Kungl. Majus proposition nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för K. E. Nygren m. fl. från ersättningsskyldighet;
given Stockholms slott den 28 februari
1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o— 6:o hemställt.

GUSTAF.

Edgar Hosander.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Andersson, Domö, Hosander.

Tillförordnade chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rosander, anför:

l:o.

Vid upphandling av tälthyddor för arméns räkning under hösten 1939
antogs handelsbolaget med firma Holmsunds presenningsfabrik, innehavare
Karl Erik Nygren och Hilmer Amandus Ruthström, båda i Holmsund, efter
i vederbörlig ordning avgivet leveransanbud till leverantör av 400 tälthyddor
till arméförvaltningens intendenturdepartement. Emellertid visade sig handelsbolaget
icke kunna fullgöra de med upphandlingen förenade villkoren, varför
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 120.

543 41

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^0.

intendenturdepartementet återkallade antagandet av bolagets anbud. Till
följd härav måste förnyad upphandling av tälthyddor för intendenturdepartementets
räkning företagas senare under samma höst, varvid upphandlingspriset
blev åtskilligt högre än det av bolaget i förenämnda anbud upptagna. Då bolaget
och dess innehavare måste anses vara ersättningsskyldiga för de merkostnader,
som härigenom uppstodo för kronan för den förnyade upphandlingen,
instämde arméförvaltningens intendenturdepartement å kronans vägnar bolaget
och dess innehavare till Umeå domsagas häradsrätt med yrkande, att bolaget
och dess medparter måtte åläggas att gemensamt eller vilken bäst gälda gitte
i förevarande avseende till kronan utgiva tillhopa 14,400 kronor jämte ränta.
Genom utslag den 3 juli 1940 förpliktade häradsrätten handelsbolaget och
dess medparter att till kronan utgiva nyssnämnda belopp, 14,400 kronor,
jämte fem procent ränta därå från stämningsdagen den 30 januari 1940 tills
betalning skedde ävensom gottgöra kronan för utgifter å målet med 100
kronor.

I häradsrättens utslag sökte handelsbolaget och dess medparter ändring.
Genom dom den 29 oktober 1940, vilken vunnit laga kraft, fann hovrätten
för Övre Norrland ej skäl att göra ändring i häradsrättens utslag samt förpliktade
bolaget och dess medparter att solidariskt gottgöra kronan dess
utgifter å målet i hovrätten med fordrade 100 kronor.

Uti en den 4 februari 1941 dagtecknad skrift hava Nygren och Ruthström
anhållit att bliva befriade från eller erhålla avkortning av betalningsskyldigheten
för den skuld, vari de enligt förenämnda hovrättsdom häftade till
kronan, samt därvid anfört i huvudsak följande:

Otvivelaktigt hade det vid intendenturdepartementets förnyade upphandling
fordrade högre jjriset betingats av att de av stormaktskriget föranledda
varuprisstegringarna omöjliggjorde tillverkning utan förlust till ett så lågt
pris, som angivits i sökandenas anbud. Sökandena hade alltså under alla
förhållanden gjort stora förluster på sin leverans, även örn densamma fullföljts.
Några möjligheter att bemästra de uppkomna svårigheterna hade
därför icke förelegat. — Utmätning av handelsbolagets egendom ägde rum
den 2 september 1940 och auktion vore utsatt att äga rum den 11 februari
1941. Sökandena hotades nu att ställas inför utsikten att nedlägga sin
rörelse. Denna startades då sökanden Nygren genom olycksfall i arbete
hos Holmsunds Aktiebolag blivit invalid och sökanden Ruthström genom
rationalisering i samma bolag icke för framtiden kunde påräkna sysselsättning
i detsamma. Vid företagets start hade erhållits ett lån på 5,000 kronor
av Västerbottens företagarförening, till vilken medel ställdes till förfogande
från såväl staten som från kommuner, landsting och industriella företag för
att stimulera uppkomsten av småföretag inom industri och hantverk. På
detta lån återstode ett belopp av 1,700 kronor. Holmsunds Aktiebolag hade
under den första tiden efter företagets start tillhandahållit lokal för rörelsen
och hade sedermera utan ersättning levererat virke till uppförande av den
byggnad, däri rörelsen nu bedreves. Under sådana förhållanden ansåge
sökandena det vara ett allmänt intresse att deras rörelse fortfarande kunde
hållas igång till nytta för både landet och länet. — Sökandena finge därför
anhålla, att Kungl. Majit måtte av nåd efterskänka deras ifrågavarande skuld
till kronan eller ock i proposition till riksdagen hemställa örn avkortning
av sökandenas berörda skuld.

