Statsutskottets utlåtande Nr 74.
1
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till bidrag till driften av förlossningsanstalter
och väntehem m. m.
(3:e avd.)
I anslutning till sin i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln
(punkten 132) gjorda framställning har Kungl. Majit i propositionen nr 115,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden den 14 februari 1941, föreslagit riksdagen att dels godkänna
av departementschefen förordade ändrade grunder för statsbidrag till driften
av förlossningsanstalter, dels ock till Bidrag till driften av förlossningsanstalter
och väntehem m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 1,300,000 kronor.
Gällande bestämmelser örn driftbidrag till förlossningsanstalter
och väntehem m. m. återfinnas i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743)
med däri genom kungörelsen nr 262/1939 vidtagen ändring. Dessa kungörelser
innehålla bland annat följande.
Statsbidrag utgår till landsting, kommun, kommunalförbund, förening eller
stiftelse för driften av barnbördshus, barnbördsavdelning, förlossningshem
och förlossningsrum hos barnmorska ävensom för driften av väntehem för
barnaföderskor i rikets ödemarksområden samt för hemhjälp åt kvinna, som
vistas å dylikt väntehem.
Bidrag till driften av förlossningsanstalt utgår med 3 kronor för dag och
barnaföderska, som vårdas å allmän sal å barnbördshus eller barnbördsavdelning
eller å förlossningshem örn minst sex vårdplatser, samt med 2 kronor
för dag och barnaföderska, som vårdas å förlossningshem örn högst fem vårdplatser
eller å förlossningsrum hos barnmorska, dock i samtliga nu nämnda
fall för högst tio dagar.
Såsom villkor för driftbidrag stadgas bland annat, att vårdavgift å allmän
sal eller därmed likställt rum icke må överstiga för den tid, under vilken
statsbidrag utgår, en krona för dag och barnaföderska jämte barn samt för
tiden därefter den för andra patienter, tillhörande sjukvårdsområdet, för
vård å allmän sal å lasarett respektive sjukstuga fastställda avgiften, ävensom
att särskild förlossningsavgift icke må i något fall avkrävas barnaföderska.
Beviljat statsbidrag utbetalas halvårsvis i efterskott.
Jämlikt lagen den 4 juni 1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. skall riket för tillgodoseende av barnaföderskors
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 74—75.
TM 41
2
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
behov av förlossningshjälp vara indelat i barnmorskedistrikt. Distriktsbarnmorska
är bland annat skyldig att utan särskild ersättning efter anvisning
av barnmorskestyrelsen tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives
av landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Distriktsbarnmorska
skall åtnjuta dels kontant lön av minst 1,500 kronor för år jiimte tre ålderstillägg,
vartdera å 100 kronor efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring,
dels ock kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme och lyse eller
ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Utöver sålunda
stadgad lön äger distriktsbarnmorska, som under loppet av ett
kalenderår biträtt vid mer än 25 förlossningar i hemmet eller å förlossningsanstalt,
vilken drives av landsting eller stad, som ej deltager i landsting,
åtnjuta lönetillägg med 10 kronor för varje sådan förlossning utöver tjugufem,
dock högst med 300 kronor för kalenderår. Till distriktsbarnmorskas
årliga avlöning bidrager staten enligt kungörelse den 21 juli 1937 (nr 744)
med 1,500 kronor jämte belopp, motsvarande dels till henne utgående ålderstillägg,
dels ock det särskilda lönetillägg å högst 300 kronor, vartill barnmorskan
må vara berättigad. Övriga distriktsbarnmorska tillkommande löneförmåner
bestridas av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i
landsting.
Vid tillämpningen av ovannämnda bestämmelser har tvekan uppstått, huruvida
statsbidrag må utgå till avlöning av distriktsbarnmorska, som biträder
vid sjukstugas förlossningsavdelning, samtidigt med att statsbidrag till driften
av sådan avdelning av landstinget uppbäres.
Med anledning av en av Västerbottens läns landsting gjord framställning,
varöver medicinalstyrelsen yttrat sig, förklarade Kungl. Majit genom beslut
den 21 mars 1940 hinder icke möta för landstinget att tills vidare, till dess
Kungl. Majit annorlunda förordnade, komma i åtnjutande av statsbidrag i enlighet
med bestämmelserna i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743) angående statsbidrag
till driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m. beträffande
sådana vid sjukstugor inrättade förlossningsavdelningar, som inrymde högst
jern vårdplatser, oaktat att där icke funnes anställd annan barnmorska än
distriktsbarnmorska, till vilkens avlöning statsbidrag utginge jämlikt dep
nyssnämnda dag utfärdade kungörelsen (nr 744) angående statsbidrag till avlöning
åt distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor m. m.
