Statsutskottets utlåtande Nr 95.
1
Nr 95.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1941 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
höjd resekostnadsersättning i vissa fall vid
färd med egen automobil m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 134 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28
februari 1941, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen förordat meddela bestämmelser
angående höjd ersättning i vissa fall för resor i tjänsten med egen
automobil samt angående ersättande av vissa kostnader för befattningshavare
tillhörig automobil under tid, då den till följd av krisförhållandena icke kunnat
användas.
Enligt allmänna resereglemente! utgår resekostnadsersättning vid färd med
annan bil än taxebil eller omnibus med 30 öre för kilometer. Ersättningen
utgår jämväl då förrättningsmannen använt egen bil, dock icke örn resan
företagits under sådana omständigheter, att billigare fortskaffningsmedel
lämpligen kunnat användas. I sådant fall beräknas ersättningen enligt resereglemente!
som örn resan företagits med det billigare fortskaffningsmedlet.
För vissa grupper av befattningshavare är rätten till resekostnadsersättning
vid användande av egen bil underkastad särskild reglering. Denna avser att,
i mån det ur tjänstesynpunkt är angeläget, att befattningshavare håller egen
bil, å ena sidan underlätta användandet därav genom att låta befattningshavaren
få ersättning för bilresa även på vägsträckor, där billigare fortskaffningsmedel
kunnat användas, samt å andra sidan anpassa ersättningen så nära
som möjligt efter självkostnaderna. Detta är fallet beträffande tjänstemän vid
domänverket, de hos lantbruksstyrelsen anställda mejeriinspektörerna, befattningshavare
hos skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap samt skoglig
personal hos stiftsnämnderna. Körande den närmare innebörden av de för
dessa befattningshavare gällande bestämmelserna hänvisas till propositionen
sid. 2.
De rådande krisförhållandena ha givit anledning till framställningar örn
vissa ändringar i de fastställda ersättningsgrunderna. En dylik framställning
beträffande ersättningen enligt allmänna resereglementet har inkommit från
styrelsen för Sveriges statstjänstemannanämnd. över denna framställning ha
yttranden avgivits av statskontoret samt länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads,
Älvsborgs och Norrbottens län. — Lantbruksstyrelsen har inkommit
med en framställning, avseende mejeriinspektörerna, över vilken framställning
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 95 99.
906 41
2
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
statskontoret yttrat sig. — Från domänstyrelsen, rikets allmänna kartverk och
medicinalstyrelsen ha inkommit framställningar, avseende domänverkets personal
respektive vissa befattningshavare hos kartverket samt tjänsteläkare och
tjänsteveterinärer. Över domänstyrelsens och kartverkets framställningar har
statskontoret avgivit yttranden. — Vidare föreligga framställningar från centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund och från hushållningssällskapens
ombud, avseende personal hos skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen.
I anledning av centralrådets framställning ha domänstyrelsen och
statskontoret avgivit yttranden, varjämte Sveriges kommunaltjänstemannaförbund
inkommit med en skrift, över vilken centralrådet och domänstyrelsen
yttrat sig. över hushållningssällskapens ombuds framställning ha lantbruksstyrelsen
och statskontoret avgivit yttranden. — Från stiftsjägmästareföreningen
har inkommit en framställning, varöver yttranden avgivits av stiftsnämnderna,
domänstyrelsen, kammarkollegiet och statskontoret.
Efter en redogörelse för ovan berörda framställningar och däröver avgivna
yttranden (statsrådsprotokollet sid. 3—6) anför departementschefen för
egen del:
De framställningar, för vilka i det föregående redogjorts, avse dels höjningav
ersättningen för användande av egen bil vid tjänsteresor och dels medgivande
av ersättning för vissa fasta kostnader i fall då förhållandena medfört
hinder att använda för tjänstebruk anskaffad bil. Vad beträffar den förra
frågan, ha ett flertal myndigheter uttalat sig för en höjning av ersättningen
utöver det i allmänna resereglemente! fastställda beloppet av 30 öre för kilometer,
under det att statskontoret endast tillstyrkt en höjning av vissa ersättningar,
som för närvarande understiga nyssnämnda belopp. Beträffande åter
frågan örn ersättande i vissa fall av fasta kostnader för bil, som ej kunnat
användas, äro de hörda myndigheterna ense örn att dylik ersättning bör utgå
i de förevarande fallen, och olika meningar ha yppats huvudsakligen endast
angående i vad mån amortering eller värdeminskning därvid bör medräknas.
