Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till instruktioner
för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman;
given Stockholms slott den 20 december
1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Majit
härmed till riksdagens prövning framlägga härvid fogade förslag till
instruktion för riksdagens justitieombudsman och
instruktion för riksdagens militieombudsman.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 10-

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Förslag

till

instruktion

för riksdagens justitieombudsman.

1 §•

Riksdagens justitieombudsman åligge att utöva en allmän tillsyn över lagars,
författningars och instruktioners efterlevnad av domare, ämbets- och
tjänstemän samt, om de i sina ämbetens utövning av väld, mannamån eller
annan orsak begått någon olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra
sina ämbetsplikter, dem vid vederbörliga domstolar i laga ordning därför
tilltala eller låta tilltala; dock vare krigsdomstolarnas personal samt ämbetsoch
tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel,
så ock Konungens justitiekansler och riksdagens militieombudsman undantagna
från justitieombudsmannens tillsyn.

Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under justitieombudsmannens
tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under militieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som justitieombudsmannen
finner böra föranleda åtal, åge denne att för sådan åtgärd
anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänsteman.

2 §•

Justitieombudsmannen bör förnämligast anmärka och beivra sådana av
domare, ämbets- och tjänstemän begångna fel, som synas honom antingen
härröra från egennytta, vrångvisa, väld eller grov försumlighet eller bereda
en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter.

3 §•

Finner justitieombudsmannen någon domare, ämbets- eller tjänsteman,
vars ämbetsutövning står under hans tillsyn, hava felat endast av ovarsamhet,
utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven
förklaring eller vad eljest förekommit i saken.

4 §.

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava i mål, som
från annan domstol än krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning,
av egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därige -

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

3

noin någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära eller egendom,
eller regeringsrätten eller en eller flera av dess ledamöter funnes hava vid
prövning av besvärsmål låtit sådant förhållande komma sig till last, vare
justitieombudsmannen pliktig att vid riksrätt den eller de felande under
tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra; och före justitieombudsmannen
då alltid själv talan.

5 §•

Då riksdagens konstitutionsutskott enligt § 106 regeringsformen ställt någon
statsrådets ledamot under tilltal av justitieombudsmannen, åligge honom
likaledes att inför riksrätten själv föra talan.

6 §.

Har riksdagen, dess bankoutskott eller revisorer förordnat om åtal mot
fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret eller mot direktionsledamot
i riksbanken eller riksgäldsdirektören och chefen för riksgäldskontoret,
där dessa icke äro fullmäktige, eller hava, i sistberörda händelse, fullmäktige
i riksbanken beslutit ställa direktionsledamot i banken under tilltal eller
fullmäktige i riksgäldskontoret förordnat örn åtal mot riksgäldsdirektören
och chefen för riksgäldskontoret, åligge det justitieombudsmannen att sådan
talan utföra. Yppas anledning till åtal under tid, då riksdagen eller revisorerna
icke äro församlade, åge justitieombudsmannen utan särskilt förordnande
väcka åtalet.

7 §•

Beslutar riksdagen beivra sådan förbrytelse mot riksdagens, dess kamrars
eller utskotts eller någon enskild riksdagsmans frihet, varom förmäles i § 110
första stycket tredje punkten regeringsformen, åligge det justitieombudsmannen
att utföra åtalet.

Där kammares talman hos justitieombudsmannen för beivran anmäler
störande uppträdande av åhörare till dess överläggningar, ankomme å justitieombudsmannen
att saken varder i laga ordning handhavd.

8 §•

Justitieombudsmannen äge i andra fall än de i 4 och 5 §§ nämnda att
antingen själv eller genom ombud utföra förekommande åtal. I mål, som
blivit vid underrätt anhängiggjort, bör fullföljd i högsta domstolen äga rum
allenast när synnerliga skäl därtill äro. Innan rättegång anställes, bör justitieombudsmannen
lämna den eller dem, vilka äro i fråga att tilltalas, tillfälle
att, inom kort av honom föreskriven tid, inkomma med de upplysningar,
till vilka de kunna anse sig befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet
må han fordra den lagliga handräckning, som de efter § 99 regeringsformen
äro skyldiga att honom lämna, samt av alla fiskaler äska biträde att anställa

4

Kungl. Maj:ts proposition nr M).

och utföra åtal efter de föreskrifter, vilka han bör dem meddela; ägande
han, vad vites föreläggande beträffar, därtill lika rätt med justitiekanslern.

