Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1941 kl. 7 1. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn dgrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag, m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 10 januari 1941 dagtecknad proposition, nr 20, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om dyrtidstillägg å
folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,
dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget till
Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. må få tagas i anspråk
för bestridande av kostnaderna för utbetalning för första halvåret 1941 av
de i lagförslaget omförmälda dyrtidstilläggen å folkpensioner och invalidunderstöd,
dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget till
Barnbidrag må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för utbetalning
för första halvåret 1941 av de i lagförslaget omförmälda dyrtidstilläggen
å barnbidrag,
dels ock för budgetåret 1941/42 anvisa
a) till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. ett förslags -
anslag av ........................................ kronor 145,000,000;
b) till Barnbidrag ett förslagsanslag av .......... kronor 13,000,000;
samt
c) till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett förslagsanslag
av ............................................ kronor 1,100,000.
Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd
eller barnbidrag skall under år 1941 erhålla dyrtidstillägg därå med
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 1. 1
2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
belopp, motsvarande en sjättedel av folkpensionens, invalidunderstödets eller
barnbidragets belopp för året. Dyrtidstillägg utgår dock icke å pension, understöd
eller bidrag, som icke uppgår till 12 kronor örn året.
Dyrtidstillägg utbetalas halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen
bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under kalenderhalvårets
sista månad, utgår med oförändrat belopp, även örn tilläggspensionen,
invalidunderstödet eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå
efter den månad, under vilken förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg utgår
icke, där tilläggspension, invalidunderstöd eller barnbidrag upphört att utgå,
när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit till betalning.
2 §.
Till kostnaderna för dyrtidstillägg bidraga kommuner och landsting med
belopp, motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under år
1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.
Återstående kostnad för dyrtidstillägg bestrides av staten.
3 §•
Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och örn barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg; dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen
eller med avseende å fall, som beröra även postverket, åt pensionsstyrelsen
och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela de närmare föreskrifter,
som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens
tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts åtta motioner,
nämligen motionerna i första kammaren nr 106 av herr Linderot, nr 107
av herr Andersson, Emil, m. fl., nr 158 av herr Ström, Fredrik, och nr 174
av herr Persson m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 42 av herr
Karlsson i Grängesberg, nr 72 av herr Senander m. fl., nr lil av herr Larsson
i Hede m. fl. och nr 231 av herrar Gardell och Mattsson.
I motionerna I: 106 och II: 72, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte besluta att vidtaga sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag
till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,
att sådant tillägg skall utgå med ett belopp motsvarande en fjärdedel i stället
för en sjättedel av folkpensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets
belopp för året samt att riksdagen uttalar, att den därigenom beslutade
ökningen av folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag icke bör för
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1. 3
anleda avdrag på eventuellt utgående understöd från fattigvård eller kommunala
pensionstillskott.
Motionerna I: 107 och II: lil, vilka äro likalydande, utmynna i en hemställan
att riksdagen blott såsom en tillfällighetsåtgärd ville godtaga de föreslagna
grunderna för beräkningar av dyrtidstillägg å folkpensioner m. m., att
riksdagen — under förutsättning att levnadskostnadernas stegring gör dyrtidstillägg
i fortsättningen ofrånkomliga -— ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om ny utredning i syfte att tilläggen närmare ansluta sig till de
faktiska levnadskostnadsstegringarna å olika dyrorter än som nu föreslås,
samt att riksdagen beträffande fördelningen av kostnaderna måtte besluta,
att nuvarande fördelningsgrunder skola gälla även i fråga om de nu föreslagna
dyrtidstilläggen.
I motionen I: 158 har hemställts, att sådan ändring i propositionen vidtages
att storleken av pensionsförhöjningen sättes till 25 % och att således
det föreslagna dyrtidstillägget måtte utgå med belopp motsvarande en fjärdedel
av folkpensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för
året.
I motionerna I: 174 och II: 231, vilka äro likalydande, har föreslagits
sådan ändring av propositionen att utbetalningen av dyrtidstilläggen till
folkpensionerna till sin första hälft sker i enlighet med vad i propositionen
föreslagits, medan återstoden i enlighet med vad svenska landskommunernas
förbund föreslagit utgår efter likformiga grunder utan dyrortsgradering.
I motionen II: 42 har yrkats, att riksdagen måtte besluta dels vidtaga sådan
ändring av bestämmelserna i propositionen, att till pensionstagare som
åtnjuter tilläggspension skall under år 1941 utbetalas ett dyrtidstillägg av
90 kronor, samt att å barntilläggen under samma tid skall utgå tillägg med
70 kronor för föräldralöst barn och för övriga grupper barn med 60 kronor
för första barnet inom familjen, 45 kronor för andra och tredje barnen
samt 30 kronor för varje barn över tre, dels ock vidtaga härför erforderlig
höjning av de i propositionen föreslagna förslagsanslagen till bidrag till folkpensioner
och invalidunderstöd m. lii., ävensom till barnbidrag.
Propositionen och motionerna hava, såvitt angår lagförslaget, hänvisats
till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. I övrigt hava propositionen
och motionerna hänvisats till statsutskottet.
Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava
propositionen och motionerna hänskjutits till behandling i sammansatt statsoch
andra lagutskott.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit till
stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
4
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
Gällande författningsbestämmelser.
Folkpensioner och invalidunderstöd.
Lagen den 28 juni 1935 (nr A3A) örn folkpensionering trädde i kraft den
1 januari 1937, då 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring i princip
upphörde att gälla. Lagen örn folkpensionering har sedermera undergått
vissa ändringar, bland annat genom lag den 23 april 1937 (nr 163). Genom
sistnämnda lag genomfördes dyrortsgradering av de i folkpensionerna ingående
tilläggspensionerna från och med den 1 januari 1938.
Enligt lagen om folkpensionering skall i princip envar svensk medborgare
erlägga pensionsavgifter samt på grund av dem och med bidrag av
allmänna medel erhålla folkpension (1 § första stycket). Rätt till folkpension
inträder vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år,
även örn varaktig arbetsoförmåga då ännu icke är för handen (1 § andra
stycket). För rätt till folkpension förutsättes, att vederbörande erlagt åtminstone
någon honom påförd obligatorisk pensionsavgift (6 § 1 morn.).
