6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
Motionen.
Yttranden.
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1941 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn tillskapande av en institution
med auktoriserade mätningsmän m. m.
I en inom första kammaren väckt och lill dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 172, har herr Lindblom m. fl. hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t göra framställning örn utredning rörande
tillskapandet av en institution med auktoriserade mätningsmän m. m., ävensom
om framläggande för riksdagen snarast möjligt av de förslag, vartill
utredningen kan föranleda.
Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 230, väckts av
herrar Sandberg och Svensson i Ljungskile.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen I: 172.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionen
från egnahemsstyrelsen och byggnadsstyrelsen ävensom berett Sveriges lanlbruksförbund,
samverkande byggnadsfackförbunden och svenska byggnadsindustriförbundet
tillfälle yttra sig i ärendet. Andra kammarens andra tillfälliga
utskott, lill vilket motionen II: 230 hänvisats, har dessutom införskaffat
yttranden från socialstyrelsen, svenska landskommunernas förbund,
småbrukarnas riksförbund, landsorganisationen, riksförbundet landsbygdens
folk och svenska arbetsgivareföreningen.
Egnahemsstyrelsen tillstyrker motionen utan närmare motivering. —
Byggnadsstyrelsen anser, alt byggnadsritare skulle kunna auktoriseras för
att stå till arbetsgivares och arbetares gemensamma förfogande men att det
ej synes möjligt att tillerkänna endast en part rätt alt utan den andres medgivande
kalla dylik mätningsman. Styrelsen förklarar sig icke lia något
emot bifall till motionen. — Socialstyrelsen avstyrker däremot under hänvisning
bl. a. till att frågan örn mätning av ackordsarbete icke är enbart
av teknisk natur utan i väsentlig mån att hänföra till spörsmål örn tolkning
och tillämpning av upprättade prislistor, och att det icke kan vara
ändamålsenligt att utöver arbetsdomstol och riksskiljenämnd tillskapa ytterligare
instanser för slitande av dylika tvister. I de fall, där kollektivavtal
eller avtalsförbindelser icke föreligga, lära ackordsprislistor icke vara i bruk,
varför auktoriserade mätningsmän där näppeligen skulle fylla någon uppgift.
Svenska landskommunernas förbund och småbrukarnas riksförbund tillstyrka
motionen utan närmare motivering. — Sveriges lantbruksförbund
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
7
anser visserligen att det kan vara av behovet påkallat, att auktoriserade mätningsman
finnas ali tillgå, itali ackordslönesystemet framgent skall tillämpas,
men uttalar, att timlönesystem för närvarande bör utgöra grundval för
överenskommelser örn byggnadsarbete på landsbygden, och därför anser sig
förbundet icke nu kunna tillstyrka motionen.
Landsorganisationen förklarar, att från arbetarpartens sida ingenting
finns att erinra mot auktorisering av mätningsmän, avsedda att anlitas av
arbetsgivarparten såsom dess ombud eller eventuellt av båda parterna, men
att anledning saknas att inrätta en institution, som skulle ersätta den nuvarande
ordningen med skiljenämndsförfarande. — Samverkande byggnads-,
fackförbunden framhålla att, därest behov skulle föreligga att tillskapa en
mätarinstitution att anlitas av endera parten, förbunden i allt fall motsätta
sig att sådan mätningsman erhåller annan ställning än såsom representant
flir denna parl. Förbunden avstyrka motionen. — Riksförbundet landsbygdens
folk anser att motionens syfte kan vinnas på ett enklare och billigare
sätt, örn arbetsgivarinlressena på landsbygden bli ordnade så, att för landsbygden
lämpade kollektiva avtal upprättas. Dylikt organisationsarbete är
redan i full gång, och resultatet bör avvaktas, innan andra åtgärder vidtagas.