9 §■

Skulle, emot förmodan, justitieombudsmannen någon domare, ämbets- eller
tjänsteman utan skäl tilltala eller låta tilltala eller genom obehöriga tillmålen
och olagliga påståenden förolämpa, vare han, lika med åklagare i allmänhet,
förfallen till ansvar härför efter lag och författningar. För åtal och påståenden,
som justitieombudsmannens ombud utföra och framställa i enlighet
med och således icke utöver hans föreskrifter,vare han ansvarig.

10 §.

Justitieombudsmannen må, när han för sitt ämbetes utövning det nödigt
anser, övervara domstolars och ämbetsverks överläggningar och beslut, dock
utan rättighet att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstolars,
ämbetsverks samt ämbets- och tjänstemäns protokoll och handlingar.

11 §•

Klagomål, som hos justitieombudsmannen anföras, böra vara skriftligen
avfattade samt såvitt möjligt med handlingar och bevis styrkta.

Står domare, ämbets- eller tjänsteman, över vars åtgärd klagan föres hos
justitieombudsmannen, för sin ämbetsutövning ej under hans utan under
militieombudsmannens tillsyn, må justitieombudsmannen giva den klagande
anvisning att, där honom så gott synes, hänvända sig till militieombudsmannen.

Då klagande sådant begär, läte justitieombudsmannen meddela honom
bevis att han emottagit klagoskriften.

12 §.

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av enskild
person anmäld klagan, utgöre detta icke hinder för justitieombudsmannen
att, om saken tillhör området för hans ämbetsutövning, giva klaganden det -lagliga biträde, som justitieombudsmannen må finna utav omständigheterna
påkallat.

13 §.

Justitieombudsmannen skall årligen företaga inspektionsresor för att göra
sig noga underrättad örn lagskipningens tillstånd och om de förhållanden i
övrigt, som tillhöra området för hans ämbetsutövning.

Justitieombudsmannen må även förordna tjänsteman vid sin expedition att
företaga tjänsteresa för verkställande i visst fall av undersökning eller utredning,
som befinnes önskvärd för justitieombudsmannens ämbetsverksamhet.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

14 §.

Det åligge justitieombudsmannen att till varje lagtima riksdag avlämna en
allmän redogörelse för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda lagskipningens
tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar samt
avgiva förslag till deras förbättring. Han vare ock skyldig att för varje
lagtima riksdag uppgiva, såväl vilka av föregående riksdagar fattade beslut
och gjorda framställningar efter sistförflutna lagtima riksdags början blivit
av Konungen gillade och föranlett bestämmelsers utfärdande eller annan
åtgärd, som även vilka beslut och framställningar icke blivit för Konungen
föredragna eller av Konungen prövade. Justitieombudsmannens ovannämnda
redogörelse och berättelse böra genast vid riksdagens början ingivas för
att kunna i tid hänvisas till granskning av lagutskott, dit jämväl i samma
ändamål till justitieombudsmansexpeditionen hörande ämbetsdiarier, protokoll
och registratur inlämnas.

15 §.

Finner justitieombudsmannen att inom området för hans ämbetsutövning
föreligga brister i lagar och författningar eller att eljest någon anstalt är
nödig till främjande av allmänt gagn, må han därom göra framställning omedelbarligen
till Konungen; redogöre ock i sin berättelse till riksdagen för alla
dylika framställningar.

16 §.

De lagförklaringar, som högsta domstolen på inkomna förfrågningar av
domare och ämbetsmän givit, skola av föredraganden i högsta domstolen
opåmint tillställas justitieombudsmannen, vilken det åligger att anmäla dem
hos riksdagen och därvid tillkännagiva, örn han finner någon sådan förklaring
vara olämplig eller under namn av förklaring ny lag stiftad.

17 §.

Justitieombudsmannen bör inhämta noggrann kännedom örn anledningarna
till kvarhållande och häktande av personer, vilka skola åtalas vid annan
domstol än krigsdomstol, och örn tiden för deras hållande i förvar. Även i
fråga örn andra dylika frihetsberövanden har justitieombudsmannen att med
avseende å området för sin ämbetsverksamhet öva vaksam tillsyn. Det åligge
honom ock att besöka fångvårds- och liknande anstalter för att göra sig
underrättad örn de där intagnas skötsel och underhåll. De fånglistor, som
enligt särskilda författningar inkomma till justitieombudsmannen, skola av
honom granskas.