Skyldighet att erlägga sådana avgifter föreligger i regel för varje svensk
medborgare i åldern 18—65 år (4 §). Folkpensionen består dels av grundpension,
dels av tilläggspension (6 §). Den förra motsvarar avgiftspension enligt
äldre rätt och utgår till var och en som erlagt någon pensionsavgift
enligt nya lagens bestämmelser. Grundpensionen utgöres av dels ett fast belopp,
enligt huvudregeln 70 kronor, dels ock ett efter vars och ens erlagda
pensionsavgifter växlande belopp, utgörande en tiondel av avgifterna. Rätten
till tilläggspension är förenad med viss prövning av behovet i varje särskilt
fall. Tilläggspensionen, som utgår efter samma grunder för alla utan hänsyn
till kön, civilstånd eller andra dylika omständigheter, är graderad efter dyrort
(6 § 2 morn.). Riket är för detta ändamål indelat i tre ortsgrupper. Tillläggspensionens
maximibelopp är 250 kronor i ortsgrupp 1, som omfattar
orter med de lägsta levnadskostnaderna, 350 kronor i ortsgrupp 2 och 450
kronor i ortsgrupp 3. Enligt i folkpensioneringslagen meddelade övergångsbestämmelser
(40 §) utgår tilläggspension även till personer, som erhållit
pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, men med hänsyn till
att dessa icke komma i åtnjutande av grundpension, som i regel skulle utgå
med avsevärt högre belopp än det, vartill avgiftspension uppgår, har tillläggspensionens
maximibelopp för dem satts 50 kronor högre än för andra
eller 300 kronor i ortsgrupp 1, 400 kronor i ortsgrupp 2 och 500 kronor
i ortsgrupp 3. På därom av vederbörande kommun gjord framställning äger
Konungen i fråga om ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, förordna,
att tilläggspension under vissa förutsättningar må på visst sätt förhöjas (6 §
3 morn.). Den tilläggspension, som i det särskilda fallet skall utgå, beräknas
genom att från maximibeloppet draga 7/io av den pensionsberättigades årsinkomst
i vad denna må överstiga 100 kronor (6 § 2 mom. första stycket).
Årsinkomst, som i lagen örn folkpensionering avses, utgör den inkomst, som
den pensionsberättigade skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1. *
åtnjuta (7 §). Vissa inkomstslag skola emellertid icke alls medräknas och
vissa slags inkomster äro på det sättet privilegierade, att de intill visst sammanlagt
belopp, olika för de skilda ortsgrupperna, icke medräknas.
Sedan pensionsbelopp blivit i vederbörlig ordning bestämt, skall pensionsstyrelsen
utfärda pensionsbrev, vilket därefter genom pensionsnämndens
försorg skall tillställas den, som äger uppbära pensionen (31 § lagen om
folkpensionering).
Enligt förordningen den 28 juni 1935 (nr 435) örn invalidunderstöd, vilken
trädde i kraft samtidigt med lagen örn folkpensionering, kunna till arbete
varaktigt oförmögna personer, som icke påförts någon pensionsavgift och
därför icke äga rätt till grund- och tilläggspension, tidigast från fyllda 16 år
erhålla invalidunderstöd under villkor och med belopp som äro stadgade
beträffande tilläggspension. Rätt till invalidunderstöd må enligt nämnda förordning,
där särskilda skäl därtill äro, tillerkännas även den, som fått någon
eller några pensionsavgifter sig påförda men underlåtit att erlägga dessa avgifter.
Till kostnaden för tilläggspensioner och invalidunderstöd bidraga primärkommunerna
och i vissa fall landstingen efter i 13 och 40 §§ lagen om folkpensionering
stadgade grunder. Enligt 13 § skall kommuns andel i kostnaderna
utgöra för orter tillhörande ortsgrupp 1 en åttondel, för orter tillhörande
ortsgrupp 2 en femtedel och för orter tillhörande ortsgrupp 3 en fjärdedel;
dock skall, därest Stockholm eller Göteborg hänföres till sistnämnda ortsgrupp,
stadens andel utgöra tre tiondelar. I fråga om tilläggspension, som helt
eller delvis grundar sig å fastställelse av pensionstillägg före den 1 januari
1937, skall jämlikt 40 § jämte vederbörande kommun landstinget bidraga
med en sextondel av kostnaden för tilläggspensionen. Beträffande samma
slags tilläggspensioner skall även stad, som icke deltager i landsting, utöver
vad i 13 § stadgats bidraga med en sextondel av kostnaden för tilläggspensionen.
Med vad av kostnaden för folkpensioner och invalidunderstöd återstår
efter avdrag av primärkommunernas och landstingens bidrag och tillskott
från folkpensioneringsfonden bidrager staten. Pensionsförhöjning
jämlikt 6 § 3 mom. lagen om folkpensionering utbetalas av vederbörande
kommun, som äger att av statsmedel utfå ersättning med hälften av vad för
ändamålet utgivits.
Angående sättet och tiden för utbetalning av pensioner och understöd jämlikt
lagen örn folkpensionering och förordningen om invalidunderstöd finnas
bestämmelser meddelade i en kungörelse den 18 december 1936 (nr 615),
ändrad genom kungörelse den 30 december 1940 (nr 1033). Utbetalning sker
som regel genom postverkets förmedling å viss postanstalt, varom anvisning
lämnas i pensionsbrcvel.
Barnbidrag.