Motionen avstyrkes därför. — Svenska arbetsgivareföreningen uttalar, att
det icke torde vara själva mätningsförfarandet utan tillämpningen av
ackordssystemet, som väckt ovilja på landsbygden, varför angelägnare är,
att för landsbygden avsedda prislistor utarbetas. Mot tanken att opartiska,
auktoriserade mätningsmän såsom konsulterande experter skola finnas att
tillgå torde enligt föreningen i och för sig icke några erinringar kunna göras
ur principiell synpunkt. Föreningen finner uppenbart, att en dylik institution
icke skulle få någon större betydelse, örn mätningsmännens avgöranden
icke erhölle viss rättslig verkan. Föreningen anser det dock icke förenligt
med principerna i vår nuvarande arbetsrätt, alt — såsom i motionen föreslås
— den av de auktoriserade mätningsmännen utförda uppmätningens
resultat skulle genom lagbestämmelser göras bindande och detta tydligen
även i sådana fall, då biträde av mätningsman påkallats blott av ena parten.
I sådana fall, då såväl arbetsgivare som arbetare äro bundna av kollektivavtal,
skulle mätningsmännen, örn deras beslut skulle göras bindande, få
den ställning, som tillkommer arbetsdomstolen eller riksskiljenämnden, vilket
måste möta stora praktiska betänkligheter. Skulle institutionens behörighet
inskränkas till sådana fall, där kollektivavtal ej förekomma, är det högst
sannolikt, att arbetarorganisationerna skulle söka genomdriva kollektivavtal.
Någon praktisk betydelse kommer därför en på detta sätt anordnad
mätningsinstitution icke alt få. Motionen avstyrkes. — Svenska byggnadsindustriförbundet
framför de starkaste betänkligheter mot att mätningsförfarandet
i enlighet med vad i motionen föreslås skall givas bindande verkan.
Del skulle innebära alt den enskilde mätningsmannen linge en domsrätt,
som nu endast utövas av domstol eller skiljenämnd, vilket i princip
Utskottet.
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
skulle utgöra eli betydande avsteg från hittills tillämpat rättsförfarande.
Förbundet, som icke vill taga ställning till frågan, örn staten genom att
auktorisera mätningsmän, som kunna anlitas efter frivillig överenskommelse
mellan parterna, kan bidraga till en bättre ordning, avstyrker bifall
till motionen i föreliggande skick.
I åtskilliga yttranden sker hänvisning till 1940 års byggnadskostnadssakkunnigas
betänkande, där problemet behandlas ur vidare synpunkter.
Utskottet delar den i flera yttranden framförda meningen, att införandet
av auktoriserade mätningsmän icke i och för sig skulle nämnvärt kunna
bidraga till ett förbilligande av byggnadskostnaderna på landsbygden. Dessas
storlek torde väsentligen bestämmas av helt andra faktorer. Givetvis kunde
det dock anses fördelaktigt med opartiska auktoriserade mätningsmän för
bestämmande av det utförda arbetets omfattning, men då delade meningar
örn ersättningen för arbetet mestadels torde bottna i olika tolkningar av
prislistor, synes tillskapandet av den föreslagna institutionen komma att
medföra ett långt ifrån önskvärt sönderbrytande av den nuvarande organisationen
med arbetsdomstolen och riksskiljenämnden. Skulle mätningsmans
avgörande begränsas till fall, som falla utanför nämnda myndigheters
behörighetsområde, synes den å andra sidan icke kunna få någon nämnvärd
praktisk betydelse. Då därtill kommer, att hela komplexet om byggnadsverksamhetens
organisation och rationalisering för närvarande är föremål
för statsmakternas uppmärksamhet och att därvid de problem, som
föranlett motionen, icke gärna kunna förbigås, anser utskottet, att den vidare
utvecklingen på området bör avvaktas, innan det i motionen väckta
förslaget upptages lill närmare övervägande.
Utskottet får därför hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 april 1941.
På utskottets vägnar:
O. A. NORDBORG.
Närvarande: Herrar Nordborg, Heuman, Theodor Magnusson, J. Albert Andersson,
Franzon, Näsström, von Horn och Emil Petersson.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 19-41
117008