över -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

lämnades till skoldistrikten, skulle iordningställas, så att de motsvarade
de fordringar, som numera ställdes på en modern skolanläggning.

Sedan skolöverstyrelsen den 12 december 1939 yttrat sig över ansökningarna
men därvid icke ansett sig kunna fatta slutlig ståndpunkt till desamma,
har kammarkollegiet i utlåtande den 17 december 1940 uttalat, att kollegiet
icke hade något att erinra mot att kostnaderna för vissa ifrågasatta byggnadsarbeten
för modernisering och komplettering av skolanläggningarna i
Lappträsk och Teurajärvi gäldades av statsmedel. Det syntes kollegiet icke
rimligt, att kommunerna, där den kommunala utdebiteringen vore högst betungande,
redan vid övertagandet av respektive skolanläggningar skulle bli
nödsakade att vidtaga av behovet påkallade omfattande byggnadsarbeten.
Kollegiet förutsatte, att alla de beskärningar och förenklingar i byggnadsprogrammen
skedde, som utan större olägenheter kunde vidtagas.

På grund av remiss har skolöverstyrelsen efter verkställd ytterligare utredning
med skrivelser den 8 februari 1941 överlämnat förslag till om- och
^''byggnadsarbeten i Lappträsk och Teurajärvi med hänsyn till numera föreliggande
lokalbehov.

Beträffande behovet av byggnadsarbeten i Lappträsk har överstyrelsen
därvid anfört bland annat följande.

Barnantalet vid Lappträsks folkskola uppginge läsåret 1940/41 till lil,
fördelade på 7 klasser och 5 läraravdelningar. Småskolebarnen vore uppdelade
i 2 avdelningar av b-form. Den ena vore belägen i norra och den
andra i södra delen av den omkring 11 kilometer långa byn. Båda dessa avdelningar
vöre inrymda i hyrda lokaler. De tre folkskoleavdelningarna vöre
förlagda i det staten tillhöriga skolhuset, som läge på central och i övrigt
lämplig tomt. På grund av långa skolvägar vöre skolskjutsar anordnade för
ett 50-tal barn.

Under den efter läsåret 1940/41 närmast följande sjuårsperioden kunde
barnantalet vid skolan beräknas uppgå till respektive 120, 120, 130, 149, 154,
155 och 160. Vid utgången av innevarande läsår måste läraravdelningarna
vid skolan ökas från 5 till 6, och efter ytterligare ett par år måste skolan
organiseras såsom fullständig A-skola. Därvid syntes det bli nödvändigt att
vissa år anordna någon parallellavdelning i småskolan.

De för småskolan hyrda lokalerna vore olämpliga för undervisningsändamål
och borde icke vidare användas.

Den befintliga, med statsmedel uppförda skolbyggnaden hade avsynats
år 1932. Byggnaden vore följaktligen icke gammal, men den vore det oaktat
dels för liten, dels i övrigt otillfredsställande. Den saknade till exempel
källarvåning och sanitära anordningar samt uppvärmdes med kaminer. I
nedre våningen funnes två lärosalar, kapprum och materialrum samt i övre
våningen ett gymnastikrum med en golvyta av 8 X 8,5 meter och ett rum
för träslöjd, vilket nu användes såsom klassrum. Takhöjden vid sidoväggarna
i övre våningen vore blott omkring två meter. Väggarna i skolhuset vöre
obeklädda utom i de två klassrummen på nedre botten, där de på skoldistriktets
bekostnad täckts med porös Torex. Enligt intyg av byggnadssakkunnig
person hade röta uppstått i byggnadens vägbar på grund av att yttertaket
befunne sig i bristfälligt skick.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

7

Vid skolan funnes vidare ett staten tillhörigt uthus, inrymmande vedbodar,
magasin samt tvätt- och badstuga.

Ett förut befintligt skolhus hade år 1932 ombyggts till bostadshus, inrymmande
en lägenhet på tre rum och kök och en annan på två rum och kök.
Detta bostadshus, som av skolstyrelsen betecknades såsom obeboeligt, syntes
vara av sådan beskaffenhet, att en dyrbar reparation icke borde ske, i all
synnerhet som behovet av lärarbostäder icke skulle bli tillgodosett därigenom.
Lägenheter behövdes nämligen för minst 5 tolkskollärare och 2 småskollärarinnor.
Några möjligheter att hyra lägenheter i byn förefunnes icke.
överstyrelsen ansåge därför, att frågan om tjänstebostäder åt lärarna icke
kunde lösas på ett ändamålsenligt sätt annat än genom nybyggnad.

