Kungl. Majlis ''proposition Nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Marits proposition angående anslag för budgetåret 1941/4®
till vissa privatläroverk m. m.; given Stockholms slott
den 21 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 194-1.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Under punkterna 124, 128, 220 och 223 i 1941 års åttonde huvudtitel
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i
ämnet, som bleve riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1941/42

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor ett förslagsanslag
av 618,000 kronor;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor ett förslagsanslag av
572,000 kronor;

dels till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor ett förslagsanslag
av 48,000 kronor;

dels till Understöd åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor i
kvinnlig slöjd ett anslag av 20,500 kronor;

dels till Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala ett anslag
av 72,000 kronor;

Bihang till riksdagens ''protokoll 19il. 1 sami. Nr 118.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

dels till Understöd till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål
ett anslag av 11,500 kronor;

dels till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1,400,000 kronor;

dels ock till Kristillägg ett förslagsanslag av 7,400,000 kronor.

Sedan beredningen av ärendet numera slutförts, tillåter jag mig ånyo
anmäla detsamma.

I. Provisorisk avlöningsförbättring åt lärarpersonalen
vid vissa privatläroverk m. m.

1. Höjning av den tillfälliga löneförbättringen.

Under denna rubrik ämnar jag behandla frågan om höjning av den tillfälliga
löneförbättringen för vissa lärare vid högre goss- och samskolor,
högre flickskolor och enskilda mellanskolor.

a) Nuvarande löneförhållanden.

Endast kvinnliga lärares löner äro reglerade genom av statsmakterna
meddelade bestämmelser. Den härigenom garanterade minimilönen
är sammansatt av grundlön (fastställd år 1909) och tillfällig löneförbättring
(tillkommen år 1925) samt oreglerat dyrtidstillägg (för närvarande
44 procent) på % av dessa löneförmåner ävensom från den 1
januari 1941 kristillägg.

Ehuru de manliga lärarna icke tillförsäkrats viss, av staten garanterad
minimilön, åtnjuta de av statsmedel tillfällig löneförbättring och
oreglerat dyrtidstillägg ävensom från den 1 januari 1941 kristillägg.

Kvinnliga lärare. Föreståndarinnor och ämneslärarinnor med full tjänstgöring
åtnjuta lön för läsår, övriga lärarinnor arvoden med visst belopp
för veckotimme. Löneförmånerna äro icke differentierade efter dyrorter.

Grundlönen för de läsårsavlönade utgör för:
föreståndarinna: 2,000 kronor jämte ett ålderstillägg av 300 kronor; härtill
kommer förmånen av fri bostad eller hyresersättning, av skolöverstyrelsen
uppskattningsvis värderad till 1,500 kronor på lägsta och
2,400 kronor på högsta dyrort;

ämneslärarinna med s. k. högre kompetens1: 1,400 kronor jämte två ålderstillägg
ä 300 kronor;

ämneslärarinna med s. k. lägre kompetens2: 1,200 kronor jämte tre ålderstillägg,
de två första å 300 kronor, det sista å 200 kronor.

1 D. v. s. lärarinnor, behöriga till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk.

2 D. v. s. i allmänhet lärarinnor med akademisk examen utan provår eller lärarinnor, som genomgått
tvåårigt seminarium.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

Den tillfälliga löneförbättringen utgör för föreståndarinna och ämneslärarinna
med högre kompetens 1,500 kronor samt för ämneslärarinna med
lägre kompetens 1,200 kronor.

Timlärarnas arvoden utgå, inklusive den tillfälliga löneförbättringen
(50 kronor i läsämnen, 40 kronor i övningsämnen), efter följande
belopp för timme och år:

timlärarinna i läroämne: 110 kronor;

timlärarinna i välskrivning, teckning, musik, gymnastik och huslig ekonomi:
100 kronor;

timlärarinna i kvinnligt handarbete, träslöjd och dylikt: 90 kronor.

Två ålderstillägg å 10 kronor utgå till lärarinnor med minst 6 veckotimmars
undervisning (minst 4 veckotimmars undervisning beträffande
gymnastik).

För lärarinna i huslig ekonomi får dock grundlönen utgå med högst
1,400 kronor och ålderstilläggen med sammanlagt högst 250 kronor vartdera.
Lärarinna i huslig ekonomi åtnjuter dessutom fri kost »i sammanhang
med de praktiska övningarna».

De läsårsavlönade lärarinnorna nå sålunda upp till följande kontanta
minimilöner för år, dyrtidstillägg och kristillägg inberäknade:

Lönegrad

i

2

3

4

Föreståndarinna............

4,636l

5.0361

—

—

Ämneslärarinna (högre komp.) ....

3,844

4,245

4,636

—

Ämneslärarinna (lägre komp.).....

3,174

3,584

3,975

4,245

Till jämförelse må nämnas, att småskollärarinnor i lönegraderna A 8 och
A 9 för närvarande åtnjuta följande löneförmåner för år:

A 8

A 9

A-ort

I-ort

A-ort

I-ort

I lägsta löneklassen..........

3,423

4,566

3,587

4,787

I högsta löneklassen..........

3,916

5,230

4,091

5,462

Minimilönernas storlek i förhållande till närmast motsvarande löner vid
kommunala flickskolor framgår av en av skolöverstyrelsen uppgjord sammanställning,
vilken torde få fogas såsom bilaga till detta statsrådsprotokoll.

Manliga lärare. Manliga lärare garanteras, som nämnts, icke någon viss
minimilön. Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp för
år, nämligen

till manlig föreståndare och ämneslärare med full tjänstgöring: »med det
belopp, som motsvarar tillfällig löneförbättring för rektorer och lärare

1 Därtill fri bostad eller kontant hyresersättning.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

med motsvarande tjänsteställning vid statens läroverk, dock att, då Kungl.
Maj:t efter prövning av vederbörande skolas ekonomiska förhållanden
finner särskilt vägande skäl därtill föranleda, sådan tillfällig löneförbättring
må utgå med högre belopp än till motsvarande rektor eller lärare vid
allmänt läroverk, dock med högst 1,500 kronor till varje befattningshavare»;1 till

manlig timlärare vid högre goss- eller samskola: 60 kronor för veckotimme; till

manlig timlärare vid högre flickskola: 50 kronor för veckotimme;
till manlig Övningslärare: 40 kronor för veckotimme.

Förekomsten av högre löner än de av staten garanterade. Skolöverstyrelsen
har från samtliga statsunderstödda privatläroverk i januari 1941 infordrat
uppgifter om de löner, som lärarna vid dessa skolor i verkligheten uppbära.
Härav framgår enligt skolöverstyrelsen följande:

Samtliga kvinnliga lärare, anställda vid högre goss- eller
samskola, högre flickskola eller enskild mellanskola, uppbure icke endast
lagstadgad minimilön utan även ett större eller mindre lönebelopp därutöver,
vilket lönebelopp dock i många fall endast utgjorde skillnaden mellan
dyrtidstillägg å hela lönen och det lagstadgade dyrtidstillägget på
endast % av densamma. Vid två högre goss- och samskolor uppbure de
kvinnliga lärarna i huvudsak samma löner, som de skulle uppburit, därest
skolorna varit kommunala flickskolor. Vid de övriga högre goss- och samskolorna,
där kvinnliga lärare vore anställda, hade dessa lärare ofta betydligt
lägre löner än de skulle haft vid motsvarande kommunala flickskola.
Vid samtliga högre flickskolor uppbure de kvinnliga lärarna lägre löner
än vid motsvarande kommunala flickskolor, och en jämförelse hade givit
vid handen, att det vöre mera sällan, som dessa lärares lönebelopp uppginge
till eller överstege de lönebelopp, som utginge till vikarierande eller
extra ordinarie lärare vid motsvarande kommunala flickskola. Vid de två
enskilda mellanskolorna uppbure de kvinnliga lärarna lägre löner än de
skulle haft vid motsvarande kommunala flickskola.

Beträffande lönerna till manliga lärare har överstyrelsen meddelat
följande.

Det ställde sig synnerligen svårt att kunna uppdela de högre goss- och
samskolorna ur lönesynpunkt i vissa bestämda grupper, då vid en och
samma skola vissa lärare uppbure en lön, som, jämförd med motsvarande
lärares lön vid allmänt läroverk, vore högre, medan andra lärare uppbure
en lön, som vore lägre. Överstyrelsen hade emellertid funnit, att lärarna
vid sju högre goss- och samskolor uppbure en lön, som vore i huvudsak
lika med den vid allmänt läroverk å samma ort utgående lönen. Vid tre
dylika skolor hade lärarna genomgående lägre löner än vid motsvarande
allmänna läroverk. Vid två högre goss- och samskolor, den ena på A-ort,
den andra på I-ort, uppbure emellertid lärarna löner, som i allmänhet överstege
vad de skulle uppburit vid läroverk å motsvarande ort. Då de manliga
lärarnas ställning vid de enskilda skolorna ur bland annat pensions -

1 Den tillfälliga löneförbättringens storlek är bestämd på enahanda sätt för kvinnlig ämneslärare
med full tjänstgöring, som åtnjuter avlöning enligt i huvudsak samma grunder som manlig lärare
med full tjänstgöring vid samma skola.

5

Kungl. Marits proposition Nr 118.

synpunkt vöre avgjort sämre än vid läroverken, syntes det emellertid skäligt
att dessa sämre förhållanden kompenserades genom en viss överbetalning
i förhållande till läroverken.

Vid de högre flickskolorna funnes manliga lärare anställda endast i
egenskap av timlärare och dessa erhölle vanligen vissa vedertagna arvoden,
som oftast vore lika med eller något understege vad motsvarande lärare
skulle erhålla vid statsläroverk å samma ort.

Vid en av de två enskilda mellanskolorna uppbure de manliga lärarna
i huvudsak samma löner som vid allmänt läroverk, vid den andra löner,
som vore något lägre än vid läroverk å samma ort.

b) Skolöverstyrelsens förslag rörande provisorisk avlöningsförbättring.

I skrivelse den 3 oktober 1938 framlade skolöverstyrelsen förslag om
att de kvinnliga 1 ä r a r n a, i avbidan på en mera definitiv lönereglering,
skulle tillerkännas provisorisk avlöningsförbättring,
vilken skulle utgå vid sidan av den nu utgående tillfälliga
löneförbättringen och vara graderad efter dyrort. Följande exempel på
den föreslagna skalan må här anföras:

A

B

C

D

E

F

G''

Föreståndarinna och fast anställd

lärarinna (högre komp.).....

300

450

600

750

900

1,050

1,200

Timlärarinna i läroämne......

—

5

10

15

20

25

30

Avlöningsförbättring skulle även utgå efter liknande grunder till andra
kategorier lärarinnor. Dyrtidstillägg skulle icke utgå på den provisoriska
avlöningsf örbättringen.

Till stöd för sitt förslag anförde överstyrelsen bland annat:

Den 1 januari 1938 hade den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen
för såväl de allmänna läroverkens som folk- och småskolornas
lärare trätt i kraft. Sedan även den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen
för de högre kommunala skolornas lärare blivit genomförd från
och med den 1 januari 1939, återstode av de högre skolorna endast de
statsunderstödda enskilda skolorna, för vilkas lärare en reglering av lönerna
ej genomförts i sammanhang med den på senare år genomförda
allmänna regleringen av lärarlönerna. Vad särskilt anginge de enskilda
skolornas kvinnliga lärare, så hade dessas löner reglerats år 1909 i överensstämmelse
med lönerna för de kvinnliga lärarna vid de allmänna läroverken.
Denna tidigare rådande likställighet hade emellertid småningom
alltmera rubbats, därigenom att de vid olika tillfällen åt de allmänna
läroverkens lärare beviljade löneförbättringarna icke kommit att följas
av lika omfattande förbättringar av de enskilda skolornas lärarlöner. Det
syntes därför synnerligen skäligt, att frågan om de enskilda skolornas löner
toges upp och bringades till en rättvis lösning. Så länge staten gåvc
dessa skolor sitt ekonomiska understöd och de alltjämt, jämväl efter 1927
års skolreform, beräknades fylla en viktig plats inom det högre skolväsendet
samt det vid desamma utfördes ett arbete, som torde få sägas
vara i stort sett likvärdigt med det arbete, som utfördes i motsvarande

Ortsgrupperna II oell I tillkommo först ar 1039.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

statliga eller kommunala skolformer, syntes rättvisa och billighet kräva,
att dessa skolors lärare icke bibehölles i ett avsevärt sämre löneläge än
motsvarande lärare inom de statliga och högre kommunala skolorna och
att de enskilda skolorna icke utlämnades åt en för dem ödesdiger konkurrens
örn lärarkrafterna med de båda andra kategorierna av skolor.

Överstyrelsen ville förorda en sådan provisorisk avlöningsförbättring åt
sagda lärarkår, att denna, i avvaktan på en slutlig reglering av dess lönefråga,
kunde i lönehänseende bringas i ett i någon män förbättrat läge i
förhållande till de statliga och högre kommunala skolornas lärarkårer.

Överstyrelsen hade såsom utgångspunkt för sitt förslag lagt en jämförelse
med lönerna vid de kommunala flickskolorna. Det hade nämligen synts
överstyrelsen riktigast att jämföra de enskilda skolornas kvinnliga lärarlöner
med lönerna vid denna senare skolform såsom varande den av de
högre kommunala skolformer, som med avseende å studiegång, kurs- och
timplaner stöde de enskilda skolorna närmast.

