Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1941/42
av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel,
innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

(4:e avel.)

Kommunikationsdepartementet.

l:o) Kommunikationsdepartementet: Avlöningar. I propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd oell behov under budgetåret 1941/42 har Kungl.
Majit (punkt 1, sid. 1 och 2, av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 3 januari 1941)
föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat
för kommunikationsdepartementet, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1941/42; dels och till Kommunikationsdepartementet: Avlöningar
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 306,600 kronor.

Enligt förevarande förslag skulle vissa för de i kanslihuset inrymda åtta
departementen gemensamma avlöningsutgifter — däribland främst avlöning
m. m. till expeditionsvakterna i kanslihusets huvudentré —- vilka utgifter för
närvarande förskotteras av kommunikationsdepartementet och sedan budgetårsvis
fördelas å de olika departementen, i sin helhet få slutligt belasta kommunikationsdepartementets
avlöningsanslag. Bortsett härifrån samt från att
anslagsposten till rörligt tillägg — i enlighet med av chefen för finansdepartementet
förordade och av riksdagen numera godkända grunder —- beräknats
efter 15 procent mot 9 procent i gällande stat, innebär förslaget inga andra
ändringar än sådana, som sammanhänga med den beslutade omläggningen av
avlöningsstaternas uppställning.

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Majis förevarande
förslag, hemställer,

att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för kommunikationsdepartementet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42:

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 6. 48!) 41

Utskott et -

9

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöning till departementschefen .................... 24,000

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis____ 170,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ............................ 12,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal........ 67,300

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 33,300

Summa kronor 306,600;
b) till Kommunikationsdepartementet: Avlöningar för budget -

året 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 306,600 kronor.

2:o) Kommunikationsdepartementet: Omkostnader. Kungl. Maj:t har
(punkt 2, sid. 2—4) föreslagit riksdagen att till Kommunikationsdepartementet:
Omkostnader för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 96,700
kronor.

Anslaget till omkostnader för kommunikationsdepartementet föreslås för
nästa budgetår skola uppföras med ett från 40,000 kronor till 96,700 kronor
förhöjt belopp. Höjningen sammanhänger huvudsakligen med att vissa för
de i kanslihuset inrymda åtta departementen gemensamma omkostnader för
kanslihusets telefonväxel, nattbevakning, städning o. s. v., vilka omkostnader
för närvarande efter att hava förskotterats av kommunikationsdepartementet
fördelas å de olika departementens omkostnadsanslag, framdeles avses skola
i sin helhet få slutligt belasta förevarande anslag. Under erinran härom får
utskottet med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må till Kommunikationsdepartementet: Omkostnader
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 96,700
kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 3, sid. 5—12) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1941/42; dels ock till Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 693,800 kronor, därav 346,900 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Förevarande anslag föreslås för nästa budgetår skola uppföras med ett
från 683,800 kronor till 693,800 kronor förhöjt belopp. Anslagshöjningen beror
helt på att anslagsposterna till rörligt tillägg — i enlighet med av chefen
för finansdepartementet förordade och av riksdagen numera godkända grunder

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

-— beräknats efter 15 procent mot 9 procent i gällande stat, vilket medfört en
sammanlagd ökning av dessa anslagsposter å 20,800 kronor. Mot ökningen
av anslagsposterna till rörligt tillägg bör emellertid ställas, att övriga poster
upptagits till belopp, som tillsammantagna understiga motsvarande belopp i
gällande stat med 10,800 kronor. Härvid bör uppmärksammas, att i anslaget
på grund av omreglering av vissa arvoden inräknats å arvodena nu utgående
dyrtidstillägg örn 3,100 kronor.

Departementschefen bar i ärendet anfört bland annat följande:

Det nu rådande krisläget har i skilda avseenden inverkat på väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens olika arbetsområden. Sålunda har styrelsens befattning
med vägdistriktens vägbyggnader och vägunderhåll minskat till följd
av lägre anslag för ändamålet ävensom bristen på flytande drivmedel. Den
civila luftfarten är jämväl av mindre omfattning. Vidare har byggandet av
hamnar med anlitande av de vanliga hamnbyggnadsanslagen ävensom utförandet
av statliga stensättningsarbeten inskränkts. Å andra sidan hava
såsom styrelsen framhållit nya uppgifter tillkommit såsom anläggandet av
för försvaret viktiga vägar och broar, byggandet av Falsterbokanalen, oljelagringsanläggningar
och flygfält. Vissa av de nytillkomna arbetsuppgifterna
äro emellertid av relativt begränsad varaktighet och styrelsens behov av
arbetskrafter för större arbetsföretag tillgodoses därjämte ofta genom anställande
av personal utom styrelsen, vilken avlönas med de för arbetena
särskilt anvisade anslagen. En viss begränsning av styrelsens fast anställda
personal skulle därför enligt min mening i och för sig kunna anses motiverad.
Å andra sidan vill jag här omnämna, att jag har för avsikt förorda, att betydande
anslag, berörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhetsområde,
upptagas å den av chefen för finansdepartementet i finansplanen
berörda tilläggsstaten, varom förslag avses skola framläggas för riksdagen
och å vilken anslag skola upptagas för arbetslöshetens bekämpande. Skulle
utvecklingen å arbetsmarknaden motivera, att de med anslagen avsedda arbetena
igångsättas, kommer styrelsens arbetsbörda åter att ökas. Med hänsyn
huvudsakligen härtill vill jag icke för närvarande förorda någon minskning
i styrelsens fast anställda personal. Jag förutsätter emellertid, att
styrelsen noga beaktar alla föreliggande möjligheter till ett nedbringande
av kostnaderna för styrelsens verksamhet. Särskilt vill jag framhålla angelägenheten
av att styrelsen vid minskat arbete för styrelsens fast anställda
personal söker inskränka anställandet av tillfällig personal genom
att för viss tid överföra för ändamålet lämpliga befattningshavare inom
styrelsen till arbeten, för vilka eljest särskild arbetskraft utom styrelsen
skulle hava anlitats. Härigenom vinnes bland annat den fördelen, att styrelsen
i minskad utsträckning behöver anlita av styrelsen oprövad personal.
Då andra kostnader för ett visst byggnadsföretag lin de, som sammanhänga
med de rent administrativa, principiellt böra bestridas av de för företaget
anvisade medlen, synas avlömngsutgifterna för dem av styrelsens egna befattningshavare,
som anförtros uppgifter vid dylika företag, böra belasta
byggnadsanslagen och motsvarande besparing ske å styrelsens avlöningsanslag.
Jag förutsätter därvid, att de besparingar, som genom dylikt förfarande
uppkomma å sistnämnda anslag, icke komma att av styrelsen tagas
i anspråk.