De nuvarande till skolanläggningen hörande lokalerna vore följaktligen
otillräckliga och så bristfälliga, att snara åtgärder för åstadkommande av
förbättrade förhållanden kunde betraktas såsom ofrånkomliga. Det syntes
ock nödvändigt, att de nu på skilda ställen i byn inrymda småskoleavdelningarna
förlädes på samma plats som den egentliga folkskolan, ehuru
skjutskostnaderna därigenom sannolikt skulle komma att bli något större
än för närvarande.

På skoldistriktets uppdrag har länsarkitekten G. Lovén i Luleå utfört ritningar
och verkställt kostnadsberäkningar beträffande av skoldistriktet numera
ifrågasatta örn- och nybyggnadsarbeten vid ifrågavarande skolanläggning.
Ritningarna äro dagtecknade den 1 februari 1941.

Enligt denna byggnadsplan skall det nuvarande skolhuset efter ombyggnad
inrymma slöjdsal, skolkök och barnbespisningslokaler, till vilka senare
hör ett särskilt kök. Kostnaderna för ombyggnaden ha beräknats till 34 460
kronor.

De egentliga skollokalerna inrymmas i en nybyggnad i anslutning till det
nuvarande skolhuset. Planen för denna nybyggnad upptager 7 klassrum,
gymnastiksal med omklädnadsrum och toiletter, lärår- och biblioteksrum
samt materielrum med flera biutrymmen. Kostnaderna för nybyggnaden ha
beräknats till 208 715 kronor.

I stället för det nuvarande bostadshuset och uthuset uppföres ett nytt bostadshus
och en sophod. Med hänsyn till svårigheterna att konstruera ett
bostadshus med udda antal lägenheter avses det nya bostadshuset skola inrymma
6 lägenheter, nämligen 4 för folkskollärare och 2 för småskollärarinnor.
Byggnadskostnaderna för bostadshuset ha beräknats till 110 050 kronor
och för sopboden till 475 kronor.

För utvändiga ledningar samt inhägnad och planering av tomten ha ytterligare
10 300 kronor beräknats.

De totala byggnadskostnaderna ha sålunda beräknats till (34 460 + 208 715
+ 110 050 + 475 + 10 300 =) 364 000 kronor.

Rivningsvärdet av nuvarande bostadshus har uppskattats till högst 1 500
kronor.

Skolöverstyrelsens byggnadssakkunniga biträde, arkitekten C. Björklund,
har i tjänstememorial den 7 februari 1941 framställt vissa anmärkningar mot
ritningarna och föreslagit vissa ändringar, vilka beräknas medföra en besparing
av 7 500 kronor.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt byggnadsförslaget med de av Björklund
förordade ändringarna.

I Teurajärvi finnas ett skolhus och ett tjänstebostadshus, vilka togos
i bruk år 1933. Skolhuset inrymmer fyra klassrum, en gymnastiksal och en
slöjdsal. Gymnastiksalen användes nu såsom klassrum. Bostadshuset innehåller
en lägenhet om 3 rum och kök, en örn 2 rum och kök samt två lägenheter
örn vardera 1 rum och kök. Enligt uppgift finnes icke möjlighet att
hyra lämpliga bostäder för lärarna i Teurajärvi.

Skolöverstyrelsen har beträffande behovet av skollokaler anfört bland
annat följande:

Barnantalet vid Teurajärvi skola uppginge läsåret 1940/41 till 38 i småskolan
och 63 i folkskolan. I småskolan vore barnen fördelade på 2 och
i folkskolan på 3 läraravdelningar. Beslut hade ännu icke fattats om införande
av sjunde skolår. Örn sådant skulle införas från och med läsåret
1941/42, kunde barnantalet under närmast följande sjuårsperiod beräknas
uPPgå till respektive 121, 124, 134, 139, 145, 140 och 145. Arbetsstugan i
Teurajärvi skulle enligt beslut utvidgas. På grund härav torde barnantalet
vid skolan bli något högre än ovan angivits. Skolan syntes under alla förhållanden
böra vara anordnad som en enkel A-skola med 7 klassrum samt
övriga erforderliga utrymmen.