Vid jämförelsen hade överstyrelsen jämfört lönen till ordinarie ickeadjunktskompetent
ämneslärarinna vid kommunal flickskola med lönen till
ämneslärarinna med dels högre, dels lägre kompetens. Då emellertid vid
de kommunala flickskolorna funnes även icke-ordinarie ämneslärare, som
erhölle en avsevärt lägre lön än de ordinarie, hade överstyrelsen ansett sig
böra föreslå, att endast de fast anställda ämneslärarinnorna jämfördes med
de ordinarie vid de kommunala flickskolorna. De övriga, således icke fast
anställda torde lämpligen jämföras med de icke-ordinarie vid de kommunala
flickskolorna. Överstyrelsen hade ansett en sådan jämförelseprincip
lämplig, då för att erhålla en fast ämneslärarinnetjänst vid enskild skola
enligt gällande föreskrifter fordrades: för ämneslärarinna vid högre flickskola
och enskild mellanskola att äga behörighet till ordinarie ämneslärartjänst
vid kommunal flickskola respektive kommunal mellanskola samt för
ämneslärarinna vid högre goss- eller samskola att äga behörighet till ämneslärartjänst
vid rikets allmänna läroverk. Undantag kunde dock göras, då
överstyrelsen ägde rätt att i förekommande fall förklara lärare behörig
till fast befattning vid viss enskild skola. Sistnämnda bestämmelse hade
dock tillämpats i mycket ringa utsträckning.

Även örn lärarinnorna vid vissa skolor erhölle en lön, som i viss mån överstege
den lagstadgade minimilönen, syntes dock av den gjorda jämförelsen
framgå, att rikligt fog funnes för att föreslå, att en provisorisk avlöningsförbättring
skulle komma samtliga lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda
skolorna till del. Överstyrelsen ansåge detta så mycket mer befogat,
som man, enligt överstyrelsens uppfattning, vid en slutlig reglering av
frågan om lärarlöner vid och statsbidrag till de enskilda skolorna icke borde
låta statsbidragets storlek bli beroende av de lönebidrag, som eventuellt
vid en eller annan skola utbetalades av kommun eller enskild.

De manliga lärarnas löner vid de statsunderstödda enskilda
läroanstalterna borde enligt överstyrelsen lämpligen jämföras med lönerna
till lärare av motsvarande slag vid de allmänna läroverken.

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 118.

Då för de manliga lärarna icke funnes föreskrifter om minimilöner, och
då dessa lärare redan vid många skolor erhölle löner, som kunde anses
fullt tillräckliga, hade överstyrelsen, som härvidlag utgått från det faktiska
löneläget för dessa lärargrupper, icke ansett sig för desamma kunna
föreslå någon provisorisk avlöningsförbättring. En dylik skulle för övrigt
i många fall icke komma lärarna till godo, då dessa kunde anses redan ha
erhållit viss löneförhöjning, utan den skulle i så fall komma att tillfalla
kommunen eller skolan. Dock ansåge sig överstyrelsen böra föreslå, att de
skolor, som så behövde, skulle kunna erhålla viss ökad hjälp från det allmännas
sida för att kunna åt de manliga lärarna lämna sådana löner, att
de kunde erhålla lärare med den kompetens, som i vissa fall vore erforderlig.

Jämlikt kungörelsen 1925: 327 angående tillfällig löneförbättring åt vissa
lärare vid privatläroverk kunde Kungl. Majit, efter prövning av vederbörande
skolas ekonomiska förhållanden och då särskilt vägande skäl därtill
föranledde, medgiva, att sådan tillfällig löneförbättring finge utgå med
högre belopp än till motsvarande rektor eller lärare vid allmänt läroverk,
dock med högst 1,500 kronor till varje befattningshavare. Överstyrelsen
erinrade, att vissa skolor varje år, med stöd av ovannämnda bestämmelse,
inkomme med framställning om dylik förhöjd tillfällig löneförbättring.
Överstyrelsen föresloge, att bestämmelsen ändrades därhän, att Kungl.
Majit efter prövning skulle kunna medgiva, att tillfällig löneförbättring
finge utgå med högst 2,700 kronor, varvid den tillfälliga löneförbättringens
maximibelopp åt manlig lärare skulle komma att motsvara summan av tillfällig
löneförbättring och provisorisk avlöningsförbättring å G-ort för kvinnlig
lärare med högre kompetens. På så sätt kunde från fall till fall kontrolleras,
huruvida en dylik förhöjd löneförbättring bomme läraren till del, och
ävenledes huruvida vederbörande skolas ekonomi vöre sådan, att densamma
icke utan hjälp från statens sida själv kunde utbetala summan
i fråga.

Beträffande manliga timlärare i läsämnen och övningsämnen hade överstyrelsen
den uppfattningen, att dessa i allmänhet erhölle en avlöning per
veckotimme, som i de flesta fall kunde anses tillräcklig. Överstyrelsen ansåge
sig fördenskull för denna lärarkategori icke böra föreslå någon provisorisk
avlöningsförhöjning.

Överstyrelsen beräknade kostnaderna för den föreslagna löneförbättringen
till sammanlagt 336,950 kronor vid högre goss- och samskolor, högre
flickskolor och enskilda mellanskolor. Omräknat med hänsyn till antalet
lärarkrafter läsåret 1940/41 skulle förslaget draga en kostnad av omkring
260,500 kronor.

Undervisningsväsendets lönenämnd fann sig icke böra framställa någon
väsentlig erinran mot överstyrelsens förslag.

En undantagslös tillämpning av de av skolöverstyrelsen föreslagna grunderna
för provisorisk avlöningsförbättring åt lärarinnor vid privatläroverk
syntes i ett eller annat fall kunna medföra, att vederbörande lärarinna
erhölle högre lön än motsvarande lärarinna vid kommunal flickskola, detta
på grund av storleken i vissa fall av de tillägg till de författningsenligt utgående
minimilönerna, som vanligen förekomme inom privatläroverken. Det

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

syntes med hänsyn härtill böra såsom allmän regel stadgas, att provisorisk
avlöningsförbättring icke finge utgå med högre belopp än att densamma
tillika med vederbörande lärarinnas övriga löneförmåner uppginge till högst
det belopp, varmed avlöningen skulle utgå till lärarinna vid kommunal
flickskola å samma dyrort och åldersgrupp.

Mot vad skolöverstyrelsen föreslagit rörande möjlighet för Kungl. Maj:t
att i vissa fall medgiva förhöjd tillfällig löneförbättring åt manlig lärare
hade lönenämnden intet att erinra.

Statskontoret erinrade i ett den 14 december 1938 avgivet utlåtande till
en början, att vid 1938 års riksdag väckts motion med hemställan, att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag till
1939 års riksdag rörande lönereglering för såväl manliga som kvinnliga
lärare vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna. Denna motion hade
icke föranlett någon riksdagens åtgärd. I sin motivering för avslagsyrkandet
hade statsutskottet uttalat, att, om genom beslut av 1938 års riksdag
lönereglering komme till stånd för lärare vid de kommunala läroanstalterna,
det kunde vara befogat att inom den närmaste framtiden till behandling
upptaga frågan om en revision av gällande bestämmelser rörande statsbidrag
till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna och vad därmed
ägde samband. Då det emellertid finge förutsättas, att denna fråga icke
skulle gå förbi Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, ansåge sig utskottet icke
böra biträda det motionsvis framställda yrkandet.

Statskontoret erinrade i anledning härav, att gällande avlöningsbestämmelser
för privatläroverkens lärare endast reglerade minimilönerna till dessa
lärare. Hinder förelåge således icke för skolornas huvudmän att — i den
mån vederbörande skolors ekonomi det tilläte — förbättra vederbörande
lärares löner så att dessa icke understege löneförmånerna för motsvarande
lärare vid de kommunala läroverken. En annan fråga vore, huruvida statsverket
för att medverka till en effektiv löneförbättring för dessa lärare
skulle åtaga sig ökade ekonomiska uppoffringar för de enskilda läroanstalterna.

Frågan om statens ställning till privatläroverken hade behandlats i samband
med 1927 års skolreform. Sammanfattningsvis hade då vederbörande
departementschef uttalat, att staten icke borde betrakta det privata skolväsendet
såsom något mot det allmännas intressen stridande utan såsom
en organisation med uppgift att efter måttet av sina krafter samarbeta
med den statliga skolorganisationen och i vissa fall komplettera densamma,
allt under förutsättning att den enskilda verksamheten ej finge större utbredning
än som vore förenligt med föreliggande behov.

Under den tid som förflutit, sedan detta uttalande gjorts, hade viss
erfarenhet vunnits angående verkningarna av 1927 års skolreform. De
statliga och kommunala undervisningsanstalterna hade utvecklats och nya
tillkommit. Med hänsyn härtill måste det enligt statskontorets mening
ifrågasättas, örn icke, innan något beslut fattades om en ökning av statsverkets
utgifter för privatläroverken, ett övervägande borde komma till
stånd angående lämpligheten av och betingelserna för ett fortsatt understödjande
av de enskilda läroanstalterna.

Kungl. Marits proposition Nr 118. 9

Skulle det emellertid anses lämpligt att föranstalta örn åtgärder i syfte
att genom höjda statsbidrag förbättra löneförhållandena för privatläroverkens
lärare, ansåge statskontoret i likhet med skolöverstyrelsen, att en
ökning av statsbidraget främst borde komma de lärare till godo, vilka
vore stationerade å de dyrare orterna. I själva verket syntes en ökning av
statens bidrag till lönekostnaderna med hänsyn till åtgärdernas provisoriska
karaktär kunna begränsas till att avse endast de dyraste orterna,
förslagsvis de orter, vilka vore inplacerade i ortsgrupperna E, F och G.1
Detta kunde antingen ske genom att — som överstyrelsen förordat —
ett särskilt lönetillägg, benämnt provisorisk avlöningsförbättring, infördes
eller genom att den tillfälliga löneförbättringen dyrortsdifferentierades, vilket
tidigare skett exempelvis beträffande de statliga läroverkens lärare (jfr
kungörelsen 1936: 388).

Därest en ökning av statens bidrag till privatläroverken skulle komma
till stånd, syntes detta enligt statskontorets mening enklast kunna genomföras
på det sätt, att den tillfälliga löneförbättringen dyrortsdifferentierades.
Härigenom skulle jämväl oreglerat dyrtidstillägg komma att utgå
på den sålunda ökade tillfälliga löneförbättringen. Hur stor ökningen i de
tre högsta ortsgrupperna, vilka grupper enligt statskontorets förslag skulle
komma i fråga, borde bli, syntes närmast vara en budgetavvägningsfråga.
Skulle den tillfälliga löneförbättringen å E-, F- och G-ort ökas med förslagsvis,
för heltidsanställda ämneslärare 200, 300, respektive 400 kronor och
för samtliga timlärare med 5, 10, respektive 15 kronor, torde statsverkets
kostnader härför, frånsett dyrtidstillägg, komma att belöpa sig till ungefär
en tredjedel av vad överstyrelsens förslag beräknats kosta eller till omkring
115,000 kronor.

c) Statskontorets förslag rörande dyrortsgradering av den tillfälliga

löneförbättringen.

Statskontoret har den 18 januari 1941 avgivit förnyat utlåtande i ämnet
med beaktande av de ändrade förutsättningar för ämbetsverkets tidigare
förslag, som uppkommit till följd av numera genomförda löneregleringar.
Statskontoret har därvid erinrat örn sina i det tidigare utlåtandet anförda
betänkligheter mot en provisorisk ökning av statsbidragen till privatläroverkens
lärare.

Dessa betänkligheter måste enligt statskontorets mening framträda med
än större skärpa under nu rådande förhållanden, då det statsfinansiella läget
påfordrade den största återhållsamhet i fråga örn statsverkets utgifter. Härtill
komme, att spörsmålet om privatläroverkens framtida ställning i skolsystemet
kunde förväntas komma att bli föremål för överväganden av
1940 års skolutredning inom en icke alltför avlägsen framtid.

Skulle emellertid de av statskontoret anförda betänkligheterna mot att
i nuvarande läge öka statsbidraget till avlönande av privatläroverkens lä -

Ortsgrupperna H och I tillkommo, såsom förut erinrats, först år 193!).

10

Kungl. Marits proposition Nr 118.

rare få anses motvägas av angelägenheten av att — med beaktande av de
löneförbättringar som under de senaste åren kommit lärarna vid de högre
statliga och kommunala skolorna till del — åvägabringa en provisorisk
förbättring av löneställningen för privatläroverkens lärare, torde detta av
skäl, som statskontoret närmare utvecklat i sitt tidigare utlåtande, böra
ske i den formen, att den tillfälliga löneförbättringen för lärarna ortsdifferentierades.

Med beaktande av de löneregleringar, som numera genomförts för de
stats- och kommunalanställda lärarna vid de högre läroanstalterna, ville
statskontoret föreslå, att den tillfälliga löneförbättringen för de kvinnliga
ämneslärarna ökades med följande belopp, nämligen å B- och C-ort
200 kronor, å D- och E-ort 300 kronor, å F- och G-ort 400 kronor samt
å H- och I-ort 500 kronor. Följande sammanställning utvisade storleken
av den tillfälliga löneförbättringen efter en sådan ökning.

Ortsgrupp

A

B och C

D och E

F och G

H och I

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Föreståndarinna och heltidsanställd
ämneslärarinna med högre kom-petens ..................

1,500

1,700

1,800

1,900

2,000

Annan heltidsanställd ämnes-lärarinna ....................

1,200

1,400

1,500

1,600

1,700

Vad härefter anginge de manliga föreståndarna och de manliga heltidsanställda
ämneslärarna, erinrade statskontoret om att den tillfälliga
löneförbättringen till dessa befattningshavare redan vore dyrortsdifferentierad.
I betraktande härav och under erinran örn vad skolöverstyrelsen
anfört rörande dessa befattningshavares löneförhållanden ansåge statskontoret
tillräckliga skäl icke vara för handen för en uppräkning av den tillfälliga
löneförbättringen för ifrågavarande grupp befattningshavare i vidare
mån än att en anpassning borde ske med hänsyn till att två nya ortsgrupper,
nämligen H- och I-ort, tillkommit. För föreståndare och ämneslärare,
vilka tjänstgjorde å ort, som vöre att hänföra till någon av dessa båda
ortsgrupper, syntes den tillfälliga löneförbättringen böra ökas med 100
kronor. Däremot^ ansåge statskontoret tillräckliga skäl icke förefinnas att
höja det belopp å 1,500 kronor, som undantagsvis kunde utgå till manlig
lärare, då Kungl. Majit efter prövning av vederbörande skolors ekonomiska
förhållanden funne vägande skäl därtill föranleda. Ämbetsverket
ville i detta sammanhang påpeka angelägenheten av en formell överarbetning
av bestämmelserna rörande tillfällig löneförbättring till de manliga
lärarna. Lämpligt syntes vara, att i författning närmare angåves storleken
av den tillfälliga löneförbättring, som borde utgå i varje särskilt fall.