18 §.

Justitieombudsmannen, som förer ordet bland de till tryckfrihetens vård
av riksdagen valda kommitterade, bör med synnerlig uppmärksamhet och
nit iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är stadgat.

6

Kungl. Metias proposition nr 10.

19 §.

över alla inål, som anmälas hos justitieombudsmannen, och alla åtgärder,
som han vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar och likaledes
registratur av utgående expeditioner. Särskilt protokoll skall förås
över vad som förekommit vid sådana inspektions- och tjänsteresor, som avses
i 13 §.

20 §.

Justitieombudsmannens vistelseort i och för ämbetet är huvudstaden.

21 §.

Justitieombudsmansexpeditionen skall varje söckendag hållas öppen för
allmänheten under den tid justitieombudsmannen bestämmer.

När justitieombudsmannen för ämbetsresa lämnar huvudstaden, skall han
bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att under tiden öppna
till ämbetet ankommande brev och besörja sådana uppskov ej tålande anteckningar
och meddelanden, som ej innefatta beslut eller annan justitieombudsmannen
tillhörande ämbetsåtgärd.

22 §.

Under den tid justitieombudsmannen åtnjuter semester, liksom ock då
justitieombudsmannen eljest är av laga förfall hindrad att utöva sitt ämbete,
skall detta förestås av hans ställföreträdare.

För att bliva i tillfälle bereda ärende av särskilt vidlyftig eller invecklad
beskaffenhet, vilket kräver justitieombudsmannens odelade arbetskraft under
viss sammanhängande tid, må justitieombudsmannen uppdraga åt sin ställföreträdare
att förrätta övriga å ämbetet ankommande göromål, dock högst
under sammanlagt en månad årligen; och åligge det justitieombudsmannen att
i sin berättelse till riksdagen fullständigt uppgiva, för vilka ärenden och
under vilka tidsperioder han begagnat sig av sådan tjänstledighet.

23 §.

Å justitieombudsmansexpeditionen äro anställda de ordinarie befattningshavare
som angivas i gällande personalförteckning och därutöver, i mån av
behov, icke ordinarie personal.

24 §.

Justitieombudsmannen antager tjänstemännen vid sin expedition.

Av tjänstemännen tillsättes byråchefen genom förordnande tills vidare och
den övriga ordinarie personalen genom konstitutorial.

25 §.

Tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen vare skyldiga att efterkomma
justitieombudsmannens föreskrifter i tjänsten, och åge han att
mellan dem fördela göromålen.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

26 §.

Byråchefen och övriga befattningshavare å justitieombudsmansexpeditionen
äga åtnjuta dem tillkommande semester å tid som justitieombudsmannen
bestämmer. Erfordras vikarie för befattningshavare eller är befattning
ledig, må justitieombudsmannen förordna lämplig person att uppehålla befattningen,
dock att ledigbliven ordinarie befattning skall tillsättas inom
två år.

27 §.

1. Åtal mot byråchefen för fel eller försummelse i tjänsten anställes inför
Svea hovrätt.

2. Gör annan ordinarie befattningshavare å justitieombudsmansexpeditionen
sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller visar han vanvördnad
mot förman eller olydnad, åge justitieombudsmannen efter omständigheterna
antingen tilldela honom varning eller döma honom till mistning av lön
för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader från
tjänst och lön.

Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han gjort sig skyldig
till fel av svårare beskaffenhet, varde antingen ställd under åtal inför vederbörande
underrätt eller av justitieombudsmannen skild från tjänsten.

3. Vidtages åtgärd för anställande av åtal, åge justitieombudsmannen avstänga
den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen
dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har justitieombudsmannen
fattat beslut om befattningshavares suspension eller skiljande från tjänsten,
åge justitieombudsmannen likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga
den felande från utövning av tjänsten.

4. Därest annan befattningshavare än ovan nämnts ådagalägger försumlighet,
oskicklighet eller klandervärt uppförande eller*eljest visar sig olämplig,
åge justitieombudsmannen att tilldela honom varning eller skilja honom från
befattningen. Vid svårare förseelse sker åtal inför vederbörande underrätt.

28 §.

över justitieombudsmannens beslut rörande befattningshavares varning,
avstängande från tjänstgöring, dömande till mistning av lön, suspension eller
skiljande från befattningen må besvär anföras hos riksdagens bankoutskott.

