Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

t

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1941 kl. 11 f. m.

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utjämning
av marknadspriserna för vissa förnödenheter m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 28 mars 1941 dagtecknad, till statsutskottet hänvisad proposition
nr 191 har Kungl. Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen framlagda förslagen till åtgärder
för utjämning av marknadspriserna å vissa förnödenheter,

dels ock till förlagskapital för clearingkassan för fettvaror å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i fonden
för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag av 500 000
kronor.

I anledning av förevarande proposition hava inom riksdagen väckts följande
motioner, nämligen i första kammaren nr 221 av herr Herlitz, vari
hemställts, »att riksdagen, därest den i anledning av Kungl. Majits förevarande
proposition besluter om åtgärder för utjämning av marknadspriserna
för vissa förnödenheter måtte giva sitt beslut formen av en författning och
därvid beakta vad i motionen anförts» samt i andra kammaren nr 297 av
herrar Wiberg och Henriksson, vari hemställts, att riksdagen måtte dels avslå
förevarande proposition, dels ock anhålla hos Kungl. Majit örn förnyad
skyndsam utredning på ifrågavarande område, så alt förslag i ämnet kan
föreläggas innevarande års riksdag.

Berörda proposition och motioner, som hänvisats till statsutskottet, hava
enligt överenskommelse mellan statsutskottet och bevillningsutskottet hänskjutits
till behandling av sammansatt stals- och bevillningsutskott. Till
statsutskottet har inkommit en den 24 maj 1941 dagtecknad skrivelse i ämnet
från Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare.

Beträffande motiveringen för i propositionen framlagda förslag samt i
fråga örn de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för de däri framställda
yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

1 ovannämnda skrivelse från Sveriges industriförbund och Stockholms

bihang till riksdagens protokoll Idit. G sami. 2 avd. Nr 3. 1

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Xr 3.

2

handelskammare Ilar framhållits att prisutjämning endast hör komma till
stånd i sådana undantagsfall, där alldeles särskilda skäl motivera en dylik
åtgärd samt att förfarandet bör tillgripas blott beträffande sådana varuslag,
som äro av avgörande betydelse för den allmänna prisbildningen inom landet.
Till stöd härför har i skrivelsen hänvisats till att ett prisutjämningslörf
arande givetvis vore förbundet med allvarliga olägenheter, främst så till
vida alt systemet innebure den risken, att importörerna förlorade intresset
av att söka nedbringa de utländska inköpsprisen. Enligt ifrågavarande organisationers
förmenande borde lagervaror undantagas från det för prisutjämningen
erforderliga förfarandet. Därest dessa i något undantagsfall skulle
behöva därunder inbegripas syntes det vara av avgörande betydelse, att utjämningsavgiften
utginge med skillnaden mellan fastställt avräkningspris
och det inhemska marknadspris, som gällde omedelbart före clearingkassans
tillkomst. Därjämte syntes det organisationerna böra uttryckligen
fastslås, att lagerhållarens utjämningsavgift ej skulle behöva erläggas på en
gång, utan endast i den mån varan komme till användning.

Inom folkliushållningsdepartementet har till övervägande upptagits frågan
örn vidtagande av åtgärder för utjämning av marknadspriserna å viktiga
varor och förnödenheter. Rörande detta spörsmål har upprättats en promemoria,
däri följande anföres:

Möjligheterna att till Sverige importera ett flertal viktiga varor och förnödenheter
äro för närvarande ytterst begränsade. I den män sådan import
förekommer, försiggår den vanligen med betydande mellanrum och till
växlande priser. Även i fråga örn den mer regelbundna införseln äro importpriserna
på grund av rådande transportförhållanden ofta rätt varierande
för ett och samma varuslag. Därest dessa prisfluktuationer skulle få
oförmedlat påverka prisbildningen i övrigt, komme dennas lugna utveckling
att förryckas och den svenska marknaden att förlora i stabilitet med
därav föranledda svårigheter för näringslivet. En allmän höjning av medelprisnivån
i landet skulle vidare bliva följden av den ökade osäkerheten.
Aven den statliga priskontrollen bleve i hög grad försvårad.