Departementschefen har ansett sig icke för närvarande böra föreslå någon
minskning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens fast anställda personal. Yad
departementschefen anfört till stöd härför har ej givit anledning till någon

TJtslcottct.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

erinran från utskottets sida. Utskottet förutsätter emellertid i likhet med
departementschefen, att styrelsen noga beaktar alla föreliggande möjligheter
till ett nedbringande av kostnaderna för styrelsens verksamhet. Härvid bör
särskilt uppmärksammas vad departementschefen framhållit angående överflyttning
av personal inom styrelsen till arbeten, för vilka eljest särskild
arbetskraft utom styrelsen anlitas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet

i allmänhet.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 247,000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t................ 12,600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal...... 158,300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............................ 52,000

Säger kronor 469,900

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, bro- och
vägtrafikinspektion.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 113,500

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal.............. 84,600

3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................... 25,800

Säger kronor 223,900

Summa kronor 693,800;

b) till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 693,800 kronor, därav
346,900 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

4:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Majit har
(punkt 4, sid. 12—18) föreslagit riksdagen att till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Omkostnader för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av

134,000 kronor, därav 67,900 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Förevarande anslag, som för innevarande budgetår uppförts med 156,000
kronor, har för nästa budgetår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagits
skola nedsättas dels i vad avser anslagsmedlen till expenser med 1,000 kronor,
motsvarande vad som för löpande budgetår anvisats för vissa engångsutgifter,
dels ock i vad avser anslagsmedlen till publikationstryck med 4,000 kronor

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 5

under förutsättning att styrelsens årsberättelse samt vissa statistiska uppgifter
icke skola tryckas.

Departementschefen har emellertid, med hänsyn till att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet inom åtskilliga delar av styrelsens ämbetsområde
till följd av de rådande förhållandena inskränkts, ansett sig böra förorda
ytterligare beskärning av styrelsens omkostnadsanslag för nästa budgetår.

Sålunda föreslås till reseersättningar för väg-, bro- och vägtrafikinspektionen
skola på grund av de minskade arbetena inom vägväsendet anvisas ett
från 29,800 kronor till 25,000 kronor nedsatt belopp. Därjämte anses ett i
anslagsposten till reseersättningar för löpande budgetår ingående belopp å

2,000 kronor till utrikesresor för järnvägs- och luftfartsbyråns personal kunna
nedsättas till 1,000 kronor. Slutligen föreslås, att ett nu under anslagsposten
till expenser upptaget belopp å 5,000 kronor för luftfärdsförsäkring av personal
skall uppföras under reseersättningsposten med ett till 3,500 kronor
nedsatt belopp.

I fråga örn anslagsposten till expenser föreslås, att för nästa budgetår icke
skall upptagas något belopp för flygutbildning åt luftfartsinspektörema, varigenom
vinnes en besparing å 2,000 kronor. Vidare har medelsanvisningen
för allmänna expenser genom beskärning av utgifterna för inköp av papper,
bokinköp och bokbindning samt inköp och underhåll av inventarier ansetts
kunna nedsättas med 11,000 kronor till 67,000 kronor.

En sammanfattning av departementschefens beräkning av medelsbehovet
lämnas i efterföljande sammanställning, i vilken för jämförelse även medtagits
motsvarande siffror för löpande budgetår.

Kronor

Sjukvård m. m..........................

1940/41

Prop.

3,300

Resekostnader:

Reseersättningar för väg-, bro-tionen ...............................

och vägtrafikinspek-............................. 29,800

25,000

Reseersättningar i övrigt ..........

............................. 21,700

20,700

Luftfärdsförsäkring av personal .

............................. 5,000

3,500

Expenser:

Bränsle, lyse och vatten ..........

.............................. 6,500

6,500

övriga expenser:

För eget behov:

Löpande utgifter .............

..............................») 85,000

*) 72,000

Engångsutgifter .............

.............................. 1,000

—

För annat än eget behov ....

.............................. 1,000

1,000

Publikationer ............................

.............................. 6,000

2,000

156,000

134,000

’) Härav 5,000 kronor till geoteknikerns instrument- och laboratorieutrustning.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Förevarande anslag har, samtidigt som till anslaget överförts till 3,300
kronor beräknade utgifter för sjukvård m. m., för nästa budgetår föreslagits
skola nedsättas med 22,000 kronor till 134,000 kronor. Denna beskärning av
anslaget har ansetts möjlig med hänsyn till att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet inom åtskilliga delar av styrelsens ämbetsområde kommit
att inskränkas till följd av de rådande förhållandena. Med tillstyrkande av
Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av

134,000 kronor, därav 67,900 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

5:o) Statens väginstitut. Kungl. Majit har (punkt 5, sid. 18—20) föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad stat för statens
väginstitut, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42; dels ock
till Statens väginstitut för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av

200,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Enligt förevarande förslag skulle den i gällande stat för väginstitutet upptagna
anslagsposten till avlöningar till tillfälliga biträden höjas med 3,000
kronor till 33,000 kronor. Höjningen motiveras med att en del av den personal,
som avlönas från denna post, är mera stadigvarande anställd och därför
bör tillerkännas viss löneförhöjning på grund av de ökade levnadskostnaderna.
Bortsett från vad nu sagts och från att anslagsposten till rörligt tillägg —
i enlighet med av chefen för finansdepartementet förordade och av riksdagen
numera godkända grunder — beräknats efter 15 procent mot 9 procent i gällande
stat, innebär förslaget icke andra ändringar än som föranledas av de
nya grunderna för avlönings- och omkostnadsstaternas uppställning.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

Yäginstitutets verksamhet, som består i dels praktiska vägstudier och
dels laboratorieforskningar, syftar till att effektivisera och förbilliga olika
åtgärder inom vägväsendets område. Särskilt under nu rådande förhållanden,
då alla ansträngningar måste göras för att i möjligaste mån nedbringa
de avsevärda kostnader, som vägväsendet kräver, är väginstitutets
verksamhet av stor ekonomisk betydelse. Institutets personal, som för närvarande
uppgår till något över 20 personer, torde icke vara större än som
erfordras för att institutet skall kunna motsvara de anspråk, som skäligen
böra ställas å detsamma. En minskning av institutets personal torde därför
enligt min mening icke kunna ske utan allvarlig skada för institutets arbete
och ett eftersättande i större eller mindre omfattning av institutets arbetsuppgifter
och arbetsprogram.

