Statsutskottets utlåtande Nr
Nr 72.
Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för K. E. Nygren rn. fl. från ersättningsskyldighet.
(lia avd.)
l:o) I propositionen nr 120 Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
den 28 februari 1941, föreslagit riksdagen under punkt l:o medgiva, att
K. E. Nygren och H. A. Ruthström, båda i Holmsund, må, därest de före
den 1 januari 1942 tili arméförvaltningen inbetala ett belopp av 1,440 kronor,
befrias från återstoden av dem jämlikt hovrättens för Övre Norrland dom
den 29 oktober 1940 åliggande betalningsskyldighet till kronan.
Vid upphandling av tälthyddor för arméns räkning under hösten 1939
antogs handelsbolaget med firma Holmsunds presenningsfabrik, innehavare
Karl Erik Nygren och Hilmer Amandus Ruthström, båda i Holmsund, efter
i vederbörlig ordning avgivet leveransanbud till leverantör av 400 tälthyddor
till arméförvaltningens intendenturdepartement. Emellertid visade sig handelsbolaget
icke kunna fullgöra de med upphandlingen förenade villkoren, varför
intendenturdepartementet återkallade antagandet av bolagets anbud. Till
följd liärav måste förnyad upphandling av tälthyddor för intendenturdepartementets
räkning företagas senare under samma höst, varvid upphandlingspriset
blev åtskilligt högre än det av bolaget i förenämnda anbud upptagna. Då bolaget
och dess innehavare måste anses vara ersättningsskyldiga för de merkostnader,
som härigenom uppstodo för kronan för den förnyade upphandlingen,
instämde arméförvaltningens intendenturdepartement å kronans vägnar bolaget
och dess innehavare till Umeå domsagas häradsrätt med yrkande, att bolaget
och dess medparter måtte åläggas att gemensamt eller vilken bäst gälda gitte
i förevarande avseende till kronan utgiva tillhopa 14,400 kronor jämte ränta.
Genom utslag den 3 juli 1940 förpliktade häradsrätten handelsbolaget och
dess medparter att till kronan utgiva nyssnämnda belopp, 14,400 kronor,
jämte fem procent ränta därå från stämningsdagen den 30 januari 1940 tills
betalning skedde ävensom gottgöra kronan för utgifter i målet med 100
kronor.
I häradsrättens utslag sökte handelsbolaget och dess medparter ändring.
Genom dom den 29 oktober 1940, vilken vunnit laga kraft, fann hovrätten
för Övre Norrland ej skäl att göra ändring i häradsrättens utslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 72—73.
701 41
2
Statsutskottets utlåtande Nr 72.
Utskottet.
Uti en den 4 februari 1941 dagtecknad skrift liava Nygren och Ruthström
på anförda skäl anhållit att bliva befriade från eller erhålla avkortning av
betalningsskyldigheten för den skuld, vari de enligt förenämnda hovrättsdom
häftade till kronan.
I ärendet hava utlåtanden avgivits av arméförvaltning ms intendentur- och
civila departement den 14 och av statskontoret den 22 februari 1941. Myndigheterna
hava därvid med hänsyn till föreliggande omständigheter tillstyrkt,
att Nygren och Ruthström befriades från den ifrågavarande ersättningsskyldigheten,
därest de före utgången av år 1941 till kronan inbetalade ett
belopp av 1,440 kronor, d. v. s. en tiondel av det utdömda skadeståndets
kapitalbelopp.
Departementschefen har med hänsyn till vad som i ärendet upplysts örn
sökandenas ekonomiska förhållanden och angående deras personer funnit
starka billighetsskäl tala för ett bifall till den gjorda hemställan örn skuldens
efterskänkande i enlighet med de i ärendet hörda myndigheternas förslag.
Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att K. E. Nygren och H. A. Ruthström,
båda i Holmsund, må, därest de före den 1 januari
1942 till arméförvaltningen inbetala ett belopp av 1,440 kronor,
befrias från återstoden av dem jämlikt hovrättens för Övre
Norrland dom den 29 oktober 1940 åliggande betalningsskyldighet
till kronan.