Enligt lagen den 18 juni 1937 (nr 382) örn barnbidrag, vilken trädde i
kraft den 1 januari 1938, kunna från och med sistnämnda dag utgå sär
-
6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
skilda bidrag, barnbidrag, till uppehälle och uppfostran åt vissa barn, som
äro svenska medborgare och som stadigvarande vistas här i riket (2 §). De
till barnbidrag berättigade barnen kunna med hänsyn till förutsättningarna
för barnbidrags erhållande samt beloppens storlek indelas i tre grupper,
nämligen barn vilkas föräldrar eller med dem jämställda försörjare avlidit
(föräldralösa barn), barn vilkas fader eller med honom jämställd försörjare
avlidit (faderlösa barn) samt barn, adoptivbarn eller styvbarn till vissa
på grund av varaktig arbetsoförmåga till folkpension berättigade försörjare
(barn till arbetsoförmögna) (4 §). Barnbidraget, som är graderat efter dyrort
i likhet med tilläggspensioner och invalidunderstöd, utgör för föräldralösa
barn 300 respektive 360 och 420 kronor för år (5 § 1 morn.). För övriga
grupper barn utgör bidraget 240 respektive 300 och 360 kronor med viss
nedsättning för varje barn vid förekomsten av två eller flera bidragsberättigade
barn inom en familj (5 § 2 mom.). För barn under två år höjes bidraget
med 60 kronor (5 § 4 morn.). Bidraget minskas efter vissa regler med hänsyn
till försörjarens (5 § 2 mom.) och barnets (6 §) inkomst och utgår ej
för längre tid än till och med den månad, under vilken barnet fyller sexton
år (2 §). — Jämväl barnbidrag må i vissa fall höjas i fråga örn ort, som
gränsar till ort i högre ortsgrupp (5 § 3 morn.).
Kostnaderna för barnbidrag bestridas av staten och kommunerna enligt
samma grunder, som gälla för tilläggspensioner (14 § samt 5 § 3 mom.
andra stycket).
Enligt kungörelse den 5 november 1937 (nr 922) utbetalas barnbidrag
från pensionsstyrelsen genom postgiro.
Utredning av pensionsstyrelsen.
Med skrivelse den 28 november 1940 har pensionsstyrelsen framlagt en inom
styrelsen verkställd utredning rörande de vägar, som kunna vara framkomliga
för att med hänsyn till levnadskostnadsstegringen förbättra folkpensionerna.
Vid denna utredning har till prövning upptagits jämväl spörsmål
rörande förbättring av bl. a. invalidunderstöd och barnbidrag.
Pensionsstyrelsen omnämner till en början, att socialvårdskommittén nyligen
företagit en statistisk undersökning berörande t i 11-läggspensionärer, för vilkas uppehälle folkpensionen
icke försloge och vilka därför av vederbörande kommun erhölle kompletterande
hemunderstöd i form av fattigvård eller kommunalt pensionstillskott.
Angående resultatet av denna utredning får utskottet hänvisa till sid. 7—8
och 16—17 i propositionen.
Pensionsstyrelsen erinrar vidare därom, att det enligt sakens natur vore
synnerligen fördelaktigt, om man i samband med en dyrtidsförbättring av
folkpensionerna kunde tillgodose önskemålet örn en med hänsyn till
behovet mera ändamålsenlig avvägning av pensioner
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
7
n a. Vid övervägande av detta spörsmål hade styrelsen emellertid funnit
detsamma vara av alltför stor räckvidd för att i detta sammanhang kunna
föras fram till en lösning, om ock endast provisorisk. Vid samråd med socialvårdskommittén
hade denna biträtt styrelsens mening och meddelat, att kommittén,
jämlikt det kommittén lämnade uppdraget att granska lagstiftningen
rörande socialförsäkringen, komme att upptaga ifrågavarande spörsmål till
övervägande och till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill en närmare
prövning av frågan gåve anledning.
Pensionsstyrelsen framhåller, att förbättringen av folkpensionerna
kunde ske efter två väsentligt olika metoder. Enligt
den ena av dessa metoder skulle alla folkpensioner, i vilka tilläggspension
inginge, höjas med fixt belopp, lika för alla inom en och samma ortsgrupp.
Enligt den andra metoden skulle nämnda folkpensioner höjas med belopp,
som stöde i visst förhållande till deras storlek. Pensionsstyrelsen anför närmare
härom:
De båda metoderna äro ur principiella synpunkter likvärdiga, när det
gäller folkpensionärer med högsta möjliga tilläggspension, d. v. s. med en
årsinkomst av högst 100 kronor. Vad övriga folkpensionstagare med tilläggspension
angår, synes enligt pensionsstyrelsens mening den senare metoden
vara den som är mest ägnad att skipa rättvisa. Förhållandet torde nämligen
vara, att den inkomst, som ligger till grund för tilläggspensionens beräkning,
i många fall är av sådan natur, att med inträdande dyrtid en automatisk
kompensation av densamma äger rum, varför det huvudsakligen blir
fråga om att uppväga minskningen i folkpensionens värde. Den förra metoden
skjuter härutinnan betydligt över målet och medför dessutom en föga
önskvärd diskontinuitet mellan personer, som åtnjuta en obetydlig tilläggspension,
och dem som ha en inkomst, vilken endast obetydligt överstiger
gränsen för rätt till tilläggspension.
Vad angår möjligheterna att praktiskt genomföra en
lösning enligt de olika metoderna framhåller pensionsstyrelsen,
att de svårigheter, som uppstode vid den förra metodens tillämpande, vore
betydligt större än vid den senares. Den förra metoden skulle även vara förenad
med sådan tidsutdräkt, att första utbetalningen sannolikt icke kunde
äga rum förrän tidigast i juli 1941, beroende på att det icke torde vara möjligt
att tillfredsställande ordna utbetalningen på annat sätt än genom utfärdande
av kvittenshäften i samtliga de omkring 450,000 fall, då tillägg skulle
utgå. Vid en lösning enligt den senare metoden erfordrades däremot särskilda
kvittenshäften endast i ett begränsat antal undantagsfall.
Av de skäl, som sålunda anförts, har pensionsstyrelsen vid valet mellan
de båda metoderna funnit såväl principiella som praktiska och ekonomiska
synpunkter tala för den senare, varför styrelsen ansett sig kunna begränsa
sin utredning till att behandla denna metod.