Ett icke alltför litet frukostrum vöre behövligt. Skoldistriktet hade nämligen
anordnat barnbespisning vid samtliga skolor. Lokaler för barnbespisning
saknades i Teurajärvi. Även örn man bortsåge från behovet av lokal
för barnbespisning, måste ett större frukostrum finnas, enär ett flertal barn
under alla förhållanden måste intaga en måltid i skolan.

De befintliga gymnastik- och slöjdsalarna vore icke större än vanliga klassrum
och alltså med hänsyn till barnantalet i skolan för små för avsedda
ändamål.

Ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar för ifrågasatta
om- och nybyggnadsarbeten vid skolanläggningen i Teurajärvi ha på skoldistriktets
uppdrag uppgjorts av arkitekten B. Höök i Luleå. Ritningarna
äro dagtecknade den 1 juli 1939 och den 23 januari 1941, kostnadsberäkningarna
den 25 januari 1941.

Detta byggnadsprogram upptager dels vissa ombyggnadsarbeten beträffande
nuvarande skolhus och bostadshus, dels uppförande av nytt skolhus,
inrymmande 2 klassrum, gymnastiksal med omklädnads- och duschrum,
slöjdsal, skolkök, kombinerat lärarrum och bibliotek samt toiletter, dels ock
tillbyggnad av bostadshuset, avseende två lägenheter om 3 rum och kök.
Efter ombyggnaden skulle det nuvarande skolhuset inrymma 5 klassrum,
materialrum och barnbespisningslokal med kök.

Kostnaderna för ombyggnadsarbetena ha beräknats till 7 500 kronor för
skolhuset och till 13 000 kronor för bostadshuset. I dessa belopp ingå dock
icke kostnaderna, 2 500 kronor, för vissa målningsarbeten, som skolstyrelsen
anser erforderliga.

Byggnadskostnaderna för det nya skolhuset ha beräknats till 141 000 kronor
och för tillbyggnaden av bostadshuset till 63 000 kronor.

För fördjupning av vattenbrunn, anordning av utvändiga avloppsled -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

9

ningar, schaktning för ledningskulvert samt grovplanering av tomten ha
dessutom beräknats 5 500 kronor.

De beräknade totala byggnadskostnaderna uppgå sålunda till (7 500 +
13 000 -f 2 500 + 141 000 + 63 000 + 5 500=) 232 500 kronor.

Skolöverstyrelsens byggnadssakkunniga biträde har i tjänstememorial den
4 februari 1941 förklarat sig icke ha något att erinra mot ritningarna. Beträffande
kostnadsberäkningarna har det byggnadssakkunniga biträdet uttalat,
att de beräknade kostnaderna för tillbyggnaden av tjänstebostadshuset
borde kunna minskas med minst 5 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har för sin del funnit behovet av de föreslagna byggnadsarbetena
styrkt. Den nu föreliggande byggnadsplanen upptoge enligt
överstyrelsens mening endast de lokaler, som vore erforderliga för skolans
ändamålsenliga anordnande.

Skolöverstyrelsen har beträffande bestridandet av kostnaderna
för de sålunda föreslagna byggnadsarbetena vid skolanläggningarna
i Lappträsk och Teurajärvi anfört huvudsakligen följande:

Den kommunala utdebiteringen i Karl Gustafs kommun vöre synnerligen
betungande. Hela det kommunala utdebiteringsbehovet på grundval av 1939
års taxeringar hade uppgått till 45 kronor 20 öre per skattekrona. I statsbidrag
till skattelindring hade kommunen erhållit 26 kronor 8 öre per skattekrona,
vadan ett utdebiteringsbehov av 19 kronor 6 öre per skattekrona
återstått. Kommunens folkmängd hade den 1 januari 1940 uppgått till 3 302
personer. Skattekronornas antal hade år 1939 utgjort 5 580.