2:o) I förevarande proposition har Kungl. Majit under punkt 2:o föreslagit
riksdagen medgiva, att J. V. Marklund må befrias från honom jämlikt
Kungl. Maj:ts utslag den 4 november 1940 åliggande skyldighet att till
kronan utgiva ersättning med 500 kronor.
I april 1940 upptäcktes en skada å ångpannan i Gotlands infanteriregementes
tvättinrättning. Anledningen till skadan synes enligt verkställd utredning
hava varit, att maskinisten vid regementet, Johan Verner Marielund,
underlåtit att i tid föranstalta örn rengöring av ångpannan.
Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Marklund av vederbörande
åklagare under åtal vid regementets fältkrigsrätt. Genom utslag
den 12 juni 1940 förpliktade fältkrigsrätten — jämte det fältkrigsrätten
dömde Marklund, bland annat, för försummelse vid fullgörande av tjänsteplikt
till disciplinstraff av arrest utan bevakning i tre dagar — Marklund att till
statsverket utgiva ersättning för ångpannans reparation med 500 kronor.
Häröver anförde såväl åklagaren som Marklund besvär hos krigshovrätten,
som enligt utslag den 18 juli 1940 fann skäl icke vara av någondera klaganden
anfört, som föranledde ändring i fältkrigsrättens utslag. Sedan Marklund
härefter fullföljt talan genom besvär hos Kungl. Majit, fann Kungl.
Statsutskottets utlåtande Nr 72.
3
Maj:t genom utslag den 4 november 1940 ej skäl att göra ändring i krigshovrättens
utslag.
I besvären har Marklund därjämte anhållit att, därest hans talan icke
kunde bifallas, av nåd bliva befriad från den honom ålagda betalningsskyldigheten.
Till stöd härför har Marklund åberopat de vid tillfället rådande
synnerligen svåra arbetsförhållandena samt anfört, att han saknade möjlighet
att erlägga det utdömda skadeståndet på annat sätt än genom att skuldsätta
sig för hela beloppet.
Arméförvaltningens /örtifikationsstyrelse har i utlåtande i ärendet den 3 december
1940 på anförda skäl tillstyrkt bifall till Marklunds framställning,
och i utlåtande den 8 januari 1941 har jämväl statskontoret tillstyrkt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen, att kronans ifrågavarande fordran
efterskänkes.
Departementschefen har i anslutning till myndigheternas förslag funnit sig
böra tillstyrka, att Marklund befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet
till kronan.
Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att J. Y. Marklund må befrias från
honom jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 4 november 1940
åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 500
kronor.
3:o) Under punkt 3:o i förenämnda proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att envar av K. Y. E. Birath, Erik Andersson och
Elof Andersson må, därest han inom tid, som av Kungl. Majit må bestämmas,
inbetalar ett belopp av 150 kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet
till kronan enligt krigshovrättens utslag den 16 april 1940.
Den 15 januari 1940 ombesörjde furiren vid Karlsborgs luftvärnsregemente
nr 8/1 Karl Viktor Erland Birath med en kronan tillhörig lastautomobil
transport av viss materiel från Kingshamn till Malmö, därvid värnpliktiga
nr 354 46/1939 Erik Andersson och nr 816 46/1939 Elof Andersson tjänstgjorde
såsom förare av bilen. Efter framkomsten till Malmö hade bilens kylarvätska,
som utgjorts av enbart vatten, icke blivit urtappad, med påföljd att
bilens motor på grund av rådande stark kyla under påföljande natt frusit
sönder.
Birath, Erik Andersson och Elof Andersson ålades sedermera, efter
yrkande av åklagare, av krigsrätten vid Södra skånska infanteriregementet
genom utslag den 17 februari 1940, enär de genom vårdslöshet vid handhavandet
av bilen finge anses hava vållat skadorna å densamma, att en för
alla och alla för on ersätta kronan för den därigenom uppkomna skadan
med 1,592 kronor 96 öre.