Beträffande frågan, huruvida pensionsförhöjningen borde
sättas i relation e n 1) a r t till tilläggspensionen eller
om hänsyn borde tagas till folkpensionen i dess helhet anför
pensionsstyrelsen följande:
8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
Det kunde synas ligga närmast till hands att besvara frågan i enlighet
med det förra alternativet, eftersom det endast är tilläggspensionen som utgår
efter behovsprövning. Emellertid torde tilläggspensionens maximibelopp
få anses avvägt under hänsynstagande jämväl till pensionen för erlagda
obligatoriska avgifter. I varje fall är det tydligt, att ett dylikt avvägande
legat till grund för bestämmandet av tilläggspensionens belopp för pensionstagare,
som äga rätt till grundpension enligt lagen om folkpensionering. För
dessa utgår nämligen tilläggspensionen med ett femtio kronor lägre årligt
belopp än för pensionstagare, vilkas rätt till pension för erlagda pensionsavgifter
regleras av bestämmelserna i den före år 1937 gällande lagen örn
allmän pensionsförsäkring. Vid folkpensioneringslagens tillkomst motiverades
denna skillnad i pensionsbeloppen uttryckligen med att grundpensionerna
enligt den nya lagen regelmässigt komme att bliva avsevärt högre än
den äldre lagens avgiftspensioner. Det blir sålunda nödvändigt att vid pensionsförhöjningens
avvägande medräkna åtminstone en del av grundpensionen.
På grund härav synas knappast några starkare invändningar kunna göras
mot den ur praktisk synpunkt synnerligen önskvärda förenklingen, att
dyrtidstillägget generellt bestämmes skola utgå i förhållande till hela folkpensionens
belopp.
V ad angår storleken av pensionsför höj ningen yttrar pensionsstyrelsen
följande:
Styrelsen har funnit lämpligast att såsom grund för bestämmande av tillläggets
storlek taga den stegring av levnadskostnaderna, som kan beräknas
ha inträtt efter stormaktskrigets utbrott på hösten 1939. Levnadskostnadernas
storlek beräknas kvartalsvis av socialstyrelsen enligt av Kungl. Majit meddelade
närmare föreskrifter. På grundval av denna beräkning fastställer
Kungl. Majit ett procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande
till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet). Levnadskostnadstalet
var den 1 juli 1939 108 och den 1 oktober samma år 109
samt har under år 1940 fastställts till den 1 januari 114, den 1 april 119,
den 1 juli 124 och den 1 oktober 126. Höjningen av levnadskostnadstalet
fran 108 till 126 under tiden 1 juli 1939—1 oktober 1940 innebär att levnadskostnaderna
under denna tid stegrats med 16 2/3 procent. Att märka är
emellertid att levnadskostnadstalet fastställes med hänsyn till en liushållsbudget
för familj örn man, hustru och två barn, åtnjutande en viss realinkomst,
som beräknas med utgångspunkt från en årsinkomst av omkring
3,500 kronor år 1935. Lägges i stället en understödstagares normalbudget
till grund för indexberäkningen, vilket förfarande för visst ändamål begagnas
av Stockholms stads statistiska kontor, synes enligt av kontoret
lämnade upplysningar levnadskostnadsstegringen under nyss angivna tid
ha varit något större.
Med hänsyn till den levnadskostnadsstegring, som ägt rum från och med
tredje kvartalet 1939, synes för innehavare av tilläggspension eller invalidunderstöd
en lämplig förhöjning kunna vinnas genom två extra månadsutbetalningar
årligen.
I fråga örn fördelningen av kostnaderna för ett dyrtidstillägg
framhåller pensionsstyrelsen, att de principiellt syntes böra fördelas
efter samma grunder, som nu gällde för bidrag till den förmån, varå
tillägg skulle utgå. Sålunda borde den på grund- och avgiftspensioner belöpande
andelen av ett dyrtidstillägg å tilläggspensionärernas folkpensioner
i sin helhet bekostas av staten, medan den på tilläggspensionerna belöpande
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
9
andelen av ett dyrtidstillägg å folkpension ävensom å invalidunderstöd borde
fördelas mellan kommuner, landsting (endast i fråga om vissa tilläggspensioner
och invalidunderstöd) och staten efter nu för ifrågavarande förmåner
gällande grunder.
Att vid fördelningen av kostnaderna för dyrtidstilläggen särskilt fördela
det till varje enskild pensionstagare utbetalade dyrtidstillägget skulle emellertid
bliva en mycket omfattande arbetsuppgift och vöre enligt pensionsstyrelsens
mening ej heller erforderligt. Beräkningen av kommunernas och
landstingens andelar i de totala kostnaderna borde nämligen med tillfredsställande
noggrannhet kunna tillgå på sådant sätt, att deras andelar för ett
år i de inalles utanordnade tilläggspensionerna och invalidunderstöden
ökades med en tolftedel för varje gång under året ett extra månadsbelopp
utbetalats som dyrtidstillägg.
Beträffande dyrtidstillägg å barnbidrag framhåller pensionsstyrelsen,
att, då dessa bidrag i likhet med tilläggspensioner och invalidunderstöd
utginge efter behovsprövning, man icke syntes kunna undgå att i
samband med en dyrtidsförhöjning av pensionsförmånerna vidtaga åtgärder
för en efter levnadskostnadsstegringen avpassad förbättring av de barns
villkor, för vilka barnbidrag utginge. Då styrelsen emellertid icke hade möjlighet
att överblicka i vad mån kompensation för denna stegring i annan
ordning redan lämnats eller komme att lämnas, ansåge sig styrelsen icke
kunna närmare ingå på frågan huruvida barnbidragen borde höjas i samma
proportion som tilläggspensionärernas folkpensioner och invalidunderstöden
eller om tilläventyrs en mindre höjning kunde befinnas skälig, exempelvis
med ett månadsbelopp om året. Dyrtidstillägg å barnbidrag borde enligt
styrelsens åsikt fördelas mellan kommun och staten efter de grunder, som
redan nu gällde.
I förevarande sammanhang må anföras, att stegringen av levnadskostnaderna
fortsatt under sista kvartalet 1940 och att levnadskostnadstalet den
1 januari 1941 var 130.