3

Kungl. Majas proposition nr 120.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av arméförvaltningens intendentur- och
civila departement den 14 oell av statskontoret den 22 februari 1941. Myndigheterna
hava därvid nied hänsyn till föreliggande omständigheter tillstyrkt,
att Nygren och Ruthström befriades från den ifrågavarande ersättningsskyldigheten,
därest de före utgången av år 1941 till kronan inbetalade ett
belopp av 1,440 kronor, d. v. s. en tiondel av det utdömda skadeståndets
kapitalbelopp.

Enligt vad som nu kan förutses lärer det med hänsyn till vad i ärendet Departementsupplysts
örn sökandenas ekonomiska förhållanden få anses vara i det närmaste ^
uteslutet, att de skola kunna inom rimlig tid gälda det ansenliga skuldbelopp,
vari de enligt förenämnda hovrättsdom den 29 oktober 1940 häfta
till kronan. Därest inga lättnader medgivas beträffande skuldens betalning,
löpa Nygren och Ruthström därför risken att under hela sitt återstående
liv få dragas med en synnerligen betungande skuldbörda.

Vid nu nämnda förhållanden och med hänsyn till vad i ärendet upplysts
angående sökandenas personer finner jag starka billighets skäl tala för ett
bifall till deras hemställan örn skuldens efterskänkande i enlighet med de i
ärendet hörda myndigheternas förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Karl Erik Nygren och Hilmer Amandus Ruthström,
båda i Holmsund, må, därest de före den 1 januari
1942 till arméförvaltningen inbetala ett belopp av 1,440 kronor,
befrias från återstoden av dem jämlikt hovrättens för Ovre
Norrland dom den 29 oktober 1940 åliggande betalningsskyldighet
till kronan.

2:o.

I april 1940 upptäcktes en skada å ångpannan i Gotlands infanteriregementes
tvättinrättning. Anledningen till skadan synes enligt verkställd utredning
hava varit, att maskinisten vid regementet, Johan Verner Marklund,
underlåtit att i tid föranstalta örn rengöring av ångpannan.

Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Marklund av vederbörande
åklagare under åtal vid regementets fältkrigskrätt under yrkande,
att Marklund måtte ådömas ansvar för tjänsteförsummelse m. m. och förpliktas
ersätta kronan kostnaderna för reparation av den skadade ångpannan
med 746 kronor 55 öre.

Genom utslag den 12 juni 1940 förpliktade fältkrigsrätten — jämte det
fältkrigsrätten dömde Marklund, bland annat, för försummelse vid fullgörande
av tjänsteplikt till disciplinstraff av arrest utan bevakning i tre dagar —

Marklund att till statsverket utgiva ersättning för ångpannans reparation
med ett till 500 kronor nedsatt belopp.

Häröver anförde såväl åklagaren som Marklund besvär hos krigshovrätten,
som enligt utslag den 18 juli 1940 fann skäl icke vara av någondera klagan -

Departements chefen.

4 Kungl. Majus proposition nr ISO.

den anfört, som föranledde ändring i fältkrigsrättens utslag. Sedan Marklund
härefter fullföljt talan genom besvär hos Kungl. Majit, fann Kungl.
Majit genom utslag den 4 november 1940 ej skäl att göra ändring i krigshovrättens
utslag.