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 72.
Utskottet.
Krigshovrätten, där Birath, Erik Andersson och Elof Andersson anfört
besvär över krigsrättens utslag, fann genom utslag den 16 april 1940 skäl
ej vara av någon av klagandena anfört, som föranledde ändring i överklagade
utslaget.
Uti en av inspektören för artilleriet, jämte såväl eget yttrande som yttrande
av chefen för Karlsborgs luftvärnsregementes depå, den 30 maj 1940
överlämnad skrift hava Birath, Erik Andersson och Elof Andersson — under
åberopande av att gäldandet av den ådömda skadeersättningen skulle medföra
betydande ekonomiska svårigheter — anhållit örn befrielse från skadestånds
skyldigheten.
Chefen för Karlsborgs luftvärnsregementes depå har tillstyrkt bifall till ansökningarna.
Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava jämväl tillstyrkt, att
sökandena helt måtte befrias från dem ålagd ersättningsskyldighet.
Statskontoret har i utlåtande den 25 september 1940 anfört, att den i förevarande
fall uppkomna skadan finge anses hava föranletts av en jämförelsevis
grov vårdslöshet hos sökandena. Ämbetsverket ansåge sig icke kunna
förorda helt efterskänkande av skadeståndsskyldigheten utan ville för sin
del föreslå att envar av sökandena, därest han inom viss angiven tid inbetalade
ett belopp av 150 kronor, måtte befrias från återstoden av honom
åvilande ersättningsskyldighet.
Departementschefen har ansett sig böra i anslutning till statskontorets
yttrande föreslå, att envar av Birath, Erik Andersson och Elof Andersson
mot inbetalande av 150 kronor befrias från sin därefter återstående ersättningsskyldighet
till statsverket. Det borde få ankomma på Kungl. Majit
att bestämma den tidpunkt, inom vilken ifrågavarande betalningsskyldighet
skall vara fullgjord.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
eller mot vad departementschefen i samband därmed anfört, får hemställa,
att riksdagen må medgiva, att envar av K. Y. E. Birath,
Erik Andersson och Elof Andersson må, därest han inom tid,
som av Kungl. Majit må bestämmas, inbetalar ett belopp av 150
kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan
enligt krigshovrättens utslag den 16 april 1940.
4:o) Under punkt 4:o i förenämnda proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att B. A. Ekeberg må befrias från honom jämlikt
särskilda krigsrättens för kustflottan utslag den 5 april 1940 åliggande skyldighet
att till kronan utgiva skadestånd med 570 kronor.
Den 24 februari 1940 utförde värnpliktige nr 32 233/1935 Kolf Axel
Ekeberg enligt order en körning från Yitså brygga till Västerhaninge station
Statsutskottets utlåtande Nr 72.
5
i Stockholms län med en för marinens räkning förhyrd, av Ekeberg omhänderhavd
lastautomobil. Ekeberg hade därvid underlåtit att i förväg tillse
att förrådet av olja i motorn varit tillräckligt, med den påföljd att motorn
på grund av oljebrist allvarligt skadades.
Efter åtal vid särskilda krigsrätten för kustflottan dömdes Ekeberg genom
krigsrättens utslag den 5 april 1940 för vårdslöshet i fullgörande av tjänsteplikt
jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten att undergå disciplinstraff
av vaktarrest i tre dagar samt förpliktades att ersätta kronan kostnaden för
reparation av motorn med 450 kronor ävensom till bilens ägare utbetalt belopp
för den tid bilen reparerats med 120 kronor, tillhopa 570 kronor.
Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.
Hos Kungl. Majit har sedermera Ekeberg under framhållande av sin svaga
ekonomiska ställning anhållit örn befrielse från den honom sålunda ålagda
ersättningsskyldigheten.