Med hänsyn till här anförda förhållanden anser jag mig icke böra förorda,
att någon annan ändring sker i institutets verksamhet, än att institutet i den
mån så icke redan skett i första hand inriktar sig på sådana undersökningar,
vilka under nuvarande förhållanden äga särskild aktualitet och kunna tänkas
leda till resultat, som snabbt kunna tillgodogöras inom vägväsendet. Jag
förutsätter vidare, att alla föreliggande möjligheter till en minskning av
institutets utgifter av olika slag väl tillvaratagas.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) godkänna följande stat för statens väginstitut, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

1.

2.

3.

4.

Stat.

Avlöningar.

Kronor

Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis...... 13,200

Avlöningar till icke-ordinarie personal.............. 86,400

Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 14,800

Avlöningar till tillfälliga biträden, förslagsvis...... 33,000

Säger kronor 147,400

1.

2.

3.

4.

5.

Omkostnader.

Sjukvård m. m., förslagsvis.........

Reseersättningar, förslagsvis.......

Expenser, förslagsvis...............

Publikationstryck...................

Övriga utgifter, förslagsvis.........

Kronor

................. 300

................. 8,500

................. 21,800

................. 6,000

................. 31,500

Säger kronor 68,100
Summa kronor 215,500

Särskilda uppbördsmedel.

Kronor

1. Ersättningar för materialkontroll m. m............. 15,400

2. Ersättningar för tillfälliga uppdrag m. m........... 100

Säger kronor 15,500
Nettoutgift kronor 200,000;
b) till Statens väginstitut för budgetåret 1941/42 anvisa ett
förslagsanslag av 200,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

6:o) Vägorganisationen i länen. Kungl. Majit har (punkt 6, sid. 20—27)
föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad stat
för vägorganisationen i länen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42; dels ock till Vägorganisationen i länen för budgetåret 1941/42
anvisa ett förslagsanslag av 918,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin till grund för förevarande förslag
liggande framställning uttalat, att någon reducering av vägingenjörskontorens
personal icke är möjlig under nästa budgetår.

Departementschefen anser det emellertid kunna antagas, att det rådande
krisläget med därav följande begränsningar i de ordinarie anslagsmedlen för
olika vägändamål kommer att medföra en viss minskning i vägingenjörskon -

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

törens arbetsbörda, sora icke helt uppväges av nya uppgifter. Han anser sig
därför böra förorda vissa begränsningar i den nuvarande vägorganisationen.
Skulle arbeten å vägväsendets område behöva igångsättas för att bereda
arbetstillfällen åt arbetslösa i sådan omfattning, att på denna grund en förstärkning
av vägingenjörskontorens personal visar sig nödvändig, förutsätter
departementschefen emellertid, att i likhet med vad som i dylika fall hittills
i viss utsträckning ägt rum, avlöningskostnaderna för denna personal få bestridas
av vederbörande byggnadsanslag.

Enligt vad departementschefen i anslutning härtill förordat skulle de nuvarande
fyra vägingenjörsassistenterna med tjänstgöring under året sex månader
i vartdera av två län indragas från och med ingången av nästa budgetår.
Lönen till dessa assistenter beräknas exklusive rörligt tillägg uppgå till 19,350
kronor. Vidare föreslås medelsanvisningen för extra rit- och skrivbiträden
samt för kamerala biträden skola nedsättas med 20,050 kronor till 60,000
kronor.

Mot de sålunda föreslagna besparingarna bör emellertid ställas den anslagshöjning,
som föranletts av att anslagsposten till rörligt tillägg — i enlighet
med av chefen för finansdepartementet förordade och av riksdagen numera
godkända grunder —■ beräknats efter 15 procent mot 9 procent i gällande stat.
I samma riktning verkar, att statsverkets inkomster av vägingenj öremas förrättningar
föreslagits skola upptagas å staten med ett från 275,600 kronor till

125,000 kronor nedsatt belopp. De i olika avseenden vidtagna ändringarna
i anslagets beräkning hava tillsammantagna lett till det resultatet, att anslagets
slutsumma måst höjas med 148,000 kronor till 918,000 kronor.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag, vilket innebär en viss, av de rådande
krisförhållandena betingad beskärning av den nuvarande vägorganisationen,
tillstyrkes av utskottet. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) godkänna följande stat för vägorganisationen i länen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

Stat.

Avlöningar. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 248,700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal.............. 427,400

3. Rörligt tillägg, förslagsvis............................ 90,000

Säger kronor 766,100

Omkostnader. Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis.......................... 3,300

2. Reseersättningar, förslagsvis.......................... 175,000

3. Expenser, förslagsvis.................................. 98,600

Säger kronor 276,900

Summa kronor 1,043,000

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

9

Särskilda uppbördsmedel.

Arvoden och ersättningar för förrättningar, som verkställts
av vägingenjörerna och deras biträden —

Kronor

125,000

Nettoutgift kronor 918,000;

b) till Vägorganisationen i länen för budgetåret 1941/42 anvisa
ett förslagsanslag av 918,000 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedlen.

7:o) Bidrag till vägunderhållet på landet m. m. Kungl. Majit har (punkt
7, sid. 30—36) föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till vägunderhållet på
landet m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag av 47,700,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen; dels ock godkänna följande

Förslag

till

Förordning

angående statsbidrag till vägunderhåll och vinterväghållning på landet
under år 1941.

Härigenom förordnas, att utan hinder av vad i 2 § 1 mom. förordningen
den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den allmänna väghållningen
i riket föreskrives, följande skall äga tillämpning:

Till vägdistrikt skall, i mån av tillgång å därtill anslagna medel, för år
1941 lämnas statsbidrag med åttiofem procent av det belopp, vartill vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen beräknar distriktets kostnad för vägunderhåll
och vinterväghållning under året skäligen böra uppgå. I fråga örn ödebygdsväg
skall bidraget dock, efter i övrigt samma grunder, utgå med nittiofem
procent.