I sitt tidigare berörda utlåtande den 14 december 1938 hade statskontoret
föreslagit, att för samtliga timlärare den tillfälliga löneförbättringen
å E-, F- och G-ort skulle ökas med 5, 10, respektive 15 kronor. En
närmare anpassning efter de ändrade förhållandena syntes böra medföra,
att ökningen fastställdes till 5 kronor å D- och E-ort, 10 kronor å F- och
G-ort samt 15 kronor å H- och I-ort. I viss anslutning till de grunder, som

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

förordats i propositionen nr 65 till 1940 års urtima riksdag angående arvodesreglering
för bland andra timlärare vid det statliga och kommunala
undervisningsväsendet borde emellertid förhöjningen av den tillfälliga löneförbättringen
endast tillkomma sådana manliga eller kvinnliga timlärare i
läsämne eller övningsämne, som av läraranställningen vid den privata läroanstalten
hade sin huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla, då enligt
statskontorets mening det icke i nuvarande läge kunde anses motiverat
att förbättra avlöningen för de timlärare, som hade anställningen vid privatläroverket
som bisyssla. I tveksamma fall borde det ankomma på skolöverstyrelsen
att avgöra, örn anställningen vore att betrakta som bisyssla
eller icke. Storleken av den tillfälliga löneförbättringen för veckotimme
och år till timlärarna framginge av följande sammanställning:

Timlärare, för vilken

timläraranställningen
är att anse som bi-syssla, samt annan
timlärare, stationerad
å ort inom ortsgrupp

A, B och C

Annan timlärare, stationerad å
ort inom ortsgrupp

D och E

F och G

H och I

kronor

kronor

kronor

kronor

Övningslärare, manlig eller kvinnlig

40

45

50

55

Annan manlig timlärare

50

55

60

65

b) vid högre goss- och samskola
samt enskild mellanskola .....

60

65

70

75

Annan kvinnlig timlärare ........

50

55

60

65

Statskontoret beräknade, att ett genomförande av de av ämbetsverket
ifrågasatta höjningarna av den tillfälliga löneförbättringen bomme att medföra,
att anslagen till privatläroverken av denna anledning måste upp -

räknas med följande belopp:

Bidrag till goss- och samskolor ......................kronor 39,000

» » högre flickskolor ......................... » 68,000

» » enskilda mellanskolor..................... » 3,000

Summa kronor 110,000.

Ett genomförande av statskontorets förslag om en förhöjning av den
tillfälliga löneförbättringen innebure även, att kostnaderna för dyrtidstillägg
bomme att öka. Denna ökning kunde beräknas komma att uppgå
till något mer än 30,000 kronor, varför de totala kostnaderna för den föreslagna
höjningen av den tillfälliga löneförbättringen torde belöpa sig till
i runt tal 140,000 kronor.

I detta sammanhang erinrade statskontoret om att med nu gällande
bestämmelser tillfällig löneförbättring till sjukledig lärare vid privatläroverk
utginge oavkortad under hela den tid, som läraren kvarstode å vederbörande
skolas stat (jfr statsutskottets utlåtande nr 123, sid. 25, till 1934

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

års riksdag). Då enligt ämbetsverkets mening starka skäl talade för att,
sedan sjukledighet åtnjutits under viss tid, frågan huruvida tillfällig löneförbättring
skulle utgå i fortsättningen gjordes till föremål för särskild
prövning med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, ville
statskontoret föreslå, att i kungörelsen angående tillfällig löneförbättring
åt vissa lärare vid privatläroverk infördes en bestämmelse av innebörd,
att i fall, då lärare åtnjutit tjänstledighet för sjukdom mer än sammanlagt
180 läsveckor, det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, örn och i
vad mån i fortsättningen tillfällig löneförbättring skulle utgå. Genom denna
tidsbestämning vunnes viss anslutning till de bestämmelser, som gällde
rörande bidrag till avlöning åt sjuk lärares vikarie från de enskilda läroanstalternas
vikariatskassa.

Skolöverstyrelsen har i yttrande den 5 februari 1941 med anledning av
statskontorets nya förslag i princip anslutit sig till detsamma men ifrågasatt
några modifikationer, innebärande för vissa dyrorter en förskjutning
uppåt av den av statskontoret föreslagna förhöjningen. Innebörden av
skolöverstyrelsens jämkningsförslag framgår av nedanstående sammanställning: -

Dyr orts graderad tillfällig löneförbättring enligt skolöverstyrelsens
förslag.

Lärarens tjänsteställning

A och B

C och D

E och F

G och H

I

1,500 +
200=

1,500 +
300=

1,500 +
400

1,500 +
500

1,500+

600=

1,700

1,800

1,900

2,000

2,100

1,200 +
200 =

1,200 +
300 =

I-*

O o
o o

II +

1,200 +
500=

1,200 +
600 =

1,400

1,500

1,600

1,700

1,800

40 + 5=

40 + 10 =

40 + 15 =

40 + 20 =

40

45

50

55

60

50 + 5=

50 + 10=

50 + 15=

50 + 20 =

50

55

60

65

70

60 + 5

60 + 10=

60 + 15 =

60 + 20=

60

65

70

75

80

50 + 5=

50 + 10 =

50 + 15 =

50 + 20=

50

55

60

65

70

Föreståndarinna och heltidsanställd
ämneslärarinna med behörighet
att söka ämneslärarinnetjänst vid
allmänt läroverk ..............

Annan heltidsanställd ämneslärarinna
........................

Timlärare i övningsämne, manlig
eller kvinnlig .................

Amian manlig timlärare

a) vid högre flickskola ..........

b) vid högre goss- och samskola
samt vid enskild mellanskola ..

Annan kvinnlig timlärare ........

För timlärare, som hade timläraranställningen som bisyssla, skulle ersättningen
per veckotimme, oavsett dyrortsplaceringen, utgå med hittills gällande
belopp.

13

Kungl. Majda ■proposition Nr 118.

I jämförelse med statskontorets förslag innebure skolöverstyrelsens, att
B-gruppen, utan ändring av det därstädes utgående löneförbättringsbeloppet,
sammanförts med A-gruppen i stället för med C-gruppen, och på
samma sätt D-gruppen med C-gruppen o. s. v. Den sista gruppen, I-gruppen,
komme därigenom att intaga en självständig plats i systemet med
en löneförbättring, som överstyrelsen ville föreslå till 600 kronor. Överstyrelsens
förslag innebure en förbättring för lärarna på vissa ortsgrupper
och sammanfölle beträffande övriga ortsgrupper med statskontorets.

Skillnaden mellan statskontorets och skolöverstyrelsens förslag framgår
av följande sammanställning:

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Läsårs-

statskontoret . .

_

+ 200

+ 200

+ 300

+ 300

+400

+ 400

+ 500

+ 500

avlönade

skolöverstyrelsen

+ 200

+ 200

+ 300

+ 300

+400

+400

+ 500

+ 500

+ 600

statskontoret . .

_

.

_

+ 5

+ 5

+ 10

+ 10

+ 15

+ 15

Timlärare

skolöverstyrelsen

—

—

+ 5

+ 5

+ 10

+ 10

+ 15

+15

+ 20

Överstyrelsen ansåge sig böra tillstyrka statskontorets förslag, att ifrågavarande
löneförbättring för de privatanställda lärarna genomfördes i form
av en dyrortsdifferentiering av den tillfälliga löneförbättringen, en anordning
som principiellt anslöte sig till den mera summariska _ dyrortsdifferentiering
av den tillfälliga löneförbättringen, som provisoriskt gällt för
statsläroverkens lärare enligt kungörelsen 1936: 388. Överstyrelsen skulle
dock för sin del funnit den av överstyrelsen år 1938 föreslagna löneförbättringen
mest önskvärd, därest Kungl. Maj:t med hänsyn till den statsekonomiska
situationen funnit möjligt att föreslå en sådan. Den stora
nivåskillnaden mellan de privatanställdas och de kommunalanställdas
löner bleve nämligen enligt statskontorets förslag endast i mycket otillräcklig
grad utjämnad.

I stora drag kunde överstyrelsen även acceptera den av statskontoret
föreslagna planen för den tillfälliga löneförbättringen. Även om denna plan
måhända kunde erhålla några års varaktighet, vore den dock till sin
karaktär ett provisorium. Det vore därför naturligt, att den gjordes mera
summarisk och i olika hänseenden mindre nyanserad än en definitiv löneplan.
Överstyrelsen hade från denna utgångspunkt intet att erinra mot
att dyrortsgrupperingen gjordes mindre differentierad än i löneplanerna för
statligt och kommunalt anställda lärare. Överstyrelsen ville icke heller resa
några invändningar mot att den förstärkning av den tillfälliga löneregleringen,
som nu kunde ifrågakomma, utginge efter enahanda grunder för
alla ämneslärarinnor med heltidstjänstgöring, vare sig de vore fast anställda
eller icke, och likaså efter enahanda grunder för alla timlärare,
som hade skolarbetet till sin huvudsyssla, vare sig de undervisade i läroeller
övningsämnen.

Statskontorets förslag beträffande de manliga lärarna med heltidsanställning
kunde enligt överstyrelsens mening i sina huvuddrag accepteras.

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 118.

Hur den av skolöverstyrelsen föreslagna löneförbättringen skulle verka
i praktiken, framgår av följande, av skolöverstyrelsen uppgjorda sammanställningar: -

Dyrortsgrupper

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Rektor vid kommuna
flickskola 21: 20.
Grupp IV ............

9,003

9,249

9,496

9,742

9,988

10,235

10,481

10,727

10,974

Föreståndarinna vid en-skild skola lönegrad 1,
nuvarande löneförmå-ner .................

6,136

6,136

6,136

6,436

6,636

6,636

6,636

7,036

7,036

Löneförmåner enligt skol-

överstyrelsens förslag

6,400

6,400

6,532

6,832

7,164

7,164

7,296

7,696

7,828

Kvarstående lönedifferens

2,603

2,849

2,964

2,910

2,824

3,071

3,185

3,031

3,146

Ordinarie ämneslärarinna
vid kommunal flick-skola 21: 20 .........

6,647

6,893

7,140

7,386

7,632

7,878

8,125

8,371

8,617

Ämneslärarinna vid en-skild skola, högre kom-petens, utan ålderstill-lägg ................

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

Löneförmåner enligt skol-

överstyrelsens förslag

4,108

4,108

4,240

4,240

4,372

4,372

4,504

4,504

4,636

Kvarstående lönedifferens

2,539

2,785

2,900

3,146

3,260

3,506

3,621

3,867

3,981

Vikarierande ämneslära-rinna vid kommunal
flickskola 19:15 .....

4,819

5,012

5,205

5,397

5,590

5,783

5,976

6,168

6,361

Ämneslärarinna vid en-skild skola, lägre kom-petens, med 1 ålders-tillägg ..............

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

Löneförmåner enligt skol-

överstyrelsens förslag

3,848

3,848

3,980

3,980

4,112

4,112

4,244

4,244

4,376

Kvarstående lönedifferens

971

1,164

1,225

1,417

1,478

1,671

1,732

1,924

1,985

Timlärare i teckning, mu-sik och gymnastik vid
kommunal flickskola
med arvode enligt
kungörelsen 1910:1067

156

162

168

174

180

186

192

198

204

Övningslärarinna i mot-svarande ämnen vid
enskild skola utan ål-derstillägg ..........

130

130

130

130

130

130

130

130

130

Löneförmåner enligt skol-

överstyrelsens förslag .

130

130

137

137

143

143

150

150

156

Kvarstående lönedifferens

26

32

31

37

37

43

42

48

48

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 118. 15

Dyrortsgrupper

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Timlärare i handarbete
vid kommunal flick-skola med arvode en-ligt kungörelsen 1940:
1067 ...............

132

137

143

148

154

159

165

170

175

Övningslärarinna i mot-svarande ämnen vid
enskild skola utan &1-derstillägg ..........

lil

lil

lil

lil

lil

lil

lil

lil

lil

Löneförmåner enligt skol-

överstyrelsens förslag .

lil

lil

118

118

124

124

131

131

137

Kvarstående lönedifferens

21

26

25

30

30

35

34

39

38

Timlärare i hushållsgöro-mål vid kommunal
flickskola med arvode
enligt kungörelsen

1940:1067 ...........

132

137

143

148

154

159

165

170

175

Övningslärarinna i mot-svarande ämnen vid
enskild skola utan ål-derstillägg ..........

130

130

130

130

130

130

130

130

130

Löneförmåner enligt skol-

överstyrelsens förslag .

130

130

137

137

143

143

150

150

156

Kvarstående lönedifferens

2

7

6

11

11

16

15

20

19 1

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnadsökningen vid bifall till över -

styrelsens förslag sålunda:

Manliga lärare med heltidsanställning ....................................... kronor 1,300

Föreståndarinnor och ämneslärarinnor ....................................... » 97,500

Timlärare i läro- och övningsämnen .......................................... » 36,625

Summa kronor 135,425.

Kostnaderna överstege enligt denna tablå med 25,425 kronor kostnaderna
för en löneförbättring enligt statskontorets förslag. Därtill komme,
att kostnaderna för dyrtidstillägg och kristillägg torde bli omkring 12,000
kronor större än enligt statskontorets förslag. De alltjämt kvarstående lönedifferenserna
mellan lärare i kommunal och enskild tjänst vore emellertid
så betydliga, att den jämkning uppåt, som överstyrelsen föreslagit, framstode
som av förhållandena synnerligen starkt motiverad.