Ersättning för amortering eller värdeminskning har tillstyrkts av lantbruksstyrelsen,
under det att statskontoret och domänstyrelsen uttalat sig i motsatt
riktning.
Den föreliggande utredningen synes icke giva vid handen, att en höjning
av den i allmänna resereglemente! fastställda ersättningen av 30 öre för kilometer
är påkallad annat än möjligen för att beträffande tjänstemännens fordon
underlätta en övergång till drift med gengas eller andra inhemska bränslen.
I likhet med statskontoret anser jag mig icke heller ur denna synpunkt kunna
förorda en ändring av allmänna resereglementet. Härtill äro nämligen förutsättningarna
för driftsomläggningen ännu alltför svårbedömbara., icke minst
vad kostnaderna angår. Av tillgängliga uppgifter synes ej heller framgå annat
än att den nuvarande ersättningen av 30 öre nöjaktigt svarar mot kostnaderna
även vid gengasdrift, såvida icke den körda vägsträckan för år är jämförelsevis
kort.
Yad beträffar ersättningarna till befattningshavare hos skogsvårdsstyrelser
och hushållningssällskap delar jag statskontorets uppfattning, att en höjning
av maximibeloppet av dessa ersättningar icke bör företagas, så länge ej motsvarande
höjning finnes böra genomföras för statliga befattningshavare.
I ärendet har emellertid även ifrågasatts höjning av vissa ersättningar, som
för närvarande understiga 30 öre för kilometer. Under nuvarande förhållanden
bör möjlighet finnas att medgiva en sådan höjning intill angivna belopp.
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
3
Höjningen bör även kunna medgivas retroaktivt för år 1940. Det torde böra
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser i detta ämne. Vissa av
de ersättningar, varom här är fråga — såsom ersättningarna till skoglig personal
hos stiftsnämnderna och till mejeriinspektörer — ha prövats av riksdagen.
I den mån så är fallet, bör riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t
att meddela de ifrågasatta ändrade bestämmelserna inhämtas.
Vad härefter angår frågan örn ersättande av vissa fasta kostnader under
tid, då för tjänstebruk anskaffad bil icke kunnat användas, ansluter jag mig
till den principiella uppfattning, som statskontoret och domänstyrelsen uttryckt
i sina yttranden över stifts jägmästareföreningens framställning. Dylik
ersättning bör uppenbarligen icke medgivas beträffande för tjänstebruk anskaffade
bilar i allmänhet utan endast i sådana fall, som i det föregående
avsetts. Dessa fall kännetecknas därav, att hållandet av egen bil under normala
förhållanden ansetts böra underlättas såsom erforderligt för ett rationellt
utövande av tjänsten och att med anledning därav särskild reglering av ersättningen
för bilkostnaderna tidigare på sätt förut angivits blivit vidtagen.
Vilka fasta kostnader som böra ersättas torde i de olika fallen böra prövas
efter i huvudsak de principer, som statskontoret och domänstyrelsen i förenämnda
sammanhang förordat. Ersättningen bör kunna beviljas retroaktivt
från och med år 1940.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter
jämväl rörande den nu förordade ersättningen för fasta kostnader.
Härtill erfordras riksdagens bemyndigande vad angår statliga befattningshavare.
Ersättningen torde böra bestridas från de medel, som inom respektive
förvaltningsgrenar disponeras för reseersättningar.
Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran. I fråga
örn ersättning för fasta kostnader under tid, då för tjänstebruk anskaffad bil
icke kunnat användas, vill utskottet allenast understryka, att dylik ersättning
i princip icke bör utgå för amortering och värdeminskning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen förordat meddela
bestämmelser angående höjd ersättning i vissa fall för resor
i tjänsten med egen automobil samt angående ersättande av vissa
kostnader för befattningshavare tillhörig automobil under tid,
då den till följd av krisförhållandena icke kunnat användas.
Stockholm den 25 april 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Asplund, Per Gustafsson, Bergman, Torsten Ström, Lindström, Andrén,
Bäcklund, Gränebo, Björkman och Berntson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Falla, Lindberg i Umeå,
Isacsson, Wallentheim, fru Alvén, herrar Hansson i Rubbestad och Eriksson i
Frägsta.
Utskottet.