Besvären skola, vid äventyr av talans förlust, ingivas till justitieombudsmannen
å trettionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av beslutet;
och har justitieombudsmannen att så snart ske kan överlämna besvären jämte
eget utlåtande till bankoutskottet.

Justitieombudsmannens beslut om befattningshavares avstängande från
tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Förslag

till

instruktion

för riksdagens militieombudsman.

1 §•

Riksdagens militieombudsman åligge att utöva en allmän tillsyn över lagars,
författningars och instruktioners efterlevnad vid krigsdomstolarna samt
av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna
medel ävensom att, om ämbets- eller tjänsteman i sitt ämbetes utövning
vid krigsdomstol eller i annan ämbetsutövning, för vilken åtnjutes avlöning
från nämnda medel, av väld, mannamån eller annan orsak begått
någon olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter,
honom därför i laga ordning tilltala eller låta tilltala vid vederbörlig domstol;
dock vare Konungens justitiekansler undantagen från militieombudsmannens
tillsyn.

Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under militieombudsmannens
tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under justitieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som militieombudsmannen
finner böra föranleda åtal, åge denne att för sådan åtgärd anställa
och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänsteman.

2 §.

Vid fullgörande av vad enligt 1 § åligger militieombudsmannen skall han
särskilt övervaka efterlevnaden av

strafflagstiftningen för krigsmakten, lagstiftningen om krigsdomstolar och
om rättegången därstädes samt andra författningar, i den mån de skola tilllämpas
av sådan domstol;

värnpliktslagen samt på grund därav utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och entledigande av den vid krigsmakten fast
anställda personal samt om deltagande i de för krigsmakten anordnade utbildningskurser; bestämmelser

örn krigsmäns behandling och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av de till försvarsväsendet anslagna medel
samt av försvarsväsendet tillhörande fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings- och entreprenadväsende, i vad de
äga tillämpning inom försvarsväsendet, om anskaffande, underhåll och vård
av materiel, anskaffande och användande av andra förnödenheter samt utförande
av arbete för försvarsväsendets behov;

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

bestämmelser örn förråd, utrustning och annat, som avser krigsberedskap;
samt

bestämmelser örn expedierande av beslut och örn förvarande och tillhandahållande
såväl av koncept till utgående expeditioner som av andra handlingar.

3 §•

Militieombudsmannen bör förnämligast anmärka och beivra sådana av
domare, ämbets- eller tjänstemän begångna fel, som synas honom antingen
härröra från egennytta, vrångvisa, väld eller grov försumlighet eller bereda
en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter eller kunna föranleda, att
anstalter inom försvarsväsendet icke uppfylla sitt ändamål.

4 §•

Finner militieombudsmannen någon domare, ämbets- eller tjänsteman, vars
ämbetsutövning står under hans tillsyn, hava felat endast av ovarsamhet,
utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring
eller vad eljest förekommit i saken.

5 §■

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava i mål, som
från krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning, av egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom någon, emot tydlig
lag samt sakens utredda och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat
mista liv, personlig frihet, ära eller egendom, vare militieombudsmannen
pliktig att vid riksrätt den eller de felande under tilltal ställa samt till ansvar
efter lag befordra; och före militieombudsmannen då alltid själv talan.

6 §•

Militieombudsmannen åge i andra fall än det i nästföregående § nämnda
att antingen själv eller genom ombud utföra förekommande åtal. I mål, som
blivit vid underrätt anhängiggjort, bör fullföljd i högsta domstolen äga rum
allenast när synnerliga skäl därtill äro. Innan rättegång anställes, bör militieombudsmannen
lämna den eller dem, vilka äro i fråga att tilltalas, tillfälle
att, inom kort av honom föreskriven tid, inkomma med de upplysningar, till
vilka de kunna anse sig befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet må han
fordra den lagliga handräckning, som de efter § 99 regeringsformen äro skyldiga
att honom lämna, samt av alla fiskaler äska biträde att anställa och
utföra åtal efter de föreskrifter, vilka han bör dem meddela; ägande han, vad
vites föreläggande beträffar, därtill lika rätt med justitiekanslern.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

7 §•

Skulle, emot förmodan, militieombudsmannen någon domare, ämbets- eller
tjänsteman utan skäl tilltala eller låta tilltala eller genom obehöriga tillmålen
och olagliga påståenden förolämpa, vare han, lika med åklagare i allmänhet,
förfallen till ansvar härför efter lag och författningar. För åtal och påståenden,
som militieombudsmannens ombud utföra och framställa i enlighet med
och således icke utöver hans föreskrifter, vare han ansvarig.