Beträffande det av statskontoret föreslagna villkoret, att förhöjningen
måtte gälla endast sådan timlärare, som vid den privata läroanstalten
hade sin huvudsysselsättning, ville överstyrelsen utgå från att ordalagen
icke lade hinder i vägen för en tolkning, enligt vilken en timlärare, som
vöre anställd vid flera statsunderstödda enskilda läroanstalter med ett
relativt lågt timantal vid varje läroanstalt, likväl skulle kunna anses ha
tjänstgöringen som sin huvudsakliga sysselsättning, örn de sammanlagda
timsummorna därtill gåve fog.

16

Departe mentschefen.

Kungl. Marits ''proposition Nr 118.

Av de löneförmåner, som utgå till lärarpersonalen vid dessa skolor, gäldas
i huvudsak endast den tillfälliga löneförbättringen och dyrtidstillägget samt
kristillägget direkt av statsmedel. I övrigt utgår som regel statens bidrag
med vissa belopp för varje särskilt skolstadium och för vissa särskilda undervisningsgrenar
samt med viss del av de förutnämnda ålderstilläggen under
villkor, att kommuner eller enskilda årligen tillskjuta vissa motsvarande
belopp. Statsbidragsregleringen förutsätter, att de så tidigt som år 1909
bestämda minimilönerna för personalen skola bestridas av de bidrag, som
på detta sätt erhållas, och av skolans inkomster i övrigt och att utöver
statens understöd till nyssnämnda särskilda löneförmåner (tillfällig löneförbättring,
dyrtidstillägg och kristillägg) särskilda bidrag av statsmedel
icke utgå för beredande av den ökning av lönerna utöver de fastställda
minimibeloppen, som kan befinnas erforderlig. Statsverket har alltså icke
genom sitt understöd garanterat lärarpersonalen en lönenivå, som vid
varje särskild tidpunkt kan anses skälig, utan har utgått från att skolornas
huvudmän skola var och en efter sin förmåga sörja för en skälig lönestandard
åt personalen.

I praktiken ha emellertid, där icke kommunerna funnit sig böra träda
emellan, privatläroverken i många fall icke haft möjlighet att bereda lärarpersonalen
en skälig avlöning. Många av läroverken ha förhållandevis
svag ekonomi och ha icke varit i stånd att med egna resurser utfylla de
löner, som kunna beredas lärarna inom ramen av de till skolorna utgående
bidragen. De svårigheter ur rekryteringssynpunkt och i andra hänseenden,
som härigenom uppstått för dessa läroanstalter, ha i hög grad ökats genom
de löneregleringar, som under de senaste åren genomförts för statligt
eller kommunalt anställda lärare. Vid 1909 års lönereglering för lärarinnepersonalen
vid de enskilda skolorna togos avlöningsförhållandena vid statens
samskolor till utgångspunkt för bestämmandet av lärarinnornas
minimilöner. Numera äro dessa minimilöner närmast att jämföra med de
till småskollärarinnor utgående lönerna. Sedan 1909 års lönereglering har
alltså en synnerligen stark förskjutning nedåt av de av staten för de enskilda
skolorna fastställda minimilönerna inträtt på grund av löneutvecklingen
vid de statliga och kommunala skolorna. Skarpast komma måhända bristerna
i de nuvarande bestämmelserna till synes däri, att löneförmånerna
för den kvinnliga lärarpersonalen vid de enskilda skolorna icke äro i något
hänseende graderade efter dyrortsförhållandena. Den fortgående stegringen
av levnadskostnaderna har gjort denna olägenhet alltmer framträdande.

Visserligen har antalet privatläroverk särskilt under de senare åren starkt
minskats på grund av att dessa läroanstalter i stor utsträckning ombildats
till kommunala. Fortfarande äro de dock även kvantitativt av betydelse
i vårt skolväsende. I jämförelse med de statliga och kommunala läroanstalterna
av motsvarande slag äro statens utgifter för dessa skolor förhållande -

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

vis små. Enligt vissa av skolöverstyrelsen år 1940 utförda undersökningar
drager varje elev vid enskilt läroverk en årskostnad för statsverket av omkring
175 kronor, medan motsvarande siffror äro för allmänt läroverk 495
kronor och vid högre kommunal skola 295 kronor. Det ligger icke minst på
grund härav i statens intresse att stödja denna skolform, som även i
pedagogiskt hänseende visat sig ha en betydelsefull mission att fylla.

Jag erinrar, att statsutskottet vid 1938 års riksdag framhöll, att det kunde
vara befogat att inom den närmaste framtiden till behandling upptaga
frågan om en revision av gällande bestämmelser rörande statsbidrag till
dessa läroanstalter och vad därmed ägde samband. Under rådande förhållanden
kan jag, såsom framgår av vad jag i propositionen 1940:154 till
lagtima riksdagen yttrade, icke tillstyrka bifall till de framställningar i
denna riktning, som enligt handlingarna i ärendet föreligga, eller förorda
mer definitiva åtgärder på detta område. Då det å andra sidan icke kan
vara lämpligt att år från år i avbidan på sådana åtgärder bibehålla den nuvarande
osedvanligt låga lönenivån, anser jag mig böra förorda vidtagandet
av provisoriska åtgärder, vilka dock icke böra få sådan form, att de kunna
föregripa de allmännare överväganden, som i en framtid under andra statsfinansiella
förhållanden böra komma till stånd. Av denna anledning finner
jag mig icke kunna biträda skolöverstyrelsens ursprungligen framlagda förslag
örn beredande av provisorisk avlöningsförbättring åt privatläroverkens
personal. En statsbidragsreglering synes däremot icke föregripas, örn i anslutning
till statskontorets förslag den nu av statsmedel helt utgående tillfälliga
löneförbättringen graderas i dyrortshänseende. Jag ansluter mig därför
i princip till detta förslag.

Huru stor höjning av den tillfälliga löneförbättringen som bör företagas
är, såsom statskontoret framhållit, närmast en budgetavvägningsfråga: å
ena sidan motiverar den i det stora hela relativt låga lönenivån en icke
alltför snäv höjning, å andra sidan tvingar det statsfinansiella läget till återhållsamhet.
Ur den förra synpunkten är den skala, som tillstyrkts av
skolöverstyrelsen i dess yttrande över statskontorets förslag, att föredraga.
Då emellertid även den av statskontoret förordade löneskalan innebär
en icke oväsentlig förbättring, särskilt för de högre dyrorternas vidkommande,
anser jag mig böra begränsa mig till att förorda detta förslag.
Sistnämnda förslag utgår i motsats mot skolöverstyrelsens ifrån, att den
tillfälliga löneförbättringen för heltidsanställda kvinnliga lärare på A-ort
skall förbli orubbad, varemot båda förslagen förutsätta, att löneförbättringen
skall i viss utsträckning höjas för de högre dyrorterna. Då det här i första
hand gäller att avhjälpa den brist på varje dyrortsdifferentiering, som nu
framstår såsom den mest framträdande olägenheten hos gällande lönebebestämmelser
för kvinnliga lärare, synes statskontorets förslag böra godtagas.

Bihang till riksdagens protokoll lotti. 1 sami. Nr 118.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

Hittills ha statsbidragen till kvinnliga lärares avlönande utgått utan hänsyn
till de olika skolornas ekonomiska resurser i övrigt. Någon ändring av
denna princip synes icke nu kunna ifrågasättas, ehuru förhållandena, såsom
av utredningen framgår, skifta ganska väsentligt i de enskilda fallen.
Dock torde försiktigtvis i anslutning till vad undervisningsväsendets lönenämnd
föreslagit böra uppställas ett allmänt villkor av innebörd, att den
tillfälliga löneförbättringen tillika med vederbörande lärarinnas övriga löneförmåner
icke må uppgå till högre belopp än avlöningen till lärarinna vid
kommunal flickskola i motsvarande åldersgrupp på samma dyrort.

Även beträffande dyrortsgradering av den tillfälliga löneförbättringen
för timlärare ansluter jag mig till statskontorets förslag. Jag förutsätter
sålunda bland annat, att förhöjning av ifrågavarande slag endast skall tillkomma
lärare, som av läraranställningen ha sin huvudsakliga sysselsättning
eller förvärvskälla. I tveksamma fall torde det, såsom statskontoret förutsatt,
få ankomma på skolöverstyrelsen att avgöra, örn anställningen är att
betrakta som bisyssla eller icke. Anställning som timlärare vid flera enskilda
läroanstalter av ifrågavarande slag torde därvid böra få räknas såsom tjänstgöring
vid en och samma läroanstalt.

Den till heltidsanställda manliga lärare utgående tillfälliga löneförbättringen
är, såsom statskontoret påpekat, redan nu differentierad efter dyrorter.
Med hänsyn härtill och med hänvisning i övrigt till vad skolöverstyrelsen
i ämnet anfört ifrågasätter jag i likhet med statskontoret icke annan
ändring för ifrågavarande lärares vidkommande än en utbyggnad med en
ny dyrortsgrupp, omfattande dyrorterna H och I.

Vad statskontoret anfört rörande behovet av en omarbetning av bestämmelserna
rörande tillfällig löneförbättring synes böra beaktas vid utfärdande
av de ändrade bestämmelser, som föranledas av bifall till mitt förslag.
Statskontorets förslag rörande tillfällig löneförbättring till sjukledig lärare
vid privatläroverk synes böra uppmärksammas vid författningsbestämmelsernas
utformning.

Merkostnaderna för statsverket vid bifall till mitt förslag torde kunna

beräknas sålunda:

högre goss- och samskolor........................... kronor 39,700

högre flickskolor ................................... » 67,000

enskilda mellanskolor............................... » 2,600

dyrtidstillägg ...................................... » 31,000

kristillägg ................................... »_1,800

Summa kronor 142,100.

Kungl. Maj:ts proposition Nr lis.

19

2. Särskild lönefyllnad åt lärarinnor vid nya elementarskolan
för flickor i Stockholm.

Nya elementarskolan för flickor är efter den omfattande kommunalisering
av det enskilda flickskoleväsendet i Stockholm, som ägde rum med
ingången av budgetåret 1939/40, den enda i Stockholm kvarvarande högre
flickskola, som upprätthåller en elementaravdelning för flickor. Därjämte
finnes vid skolan ett gymnasium för flickor.

I samband med sina anslagsäskanden för nästa budgetår till bidrag till
högre flickskolor har skolöverstyrelsen med anledning av en framställning
från centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen framställt förslag
örn beredande av lönefyllnad åt lärarinnor vid nya elementarskolan för
flickor (Ahlströmska skolan) i Stockholm. Till den ifrågasatta löneförbättringen,
som beräknats draga en kostnad av runt 24,000 kronor, skulle
staten enligt överstyrelsens förslag lämna ett anslag av 12,000 kronor,
under villkor att Stockholms stad tillsköte samma belopp.

Centralstyrelsen hade anhållit, att Kungl. Majit måtte vidtaga sådana
åtgärder, att de vid nya elementarskolan för flickor i Stockholm anställda
ämnes- och övningslärarinnorna — från och med den 1 juli 1939 och intill
dess en allmän lönereglering för de enskilda statsunderstödda läroanstalternas
lärarpersonal kunde komma till stånd — kunde tillerkännas en
provisorisk löneförbättring. Vid de övriga statsunderstödda enskilda flickskolornas
i Stockholm omorganisation till kommunala flickskolor hade
lärarna vid nya elementarskolan för flickor gjort en hänvändelse till skolstyrelsen
för att genom dess försorg erhålla någon löneförbättring och sålunda
erhålla en i lönehänseende någorlunda jämförbar ställning med lärarna
vid de kommunala flickskolorna. Skolstyrelsen hade gjort en framställning
i ärendet till Stockholms stad, men framställningen hade icke
lett till någon stadens åtgärd. En översikt över olika lärargruppers löner
gåve vid handen, att lärarna vid den enskilda flickskolan intoge en mycket
ogynnsam ställning i jämförelse med lärare vid kommunal flickskola
och folkskola.

Med anledning härav har skolöverstyrelsen efter en uttömmande redogörelse
för de utredningar och förhandlingar, som föregått kommunaliseringen
av flickskolväsendet i Stockholm, sammanfattningsvis anfört
följande:

Den utredning, Stockholms stads gymnasiekommitté företagit angående
kommunalisering av Stockholms högre flickskolor, hade givit vid handen,
att ett behov av enskilda flickgymnasier alltjämt förefunnes, att gymnasiekommittén
därför räknat med att en eller annan enskild flickskola skulle
komma att kvarstå inom ramen för den planerade organisationen med
ökat understöd från det allmänna samt alt styrelsen för nya elementarskolan
för flickor inför valet uttalat sig för detta senare alternativ, dock under
förutsättningen att tillräckliga anslag kunde erhållas för att möjliggöra
skolans fortsatta existens under en konkurrens med statliga och kommunala
läroanstalter och att dessa anslag borde avse såväl ett nedbringande
av terminsavgifterna som en höjning av lärarlönerna. Den genom -

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

förda organisationen hade i enlighet med gymnasiekommitténs förslag och
med hänsyn till ovan angivna behov av flickgymnasier upptagit nya elementarskolan
för flickor såsom enskild skola, uppbärande ett gymnasium.