Yttranden över pensionsstyrelsens utredning m. m.
Från socialstyrelsen, statskontoret, generalpoststyrelsen, socialvårdskommittén,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och
svenska landstingsförbundet hava yttranden inhämtats över pensionsstyrelsens
utredning ävensom över ett i nära anslutning därtill inom socialdepartementet
upprättat utkast till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner och
invalidunderstöd. Utkastet innehöll däremot ej bestämmelser örn dyrtidstilllägg
å barnbidrag.
I yttrandena vitsordas, att behov av förbättring av folkpensioner
och invalidunderstöd med hänsyn till rådande förhållanden
föreligger.
Den av pensionsstyrelsen föreslagna metoden för dyrtidsko mpenseringen
— förhöjning i förhållande till storleken av utgående förmåner
— tillstyrkes.
10
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
En avvikande ståndpunkt i fråga om metoden för dyrtidskompenseringen
intager endast styrelsen för svenska landskommunernas förbund, som efter
att hava erinrat örn att dyrtidstilläggen komma att utgå med olika belopp inom
olika dyrortsgrupper anför:
Det torde emellertid kunna ifrågasättas, om en sådan anordning skulle
komma att leda till ett rättvist resultat. Såvitt styrelsen kan finna, kan nämligen
den av nuvarande krisläge betingade stegringen av levnadskostnaderna
icke graderas efter de dyrortsgrupper, vilka angivas i lagen om folkpensionering.
Levnadskostnadsökningen torde nämligen — i viss mån på grund av
prisreglerande åtgärder från statsmakternas sida — icke stå i direkt proportion
till levnadskostnadernas nivå inom de olika dyrortsgrupperna under tiden
före krisen, utan torde i stort sett till beloppet vara lika stor inom samtliga
ifrågavarande grupper.
Med hänsyn till vad sålunda anförts borde enligt styrelsens mening tagas
under övervägande, huruvida icke de ifrågasatta dyrtidstilläggen kunde bestämmas
utan anknytning till graderingen av tilläggspension enligt gällande
bestämmelser i pensionslagen.
Vad angår storleken av förhöjningen — motsvarande två månadsutbetalningar
-— framställes icke någon erinran.
Beträffande innehållet i övrigt i de avgivna yttrandena får utskottet hänvisa
till sid. 17—21 i propositionen.
Anslagen till bidrag till folkpensioner m. m.
I skrivelser den 31 augusti 1940 har pensionsstyrelsen, som därvid utgått
från nu gällande beräkningsgrunder, hemställt, att för budgetåret 1941/42
anslaget till bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. måtte
uppskattas till 135,000,000 kronor, anslaget till barnbidrag till 12,000,000
kronor och anslaget lill ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
till 980,000 kronor. I detta hänseende får utskottet hänvisa till sid. 21—24
i propositionen.
I sin ovannämnda skrivelse den 28 november 1940 har pensionsstyrelsen
beräknat kostnaden för staten för månadsutbetalningen under budgetåret
1940/41 av dyrtidstilläggen å folkpensioner och invalidunderstöd till 10.3 miljoner
kronor samt för varje extra månadsutbetalning under budgetåret 1941/
42 av samma tillägg till 10.5 miljoner kronor. Enligt styrelsens uppskattning
uppgå motsvarande belopp i fråga om barnbidrag till 950,000 resp. 1 miljon
kronor. Angående styrelsens ifrågavarande beräkningar hänvisas till sid. 12
—14 i propositionen.
I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 40, 41 och 43)
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet för budgetåret 1941/42 såsom förslagsanslag beräkna dels till Bidrag
till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. 145,000,000 kronor, dels
till Barnbidrag 13,000,000 kronor, dels ock till Ersättning till postverket för
pensionsutbetalningar 1,050,000 kronor.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
11
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört bl. a. följande:
Den prisstegring, som inträtt under kriget, medför särskilt svåra verkningar
för de stora grupper av vårt lands befolkning, som för sitt livsuppehälle
hava att lita till folkpensioner eller invalid understöd.
Dessa understöd äro, på sätt framgår av den statistiska utredning, som socialvårdskommittén
verkställt, i och för sig synnerligen knappt utmätta. Enligt
min mening föreligger därför särskild anledning för statsmakterna att tillse,
att ifrågavarande pensioner och understöd icke på grund av de ändrade förhållandena
mista avsevärd del av sitt värde. Med hänsyn härtill anser jag,
att ett skäligt tillägg bör utgå på pensionerna och understöden för kompensation
av levnadskostnadsstegringen. Någon invändning häremot har ej
gjorts i de i ärendet avgivna yttrandena.
Olika utvägar äro tänkbara för att bereda en sådan kompensation. Pensionsstyrelsen
har stannat för att föreslå en allmän, av särskild behovsprövning
ej betingad förhöjning av utgående förmåner med belopp, som stå
i visst förhållande till förmånernas storlek. Mot ett anlitande av denna utväg
hava invändningar framställts endast i ett yttrande, nämligen av styrelsen
för svenska landskommunernas förbund. Då den av pensionsstyrelsen föreslagna
utvägen, med hänsyn till föreliggande omständigheter, synes mig mest
rättvis och i övrigt lämplig, anser jag pensionsstyrelsens förslag böra läggas
till grund för åtgärder i ärendet.
Såsom pensionsstyrelsen anfört, synas dyrtidstillägg böra utgå, förutom å
invalidunderstöd, endast å pensioner, som äro förenade med tilläggspension.
Dvrtidstilläggen torde emellertid av skäl, för vilka pensionsstyrelsen närmare
redogjort, böra sättas i relation icke enbart till tilläggspensionen utan i princip
till pensionen i dess helhet, således även till den däri ingående pensionen
för erlagda obligatoriska pensionsavgifter. Däremot synes tillägg icke böra
utgå, i den mån pensionen grundar sig på avgifter, som erlagts till pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring. Något tillägg torde ej heller böra utgå å
kommunal förhöjning av tilläggspensionen jämlikt 6 § 3 mom. lagen om folkpensionering.