Dessa olägenheter kunna förebyggas genom en utjämning av importpriserna.
Så har ock skett beträffande åtskilliga för folkförsörjningen betydelsefulla
varor, såsom kol och koks, gödningsämnen, fodermedel, fettråvaror
m. fl. Prisutjämningsförfarandet innebär i princip, att ett visst importpris
fastställes som avräkningspris för viss vara under en tid framåt. 1
den mån importkostnaderna avvika från detta avräkningspris, sker en utjämning,
så att den som kunnat införa varan till lägre pris än det bestämda
är skyldig att till en särskild s. k. clearingkassa inbetala skillnaden mellan
det verkliga importpriset och det bestämda avräkningspriset, under det att,
därest import sker till högre kostnader än avräkningspriset, importören från
clearingkassan erhåller täckning för de överskjutande kostnaderna. I vissa
fall har det ansetts lämpligt, att clearingen omfattar även de förråd, som
finnas inom landet vid kassans inrättande. Detta innebär, därest förråd anskaffats
till lägre pris än avräkningspriset, att innehavarna hava att inbetala
en avgift till clearingkassan, motsvarande skillnaden mellan avräkningspriset
och anskaffning^priset för förråden.

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

3

Ur flera synpunkter är det önskvärt, att en dylik prisclearing genomföres
på frivillig väg mellan importörerna själva. Erfarenheten giver emellertid
vid handen, att det i regel är nödvändigt att staten på ett eller annat sätt
medverkar. Det lämpligaste förfaringssättet synes därvid vara det som redan
tillämpats i flera fall med gott resultat och sorn består däri att avtal
träffas mellan vederbörande statliga myndighet och de olika importörerna
eller deras organisationer med den innebörd som förut angivits. Denna ordning
har tillämpats beträffande clearingen av importpriserna för fodermedel,
konstgödsel, skördegarn och fettråvaror. I åtskilliga fall äro dock
importörerna så många, att en sådan anordning ej är praktiskt genomförbar.
I dylikt fall synes det nödvändigt att reglera importen samt som villkor
för import av viss vara föreskriva, att importören deltager i det för varan
fastställda utjämningsförfarandet. Därest man i sistnämnda fall avser att
clearingen skall omfatta även inom landet befintliga, tidigare anskaffade
förråd, torde detta syfte enklast kunna tillgodoses genom att förråden läggas
under beslag. Om så sker bör som villkor för varans disponerande för
näringsutövning — försäljning eller beredning för avsalu — kunna krävas
inbetalning av en clearingavgift till en upprättad clearingkassa.

över promemorian hava yttranden avgivits av statens industrikommission,
statens livsmedelskommission, statens bränslekommission, statens handelskommission
och statens priskontrollnämnd.

Industrikommissionen har till en början framhållit, alt ett clearingförfarande,
sådant som det i propositionen skisserats, otvivelaktigt vore av stort
värde för att i nuvarande läge genomföra en prispolitik med syfte att i görligaste
män upprätthålla en stabil och enhetlig prisnivå för de ur försörjningssynpunkt
viktigare varugrupperna. Beträffande clearingsförfarandets
tillämpning har kommissionen bland annat anfört följande:

Jämförelsevis enkelt synes förfarandet kunna gestaltas i de fall, då
clearingen endast skall avse sådana partier av en vara, som importeras.
En dylik begränsning av clearingens omfattning kan ofta vara nödvändig
av praktiska skäl samt förefaller naturlig och lämplig i alla de fall, då
varan i fråga icke eller allenast i ringa omfattning produceras inom landet
och det därstädes icke heller finnes lagrade några större förråd av densamma.
Äro importörerna få till antalet eller sammanslutna i en fast organisation,
synes handhavandet av den sålunda begränsade clearingen böra anförtros
importörerna själva, detta särskilt med hänsyn till den alltjämt
växande arbetsbördan för de statliga krisorganen på varuförsörjningens
område. Några statliga tvångsåtgärder torde här i regel icke behöva ifrågakomma,
och icke heller lärer någon statlig kontroll över clearingförfarandel
vara nödvändig. Kommissionen förutsätter nämligen, att priset på varan
inom landel är fastställt och kontrolleras av statlig myndighet. Är importen
däremot uppdelad på ett stort antal importörer utan någon form
av inbördes sammanhållning, synes det, såsom i promemorian framhålles,
nödvändigt att reglera importen samt som villkor för denna föreskriva,
att vederbörande importör deltager i det för varan fastställda utjämningsförfarandet.
Detta torde då böra handhavas av statlig myndighet eller under
statlig kontroll.

