Kungl. Majus proposition nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till bidrag till driften av förlossningsanstalter och
väntehem m. m.; given Stockholms slott den 14 februari
1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller''.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 132, anmälde
jag, att gällande bestämmelser örn statsbidrag till driften av förlossningsanstalter
syntes vara i behov av viss jämkning i de fall, där vården helt
ombesörjdes av en eller flera distrikts- eller reservbarnmorskor. Jag meddelade
även, att förslag i ämnet den 24 oktober 1940 framlagts av medicinalstyrelsen
och varit föremål för remissbehandling ävensom att ytterligare en
framställning av beskaffenhet att böra beaktas i detta sammanhang vore att
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 115.

Stig 41

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

förvänta. I anslutning härtill föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan
å särskild proposition i ämnet, till bidrag till driften av förlossningsanstalter
och väntehem m. m. beräkna ett förslagsanslag av 1,300,000 kronor.

Sedan ifrågavarande ärende numera färdigberetts, ber jag få upptaga detsamma
till behandling.

Gällande bestämmelser.

Gällande bestämmelser om driftbidrag till förlossningsanstalter
och väntehem m. m. återfinnas i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743)
med däri genom kungörelsen nr 262/1939 vidtagen ändring. Dessa kungörelser
innehålla bland annat följande.

Statsbidrag utgår till landsting, kommun, kommunalförbund, förening eller
stiftelse för driften av barnbördshus, barnbördsavdelning, förlossningshem
och förlossningsrum hos barnmorska ävensom för driften av väntehem för
barnaföderskor i rikets ödemarksområden samt för hemhjälp åt kvinna, som
vistas å dylikt väntehem.

Bidrag till driften av förlossningsanstalt utgår med 3 kronor för dag och
barnaföderska, som vårdas å allmän sal å barnbördshus eller barnbördsavdelning
eller å förlossningshem om minst sex vårdplatser, samt med 2 kronor
för dag och barnaföderska, som vårdas å förlossningshem örn högst fem vårdplatser
eller å förlossningsrum hos barnmorska, dock i samtliga nu nämnda
fall för högst tio dagar.

Såsom villkor för driftbidrag stadgas bland annat, att vårdavgift å allmän
sal eller därmed likställt rum icke må överstiga för den tid, under vilken
statsbidrag utgår, en krona för dag och barnaföderska jämte barn samt för
tiden därefter den för andra patienter, tillhörande sjukvårdsområdet, för
vård å allmän sal å lasarett respektive sjukstuga fastställda avgiften, ävensom
att särskild förlossningsavgift icke må i något fall avkrävas barnaföderska.
Beviljat statsbidrag utbetalas halvårsvis i efterskott.

Jämlikt lagen den 4 juni 1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. skall riket för tillgodoseende av barnaföderskors
behov av förlossningshjälp vara indelat i barnmorskedistrikt. Distriktsbarnmorska
är bland annat skyldig att utan särskild ersättning efter anvisning
av barnmorskestyrelsen tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives
av landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Distriktsbarnmorska
skall åtnjuta dels kontant lön av minst 1,500 kronor för år jämte tre ålderstillägg,
vartdera å 100 kronor efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring,
dels ock kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme och lyse eller
ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Utöver sålunda
stadgad lön äger distriktsbarnmorska, som under loppet av ett
kalenderår biträtt vid mer än 25 förlossningar i hemmet eller å förlossningsanstalt,
vilken drives av landsting eller stad, som ej deltager i landsting,
åtnjuta lönetillägg med 10 kronor för varje sådan förlossning utöver tjugufem,
dock högst med 300 kronor för kalenderår. Till distriktsbarnmorskas

3

Kungl. Majit* proposition nr 115.

årliga avlöning bidrager staten enligt kungörelse den 21 juli 1937 (nr 744)
med 1,500 kronor jämte belopp, motsvarande dels till henne utgående ålderstillägg,
dels ock det särskilda lönetillägg å högst 300 kronor, vartill barnmorskan
må vara berättigad. Övriga distriktsbarnmorska tillkommande löneförmåner
bestridas av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i
landsting.

Ärendets bakgrund.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 6 februari 1939 framställde landstingets
förvaltningsutskott i Västerbottens län förfrågan, huruvida statsbidrag
linge utgå till avlöning av distriktsbarnmorska, som biträdde vid sjukstugas
förlossningsavdelning, oaktat statsbidrag till driften av sådan avdelning av
landstinget uppbures. Därvid anförde förvaltningsutskottet huvudsakligen
följande.

Den anordningen hade hittills varit gällande inom de orter, där landstinget
haft förlossningsavdelningar anordnade vid sjukstugor, att tvenne
distriktsbarnmorskor biträtt vid förlossningsavdelningen varannan månad
och varannan månad i den öppna vården inom tvenne angränsande distrikt.
Därtill hade beordrats den distriktsbarnmorska, som haft sin station å
platsen för sjukstugan, samt distriktsbarnmorskan i närgränsande distrikt.
Genom denna uppdelning hade arbetet fördelats på ett bättre sätt än örn
en distriktsbarnmorska ensam fått svara för alla förlossningar vid avdelningen.

Därest landstinget, för att komma i åtnjutande av driftbidrag till dessa
avdelningar enligt kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743), måste anställa särskild
barnmorska vid desamma, kunde det enligt förvaltningsutskottets mening
befaras, att hennes arbete i längden bleve så betungande, att vid vissa
anstalter tvenne barnmorskor måste anställas. Den i öppna vården arbetande
distriktsbarnmorskan komme, även örn flera distrikt kunde indragas,
att få mycket lindrigt arbete, då det hittills visat sig, att flertalet av barnaföderskorna
sökte sig in till förlossningsavdelningen. En dylik tillämpning
av kungörelsen skulle tillika innebära, att landstinget i verkligheten endast
komme att tillföras ett ringa bidrag till kostnaderna för driften av dessa
avdelningar, varemot genom de barnmorskedistrikt, som bleve indragna,
statens bidrag komme att väsentligt minskas.

Av motiven till berörda kungörelse syntes förvaltningsutskottet ock
framgå, att något hinder ej mötte för barnmorskestyrelse att beordra en
distriktsbarnmorska att tidvis tjänstgöra å en förlossningsavdelning vid
sjukstuga, ehuru hon för denna tjänstgöring uppbure lön, som till större
delen bestredes av statsmedel.

I svarsskrivelse den 27 april 1939 framhöll medicinalstyrelsen bland annat
följande.

Därest distriktsbarnmorska ålades att tjänstgöra å en sjukstugas barnbördsavdelning,
skulle statsbidrag komma att utgå både till hennes avlöning
såsom distriktsbarnmorska och till driften av den barnbördsavdelning, vid
vilken hon tjänstgjorde. Detta innebure, att dubbelt statsbidrag skulle komma
att utgå till avlönande av dylik barnmorska, vilket rent principiellt icke
borde komma i fråga. Den distrikts- eller reservbarnmorska åliggande skyldigheten
att tjänstgöra å förlossningsanstalt avsåge enligt styrelsens mening

4

Kungl. Majus proposition nr ll.~>.

närmast etet förhållandet, att vid dylik anstalt funnes en fast anställd barnmorska,
som i vissa fall behövde biträde av annan barnmorska.

