Första kammarens amira tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1941 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn viss ändring i gällande stadga
angående hotell- och pensionatrörelse.
I en inom första kammaren väckt och titt dess andra tillfälliga utskott Mononen.
hänvisad motion, nr 69, har herr Emil Petersson hemställt, att riksdagen
ville i skrivelse lill Kungl. Maj:t anhålla örn sådan ändring av stadgan den
8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse, att de i motionen angivna
synpunkterna bliva tillgodosedda.
Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 229, väckts av herr
Svensson i Ljungskile m. fl.
I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen 1: 69.
I anledning av förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning Yttranden.
inhämtat yttranden dels från länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Hallands
samt Göteborgs och Bohus län, dels ock från medicinalstyrelsen. Andra
kammarens andra tillfälliga utskott, dit motionen 11:229 hänvisats, har infordrat
utlåtanden från länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Västernorrlands
län ävensom berett Svenska landskommunernas förbund och Svenska
brandkårernas riksförbund tillfälle yttra sig i anledning av motionen.
Länsstyrelsen i Stockholms län, som i ärendet hört åtskilliga landsfiskaler
inom länet, anför följande:
»Sådan uthyrning av bostäder till sommargäster, som avses i den föreliggande
motionen, förekommer inom Stockholms län huvudsakligen i skärgården.
Uthyrningen, som vanligtvis torde avse möblerad bostad, varierar
givetvis i hög grad i anseende till såväl form som omfattning. Till övervägande
del torde uthyrningarna ske till familjer med egna hushåll, varvid
bruka upplåtas hela bostadshus eller bostadslägenheter. Enligt länsstyrelsens
mening torde denna form av bostadsupplåtelse ej vara att hänföra till
pensionatrörelse i hotell- och pensionatstadgans mening och alltså vara helt
undantagen från dennas tillämpning. Beträffande sådan uthyrning, som
faller under stadgan, torde många byggnader icke innehålla mer än 4 rum
och uthyrningen begränsas lill högst 8 gäster. Dessa fall tillhöra — såframt
byggnaden icke utgör del av hotell eller pensionat av större omfattning —
den i 4 § stadgan omförmälda kategorien av mindre pensionat, för vilken,
bortsett från kontrollföreskrifterna rörande utlänningar, endast gäller anmälningsskyldighet.
Till denna kategori hänföras under nyssnämnda förutsättning
enligt den praxis, som tillämpas vid länsstyrelsen, jämväl sådana,
i motionen särskilt berörda fall, där byggnaden innehåller flera än 4 rum
men uthyrningen avser högst 4 rum och 8 gäster.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 12 sami. 2 avd. Nr 4—5.
2
Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Vad slutligen angår sådan pensionatrörelse, för vilken tillstånd erfordras
och som alltså avser mer än 4 rum och 8 gäster, synes det enligt den härstädes
jorda hotell- och pensionatliggaren vai-a i mycket begränsad omfattning som
sådan rörelse hedrives av den bofasta skärgårdsbefolkningen. Att detta skulle
bero på sådana omständigheter, som i motionen anföras, torde emellertid
icke kunna antagas. I fråga om pensionatrörelse, varom förmäles i 32 §
förevarande stadga (högst 8 rum och 1(5 gäster) och beträffande vilken länsstyrelsen
Isar att meddela erforderliga säkerhetsföreskrifter, föreskriver nämligen
länsstyrelsen inga andra åtgärder än som med hänsyn till de i det
särskilda fallet föreliggande omständigheterna finnas oundgängligen nödvändiga
till skyddande av de inneboendes liv vid eldfara. Åtgärderna inskränka
sig i allmänhet till anbringande av ledstänger i trappor, uppsättande
av livräddningslinor och brandstegar, anskaffande av nödig brandmateriel
(sprutor o. d.) och understundom omändring av fönster. Någon mera
genomgripande omändring av byggnader av här ifrågavarande slag har länsstyrelsen
icke i något fall föreskrivit. Kostnaderna för nu nämnda åtgärder
torde — såsom också framgår av vissa av landsfiskalernas yttranden —
icke kunna anses över hövan betungande för vederbörande, särskilt som
de i allmänhet äro av engångsnatur. Även i fråga örn de handlingar, som
sökanden enligt 2 § i stadgan har att bifoga ansökningen, uppställas måttliga
fordringar. Sålunda godkännas, när det gäller dessa mindre pensionat,
även av sökanden själv utförda ritningar (ävensom fotografier) och såsom
sakkunnig anlitas i allmänhet vederbörande landsfiskal, som i samband med
besiktningen av byggnaden vanligtvis jämväl avgiver förslag till erforderliga
brandskyddsåtgärder ävensom yttrande angående de sanitära förhållandena
inom byggnaden.