För tilldelning till vägdistrikten av ifrågavarande bidrag till vägunderhållet
på landet m. m. skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgöra en
fördelningsplan. Över det beslut, varigenom denna fördelningsplan fastställes,
må besvär icke anföras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 83,
av friherre A. De Geer m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 128,
av herr O. Werner m. fl., har hemställts, att riksdagen ville bifalla Kungl. Maj:ts
proposition örn bidrag till vägunderhållet på landet m. m. genom anvisande
av ett anslag av 47,700,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen;
men att riksdagen därvid måtto ställa det villkoret att bidraget skall beräknas
utgå med 85 procent å 1941 års verkliga vägunderhållskostnad.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första

10

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

kammaren, nr 139, av herr M. Svensson m. fl. och den andra inom andra
kammaren, nr 189, av herr E. Lindmark m. fl. hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av det under sjätte huvudtiteln äskade anslaget å 47,700,000
kronor till Bidrag till vägunderhållet på landet m. m. måtte besluta att med
ändring av Kungl. Maurts förslag,

antingen såsom grund för fördelningen av anslaget lägga de i 2 § 1 mom.
av kungl, förordningen den 30 juni 1936 givna föreskrifterna, samt giva
anslaget förslagsanslags natur,

eller också anvisa dels ett anslag å 40,200,000 kronor, vilket utan hinder
av vad i 2 § 1 mom. förordningen av den 30 juni 1936 stadgas angående
statsbidrag till sommarvägunderhållet på landet, skall i mån av tillgång å
därtill anslagna medel lämnas åt vägdistrikt såsom statsbidrag med 85 procent
— för ödebygdsvägar med 95 procent — av det belopp, vartill väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen beräknar att distriktets kostnad för sommarvägunderhåll
under 1941 skäligen bör uppgå, dels ock ett förslagsanslag av

7,500,000 kronor att användas till statsbidrag med 85 procent — för ödebygdsvägar
95 procent — av distriktets verkliga kostnader för vinterväghållningen
under år 1940.

Slutligen har i en av herr G. Pettersson i Hällbacken m. fl. inom andra
kammaren väckt motion, nr 173, hemställts, att riksdagen måtte besluta att
statsbidraget till vägunderhållet på landet skall, i likhet med vad som
hittills gällt, utgå på de verkliga kostnaderna och för nästa budgetår med
85 procent samt att till ödebygdsväg och vinterväghållning å sådan väg
särskilt bidrag med 10 procent lämnas av statsmedel utöver de 85 procenten
och att för budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag av 47,700,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.

Enligt de bestämmelser, som godkändes vid 1938 års riksdag, skola — i
mån av tillgång å därtill anslagna medel — till vägdistrikt årligen lämnas
statsbidrag med åttiofem procent av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll
och vinterväghållning under nästföregående år, dock att till kostnader
för underhåll av ödebygdsväg och vinterväghållning å sådan väg särskilt
tilläggsbidrag med tio procent lämnas av statsmedel utöver vad nyss sagts.
Till grund för fastställande av vägdistriktens verkliga kostnader skola läggas
på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper.

Vid tidpunkten för framläggandet av 1940 års statsverksproposition hade
trafiken med motorfordon till följd av den rådande bristen på flytande
motorbränsle nedgått avsevärt. I fråga om vägunderhållskostnaderna under
år 1940 räknades därför med att desamma skulle bliva icke obetydligt lägre
än under år 1939. Då en tillämpning av de gällande bidragsreglerna, enligt
vilka vägunderhållsbidraget för år 1940 skulle beräknas på den verkliga
kostnaden under år 1939, kunde förväntas medföra, att bidraget i flertalet fall
skulle komma att överstiga åttiofem procent respektive nittiofem procent av
den verkliga kostnaden under år 1940, förordades i 1940 års statsverksproposition,
att statens bidrag till vägunderhållet skulle med bibehållande

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

11

av gällande bidragsprocenttal beräknas å ett belopp av 59.6 miljoner kronor,
motsvarande de uppskattade kostnaderna för 1940 års vägunderhåll. Anslaget
till bidrag för vägunderhållet på landet skulle i enlighet härmed anvisas
med 51 miljoner kronor.

Det av Kungl. Majit i anslutning härtill framlagda förslaget vann emellertid
ej riksdagens bifall. Riksdagen beslöt i stället, att statsbidraget skulle,
efter i huvudsak oförändrade grunder i övrigt, för år 1940 utgå med sjuttiofem
procent, dock att till kostnader för underhåll av ödebygdsväg och vinterväghållning
å sådan väg särskilt tilläggsbidrag med tjugu procent finge
lämnas. Därjämte anvisade riksdagen för ändamålet ett anslag av 51 miljoner
kronor.

I skrivelse den 12 november 1940 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att styrelsen, med stöd av de hos styrelsens vägunderhållsinspektion
tillgängliga uppgifterna angående vägunderhållet ansett sig kunna beräkna
vägunderhållskostnaderna för år 1940 till i runt tal 56,000,000 kronor,
därav för landsvägar 55,300,000 kronor och för ödebygdsvägar 700,000 kronor.
Räknade man, anför styrelsen, för nästa budgetår med ett statsbidrag av
85 respektive 95 procent, skulle för statsbidrag erfordras tillhopa 47,670,000
kronor; utginge man från samma procentsatser som för år 1940, det vill
säga 75 respektive 95, skulle erfordras tillhopa 42,140,000 kronor.

Styrelsen upplyser vidare, att i vägdistriktens stater för år 1941, vilka
för granskning infordrats av vägunderhållsinspektionen, statsbidrag till vägunderhållet
beräknats till sammanlagt 45,422,000 kronor och att utdebitering
av vägskatt bestämts i anslutning härtill. Därvid vore att märka, att endast
lo vägdistrikt räknat med statsbidrag efter 85 procent till underhållet av
landsvägar; alla andra distrikt hade räknat detta bidrag efter 75 procent.

Departementschefen anför inledningsvis att 1941 års vägunderhållskostnader
icke torde behöva beräknas till högre belopp än 1940 års motsvarande kostnader
eller 56 miljoner kronor. Utgående från här gjorda antagande örn vägunderhållskostnadernas
storlek under år 1941 syntes tre alternativ böra
övervägas i fråga örn principerna för statens bidrag till dessa kostnader,
nämligen antingen ett bibehållande av samma regler, som gällde för år
1940, eller en återgång till de för åren före 1940 gällande bestämmelserna
eller slutligen det av departementschefen nästlidet år förordade förslaget,
innebärande att bidraget skulle utgå med 85 respektive 95 procent å den
kostnad, vartill underhållet redan nu kan beräknas. Med förordande av
sistnämnda alternativ anför departementschefen bland annat följande:

Nästlidet år anförde jag vid anmälan av här ifrågavarande anslag, att den
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bedrivna undersökningen rörande vägunderhållskostnaderna
fortskridit så långt, att av densamma i stort sett framginge
storleken av de underhållskostnader vart och ett vägdistrikt skäligen
borde få nedlägga för att hålla vägarna i ett tillfredsställande skick. Undertiden
efter detta uttalande har vägunderhållsinspektionens utredning kommit
att omfatta ytterligare ett års vägunderhållskostnader, nämligen 1939 års, varjämte
inspektionen numera blivit satt i tillfälle att genom inkommande rapporter
rörande utgifterna för vägunderhållet och genom vägdistriktens till inspek -

12

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

TJiskctlet.

tionen överlämnade stater för det nästkommande året utöva en fortlöpande
kontroll över vägunderhållskostnaderna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
möjligheter att åstadkomma en i stort sett rättvis uppskattning av vägdistriktens
underhållsutgifter under det löpande året torde därför numera hava ökats
icke obetydligt. Kvar stå visserligen vanskligheterna att på förhand beräkna
kostnaderna för vinterväghållningen. Dessa kostnaders betydelse synes mig
emellertid hava i viss mån överskattats. Variationerna mellan olika års
kostnader för vinterväghållningen äro nämligen i allmänhet av relativt måttlig
storleksordning. Sålunda må nämnas, att dessa kostnader utgjorde i avrundade
tal för åren 1937—1939 7.8, 7.03 respektive 7.7 miljoner kronor.
Dessutom äro vid fördelningen mellan distrikten det ena halvårets vinterväghållningskostnader
i stort sett kända. Vad angår militärtrafikens inverkan
på vägunderhållskostnaderna torde erfarenheterna från år 1940 hava givit
vid handen, att påfrestningarna på underhållet genom denna trafik icke
varit av alltför allvarlig art. I vissa fall har det därjämte förekommit,
att vägunderhållet i viss utsträckning utförts genom de militära myndigheternas
försorg.

De skäl, som nästlidet år föranledde mig att förorda det tredje alternativet,
anser jag alltjämt bärande. Den väsentliga fördelen med en bidragstilldelning,
enligt vilken varje vägdistrikt tilldelas ett till sin storlek på förhand
bestämt belopp, ligger enligt min mening däri, att man skapar ett
starkare motiv för sparsamhet i vägförvaltningen. De vägdistrikt, som iakttaga
återhållsamhet i fråga örn vägunderhållsutgifterna, komma att gynnas,
medan de mindre sparsamma få bära högre kostnader. Det nu tillämpade
systemet innebär däremot, att vägdistrikten kunna göra avsevärda, ofta i
och för sig mindre nödvändiga utgifter i medvetandet örn att i varje fall
en väsentlig del av utgifterna överflyttas till statsbidraget för nästkommande
år.

Vid övervägande av olika på frågan inverkande förhållanden har jag ansett
mig böra vidhålla min förut intagna ståndpunkt. Jag förordar alltså,
att anslaget till statsbidrag till vägunderhållskostnaderna på landet beräknas
på det belopp, vartill 1941 års underhållskostnader redan nu kunna skäligen
beräknas uppgå, och att bidraget utgår med 85 procent, dock att i fråga
örn ödebygdsvägar bidraget må utgå med 95 procent. Fördelningen av det
anslag, som i enlighet härmed bör anvisas, bör ske av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Då anslaget förutsättes skola anvisas med ett bestämt belopp,
följer därav, att emot styrelsens beslut örn fördelningen av anslaget besvär
icke må anföras. Ett överklagande från ett vägdistrikts sida skulle nämligen
medföra, att hela fördelningsplanen icke skulle kunna tillämpas förrän
besvären avgjorts, enär en höjning av ett bidrag skulle kunna medföra,
att ett eller flera andra bidrag måste minskas i motsvarande mån.

1941 års kostnader för vägunderhållet torde i enlighet med vad förut anförts
böra beräknas till 56 miljoner kronor. Av detta belopp kunna 55.3
miljoner kronor anses belöpa å vanliga vägar samt återstoden, 0.7 miljoner
kronor, å ödebygdsvägar. Anslaget skulle i anslutning härtill för nästa
budgetår behöva anvisas med (85/100 X 55,300,000 + 95/100 x 700,000) 47,670,000
kronor eller avrundat 47,700,000 kronor.

Enligt en så sent som vid 1938 års riksdag beslutad omläggning skall till
landets vägdistrikt utgå ett årligt bidrag till vägunderhållet med 85 procent
av de verkliga kostnaderna under nästföregående år. För år 1940 berättigades
alltså vägdistrikten, enligt beslut av 1940 års riksdag, att erhålla dylikt bidrag
— för detta år av besparingsskäl nedsatt till 75 procent — på de underhålls -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

13

kostnader de redovisade i sina räkenskaper för år 1939. I detta genom sin
enkelhet lätt tillämpbara system föreslås nu av departementschefen ändring,
varvid ånyo upptages ett i nästföregående års statsverksproposition
framlagt men av 1940 års riksdag ej godkänt liknande förslag.
Vid beräkningen av bidraget för 1941 års underhåll, om vilket innevarande
riksdag nu har att besluta, skulle sålunda ej storleken av nästföregående års
d. v. s. 1940 års kostnader vara avgörande för vad ett vägdistrikt för år 1941
erhåller i bidrag. Bestämmande skulle i stället bli en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjord uppskattning av vad underhållet inom vederbörande vägdistrikt
under innevarande år kan komma att kosta. Med avvikelse från hävdvunnen
administrativ ordning förutsättes också att styrelsens beslut i fråga
om bidragstilldelningen icke skall få hos Kungl. Maj:t överklagas.

Då till förmån för denna nya uppskattningsmetod framhålles att den gör
bättre kontroll över underhållsutgifterna möjlig, må häremot erinras, att även
vid nuvarande system med underhållsbidragets beräkning direkt på de faktiskt
havda kostnaderna det förutsättes att endast godkända sådana få medtagas.
Redan nu förutsättes alltså — och detta gäller i all synnerhet beträffande
mera tveksamma eller omfattande underhållsarbeten — ett föregående
samråd mellan å ena sidan vederbörande statsorgan, främst vägingenjörema,
och å andra sidan vägdistrikten, vilka senare eljest löpa risk att för arbetet
i fråga gå miste örn statsbidrag. Även i övrigt är redan nu, såsom allmänt känt
är, den allmänna ekonomiska och tekniska kontrollen över vägdistrikten
mycket ingående; vägingenjörernas inspektioner och rådgivande medverkan
i övrigt ha sålunda alltmera utökats, och distriktens bokföringssystem har
dessutom systematiserats och utvecklats med månadsbokslut och kvartalsrapporter.
Dessa ge en uppmärksam vägingenjör goda möjligheter att rätt
snabbt följa den ekonomiska utvecklingen inom de distrikt han har att övervaka.
Även till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen översändas samma räkenskapshandlingar,
och även denna styrelse har alltså liknande möjligheter till
fortlöpande kontroll och inspektion.