Korpilombolo kommun hade den 1 januari 1940 haft en folkmängd av
3 413 personer. Hela det kommunala utdebiteringsbehovet grundat på 1939
års taxeringar hade uppgått till 30 kronor 82 öre per skattekrona. I statsbidrag
till skattelindring hade kommunen erhållit 11 kronor 38 öre per
skattekrona, vadan ett utdebiteringsbehov av 19 kronor 44 öre återstått.
Antalet skattekronor hade uppgått till 6 887.

Jämlikt föreskrifterna i Kungl. Maj:ts beslut den 25 oktober 1940 ålåge
det skoldistrikten att efter utgången av budgetåret 1939/40 handhava vården
även av de förutvarande statsfolkskolorna. Skoldistrikten kunde fördenskull
anses pliktiga alt nied bidrag av statsmedel, som enligt gällande
bestämmelser kunde utgå, anskaffa för skolornas verksamhet erforderliga
lokaler. Emellertid syntes frågan om skolanläggningarnas försättande i ett
tillfredsställande skick på grund av skoldistriktens svaga ekonomi icke
kunna lösas på annat sätt än att staten i samband med skolornas överlämnande
till skoldistrikten bestrede samtliga de med byggnadsföretagen förenade
kostnaderna, överstyrelsen funne en sådan åtgärd rimlig även med
hänsyn till det förhållandet, att staten tidigare funnit det nödvändigt att
ikläda sig särskilda kostnader för folkundervisningens behöriga upprätthållande
i dessa bygder. De motiv, som föranlett statsmakterna att intaga denna
ståndpunkt, syntes i huvudsak allt fortfarande och särskilt under nuvarande
allmänna förhållanden äga giltighet.

Skolöverstyrelsen har därför föreslagit, att kostnaderna för byggnadsföretagen,
beräknade för företaget i Lappträsk lill (364 000 — 1 500 — 7 500 =)

Bihang till riksdagens protokoll IDAL 1 sami. Nr 127. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

•‘>55 000 kronor och för företaget i Teurajärvi till (232 500 — 5 000 =) 227 500
kronor, skulle i sin helhet gäldas av staten.

Överstyrelsen har vidare anfört, att kostnaderna syntes kunna bestridas
antingen ur förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen i rikets
nordligaste gränsorter eller ock ur för ändamålet av riksdagen särskilt anvisade
anslag.

Från överstyrelsens beslut har t. f. undervisningsrådet Andersson varit
.skiljaktig och på anförda skäl uttalat sig för ett statsbidrag för ändamålet
av 85 procent av byggnadskostnaderna.

Statskontoret har icke ansett sig kunna tillstyrka, att kostnaderna för
ifrågavarande byggnadsföretag i sin helhet bestridas av statsmedel.

Statskontoret kunde icke finna, att de av kammarkollegiet och överstyrelsen
åberopade skälen vore tillräckligt bärande. De särskilda omständigheter,
som tidigare föranlett statsmakterna att med avseende å statsbidrag för folkskoleväsendet
bevilja större förmåner åt vissa skoldistrikt i rikets nordligaste
gränsorter än som normalt gällde, syntes numera få anses ha väsentligt bortfallit.
Vad särskilt skattetrycket anginge, torde icke kunna göras gällande,
att dessa distrikt intoge någon särställning. Med hänsyn härtill och då det
förhållandet, att skoldistrikten i fråga under 50 års tid haft tillgång till av
staten bekostade undervisningslokaler och tjänstebostadshus, icke syntes utgöra
skäl för att staten nu skulle ställa förstklassiga skolanläggningar till
distriktens förfogande utan kostnad för dessa, kunde statskontoret icke tillstyrka
överstyrelsens hemställan. Därest, såsom torde framgå av handlingarna,
nybyggnad av skollokaler erfordrades, syntes statsbidrag principiellt
böra utgå enligt bestämmelserna i kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45)
angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. I detta sammanhang
ville statskontoret framhålla, att 1939 års riksdag — örn ock med
stor tvekan — ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag till modifikation
i fråga om utbetalningen av statsbidrag enligt berörda kungörelse för
ett skolbyggnadsföretag i Tännäs skoldistrikt. Då förhållandena i förevarande
skoldistrikt såväl med hänsyn till antalet skattekronor per invånare
som utdebiteringsbehovet per skattekrona syntes likartade med dem i Tännäs,
ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka, att — med riksdagens medgivande
— ifrågakommande statsbidrag finge utbetalas med en tredjedel vid arbetenas
påbörjande, med en tredjedel, då byggnaderna vore under tak, och med
återstoden, då byggnaderna avsynats och godkänts.