I besvären har Marklund därjämte anhållit att, därest hans talan icke
kunde bifallas, av nåd bliva befriad från den honom ålagda betalningsskyldigheten.
Till stöd härför har Marklund åberopat de vid tillfället rådande
synnerligen svåra arbetsförhållandena, samt anfört, att han saknade möjlighet
att erlägga det utdömda skadeståndet på annat sätt än genom att skuldsätta
sig för hela beloppet.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har i utlåtande i ärendet den 3 december
1940 anfört följande:

Av handlingarna i målet lärer framgå, att till uppkomsten av ifrågavarande
skada å ångpannan i Gotlands infanteriregementes tvättinrättning bidragit
ett flertal omständigheter, över vilka Marklund icke själv kunnat råda. Det
intensiva arbetet med rustning och underhåll av de av regementet organiserade
förbanden under mobiliseringen i början av innevarande år synes ha
ställt stora krav på tvättinrättningen. Det är förklarligt, att Marklund under
sådana omständigheter, för att tvättinrättningens kapacitet skulle kunna till
det yttersta utnyttjas, tagit större risker för skada å ångpannan än han
skulle ha gjort under normala förhållanden. Härtill kommer att Marklunds
arbetsuppgifter som helhet betraktade under ifrågavarande tid synas hart
när ha svällt utöver vad som rimligen kunnat av honom fordras. Dessa
omständigheter torde icke böra förbises, då det gäller att bedöma Marklunds
skuld till det inträffade. —- I avgivet yttrande i ärendet har fortifikationsstyrelsens
värmeingenjör tillstyrkt, att‘Marklund befriades från att
gälda det honom ådömda skadeståndet och bland annat anfört, att Marklund
vöre en av arméns bättre maskinister som under normala förhållanden
skött sitt arbete på ett mycket förtjänstfullt sätt samt visat stort intresse
för att hålla honom anförtrodda anläggningar i bästa möjliga skick. — Med
anledning av vad sålunda anförts får fortifikationsstyrelsen tillstyrka bifall
till Marklunds förevarande ansökning.

Statskontoret har i utlåtande den 8 januari 1941 ansett sig på de av arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse anförda skäl icke böra framställa någon
erinran mot att Marklund befriades från den honom ålagda ersättningsskyldigheten
samt därför tillstyrkt, att Kungl. Majit måtte i proposition till
riksdagen föreslå, att kronans ifrågavarande fordran efterskänkes.

I anslutning till vad myndigheterna anfört finner jag mig böra tillstyrka,
att Marklund befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet till kronan.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att Johan Verner Marklund må befrias från honom jämlikt
Kungl. Majits utslag den 4 november 1940 åliggande skyldighet
att till kronan utgiva ersättning med 500 kronor.

9

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

3:o.

Den 15 januari 1940 ombesörjde furiren vid Karlsborgs luftvärnsregemente
nr 8/1 Karl Viktor Erland Birath med en kronan tillhörig lastautomobil
transport av viss materiel från Kingshamn till Malmö, därvid värnpliktiga
nr 354 46/1939 Erik Andersson och nr 816 46/1939 Elof Andersson tjänstgjorde
såsom förare av bilen. Efter framkomsten till Malmö hade bilen
uppställts invid gamla museibyggnäden därstädes och hade bilens kylarvätska,
som utgjorts av enbart vatten, icke blivit urtappad, med påföljd att
bilens motor på grund av rådande stark kyla under påföljande natt frusit
sönder.

Birath, Erik Andersson och Elof Andersson ålades sedermera, efter
yrkande av åklagare, av krigsrätten vid Södra skånska infanteriregementet
genom utslag den 17 februari 1940, enär de genom vårdslöshet vid handliavandet
av bilen finge anses hava vållat skadorna å densamma, att en för
alla och alla för en ersätta kronan för den därigenom uppkomna skadan
med 1,592 kronor 96 öre.