Styrelsen insåge dock, att sådana speciella förhållanden kunde vara rådande
i vissa delar av riket, att det kunde vara önskvärt, att av förvaltningsutskottet
företagen anordning att låta distriktsbarnmorskor alternerande
uppehålla barnmorskebefattning å dylik anstalt kunde komma till ståndEnligt
styrelsens mening borde dock i sådant fall viss minskning av statsbidraget
till driften av anstalten åvägabringas. Styrelsen föresloge därför
förvaltningsutskottet, att efter därom närmare verkställd utredning till styrelsen
inkomma med förslag i nämnda hänseende.

I skrivelse till Kungl. Majit den 24 maj 1939 framhöll Västerbottens läns
förvaltningsutskott — som ansåg sig sakna anledning att taga initiativ till
en sänkning av statsbidraget till driften av ifrågavarande anstalter — att
gillande statsbidragsbestämmelser med medicinalstyrelsens tolkning innebure,
att landstingen komme i sämre läge med statsbidrag till förlossningsanstalter
än utan sådant bidrag. Enligt förvaltningsutskottets mening måste
styrelsens tolkning anses orimlig till sina verkningar med avseende på förlossningsanstalter
av mindre typ. Förvaltningsutskottet hemställde därför,
att Kungl. Majit, örn styrelsens tolkning av bestämmelserna vore riktig,
matte vidtaga åtgärder för bestämmelsernas ändring därhän, att distriktsbarnmorska
skulle vara skyldig svara för förlossningsvården vid anstalt med
ett högsta vårdplatsantal av sju utan att detta skulle föranleda någon minskning
av landstingets rätt till driftbidrag.

Med anledning av denna framställning förklarade Kungl. Maj:t genom
beslut den 21 mars 1940 hinder icke möta för landstinget att tills vidare,
till dess Kungl. Majit annorlunda förordnade, komma i åtnjutande av statsbidrag
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr
743) angående statsbidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem
m. m. beträffande sådana vid sjukstugor inrättade förlossningsavdelningar,
som inrymde högst fem vårdplatsei’, oaktat att där icke funnes anställd
annan barnmorska än distriktsbarnmorska, till vilkens avlöning statsbidrag
utginge jämlikt den nyssnämnda dag utfärdade kungörelsen (nr 744) angående
statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och r e s e r v b a r n m o r s k o r
lii. m.

Samtidigt uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen att med beaktande
av sambandet mellan den öppna och slutna förlossningsvården till omprövning
upptaga spörsmålet, efter vilka grunder statsbidrag borde utgå till
driften av förlossningsavdelningar vid sjukstugor samt förlossningshem, där
vården ombesörjdes av en eller flera distriktsbarnmorskor, till vilkas avlöning
statsbidrag utginge enligt kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 744), samt
för Kungl. Majit framlägga det förslag, vartill omprövningen kunde föranleda.

Härefter har medicinalstyrelsen i skrivelse den 6 april 1940 meddelat,
bland annat, att såsom led i den av styrelsen godkända planen för förlossningsvårdens
tillgodoseende inom Norrbottens län inginge tillhopa fem till
sjukstugor förlagda förlossningsavdelningar, som vardera inrymde högst fem
vårdplatser, och att vid samtliga dessa avsikt torde föreligga att såsom

o

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

barnmorska anställa vederbörande distriktsbarnmorska. För två av dem
bade ansökan örn statsbidrag redan ingivits. I nämnda plan inginge jämväl
ett förlossningshem om fyra vårdplatser i Övertorneå, beträffande vilket
under hand uppgivits, att såsom barnmorska därstädes troligen komme att
anställas vederbörande distriktsbarnmorska.

Motsvarande vore fallet med vissa planerade förlossningsavdelningar inom
andra län, främst Kopparbergs län. Den möjligheten kunde heller icke uteslutas,
att samma fråga när som helst i samband med begärd ändring av
redan godkänd plan skulle kunna komma att uppstå inom annat landstingsområde.

Med hänsyn till vad sålunda anförts fann medicinalstyrelsen önskvärt,
att de för Västerbottens län gällande föreskrifterna finge tills vidare tilllämpas
inom samtliga landstingsområden, till dess en definitiv regleringhunnit
slutföras på grundval av det medicinalstyrelsen den 21 mars 1940 givna
uppdraget. Styrelsens skrivelse utmynnar i enlighet härmed i en hemställan
av sist angiven innebörd.

Denna skrivelse har hittills icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts
sida.

Medicinalstyrelsens förslag.

Med skrivelse den 24 oktober 1940 har medicinalstyrelsen framlagt förslag
till definitiv lösning av ifrågavarande spörsmål. Däri anför styrelsen,
som i det följande jämställer reservbarnmorska med distriktsbarnmorska,
till en början:

På senaste tiden hade vid flera förlossningsanstalter sådana svårigheter
uppstått för erhållande av nödig barnmorskehjälp, att risk förelåge, att vissa
sådana anstalter icke längre på tillfredsställande sätt skulle kunna drivas.
Denna omständighet vore av betydelse vid behandlingen av här ifrågavarande
spörsmål, ty därigenom måste distriktsbarnmorskor i högre utsträckning än
man förut tänkt sig komma till användning å förlossningsanstalterna.

Man syntes i dylikt avseende böra särskilja två olika fall, nämligen dels
fall, då distriktsbarnmorska antingen tillfälligtvis, exempelvis vid semester
eller kortare sjukledighet för den ordinarie barnmorskan, eller också regelbundet
viss dag eller vissa timmar per vecka tjänstgjorde vid förlossningsanstalt,
dels ock fall, då distriktsbarnmorska under längre tid vid dylik anstalt
utförde arbete, för vilket en särskild barnmorska borde vara fast anställd.
I det förra fallet syntes inga särskilda grunder erfordras för statsbidraget,
utan borde detsamma utgå med belopp, som för dag och barnaföderska
angivits i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743). I det senare
fallet däremot ansåge styrelsen frågan örn fastställande av dylika särskilda
grunder böra övervägas.

För att lättare kunna avgöra, örn och i vilken utsträckning sådana särskilda
grunder erfordrades, hade styrelsen ansett det vara lämpligt att
beträffande för det dåvarande drivna barnbördsavdelningar vid sjukstugorna
i Västerbottens län verkställa vissa ekonomiska beräkningar. Med ledning
av för ändamålet infordrade uppgifter hade styrelsen för envar av nämnda
förlossningsanstalter under tre olika alternativ beräknat de under första
halvåret 1940 uppkommande inkomster och utgifter för landstinget, som
stöde i samband med frågorna om statsbidrag till driften av avdel -

6

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

ningarna samt därstädes tjänstgörande barnmorskor. Det första alternativet
avsåge, att avdelningen dreves utan statsbidrag men med en distriktsbarnmorska
anställd, det andra, att driftbidrag utginge i enlighet med kungörelsen
den 21 juli 1937 (nr 743) och att en distriktsbarnmorska tjänstgjorde vid avdelningen,
samt det tredje slutligen, att driftbidrag utginge på sätt nyss
nämnts men att vid avdelningen funnes anställd särskild barnmorska. Resultatet
av beräkningarna framginge av följande sammanställning, däri med
nettoinkomst respektive nettoutgift avsåges landstingets inkomst av statsbidrag
och vårdavgifter, sedan i förekommande fall (alf. III) löneutgifter för
särskild anstaltsbarnmorska frånräknats.