8 §•

Militieombudsmannen må, när han för sitt ämbetes utövning det nödigt anser,
övervara domstolars och ämbetsverks överläggningar och beslut, dock
utan rättighet att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstolars,
ämbetsverks samt ämbets- och tjänstemäns protokoll och handlingar,

9 §.

Klagomål, som hos militieombudsmannen anföras, böra vara skriftligen
avfattade samt såvitt möjligt med handlingar och bevis styrkta.

Står domare, ämbets- eller tjänsteman, över vars åtgärd klagan föres hos
militieombudsmannen, för sin ämbetsutövning ej under hans utan under
justitieombudsmannens tillsyn, må militieombudsmannen giva den klagande
anvisning att, där honom så gott synes, frånvända sig till justitieombudsmannen.

Då klagande sådant begär, läte militieombudsmannen meddela honom bevis
att han emottagit klagoskriften.

10 §.

Har justitiekanslem lämnat utan avseende någon hos honom av enskild
person anmäld klagan, utgöre detta icke hinder för militieombudsmannen
att, om saken tillhör området för hans ämbetsutövning, giva klaganden det
lagliga biträde, som militieombudsmannen må finna utav omständigheterna
påkallat.

11 §•

Militieombudsmannen skall årligen företaga inspektionsresor för att göra
sig noga underrättad om de förhållanden, som tillhöra området för hans ämbetsutövning.

Militieombudsmannen må även förordna tjänsteman vid sin expedition att
företaga tjänsteresa för verkställande i visst fall av undersökning eller utredning,
som befinnes önskvärd för militieombudsmannens ämbetsverksamhet.

12 §.

Det åligge militieombudsmannen att till varje lagtima riksdag avlämna en
allmän redogörelse för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda lagskip -

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

11

ningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar samt avgiva
förslag till deras förbättring. Nämnda redogörelse bör genast vid riksdagens
början ingivas för att kunna i tid hänvisas till granskning av lagutskott,
dit jämväl i samma ändamål till militieombudsmansexpeditionen hörande
ämbetsdiarier, protokoll och registratur inlämnas.

13 §.

Finner militieombudsmannen att inom området för hans ämbetsutövning
föreligga brister i lagar och författningar eller att eljest någon anstalt är nödig
till främjande av allmänt gagn, må han därom göra framställning omedelbarligen
till Konungen; redogöre ock i sin berättelse till riksdagen för alla
dylika framställningar.

14 §.

Militieombudsmannen bör inhämta noggrann kännedom örn anledningarna
till kvarhållande och häktande av personer, vilka skola åtalas vid krigsdomstol,
samt örn tiden för hållande i förvar av dem och av sådana personer,
som vid krigsdomstol dömts till frihetsstraff. Det åligge honom ock att besöka
militärhäkten, arrester och fängelser för att göra sig underrättad örn nämnda
personers skötsel och underhåll. De fånglistor för militärhäkten och arrester
samt de andra fånglistor, som enligt särskilda författningar inkomma till
militieombudsmannen, skola av honom granskas.

15 §.

över alla mål, som anmälas hos militieombudsmannen, och alla åtgärder,
som han vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar och likaledes
registratur av utgående expeditioner. Särskilt protokoll skall föras över vad
som förekommit vid sådana inspektions- och tjänsteresor, som avses i 11 §.

16 §.

Militieombudsmannens vistelseort i och för ämbetet är huvudstaden.

17 §•

Militieombudsmansexpeditionen skall varje söckendag hållas öppen för allmänheten
under den tid militieombudsmannen bestämmer.

När militieombudsmannen för ämbetsresa lämnar huvudstaden, skall han
bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att under tiden öppna
till ämbetet ankommande brev och besörja sådana uppskov ej tålande anteckningar
och meddelanden, som ej innefatta beslut eller annan militieombudsmannen
tillhörande ämbetsåtgärd.

18 §.

Under den tid militieombudsmannen åtnjuter semester, liksom ock då militieombudsmannen
eljest är av laga förfall hindrad att utöva sitt ämbete,
skall detta förestås av hans ställföreträdare.