Vissa brister syntes emellertid vidlåda de nuvarande skolanläggningarna.
Då dessa brister syntes ha bort avhjälpas redan före den I juli 1940, kunde
det icke anses rimligt, att byggnaderna överlämnades till distrikten i befintligt
skick. Statskontoret ansåge sig därför kunna förorda, att — utöver det
statsbidrag, som kunde utgå i författningsenlig ordning — särskilda medel
ställdes till skoldistriktens förfogande. Dessa medel borde dock givetvis avse
allenast nödiga iståndsättningsarbeten å skolanläggningarna i fråga. För
sådant ändamål syntes för skolanläggningen i Lappträsk ett belopp av högst
20 000 kronor och för skolanläggningen i Teurajärvi ett belopp av högst
13 000 kronor vara tillfyllest, vilka belopp torde kunna anvisas från förslagsanslaget
till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

11

Enligt gällande, av statskontoret åberopade kungörelse angående statsbidrag
till byggnader lör folkskoleväsendet äger skoldistrikt enligt de grunder
och i den ordning, som i kungörelsen stadgas, erhålla statsbidrag till
bland annat anskaffande av nya undervisningslokaler. Såsom förutsättning
för erhållande av sådant byggnads!:)idrag gäller, att Kungl. Majit lämnat
tillstånd till byggnadsföretagets utförande. I samband härmed fastställes
den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag må beräknas. I den högsta
kostnadssumman må icke inräknas kostnader för sådana byggnadsarbeten,
vilka allenast avse att sätta befintliga lokaler i bättre skick eller att giva
dem en lämpligare disposition, ej heller kostnader för anskaffande, iordningställande
eller inhägnande av skoltomt eller anordnande av brunn och
framdragande av ledningar till skolhusbyggnader. Statsbidrag utgår som
regel med I * 3A av de styrkta kostnaderna för byggnadsföretaget, i den mån
dessa icke överstiga den högsta fastställda kostnadssumman samt äro av
beskaffenhet att kunna inräknas i nämnda summa (bidragsunderlaget).

Därest bidragsunderlaget ej överstiger 5 000 kronor, utgår dock statsbidraget
med hälften av bidragsunderlaget. Sedan undervisningslokalerna blivit
avsynade och godkända, fastställer länsstyrelsen byggnadsbidragets belopp.

Överstiger beloppet 2 500 kronor, skall detsamma i regel fördelas med lika
belopp på 25 redovisningsår, räknat från och med det redovisningsår, då byggnadsarbetena
godkänts.

I likhet med de hörda myndigheterna anser jag det rimligt, att staten på- Departementsfager
sig en större del av kostnaderna för iståndsättande av dessa skolan- chefenläggningar
än enligt gällande bestämmelser kommer i fråga. I vilken omfattning
statsbidrag bör utgå har varit föremål för olika meningar. Å ena
sidan anse flertalet myndigheter, att staten bör ikläda sig samtliga kostnader
icke endast för vissa erforderliga reparations- och underhållsarbeten i de
befintliga skolbyggnaderna utan även för byggnadernas modernisering och
skolanläggningarnas utbyggande med hänsyn till numera föreliggande eller
för den närmaste framtiden uppkommande lokalbehov. Å andra sidan håller
statskontoret före, att staten bör gälda allenast kostnaderna för avhjälpande
av vissa redan före den 1 juli 1940 föreliggande brister, vilka kostnader av
statskontoret uppskattats till högst 20 000 kronor för skolanläggningen i
Lappträsk och högst 13 000 kronor för skolanläggningen i Teurajärvi, samt
att statsbidrag till uppförande av nya undervisningslokaler vid de båda skolorna
bör utgå enligt gällande grunder, dock med en i och för sig betydelsefull
modifikation beträffande byggnadsbidragens utbetalande. Då bidrag en ligt

nämnda grunder ej kan utgå till uppförande av nya tjänstebostäder
ni. m., skulle statsbidrag enligt statskontorets förslag alltså utgå endast till
kostnaderna för uppförande av nya undervisningslokaler.