Alternativ III.

Inkomster

kronor

Utgifter

kronor

j Nettoinkomst
i respektive
nettoutgift
i för halvt år
kronor

2,404

1,339

+ 1,065

1.024

1,339

— 315

1.994

1,339

+ 655

2,630

1.339

+ 1,291

Byske

Tärna

Åsele

Stensele

Alternatiy I.

Nettoinkomst
för halvt år
kronor

Alternativ II.

Nettoinkomst
för halvt år
kronor

vårdplatser),

n ''

)

» )

” )

1,348

576

1,116

1,398

2.404

1.024

1,994

2.630

Härefter fortsätter styrelsen:

Av sammanställningen framginge otvetydigt, att landstinget för de angivna
barnbördsavdelningarna skulle förorsakas högre nettoutgifter, örn särskild
barnmorska anställdes för att statsbidrag skulle få uppbäras enligt kungörelsen
den 21 juli 1937 (nr 743), än örn distriktsbarnmorska tjänstgjorde
därstädes och statsbidrag icke utginge till avdelningens drift. Utredningen
visade även, att ju lägre antalet vårdplatser och ju mindre antalet underhållsdagar
å avdelningen vore, desto större bleve landstingets nettoutgifter
eller desto mindre bleve dess nettoinkomster. Det syntes styrelsen troligt,
att örn motsvarande beräkningar gjordes i fråga örn barnbördsavdelningar
vid sjukstugor inom andra landstingsområden, man i stort sett skulle
komma till samma resultat.

Styrelsen vidhölle sitt tidigare gjorda uttalande, att, därest statsbidrag till
driften av barnbördsavdelning utginge jämlikt kungörelsen den 21 juli 1937
(nr 743) och distriktsbarnmorska vore anställd därstädes, skälig sänkning av
nämnda bidrag borde komma till stånd. En sådan sänkning borde, såsom
styrelsen tidigare framhållit, verkställas endast i fall, då distriktsbarnmorska
under längre tid utfört arbete vid anstalten, för vilket en särskild barnmorska
hade bort vara anställd. För att undvika svårigheter i den praktiska
tillämpningen av en sådan regel borde föreskrift meddelas därom, att, då
distrikts- eller reservbarnmorska under en tid av tillhopa minst tre månader
av ett och samma kalenderår å förlossningsavdelning vid sjukstuga eller å
förlossningshem utfört arbete, för vilket särskild barnmorska bort vara anställd,
statsbidraget till anstaltens drift skulle för den tid utöver tre månader
av kalenderåret, varunder tjänstgöringen varat, utgå med visst reducerat
belopp. Denna bestämmelse borde gälla vare sig en och samma
distrikts- eller reservbarnmorska hela tiden tjänstgjort därstädes eller örn
två eller flera sådana barnmorskor efter varandra utfört ifrågavarande arbete.
Anledningen till att styrelsen vid längre tjänstgöring än tre månader icke
förordat en nedsättning av statsbidraget för hela tjänstgöringstiden, vore
den, att, då statsbidraget utbetalades halvårsvis i efterskott, en dylik reduk -

i

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

tion gång efter annan måste komma att påverka ett för det första halvåret
redan utbetalat statsbidrag, vilket syntes styrelsen mindre lämpligt.

För bedömande av frågan, med huru stort belopp statsbidraget skäligen
borde minskas, har styrelsen verkställt en utredning angående den nettoinkomst
i nyss angivna mening, som kunde beräknas hava erhållits vid en
var av barnbördsavdelningarna å Byske, Tärna, Åsele och Stensele sjukstugor,
därest distriktsbarnmorskor tjänstgjort därstädes under ett helt
kalenderår och statsbidrag utgått med i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr
743) angivet belopp eller 3 kronor för vårddag under de tre första månaderna
samt antingen med 2 kronor eller ock med 1 krona för vårddag för
de återstående nio månaderna. I

Resultatet av de sålunda gjorda beräkningarna har styrelsen sammanställt
i följande tablå:

Sjukstugan i

Antalet
beräknade
stats-bidrags-beråt-agande
vård-dagar för
helt år

Antalet
beräknade
ej stats-bidrags-berät-tigande
vård-dagar för
helt år

Beräknad r

därest statsbidraget
för tid utöver

3 månader
minskas till 2 kro-nor per vårddag

ettoinkomst

därest statsbidraget
för tid utöver

3 månader
minskas till 1 krona
per vårddag

för helt
år kr.

för halvt
år kr.

för helt
år kr.

för halvt
år kr.

Byske............................

1,056

292

4,016

2,008

3,224

1,612

Tärna............................

448

128

1.712

856

1,376

688

Åsele............................

878

238

3,329

1.664

2,670

1,335

Stensele..........................

1,232

166

4,336

2,168

3,412

1,706

I anslutning härtill yttrar styrelsen fortsättningsvis:

En jämförelse mellan de enligt alternativ I i den tidigare intagna sammanställningen
och de i denna tablå för halvt år beräknade nettoinkomsterna
vid barnbördsavdelningarna å nyssnämnda fyra sjukstugor syntes utvisa, att
en nedsättning av statsbidraget under nio månader av ett kalenderår med
upp till 2 kronor skulle, därest distrikts- eller reservbarnmorska tjänstgjort,
komma att väl tillgodose det av Västerbottens läns förvaltningsutskott uttalade
önskemålet, att landstinget icke borde komma i sämre läge med statsbidrag
till dylik förlossningsanstalt än utan sådant bidrag. Styrelsen ansåge
sig dock böra förorda nedsättning med allenast 1 krona för vårddag,
avseende den tid utöver tre månader av kalenderåret, varunder distriktseller
reservbarnmorska utfört sådant arbete vid anstalten, för vilket en särskild
barnmorska hade bort vara anställd. I fall, då denna bestämmelse
komme att tillämpas, skulle sålunda under ett kalenderår bidraget för de
tre första månaderna utgå med belopp, som angivits i kungörelsen den 21
juli 1937 (nr 743), och för tid därefter vid barnbördsavdelning å sjukstuga
eller å förlossningshem örn minst sex vårdplatser med 2 kronor samt vid
förlossningshem örn högst fem vårdplatser med 1 krona, allt för dag och
barnaföderska. Styrelsen ansåge sig böra i detta sammanhang erinra örn
att enligt i nyssberörda kungörelse meddelad föreskrift statsbidrag ej finge
utgå för förlossningshem, som inrymmer högst fem vårdplatser, utan att
särskilda skäl därtill äro.