Att det av departementschefen föreslagna systemet med ett fast bidrag som
utgår oberoende av de i verkligheten gjorda utläggen kail medverka till återhållsamhet
med underhållsutgifterna skall ingalunda förnekas. Å andra sidan
ökas dock riskerna för att underhållet kan eftersättas. På grund av krigsförhållandena
ha, såsom bland initierade tämligen känt är, redan betydande inskränkningar
skett i underhållet av landets allmänna vägar. Såsom i detta
avseende synnerligen belysande må anföras, att kostnaderna för grusning och
makadamisering, som år 1938 uppgingo till 22.6 och år 1939 till 21.4 miljoner
kronor, år 1940 minskats till 10.4 miljoner kronor. Kostnadsposten för röjning
och dikesrcnsning hade likaledes nedgått till cirka hälften eller från 9.4
år 1938 och 8.o miljoner kronor år 1939 till 4.2 miljoner kronor år 1940. Då å
underhållet av permanenta och halvpermanenta beläggningar år 1940 nedlagts
allenast 700,000 kronor mot 1,480,000 kronor år 1938 och 1,720,000 kronor år
1939 innebär också detta ett exempel på kostnadsminskningar, som bland fackmän
måste inge betänkligheter, i det att vad som nu inbesparats i direkta ut -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

gifter i stället kan ha förlorats i fråga om beläggningarnas framtida hållbarhet.
Ej minst inom vägväsendet gäller nämligen att eftersatt underhåll innebär
dålig ekonomi och att vad som nu förlorats i standard måste framdeles återvinnas,
eventuellt med större kostnader.

Det är ej alls osannolikt att ett distrikt som tillfälligt gör inskränkningar
på underhållet kan tjäna på en tilldelning av ett redan under löpande år fastställt
bidrag på sätt departementschefen tänkt sig. I all synnerhet gäller detta
örn distriktet samtidigt gynnas av god väderlek, mindre trafik än som förutsetts
och andra dylika faktorer, vartill hänsyn ej kunnat tagas vid statsbidragets
beräkning. Motsatta förhållanden måste däremot innebära ett missgynnande
av vederbörande distrikt. Vid nuvarande system utjämnas av sig självt dylika
växlingar mellan olika år. Statsbidraget, som lyftes år 1940, kan visserligen
inom många vägdistrikt skenbart förefalla högt örn det jämföres med 1940 års
i allmänhet — på grund av vidtagna inskränkningar — låga kostnader. I realiteten
utgör emellertid vad som sålunda år 1940 utbetalats ett i efterskott lyft
bidrag för 1939 års verkliga kostnader, vilka i allmänhet äro högre. I stället
kommer nu statsbidraget, som lyftes år 1941, att med nuvarande system bliva
så mycket lägre, då det allenast utgår med 85 procent av 1940 års lägre underhållskostnader.

En alldeles särskild uppmärksamhet förtjänar vinterväghållningen. Vad
åren 1937—1939 beträffar var visserligen denna post för riket i dess helhet
rätt jämn med cirka 7—8 miljoner kronor för vart och ett av dessa tre år, ett
förhållande, som dock ej utesluter att inom de enskilda distrikten — och det
är tilldelningen av statsbidrag till vart och ett av dem det gäller — betydande
årsvariationer förekommit. För år 1940 stego emellertid kostnaderna för vinterväghållet
till 13.8 miljoner kronor. Denna post — som nära dubbelt överstiger
motsvarande siffra för år 1938 — utgör också en högst väsentlig del
av sammanlagda underhållskostnaderna för år 1940, beräknade till 56 miljoner
kronor. Som belysande för vanskligheterna att vid den tillmätning av underhållsbidraget
för innevarande år åt de olika vägdistrikten, som enligt departementschefens
förslag skall ske redan i år, kunna taga rättvis hänsyn till årets
vinterunderhåll må ytterligare nämnas att medan exempelvis kostnaderna för
vinterväghållningen i Blekinge år 1937 utgjorde 29,100 kronor, sagda kostnader
år 1940 uppgingo till 227,000 kronor. I Kronobergs län förete motsvarande
siffror för åren 1939 och 1940 så stora skillnader som 84,200 och 400,000
kronor. Och på Gotland kostade vinterväghållningen år 1938 41,400 kronor,
medan motsvarande siffra år 1940 stegrats ungefär tiofaldigt eller till 410,000
kronor. Även inom ett och samma län variera kostnaderna för vinterväghållningen
högst avsevärt inom de olika distrikten.

Ej endast vad vinterväghållet beträffar utan även i fråga örn andra kostnadsposter
såsom gräsning, dammbindning m. m. är det emellertid för närvarande
synnerligen svårt att beräkna den summa, till vilken 1941 års underhållskostnader
skäligen böra skattas. I varje fall måste det anses uteslutet att redan
nu bestämma det anslagsbelopp som åtgår för en bidragstilldelning med jämnt
85 procent av innevarande års kostnader. Så har emellertid skett i statsverks -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

15

propositionen där anslaget definitivt bestämts till 47.7 miljoner kronor, varvid
man samtidigt utgått ifrån att just denna summa motsvarar 85 procent av
1941 års verkliga underhållskostnader.

överhuvud måste det vid en tillämpning av nya systemet komma att ställa
sig ytterst vanskligt att bestämma underhållsbidraget rättvist och med tillräckligt
förutseende. Ej endast vid själva övergången utan sedan årligen så
länge den nya ordningen tillämpas måste den också medföra ett omfattande
administrativt merarbete. Omfattande förhandsberäkningar och tidsödande
förhandlingar mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelser, vägingenjörer
och landets alla 170 vägdistrikt förutsättas. Hänsyn måste dessutom
— så långt nu detta låter sig göra — tagas till kommande priser på
material, arbetslönernas sannolika höjd, underhållsarbetenas erforderliga omfattning
och andra ovissa faktorer, som dessutom växla inom landets olika vägdistrikt.