4 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

I sådana fall. då ett clearingförfarande även skulle omfatta inom landet
befintliga varulager, ansåge kommissionen, att den som för att säkerställa
fortbeståndet av sin rörelse hållit ett stort varulager och burit därmed förenade
risker icke borde berövas de ekonomiska fördelar gentemot sina
mindre förutseende konkurrenter, som han genom lagerhållningen uppnått
vid tiden för clearingkassans inrättande. Clearingavgiften för nyproducerade
varor, därest sådana skulle komma att omfattas av clearingen, borde
i regel fastställas på basis av ett för all produktion enhetligt producentpris
och sålunda icke utgå med belopp, som växlade med företagens individuella
produktionskostnader. Slutligen har kommissionen understrukit vikten av
att clearingförfarandet handhades på sådant sätt, att importörerna icke förslappades
i sitt intresse att från utlandet inköpa och hit transportera varor
till billigast möjliga priser samt att ledningen och övervakningen av clearingorganisationens
verksamhet borde handhavas av opartisk och på området
sakkunnig personal.

I livsmedelskommissionens yttrande erinras örn de inom kommissionens
verksamhetsområde genomförda clearingförfarandena beträffande fodermedel,
konstgödsel, skördegarn och fettråvaror lii. m. Kommissionen anser,
att anordningen bör kunna tillämpas även för andra varugrupper än de
nämnda, samt finner sig icke lia något att erinra mot de grunder för ordnandet
av clearingen, som angivits i departementspromemorian.

Bränslekommissionen har uttalat sin principiella anslutning till det i promemorian
berörda förfaringssättet, i vad avser både det generella fastställandet
av visst importpris som avräkningspris och clearingens utsträckande
även till förråd, som finnas inom landet. Särskilt då fråga är om att cleai
ingen för en viss vara skall omfatta även inom landet befintliga förråd
synes avgörande böra träffas från fall till fall med hänsynstagande bland
annat till storleken av de tillgängliga förråden och anskaffningskostnaderna
för desamma.

Handelskommissionen har framhållit, att det är antagligt, att ett prisutjämningsförfarande
av ifrågasatt slag kan bliva värdefullt för upprätthållande
av en enhetlig och stabil prisnivå för råvaror och större förbrukningsartiklar
inom industriens och jordbrukets områden. Kommissionen
hyser emellertid den uppfattningen, att de varuområden på vilka ett prisutjämningsförfarande
med fördel kan användas äro starkt begränsade. Således
torde ett sådant förfarande endast böra komma till användning för
varor, vilka äro av betydelse för prisbildningen inom landet, under det att
förfarandet icke torde kunna genomföras i fråga om varor, där man har
att räkna med något större antal skilda kvaliteter. Kommissionen konstaterar
därefter, att ett clearingförfarande är förenat med allvarliga olägenheter.
Härom har kommissionen anfört bland annat att, ett clearingförfarande
av i promemorian avsedd typ kommer att minska den enskilde
importörens intresse att från utlandet inköpa och hit transportera varor

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3. 5

till billigast möjliga priser eller — särskilt då clearingförfarandet beräknas
komma att omfatta en längre tidsperiod — att upprätthålla för landet
värdefulla förbindelser, därest icke den importör, som med skickligt utnyttjande
av förbindelser och transportleder kunnat införa varor till i rådande
läge gynnsamma priser göres delaktig i de sålunda vunna fördelarna.
En dylik premicring av den dugligaste torde emellertid komma att
stöta på mycket stora praktiska svårigheter. Kommissionen finner det med
hänsyn till antydda olägenheter angeläget, att vid import av ifrågavarande
produkter prisutjämning endast kommer till användning i undantagsfall,
där alldeles särskilda skäl kunna motivera en dylik åtgärd. Möjligheter
synas nämligen föreligga att genomföra en prisutjämning för dylika varor
på frivillig väg utan statligt ingripande, åtminstone i de fall, där importförbud
gäller eller importen på annat sätt är reglerad.