Samtidigt uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen att med beaktande
av sambandet mellan den öppna och slutna förlossningsvården till omprövning
upptaga spörsmålet, efter vilka grunder statsbidrag borde utgå till
driften av förlossningsavdelningar vid sjukstugor samt förlossningshem, där
vården ombesörjdes av en eller flera distriktsbarnmorskor, till vilkas avlöning
statsbidrag utginge enligt kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 744), samt
för Kungl. Majit framlägga det förslag, vartill omprövningen kunde föranleda.
Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 24 oktober 1940 framlagt förslag till
definitiv lösning av ifrågavarande spörsmål och därvid till en början anfört:
På senaste tiden hade vid flera förlossningsanstalter sådana svårigheter
uppstått för erhållande av nödig barnmorskehjälp, att risk förelåge, att vissa
Statsutskottets utlåtande Nr 71.
3
sådana anstalter icke längre på tillfredsställande sätt skulle kunna drivas.
Denna omständighet vore av betydelse vid behandlingen av här ifrågavarande
spörsmål, ty därigenom måste distriktsbarnmorskor i högre utsträckning än
man förut tänkt sig komma till användning å förlossningsanstalterna.
Man syntes i dylikt avseende böra särskilja två olika fall, nämligen dels
fall, då distriktsbarnmorska antingen tillfälligtvis, exempelvis vid semester
eller kortare sjukledighet för den ordinarie barnmorskan, eller också regelbundet
viss dag eller vissa timmar per vecka tjänstgjorde vid förlossningsanstalt,
dels ock fall, då distriktsbarnmorska under längre tid vid dylik anstalt
utförde arbete, för vilket en särskild barnmorska borde vara fast anställd.
I det förra fallet syntes inga särskilda grunder erfordras för statsbidraget,
utan borde detsamma utgå med belopp, som för dag och barnaföderska
angivits i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743). I det senare
fallet däremot ansåge styrelsen frågan örn fastställande av dylika särskilda
grunder böra övervägas.
Med utgångspunkt härifrån och på grundval av en av styrelsen verkställd
beräkning av kostnaderna vid hithörande anstalter under olika förutsättningar
har styrelsen framlagt följande förslag till reglering av statens bidrag till
förlossningsanstalter i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska utför
arbete därstädes:
Därest vid barnbördsavdelning eller förlossningshem distrikts- eller reservbarnmorska
utfört sådant arbete, för vilket en särskild barnmorska bort vara
anställd, skall för den tid utöver tre månader av ett kalenderår, varunder
denna tjänstgöring varat, statsbidraget nedsättas med en krona för dag och
barnaföderska, dock högst med 2,100 kronor.
Därest vid barnbördsavdelning eller förlossningshem örn minst sex vårdplatser
två distrikts- eller reservbarnmorskor samtidigt utfört sådant arbete,
för vilket två särskilda barnmorskor bort vara anställda, skall för den tid
utöver tre månader av ett kalenderår, varunder denna tjänstgöring varat, statsbidraget
nedsättas med en krona 50 öre för dag och barnaföderska, dock högst
med 4,200 kronor.
Statsbidrag enligt nu nämnda bestämmelser till driften av barnbördsavdelning
vid lasarett eller därmed jämställd sjukvårdsinrättning må utgå endast
för så vitt medicinalstyrelsen, efter därom av vederbörande gjord framställning,
medgivit, att arbetet, i vad det avser tid utöver tre månader av ett
kalenderår, får utföras av distrikts- eller reservbarnmorska.
Då styrelsen räknat med möjligheten, att den nu föreliggande bristen på
barnmorskor inom en icke alltför avlägsen framtid blir avhjälpt, har styrelsen
föreslagit, att bestämmelsernas giltighet begränsas till viss tid, förslagsvis
fem år. Av praktiska skäl föreslås bestämmelserna träda i kraft den 1 januari
visst år.
över medicinalstyrelsens förslag hava yttranden avgivits av statskontoret
och styrelsen för svenska landstingsförbundet. Angående innehållet i dessa
yttranden får utskottet hänvisa till propositionen, sid. 9—12.
