Statsutskottets utlåtande Nr 98.
11
Nr 98.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1941 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgat uttagande
av arbetslösa till militärtjänst.
(3:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 147, inom första kammaren
av herr 1. Persson i Skabersjö to. fl. och den andra, nr 179, inom andra kammaren
av herr G. Hallagård to. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t göra framställning örn vidgat uttagande av arbetslösa
till militärtjänst för vakthållning, handräckning, materialvård o. s. v. samt
att därvid måtte beaktas i motionerna anförda synpunkter.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen I: 147.
över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statens arbetsmarknadskommission den 6 mars 1941 avgivit utlåtande, vilket
bifogas såsom Bilaga A. ,
Utskottet delar den till grund för motionerna liggande uppfattningen, att
arbetslösa böra i möjligaste mån uttagas till sådan militärtjänst, som i motionerna
avses, för att därigenom frigöra inkallade värnpliktiga, vilkas arbetskraft
kan bättre tillgodogöras inom produktionen. Såsom av arbetsmarknadskommissionens
yttrande framgår, pågår redan ett omfattande samarbete mellan
de militära myndigheterna och länsarbetsnämnderna i syfte att på frivillighetens
väg åstadkomma ett sådant utbyte. Särskilda anstalter hava även
träffats för att medelst permittering från värnpliktstjänstgöring tillgodose
behovet av arbetskraft inom jord- och skogsbruket under bråda arbetsperioder.
Resultatet av nu nämnda åtgärder har enligt arbetsmarknadskommissionens
uppfattning hittills visat sig vara tillfredsställande och ägnat att uppmuntra
till en fortsättning enligt dessa linjer.
Under sådana förhållanden synes utskottet anledning knappast föreligga
att nu påkalla ytterligare åtgärder för ett vidgat uttagande av arbetslösa till
militärtjänst. Utskottet har därvid icke förbisett, att utvecklingen å arbetsmarknaden
snart nog kan komma att än mer accentuera kravet på utbyte
av tjänstgörande värnpliktiga mot arbetslösa. Då emellertid arbetsmarknadskommissionen
förklarat sig hava sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål,
har utskottet icke heller ur sistnämnda synpunkt ansett sig böra förorda
framställning i ämnet till Kungl. Maj:!.
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna 1:147 och II: 179, i den mån de icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 april 1941.
På statsutskottets vägnar;
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 95.
Bilaga A.
Till riksdagens statsutskott.
Sedan Kungl. Majit genom remiss den 10 februari 1941 anbefallt statens
arbetsmarknadskommission att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande
över en i båda kamrarna väckt motion (1:147 och II: 179) örn vidgat uttagande
av arbetslösa till militärtjänst, får kommissionen anföra följande.
Vid flera tillfällen och i olika sammanhang har kommissionen haft anledning
ägna det i motionen framlagda spörsmålet sin uppmärksamhet. Det
måste under nu rådande förhållanden framstå som en angelägenhet av största
vikt för både samhället och den enskilde, att för näringslivet och folkförsörjningen
viktig arbetskraft i görligaste mån frigöres från militärtjänst och
ersättes av härför mindre betydelsefull sådan.
Berörda princip kan emellertid icke komma till tillämpning i obegränsad
omfattning. Sålunda kan — såsom motionärerna också framhållit — ett
utbyte av militära skäl icke äga rum, då den värnpliktige fullgör tjänstgöring
i utbildningssyfte. Icke sällan inträffar det, att lämplig ersättare icke kan
anskaffas. Understundom ha de värnpliktiga inom det militära uttagningsområdet
så likartade yrken, att på grund därav endast något enstaka eller
inget alls utbyte kan ske. Vad nu sagts inträffar särskilt inom områden
med övervägande jord- eller skogsbruksbefolkning.
För ett riktigt bedömande av det i motionen framlagda spörsmålet örn
vidgat uttagande av arbetslösa till viss militärtjänst torde det vara erforderligt
att först redogöra för de riktlinjer, som varit bestämmande för kommissionen
i dess verksamhet på förevarande område ävensom för hittills av
kommissionen i samråd med andra myndigheter vidtagna åtgärder i nu berörda
avseende.
Sedan våren 1940 pågår mellan de militära myndigheterna och länsarbetsnämnderna
ett intimt samarbete för rekrytering på frivillighetens väg av
huvudsakligen arbetslösa till luftbevakningstjänst. Vid tiden för tillkomsten
av anordningen ifråga avsåg man att frigöra sådan vid luftbevakningen
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
13
bunden personal, som ansågs behövlig inom jord- och skogsbruk, vissa
industrier m. m. Sedermera har emellertid verksamheten utvecklats i den
riktningen, att inkallelser till luftbevakning av för näringslivet o. s. v. erforderlig
arbetskraft ägt rum endast i den utsträckning, som betingats av
militära hänsyn.
Till belysning av omfattningen av rekryteringen till frivillig luftbevakning
kan nämnas, att genom arbetsförmedlingarna under tiden 15 maj 1940—15
februari 1941 tillsatts 19,200 platser. För närvarande utgöres manskapet
inom luftbevakningen till mindre än 6 procent av inkallade värnpliktiga.
Återstoden utgöres praktiskt taget uteslutande av arbetslösa personer, som
anmält sig frivilligt.