Krigshovrätten, där Birath, Erik Andersson och Elof Andersson anfört
besvär över krigsrättens utslag, fann genom utslag den 16 april 1940 skäl
ej vara av någon av klagandena anfört, som föranledde ändring i överklagade
utslaget.

Uti en av inspektören för artilleriet, jämte såväl eget yttrande som yttrande
av chefen för Karlsborgs luftvärnsregementes depå, den 30 maj 1940
överlämnad skrift hava Birath, Erik Andersson och Elof Andersson — under
åberopande av att gäldandet av den ådömda skadeersättningen skulle medföra
betydande ekonomiska svårigheter — anhållit örn befrielse från skadeståndsskyldigheten.

Cliefen för Karlsborgs luftvärnsregementes depå har under framhållande av
de stora förtjänster, som sökandena visat under sin tjänstgöring, samt med
hänsyn till att grov vårdslöshet icke varit orsaken till skadan, tillstyrkt bifall
till ansökningarna.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i utlåtande den 6 september
1940 bland annat anfört att med hänsyn till de förhållanden, varunder
automobiltransporten skett, och den kraftiga temperatursänkning, som
ägt rum i Skåne den 15—16 januari 1940, den vårdslöshet, sökandena låtit
komma sig till last, icke kunde betraktas såsom grov. På grund härav och
med beaktande av vad i ärendet i övrigt anförts, tillstyrkte departementen
under åberopande av Kungl. Maj:ts, efter riksdagens medgivande, den 30
mars 1940 i likartat fall meddelat beslut, att sökandena helt måtte befrias
från dem ålagd ersättningsskyldighet.

Statskontoret har i utlåtande den 25 september 1940 anfört, att den i förevarande
fall uppkomna skadan finge anses hava föranletts av en jämförelsevis
grov vårdslöshet hos sökandena. Med hänsyn härtill hyste statskontoret
starka betänkligheter mot ett eftergivande av den sökandena ådömda skadeståndsskyldigheten
men ansåge sig i betraktande av Kungl. Maj:ts beslut i
tidigare liknande fall icke kunna motsätta sig ett tillmötesgående av fram -

Departements chefen.

6 Kanyl. Majus proposition nr 120.

ställningen. Ämbetsverket ansåge sig dock icke kunna förorda helt efterskänkande
av skadeståndsskyldigheten utan ville för sin del föreslå att envar
av sökandena, därest lian inom viss angiven tid inbetalade ett belopp av
150 kronor, måtte befrias från återstoden av honom åvilande ersättningsskyldighet.

I anslutning till statskontorets yttrande anser jag mig böra föreslå,
att envar av Birath, Erik Andersson och Elof Andersson mot inbetalande
•av 150 kronor befrias från sin därefter återstående ersättningsskyldighet till
statsverket. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma den tidpunkt,
inom vilken ifrågavarande betalningsskyldighet skall vara fullgjord.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av Karl Viktor Erland Birath, Erik Andersson
och Elof Andersson må, därest han inom tid, som av
Kungl. Majit må bestämmas, inbetalar ett belopp av 150 kronor,
befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt
krigshovrättens utslag den 16 april 1940.

4:o.

Den 24 februari 1940 utförde värnpliktige nr 32 233/1935 Rolf Axel
Ekeberg enligt order en körning från Vitså brygga till Västerhaninge station
i Stockholms län med en för marinens räkning förhyrd, av Ekeberg omhänderhavd
lastautomobil. Ekeberg hade därvid underlåtit att i förväg tillse
att förrådet av olja i motorn varit tillräckligt, med den påföljd, att motorn
på grund av oljebrist allvarligt skadades.

Efter åtal vid särskilda krigsrätten för kustflottan dömdes Ekeberg genom
krigsrättens utslag den 5 april 1940 för vårdslöshet i fullgörande av tjänsteplikt
jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten att undergå disciplinstraff
av vaktarrest i tre dagar samt förpliktades att ersätta kronan kostnaden för
reparation av motorn med 450 kronor ävensom till bilens ägare utbetalt belopp
för den tid bilen reparerats med 120 kronor, tillhopa 570 kronor.
Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.