Levnadskostnaderna hava enligt socialstyrelsens indexberäkningar under
tiden den 1 juli 1939—den 1 oktober 1940 stegrats med 162/3 procent. Då det
av tekniska skäl lärer vara nödvändigt att ordna utbetalningarna av dyrtidstilläggen
så, att de kunna samordnas med månadsutbetalningar av folkpensioner
eller invalidunderstöd, synes man för närvarande få nöja sig med
att fastställa ett sådant antal månadsutbetalningar av dyrtidstillägg, att utbetalningarnas
slutsumma något så när motsvarar levnadskostnadsstegringen.
Från denna utgångspunkt har pensionsstyrelsen ansett två månadsutbetalningar
böra väljas; varje sådan utbetalning motsvarar ju 81/;. procent av årsheloppet,
d. v. s. tillhopa 162/3 procent. Pensionsstyrelsens förslag härutinnan
har icke mött gensaga i yttrandena. Då man för närvarande har att utgå
från (leii konstaterade prisstegringen och alltså icke kan taga hänsyn till
risken av en fortsatt uppgång i levnadskostnaderna, torde pensionsstyrelsens
förslag i denna del böra godtagas. Bestämmelserna i ämnet synas för närvarande
lämpligen kunna fastställas att gälla för innevarande kalenderår.
Enahanda skäl, som tala för att dyrtidstillägg bör utgå å folkpensioner och
invalidunderstöd, förefinnas även i fråga örn barnbidragen. Då till
-
12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
räcklig kompensation för prisstegringen å olika varuslag icke kan förväntas
bliva i annan ordning lämnad åt dem, som åtnjuta barnbidrag, finner jag
ett dyrtidstillägg av en sjättedel eller 162/3 procent av barnbidragens årsbelopp
skäligt. Dyrtidstillägg synes ej heller böra utgå å kommunal förhöjning
av barnbidraget.
Erforderliga bestämmelser rörande dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag torde böra upptagas i en av Kungl. Maj:t och riksdagen
gemensamt stiftad lag. Förslag till lag i ämnet har upprättats inom
socialdepartementet.
I 1 § första stycket hava upptagits de förut omnämnda grundläggande stadgandena,
att dyrtidstillägg skall utgå under år 1941 till den som åtnjuter
folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd eller barnbidrag
samt att tillägget skall motsvara en sjättedel av folkpensionens, invalidunderstödets
eller barnbidragets belopp för året. 1 detta stycke har därjämte
intagits den av praktiska skäl föranledda bestämmelsen, att dyrtidstillägg
dock icke skall utgå å pension, understöd eller bidrag, som icke uppgår till
12 kronor om året.
Andra stycket i 1 § inledes med en föreskrift, att dyrtidstillägg skall utbetalas
halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen bestämmer. Pensionsstyrelsens
förslag om utbetalning av dyrtidstillägg samtidigt medmånadsutbetalning
av folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, vilket lärer
vara den mest praktiska och lämpliga utvägen härutinnan, synes mig böra
godtagas. De tekniska anordningar, som äro erforderliga för genomförandet
därav, hava förberetts av pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen. Såsom
tidpunkt för utbetalning av dyrtidstillägg har pensionsstyrelsen föreslagit maj
och november. Med hänsyn till de ekonomiska påfrestningar, som under innevarande
vinter otvivelaktigt komma att uppstå, finner jag — i likhet med
vad i några yttranden framhållits — det angeläget, att den första utbetalningen
verkställes så snart som möjligt. Enär förberedande åtgärder för
snar utbetalning redan verkställts, torde det, enligt vad jag inhämtat från
pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen, icke av tekniska skäl möta något
hinder att vidtaga den första utbetalningen redan i februari månad. Den
andra utbetalningen synes, såsom pensionsstyrelsen föreslagit, lämpligen kunna
verkställas i november. Föreskrifter om tidpunkten för utbetalningarna
samt erforderliga detaljbestämmelser rörande den ordning, i vilken utbetalningarna
skola verkställas, torde få meddelas av Kungl. Maj:t.
I 1 § andra stycket hava upptagits jämväl några av praktiska skäl föranledda
särbestämmelser.
Kostnaderna för slaten för dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag under år 1941 hava av pensionsstyrelsen beräknats uppgå till,
beträffande folkpensioner och invalidunderstöd io,300,000 kronor för första
halvåret och 10,500,000 kronor för andra halvåret samt i fråga om barnbidrag
950,000 kronor för första halvåret och 1,000,000 kronor för andra halvåret.
Dessa kostnader synas lämpligen böra bestridas från de å riksstaten
upptagna anslagen till förutnämnda ändamål. Såvitt angår bestridandet av
kostnaderna under första halvåret 1941 torde riksdagens medgivande böra
inhämtas, att för budgetåret 1940/41 beviljade förslagsanslag skola få tagas i
anspråk därför. Kostnaderna för andra halvåret 1941 synas däremot, såsom
i årets statsverksproposition förutsatts, böra belasta de för budgetåret 1941/
42 beräknade förslagsanslagen.
Vad först angår anslaget till bidrag till folkpensioner
och invalid understöd m. m. skulle detta med tillämpning av
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
13
hittillsvarande grunder enligt pensionsstyrelsens beräkningar upptagas till
135,000,000 kronor. Med hänsyn till belastningssiffrorna under en följd av
år anser jag emellertid det av pensionsstyrelsen beräknade beloppet alltför
högt, varför en nedsättning därav synes kunna ske. En viss reducering av
det av styrelsen för kostnader för dyrtidstillägg uppskattade beloppet torde
ävenledes kunna vidtagas. Å andra sidan förefaller det emellertid sannolikt,
att nu ifrågavarande anslag kan komma att belastas med kostnader för dyrtidstillägg
under första halvåret 1942. Med anledning av vad sålunda anförts
synes anslaget för nästa budgetår böra upptagas till 145,000,000 kronor.