Priskontrollnämnden har framhållit, att den starka prisstegringstendensen
för vissa importvaror jämte den starkt oenhetliga kostnadsutvecklingen
för införseln av samma varor på olika vägar medför särskilda svårigheter
för priskontrollen, som i mångå fall icke kunna lösas utan regleringsåtgärder.
Nämnden instämmer därför helt i den i promemorian framförda uppfattningen,
att prisutjämning bör ske över en clearingkassa och att en
clearinganordning kan nödvändiggöra särskild reglering av importen. Beträffande
frågan att låta prisutjämningsförfarandet omfatta även inom
landet befintliga förråd har nämnden anfört att en utjämning av priserna
mellan till relativt höga pris nyimporterade varor och inom landet redan
förefintliga förråd eller nyproducerade varor av samma slag givetvis i många
fall kan framstå som ett synnerligen viktigt prispolitiskt önskemål. Endast
på denna väg kan det i vissa situationer vara möjligt att effektivt
dämpa verkningarna på den inhemska prisbildningen av en stark importprisstegring.
Vissa olägenheter kunna dock enligt nämndens mening vara
förbundna med en sådan utjämning och därigenom begränsa möjligheterna
för metodens tillämpning.

Nämnden har likväl ansett sig böra ansluta sig till i promemorian anförda
synpunkter rörande inkluderandet jämväl av inom landet befintliga
förråd i ett prisutjämningsförfarande.

Till stöd för det föreliggande förslaget har föredragande departementschefen
anfört följande:

Såsom i departementspromemorian uttalats föreligga i nuvarande läge
avsevärda svårigheter att upprätthålla importen av vissa betydelsefulla nödvändighetsvaror,
vilket icke kunnat undgå alt ofördelaktigt påverka vårt
försörjningsläge inom vissa områden. De möjligheter som erbjuda sig för
import av dylika varor böra därför i görligaste mån tillvaratagas. I flera
fall kan detta ske. endast med mycket stora kostnader Av synnerlig vikt år
att i dylika fall importpriserna icke få oförmedlat påverka den inhemska

marknaden. .

Det är därför nödvändigt, ali staten utövar viss tillsyn över i vad man oell

()

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

l)a vad sätt förefintliga importmöjligheter utnyttjas. Denna allmänna övervakning
från statens sida underlättas självfallet i hög grad genom bildande
av särskilda importörföreningar för samordning av de olika importörernas
intressen. I vissa fall lia emellertid statens ingripanden icke kunnat begränsas
till enbart en övervakning av importen utan en reglering av densamma har
måst genomföras. Denna importreglering har i flera fall bestått ej endast i en
kvantitativ reglering av importen utan även i en reglering av importpriserna.
Därvid har det i departementspromemorian diskuterade clearingförfarandet
för utjämning av olika importpriser vanligen kommit till användning. Del
är att vänta, att detsamma i fortsättningen kommer att erhålla en utvidgad
tillämpning.

I den mån så kan ske är det självfallet ett önskemål, att den behövliga
clearingen genomföres på frivillig väg. exempelvis genom importörföreningarna.
En dylik utväg står emellertid icke alltid öppen. Samtliga hörda myndigheter
lia också förordat att möjlighet att tvångsvis anordna clearing skall
linnas för Kungl. Majit. Användande av tvång flir genomförande av
ett clearingförfarande bör dock ske nied varsamhet och icke i andra
lall än där det är nödvändigt för att underlätta import i varuförsörjningens
intresse eller förhindra kastningar i prisbildningen inom landet. Även där
dessa förutsättningar föreligga torde i mångå fall. såsom när ifrågavarande
vara förekommer i ett flertal olika kvaliteter, en prisclearing av praktiska
skäl vara utesluten. Där en clearing genomföres måste den så anordnas.
atl de enskilda importörerna icke förlora intresset att införa varor
från utlandet till billigast möjliga priser. Såsom industrikommissionen
framhållit torde det därför bliva erforderligt att införa en noggrann övervakning
av kostnader av olika slag, vilka kunna påverka avräknings
priserna.