Marinförvaltningen har i utlåtande den 2 augusti 1940 tillstyrkt bifall
till Ekebergs ansökning.
Statskontoret har i utlåtande den 14 augusti 1940 anfört, att, då uppgifter
rörande Ekebergs ekonomiska ställning saknades och i övrigt intet förebragts
av beskaffenhet att böra för Ekeberg medföra befrielse från eller
nedsättning av det honom ådömda skadeståndsbeloppet, ämbetsverket icke
kunde tillstyrka bifall till ansökningen.
Marinförvaltningen har härefter ånyo yttrat sig i anslutning till införskaffad
utredning angående Ekebergs ekonomiska ställning samt därvid vidhållit
sitt förut uttalade tillstyrkande av bifall till ansökningen.
Departementschefen har med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna
funnit sig böra tillstyrka framställningen örn befrielse från
ersättningsskyldigheten.
Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att K. A. Ekeberg må befrias från
honom jämlikt särskilda krigsrättens för kustflottan utslag den
5 april 1940 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd
med 570 kronor.
5:o) I förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkten 5:o föreslagit
riksdagen medgiva, att E. Malmström må befrias från honom jämlikt
flygkrigsskolans krigsrätts utslag den 26 februari 1940 åliggande skyldighet
att till kronan utgiva skadestånd med 200 kronor.
Den 19 februari 1940 företog sig korpralen vid flygkrigsskolan Ebbe
Malmström att i strid mot gällande bestämmelser köra ett honom i egenskap
av gruppmekanikor anförtrott flygplan för egen motor in till hangaren.
Härvid råkade han köra mot hangarporten, varvid flygplanets propeller skadades.
Enligt Malmströms egen uppgift lindo han ägt kännedom örn att
Utskottet■
6
Statsutskottets utlåtande Nr 72.
Utskottet.
han icke ägt rätt att framföra flygplanet för egen motor på marken; att han
det oaktat gjort detta hade berott på att han icke hade haft tillräckligt med
personal för att draga in flygplanet i hangaren.
Sedan Malmström med anledning härav ställts under tilltal vid flygkrigsskolans
krigsrätt, fann krigsrätten i utslag den 26 februari 1940 rättvist
jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten döma Malmström att för oförstånd
i fullgörande av tjänsteplikter undergå disciplinstraff av vaktarrest i fem dagar,
varjämte Malmström förpliktades ersätta statsverket med 200 kronor.
Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.
Uti en av chefen för flygvapnet, jämte eget yttrande, den 2 april 1940
överlämnad skrift har Malmström — under åberopande bland annat, att han
icke ägde andra tillgångar än den honom tillfallande lönen samt vissa å
sparbanksbok obligatoriskt insatta avlöningsmedel — anhållit örn befrielse
från skadeståndsskyldigheten.
Flygförvaltningen har i utlåtande i ärendet den 31 maj 1940 på anförda
skäl hemställt, att Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen
medgiva, att kronans fordran hos Malmström, 200 kronor, må efterskänkas
och berörda belopp ur flygförvaltningens räkenskaper avskrivas.
Statskontoret har i utlåtande den 10 juli 1940 med viss tvekan tillstyrkt,
att Kungl. Majit i proposition till riksdagen måtte föreslå, att kronans
fordran hos Malmström, 200 kronor, måtte i sin helhet efterskänkas.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Med hänsyn till att Malmström, därest han ägt rätt att föra ifrågavarande
flygplan, jämlikt 33 § strafflagen för krigsmakten kunnat befrias från skadeståndsskyldighet,
och i betraktande av övriga föreliggande omständigheter
vill jag tillstyrka, att Malmström befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet
å 200 kronor.
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
med tillstyrkande av Kungl. Majlis förslag hemställa,
att riksdagen må medgiva, att E. Malmström må befrias från
honom jämlikt flygkrigsskolans krigsrätts utslag den 26 februari
1940 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd
med 200 kronor.