Beträffande därefter anslaget till barnbidrag synas mig
de senaste årens erfarenheter hava givit vid handen, alt utgifterna för ifrågavarande
ändamål av 1934 års barnpensioneringssakkunniga uppskattats
alltför högt. Anledning torde därför icke föreligga att numera vid anslagsberäkningen
följa de sakkunnigas kalkyler. I vad mån en försämring av
konjunkturerna kan komma att påverka medelsbehovet låter sig för närvarande
icke närmare bedöma. Ehuru de av pensionsstyrelsen beräknade beloppen
torde vara för höga, synes av liknande skäl, som anförts beträffande
anslaget till bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m., anslaget
till barnbidrag för nästa budgetår böra upptagas till summan av de av pensionsstvrelsen
föreslagna beloppen — 12,000,000 och 1,000,000 kronor — eller
13,000,000 kronor. Vad slutligen angår anslaget till ersättning
till postverket för pensions utbetalningar synes mig den
ifrågasatta höjningen av ersättningen från 15 till 17 öre per pensionsutbetalning
skälig, varför jag förordar, att densamma kommer till stånd. Ej heller
har jag något att erinra mot de verkställda kalkylerna rörande antalet utbetalningar
av här avsedda slag. Med hänsyn härtill borde anslaget beräknas
till 980,000 kronor. Från nu ifrågavarande anslag torde emellertid vidare
böra utgå ersättning till postverket dels för handhavandet av utbetalningar
av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd under kalenderåret
1941, vilken ersättning av generalpoststyrelsen beräknats till (2 X
63,000) 126,000 kronor, dels ock för vissa engångskostnader,. av styrelsen
uppskattade till omkring 22,000 kronor. Hela anslaget synes mig därför böra
för nästa budgetår upptagas med ett avrundat belopp av 1,100,000 kronor.
De genom förevarande proposition framlagda förslagen avse att möjliggöra
en anpassning av folkpensioner, vari ingår tilläggspension, ävensom av
invalidunderstöd och barnbidrag efter de ökade levnadskostnader, som blivit
en följd av det nu rådande krisläget. I likhet med departementschefen anser
utskottet det vara en betydelsefull samhällsangelägenhet att tillse att de ifrågavarande
understöden icke på grund av de ändrade förhållandena mista en avsevärd
del av sitt värde.
Såsom av pensionsstyrelsens utredning framgar äro olika utvägar tänkbaia
för att i förevarande hänseende bereda en skälig dyrtidskompensation. I propositionen
föreslås, att kompensationen skall givas formen av en allmän av
särskild beliovsprövning ej betingad höjning av förmånerna med en sjättedel.
1 motionen II: 42 hemställes, att dyrtidstillägget i stället måtte utgå med
vissa fasta belopp utan hänsynstagande till indelning i ortsgrupper och, såvitt
angår folkpensionärerna, tilläggspensionens storlek. Den i motionen föreslagna
utvägen är enligt utskottets mening förenad med åtskilliga olägenheter.
Sålunda skulle vid bifall till det i motionen framställda yrkandet —
Utskottet.
14
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
förutom högst väsentligt ökade kostnader för statsverket — till följd av de
tekniska svårigheter, som äro förenade med det i motionen föreslagna tillvägagångssättet,
tidpunkten för den första utbetalningen av dyrtidstilläggen
avsevärt framflyttas. Kungl. Maj:ts förslag möjliggör däremot, enligt vad departementschefen
uttalat, att den första utbetalningen kan äga rum redan under
februari månad. Jämväl i övrigt innefattar det i propositionen framlagda
förslaget åtskilliga fördelar i förhållande till vad i motionen förordats. Utskottet
finner sig med hänsyn härtill böra förorda bifall till propositionen i
denna del och kan sålunda icke tillstyrka det i motionen framställda yrkandet.
I motionerna I: 107 och II: lil hemställes, bland annat, att riksdagen ville
blott såsom en tillfällighetsåtgärd godtaga de i propositionen föreslagna grunderna
för beräkningen av dyrtidstillägg å folkpensioner m. m. samt att riksdagen
— under förutsättning att levnadskostnadernas stegring gör dyrtidstillägg
i fortsättningen ofrånkomliga — ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
örn ny utredning »i syfte att tilläggen närmare ansluta sig till de faktiska
levnadskostnadsstegringarna å olika dyrorter än som i propositionen
föreslås». I motionerna I: 174 och II: 231 har framställts yrkande av innehåll,
att den första utbetalningen av dyrtidstillägg skall äga rum i enlighet
med vad som föreslås i propositionen under det att den andra utbetalningen
skall ske efter likformiga grunder utan dyrortsgradering.
Enligt utskottets mening kunna vissa skäl anföras för den i motionerna
framförda uppfattningen om den faktiska levnadskostnadsökningen inom
olika dyrortsgrupper. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen
(se sid. 7) avser emellertid socialvårdskommittén att till prövning upptaga
spörsmålet om en med hänsyn till behovet mera ändamålsenlig avvägning
av pensionerna. Därvid torde jämväl frågan örn en lämplig anpassning av
utgående dyrtidstillägg vid en bestående stegring av levnadskostnaderna bliva
föremål för övervägande. Då socialvårdskommittén sålunda har sin uppmärksamhet
riktad på hithörande spörsmål, har utskottet icke funnit påkallat
att i anledning av motionerna förorda någon ändring i det föreliggande
lagförslaget i denna del eller eljest föreslå riksdagen att göra någon
framställning till Kungl. Majit.
Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall dyrtidstillägget utgöra
en sjättedel eller 162/a procent av pensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets
årsbelopp. Det ifrågavarande tillägget motsvarar den allmänna
levnadskostnadsökning, som ägt rum under tiden från stormaktskrigets utbrott
fram till den 1 oktober 1940. Utskottet finner emellertid sannolikt att
— såsom även synes framgå av innehållet i pensionsstyrelsens till grund för
propositionen liggande skrivelse — levnadskostnadsökningen för understödstagare
under samma tid varit något större. Med hänsyn härtill och då levnadskostnaderna
ytterligare stegrats under sista kvartalet år 1940 hade det
enligt utskottets mening varit önskvärt, om dyrtidstillägget kunnat sättas något
högre än enligt det i propositionen framlagda förslaget. Då emellertid det
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1. 15
statsfinansiella läget får anses påkalla särskild återhållsamhet i fråga om
ökade statsutgifter samt nu ifrågavarande befolkningsgrupper genom Kungl.