Vid genomförande av en importprisclearing fastställes ett avräkningspris
att gälla för en tid framåt för viss vara. Detta avräkningspris blir då bestämmande
för prisbildningen inom landet för varugruppen i fråga. Med
hänsyn härtill är det av skäl. som jag i detta sammanhang ej torde behöva
närmare ingå pa. angeläget alt avräkningspriset ej sättes högre än vad som
är nödvändigt. Med utgångspunkt härifrån kan det ifrågasättas beträffande
varor av betydelse för den allmänna prisutvecklingen att även lager, sorn
importerats före genomförandet av clearingen. skola omfattas av denna. Eli
inräknande av förefintliga lager i prisutjämningen synes i princip medföra
den konsekvensen, att prisstegringen på grund av rådande importförhållanden
kommer att ske långsammare än eljest skulle hava blivit fallet men all
pa samma gang den prissänkning, som kan förväntas vid krisens upphörande,
fördröjes. Detta kan i vissa fall vara önskvärt. I andra fal! innebär
det nackdelar. Några generella regler för bedömande huruvida inneliggande
lager böra ingå i prisutjämningen synas sålunda ej kunna uppställas utan
avgörandet härom torde, såsom även bränslekommissionen framhållit, fa
träffas under beaktande av omständigheterna i varje särskilt fall.

Åro de inneliggande förråden små och importen jämförelsevis betydande
torde dock som regel tillräcklig anledning ur prisregleringssynpunkt éi föreligga
att medtaga lagren i den utjämning av importprisernå som må befinnas
påkallad. I den män lagren indragas i ett clearingförfarande lärer man.
såsom industrikommissionen påpekat, sorn regel böra utgå från att ett och
samma värde åsättes samtliga lager och att clearingen för lagerhavarnas do!
föranleder inbetalning av en avgift motsvarande skillnaden i priset inom Ian
det å importvaran efter och före clearingens genomförande. Enahanda förfa -

Sammansatt stals- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3. 7

rande bör tillämpas när clearingpriset höjes. Sänkes clearingpriset bör i
stället bidrag motsvarande prissänkningen utgå till lagerhavarna.

En förutsättning för ett tvångsvis påbjudet indragande av förefintliga
varulager i en clearing bör vara. alt den ifrågakomna varan är lagd under
beslag och sålunda ej får disponeras annat än efter medgivande av vederbörande
statliga myndighet och under iakttagande av de föreskrifter, som
myndigheten meddelar. Något hinder för att beslagförfarandet användes
för att vinna en sådan effekt torde enligt mili mening icke föreligga. Detta
innebär dock ej, såsom från vissa av de hörda myndigheterna anförts, att
beslag å en vara skall genomföras enbart för att skapa ett rättsligt underlag
för ett indragande av varulager i clearingen.

Med hänsyn till. bland annat, alt ifrågavarande prisutjämningsförfarande
kan förväntas komma att bli av stor omfattning och därför få vittgående
verkningar å prisbildningen inom landet synes riksdagen böra beredas tillfälle
alt i princip yttra sig rörande förevarande spörsmål. Frågan torde därför
böra underställas riksdagen. v

I detta sammanhang vill jag erinra örn att Kungl. Majit den 10 januari
1941 i samband med inrättandet av en clearingkassa för fettvaror hemställt
till riksgäldsfullmäktige att med anlitande av det å förskottsstat för försvarsväsendet
m. m. för budgetåret 1940/41 under fonden för förslag till
statsverket uppförda förskottsanslaget till försvarsberedskapens stärkande i
allmänhet, med redovisning under särskild rubrik, elter rekvisition av statens
livsmedelskommission insätta sammanlagt 500 000 kronor a kassans
checkräkning i riksbanken för att tillgodose behovet av rörelsemedel föi
clearingkassan. Ifrågavarande belopp synes nu böra täckas genom anvisande
av ett särskilt reservationsanslag å kapitalbudgeten å tilläggsstat II till riksstaten
för innevarande budgetår.