Med hänsyn till svårigheten att för närvarande erhålla nödig barnmorske -

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

hjälp å vissa förlossningsanstalter funne sig styrelsen vidare böra räkna
nied möjligheten, att distriktsbarnmorska komma att uppehålla barnmorsketjänst
vid barnbördsavdelning å sjukstuga eller å förlossningshem, oavsett
clet antal vårdplatser avdelningen eller hemmet inrymde. Man syntes numera
till och med behöva gå så långt, att man tänkte sig möjligheten av
att pa en dylik större anstalt två distrikts- eller reservbarnmorskor samtidigt
måste inkallas till tjänstgöring och att vardera av dessa finge utföra
arbete därstädes, för vilket särskild barnmorska hade bort vara anställd,
skulle så ske och skulle envar av dessa barnmorskors tjänstgöring överstiga
tre månader under ett och samma kalenderår, syntes för den tid utöver tre
månader under, året, varunder den ena distrikts- eller reservbarnmorskan
salunda tjänstgjort samtidigt med den andra, en ytterligare nedsättning av
statsbidraget till driften av barnbördsavdelning å sjukstuga eller förlossningshem
örn minsj; sex vårdplatser böra ske. Enligt styrelsens mening borde
denna utgöra 50 öre per underhållsdag, varför sålunda statsbidraget i dess
helhet skulle komma att per underhållsdag utgå med 1 krona 50 öre. Förlossmngshem
örn högst fem vårdplatser syntes i detta sammanhang icke
i i\0ya beaktas, enär det vore tillfyllest, att en barnmorska vore fast anställd
a dylikt hem.

Da, emellertid vid större förlossningsanstalter åtminstone teoretisk möjlighet
funnes, att det sammanlagda belopp, varmed statsbidraget enligt det
ira framlagda förslaget skulle för år räknat reduceras, överstege det jämlikt
1''.v?01] ■ ^ iuni 1^37 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor ni. m.

till distrcktsbarnmorskas avlöning, utgående högsta statsbidraget eller 2,100
kronoi örn året, syntes en föreskrift böra meddelas därom, att nedsättningen
av statsbidraget till driften av barnbördsavdelning vid sjukstuga eller förlossningshem
icke i något fall finge överstiga, då en distrikts- eller reservbarnmorska
utfört sådant arbete vid anstalten, för vilket en särskild barnmorska
bort vara anställd, 2,100 kronor samt, då två distrikts- eller reservbarnmorskor
samtidigt utfört dylikt arbete, för vilket två särskilda barnmoiskor
bort vara anställda, 4,200 kronor, allt för kalenderår räknat. I

I fråga örn distrikts- och reservbarnmorskas tjänstgöring å barnbördsavdelning
vid lasarett och barnbördshus anför styrelsen:

Den rådande barnmorskebristen hade gjort det nödvändigt att vid åtminstone
en . barnbördsavdelning å lasarett, nämligen i Tisby, för vilken avdelnings
drift statsbidrag ännu varken beviljats eller sökts, inkalla en ä två
distrikts- eller reservbarnmorskor för utförande av arbete, för vilket särskilda
barnmorskor bort vara anställda. Ehuru detta visserligen folie litania1''
styrelsens uppdrag, ansåge styrelsen sig dock i detta sammanhang böra
föreslå, att de för barnbördsavdelning vid sjukstuga samt förlossningshem
torordade. bestämmelserna måtte tillämpas jämväl i fråga om barnbördsavdelnmg
vid lasarett. Då sistberörda avdelningar ofta inrymde avsevärt flera
vårdplatser än dylika avdelningar å sjukstugor, komme den av styrelsen
föreslagna begränsningen till högst 2,100 kronor respektive 4,200 kronor av
nedsättningen av statsbidraget till avdelningens drift att bär få stor betydelse.

Med hänsyn till de stora barnbördsavdelningar, som ofta funnes å lasarett,
samt vikten av att, såvitt möjligt vore, särskilda barnmorskor alltid funnes
dar fast anställda, förordade styrelsen, att såsom särskilt villkor för statsbidragets
utgående för tid utöver tre månader av ett och samma kalenderår,
varunder distrikts- eller reservbarnmorska därstädes utfört sådant arbete’
för vilket särskild barnmorska bort vara anställd, borde föreskrivas, att styrelsen
därtill lämnat sitt medgivande.

9

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

Beträffande barnbördshus ansåge medicinalstyrelsen det icke böra ifrågakomma,
att distriktsbarnmorska någonsin för längre tid utförde arbete, för
vilket särskild barnmorska borde vara anställd. Av denna anledning syntes
dessa anstalter icke beliöva här beaktas.

Då styrelsen räknat med möjligheten, att den nu föreliggande bristen på
barnmorskor inom en icke alltför avlägsen framtid blir avhjälpt, har styrelsen
slutligen föreslagit, att, därest föreskrifter i ämnet komme att utfärdas i
huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag, dessa bestämmelsers
giltighet begränsades till viss tid, förslagsvis fem år. Av praktiska skäl
borde bestämmelserna träda i kraft den 1 januari visst år.

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,
att följande tillägg måtte göras till kungörelsen den 21 juli 1937
(nr 743) angående statsbidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem
m. m.:

»Därest vid barnbördsavdelning eller förlossningshem distrikts- eller reservbarnmorska
utfört sådant arbete, för vilket en särskild barnmorska bort
vara anställd, skall, för den tid utöver tre månader av ett kalenderår, varunder
denna tjänstgöring varat, det i § 3 angivna statsbidraget nedsättas
med en krona för dag och barnaföderska, dock högst med 2,100 kronor.

Därest vid barnbördsavdelning eller förlossningshem örn minst sex vårdplatser
två distrikts- eller reservbarnmorskor samtidigt utfört sådant arbete,
för vilket två särskilda barnmorskor bort vara anställda, skall, för den tid
utöver tre månader av ett kalenderår, varunder denna tjänstgöring varat,
det i § 3 angivna statsbidraget nedsättas med en krona 50 öre för dag och
barnaföderska, dock högst med 4,200 kronor.

Statsbidrag enligt ovanstående bestämmelser till driften av barnbördsavdelning
vid lasarett eller därmed jämställd sjukvårdsinrättning må utgå
endast för så vitt medicinalstyrelsen, efter därom av vederbörande gjord
framställning, medgivit, att arbetet, i vad det avser tid utöver tre månader
av ett kalenderår, får utföras av distrikts- eller reservbarnmorska.

Nu angivna bestämmelser skola gälla för en tid av fem år, räknat från
och med den 1 januari 1941. »

Avgivna yttranden m. in.

I utlåtande den 21 november 1940 har statskontoret, under hänvisning till
vad som förekommit i samband med tillkomsten av de på förevarande område
gällande bestämmelserna, funnit rimligt, att statsbidrag må utgå till
driften av förlossningsanstalt, oaktat vården därstädes ombesörjes av en
eller flera distriktsbarnmorskor, till vilkas avlöning statsbidrag utgår. I
likhet med medicinalstyrelsen håller emellertid statskontoret före, att det till
driften av förlossningsanstalt utgående statsbidraget i dessa fall bör reduceras.
Yad styrelsen i sådant avseende föreslagit har statskontoret för sin
del biträtt allenast med den jämkningen, att statskontoret ansett reduktionen
av driftbidraget böra inträda redan från och med första dagen för
distriktsbarnmorskas tjänstgöring å förlossningsanstalt.

Styrelsen för sveastea landstingsförbundet Ilar i ett den 28 november 1940
avgivet yttrande — under hänvisning till den sedan 1937 pågående snabba

10

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

utvecklingen av den slutna barnbördsvården nied därav följande ökad efterfrågan
på barnmorskor vid förlossningsanstalterna — inledningsvis betonat
vikten av att de ekonomiska mellanhavandena mellan staten och landstingen
klarläggas i förevarande hänseende.