I anslutning härtill har anmälts en från landstingets förvaltningsutskott
i Skaraborgs län den 9 januari 1941 inkommen framställning örn statsbidrag
till förlossningshemmet i Tidaholm.
Detta förlossningshem, som är fristående och inrymmer sex vårdplatser,
började sin verksamhet den 1 maj 1940 men blev först den 15 oktober
samma år besiktigat och godkänt'' av medicinalstyrelsen. Genom beslut
4
Statsutskottets utlåtande Nr ?4.
den 6 december 1940 förklarade medicinalstyrelsen landstinget berättigat att
jämlikt föreskrifterna i kungörelsen'' den 21 juli 1937 (nr 743) komma i åtnjutande
av statsbidrag till hemmets drift från och med den dag efter den
15 oktober 1940, då landstinget styrkt, att en barnmorska, som icke vore
distrikts- eller reservbarnmorska, fast anställts vid hemmet.
I anledning av detta medicinalstyrelsens beslut har förvaltningsutskottet
anhållit, att Kungl. Majit måtte, med upphävande av medicinalstyrelsens
beslut, medgiva, att statsbidrag med 3 kronor för dag och patient
hnge irtgå till förlossningshemmet räknat från och med den 1 maj 1940,
oaktat barnmorska, som icke vore distrikts- eller reservbarnmorska, ej anställts
vid hemmet. Därest reducering av statsbidraget ansåges böra äga rum,
har förvaltningsutskottet hemställt, att bidraget ej må sättas lägre än till
2 kronor för dag och patient, dock att reduktionen icke må överstiga 2,100
kronor för helt år räknat.
Departementschefen har för egen del anfört:
Ett av liuvudsydtena med 1937 års reform i fråga örn förlossningsvården
var, såsom landstingsförbundets styrelse framhållit, att åvägabringa en vidgad
samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården. Därvid förutsattes,
att distrikts- och reservbarnmorskorna skulle i viss omfattning tagas i
anspråk för tjänstgöring å förlossningsanstalter, vilket ock kommit till uttryck
i 4 och 10 §§ lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. I dessa lagrum
föreskrives nämligen skyldighet för distrikts- och reservbarnmorska att
utan särskild ersättning efter anvisning av barnmorskestyrelsen tjänstgöra å
förlossningsanstalt, som drives av landsting eller stad utanför landsting.
Närmare bestämmelser rörande omfattningen och innebörden av denna
skyldighet hava icke meddelats. I den grundläggande propositionen i ämnet
(nr 39/1937) hava emellertid vissa riktlinjer för samarbetet angivits. Såsom en
lämplig form för samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården
i mera glest befolkade trakter förordades sålunda inrättande av s. k. förlossningsrum
hos barnmorskor örn högst två vårdplatser, där distriktsbarnmorska
regelmässigt skulle ansvara för vården jämsides med att hon biträdde vid förlossningar
ute i distriktet.
För andra delar av landet rekommenderades anordnande av mindre, fristående
förlossningshem örn 3—5 vårdplatser, vid vilka två distriktsbarnmorskor
skulle stationeras med skyldighet att tjänstgöra jämväl i den öppna
vården. Genom användande av denna samarbetsform beräknades bland annat
det totala antalet tjänstebarnmorskor kunna nedbringas. I nämnda proposition
tillrådde jag emellertid viss försiktighet beträffande denna anstaltstyp,
främst med hänsyn till att den kunde leda till alltför stora rayoner med därav
följande olägenheter för barnaföderskorna.
Härjämte avsågos distrikts- och reservbarnmorskorna skola i män av behov
biträda å större förlossningshem (örn minst sex vårdplatser) samt å barnbördsavdelningar
vid lasarett och sjukstugor. Därvid förutsattes som regel, att
särskild barnmorska skulle vara fast anställd vid hemmet eller avdelningen,
dock ej i fråga om sjukstugeavdelningarna, vilka ofta på grund av sin belägenhet
i glest befolkade trakter icke lämpligen kunde göras så stora, att anstäl
lande av en särskild barnmorska vore motiverat. I dessa fall finge det alltså
bli beroende på omständigheterna, hur barnmorskehjälpen borde ordnas.