Hos Kungl. Majit har sedermera Ekeberg under framhållande av sin svaga
ekonomiska ställning anhållit örn befrielse från den honom sålunda ålagda
ersättningsskyldigheten.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 2 augusti 1940 — med instämmande
i ett av chefen för kustflottan avgivet yttrande i ärendet, däri denne
framhållit, bland annat, att kustflottans bilförare på grund av den stränga
vintern 1939/40 haft en synnerligen påfrestande tjänstgöring — tillstyrkt
bifall till Ekebergs ansökning.

Statskontoret har i utlåtande den 14 augusti 1940 anfört, att, då uppgifter
rörande Ekebergs ekonomiska ställning saknades och i övrigt intet förebragts
av beskaffenhet att böra för Ekeberg medföra befrielse från eller
nedsättning av det honom ådömda skadeståndsbeloppet, ämbetsverket icke
kunde tillstyrka bifall till ansökningen.

7

Kungl. MajUs proposition nr 12Ö.

I anledning av statskontorets berörda yttrande har marinförvaltningen
den 20 februari 1941 avgivit förnyat utlåtande i ärendet och därvid, med
bifogande av en av Ekeberg lämnad redogörelse för sin ekonomiska ställning,
utvisande att Ekeberg icke hade några sparade medel men väl resterade
för oguldna skatter med över 500 kronor, anfört, bland annat, att ämbetsverket
måste anse sökandens ekonomiska ställning vara sådan, att han icke
utan mycket stora uppoffringar kunde erlägga ifrågavarande skadeståndsbelopp.
Marinförvaltningen vidhölle därför sitt i utlåtandet den 2 augusti
1940 uttalade tillstyrkande av bifall till ansökningen.

Med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna finner jag Departements
mig böra tillstyrka, att Ekeberg befrias från ifrågavarande ersättningsskyl- chetendighet
å 570 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att Kolf Axel Ekeberg må befrias från honom jämlikt
särskilda krigsrättens för kustflottan utslag den 5 april 1940
åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med
570 kronor.

5:o.

Den 19 februari 1940 företog sig korpralen vid flygkrigsskolan Ehle
Malmström att i strid mot gällande bestämmelser köra ett honom i egenskap
av gruppmekaniker anförtrott flygplan för egen motor in till hangaren.
Härvid råkade han köra mot hangarporten, varvid flygplanets propeller skadades.
Enligt Malmströms egen uppgift hade han ägt kännedom örn att
han icke ägt rätt att framföra flygplanet för egen motor på marken; att han
det oaktat gjort detta hade berott på att han icke hade haft tillräckligt med
personal för att draga in flygplanet i hangaren.

Sedan Malmström med anledning härav ställts under tilltal vid flygkrigsskolans
krigsrätt, fann krigsrätten i utslag den 26 februari 1940 utrett, att
Malmström, ehuru han icke ägt rätt att föra flygplanet, likväl kört detsamma,
därvid flygplanet tomat emot en hangarport och erhållit skador,
vilkas avhjälpande droge en kostnad av 200 kronor. På grund härav prövade
krigsrätten rättvist jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten döma
Malmström att för oförstånd i fullgörande av tjänsteplikter undergå disciplinstraff
av vaktarrest i fem dagar, varjämte Malmström förpliktades ersätta
statsverket med 200 kronor. Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.

Uti en av chefen för flygvapnet, jämte eget yttrande, den 2 april 1940
överlämnad skrift har Malmström — under åberopande bland annat, att han
icke ägde andra tillgångar än den honom tillfallande lönen samt vissa å
sparbanksbok obligatoriskt insatta avlöningsmedel — anhållit om befrielse
från skadeståndsskyldigheten.

Flygför vältning en har i utlåtande i ärendet den 31 maj 1940 anfört föl
jander

Anledningen till att Malmström förflyttat flygplanet å marken med hjälp
av flygplanets motor i stiillet för att anlita handräckningsmanskap, synes

Departements chefen.