Kammarkollegiets och skolöverstyrelsens förslag innebär, att hela kostnaden
för det nu föreliggande byggnadsprogrammets genom tiira nde stannar

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

på statsverket, medan bifall till statskontorets förslag synes medföra, att
staten gäldar ungefär hälften av denna kostnad.

För egen del vill jag föreslå, att kostnaderna för anskaffande av nya undervisningslokaler
i vanlig ordning bestridas från det under åttonde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler,
dock med den ändringen att ifrågakommande byggnadsbidrag utbetalas
på sätt statskontoret förordat. Frågan om undantag i förevarande fall
från gällande bestämmelser om utbetalning av statsbidrag till nya undervisningslokaler
torde böra underställas riksdagen. Det tillskott av statsmedel,
som härutöver med hänsyn till de föreliggande särskilda omständigheterna
synes vara befogat, torde böra bestridas från det under åttonde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste
gränsorter, vilket anslag står till Kungl. Maj:ts fria förfogande för bestridande
av utgifter, som främja anslagets ändamål. Det torde få ankomma
på Kungl. Majit att efter närmare övervägande bestämma huru stor del av
kostnaderna, som bör gäldas från sistnämnda anslag. Härvid förutsätter
jag, att åtminstone 10 procent av kostnaderna för de byggnadsarbeten, till
vilkas utförande bidrag kan utgå jämlikt gällande bestämmelser om statsbidrag
till anskaffande av nya undervisningslokaler, skola bestridas av skoldistriktet
men att detta jämväl bör erhålla bidrag till bestridande av kostnaden
för uppförande av tjänstebostäder och för andra jämlikt nyssnämnda
kungörelse icke bidragsberättigade arbeten med belopp, som efter prövning
av samtliga på frågan inverkande omständigheter kan befinnas skäligt.

Ehuru de av skolöverstyrelsen förordade byggnadsprogrammen i stort
sett synas vara väl avpassade med hänsyn till föreliggande lokalbehov, synes
dock böra ytterligare undersökas, huruvida icke vissa beskärningar och förenklingar
kunna vara möjliga att vidtaga. Innan ärendet slutligt avgöres, torde
1940 års civila byggnadsordning böra sättas i tillfälle att granska byggnadsplanerna.

B. Försäljning av delar av skolhemmanen.

I förutnämnda skrivelse den 23 oktober 1934 har länsstyrelsen — i anslutning
till vissa av myndigheterna framlagda förslag — hemställt, att de
för skoländamål icke behövliga delarna av ifrågavarande hemman skulle,
hemmanet i Teurajärvi överlåtas till domänverket mot ersättning och hemmanet
i Lappträsk hembjudas arbetarsmåbruksnämnden i Karl Gustafs
socken.

I anslutning till av vederbörande skogsstatstjänstemän avgivna yttranden
har därefter domänstyrelsen i skrivelse den 10 september 1936 förklarat sig
anse, att hemmanet i Teurajärvi icke borde överlåtas på domänverket. Styrelsen
har i stället förordat försäljning av båda hemmanen, det i Teurajärvi

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

13

på offentlig, av länsstyrelsen anordnad auktion och det i Lappträsk efter
hembud till arbetarsmåbruksnämnden, vilken förklarat sig villig inköpa detsamma
för 3 000 kronor.

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande den 17 december 1940 icke framställt
någon erinran mot myndigheternas förslag om försäljning av ifrågavarande
hemman, i den mån desamma icke erfordras för skoländamål. Kollegiet föreslår
dock, att, innan hemmanet i Teurajärvi utbjudes till försäljning, utredning
genom länsstyrelsens och överlantmätarens försorg verkställes om hemmanets
uppdelning i lämpliga brukningsdelar. Om, sedan dessa brukningsdelar
tillagts erforderlig skog, skogsmark skulle återstå, torde den överblivande
skogsmarkens sammanläggning med bredvidliggande kronoparker
böra tagas under förnyat övervägande. Frågan örn försäljning av visst område
till person, som bebor och brukar området, torde böra prövas i detta
sammanhang.