Vad beträffade det första av villkoren för den enskilda skolans fortsatta
existensmöjlighet eller terminsavgifternas nedbringande, hade vissa åtgärder
från det allmännas sida i detta avseende vidtagits. Sålunda hade 1939
års riksdag beviljat ett anslag av 30,000 kronor till nedbringande av terminsavgifterna
vid de kvarstående enskilda flickgymnasierna i Stockholm,
nämligen Wallin-Åhlinska gymnasiet och gymnasierna vid nya elementarskolan
för flickor och lyceum för flickor, att utgå under förutsättning att
staden tillsköte enahanda belopp. Sedermera hade stadsfullmäktige ävenledes
beviljat denna summa. Till följd härav hade terminsavgiften vid
sagda gymnasier, som tidigare i medeltal stigit till 190 kronor, under läsåret
1939/40 kunnat nedsättas till 150 kronor. I enlighet med vad gymnasiekommittén
uttalat angående ökat kommunalt understöd till nya elementarskolans
elementaravdelning hade staden därjämte beviljat ett anslag
av 10,000 kronor till samma ändamål eller nedsättning av terminsavgiften.
De hittills utgående avgifterna hade därigenom allmänt kunnat nedsättas
med 20 kronor, vilket innebure en sänkning av medeltalet från 131
kronor till lil. Emellertid torde det klart framgå, yttrar skolöverstyrelsen,
att ett tillräckligt effektivt nedbringande icke möjliggjorts genom hittills
givna anslag. Skillnaden mellan de kommunala terminsavgifterna — 50
kronor — och nya elementarskolans vore sålunda fortfarande avsevärd.

Vad beträffar den andra förutsättningen för den enskilda skolans fortsatta
existensmöjlighet, anslag till höjande av lärarlönerna, har skolöverstyrelsen
erinrat om sin framställning örn generell provisorisk avlöningsförbättring
åt lärarinnor vid privatläroverk samt har framhållit, att den
stora skillnad i löneförmåner, som nu rådde mellan de kommunaliserade
flickskolornas lärarinnor och den kvarstående enskilda elementarskolans,
torde vara särskilt kännbar å en dyrort som Stockholm. Dessutom torde
medvetandet av att stå så kännbart tillbaka för övriga yrkeskamrater
medföra en viss depression, som knappast verkade gynnsamt på arbetslivet
inom skolan.

Överstyrelsen ville därutöver framhålla, att Stockholms högre flickskoleväsen
vid kommunaliseringen betraktats som en enhet, i viss mån att likna
vid en enda skola under omorganisation. Sålunda hade t. ex. samtliga kommunala
flickskolor ställts under en gemensam styrelse, de ordinarie platserna
tilldelats skolorna gemensamt o. s. v. Lärarinnor, anställda vid den
enda kvarstående privatskolan, komme därför att framstå som direkt missgynnade
i förhållande till de andra med lika utbildning och jämförlig
tjänstetid.

Sedan de kommunalanställda lärarinnornas lönevillkor genom löneregleringar
förbättrats, utgjorde skillnaden mellan deras och de privatanställdas
löner cirka 2,500 kronor.

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

Den stora skillnaden vid jämförelse med de kommunala lönerna kompenserades
till en ringa del av den enskilda skolans kortare läsår (38
respektive 36 läsveckor). Överstyrelsen ville framhålla, att då det här
gällde icke blott att utjämna löneställningen för ett fåtal lärarinnor utan
jämväl att stödja ett ensamt kvarstående flickläroverk i en svår konkurrensställning
bland de kommunaliserade, det ur rekryteringssynpunkt
torde vara lämpligt att icke beräkna olika villkor för de fast anställda
och övriga lärarinnor med full tjänstgöring. Den skola, som tvingades
hålla högre terminsavgifter och lägre lärarinnelöner än andra av liknande
typ inom samma krets, löpte risken att anhopa både sämre elever och
sämre lärarinnor, och dessa faktorer bidroge naturligen än ytterligare att
nedbringa skolans konkurrensmöjligheter, på samma gång de ur allmänna
undervisningssynpunkter vore skadliga. Av de fast anställda åtnjöte för
övrigt flertalet ett fjärde ålderstillägg av skolan.

Skolöverstyrelsen har med hänsyn härtill ansett sig böra framlägga förslag
örn beredande av lönefyllnad åt lärarpersonalen vid denna skola, vilket
borde genomföras, även om en generell löneförbättring för privatläroverkens
lärarpersonal icke komme till stånd. Förslaget går ut på en löneökning
av 1,500 kronor för lärarinna med full tjänstgöring och en motsvarande
höjning av lönerna för lärarna i övrigt. Skolöverstyrelsen har vidare
fäst uppmärksamheten på det av departementschefen i propositionen nr
252 till 1939 års lagtima riksdag gjorda uttalandet (sid. 39) örn önskvärdheten
av att Stockholms stad utöver vad i propositionen förutsatts angående
dess bidrag till terminsavgifterna vid de kvarstående enskilda elementaravdelningarna
på lämpligt sätt trädde hjälpande emellan, ifall ifrågavarande
enskilda flickläroverk i Stockholm skulle visa sig vara i behov av
understöd utöver vad som i vanlig ordning tillkomme dem. Det torde därför
böra ifrågasättas, yttrar skolöverstyrelsen, att staden i detta onekligen
ömmande fall, som hade tydligt samband med den i Stockholm företagna
kommunaliseringen av de högre flickskolorna, åtminstone borde
bidraga med hälften av den erforderliga summan, eller 12,000 kronor.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 7 oktober 1940 redan av
statsfinansiella skäl icke kunna biträda överstyrelsens framställning. Därutöver
kunde framhållas, att ämbetsverket icke kunde finna det tillfredsställande
att skrida till en reglering av löneförmånerna för lärarpersonalen
vid en enstaka skola inom en större grupp sådana. Statskontoret avstyrkte
därför bifall till överstyrelsens förslag.

Överståthållarämbetet har med tillstyrkande överlämnat stadsfullmäktiges
i Stockholm yttrande över skolöverstyrelsens förslag, varigenom staden
förklarat sig villig att för beredande av lönefyllnad med de av skolöverstyrelsen
angivna beloppen åt lärare i läsiimnen med full tjänstgöring
vid nya elementarskolan för flickor, Wallin-Åhlinska gymnasiet och lyceum

22

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 118.

för flickor under budgetåret 1941/42 bidraga med hälften av vad staten för
samma ändamål kunde komma att anvisa.

Stadsfullmäktiges beslut avviker således i tre avseenden från skolöverstyrelsens
förslag: dels ha lärarinnor i övningsämnen uteslutits, dels har
åtagandet utsträckts till att avse även Wallin-Åhlinska gymnasiet och
lyceum för flickor, dels slutligen har stadens bidrag begränsats till en
tredjedel av den löneförbättring, som kunde komma att beviljas.

Beträffande motiven härför torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

I sitt yttrande den 18 januari 1941 över skolöverstyrelsens förslag om
en generell löneförbättring för privatläroverkens lärare (se ovan) har statskontoret
framhållit, att med den lösning av sistnämnda spörsmål, som
statskontoret förordat, Stockholms stads åtagande torde få anses ha förfallit.
Givetvis vore det emellertid för ifrågavarande skolor av värde, om
staden det oaktat åtoge sig att i ökad utsträckning bidraga till avlönandet
av lärarinnorna vid dessa skolor. Hinder från statsverkets sida mot en
dylik anordning förelåge icke.

Med anledning av Stockholms stads åtagande och statskontorets nyssnämnda
uttalande har skolöverstyrelsen ånyo yttrat sig i ärendet och därvid
vidhållit sitt förslag med den ändringen, att de föreslagna lönefyllnadsbeloppen
borde reduceras med de belopp, varmed den tillfälliga löneförbättringen
generellt kunde komma att höjas. Vidare har skolöverstyrelsen
förutsatt, att allenast en tredjedel av skillnadsbeloppet skulle komma
att bekostas av kommunen. Därest överstyrelsens förslag följdes,
komme statsverkets merkostnader att stanna vid 9,500 kronor och stadens
vid 4,700 kronor.

Även örn det rent formellt sett vore riktigt att, såsom statskontoret
framhållit, stadens åtagande finge anses förfallet, örn frågan om en generell
löneförbättring för privatläroverkens lärarinnor löstes genom en dyrortsdifferentiering
av den tillfälliga löneförbättringen, ville överstyrelsen
dock understryka de billighetsskäl, som alltjämt med styrka talade för en
reglering av lönerna vid nya elementarskolan för flickor under medverkan
av vederbörande kommun. Lönen för lärarinna med högre kompetens vid
nya elementarskolan för flickor uppginge i högsta lönegraden till föga mer
än begynnelselönen för en småskollärarinna i Stockholm, medan lärarinna
med samma kompetens vid kommunal flickskola i Stockholm hade en
avlöning av 7,838 kronor i lägsta löneklassen. Överstyrelsen erinrade vidare,
att den föreslagna lönefyllnaden för lärarinnorna vid nya elementarskolan
för flickor borde sättas i samband med kommunaliseringen år 1939 av det
högre flickskoleväsendet i Stockholm, då lärarinnorna vid sagda läroanstalt
kommit att stå efter de kommunaliserade flickskolornas i övrigt jämförliga
lärarinnor såsom en särskilt missgynnad grupp. Principiellt hade därför
enligt överstyrelsens mening de båda nu av statskontoret berörda förslagen
örn löneförhöjningar intet sådant samband, att den ena frågan behövde helt
undanskjuta den andra.

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

I särskild framställning den 28 november 1940 har ordföranden i styrelsen
för stiftelsen Whitlockska samskolan hemställt, att, om skolöverstyrelsens
framställning örn förbättrade löneförmåner för lärarinnorna vid nya
elementarskolan för flickor helt eller delvis bifölles, lärarinnorna vid Whitlockska
samskolan måtte erhålla en motsvarande löneförbättring. I yttrande
häröver har skolöverstyrelsen framhållit, bland annat, att ehuru Whitlockska
samskolan liksom övriga privatläroverk i Stockholm indirekt lidit
avbräck genom kommunaliseringen av flertalet enskilda flickskolor i Stockholm,
så hade samskolorna i förhållande till de privata flickskolorna likväl
en olikartad ställning med avseende på offentliga understöd. Kommunalt
understöd skulle icke med samma skäl kunna påräknas. Överstyrelsen
ville emellertid såsom synnerligen önskvärd framhålla varje möjlighet
att genom statsmedel bereda lättnad åt privatläroverkens lärarkår.

Skolöverstyrelsens framställning örn särskild lönefyllnad åt vissa lärarinnor
vid nya elementarskolan för flickor i Stockholm grundar sig på det
förhållandet, att detta privatläroverk är det enda statsunderstödda inom
Stockholm, som upprätthåller en elementarskola för flickor av i huvudsak
samma art som de kommunala flickskolorna. Då flickskoleväsendet i Stockholm
från och med budgetåret 1939/40 till större delen kommunaliserades,
var denna elementaravdelning den enda, som lämnades utanför. Givet är,
att skolan med den relativt låga lönestandard, den är nödgad hålla, har
att kämpa med stora svårigheter. Vissa skäl tala därför onekligen för skolöverstyrelsens
förslag. Å andra sidan torde, såvitt jag kan bedöma, dessa
skäl icke kunna anses tillräckligt starka för att motivera ett särskilt ingripande
från statsmakternas sida till förmån för en enstaka läroanstalt.
En annan sak är, att svårigheterna för de statsunderstödda privatläroverken
särskilt ur lärarrekryteringssynpunkt överlag äro så stora, att de
föranlett mig att, såsom av det föregående framgår, förorda vissa åtgärder
för beredande av en förbättrad löneställning åt lärarna. Vid bifall härtill
skulle lärarinnorna vid nya elementarskolan för flickor komma att erhålla
en löneförbättring, statligt och kommunalt dyrtidstillägg inberäknat, som
skulle utgöra ungefär hälften av den av skolöverstyrelsen förordade.

På anförda skäl anser jag mig i likhet med statskontoret icke kunna
nu biträda skolöverstyrelsens förslag. Jag vill dock i detta sammanhang
uttala förhoppningen, att Stockholms stad skall vara villig att giva läroanstalten
det ytterligare understöd, som på grund av vad skolöverstyrelsen
anfört må finnas befogat.

Med hänsyn till den ståndpunkt jag sålunda intagit till förevarande
fråga, kan jag icke heller förorda framställningen om särskild lönefyllnad
åt lärarinnor vid Whitlockska samskolan.

Departe mentschefen.

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

3. Tillfällig löneförbättring åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda handarbets- och skolköksseminarier.

De läroanstalter, som här avses, äro följande:

1. Maria Nordenfelts högre handarbetslärarinneseminarium
i Göteborg; 2.

föreningen Handarbetets vänners
och Andrea Eneroths högre
handarbetsseminarium i Stockholm; 3.

Fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala;

4. Göteborgs skolköksseminarium;

5. Ateneums skolköksseminarium
i Stockholm.

understödda från anslaget till Understöd
åt vissa anstalter för utbildande
av lärarinnor i kvinnlig slöjd;

understödd från särskilt för ändamålet
anvisat anslag;

understödda från anslaget till Underderstöd
till utbildningskurser för
lärarinnor i hushållsgöromål.

Anstalter för utbildande av lärarinnor
i kvinnlig slöjd.

Anslaget för detta ändamål, för innevarande budgetår 17,500 kronor, har
fördelats mellan de två förutnämnda handarbetsseminarierna i Göteborg och
Stockholm med 8,300 kronor respektive 9,200 kronor. Anslagsbeloppen
utgå under villkor, bland annat, att lärarinna i handarbete vid vederbörande
läroanstalt skall avlönas med minst 2 kronor 50 öre för undervisningstimme
örn 45 minuter, vilket motsvarar 90 kronor för veckotimme.
Oreglerat dyrtidstillägg och kristillägg utgå av statsmedel härå enligt för
privatläroverk gällande grunder. Årslönen för en lärarinna med 30 veckotimmars
tjänstgöring kommer sålunda att, inberäknat dyrtidstillägg efter
44 procent på % av lönen, uppgå till 3,492 kronor (= 116 kronor 40 öre
för veckotimme). Några avlöningsförmåner utöver den föreskrivna minimilönen
utgå icke i annan mån än att vissa ålderstillägg bekostas av skolornas
medel.