En utredning pågår för närvarande örn vägväsendets förstatligande, vilken
utredning kan väntas slutförd under den närmaste tiden. Även detta förhållande
synes utskottet starkt tala för att man nu undviker en så vittutseende
omläggning som den i statsverkspropositionen föreslagna. Normerna för vägunderhållsbidraget
ha visserligen tid efter annan undergått vissa jämkningar.
Den grund, varpå dessa normer varit byggd, har dock under en lång följd av
år varit att vägdistriktens verkliga kostnader avgör statsbidragets storlek. I
jämförelse härmed måste det nya tillvägagångssättet med bidragets tillmätning
efter en skälighetsprövning verka rätt främmande. Även under förutsättning
av en i möjligaste mån objektiv uppskattning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
torde — såsom redan av 1940 års riksdag framhölls — man ej kunna
undgå orättvisor och ojämnheter vid fördelningen med därav följande återverkningar
inom distrikten vid utdebiteringen av den för de väghallningsskyldiga
så betungande vägskatten.

Utskottet anser sig alltså böra föreslå att nu tillämpade grunder för vägunderhållsbidraget
bibehållas oförändrade, varvid dock förutsättes en återgång
till tidigare gällande procentsats av 85 procent, vilken procentsats för övrigt
är gemensam för ej endast samtliga i ämnet väckta motioner utan även Kungl.
Maj :ts förslag. Yad angår själva anslagsberäkningen har utskottet ansett anslaget
kunna bestämmas till jämnt 47 miljoner kronor. Då emellertid totala
anslagsbelastningen ej ännu kan definitivt fastställas bör anslaget ges karaktär
av förslagsanslag, på sätt för övrigt hittills skett.

Beträffande de under denna och ett flertal andra punkter i förevarande utlåtande
upptagna anslagen hemställer utskottet, i överensstämmelse med
Kungl. Maj:ts förslag, att anslagen skola avräknas mot automobilskattemedlen,
på sätt tidigare skett. Då emellertid automobilskattemedlen för nästa
budgetår i statsverkspropositionen upptagits till allenast 25 miljoner kronor
är det uppenbart att de icke förslå till täckning av hithörande utgifter. Om
från don beräknade intäkten av automobilskattemedcl under detta och
följande budgetår med tillägg av behållningen i automobilskattcmedlens

16

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

fond dragés den beräknade belastningen på redan anvisade väganslag för
detta budgetår och de anslag till vägväsendet som äskas av årets lagtima
riksdag, erhålles, såsom i statsverkspropositionen (Inkomsterna, sid. 22 och
23) erinras, ett beräknat underskott på upp till 200 miljoner kronor. Täckning
av denna brist skulle emellertid, enligt vad i statsverkspropositionen föreslås,
bokföringsmässigt sett få beredas över budgetutjämningsfonden i avvaktan på
bristens framtida täckning från automobilskattemedlen.

Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av de i ämnet väckta motionerna
I: 83 och 139 samt II: 128, 173 och 189, må

a) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående
statsbidrag till vägunderhåll och vinterväghållning på landet
under år 1941, besluta att nämnda statsbidrag skall, efter i
huvudsak oförändrade grunder i övrigt, för detta år utgå med
åttiofem procent, dock att till kostnader för underhåll av ödebygdsväg
och vinterväghållning å sådan väg särskilt tilläggsbidrag
med tio procent må lämnas;

b) till Bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 47,000,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.

8:o) Bidrag till byggande av broar. Kungl. Majit har (punkt 8, sid. 36—
38) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggande av broar för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Förevarande anslag, som för vart och ett av budgetåren 1937/38—1940/41
var upptaget med 3.5 miljoner kronor, föreslås nu nedsatt till 2.5 miljoner
kronor. Med tillstyrkande av denna anslagsberäkning hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till byggande av broar för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

9:o) Bro mellan Sverige och Norge över Svinesund. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 9, sid. 38 och 39) och under erinran att förslaget
allenast avser att bereda täckning för vissa merkostnader för broföretaget,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bro mellan Sverige och Norge över
Svinesund för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

10:o) Stensättning av vägar. Kungl. Majit har (punkt 10, sid. 39—41)
föreslagit riksdagen att till Stensättning av vägar för budgetåret 1941/42 an -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

17

visa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 85,
av herr G. Björkman m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 127, av
herr G. Persson i Falla m. fl. har hemställts, att riksdagen med ändring av
Kungl. Majlis förslag måtte till Stensättning av vägar för budgetåret 1941/42
å ordinarie riksstat anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

För stensättning av vägar anvisade 1934 och 1935 års riksdagar tillhopa
9 miljoner kronor. Med dessa medel hava stensatts omkring 21.3 mil vägar,
och härför hava använts bland annat kvarvarande lager av den gatsten, som
för statens räkning tillverkades under åren 1931—1933. Dessa lager äro helt
tömda.

Sedan staten från och med år 1936 ånyo börjat uppköpa gatsten samt
riksdagen härför för budgetåren 1936/37—1940/41 anvisat tillhopa 20 miljoner
kronor, hava till och med september månad 1940 för statens räkning tillverkats
och upplagrats cirka 4,000,000 kvadratmeter smågatsten. Den totala
tillverkningen för statens räkning av dylik sten beräknas den 1 juli 1941
komma att uppgå till cirka 4,600,000 kvadratmeter.

Ifrågavarande smågatsten är i huvudsak avsedd att komma till användning
vid statliga stensättningsarbeten. På grund härav hava för vart och
ett av budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats ett anslag av 3 miljoner kronor
samt för budgetåret 1940/41 ett anslag av 4 miljoner kronor för fortsatta
statliga stensättningsarbeten. Dessa arbeten avse en väglängd av cirka 30
mil, därav cirka 22.5 redan äro färdiga och återstoden beräknas avslutad
under år 1941. Den för arbetena erforderliga mängden smågatsten beräknas
uppgå till cirka 2,000,000 kvadratmeter.

Lagerbehållningen av smågatsten skulle alltså den 1 juli 1941 uppgå till
i runt tal 2,600,000 kvadratmeter.

Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen har hemställt, att till stensättning av
vägar för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag måtte anvisas å 4 miljoner
kronor.

Departementschefen har anfört följande:

Med hänsyn till de betydande lager av gatsten, som staten redan innehar
och vilka komma att ytterligare ökas under innevarande budgetår och — vid
bifall till vad jag i det följande ämnar föreslå i fråga örn anslag till inköp
av ytterligare gatsten — även under nästa budgetår, torde det vara motiverat,
att ett relativt stort anslag anvisas jämväl för nästa budgetår till stensättning
av vägar. Jag vill därför icke motsätta mig väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag, att anslaget bestämmes till 4,000,000 kronor.