12

Kungl. Maj.ts proposition m 10.

19 §.

Å militieombudsmansexpeditionen äro anställda de ordinarie befattningshavare
som angivas i gällande personalförteckning och därutöver, i mån av
behov, icke ordinarie personal.

20 §.

Militieombudsmannen antager tjänstemännen vid sin expedition.

Av tjänstemännen tillsättes byråchefen genom förordnande tills vidare och
den övriga ordinarie personalen genom konstitutorial.

21 §.

Tjänstemännen vid militieombudsmansexpeditionen vare skyldiga att efterkomma
militieombudsmannens föreskrifter i tjänsten, och åge han att mellan
dem fördela göromålen.

22 §.

Byråchefen och övriga befattningshavare å militieombudsmansexpeditionen
äga åtnjuta dem tillkommande semester å tid som militieombudsmannen
bestämmer. Erfordras vikarie för befattningshavare eller är befattning ledig,
må militieombudsmannen förordna lämplig person att uppehålla befattningen,
dock att ledigbliven ordinarie befattning skall tillsättas inom två år.

23 §.

1. Åtal mot byråchefen för fel eller försummelse i tjänsten anställes inför
Svea hovrätt.

2. Gör annan ordinarie befattningshavare å militieombudsmansexpeditionen
sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller visar han vanvördnad
mot förman eller olydnad, äge militieombudsmannen efter omständigheterna
antingen tilldela honom varning eller döma honom till mistning av
lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader
från tjänst och lön.

Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han gjort sig skyldig till
fel av svårare beskaffenhet, varde antingen ställd under åtal inför vederbörande
underrätt eller av militieombudsmannen skild från tjänsten.

3. Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äge militieombudsmannen avstänga
den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen
dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har militieombudsmannen
fattat beslut örn befattningshavares suspension eller skiljande från tjänsten,
äge militieombudsmannen likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft,
avstänga den felande från utövning av tjänsten.

4. Därest annan befattningshavare än ovan nämnts ådagalägger försumlighet,
oskicklighet eller klandervärt uppförande eller eljest visar sig olämplig,
äge militieombudsmannen att tilldela honom varning eller skilja honom

Kungl. Maj.ts proposition nr 20. 13

från befattningen. Vid svårare förseelse sker åtal inför vederbörande underrätt.

24 §.

över militieombudsmannens beslut rörande befattningshavares varning,
avstängande från tjänstgöring, dömande till mistning av lön, suspension eller
skiljande från befattningen må besvär anföras hos riksdagens bankoutskott.

Besvären skola, vid äventyr av talans förlust, ingivas till militieombudsmannen
å trettionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av beslutet;
och har militieombudsmannen att så snart ske kan överlämna besvären jämte
eget utlåtande till bankoutskottet.

Militieombudsmannens beslut örn befattningshavares avstängande från
tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

1

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 december 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler fråga angående
nya instruktioner för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman.
1

Föredraganden anför:

»Sedan riksdagen i skrivelse den 25 maj 1937 (nr 313) efter förslag av
konstitutionsutskottet (utlåt, nr 20) hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning
angående JK:s, JO:s och MO:s allmänna ämbetsställning och därmed sammanhängande
spörsmål, tillkallade jag efter nådigt bemyndigande fem sakkunniga
att inom departementet verkställa den av riksdagen begärda utredningen.
De sakkunniga, vilka voro ledamöterna av riksdagens första kammare
universitetskanslern B. ö. Undén, borgmästaren G. A. Björkman och
bankofullmäktigen C. P. V. Gränebo samt ledamöterna av riksdagens andra
kammare dåvarande riksgäldsfullmäktigen, numera statsrådet G. H. Andersson
och J. E. G. Fast, avgåvo den 16 mars 1939 betänkande i ämnet (statens
offentl. utredn. 1939:7).

I nära anslutning till vad de sakkunniga förordat framlades för 1940 års
lagtima riksdag genom proposition (nr 152) förslag till vissa ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen. Förslaget innebar främst en förlängning
av valperioden för riksdagens ombudsmän från ett till fyra år. På förslag
av konstitutionsutskottet (utlåt, nr 18) antog riksdagen de i propositionen
föreslagna grundlagsändringarna såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling.

Enligt § 96 regeringsformen utfärdar riksdagen instruktioner för JO och
MO. De nu gällande instruktionerna av den 14 maj 1915 ha efter sin tillkomst
icke undergått någon ändring.