I skrivelse den 13 oktober 1938 hemställde skolöverstyrelsen, att ifrågavarande
lärarinnor måtte, i avbidan på en definitiv lönereglering, tillerkännas
en provisorisk avlöningsförbättring efter samma grunder, som av
överstyrelsen föreslagits beträffande övriga privatläroverk.

Då bland andra även lärarinnorna i kvinnlig slöjd vid statliga och kommunala
läroanstalter fått sina löner reglerade, syntes det skolöverstyrelsen
önskvärt, att även lärarinnorna vid utbildningsanstalterna för nämnda Övningslärare
finge sina löner reglerade. För rekrytering av lärarkrafterna vid
seminarierna i fråga torde en sådan reglering vara av den allra största
betydelse.

Den 1 januari 1938 hade den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen
för lärarna vid statens skolköksseminarium trätt i kraft. Då ännu intet

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

statligt handarbetsseminarium funnes, syntes det överstyrelsen ligga närmast
till hands att jämföra lärarnas vid handarbetsseminariema löner med
lärarnas vid statens skolköksseminarium.

Begynnelselönen enligt gällande bestämmelser (frånsett kristillägg) för en
ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd vid statens skolköksseminarium (lönegraden
A 16) med 30 veckotimmars tjänstgöring utgör 6,144 kronor. Timlärararvodet
utgör 175 kronor för lärare, som av läraranställningen ha sin
huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla (se kungörelsen 1940: 1066).

Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Såsom villkor för statsbidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,
för närvarande 65,000 kronor, gäller bland annat, att avlöningarna till
vid skolan anställda lärarinnor skola utgå, för full tjänstgöring (32 veckotimmar)
med minst 2,880 kronor i första, 3,264 kronor i andra, 3,648 kronor
i tredje och 4,032 kronor i fjärde lönegraden, jämte fri kost på sätt,
som är bestämt för lärarinnor i huslig ekonomi vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter, samt för tjänstgöring, som understiger 32 veckotimmar,
med minst 90 kronor för veckotimme i första, 102 kronor i andra,
114 kronor i tredje och 126 kronor i fjärde lönegraden, allt för veckotimme,
jämte fri kost på sätt nyss nämnts. Några löneförmåner utöver föreskrivet
minimum utgå icke.

Oreglerat dyrtidstillägg, för närvarande 44 procent, utgår på halva den
kontanta minimilönen. Inberäknat sådant tillägg utgör sålunda den kontanta
minimilönen:

Lönegrad

1

2

3

4

för lärarinna med full tjänstgöring .

3,513

3,982

4,450

4,919

för annan lärarinna (per veckotimme)

110

124

138

154

En ordinarie lärarinna i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium
med 30 veckotimmars tjänstgöring åtnjuter en begynnelselön i lönegraden
A 19, inberäknat rörligt tillägg, av 7,427 kronor (omräknat efter Uppsalas
dyrortsgrupp: 6,754 kronor). Timlärararvodet utgör 178 kronor respektive,
örn läraren av läraranställningen har sin huvudsakliga sysselsättning eller
förvärvskälla, 194 kronor (på Uppsalas dyrort: 162 respektive 177).

I skrivelse den 13 oktober 1938 hemställde skolöverstyrelsen, att ifrågavarande
lärarinnor måtte tillerkännas provisorisk avlöningsförbättring efter
samma grunder som lärarpersonalen vid övriga privatläroverk.

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 118.

De enskilda skolköksseminarierna i Stockholm

och Göteborg.

Statsbidrag utgår för närvarande ur förutnämnda anslag med 5,000 kronor
till vart och ett av dessa seminarier. Enligt gällande bestämmelser få
avlöningsförmånerna för lärarinna i huslig ekonomi vid läroanstalterna ej
understiga minimilönen, den tillfälliga löneförbättringen inberiiknad, för
lärarinna i huslig ekonomi vid statsunderstött privatläroverk (jfr ovan).
Vid Ateneums skolköksseminarium utgå inga löneförmåner utöver minimilönerna.
Vid skolköksseminariet i Göteborg utgår särskilt arvode åt föreståndarinnan,
varjämte skolan bekostar visst tillägg åt övriga lärarinnor,
så att begynnelselönen utgår med 4,077 kronor i stället för minimilönen
3,272 kronor.

Skolöverstyrelsen har år 1938 hemställt om provisorisk avlöningsförbättring
även för ifrågavarande lärarinnor.

Remissyttranden.

Undervisningsväsendets lönenämnd förklarade sig i den 20 december
L938 avgivna yttranden intet ha att erinra mot skolöverstyrelsens förslag.

Statskontoret framhöll i utlåtanden den 14 december 1938, att statsbidragen
till förevarande lärares avlönande torde böra höjas i samma proportion
som motsvarande bidrag till avlönande av privatläroverkens lärare
kunde komma att ökas. I förnyat yttrande den 18 januari 1941 har statskontoret
erinrat, att anslagen till ifrågavarande läroanstalter för innevarande
budgetår av statsfinansiella skäl minskats.

Yttranden i ämnet ha även avgivits av styrelserna för vederbörande
läroanstalter. Beträffande dessa torde få hänvisas till handlingarna.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 5 februari 1941 ånyo yttrat sig i
ämnet och därvid, i anslutning till statskontorets förslag beträffande övriga
statsunderstödda privatläroverk, föreslagit en dyrortsdifferentierad tillfällig
löneförbättring. Enligt samma beräkningssystem, som överstyrelsen använt
i fråga örn privatläroverken, skulle denna löneförbättring vid förevarande
handarbets- och skolköksseminarier utgå till heltidsanställda lärarinnor
å F-ort1 med 400 kronor, å G-ort med 500 kronor och å I-ort med 600
kronor samt för timlärarinnor i övningsämnen å F-ort med 10 kronor, å
G-ort med 15 kronor och å I-ort med 20 kronor för veckotimme. Beträffande
timlärarinnorna hade överstyrelsen beräknat, att tillfällig löneförbättring
skulle utgå endast till sådana lärarinnor, som hade sin huvudsakliga sysselsättning
vid något av seminarierna i fråga.

1 Uppsala tillhör ortsgrupp F, Göteborg ortsgrupp G och Stockholm ortsgrupp I.

27

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 118.

Skolöverstyrelsen funne det fortfarande vara synnerligen önskvärt, att,
då lärarinnor i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål vid statliga och kommunala
läroanstalter fått sina löner reglerade, även lärarinnorna vid utbildningsanstalterna
för nämnda Övningslärare bleve delaktiga av denna
förmån. För rekrytering av lärarkrafterna måste en sådan reglering vara
av den allra största betydelse. I avvaktan på en kommande utrednings
resultat vore en provisorisk förbättring av här berörda lärares löner av
nöden. Överstyrelsen ville till belysande av frågan nämna, att en lärarinnas
med full tjänstgöring vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala lön med
omkring 1,600 kronor understege den lön, som vore bestämd för vissa lärarinnor
i hushållsgöromål, som handhade elementär undervisning på barnstadiet,
exempelvis för lärarinnor vid kommunal flickskolas teoretiska linje.
Det vore önskvärt, att en löneförbättring kunde ske efter de grunder, som
överstyrelsen i sina riksdagspetita år 1938 framlagt. Då nu emellertid det
statsfinansiella läget syntes lägga hinder i vägen för en så pass omfattande
löneförbättring för budgetåret 1941/42, ville överstyrelsen föreslå en
tillfällig löneförbättring till här ifrågavarande lärarinnor efter liknande
grunder, som av statskontoret föreslagits till ämneslärarinnor vid privatläroverk.
Överstyrelsen hyste emellertid den förhoppningen, att, om en definitiv
reglering av ifrågavarande lärarinnors löner icke inom de närmaste
åren kunde komma till stånd, den tillfälliga löneförbättringen likväl skulle
kunna utan alltför långt dröjsmål förhöjas, så att den någorlunda komme
att motsvara den av överstyrelsen år 1938 föreslagna provisoriska avlöningsf
örbättringen.

Enligt överstyrelsens beräkning skulle ett bifall till överstyrelsens förslag
medföra, att anslagen till förevarande läroanstalter skulle behöva höjas med
följande belopp, nämligen anslaget till

understöd åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor i

kvinnlig slöjd .................................... kronor 3,440

bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala...... » 10,870

understöd till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål
................................... »_1,100

Summa kronor 15,410.

De skäl, jag i det föregående anfört till stöd för förslaget om en dyrortsdifferentiering
av den tillfälliga löneförbättringen för lärarinnor vid
vissa statsunderstödda privatläroverk, äga giltighet även beträffande nu
ifrågavarande läroanstalter. Jag förordar under åberopande av vad sålunda
anförts, att här ifrågavarande lärarinnor i enlighet med skolöverstyrelsens
senaste förslag tillerkännas en dyrortsgraderad tillfällig löneförbättring,
dock med den modifikation i fråga om beloppens storlek, som följer av
att jag i det föregående ansett mig böra tillstyrka de av statskontoret angivna
beloppen. De erforderliga anslagshöjningarna bli vid bifall till vad
jag förordat något lägre än enligt överstyrelsens beräkning, nämligen beträffande
anslaget till understöd ät vissa anstalter för utbildande av lärarinnor
i kvinnlig slöjd 2,650 kronor och beträffande anslaget till understöd till

Departe mentschefen.

28 Kungl. Marits proposition Nr 118.

utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål 900 kronor. Däremot
måste anslaget till bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala höjas
med det av skolöverstyrelsen beräknade beloppet, 10,870 kronor. Den sammanlagda
anslagshöjningen vid bifall till vad jag förordat kommer sålunda
att uppgå till 14,4-20 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela de villkor och bestämmelser i övrigt, som må böra föranledas
av ett bifall till ifrågavarande förslag.

II. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till bidrag till högre goss- och samskolor.

Detta anslag, vilket efter 1927 års beslut rörande omorganisation av det
högre undervisningsväsendet successivt minskats, är för innevarande budgetår
uppfört med 554,000 kronor.

Av besparingsskäl beslöt 1933 års riksdag en utvidgning av tjänstgöringsskyldigheten
för ämneslärare och vissa restriktioner i fråga örn uppdelning
av årsklass i parallellavdelningar. Dessa bestämmelser, som fortfarande i
princip gälla, ha från och med innevarande budgetår skärpts på sätt framgår
av kungörelsen 1940: 493.

Anslaget för innevarande budgetår till högre goss- och samskolor disponeras
med 200,600 kronor till understöd till högre goss- och samskolor, förslagsvis
42,500 kronor till lönetillägg åt lärarinnor vid dessa skolor samt
förslagsvis 310,900 kronor till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid samma skolor.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår vid
oförändrade bidragsgrunder till samma belopp som för innevarande budgetår,
eller 554,000 kronor.

I fråga örn posten till understöd ifrågasattes ingen ändring, medan en
jämkning borde ske mellan de andra posterna så, att posten till lönetillägg
minskades med 8,400 kronor och posten till tillfällig löneförbättring ökades
med samma belopp. Ovannämnda restriktiva bestämmelser angående statsunderstöd
till privatläroverken för budgetåret 1940/41 borde gälla även
för nästa budgetår, dock med ändring av det antal parallellavdelningar, till
vilka statsbidrag finge utgå. Med hänsyn till att Grewesmiihlska samskolan
nedlagts, torde antalet parallellavdelningar sålunda kunna minskas med
4 till 142. Då emellertid under en följd av år det erforderliga antalet avdelningar
betydligt understigit det medgivna antalet, kunde detta minskas
till 125.

Departe- De ändringar i fråga om den tillfälliga löneförbättringen, som jag i det
men sc iden. föregåen(je förordat, torde enligt skolöverstyrelsens beräkning för de högre

29

Kungl. Marits ''proposition Nr 118.

goss- och samskolornas del medföra en kostnadsökning av omkring 39,700
kronor. Mot överstyrelsens beräkningar av anslagsbehovet i övrigt har jag
intet att erinra. Anslaget synes därför böra för nästa budgetår höjas med
sistnämnda belopp till (554,000 -f- 39,700 =) 593,700 kronor eller i runt tal
594,000 kronor.

I likhet med överstyrelsen föreslår jag, att de besparingsbestämmelser,
som enligt kungörelsen 1940: 493 för innevarande budgetår gälla för de
statsunderstödda enskilda läroanstalterna, erhålla tillämpning även för nästa
budgetår med den ändringen, att antalet parallellavdelningar, vartill statsbidrag
högst må utgå, sänkes till 125. Några ytterligare besparingsåtgärder
för privatläroverkens vidkommande är jag för närvarande icke beredd att
förorda.

2. Förslagsanslaget till bidrag till högre flickskolor.

Även detta anslag har starkt minskats efter 1927 års skolreform. Anslaget
är nu uppfört med 516,000 kronor samt är uppdelat på fyra anslagsposter,
nämligen understöd till högre flickskolor (81,500 kronor), lönetillägg åt
lärarinnor (förslagsvis 75,500 kronor), tillfällig löneförbättring åt lärare
och lärarinnor (förslagsvis 329,000 kronor) samt bidrag till nedbringande
av terminsavgifterna vid vissa högre flickskolor i Stockholm (30,000 kronor).
Sistnämnda anslagspost utgår under villkor, att Stockholms stad
bidrager med enahanda belopp på sätt angivits i propositionen nr 252
till 1939 års lagtima riksdag. Förutom de restriktiva bestämmelser, vilka
såsom förut nämnts gälla för privatläroverken i allmänhet, finnes för högre
flickskolor en ursprungligen av 1933 års riksdag beslutad besparingsföreskrift
av innebörd, att grundunderstöd må utgöra högst 4,800 kronor.

Skolöverstyrelsen, som utgått från att nu gällande besparingsbestämmelser
skola tillämpas även under budgetåret 1941/42, har — under förutsättning
av oförändrade anslagsgrunder — beräknat en anslagsminskning med
2,100 kronor för nämnda budgetår.