Förbundsstyrelsen ifrågasätter till en början, huruvida en minskning av
statsbidraget till förlossningsanstalt överhuvudtaget är berättigad för den
händelse distriktsbarnmorska tjänstgör å denna. Förbundsstyrelsen utvecklar
sina motiv härför sålunda:

Såväl i det befolkningskommissionens betänkande, vilket legat till grund
för 1937 års reform på området, som i propositionen i ämnet hade framhållits
betydelsen av vidgat samarbete mellan öppen och sluten förlossningsvård.
I sådant syfte hade kommissionen bland annat föreslagit anordnande
av mindre förlossningshem, där två distriktsbarnmorskor skulle
vara stationerade med skyldighet att inom visst område på kallelse biträda
även vid förlossning i barnaföderskas hem. Där förutsättningar funnes,
borde en liknande form för sammanslagning av den slutna och öppna
vården tillämpas även vid vissa mindre barnbördsavdelningar vid sjukvårdsanstalt,
t. ex. där en anstaltsanställd barnmorska vore för litet för arbetets
tillgodoseende men tvenne barnmorskor för mycket. Dr organisatorisk synpunkt
hade kommissionen därvid ansett bäst, att den ena barnmorskan vore
helt anstaltsanställd, medan den andra hade till uppgift att biträda i anstaltsvården,
endast i den mån hennes arbete ute i distriktet icke lade
hinder i vägen härför.

I proposition nr 39 till 1937 års riksdag hade departementschefen anslutit
sig till kommissionens förslag men uttalat, att viss försiktighet vöre
påkallad i fråga örn anordnande av smärre förlossningshem med 3—5 platser
under tillsyn av två barnmorskor.

Riksdagen hade för sin del understrukit angelägenheten av att nuvarande
distrikts- och reservbarnmorskor toges i anspråk jämväl för den slutna barnbördsvården
i all den omfattning, som vårdförhållandena och omständigheterna
i övrigt medgåve.

Något uttalande, att statsbidraget till driften av de slutna barnbördsanstalterna
borde minskas, därest distrikts- och reservbarnmorskor tjänstgjorde
å dessa, gjordes varken av kommissionen, departementschefen eller
riksdagen, ehuru det måste lia stått klart för dem, att statsbidrag såväl till
driften av anstalten som till den där tjänstgörande distrikts- eller reservbarnmorskans
avlöning därigenom komme att utgå.

Under sådana förhållanden vore det naturligt, att landstingen bibragts
den uppfattningen, att någon reduktion av det statliga driftbidraget ej skulle
ske vare sig i fråga örn mindre förlossningsanstalter, där vården helt ombesörjdes
av distrikts- eller reservbarnmorskor, eller vid större anstalter, där
dylika barnmorskor användes för att biträda den anstaltsanställda barnmorskan.
Under denna förutsättning hade landstingen uppgjort sina planer
för den slutna barnbördsvården. Det vore ej osannolikt, att dessa planer i
något fall skulle ha fått en annan utformning, därest nu ifrågasatta restriktioner
beträffande det statliga driftbidraget varit kända.

Beaktas måste vidare, att genom utbyggnaden av den slutna barnbördsvården
behovet av distriktsbarnmorskor i väsentlig mån komme att reduceras,
vilket i sin tur medförde besparingar för staten. När barnbördsavdelningen
vid Byske sjukstuga öppnades, kunde exempelvis tvenne
distriktsbarnmorskebefattningar omedelbart indragas och ytterligare en
tjänst komme nu att slopas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

11

Vid bedömande av förevarande spörsmål måste enligt styrelsens meninghänsyn
även tagas till att det statsbidrag, som utginge till distrikts- och
reservbarnmorskornas avlöning, vore otillräckligt. Utgångspunkten för 1937
års reform på barnmorskeväsendets område hade varit, att staten skulle
helt bestrida distrikts- och reservbarnmorskornas kontanta löner, medan
landstingen skulle gälda deras naturaförmåner. Emellertid hade dessa barnmorskors
kontanta minimilöner blivit så låga, att landstingen sett sig nödsakade
att bevilja barnmorskorna lönetillskott. Landstingens kostnader för
barnmorskeväsendet hade sålunda blivit ej oväsentligt högre än som från
början förutsatts.

De omständigheter, som sålunda berörts, tala enligt förbundsstyrelsens
mening för att man bör gå synnerligen varsamt tillväga, när det gäller
att få till stånd vissa reglerande bestämmelser med avseende å distriktsbarnmorskornas
tjänstgöring i den slutna vården och därmed förenade ekonomiska
mellanhavanden mellan staten och landstingen. Det av medicinalstyrelsen
utarbetade förslaget i detta hänseende anser förbundsstyrelsen
knappast hava erhållit en ur landstingssynpunkt fullt godtagbar utformning
utan göra vissa modifikationer önskvärda. Särskilt gäller detta de små förlossningshemmen
och -avdelningarna. Styrelsen fortsätter härefter:)

En utgångspunkt härför torde gällande statsbidragsbestämmelser kunna
giva. Det statliga driftbidraget utginge vid förlossningshem med 3—5
platser med 2 kronor för barnaföderska och dag, samt vid barnbördsanstalter
med minst 6 platser och förlossningsavdelningar vid lasarett och sjukstugor
med 3 kronor. Vid de små förlossningshemmen, med 3—5 platser, hade
alltid räknats med att barnmorskevården helt skulle bestridas av distriktsoch
reservbarnmorskor. Det vore väl huvudsakligen med tanke härpå, som
det statliga driftbidraget bestämts till en krona lägre vid dessa hem än vid
övriga förlossningsanstalter. Någon ytterligare minskning av statsbidraget
till dessa hem borde under sådana förhållanden ej gärna ifrågakomma.

Då sålunda vid de små förlossningshemmen anlitandet av enbart distriktseller
reservbarnmorskor för barnmorskevården ansetts motivera en minskning
av statsbidraget till 2 kronor per dag, kunde ifrågasättas, att statsbidraget
borde reduceras till 2 kronor per dag även vid andra förlossningsanstalter,
där barnmorskevården helt uppehölles av distrikts- eller
reservbarnmorskor, som ej sysslade med öppen vård. Denna regel kunde
emellertid enligt styrelsens mening icke tillämpas utan undantag.

De små förlossningsavdelningarna med högst 5 platser vid sjukstugor
vore med hänsyn till barnmorskebehovet otvivelaktigt att jämställa med förlossningshemmen.
Behov av en heltidsanställd barnmorska funnes sålunda
ej där. Då vidare dylika små avdelningar, såvitt av medicinalstyrelsens
skrivelse framginge, funnes eller vore planerade företrädesvis i starkt skattetyngda
landstingsområden, ansåge styrelsen skäl tala för att ej heller beträffande
dessa avdelningar någon minskning av statsbidraget, oaktat detta
utginge med 3 kronor per dag, borde göras, då vården helt ombesörjdes av
distrikts- eller reservbarnmorskor. Styrelsen vore sålunda i detta hänseende
av samma uppfattning, som Kungl. Majit tidigare intagit beträffande
de små förlossningsavdelningarna i Västerbottens län.