I anslutning till ett av Kungl. Maj:t anbefallt utlåtande över en framställning
angående åtgärder för disponerande av för industrien ej behövlig
arbetskraft uttalade kommissionen i underdånig skrivelse den 1 augusti 1940
som sin mening, att ett utbyte av inkallade värnpliktiga mot arbetslösa
sådana ävensom ett inkallande till tjänstgöring i första hand ay arbetslösa
värnpliktiga för att ersätta för jordbruket och andra livsviktiga näringsgrenars
behov nödvändig värnpliktig arbetskraft syntes böra eftersträvas, i
den mån så läte sig göra med hänsyn till den militära beredskapen. Ett
dylikt förfarande måste anses vara av särskilt intresse för staten under
rådande förhållanden å arbetsmarknaden, då näringslivet härigenom kunde
erhålla ett tillskott av yrkeskunnig arbetskraft samtidigt som kostnaderna
för understöd i ena eller andra formen åt arbetslösa torde kunna nedbringas.
Ur näringslivets synpunkt skulle utbytet enklast och mest friktionsfritt
kunna ske, örn arbetslösa i tillräckligt antal frivilligt anmälde sig. Med
stöd av tidigare gjorda erfarenheter förordade därför kommissionen ett
anordnande försöksvis av ett frivilligt utbyte även i förevarande avseende
genom samarbete mellan militära myndigheter och länsarbetsnämnderna.
Det sålunda föreslagna utbytet av värnpliktiga på frivillighetens väg ledde
i början av september 1940 till införandet av den s. k. frivilliga värnpliktstjänstgöringen.
Enligt en av chefen för armén och kommissionen fastställd
instruktion avser den frivilliga värnpliktstjänstgöringen icke sådan militär
tjänstgöring, som hänför sig till krigsorganiserade förband eller syftar till
utbildning'' för tjänsten i fält, utan den gäller närmast vakt- och handräckningstjänst,
förrådstjänst, materialvård, reparationstjänst och expeditionstjänst.
Samarbetet mellan de militära myndigheterna och länsarbetsnämnderna
avser att åstadkomma ett ianspråktagande för sådan tjänst främst av
vissa värnpliktiga, vilka därom framställa önskemål eller som eljest äro
mest umbärliga på arbetsmarknaden. De värnpliktiga, som anmäla sig till
frivillig värnpliktstjänstgöring och som icke visat olämplighet, äga hvarsta
vid hemförlovning eller hempermittering eller inträda i tjänst, örn de förbinda
sig att fullgöra sammanhängande tjänst om minst sex veckor. Därest
det skulle framgå, att ett större antal värnpliktiga måste kvarhållas än som
frivilligt anmält sig vilja kvarstå eller återinträda, skall länsarbetsnämnden
meddela vederbörande chef, vilka värnpliktiga som med minsta olägenhet
ur arbetsmarknadssynpunkt kunna kvarhållas.
Nu berörda verksamhet har hittills visat resultat, som i betraktande av
den korta tid av sex månader, som verksamheten pågått, får anses vara
synnerligen tillfredsställande. Sålunda kan nämnas, att den 1 februari 1941
omkring 13,000 personer fullgjorde frivillig värnpliktstjänstgöring. Såsom
ganska anmärkningsvärt kan antecknas, att under tiden 1 september 1940—
1 februari 1941 sammanlagda antalet vid de offentliga arbetsförmedlingarna
till frivillig värnpliktstjänstgöring anmälda sökande med en tredjedel överstiger
antalet tillsatta platser. Härav framgår, att tillgången på frivillig
arbetskraft är större än efterfrågan.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 08.
För att tillgodose behovet av jordbrukspersonal, speciellt under skördetiden,
har linder den gångna sommaren upprättats ett system för permittering
från värnpliktstjänstgöring av värnpliktiga jordbrukare, fördelade på
olika kategorier med hänsyn till angelägenheten av att vederbörande permitteras.
Med tillhjälp av detta system har jordbruket — i den mån det
försvarspolitiska läget det medgivit — kunnat få disponera för arbetet erforderlig
arbetskraft under bråda arbetsperioder. Liknande anordningar ha
kommit till stånd för att tillgodose visst arbetskraftsbehov inom skogsbruket.
Aven civil arbetskraft kommer numera, med stöd av utfärdade särskilda
bestämmelser, i viss utsträckning till utnyttjande för utförande av arbeten,
som tidigare ombesörjts av militär personal, varigenom även på denna väg
ianspråktagande av värnpliktiga minskats.
Som en sammanfattning av det anförda kan sägas, att vidtagna åtgärder
i det syfte, som framgår av motionen, visat sig effektiva och ändamålsenliga
samt att här ovan angivna principer, efter vilka utbyte och uttagning av
värnpliktiga försiggått, varit ägnade att befordra billighet och rättvisa för
såväl den enskilde som det allmänna. Genom det alltmer ökade samarbetet
mellan länsarbetsnämnderna och de militära myndigheterna har kommissionen
stärkts i sin uppfattning, att de arbetsmarknadsproblem, som avhandlas i
motionen, i stort Sett vunnit nödigt beaktande. Ett fortsatt samarbete enligt
hittills gällande principer synes därför vara det bästa sättet att allt framgent
befrämja motionärernas syftemål. Kommissionen har emellertid sin uppmärksamhet
fäst på berörda förhållanden och kommer givetvis att vidtaga
de åtgärder, vartill situationen må föranleda. Med hänsyn till vad sålunda
anförts, finner sig kommissionen icke kunna tillstyrka motionen.
I detta ärendes slutliga handläggning ha deltagit, förutom undertecknad
Thomson, ordförande, ledamöterna Hagman, Strindlund, Carell, Falk, Brodén,
Vahlberg, Västberg och Malmström.
Stockholm den 6 mars 1941.
Statens arbetsmarknadskommission.
A. Thomson.
Sven Skogh.