Anslagsposten till understöd till högre flickskolor kunde minskas med
500 kronor till följd av det successiva nedläggandet av det med Södermalms
högre läroanstalt för flickor i Stockholm förenade gymnasiet samt
med 1,600 kronor med hänsyn till att hela det för innevarande budgetår
beviljade beloppet icke tagits i anspråk. Till bidrag till nedbringande av terminsavgifterna
vid vissa högre flickskolor i Stockholm borde anvisas oförändrat
belopp. Överstyrelsen ansåge sig nödsakad avstyrka en av styrelsen
för Sigrid Rudebecks skola i Göteborg ånyo gjord framställning om liknande
bidrag.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot skolöverstyrelsens
nämnda anslagsberäkningar.

30

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

Med anledning av en av styrelsen för Visby högre flickskola gjord framställning
har skolöverstyrelsen hemställt, att prövningsfri intagning måtte
få försöksvis tillämpas även vid ifrågavarande högre flickskola.

Försök med intagning av lärjungar i första klassen på grundval av deras
folkskolebetyg och således utan särskilda inträdesprövningar hade avsetts
skola anställas vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor men
icke vid privatläroverk (propositionen nr 101 till 1939 års lagtima riksdag).
Det kunde därför svårligen undvikas, att olika intagningsregler komme att
gälla för likartade läroanstalter inom samma stad i vissa fall.

Farhågor hade uttalats för att försöksverksamheten skulle minska flickskolans
dragningskraft. Några större förskjutningar i lärjungarnas fördelning
på olika typer av läroanstalter hade dock knappast uppkommit. Tyvärr
gjorde kristidens inverkan slutsatserna osäkra. Vid Visby högre flickskola
hade elevantalet nedgått från 100 till 89 men minskningen i första klassen
inskränkte sig till 2 lärjungar. För en skola med så ringa elevnumerär som
denna måste även uteblivandet av ett ganska obetydligt antal lärjungar
väcka farhågor för framtiden. Möjligen befunne sig ännu ett par flickskolor
i samma situation.

Det skulle därför vara lyckligt, om försöksverksamheten icke ovillkorligen
behövde begränsas till de förutnämnda skoltyperna. I varje fall funne överstyrelsen
önskvärt, att Kungl. Majit skulle kunna förordna om utsträckning
av förfarandet till ytterligare läroanstalter i de fall, där dessa vore belägna
på samma ort som någon av de nuvarande försöksanstalterna och alltså en
viss konkurrens örn lärjungarna förefunnes. Någon anslagsökning för ändamålet
vöre icke behövlig, då befintliga reservationer å anslaget till intagningsnämnder
torde vara tillfyllest.

Om den föreslagna utvidgningen av försöksverksamheten skulle komma
till stånd, hade överstyrelsen intet att erinra mot att Visby högre flickskola
inrangerades bland försöksanstalterna, därvid fordringarna för prövningsfri
intagning borde bli desamma som vid läroverket i Visby.

Överstyrelsens anslagskalkyler synas böra godtagas. Kostnaderna för den
av mig i det föregående förordade höjningen av den tillfälliga löneförbättringen
kunna, som av det föregående framgår, i fråga om de högre flickskolorna
beräknas uppgå till 67,000 kronor. Anslaget till högre flickskolor synes
därför böra höjas med (67,000 — 2,100 =) i runt tal 65,000 kronor till
(516,000 -f- 65,000 =) 581,000 kronor. Giillande restriktiva bestämmelser
rörande grundunderstödens belopp torde böra tillämpas även nästa budgetår.

Försöken med prövningsfri intagning ha begränsats till allmänna och
kommunala läroverk. I likhet med överstyrelsen anser jag det emellertid
lämpligt, att försöken utsträckas även till andra läroanstalter, örn någon
nämnvärd kostnadsökning därigenom icke uppkommer. Jag vill erinra om
att något anslag för intagningsnämnder icke äskats för nästa budgetår,
beroende på att reservationer från tidigare anslag ansetts räcka till för ändamålet.
Då frågan om försöksverksamhetens omfattning tidigare underställts

31

Kungl. May.ts proposition Nr 118.

riksdagen, har jag ansett mig böra i detta sammanhang beröra detta spörsmål.
Till frågan om anordnande av prövningsfri intagning vid Visby högre
flickskola torde jag få tillfälle senare återkomma.

3. Förslagsanslaget till bidrag till enskilda mellanskolor.

Genom vissa besparingsåtgärder sänktes detta anslag år 1940 från 77,300
kronor till 75,500 kronor. Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet
för budgetåret 1941/42 vid oförändrade anslagsgrunder till 46,000 kronor.
Minskningen, 29,500 kronor, föranledes av nedläggandet av Grewesmiihlska
samskolan i Stockholm, vilken från och med den 1 juli 1940 övergått i
Stockholms stads handelsmellanskola. För understöd till de kvarvarande
två enskilda mellanskolorna erfordras endast 9,600 kronor. För lönetillägg
åt lärarinnor samt för tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor beräknas
förslagsvis respektive 3,500 kronor och 32,900 kronor.

Även för detta anslag gälla vissa besparingsbestämmelser, vilka enligt
vad i det föregående anförts böra tillämpas också nästa budgetår. Mot
överstyrelsens anslagsberäkning finner jag ingen anledning till erinran.
Vid bifall till mitt i det föregående framförda förslag örn höjning av den
tillfälliga löneförbättringen bör det av överstyrelsen angivna anslagsbeloppet
höjas med 2,600 kronor till (46,000 -j- 2,600 =) 48,600 kronor.

4. Anslaget till understöd åt vissa anstalter för utbildande av
lärarinnor i kvinnlig slöjd.

Till detta ändamål anvisades för vart och ett av budgetåren 1930/40
anslag med 19,000 kronor. Av besparingsskäl sänktes anslaget för innevarande
budgetår till 17,500 kronor. Anslaget disponeras som redan nämnts
sålunda, att 9,200 kronor utgå till föreningen Handarbetets vänners och
Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm samt 8,300 kronor
till Maria Nordenfelts högre handarbetslärarinneseminarium i Göteborg.
Såsom villkor för bidragens utgående gäller bland annat, att antalet nyintagna
elever må under arbetsåret 1940/41 vid det förra handarbetsseminariet
uppgå till sammanlagt högst 24 och vid det senare till sammanlagt
högst 16.

Sveriges slöjdlärarinneförening har gjort framställning om en tillfällig
minskning av elevintagningen vid handarbetsseminarierna för motverkande
av de svårigheter, som uppstått genom besparingsåtgärder inom skolväsendet.

Skolöverstyrelsen har med anledning härav föreslagit, att maximiantalet
nyintagna clever måtte sänkas till respektive 18 och 12 samt att semina -

Departe mentschefen.

32

Kungl. Majlis proposition Nr 118.

Herna såsom kompensation för förlorade elevavgifter måtte tilldelas ett
tilläggsunderstöd av tillhopa 4,000 kronor. Av överstyrelsens utlåtande inhämtas: På

1920-talet hade en avsevärd överproduktion av handarbetslärarinnor
ägt rum. I första hand hade detta lett till en begränsning och successiv
minskning vid de tre då befintliga handarbetsseminarierna av den årliga
nyintagningen av elever, så att det sammanlagda antalet nytillträdande
elever för arbetsåret 1928—29 nedbringats till 40. I andra hand hade
överproduktionen år 1929 lett till vissa åtgärder för indragning eller
sammanslagning av de dåvarande utbildningsanstalterna. Vartdera av
de därefter återstående båda seminarierna hade för arbetsåret 1929—30 erhållit
rätt att antaga 16 elever. För Maria Nordenfelts seminarium hade
därefter årligen beviljats tillstånd att intaga 16 elever. Stockholmsseminariet
hade däremot, då det icke kunde existera utan ökade inkomster, redan
för år 1930—31 erhållit rätt att intaga 20 seminarister och hade alltsedan
år 1931—32 haft rätt att intaga 24 elever. Alltsedan år 1931—32 utgjorde
således antalet årligen intagna elever vid båda seminarierna sammanlagt 40.

Oaktat de sålunda vidtagna åtgärderna för att motverka överproduktion
av handarbetslärarinnor torde en viss arbetslöshet under årens lopp gjort
sig gällande, och denna arbetslöshet hade under höstterminen 1940 i avsevärd
grad stegrats till stor del beroende på statens åtgärder i besparingssyfte,
speciellt på folkskolans område. Sålunda hade under hösten 1940 hos
skolöverstyrelsens extralärarbyrå 36 slöjdlärarinnor funnits anmälda, medan
arbetstillfällena varit 5, samtliga av mera tillfällig art.

En minskning av elevantalet komme att för seminarierna medföra en
reduktion av inkomsterna genom elevavgifter. Då utbildningsanstalternas
ekonomiska ställning redan vore svag, kunde de icke bära någon avsevärd
inkomstminskning. På grund av rådande arbetslöshet bland slöjdlärarinnorna
och då denna arbetslöshet beroende på sparsamhetsåtgärder torde
vara i tilltagande, ansåge sig överstyrelsen böra föreslå en inskränkning i
rätten att intaga elever under nästkommande budgetår vid seminarierna
på så sätt, att Handarbetets vänners och Andrea Eneroths seminarium
erhölle rätt att intaga 18 elever och Maria Nordenfelts seminarium 12 elever,
men överstyrelsen ville föreslå, att seminarierna tilldelades kompensation
för förlorade elevavgifter. Avgifterna vore redan nu så höga, att det ej
vore önskvärt, att seminarierna såge sig nödsakade att genom deras höjande
skaffa sig inkomster. För det första utbildningsåret vid seminarierna
utgjorde elevavgiften vid stockholmsseminariet 500 kronor och vid Maria
Nordenfelts seminarium 450 kronor. Genom den föreslagna inskränkningen
i elevantalet skulle Andrea Eneroths avdelning av seminariet i Stockholm
åsamkas en inkomst reducering med 3,000 kronor och Maria Nordenfelts
seminarium en minskning med 1,800 kronor. För att seminarierna skulle
erhålla för dem nödvändig ersättning härför, ville överstyrelsen föreslå ett
tilläggsunderstöd av 4,000 kronor för budgetåret 1941/42 att fördelas i
proportion till inkomstminskningen.

Statskontoret har icke kunnat tillstyrka en nedsättning av det föreskrivna
högsta antalet nyintagna elever under annan förutsättning än att en sådan
åtgärd kunde genomföras utan att statsverket därigenom åsamkades ökade
utgifter för anstalterna.

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

Starka skäl synas mig tala för en begränsning av elevintagningen vid
handarbetsseminarierna i syfte att motverka rådande arbetslöshet bland
lärarinnorna i kvinnlig slöjd, vilken skärpts genom besparingsåtgärderna
inom skolväsendet. Mot skolöverstyrelsens i ämnet framställda förslag finner
jag icke anledning till erinran. Då seminariernas ekonomi icke synes
kunna bära den i så fall uppkommande inkomstminskningen, anser jag
mig böra jämväl tillstyrka överstyrelsens förslag i övrigt, vilket innebår,
att tilläggsunderstöd till ett sammanlagt belopp av 4,000 kronor bör anvisas.

Med hänsyn till vad i det föregående föreslagits rörande tillfällig löneförbättring
åt lärarinnor vid handarbetsseminarierna torde anslaget böra
ökas med ytterligare 2,650 kronor. För nästa budgetar synes alitsa anslaget
böra upptagas med (17,500 + 4,000 + 2,650 =) 24,150 kronor eller i runt
tal 24,000 kronor.

5. Anslaget till bidrag till fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala.

Detta anslag sänktes föregående år från 70,000 kronor, vilket belopp anvisats
sedan budgetåret 1933/34, till 65,000 kronor. Skolöverstyrelsen har
under förutsättning av oförändrade grunder för anslagsberäkningen hemställt
örn oförändrat anslag för nästa budgetår. Vid bifall till förslaget örn
anvisande av medel till tillfällig löneförbättring skulle, som av det föregående
framgår, erfordras en anslagshöjning med omkring 10,900 kronor.
Även vid fackskolan utbildades handarbetslärarinnor men överstyrelsen
ville icke — såsom beträffande handarbetsseminarierna — föreslå någon
minskning i nyintagningen av dylika elever, då dessa tillika erhölle skolkökslärarinneutbildning
och det förelåge ett visst behov av lärarinnor med
denna dubbla kompetens.

Jag ifrågasätter i anslutning till överstyrelsens förslag ingen annan ändring
i anslaget än som följer av bifall till det av mig förordade förslaget
örn tillfällig löneförbättring åt vissa lärarinnor. På grund härav torde anslaget
böra höjas med 10,900 kronor och således uppföras med (65,000 +
+ 10,900 =) 75,900 kronor.

6. Anslaget till understöd till utbildningskurser för lärarinnor

i hushållsgöromål.

Förevarande anslag, som för vart och ett av budgetåren 1933/40 utgjorde
12,000 kronor, sänktes år 1940 av statsfinansiella skäl till 10,000 kronor.
Hälften av anslaget utgår till Göteborgs skolköksseminarium, upprättat av
Göteborgs stad, och den andra hälften till Ateneums skolköksseminarium i
Stockholm. Skolöverstyrelsen har icke ifrågasatt annan ändring i anslaget
för nästa budgetår än en höjning med hänsyn till förslaget örn tillfällig löneförbättring
åt vissa lärarinnor.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr lis.

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

3

34

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

Kungl. Marits proposition Nr 118.

Då den av mig förordade tillfälliga löneförbättringen åt lärarinnor vid
ifrågavarande anstalter enligt det föregående drager en kostnad av omkring
900 kronor, föreslår jag, att anslaget ökas med detta belopp till
10,900 kronor.

7. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter.