Beträffande de ekonomiska förhållandena innebar nyssnämnda proposition,
att statens bidrag till driften av samtliga förlossningsanstalter skulle utgå
med 2 kronor per dag och patient. Med hänsyn till detta relativt låga bidrags
-
Statsutskottets utlåtande iXr i i.
h
belopp ansåg jag mig icke böra ifrågasätta någon begränsning av statens
driftbidrag i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska anlitades vid förlossningsanstalt,
i synnerhet som propositionen jämväl föreslog en sänkning av
statens bidrag till avlöning åt distrikts- och reservbarnmorska i förhållande
till vad befolkningskommissionen förordat. I anledning av väckta motioner
(1:208 och 11:415), vari hänvisades till de relativt drygare kostnaderna för
driften av barnbördsavdelningar vid lasarett och sjukstugor, höjde emellertid
riksdagen driftbidraget vid dylika avdelningar samt fristående förlossningshem
örn minst ses vårdplatser till 3 kronor för vårddag. Härigenom synes
mig läget hava något förändrats. Det torde nämligen knappast kunna bestridas,
att de drygare driftkostnaderna vid sistnämnda anstalter bland annat
hava sin grund däri, att å desamma som regel kräves en heltidsanställd barnmorska
för att vården skall bliva tillfredsställande. Vid sådant förhållande
kan det givetvis med visst fog ifrågasättas, huruvida icke statens bidrag till
driften av dessa anstalter bör något begränsas i de fall, då distrikts- eller
reservbarnmorska, till vilkas avlöning statsbidrag utgår i annan ordning,
under ej alltför kort tid anlitas för arbetsuppgifter å förlossningsanstalt, för
vilkas tillgodoseende eljest krävts en särskild barnmorska. För egen del finnér
jag, i likhet med medicinalstyrelsen och statskontoret, en dylik begränsning
rimlig, varför jag i princip tillstyrker, att åtgärder i detta syfte vidtagas. Självfallet
böra härvid sådana åtgärder undvikas, som äro ägnade att förhindra
eller försvåra en vidgad samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården.
Från nu angivna utgångspunkter torde anledning saknas att till omprövning
upptaga frågan örn en begränsning av driftbidraget till sådana fristående
förlossningshem, vilka inrymma högst fem vårdplatser. Beträffande dessa
har, såsom av det anförda framgår, redan från början räknats med att bammorskevården
skulle helt eller delvis ombesörjas av distrikts- eller reservbarnmorskor,
vilka jämväl skulle tjänstgöra i den öppna vården. För dessa
hem gäller dessutom, liksom för förlossningsrummen hos barnmorskor, det
lägre statsbidragsbeloppet av 2 kronor för vårddag, vilket med hänsyn till
de senare årens prisstegringar icke torde böra underskridas. Spörsmålet begränsar
sig därmed till att avse storleken av driftbidraget till förlossningshem
örn minst sex vårdplatser samt barnbördsavdelningar vid lasarett och
sjukstugor i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska uppehåller bammorskebefattning
därstädes.
Barnbördsavdelningar vid lasarett skola enligt gällande statsbidragsbestämmelser
inrymma ett så stort antal vårdplatser, att minst en barnmorska kan
beräknas där erhålla full sysselsättning i förlossningsvård. Även vid förlossningshemmen
örn minst sex vårdplatser torde som regel fast anställd heltidsbarnmorska
erfordras. På av medicinalstyrelsen anförda skäl torde man emellertid
under nuvarande förhållanden böra räkna med att distrikts- eller reservbarnmorskor,
till vilkas avlöning statsbidrag utgår, komma att i anstaltsbarnmorskas
ställe handhava vården vid vissa anstalter av denna typ. En sådan
anordning kan även framdeles visa sig erforderlig och ändamålsenlig. I dessa
fall synes det naturligt, att driftbidraget reduceras med ett belopp, som per
vårddag räknat motsvarar kostnaden för en heltidsanställd anstaltsbarnmorska,
dock att avdraget icke bör överstiga statens bidrag till avlöning åt en distriktseller
reservbarnmorska. I betraktande av det genomsnittliga antal vårddagar,
som kan beräknas belöpa å en heltidsanställd anstaltsbarnmorska — omkring
2,000 per år och anstalt — förefaller det härvid vara en godtagbar lösning att
i enlighet med medicinalstyrelsens förslag bestämma avdraget till 1 krona
per vårddag, dock högst 2,100 kronor för år.