I nuvarande läge synes det utskottet vara av största vikt att prisstegiingen
inom landet i görligaste mån motverkas. Särskilt är det av betydelse att upprätthålla
en stabil och enhetlig prisnivå för de ur försörjningssynpunkt viktigaste
varugrupperna. Då det för att undvika en allmän höjning av prisnivån
torde vara nödvändigt att bibehålla samt även till nya områden utsträcka
det clearingförfarande, för vilket redogöres i propositionen, anser utskottet
sig böra tillstyrka departementschefens förslag i ämnet. Med hänsyn
till svårigheterna att bedöma utvecklingen på detta område och vilka åtgärder.
sorn kunna i olika hänseenden bliva erforderliga, anser utskottet ur
praktiska synpunkter mindre lämpligt att på sätt föreslagits i motionen
1:221 i en författning reglera Kungl. Maj :ts befogenheter i fråga örn clearingförfarandet.
En författning, vari mera i detalj skulle preciseras, under
vilka förutsättningar och på vad sätt ett prisutjämningsförfarande linge
genomföras, bomme nämligen enligt utskottets förmenande att i avsevärd
grad minska Kungl. Majlis möjligheter att med erforderlig snabbhet vidtaga
sådana åtgärder, som i varje särskilt fall kunna befinnas lämpliga.
Utskottet anser sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till det i nämnda
motion gjorda yrkandet och kan icke heller biträda de i motionen 11.297
framställda förslagen.

Utskottet.

8 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

Ehuru utskottet sålunda ansett sig böra godtaga departementschefens
ifrågavarande förslag, har utskottet likväl icke förbisett att ett sådant clearingförfarande,
som det i propositionen angivna — särskilt om detsamma
tvångsvis genomföres — kan bliva förenat med vissa olägenheter. Utskottet
anser sig därför böra understryka vikten av att det nuvarande systemet
med i huvudsak frivilliga överenskommelser om clearing i görligaste mån
bibehålies samt att tvång endast tillgripes där så befinnes vara nödvändigt.
Huruvida även inom landet befintliga varulager skola inbegripas i ett
clearingförfarande måste givetvis enligt utskottets förmenande bedömas med
hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, varvid bör beaktas den
inverkan på prisbildningen varulagren hava för hela den varugrupp, som
omfattas av clearingförfarandet.

Utskottet får i anslutning till vad departementschefen därom uttalat och
till vad i Sveriges industriförbunds och Stockholms handelskammares ovannämnda
skrivelse framhållits understryka betydelsen av att i den mån varulager
indragas i clearingförfarandet ett och samma värde bör åsättas samtliga
lager, som äro av inbördes likartad beskaffenhet, samt att clearingen
för lagerhavarnas del bör föranleda inbetalande av avgift, motsvarande skillnaden
i priset inom landet å importvaran efter och före clearingens
genomförande.

Utskottet vill vidare i likhet med departementschefen framhålla betydelsen
av att där en clearing av ifrågasatt slag genomföres densamma bör anordnas
så, att de enskilda importörerna icke förlora intresset att införa varor från
utlandet till billigast möjliga priser.

Då de åtgärder, som av departementschefen föreslagits, innebära ett väsentligt
ingrepp i näringslivets frihet och verksamhet, förutsätter utskottet,
att riksdagen — sedan ytterligare erfarenhet vunnits rörande systemets tilllämpning
och verkningar — beredes tillfälle att före utgången av maj månad
1942 taga under omprövning, huruvida åtgärder av angivet slag befinnas
ändamålsenliga och alltjämt i fortsättningen påkallade.

I enlighet med departementschefens därom framställda förslag tillstyrker
utskottet att å tilläggsstat II för innevarande budgetår såsom förlagskapital
för clearingkassan för fettvaror anvisas ett anslag av 500 000 kronor.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet
anledning till erinran eller uttalande.

Utskottet får sålunda hemställa,

I. att riksdagen må

a) godkänna de av föredragande departementschefen
framlagda förslagen till åtgärder för utjämning av marknadspriserna
å vissa förnödenheter;

b) till Förlagskapital för clearingkassan för fettvaror å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 såsom

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3. 9

kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket anvisa
ett reservationsanslag av 500 000 kronor;

II. alt motionerna 1:221 och 11:297 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 juni 1941.

På utskottets vägnar:

CONRAD JONSSON.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från statsutskottet herrar: Jonsson i Eskilstuna, Bergman, Sven Larsson,
Berntson, Svensson i Grönvik* och Persson i Falla;

från bevillningsutskottet herrar: Elon Andersson, Sköldén, Sjödahl,
Lövgren, Hagberg i Malmö och Björklund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 3.

2