Ur detta anslag, som för innevarande budgetår är uppfört med 1,120,000
kronor, bestridas kostnaderna för dyrtidstillägg åt lärare i slöjd vid folkoch
småskolor m. fl. skolor med minst 20 veckotimmars tjänstgöring, åt
lärarinnor i hushållsgöromål vid folk- och småskolor m. fl. skolor samt åt
lärare vid statsunderstödda privatläroverk och folkhögskolor ävensom vid
läroanstalter för utbildning av lärarinnor i hushållsgöromål och kvinnlig
slöjd. Anslaget är för innevarande budgetår beräknat efter ett procentuellt
dyrtidstillägg av 37 procent. Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår, med
utgångspunkt från ett till 44 procent höjt tillägg, uppskattat anslagsbehovet
vid i övrigt oförändrade förhållanden enligt följande:

Lärare i slöjd vid folk- och småskolor m. fl. med minst 20

veckotimmar................................... kronor 370,000

Lärarinnor i hushållsgöromål vid folk- och småskolor

m. fl. .................... » 155,000

Lärare vid statsunderstödda privatläroverk och folkhögskolor
m. fl.............................. »_825,000

Summa kronor 1,350,000.

Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot dessa beräkningar.

Vid bifall till de av mig förordade grunderna för tillfällig löneförbättring
åt privatläroverkens lärare m. fl. torde belastningen på förevarande anslag
för nästa budgetår komma att ökas med i runt tal 35,000 kronor. Då överstyrelsens
beräkningar i övrigt synas kunna godtagas, torde anslaget för
nästa budgetår böra uppföras med (1,350,000 -f- 35,000 =) 1,385,000
kronor.

I detta sammanhang vill jag beröra en fråga om ersättning av statsmedel
åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, som förlorat sin
anställning till följd av omorganisation av det högre skolväsendet. Dylik
ersättning kan enligt kungörelsen 1931: 344 med däri senare vidtagna ändringar
utgå till vissa av dessa lärarinnor med belopp, som är satt i relation
till den avlöning de åtnjutit från skolan, tillfällig löneförbättring och
eventuellt utgående dyrtidstillägg däri inberäknade. Centralstyrelsen för
flick- och samskoleföreningen har nu under åberopande av de stegrade levnadskostnaderna
hemställt om förhöjning av dessa ersättningar med belopp,
motsvarande den för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läro -

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

anstalter inträdda förhöjningen av dyrtidstillägget. Skolöverstyrelsen har
i yttrande över framställningen den 30 december 1940 ansett en omprövning
av ifrågavarande lärarinnors ersättning skälig med hänsyn till de ökade
levnadskostnaderna. En sådan omprövning borde första gången ske på
grundval av det dyrtidstillägg, som komme att gälla från den 1 juli 1941,
och avse en tid av två år samt därefter vartannat år. Förslaget beräknas
medföra en kostnadsökning för budgetåret 1941/42 av i runt tal 5,000 kronor.
Jag anser mig böra i huvudsak biträda skolöverstyrelsens förslag. Då
lärare vid privatläroverk tillerkänts kristillägg under år 1941, kan ifrågasättas,
huruvida icke vid omprövningen hänsyn bör tagas även härtill.
Enligt vad jag under hand inhämtat, skulle med nuvarande kristillägg härigenom
uppstå en ytterligare kostnadsökning av högst 2,000 kronor. Ehuru
förevarande ersättningar ej äro att betrakta såsom avlöning, synas vissa
billighetsskäl tala för att även kristillägg inräknas i de löneförmåner, på
grundval av vilka ersättningen bestämmes, särskilt om levnadskostnaderna
ytterligare ökas väsentligt. Kungl. Maj:t synes därför böra ha möjlighet
att meddela föreskrift av dylik innebörd. Därest riksdagen förklarar sig
icke ha något att erinra mot vad jag sålunda anfört, torde det ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet. Kostnaderna
för de ökade ersättningarna böra bestridas från det under åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Privatläroverk: Ersättning åt
vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Jag anser mig
icke böra på grund härav nu ifrågasätta någon höjning av det belopp, varmed
detta anslag vid bifall till det i 1941 års åttonde huvudtitel i ämnet
framställda förslaget skulle uppföras för budgetåret 1941/42.

8. Förslagsanslaget till kristillägg.

Ur detta anslag bör utgå kristillägg till de befattningshavare, som avses
i kungörelsen 1941: 29. Anslaget torde i anslutning till de beräkningsgrunder,
som chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen till innevarande
års rikdag förordat, böra för nästa budgetår uppföras med 7,1+00,000
kronor.

Såsom framgår av årets åttonde huvudtitel, har i samband med avveckling
i vissa fall av på arvoden utgående dyrtidstillägg förutsatts, att
arvodestagare, vilka ansetts böra undantagas från sådan arvodesreglering
och sålunda alltjämt skulle få åtnjuta dyrtidstillägg, jämväl skulle tillerkännas
kristillägg. I detta sammanhang må erinras örn vissa ytterligare
kategorier av befattningshavare, vilka åtnjuta dyrtidstillägg men beträffande
vilka frågan örn kristillägg ännu står öppen.

Till sistnämnda grupper av befattningshavare höra pastorer vid svenska
församlingar i utlandet och de sjömanspräster, vilkas lön bestrides ur anslaget
till religiös och social verksamhet bland svenskar i vissa utländska
hamnstäder. Dyrtidstillägg till dessa prästmän utgår ur de för ändamålen

36

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 118.

uppförda särskilda anslagen under åttonde huvudtiteln (jfr statsliggaren,
sid. 391 f.). Med hänsyn till kristilläggets tillfälliga karaktär och dess sammanhang
med den speciellt i Sverige rådande levnadskostnadsökningen
ifrågasätter jag icke, att dessa befattningshavare generellt skola tillerkännas
kristillägg. Då en levnadskostnadsstegring, jämförlig med den i Sverige,
emellertid kan antagas ha ägt rum eller komma att inträda inom vederbörande
land, synes Kungl. Majit böra ha möjlighet att efter prövning i
varje särskilt fall tillerkänna viss sådan befattningshavare förmånen av
kristillägg, att utgå ur förevarande anslag. Därest riksdagen icke framställer
erinran mot det anförda, torde det få ankomma på Kungl. Majit
att i förekommande fall fatta beslut av angiven innebörd.

Vid tekniska skolan i Stockholm utgå ur anslaget till bidrag till denna
skola medel till bestridande av halva kostnaden för dyrtidstillägg till befattningshavarna,
under villkor att andra hälften bekostas av Stockholms
stad. Motsvarande bestämmelser gälla beträffande textilinstitutet i Borås.
Det synes skäligt, att även befattningshavarna vid dessa skolor tillerkännas
kristillägg, och jag förutsätter, att det skall få ankomma på Kungl. Majit
att meddela härför erforderliga bestämmelser. Såsom villkor torde dock böra
gälla, att halva kostnaden för kristillägg bestrides av vederbörande kommun
eller landsting.

III. Hemställan.

En jämförelse mellan de i årets statsverksproposition beräknade anslagen
till ifrågavarande ändamål och de av mig i det föregående förordade anslagsbeloppen
utvisar en sammanlagd minskning med 22,600 kronor i enlighet
med följande sammanställning:

Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor ........

Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor ................

Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor ............

Understöd åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor i kvinnlig

slöjd ......................................................

Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala ..............

Understöd till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål ..

Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsm.
fl. anstalter ...........................................

Kristillägg ............ .....................................

Summa kronor

I statsverks-propositionen
beräknat
anslag

Departe-

mentschefens

förslag

618,000

594,000

572,000

581,000

48,000

48,600

20,500

24,000

72,000

75,900

11,500

10,900

1,400,000

1,385,000

7,400,000

7,400,000

10,142,000

10,119,400

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118. 37

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att

1. godkänna av mig i det föregående angivna grunder
för tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter;

2. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd
för budgetåret 1940/41 till statsunderstödda enskilda
läroanstalter skola äga huvudsaklig tillämpning jämväl
för budgetåret 1941/42, dock att statsbidrag må utgå
till sammanlagt högst 125 parallellavdelningar vid samtliga
statsunderstödda privatläroverk;

3. till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och sam skolor

för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
....................................kronor 594,000;

4. besluta, att den av 1933 års riksdag godkända ändringen
i fråga om beloppet av grundunderstöd till högre
flickskola skall äga tillämpning jämväl för budgetåret
1941/42;

5. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för
budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag

....................................kronor 581,000;

därav 30,000 kronor skola användas till nedbringande av
terminsavgifter under läsåret 1941/42 vid vissa högre flickskolor
i Stockholm under villkor, att Stockholms stad för
samma tid bidrager med enahanda belopp på sätt angivits
i propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag;

6. till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag

.....................................kronor 48,600;

7. såsom Understöd åt vissa anstalter för utbildande av

lärarinnor i kvinnlig slöjd för budgetåret 1941/42 anvisa

ett anslag av..........................kronor 24,000;

8. såsom Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
för budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag

......................................kronor 75,900;

9. såsom Understöd till utbildningskurser för lärarinnor

i hushållsgöromål för budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag
.....................................kronor 10,900;

10. till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 1,385,000;

11. till Kristillägg för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av ......................kronor 7,400,000.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.

39

Bilaga.

Jämförelse mellan löneställningen enligt gällande bestämmelser
för lärare vid kommunala flickskolor och enskilda skolor.

Sammanställningen är upprättad av skolöverstyrelsen. Lönerna lia beräknats med rörligt tillägg av
15 procent respektive dyrtidstillägg av 44 procent samt med kristillägg jämlikt föreskrifterna i kungörelsen
den 17 januari 1941 (nr 29) angående kristillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. under år 1941. Beträffande lönerna till ämneslärarna vid de kommunala flickskolorna har
hänsyn tagits till för kvinnlig lärare gällande övergångsbestämmelse, nämligen att sådan lärare
under tiden den 1 juli 1941—den 30 juni 1944 åtnjuter avlöning enligt löneklass, som är närmast
lägre än den enligt avlöningsreglementet eljest gällande. Skolöverstyrelsen har sålunda i förevarande
avseende räknat med de löner, som komma att utgå från den 1 juli 1941.

Dyrortsgrupper

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Rektor, respektive föreståndarinna.

Rektor vid kommunal flickskola

21: 20 grupp IV ........

Föreståndarinna vid enskild skola

9,003

9,249

9,496

9,742

9,988

10,235

10,481

10,727

10,974

4,636

1,500

4,636

1,500

4,636

1,500

4,636

1,800

4,636

2,000

4,636

2,000

4,636

2,000

4,636

2,400

4,636

2,400

b) hyresersättning .

Summa

6,136

6,136

6,136

6,436

6,636

6,636

6,636

7,036

7,036

Löneskillnad

2,867

3,113

3,360

3,306

3,352

3,599

3,845

3,691

3,938

Rektor vid kommunal flickskola

21:22...............

9,853

10,120

10,388

10,656

10,924

11,191

11,459

11,727

11,995

Föreståndarinna vid enskild skola

lönegrad 2: a) lön........

5,036

5,036

5,036

5,036

5,036

5,036

5,036

5,036

5,036

b) hyresersättning .

1,500

1,500

1,500

1,800

2,000

2,000

2,000

2,400

2,400

Summa

6,536

6,536

6,536

6,836

7,036

7,036

7,036

7,436

7,436

Löneskillnad

3,317

3,584

3,852

3,820

3,888

4,155

4,423

4,291

4,559

Ämneslärarinna, ordinarie vid kommunal flickskola,

med högre kompetens vid enskild skola.

Ordinarie ämneslärarinna vid kom-munal flickskola 21 : 20.....

Ämneslärarinna vid enskild skola,

6,647

6,893

7,140

7,386

7,632

7,878

8,125

8,371

8,617

utan ålderstillägg........

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

3,844

Löneskillnad

2,803

3,049

3,296

3,542

3,788

4,034

4,281

4,527

4,773

Ordinarie ämneslärarinna vid kom-munal flickskola 21 : 21.....

Ämneslärarinna vid enskild skola,

7,040

7,300

7,561

7,821

8,082

8,343

8,603

8,864

9,124

med 1 ålderstillägg.......

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

Löneskillnad

2,795

3,055

3,316

3,576

3,837

4,098

4,358

4,619

4,879

Ordinarie ämneslärarinna vid kom-munal flickskola 21:22.....

Ämneslärarinna vid enskild skola,

7,497

7,764

8,032

8,300

8,568

8,835

9,103

9,371

9,639

med 2 ålderstillägg.......

4,636

4,636

4,636

4,636

4,636

4,636

4,636

4,636

4,636

Löneskillnad

2,861

3,128

3,396

3,664

3,932

4,199

4,467

4,735

5,003

40 Kungl. Majlis ''proposition Nr 118.

Dyro rtsgrupper

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Ämneslärarinna, vik. och e. o.

vid kommunal flickskola,

med lägre kompetens vid enskild skola.

Vik. ämneslärarinna vid kommu-nal flickskola 19:15......

4,819

5,012

5,205

5,397

5,590

5,783

5,976

6,168

6,361

Ämneslärarinna vid enskild skola,
med 1 ålderstillägg.......

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

3,584

Löneskillnad

1,235

1,428

1,621

1,813

2,006

2,199

2,392

2,584

2,777

E. o. ämneslärarinna vid kommu-nal flickskola 19 :16......

5,090

5,290

5,490

5,690

5,890

6,090

6,290

6,490

6,690

Ämneslärarinna vid enskild skola,
med 2 ålderstillägg.......

3,975

3,975

3,975

3,975

3,975

3,975

3,975

3,975

3,975

Löneskillnad

1,115

1,315

1,515

1,715

1,915

2,115

2,315

2,515

2,715

E. o. ämneslärarinna vid kommu-nal flickskola 19 :17......

5,469

5,679

5,890

6,101

6,311

6,522

6,733

6,943

7,154

Ämneslärarinna vid enskild skola,
med 3 ålderstillägg.......

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

4,245

Löneskillnad

1,224

1,434

1,645

1,856

2,066

2,277

2,488

2,698

2,909

Stockholm 1941. Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

410713