Skulle två eller flera distrikts- eller reservbarnmorskor inkallas å samma
6
Statsutskottets utlåtande Nr 7 i.
anstalt för att fullgöra två anstaltsbarnmorskors arbete, borde i konsekvens
härmed avdrag ske med 2 kronor per vårddag intill ett belopp av 4,200 kronor
för år. Vissa skäl tala emellertid för att i dessa fall, som torde komma att
höra till undantagen, tillämpa en något mildare reduceringsregel. Jag anser
mig därför böra biträda medicinalstyrelsens förslag härutinnan, enligt vilket
avdraget skidle begränsas till 1 krona 50 öre per vårddag, dock högst 4,200
kronor per år.
Vad jag nu förordat beträffande förlossningshem örn minst sex vårdplatser
och förlossningsavdelning vid lasarett torde böra äga tillämpning även å sådan
förlossningsavdelning vid sjukstuga, som inrymmer minst sex vårdplatser. Vad
åter angår sjukstugeavdelning, som inrymmer högst fem vårdplatser, torde sådan
avdelning i förevarande hänseende kunna i stort sett jämställas med de
mindre förlossningshemmen. Behov av en särskild anstaltsbarnmorska föreligger
sålunda som regel icke å dessa avdelningar, och övriga utgifter för avdelningarnas
drift synas icke så väsentligt skilja sig från de mindre förlossningshemmens,
att de motivera ett högre driftbidrag. Enligt tillgängliga statistiska
uppgifter för år 1938 —- det senaste år, för vilket officiella siffror föreligga
— uppgick sålunda medeldriftkostnaden vid sjukstugorna, frånsett utgifter
för nybyggnader och nyanskaffning, till 5 kronor 89 öre för vårddag,
medan motsvarande kostnad för tolv mindre fristående förlossningshem, vilka
ägdes av kommun eller röda korset, utgjorde 5 kronor 72 öre per vårddag. I de
fall, då distrikts- eller reservbarnmorskor helt ombesörja barnmorskevården
å ifrågavarande avdelningar, torde därför konsekvensen fordra, att driftbidraget
även till dessa avdelningar begränsas till 2 kronor för vårddag.
Såsom en gemensam förutsättning för att avdrag skall ske har jag utgått
från att distrikts- eller reservbarnmorskans tjänstgöring å anstalten icke skall
vara av tillfällig karaktär eller eljest hava kortare varaktighet. Av praktiska
skäl synes det mig härvid lämpligt att, på sätt medicinalstyrelsen förordat,
bestämma en viss minimitid, för vilken avdrag icke behöver verkställas.
Ehuru den av styrelsen i detta hänseende föreslagna gränsen, tre månader av
kalenderåret, för flertalet anstalter kan synas onödigt vid, har jag likväl ansett
mig böra godtaga densamma utom i de fall, då barnmorskevården regelmässigt
året runt ombesörjes av distrikts- eller reservbarnmorskor. I sistnämnda fall
synes mig någon bärande grund för avdragsfrihet under viss tid icke föreligga.
Med hänsyn till önskvärdheten av att särskild barnmorska såvitt möjligt
finnes anställd å barnbördsavdelning vid lasarett har medicinalstyrelsen
ansett, att såsom villkor för statsbidrags utgående utöver tre månader i de
fall, då distrikts- eller reservbarnmorska anlitas i anstaltsbarnmorskas ställe å
dylik avdelning, bör fordras medicinalstyrelsens medgivande till anordningen.
Häremot har landstingsförbundets styrelse ställt sig tveksam, framför allt
med tanke på förhållandena vid hastigt påkommande sjukdomsfall. Onekligen
kunna i dylika fall vissa olägenheter uppstå, därest medicinalstyrelsens tillstånd
till barnmorskebefattnings uppehållande genom distrikts- eller reservbarnmorska
skall i förväg inhämtas. Enligt min mening torde den av medicinalstyrelsen
åsyftade kontrollen lika väl kunna vinnas genom att vederbörande
ålägges anmälningsskyldighet i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska
under längre tid än tre månader uppehåller barnmorskebefattning å
ifrågavarande lasarettsavdelningar. Jag förordar därför, att medicinalstyrelsens
förslag på denna punkt modifieras på sätt jag här antytt.