8 Kungl. Majus proposition nr 120.

efter vad flygförvaltningen inhämtat hava varit att han därigenom åsyftat att
snabbare utföra ett honom anförtrott tjänsteuppdrag. Tillräckligt handräckningsmanskap
hade vid ifrågavarande tillfälle icke stått till förfogande
och uppskov hade med hänsyn till rådande kyla varit olämpligt. Beredskapsförhållanden
hade inverkat för uppkomsten av det läge, vilket sålunda
utgjorde förklaringen till att Malmström handlade självrådigt.

Därest Malmström ägt rätt att föra flygplanet torde han jämlikt 33 § ‘
strafflagen för krigsmakten kunna vinna befrielse från skyldighet att gälda
skada eller kostnad.

Enär billighetsskäl synas tala för att Malmström vinner befrielse från
den honom av krigsrätten ådömda ersättningsskyldigheten till kronan och
att hans sparmedel således icke tagas i anspråk för den uppståndna skadans
ersättande och detta tillika finner stöd i riksdagens beslut över Eders
Kungl. Maj:ts proposition nr 65 punkt 1 till innevarande års lagtima riksdag,
angående befrielse för vice korpralen S. H. Hansson m. fl. från ersättningsskyldighet,
får flygförvaltningen hemställa, det täcktes Eders Kungl. Majit
i proposition föreslå riksdagen medgiva, att kronans fordran hos Malmström,
200 kronor, må efterskänkas och berörda belopp ur flygförvaltningens
räkenskaper avskrivas.

Statskontoret har i utlåtande den 10 juli 1940 anfört, att ämbetsverket
funne det tveksamt, huruvida sökanden borde helt befrias från erläggande
av det honom ådömda skadeståndsbeloppet, men att ämbetsverket emellertid
med hänsyn till Kungl. Majits beslut i tidigare liknande fall dock ville tillstyrka,
att Kungl. Majit i proposition till riksdagen måtte föreslå, att kronans
fordran hos Malmström, 200 kronor, måtte i sin helhet efterskänkas.

Med hänsyn till att Malmström, därest han ägt rätt att föra ifrågavarande
flygplan, jämlikt 33 § strafflagen för krigsmakten kunnat befrias från skadeståndsskyldighet,
och i betraktande av övriga föreliggande omständigheter
vill jag tillstyrka, att Malmström befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet
å 200 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Ebbe Malmström må befrias från honom jämlikt flygkrigsskolans
krigsrätts utslag den 26 februari 1940 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 200 kronor.

6:o.

Den 8 mars 1940 inträffade vid Roslagens flygflottilj en sammanstötning
mellan två på flottiljens uppställningsplats befintliga flygplan, förorsakad
av att värnpliktige nr 159 55/1939 Sven Harald Pettersson, som varit sysselsatt
med att varmköra motorn å det ena flygplanet, satt detta i gång och
företagit en sväng å uppställningsplatsen för att förflytta planet till i höjd
med andra å platsen uppställda flygplan och därvid bakifrån påkörde ett
av dessa. Härvid skadades propellern å det av Pettersson omhänderhavda
planet.

Efter åtal vid stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation dömdes
Pettersson genom stationskrigsrättens utslag den 12 april 1940 för vad han

9

Kungl. Majds proposition nr 120.

sålunda låtit komma sig till last jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten
att undergå disciplinstraff av vaktarrest i åtta dagar samt förpliktades att
ersätta kronan den å flygplanet uppkomna skadan med 688 kronor. Krigsrättens
utslag kar vunnit laga kraft.

Uti en av chefen för flygvapnet, jämte såväl eget yttrande som yttrande
av flygförvaltningen, den 18 juli 1940 överlämnad skrift har Pettersson anhållit
om befrielse från skadeståndsskyldigheten.