Med hänsyn till ovan anförda förhållanden synes enligt länsstyrelsens mening,
såvitt Stockholms län angår, någon ändring av hotell- och pesionatstadgan
i den i motionen föreslagna riktningen icke vara av behovet påkallad.
En sådan ändring måste för övrigt, såsom också understrukits av de
i ärendet hörda landsfiskalerna, inge betänkligheter, i synnerhet som generella
brandskyddsföreskrifter å ifrågavarande orter i allmänhet saknas.»
Länsstyrelsen i Gotlands län har i ärendet hört polischeferna i länet ävensom
Gotlands turistförening. Länsstyrelsen anför i huvudsak följande:
»Av såväl motionen som polischefernas yttranden framgår, att olika uppfattningar
synas förefinnas rörande stadgans tillämplighetsområde och att
detta förhållande vållat osäkerhet och ojämnhet vid tillämpningen, vilket
förhållande i och för sig är mindre tillfredsställande. Enligt länsstyrelsens
mening kan det vidare knappast anses lämpligt, att stadgans föreskrifter
skulle äga tillämpning på uthyrning till resande och andra sommartid eller
eljest tillfälligtvis av byggnad eller lägenhet, som är avsedd till och i regel
utnyttjas som enskild bostad. En närmare definition av begreppet ''rörelse’
i 1 § av stadgan i antydd riktning torde därför få anses påkallad. Lämnas
därvid en sådan beskrivning av rörelse, att därmed otvetydigt avses allenast
egentlig hotell- och pensionalrörelse och ej uthyrning av byggnader och
lägenheter av nyss omförmälda beskaffenhet, torde syftet med motionen i
huvudsak hava vunnits.»
Länsstyrelsen i Kalmar län har i ärendet inhämtat yttranden från åtskilliga
landsfiskaler och kommunalnämnder, ävensom från stadsfiskal^! i Kal
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.
3
mai1 samt brandchefen i nämnda stad. Länsstyrelsen framhåller, att tillstånd
till bedrivande av pensionatrörelse i förekommande fall meddelats
såväl när det varit fråga örn bostadshus, som uppförts uteslutande för pensionatrörelse
sommartiden och står obebodda under den övriga tiden av
året, som ock när det gällt bostadshus, vilka husägaren med familj själv
bebor men som helt eller till största delen utrymmas under sommaren för
uthyrning till sommargäster. I vissa fall har tillståndet gällt byggnader med
8 gästrum och avsedda att samtidigt mottaga ända till 16 gäster. Länsstyrelsen
erinrar om de långt gående möjligheterna till dispens från de i stadgan
meddelade föreskrifterna avseende skydd mot eldfara som förefinnas
enligt 33 § i stadgan. Länsstyrelsen framhåller slutligen, att — då gällande
hotell- och pensionatstadga enligt länsstyrelsens mening således lager behörig
hänsyn till synpunkten av alt den enskilde vid inrättande av hotell
eller pensionat icke åsamkas oskäliga kostnader — länsstyrelsen icke anser
sig kunna biträda det i motionen framförda förslaget örn ändring i stadgan.