De av mig sålunda förordade grunderna innebära såsom allmän regel att, då
distrikts- eller reservbarnmorska under längre tid än tre månader per år anlitas
för handhavande av barnmorskevården å förlossningsanstalt, statsbidraget
utgår med 2 kronor för vårddag, medan detsamma, där särskild barnmorska
är anställd och sådan är av behovet påkallad, statsbidraget utgör 3 kronor
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
7
per vårddag. Det kan givetvis tänkas, att man, i stället för reglering av nu
ifrågavarande driftbidrag, verkställde en motsvarande reducering av statens
bidrag till distrikts- eller reservbarnmorskas avlöning för den tid, som lion
fullgjorde anstaltsbarnmorskas tjänst. Ett dylikt förfaringssätt låter sig
emellertid med fördel endast användas i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska
är belt tjänstledig för fullgörande av anstaltsbarnmorskas åligganden.
Däremot skulle det medföra svårigheter, därest distrikts- eller reservbarnmorska
samtidigt hade att tjänstgöra i såväl öppen som sluten vård, vilket
oftast torde bli fallet vid sjukstugeavdelningarna, Jag har därför icke upptagit
detta förfaringssätt till närmare prövning.
De nya grunderna torde böra lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1941 och i enlighet med medicinalstyrelsens, av landstingsförbundets
styrelse utan erinran lämnade förslag, gälla för en tid av fem år. I de fall, då
statsbidrag sökts men ännu icke beviljats för tid före den 1 januari 1941,
synas de av Kungl. Maj:t den 21 mars 1940 meddelade bestämmelserna
böra för nämnda tid tillämpas å sjukstugeavdelningar och förlossningshem
örn högst fem vårdplatser, medan för övriga förlossningsanstalter de nya
grunderna böra vinna tillämpning. Därigenom skulle likställighet vinnas
mellan sjukstugeavdelningarna i Norrbottens och Västerbottens län, samtidigt
som en tillfredsställande lösning av frågan om statsbidrag till förlossningshemmet
i Tidaholm skulle möjliggöras. Jag förutsätter i båda fallen,
att statsbidrag enligt dessa grunder kommer att utgå från och med dagen
för anstaltens öppnande.
Vad slutligen angår medelsbehovet för nästa budgetår, har medicinalstyrelsen
förordat en höjning av ifrågavarande anslag från nuvarande
1,300,000 till 1,525,000 kronor. Enligt min mening föreligga emellertid för närvarande
icke tillräckliga hållpunkter för en dylik höjning. Jag förordar därför,
att anslaget i anslutning till belastningen för sistförflutna budgetår uppföres
med oförändrat belopp.
Av statsrådsprotokollet framgår, att vid tillämpningen av gällande bestämmelser
angående statsbidrag till förlossningsvården tvekan uppstått örn rätta
innebörden av dessa bestämmelser i vissa fall, då distrikts- eller reservbarnmorska
uppehåller bammorskebefattning vid förlossningsanstalt. Kungl.
Maj:ts förslag avser att undanröja denna tvekan och samtidigt få till stånd en
sådan reglering av driftbidraget till förlossningsanstalterna, att en ändamålsenlig
samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården befordras
utan att statens understöd dubbleras.
Utskottet, som anser det vara av vikt att samarbetet mellan förlossningsvårdens
båda grenar i möjligaste mån underlättas, har för sin del funnit de
av departementschefen förordade statsbidragsgrunderna rimligt avvägda och
ägnade att befrämja nämnda syfte. Genom dessa grunder komma nämligen
vederbörande huvudmäns rörelsefrihet på ifrågavarande område att utvidgas
och möjliggöra ett mera rationellt ordnande av förlossningsvården än hittills
varit fallet. Utskottet förutsätter, att huvudmännen skola utan onödigt dröjsmål
fullgöra den dem enligt förslaget ålagda anmälningsskyldigheten i de fall,
då distrikts- eller reservbarnmorska under längre tid än tre månader anlitas
för uppehållande av bammorskebefattning å barnbördsavdelning vid länslasarett
eller därmed jämförlig sjukvårdsinrättning.
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
Kungl. Marits beräkning av anslagsbehovet för nästa budgetår har icke
givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till driften
av förlossningsanstalter, som av föredragande departementschefen
förordats,
b) till Bidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem
m. m. för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1,300,000 kronor.
Stockholm den 1 april 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Torsten Ström, Lindström, Heiding, Sven Larsson, Garlström, Karl
Andersson, Bäckström, Boman, friherre De Geer och Nisser; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholn!.
Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Isacsson, Persson i
Tidaholm, Staxäng, fru Alvén, herrar Hansson i Rubbestad och Eriksson i Frägsta.