1937 års konstitutionsutskott uttalade i sitt förut omnämnda utlåtande, att
ombudsmännens instruktioner borde undergå granskning.

1 Här nedan ha använts följande förkortningar: JO = justitieombudsmannen; MO = militieombudsmannen;
JK = justitiekanslem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

15

De sakkunniga ha granskat instruktionerna och därvid funnit, att redan
på grund av författningsändringar inom andra områden en del omredigeringar
äro nödiga. I övrigt föreslå de sakkunniga dels vissa kompletteringar
och förenklingar, huvudsakligen av formell natur, dels ock vissa anordningar
som syfta till att effektivisera arbetet och därigenom även bidraga till ett
stärkande av ombudsmännens ställning.

De sakkunniga ha utarbetat förslag till nya instruktioner för JO och MO.
Beträffande förslagens innehåll och motiveringen till desamma hänvisas till
betänkandet (sid. 9—20, 108—120).

De sakkunnigas förslag härutinnan ha föranlett vissa uttalanden i de yttranden,
som avgivits över betänkandet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha sålunda föreslagit stadganden i instruktionerna
därom, att avsägelse av uppdraget att vara ombudsman
eller ställföreträdare skall göras hos fullmäktige, då
riksdagen ej är samlad. För närvarande saknas bestämmelser örn till vilken
myndighet sådan anmälan skall ske. Fullmäktige erinra i detta sammanhang
örn att riksgäldskontoret har att verkställa utbetalning av arvode till ombudsmännen
och mottaga anmälningar från dem angående semester och
tjänstledighet.

Delegerade för riksdagens verk ha framhållit, att några bestämmelser om
semester icke borde upptagas i ombudsmännens instruktioner.

För närvarande stadgas i 25 § första stycket instruktionen för JO och i
23 § första stycket instruktionen för MO, att vederbörande ombudsman äger
årligen åtnjuta semester en och en halv månad. Dessa bestämmelser ha av
de sakkunniga upptagits i 22 § första stycket första punkten resp. 18 § första
punkten i förslagen till nya instruktioner.

Enligt de av 1939 års lagtima riksdag antagna avlöningsbestämmelserna
för JO och MO — innefattande en provisorisk reglering av ombudsmännens
lönevillkor i avvaktan på ett avgörande i fråga om deras framtida ställning
och löneförhållanden — skall till JO och MO utgå lön med 18,000 kronor för
år. I fråga örn bl. a. semester skola, enligt riksdagens beslut, beträffande dem
tillämpas de föreskrifter, som enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk
gälla för tjänstemän i lönegraden RC 6. Enligt 11 § i detta avlöningsreglemente
åtnjuter befattningshavare i nyssnämnda avlöningsgrad 35 dagars semester
intill det år, under vilket han fyller 40 år, och därefter semester i 45 dagar.

Enligt delegerades mening vore det lämpligt, att ombudsmännens löneförmåner
reglerades i avlöningsreglementet för riksdagens verk. JO och MO
borde därvid hänföras till lönegraden RC 9. Därigenom skulle de komma att
i lön tillerkännas 22,000 kronor jämte rörligt tillägg och i övrigt samma förmåner
som de vilka för närvarande tillkomma ombudsmännen. Semesterbestämmelserna
i 22 § första stycket första punkten resp. 18 § första punkten
i de föreslagna instruktionerna för JO och MO borde med hänsyn härtill utgå.
Ville man garantera riksdagens ombudsmän att även före fyllda 40 år
erhålla 45 dagars semester, borde detta ske genom att ett stadgande härom
infördes i avlöningsreglementet för riksdagens verk.

Departe ments chefen.

16 Kungl Maj:ts proposition nr 10.

Beträffande byråchefernas ställning ha delegerade för riksdagens
verk erinrat om att byråcheferna hos JO och MO numera enligt gällande
avlöningsreglemente för riksdagens verk vore att anse såsom ordinarie
tjänstemän och såsom sådana upptagna å den vid avlöningsreglementet fogade
tjänsteförteckningen, ehuru tjänsterna fortfarande tillsattes genom förordnande
tillsvidare. Detta syntes, på sätt de sakkunniga förutsatt, böra föranleda
jämkning i formuleringen av vissa paragrafer i de föfeslagna instruktionerna.
Här avsåges 23 och 24 §§ samt 27 § 2 mom. första stycket instruktionen
för JO ävensom 19 och 20 §§ samt 23 § 2 mom. första stycket instruktionen
för MO.