Beträffande ifrågavarande fastigheters taxeringsvärden m. m. har
slutligen länsstyrelsen i skrivelse till kammarkollegiet den 8 februari 1939
meddelat följande. Vid 1938 års fastighetstaxering hade hemmanet Teurajärvi
med undantag av de områden, vilka avsatts till tomter för skolan och
arbetsstugan, taxerats till i avrundat tal 5 800 kronor, därav jordbruksvärde
2 555 kronor och skogsvärde 3 280 kronor. Av jägmästaren hade hemmanet
värderats till 5 800 kronor, medan landsfiskalen uppskattat värdet — sedan
visst område avstyckats — till 4 800 kronor. Enligt 1938 års fastighetstaxering
hade vidare hemmanet i Lappträsk taxerats till 7 400 kronor, därav
jordbruksvärde 3 500 kronor och skogsvärde 3 900 kronor. Länsstyrelsen
har i detta sammanhang uttalat, att enligt länsstyrelsens mening med hänsyn
till syftet med köpet det av arbetarsmåbruksnämnden i Karl Gustafs
socken gjorda erbjudandet örn förvärv av fastigheten för 3 000 kronor borde
godtagas. En nyttjanderättshavare på fastigheten kunde få sina intressen
tillgodosedda av arbetarsmåbruksnämnden.

De skäl, som på sin tid föranlett statsverket att förvärva ifrågavarande departementshemman,
lia numera bortfallit. Anledning synes därför icke längre föreligga rhefm.
att bibehålla dem såsom skolhemman, i den mån de icke erfordras såsom
tomter för skoländamål m. m. Beträffande avskiljande av områden för sistnämnda
ändamål har jag framlagt förslag i det föregående.

Någon slutlig ställning beträffande dispositionen av de fastighetsdelar,
som icke erfordras för skoländamål m. m., torde icke nu kunna tagas. Ytterligare
utredning rörande vissa detaljfrågor bör åvägabringas, därvid även
kammarkollegiets förslag rörande uppdelning av hemmanet i Teurajärvi i
brukningslotter och eventuellt överlämnande av någon del av hemmanet till
domänverket bör beaktas.

Under erinran örn fastigheternas relativt ringa värden vill jag föreslå, att
Kungl. Majit av riksdagen inhämtar bemyndigande alt, sedan erforderliga

Bihang lill riksdagens protokoll 10-11. 1 sami. Nr 127. 3

14

Kungl. Majis proposition nr 127.

utredningar verkställts av myndigheterna, besluta om försäljning av ifrågavarande
fastighetsdelar eller om deras disposition på annat sätt. Efter avstyckning
av tomter för skoländamål och av tomt för den tidigare omnämnda
arbetsstugan torde enligt uppdrag, som Kungl. Maj:t bör äga meddela,
vederbörande myndigheter böra erbjuda omförmälda arbetarsmåbruksnämnd
hemmanet i Lappträsk till inköp och hemmanet i Teurajärvi disponeras på
sätt, som prövas lämpligt, eller eventuellt utbjudas på offentlig auktion.
Därest försäljning till arbetarsmåbruksnämnden icke kommer till stånd,
torde hemmanet i Lappträsk även böra utbjudas på samma sätt som det
andra hemmanet. Avgivna köpeanbud böra underställas Kungl. Maj:ts
prövning. Nuvarande lägenhetshavares rätt torde böra vinna skäligt beaktande
i samband med försäljningarna.

Anmärkas må, att vederbörande militära myndigheter, enligt vad i ärendet
utretts, icke ha någon erinran mot försäljning av de delar av fastigheten, som
icke erfordras för skoländamål.

C. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela beslut rörande
dispositionen av hemmanen % mantal i Teurajärvi nr 2 i Korpilombolo
socken och Vs mantal Lappträsk nr 8 i Karl
Gustafs socken i överensstämmelse med vad jag i det föregående
förordat;

dels ock medgiva, att statsbidrag till omförmälda byggnadsföretag
inom Korpilombolo skoldistrikt och Karl Gustafs
skoldistrikt må, utan hinder av gällande bestämmelser angående
utbetalning av sådant byggnadsbidrag, utbetalas med
en tredjedel vid byggnadsarbetets påbörjande, med en tredjedel,
då byggnaden är under tak, och med återstoden, då
byggnaden avsynats och godkänts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Häggqvist.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941
116543