Chefen för flygvapnet har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Flygförvaltningen har i sitt yttrande anfört följande:

Av förhörs- och rättegångsprotokoll i målet inhämtas, att Pettersson erhållit
order att varmköra motorn på ett å isen framför Roslagens flygflottiljs
hangarer befintligt flygplan. Under tiden som denna order utfördes, skedde
en omplacering av övriga flygplan å isen, varvid ett av dessa flygplan placerades
mitt framför det av Pettersson omliänderkavda flygplanet. Då
Pettersson skulle flytta sitt flygplan, vilket skedde med hjälp av motorn,
för att ställa detsamma i linje med de övriga flygplanen, råkade flygplanet
att kollidera med det framför detsamma stående flygplanet. Enligt vad
Pettersson i målet uppgivit, har han icke haft kännedom örn att han icke
ägde rätt att föra flygplanet men väl förstått, att detta icke var tillåtet.
Anledningen till att han själv förflyttat flygplanet å isen med hjälp av flygplanets
motor i stället för att anlita handräckningsmanskap hade varit att
dylikt manskap vid ifrågavarande tillfälle icke funnits i närheten.

Elygförvaltningen får erinra om att, därest Pettersson ägt rätt att föra
flygplanet, han lärer jämlikt 33 § strafflagen för krigsmakten kunnat vinna
befrielse från skyldighet att gälda skada eller kostnad.

Enär billighetsskäl synas tala för att Pettersson vinner befrielse från den
honom av stationskrigsrätten ådömda ersättningsskyldigheten till kronan och
att hans sparmedel således icke tagas i anspråk för den uppståndna skadans
ersättande och detta tillika finner stöd i riksdagens beslut i anledning av
Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 65 p. 1 till innevarande års lagtima
riksdag, angående befrielse för vice korpralen S. H. Hansson m. fl. från ersättningsskyldighet,
får flygförvaltningen hemställa, det täcktes Eders Kungl.
Majit i proposition föreslå riksdagen medgiva, att kronans fordran hos
Pettersson, 688 kronor, må efterskänkas och berörda belopp ur flygförvaltningens
räkenskaper avskrivas.

Statskontoret har i yttrande den 3 augusti 1940, då i ärendet icke meddelats
några uppgifter angående sökandens ekonomi, funnit sig kunna förorda
bifall till den gjorda ansökningen endast under den förutsättning, att
gäldandet av det Pettersson ådömda skadeståndet skulle för honom bliva
alltför betungande.

I anledning härav har flygförvaltningen den 20 september 1940 avgivit förnyat
utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

Pettersson, vilken från och med den 27 april 1940 inkallats till tjänstgöring
under förstärkt försvarsberedskap, uppbär för närvarande terminslön
med 15 kronor per lönetermin. I sitt civila yrke är Pettersson handelsbiträde
med en lön av 30 kronor per vecka i ett för allt. Han äger icke
några privata sparmedel och resterar för oguldna utskylder med omkring
100 kronor. Hans övriga skulder torde för närvarande belöpa sig till 75
kronor. Pettersson är ogift och bosatt hos sina föräldrar. Dessa leva i

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 120. 548 u 2

Departements chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

små ekonomiska omständigheter. Fadern är brädgårdsarbetare och måste
tidvis gå arbetslös. Pettersson har sex syskon, av vilka två äro inkallade
till tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap. Något familjebidrag utgår
icke. — Med hänsyn till föreliggande omständigheter finner flygförvaltningen
att gäldaudet av det Pettersson ådömda skadeståndet skulle för honom
bliva alltför betungande.

Med hänsyn såväl till vad i ärendet blivit upplyst rörande Petterssons
ekonomiska förhållanden som ock till övriga föreliggande omständigheter
tillstyrker jag, att Pettersson befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet
å 688 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Sven Harald Pettersson må befrias från honom
jämlikt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation utslag
den 12 april 1940 åliggande skyldighet att till kronan utgiva
skadestånd med 688 kronor.

Vad tillförordnade departementschefen under punkterna
l:o—6:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Majit Konungen bifalla
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Wikland.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.