Länsstyrelsen i Blekinge län har i ärendet hört åtskilliga landsfiskaler
och kommunalnämnder inom länet. Länsstyrelsen har intet annat att erinra
i anledning av det i motionen väckta förslaget än att det synes böra tillkomma
länsstyrelsen dels att föreskriva vissa säkerhetsåtgärder, därest länsstyrelsen
i särskilda fall på anmälan av vederbörande polismyndighet eller
eljest skulle finna dylika åtgärder erforderliga, dels alt förordna, att bestämmelserna
i hotellstadgan örn kontroll över resande skola tillämpas i
den mån länsstyrelsen på anmälan av vederbörande polismyndighet eller
militära myndighet eller av annan anledning skulle finna sådant påkallat
för visst område oell för viss tid.
Länsstyrelsen i Hallands län anser att syftet med de i stadgan meddelade
föreskrifterna örn skydd mot eldfara vara viktigare än hotell- och pensionatsinnehavares
ekonomiska intresse. Beträffande den i motionen föreslagna
utsträckningen av i stadgan meddelat undantag från bestämmelserna
om kontroll över resande framhåller länsstyrelsen, att detta undantag, med
hänsyn till nu rådande förhållanden, i stället för alt utsträckas snarare
borde utgå ur stadgan. Länsstyrelsen avstyrker bifall till motionen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län har i ärende! inhämtat yttrande
från brandchefen i Göteborg, vilken av länsstyrelsen plägar anlitas såsom
sakkunnig i ärenden av ifrågavarande slag. Brandchefen framhåller att enligt
hans erfarenhet tillstånd till pensionatrörelses bedrivande icke fordrats
beträffande byggnader som år efter år uthyras i sin helhet till en eller två
familjer. Brandchefen kan icke förorda annan ändring av hotell- oell pensionatstadgans
bestämmelser än dels en uppmjukning av föreskriften i 12 §
sista stycket örn beskaffenheten av vissa dörrar, dels ock att såsom livräddningslina
enligt 28 § må i fråga om rum, som ej ligga högre än en trappa
upp, jämväl godtagas vanliga rep med knutar. Länsstyrelsen ansluter sig
till brandchefens yttrande samt anför därutöver i huvudsak följande. Vid
4 Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
beviljande av tillstånd till hotell- och pensionatrörelse har länsstyrelsen
alltid tagit hänsyn till att sökandens kostnader i anledning av stadgans tilllämpning
å hans rörelse skola bliva så ringa som möjligt. Där dispenser
från stadgans bestämmelser kunnat beviljas utan att betryggande skydd
mot eldfara åsidosatts, hava sådana dispenser lämnats och även i vissa
andra avseenden såsom exempelvis från föreskrifterna örn skyltar, som
utmärka rörelsen, har befrielse meddelats, då det varit fråga örn befolkningens
uthyrning av rum. Länsstyrelsen upplyser vidare att, då en stor
mängd av pensionatsbyggnaderna äro örn högst åtta rum och avsedda för
högst sexton gäster, hotell- och pensionatstadgan till väsentlig del skulle
sättas ur funktion örn stadgan ändrades i enlighet med motionärens förslag.
Beträffande föreskrifterna om kontroll över resande anser länsstyrelsen att
en skärpning snarare än en uppmjukning av gällande bestämmelser borde
komma till stånd. Utöver de av brandchefen i Göteborg förordade ändringarna
i hotell- och pensionatstadgan kan länsstyrelsen icke tillstyrka bifall
till de i motionen framförda önskemålen.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som i ärendet hört åtskilliga landsfiskaler
och kommunalnämnder i länet, anser att motionen endast bör föranleda
utredning angående de i motionen påtalade olägenheterna samt huruvida
nämnda olägenheter äro av beskaffenhet att böra föranleda författningsändring.