I propositionen till 1940 års riksdag framhöll jag, att förslag till instruktioner
torde böra av Kungl. Maj:t föreläggas den riksdag, som hade att slutligen
antaga grundlagsändringarna.

De av de sakkunniga utarbetade förslagen till nya instruktioner för riksdagens
ombudsmän synas tillfredsställande ur de synpunkter, från vilka en
granskning av desamma bör ske från Kungl. Maj:ts sida.

Emellertid torde vissa mindre jämkningar i förslagens lydelse böra äga
rum.

Då frågan om ombudsmännens semester lämpligen bör regleras i samband
med JO:s och MO:s avlöningsförmåner i övrigt, synas de föreslagna semesterbestämmelserna
i 22 § första stycket första punkten instruktionen för JO och
18 § första punkten instruktionen för MO böra utgå. Härav föranledes en
mindre omredigering av nämnda paragrafer.

Enligt 20 § i förslaget till instruktion för JO må denne ej under sin ämbetstid
utöva tjänst, uppdrag eller befattning, som enligt gällande bestämmelser
icke må förenas med justitieråds- och regeringsrådsämbete. I paragrafen
stadgas vidare, att JO:s vistelseort i och för ämbetet är huvudstaden.
Motsvarande bestämmelser finnas i 16 § i den föreslagna instruktionen
för MO. De sakkunniga påpeka i anslutning till förstnämnda paragraf, att
därest riksdagens ombudsmän skidle komma att hänföras under avlöningsreglementet
för riksdagens verk, även bestämmelserna örn förbud för dem att
utöva bitjänster böra vara att söka därstädes; förevarande paragraf borde
enligt de sakkunnigas mening i så fall endast innehålla en föreskrift örn
ombudsmans vistelseort i och för ämbetet.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen ha delegerade för riksdagens
verk framhållit lämpligheten av att inrymma riksdagens ombudsmän
under det av 1939 års lagtima riksdag antagna avlöningsreglementet för riksdagens
verk. Även lönekommittén för riksdagens verk, som utarbetat förslag
till nämnda reglemente, har funnit en sådan anordning ur lönetekniska och
andra synpunkter ändamålsenlig. I 4 § av detta reglemente ha upptagits särskilda
bestämmelser om förening av tjänster m. m.

Under förutsättning, att riksdagen beslutar inbegripa ombudsmännen under
avlöningsreglementet för riksdagens verk, där i så fall erforderligt stadgande

Kunni. Muj:ts proposition nr 10.

17

om förbud för ombudsmännen att utöva bitjänster torde böra upptagas,
synas ifrågavarande bestämmelser i 20 § resp. 16 § i de föreslagna instruktionerna
för JO och MO böra utgå.

Byråcheferna hos JO och MO äro numera enligt gällande avlöningsreglemente
för riksdagens verk att anse såsom ordinarie befattningshavare. Med
hänsyn härtill böra, såsom delegerade för riksdagens verk framhållit, vissa
formella jämkningar vidtagas i de föreslagna instruktionerna, nämligen i 23
och 24 §§ samt 27 § 2 mom. första stycket instruktionen för JO ävensom i
19 och 20 §§ samt 23 § 2 mom. första stycket instruktionen för MO.

Vidare bör, för vinnande av överensstämmelse med den såsom vilande antagna
grundlagstexten, ordet ''suppleant’ i 22 § instruktionen för JO och i
18 § instruktionen för MO utbytas mot ''ställföreträdare’.

I övrigt ha vissa formella jämkningar vidtagits i 6, 17, 22, 23 och 27 §§
instruktionen för JO samt 14, 19 och 23 §§ instruktionen för MO.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha föreslagit, att i instruktionerna måtte
upptagas en föreskrift, att avsägelse av uppdraget att vara ombudsman eller
ställföreträdare skall ske hos fullmäktige, då riksdagen ej är samlad. Något
uttryckligt stadgande härutinnan synes emellertid knappast erforderligt, då
den föreslagna ordningen för avsägelse ändock torde komma att iakttagas.»

Föredraganden hemställer härefter, att ifrågavarande förslag till instruktioner
med angivna jämkningar måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till prövning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Hihang till riksdagens protokoll f.Of 1. 1 .lamt. Slr 10.

‘2