Med hänsyn till föreliggande brist på barnmorskor, vore det, som medicinalstyrelsen
framhållit, nödvändigt att använda distriktsbarnmorskor i viss
utsträckning jämväl å förlossningsavdelningar vid lasarett. Därför borde
enligt medicinalstyrelsens förslag'' fordras medgivande av ämbetsverket.

12

Kungl. Majit» proposition nr 115.

Emellertid vore det av vikt, att dylika förordnanden kunde göras utan
onödigt uppskov, exempelvis vid hastigt påkommande sjukdomsfall oell
dylikt. Med hänsyn härtill ställde sig förbundsstyrelsen tveksam mot förslaget,
att medicinalstyrelsens medgivande i dessa fall först borde inhämtas.

Förbundsstyrelsen har härjämte utgått från att avdrag icke skall ske
vid mera tillfällig tjänstgöring av distrikts- eller reservbarnmorska å förlossningsanstalt,
även örn tjänstgöringen skulle vara längre tid än tre månader.
I likhet med medicinalstyrelsen har förbundsstyrelsen vidare förordat,
att där reducering komme att äga rum, densamma skulle maximeras
till 2,100 kronor för år. Mot den föreslagna tidsbegränsningen av de nya
bestämmelsernas giltighet har förbundsstyrelsen icke haft något att erinra.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla en från landstingets förvaltningsutskott
i Skaraborgs län den 9 januari 1941 inkommen framställningom
statsbidrag till förlossningshemmet i Tidaholm.

Detta förlossningshem, som är fristående och inrymmer sex vårdplatser,
började sin verksamhet den 1 maj 1940 men blev först den 15 oktober
samma år besiktigat och godkänt av medicinalstyrelsen. Genom beslut
den 6 december 1940 förklarade medicinalstyrelsen landstinget berättigat att
jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743) komma i åtnjutande
av statsbidrag till hemmets drift från och med den dag efter den
15 oktober 1940, då landstinget styrkt, att en barnmorska, som icke vore
distrikts- eller reservbarnmorska, fast anställts vid hemmet.

I anledning av detta medicinalstyrelsens beslut har förvaltningsutskottet
i sin framställning anfört bland annat följande.

Landstinget i Skaraborgs län hade vid upprättandet av sin plan för förlossningsvårdens
ordnande och icke minst vid sitt ställningstagande till anordnandet
av ifrågavarande förlossningshem — som vore beläget på endast
eirka 3 mils avstånd från en i Falköping planerad större lasarettsavdelning
för barnbördsfall — icke kunnat undgå beakta de fördelar ur skilda synpunkter,
som sammanhängde med ett mindre, fristående förlossninghem,
vid vilket vissa för förlossningsvården ändock erforderliga distrikts- och
reservbarnmorskor skulle kunna stationeras.

I det av landstinget fastställda förslaget till inkomst- och utgiftsstat för
förlossningshemmet i Tidaholm, avseende tiden 1 april—31 december 1940,
hade räknats med 1,375 vårddagar och en driftkostnad örn 8,484 kronor, motsvarande
en kostnad av 6 kronor 17 öre per dag och barnaföderska, av
vilken kostnad 4 kronor beräknats bliva täckta genom fastställd vårdavgift
och författningsenligt statsbidrag. I avlöningsstaten för förlossningshemmet
inginge därvid likväl icke avlöningen till någon av de två vid hemmet stationerade
distriktsbarnmorskorna.

Under rådande konjunkturförhållanden med därav följande omfattande
kostnadsstegringar och sannolikt ofrånkomlig minskning av inflytande skatteintäkter
vore det synnerligen vanskligt, därest de av landstingen tillsynes
med stöd av gällande författningar beräknade statsbidragen till skilda vårdgrenar
icke skulle inflyta. Aven örn den ekonomiska belastningen å staten
under nuvarande förhållanden kunde ingiva vissa farhågor, torde en tidigare
icke beräknad överflyttning på landstingen av vissa kostnader för av lands -

Kungl. Majus proposition nr Ilo. 13

tingen omhänderhavda statsbidragsberättigade vårdverksamhetsgrenar knappast
vara lycklig eller motiverad.

Förvaltningsutskottet ville såsom sin uppfattning uttala, att anordnandet
av Tidaholms förlossningshem — även örn statsbidrag utginge såväl till där
tjänstgörande distriktsbarnmorskors avlöning som till hemmets driftkostnader
i övrigt — jämväl för staten innebure en fördel, enär till stor del
tack vare detta förlossningshems tillkomst antalet i hemmets naturliga upptagningsområde
tidigare anställda distriktsbarnmorskor redan kunnat minskas
med två, varjämte i samband med viss avgång under de närmaste åren
ytterligare två dylika tjänster torde kunna indragas. Aven om det kunde
tänkas, att någon av berörda tjänster skulle kunnat indragas jämväl därest
förlossningshemmet icke kommit till stånd, vore det för utskottet uppenbart,
att indragningen av i vart fall minst två distriktsbarnmorsketjänster måste
anses direkt sammanhänga med förlossningshemmets tillkomst och i anledning
därav minskad belastning å de uteslutande i öppen vård inom förlossningshemmets
rayon tjänstgörande distriktsbarnmorskorna. Då till varje
dylik barnmorska utginge ett statsbidrag örn lägst 1,500 kronor och högst
2,100 kronor, förelåge sålunda därigenom för staten en årlig besparing om
lägst 3,000 och högst 4,200 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har förvaltningsutskottet anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte, med upphävande av medicinalstyrelsens
nämnda beslut, medgiva, att statsbidrag med 3 kronor för dag och patient
finge utgå till förlossningshemmet räknat från och med den 1 maj 1940,
oaktat barnmorska, som icke vore distrikts- eller reservbarnmorska, ej anställts
vid hemmet. Därest reducering av statsbidraget ansåges böra äga rum,
har förvaltningsutskottet hemställt, att bidraget ej må sättas lägre än till
2 kronor för dag och patient, dock att reduktionen icke må överstiga 2,100
kronor för helt år räknat.

I utlåtande den 23 januari 1941 har medicinalstyrelsen, under hänvisning
till Kungl. Maj:ts förenämnda beslut angående driftbidrag till vissa förlossningsavdelningar
vid sjukstugor i Västerbottens län samt till vad styrelsen
i sin den 24 oktober 1940 dagtecknade utredningsskrivelse anfört, avstyrkt
bifall till nu ifrågavarande framställning.

Slutligen vill jag meddela, att medicinalstyrelsen i skrivelse den 31 augusti
1940 framlagt beräkningar angående medelsbehovet för hithörande ändamål
under nästa budgetår. Styrelsen har därvid erinrat om att i flertalet av de
av styrelsen godkända planerna för förlossningsvårdens tillgodoseende upptagits
ett högre antal vårdplatser än som legat till grund för de ursprungliga
beräkningarna av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål samt att årskostnaderna
för driften av förlossningsanstalterna därför kunde förväntas småningom
överstiga det belopp, varmed man ursprungligen räknat, eller 1,525,000
kronor. Då emellertid styrelse^ icke funne möjligt att närmare beräkna hur
stort belopp, som kunde bliva erforderligt för ändamålet under det kommande
budgetåret, syntes det styrelsen lämpligt, att anslaget åter upptoges med
samma belopp som under ettvart av budgetåren 1938/39 och 1939/40 eller
1,525,000 kronor.