6:o) I förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkt 6:o slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att S. H. Pettersson må befrias från
honom jämlikt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation utslag den
12 april 1940 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med
688 kronor.
Den 8 mars 1940 inträffade vid Koslagens flygflottilj en sammanstötning
mellan två på flottiljens uppställningsplats befintliga flygplan, förorsakad
Statsutskottets utlåtande Nr 72. 7
av att värnpliktige nr 159 55/1939 Sven Harald Pettersson, som varit sysselsatt
med att varmköra motorn å det ena flygplanet, satt detta i gång och
företagit en sväng å uppställningsplatsen för att förflytta planet till i höjd
med andra å platsen uppställda flygplan och därvid bakifrån påkörde ett
av dessa. Härvid skadades propellern å det av Pettersson omhänderhavda
planet.
Efter åtal vid stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation dömdes
Pettersson genom stationskrigsrättens utslag den 12 april 1940 för vad han
sålunda låtit komma sig till last jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten
att undergå disciplinstraff av vaktarrest i åtta dagar samt förpliktades att
ersätta kronan den å flygplanet uppkomna skadan med 688 kronor. Krigsrättens
utslag har vunnit laga kraft.
Uti en av chefen för flygvapnet, jämte såväl eget yttrande som yttrande
av flygförvaltningen, den 18 juli 1940 överlämnad skrift har Pettersson anhållit
örn befrielse från skadeståndsskyldigheten.
Chefen för flygvapnet har tillstyrkt bifall till ansökningen.
Flygförvaltningen har funnit billighetskäl tala för att Pettersson vinner befrielse
från den honom ådömda ersättningsskyldigheten till kronan.
Statskontoret har i yttrande den 3 augusti 1940, då i ärendet icke meddelats
några uppgifter angående sökandens ekonomi, funnit sig kunna förorda
bifall till den gjorda ansökningen endast under den fortsättning, att
gäldandet av det Pettersson ådömda skadeståndet skulle för honom bliva
alltför betungande.
I anledning härav har flygförvaltningen den 20 september 1940 avgivit förnyat
utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:
Pettersson, vilken från och med den 27 april 1940 inkallats till tjänstgöring
under förstärkt försvarsberedskap, uppbär för närvarande terminslön
med 15 kronor per lönetermin. I sitt civila yrke är Pettersson handelsbiträde
med en lön av 30 kronor per vecka i ett för allt. Han äger icke
några privata sparmedel och resterar för oguldna utskylder med omkring
100 kronor. Hans övriga skulder torde för närvarande belöpa sig till 75
kronor. Pettersson är ogift och bosatt hos sina föräldrar. Dessa leva i
små ekonomiska omständigheter. Fadern är brädgårdsarbetare och måste
tidvis gå arbetslös. Pettersson har sex s3rskon, av vilka två äro inkallade
till tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap. Något familjebidrag utgår
icke. — Med hänsyn till föreliggande omständigheter finner flygförvaltningen
att gäldandet av det Pettersson ådömda skadeståndet skulle för honom
bliva alltför betungande.
Departementschefen har med hänsyn såväl till vad i ärendet blivit upplyst
rörande Petterssons ekonomiska förhållanden som ock till övriga föreliggande
omständigheter tillstyrkt, att Pettersson befrias från ifrågavarande
ersättningsskyldighet å 688 kronor.
I anslutning till vad departementschefen anfört i ärendet hemställer utskottet,
Utskottet.
s
Statsutskottets utlåtande Nr 72.
att riksdagen må medgiva, att S. H. Pettersson må befrias
från honom jämlikt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation
utslag den 12 april 1940 åliggande skyldighet att till
kronan utgiva skadestånd med 688 kronor.
Stockholm den 1 april 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Tor sien Ström, Lindström, Heiding, Sven Larsson, Garlström, Karl Andersson, Bäckström,
Boman, friherre De Geer och Nisser; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Bergström, Mårtensson,
Staxäng, Hansson i Rubbestad, Bergvall och Eriksson i Frägsta.