Medicinalstyrelsen har ej något att erinra mot den föreslagna ändringen
av hotell- och pensionatstadgan.
Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anför, att styrelsen ur
de synpunkter densamma företräder icke har något att erinra mot en författningsändring
av den i motionen föreslagna riktningen.
Svenska brandkårernas riksförbund framhåller bl. a., att länsstyrelserna
vid beviljande av tillstånd till pensionat- eller hotellrörelse beträffande
byggnader om högst åtta gästrum och avsedda för högst sexton gäster icke
pläga föreskriva andra åtgärder än sådana, som äro oundgänligen erforderliga
för tryggande av människoliv. Med hänsyn bl. a. härtill synes det
förbundet icke föreligga något behov av den i motionen föreslagna ändringen
av hotell- och pensionatstadgan. Enligt förbundet torde emellertid
hela stadgan få anses såsom föråldrad och i behov av en allmän översyn.
Utskottet. Den i motionen föreslagna ändringen av gällande stadga angående hotelloch
pensionatrörelse går ut på att i byggnad, som är avsedd att samtidigt
härbärgera högst sexton gäster samt innehåller högst åtta därför avsedda
rum, må under kortare tid av året, förslagsvis 1 juni—30 september, uthyras
rum lill sommargäster under samma förutsättningar som nu gälla
då för hotell- och pensionatrörelse användes byggnad, som innehåller allenast
högst fyra för gästers härbärgerande avsedda rum och ej är avsedd
för mottagande samtidigt av flera gäster än åtta. För drivande av pensionat
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.
5
rörelse av sistnämnda slag erfordras enligt hotell- och pensionatstadgan
ej tillstånd av länsstyrelse utan endast att, innan rörelsen börjar, anmälan
därom göres hos närmaste polismyndighet. De i stadgan meddelade föreskrifterna
örn skydd mot eldfara samt rörande kontroll över resande —
utom i vad avser utlänningar — gälla icke heller för dylika mindre hotell
och pensionat.
Vad angår de i stadgan meddelade föreskrifterna avseende skydd mot
eldfara må framhållas, att länsstyrelse äger långt gående möjlighet att meddela
dispens från dessa föreskrifter. Beträffande den kategori av hotell och
pensionat, som avses i motionen, gäller för övrigt, att vissa av de i stadgan
meddelade föreskrifterna örn skydd mot eldfara över huvud icke äga tilllämpning;
erforderliga säkerhetsföreskrifter skola i stället meddelas av vederbörande
länsstyrelse. Såsom framgår av flera av de i ärendet avgivna
yttrandena synas länsstyrelserna inskränka sig till att föreskriva sådana
åtgärder, som äro oundgängligen nödvändiga ur brandsäkerhetssynpunkt.
Enligt utskottets uppfattning är det sålunda redan nu sörjt för att innehavare
av hotell- och pensionatrörelse icke skall behöva betungas nied kostnader
för brandskyddsåtgärder i större utsträckning än säkerhetsintresset
kräver. Att beträffande pensionat- och hotellrörelse av den storleksordning
som avses i motionen icke fordra iakttagande av några brandsäkerhetsföreskrifter
anser utskottet icke tillrådligt. Vad härefter angår kontrollen över
resande finner utskottet, i likhet med vad som uttalats av flera i ärendet
hörda länsstyrelser, icke välbetänkt att under nuvarande förhållanden uppmjuka
därom meddelade bestämmelser. Ur ekonomisk synpunkt torde för
övrigt de skyldigheter med avseende å dylik kontroll, som åligga hotell- och
pensionatinnehavare, vara av ringa betydelse.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 april 1911.
På utskottets vägnar:
O. A. NORDBORG.
Närvarande: Herrar Nordborg, Heuman, Theodor Magnusson, J. Albert Andersson,
Franzon, Nasström, von Horn och Emil Petersson.
Reservation
av herr Emil Petersson.