14

Kungl. Majlis proposition nr Ilo.

Departementschefen.

Ett av huvudsyftena med 1937 års reform i fråga örn förlossningsvården
var, såsom landstingsförbundets styrelse framhållit, att åvägabringa en vidgad
samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården. Därvid förutsattes,
att distrikts- och reservbarnmorskorna skulle i viss omfattning tagas i
anspråk för tjänstgöring å förlossningsanstalter, vilket ock kommit till uttryck
i 4 och 10 §§ lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. I dessa lagrum
föreskrives nämligen skyldighet för distrikts- och reservbarnmorska att
utan särskild ersättning efter anvisning av barnmorskestyrelsen tjänstgöra å
förlossningsanstalt, som drives av landsting eller stad utanför landsting.

Närmare bestämmelser rörande omfattningen och innebörden av denna
skyldighet hava icke meddelats. I den grundläggande propositionen i ämnet
(nr 39/1937) hava emellertid vissa riktlinjer för samarbetet angivits. Såsom en
lämplig form för samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården
i mera glest befolkade trakter förordades sålunda inrättande av s. k. förlossningsrum
hos barnmorskor örn högst två vårdplatser, där distriktsbarnmorska
regelmässigt skulle ansvara för vården jämsides med att hon biträdde vid förlossningar
ute i distriktet.

För andra delar av landet rekommenderades anordnande av mindre, fristående
förlossningshem örn 3—5 vårdplatser, vid vilka två distriktsbarnmorskor
skulle stationeras med skyldighet att tjänstgöra jämväl i den öppna
vården. Genom användande av denna samarbetsform beräknades bland annat
det totala antalet tjänstebarnmorskor kunna nedbringas. I nämnda proposition
tillrådde jag emellertid viss försiktighet beträffande denna anstaltstyp,
främst med hänsyn till att den kunde leda till alltför stora rayoner med därav
följande olägenheter för barnaföderskorna.

Härjämte avsågos distrikts- och reservbarnmorskorna skola i mån av behov
biträda å större förlossningshem (örn minst sex vårdplatser) samt å barnbördsavdelningar
vid lasarett och sjukstugor. Därvid förutsattes som regel, att
särskild barnmorska skulle vara fast anställd vid hemmet eller avdelningen,
dock ej i fråga örn sjukstugeavdelningama, vilka ofta på grund av sin belägenhet
i glest befolkade trakter icke lämpligen kunde göras så stora, att anställande
av en särskild barnmorska vore motiverat. I dessa fall finge det alltså
bli beroende på omständigheterna, hur barnmorskehjälpen borde ordnas.

Beträffande de ekonomiska förhållandena innebar nyssnämnda proposition,
att statens bidrag till driften av samtliga förlossningsanstalter skulle utgå
med 2 kronor per dag och patient. Med hänsyn till detta relativt låga bidragsbelopp
ansåg jag mig icke böra ifrågasätta någon begränsning av statens
driftbidrag i de fall, då distrikts- eller reservbärnmorska anlitades vid förlossningsanstalt,
i synnerhet som propositionen jämväl föreslog en sänkning av
statens bidrag till avlöning åt distrikts- och reservbammorska i förhållande
till vad befolkningskommissionen förordat. I anledning av väckta motioner
(1:208 och 11:415), vari hänvisades till de relativt drygare kostnaderna för
driften av barnbördsavdelningar vid lasarett och sjukstugor, höjde emellertid

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

riksdagen driftbidraget vid dylika avdelningar samt fristående förlossningshem
örn minst sex vårdplatser till 3 kronor för vårddag. Härigenom synes
mig läget hava något förändrats. Det torde nämligen knappast kunna bestridas,
att de drygare driftkostnaderna vid sistnämnda anstalter bland annat
hava sin grund däri, att å desamma som regel kräves en heltidsanställd barnmorska
för att vården skall bliva tillfredsställande. Vid sådant förhållande
kan det givetvis med visst fog ifrågasättas, huruvida icke statens bidrag till
driften av dessa anstalter bör något begränsas i de fall, då distrikts- eller
reservbarnmorska, till vilkas avlöning statsbidrag utgår i annan ordning,
under ej alltför kort tid anlitas för arbetsuppgifter å förlossningsanstalt, för
vilkas tillgodoseende eljest krävts en särskild barnmorska. För egen del finnér
jag, i likhet med medicinalstyrelsen och statskontoret, en dylik begränsning
rimlig, varför jag i princip tillstyrker, att åtgärder i detta syfte vidtagas. Självfallet
böra härvid sådana åtgärder undvikas, som äro ägnade att förhindra
eller försvåra en vidgad samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården.

Från nu angivna utgångspunkter torde anledning saknas att till omprövning
upptaga frågan örn en begränsning av driftbidraget till sådana fristående
förlossningshem, vilka inrymma högst fem vårdplatser. Beträffande dessa
har, såsom av det anförda framgår, redan från början räknats med att barnmorskevården
skulle helt eller delvis ombesörjas av distrikts- eller reservbarnmorskor,
vilka jämväl skulle tjänstgöra i den öppna vården. För dessa
hem gäller dessutom, liksom för förlossningsrummen hos barnmorskor, det
lägre statsbidragsbeloppet av 2 kronor för vårddag, vilket med hänsyn till
de senare årens prisstegringar icke torde böra underskridas. Spörsmålet begränsar
sig därmed till att avse storleken av driftbidraget till förlossningshem
örn minst sex vårdplatser samt barnbördsavdelningar vid lasarett och
sjukstugor i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska uppehåller bammorskebefattning
därstädes.

Barnbördsavdelningar vid lasarett skola enligt gällande statsbidragsbestämmelser
inrymma ett så stort antal vårdplatser, att minst en barnmorska kan
beräknas där erhålla full sysselsättning i förlossningsvård. Även vid förlossningshemmen
örn minst sex vårdplatser torde som regel fast anställd heltidsbarnmorska
erfordras. På av medicinalstyrelsen anförda skäl torde man emellertid
under nuvarande ^förhållanden böra räkna med att distrikts- eller reservbarnmorskor,
till vilkas avlöning statsbidrag utgår, komma att i anstaltsbammorskas
ställe handhava vården vid vissa anstalter av denna typ. En sådan
anordning kan även framdeles visa sig erforderlig och ändamålsenlig. I dessa
fall synes det naturligt, att driftbidraget reduceras med ett belopp, som per
vårddag räknat motsvarar kostnaden för en heltidsanställd anstaltsbarnmorska,
dock att avdraget icke bör överstiga statens bidrag till avlöning åt en distriktseller
reservbarnmorska. I betraktande av det genomsnittliga antal vårddagar,
som kan beräknas belöpa å en heltidsanställd anstaltsbarnmorska -— omkring
2,000 per år och anstalt — förefaller det härvid vara en godtagbar lösning att

16

Kungl. Majus proposition nr 115.

i enlighet med medicinalstyrelsens förslag bestämma avdraget till 1 krona
per vårddag, dock högst 2,100 kronor för år.