Maj:ts förslag i allt fall huvudsakligen tillgodoses för den inträdda ökningen
av levnadskostnaderna, finner sig utskottet böra biträda propositionen i denna
del. Utskottet kan alltså icke ansluta sig till de i motionerna I: 106 och 158
samt II: 72 framställda yrkandena om högre dyrtidstillägg.
Den förbättring i understödstagarnas ställning, som åvägabringas genom
det nu föreslagna dyrtidstillägget, är helt föranledd av den inträdda ökningen
av levnadskostnaderna. Med hänsyn härtill torde enligt utskottets
mening dyrtidstillägget i regel icke — såsom befaras i motionerna I: 106
och II: 72 — komma att föranleda minskning av sådana understöd, som
utgå i form av fattigvård eller kommunala pensionstillägg.
Rörande fördelningen av kostnaderna för dyrtidstilläggen innehåller det
framlagda lagförslaget ett stadgande, som i allt väsentligt i sak överensstämmer
med nu gällande grunder för fördelning av de förmåner, varå
tillägg utgå. Då förslaget i denna del sålunda får anses överensstämma med
vad som härutinnan yrkats i motionerna I: 107 och II: lil, finner utskottet
motionerna i denna del icke föranleda ytterligare uttalande från utskottets
sida.
Enligt 3 § i lagförslaget skola bestämmelserna i lagarna om folkpensionering
och om barnbidrag, där ej annat följer av förslagets 1 och 2 §§, i
tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg. I
detta sammanhang vill utskottet erinra om stadgandena i 11 § lagen om
folkpensionering samt de däremot svarande bestämmelserna i 11 och 12 §§
lagen örn barnbidrag. Enligt förenämnda paragraf i folkpensioneringslagen
berättigas bland annat kommun, som efter ansökan örn folkpension förskotterat
pension till sökanden, att uppbära det först till betalning förfallande
pensionsbeloppet, i vad det hänför sig till tid för vilken förskott utgivits, och
därav tillgodogöra sig förskottet. Därest det nu föreliggande förslaget genomföres,
torde kommuner i vissa fall komma att förskottera jämväl dyrtidstilllägg,
som kan anses belöpa å förskotterad pension. Sådana fall kunna därvid
inträffa att det först till betalning förfallande pensionsbeloppet blir för
kommunen tillgängligt innan ännu dyrtidstillägg, som till en del belöper å tid,
för vilken förskott meddelats, förfallit till betalning. Av praktiska skäl synes
det enligt utskottets mening vara erforderligt att dyrtidstillägget i sådant fall
i sin helhet utbetalas till pensionstagaren. Utskottet förutsätter, att nu berörda
och därmed likartade spörsmål, vilka kunna uppkomma på grund av
bestämmelserna i 11 § folkpensioneringslagen samt 11 och 12 §§ lagen örn
barnbidrag, närmare regleras genom de tillämpningsföreskrifter, som kunna
meddelas enligt 3 § i lagförslaget.
Såvitt angår de i propositionen gjorda anslagsberäkningarna har utskottet
icke funnit anledning till erinran. Icke heller i övrigt bar propositionen föranlett
någon erinran från utskottets sida.
16
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att det genom förevarande proposition framlagda förslaget
till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag måtte av riksdagen antagas;
2) att riksdagen måtte
dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget
till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd
m. m. må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna
för utbetalning för första halvåret 1941 av de i det
föregående omförmälda dyrtidstilläggen å folkpensioner och
invalidunderstöd,
dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget
till Barnbidrag må få tagas i anspråk för bestridande
av kostnaderna för utbetalning för första halvåret
1941 av de i det föregående omförmälda dyrtidstilläggen å
barnbidrag,
dels ock för budgetåret 1941/42 anvisa
a) till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m.
ett förslagsanslag av ................ kronor 145,000,000;
b) till Barnbidrag ett förslagsanslag
av ................................ kronor 13,000,000;
c) till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
ett förslagsanslag av ................ kronor 1,100,000.
3) att motionerna I: 106, I: 107, I: 158, I: 174, II: 42, II: 72,
II: lil och II: 231, i den mån de icke blivit besvarade genom
vad utskottet under 1) och 2) hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 januari 1941.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från statsutskottet: herrar Strindlund, Asplund, Björkman, Torsten Ström, Eriksson
i Stockholm och fru Alvén; samt
från andra lagutskottet: herrar Norman, Wistrand, Löfvander, Hage, fru Nordgren
och fröken Hesselgren.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.
17
Reservationer:
A) av herrar Strindlund och Löfvander, vilka ansett
dels att fjärde stycket i utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
»Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen (se sid. 7) avser socialvårdskommittén
att till prövning upptaga spörsmålet örn en med hänsyn till
behovet mera ändamålsenlig avvägning av pensionerna. Då denna utredning
kan förmodas komma att taga så lång tid i anspråk att förslag med anledning
härav ej kan framkomma till nästa års riksdag, så anser utskottet att utredning
beträffande grunderna för eventuellt fortsatt utgående dyrtidstillägg bör
verkställas utan samband med ovan nämnda spörsmål och bör därvid syftas
till att tilläggen må utgå utan dyrortsgruppering.»
dels ock att punkt 3) i utskottets hemställan bort utgå och att utskottet
i stället bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 107 och II: lil måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t — under förutsättning att
levnadskostnadernas stegring gör dyrtidstillägg i fortsättningen ofrånkomliga
— ville föranstalta örn utredning i syfte att tilläggen måtte utgå efter likformiga
grunder utan dyrortsgruppering,
samt att motionerna I: 106, I: 107, I: 158, I: 174, II: 42, II: 72, II: lil och
11:231, i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
B) av herr Wistrand i fråga örn vissa delar av utskottets motivering.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 0 sami. 2 avd. Nr 1.
2