Skulle två eller flera distrikts- eller reservbarnmorskor inkallas å samma
anstalt för att fullgöra två anstaltsbarnmorskors arbete, borde i konsekvens
härmed avdrag ske med 2 kronor per vårddag intill ett belopp av 4,200''kronor
för år. Vissa skäl tala emellertid för att i dessa fall, som torde komma att
höra till undantagen, tillämpa en något mildare reduceringsregel. Jag anser
mig därför böra biträda medicinalstyrelsens förslag härutinnan, enligt vilket
avdraget skulle begränsas till 1 krona 50 öre per vårddag, dock högst 4,200
kronor per år.

Vad jag nu förordat beträffande förlossningshem örn minst sex vårdplatser
och förlossningsavdelning vid lasarett torde böra äga tillämpning även å sådan
förlossningsavdelning vid sjukstuga, som inrymmer minst sex vårdplatser. Vad
åter angår sjukstugeavdelning, som inrymmer högst fem vårdplatser, torde sådan
avdelning i förevarande, hänseende kunna i stort sett jämställas med de
mindre förlossningshemmen. Behov av en särskild anstaltsbarnmorska föreligger
sålunda som regel icke å dessa avdelningar, och övriga utgifter för avdelningarnas
drift synas icke så väsentligt skilja sig från de mindre förlossningshemmens,
att de motivera ett högre driftbidrag. Enligt tillgängliga statistiska
uppgifter för år 1938 — det senaste år, för vilket officiella siffror föreligga
— uppgick sålunda medeldriftkostnaden vid sjukstugorna, frånsett utgifter
för nybyggnader och nyanskaffning, till 5 kronor 89 öre för vårddag,
medan motsvarande kostnad för tolv mindre fristående förlossningshem, vilka
ägdes av kommun eller röda korset, utgjorde 5 kronor 72 öre per vårddag. I de
fall, då distrikts- eller reservbarnmorskor helt ombesörja barnmorskevården
å ifrågavarande avdelningar, torde därför konsekvensen fordra, att driftbidraget
även till dessa avdelningar begränsas till 2 kronor för vårddag.

Såsom en gemensam förutsättning för att avdrag skall ske har jag utgått
från att distrikts- eller reservbarnmorskans tjänstgöring å anstalten icke skall
vara av tillfällig karaktär eller eljest hava kortare varaktighet. Av praktiska
skäl synes det mig härvid lämpligt att, på sätt medicinalstyrelsen förordat,
bestämma en viss minimitid, för vilken avdrag icke behöver verkställas.
Ehuru den av styrelsen i detta hänseende föreslagna gränsen, tre månader av
kalenderåret, för flertalet anstalter kan synas onödigt vid, har jag likväl ansett
mig böra godtaga densamma utom i de fall, då barnmorskevården regelmässigt
året runt ombesörjes av distrikts- eller reservbarnmorskor. I sistnämnda fall
synes mig någon bärande grund för avdragsfrihet under viss tid icke föreligga.

Med hänsyn till önskvärdheten av att särskild barnmorska såvitt möjligt
finnes anställd å barnbördsavdelning vid lasarett har medicinalstyrelsen
ansett, att såsom villkor för statsbidrags utgående utöver tre månader i de
fall, då distrikts- eller reservbarnmorska anlitas i anstaltsbarnmorskas ställe å
dylik avdelning, bör fordras medicinalstyrelsens medgivande till anordningen.
Häremot har landstingsförbundets styrelse ställt sig tveksam, framför allt
med tanke på förhållandena vid hastigt påkommande sjukdomsfall. Onekligen
kunna i dylika fall vissa olägenheter uppstå, därest medicinalstyrelsens till -

17

Kungl Majds proposition nr Ilo.

stånd till barnmorskebefattnings uppehållande genom distrikts- eller reservbarnmorska
skall i förväg inhämtas. Enligt min mening torde den av medicinalstyrelsen
åsyftade kontrollen lika väl kunna vinnas genom att vederbörande
ålägges anmälningsskyldighet i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska
under längre tid än tre månader uppehåller barnmorskebefattning å
ifrågavarande lasarettsavdelningar. Jag förordar därför, att medicinalstyrelsens
förslag på denna punkt modifieras på sätt jag här antytt.

De av mig sålunda förordade grunderna innebära såsom allmän regel att, då
distrikts- eller reservbarnmorska under längre tid än tre månader per år anlitas
för handhavande av barnmorskevården å förlossningsanstalt, statsbidraget
utgår med 2 kronor för vårddag, medan detsamma, där särskild barnmorska
är anställd och sådan är av behovet påkallad, statsbidraget utgör 3 kronor
per vårddag. Det kan givetvis tänkas, att man, i stället för reglering av nu
ifrågavarande driftbidrag, verkställde en motsvarande reducering av statens
bidrag till distrikts- eller reservbammorskas avlöning för den tid, som hon
fullgjorde anstaltsbarnmorskas tjänst. Ett dylikt förfaringssätt låter sig
emellertid med fördel endast användas i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska
är helt tjänstledig för fullgörande av anstaltsbarnmorskas åligganden.
Däremot skulle det medföra svårigheter, därest distrikts- eller reservbarnmorska
samtidigt hade att tjänstgöra i såväl öppen som sluten vård, vilket
oftast torde bli fallet vid sjukstugeavdelningarna. Jag har därför icke upptagit
detta förfaringssätt till närmare prövning.

De nya grunderna torde böra lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1941 och i enlighet med medicinalstyrelsens, av landstingsförbundets
styrelse utan erinran lämnade förslag, gälla för en tid av fem år. I de fall, då
statsbidrag sökts men ännu icke beviljats för tid före den 1 januari 1941,
synas de av Kungl. Majit den 21 mars 1940 meddelade bestämmelserna
böra för nämnda tid tillämpas å sjukstugeavdelningar och förlossningshem
om högst fem vårdplatser, medan för övriga förlossningsanstalter de nya
grunderna böra vinna tillämpning. Därigenom skulle likställighet vinnas
mellan sjukstugeavdelningarna i Norrbottens och Västerbottens län,, samtidigt
som en tillfredsställande lösning av frågan örn statsbidrag till förlossningshemmet
i Tidaholm skulle möjliggöras. Jag förutsätter i båda fallen,
att statsbidrag enligt dessa grunder kommer att utgå från och med dagen

för anstaltens öppnande. ^

Vad slutligen angår medelsbehovet för nästa budgetår, har medicinalstyrelsen
förordat en höjning av ifrågavarande anslag från nuvarande
1 300 000 till 1,525,000 kronor. Enligt min mening föreligga emellertid för närvarande
icke tillräckliga hållpunkter för en dylik höjning. Jag förordar därför,
att anslaget i anslutning till belastningen för sistförflutna budgetår uppföres
med oförändrat belopp.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit mätte
föreslå riksdagen att

Hillevig till riksdagens protokoll 194!. ti sami. Ar Ilo.

258 11 2

18

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

dels godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till driften
av förlossningsanstalter, sorn av mig förordats,
dels ock till Bidrag till driften av förlossningsanstalter och
väntehem m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av ................................................ kronor 1,300,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Stockholm 11441. K. L. Beckmans Boktryckeri.