Utskottet har ej ansett sig kunna föreslå någon nedsättning i det äskade
anslagsbeloppet. Önskligt är nämligen, att statens stenlager inom rimlig tid
kunna nyttiggöras. Utefter betydande vägsträckor har vägbanan också redan
iordningställts för stenbeläggning. Beaktas bör vidare att på grund av anskaffningssvårigheter
och i varje fall prisstegringar beträffande asfalt, cement och

Bihang till riksdagens protokoll 1941. G sami. Nr 6. 48S 4i 2

Utskottet.

18

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

arineringsjärn all konkurrens från asfalt- ock betongbeläggningama för närvarande
är praktiskt taget utesluten. Under erinran till sist att enligt gällande
direktiv för stensättningsarbetena samråd skall ske med vederbörande länsarbetsnämnd
i syfte bland annat att anskaffning av arbetskraft till skogs- ock
jordbruket ej förhindras, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag. Med avstyrkande
alltså av den motionsvis påyrkade anslagssänkningen hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ock med
avslag å motionerna I: 85 ock II: 127, må till Stensättning av
vägar för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av
4,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

ll:o) Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten. Beträffande
förevarande anslag (punkt 11, sid. 41—47), som för innevarande budgetår är
uppfört med 151,000 kronor men på grund av förefintlig reservation nu av
departementschefen föreslagits nedsatt till 12,000 kronor, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 12,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

12:o) Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar. Kungl.
Majit har (punkt 12, sid. 47—50) föreslagit riksdagen att till Bidrag till säkerhetsanordningar
vid järnvägskorsningar för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 100,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

För ifrågavarande ändamål var för budgetåret 1940/41 anvisat 250,000
kronor.

Departementschefen har anfört följande:

_ Jämväl för nästa budgetår torde medel för här angivna ändamål böra beviljas.
Mot storleken av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen härför
föreslagna beloppet av 100,000 kronor har jag icke något att erinra.

Enligt de hittills utfärdade bidragsbestämmelserna har statsbidrag endast
kunnat utgå till redan färdigställda anläggningar. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit har i anledning härav någon prövning icke
kunnat ske ur synpunkten, huruvida en utförd säkerhetsanordning varit den
i olika hänseenden mest lämpliga. För att de bidragsprövande myndigheterna
skola kunna erhålla en dylik förhandskontroll, synes det därför böra
föreskrivas såsom villkor för att en anordning över huvud skall kunna ifrågakomma
till erhållande av statsbidrag, att innan densamma påbörjas arbetsplaner
och kostnadsberäkningar för anläggningen godkänts av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Ett dylikt godkännande bör emellertid i och för
sig icke berättiga till erhållande av statsbidrag, enär frågan härom i sista
hand måste vara beroende av huruvida medel finnas för ändamålet disponibla.
För att sådana anordningar, som påbörjats efter den 31 december
1939 men innan kungörelse utfärdats örn statsbidrag från det av mig nyss
förordade anslaget, skola kunna bliva berättigade till statsbidrag, bör det

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

19

förenämnda villkoret om godkännande anknytas endast till sådana anläggningar,
som påbörjats efter kungörelsens ikraftträdande.

Enligt nu gällande bestämmelser för statsbidrag kan bidrag utgå endast
för kostnader för sådana anordningar vid järnvägskorsningarna, som vidtagits
på grund av 1933 års säkerhetskungörelse. Vissa fall kunna emellertid
tänkas, då samma syfte som avses med en i nämnda kungörelse angiven
säkerhetsanordning kan uppnås genom vidtagande av vissa åtgärder utmed
järnvägen, varigenom sikten så förbättras, att någon särskild anordning över
huvud icke erfordras eller endast en sådan av mindre dyrbar beskaffenhet
kräves, eller i fråga örn vägar, som icke äro allmänna, genom en mindre vägomläggning.
Kostnaderna för dylika åtgärder synas principiellt icke böra vara
undantagna från bidrag. I här avsedda fall bör dock bidraget i allmänhet icke
få uppgå till högre belopp än som skulle utgått, därest anordningar enligt säkerhetskungörelsen
vidtagits vid järnvägskorsningen. Den bidragskungörelse,
som det torde få ankomma på Kungl. Majit att sedermera utfärda, därest
riksdagen beviljar anslag för ifrågavarande ändamål, torde böra utformas i
anslutning till vad jag här anfört.

Med hänsyn till att i nuvarande statsfinansiella läge högre anslag än det
av mig nyss förordade icke synes böra komma ifråga, anser jag, att anslaget
för att komma till största gagn i sin helhet bör disponeras för bidrag till
säkerhetsanordningar endast vid allmänna eller allmänneligen befarna vägar.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot de modifikationer i
bidragsvillkoren som av departementschefen föreslagits och vilka avse bland
annat att möjliggöra en bättre kontroll över säkerhetsanordningarnas lämplighet.

Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

13:o) Avsättning till statens automobilskattemedelsfond. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj :ts förslag (punkt 13, sid. 50) och under erinran att, såsom
departementschefen anfört, någon annan avsättning till automobilskattemedelsfonden
under nuvarande förhållanden givetvis icke kan ifrågakomma
än ett formellt belopp, hemställer utskottet,

att riksdagen må såsom Avsättning till statens automobilskattemedelsfond
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 100 kronor.

14:o) Bidrag till väg- och gatuarbeten i städerna. Kungl. Majit har
(punkt 14, sid. 50—52) föreslagit riksdagen att till Bidrag till väg- och gatuarbeten
i städerna för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av

7,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Anslaget har för budgetåren 1939/40 och 1940/41 anvisats med 12,265,000
kronor respektive 11,679,000 kronor, av vilket sistnämnda anslag ett belopp

Utskottet.

Vtikottet.

20 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

av 2,500,000 kronor emellertid enligt beslut av 1939 års urtima riksdag ej fått
tagas i anspråk.

Departementschefen bar anfört följande:

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bar förutsatt, att de i fördelningsplanen
upptagna städerna under åren 1942 och 1943 skulle erhålla återstoden av
det statsbidrag, som avsetts i den av Kungl. Majit fastställda fördelningsplanen,
därvid minst två tredjedelar skulle utgå under år 1942. Enligt styrelsens
beräkningar skulle härför — inräknat städernas ordinarie andel —
för nästa budgetår erfordras ett anslag av 9,500,000 kronor. Med hänsyn
till angelägenheten av att nedbringa statsutgifterna och då en fördelning av
bidragen med lika belopp under de två åren icke torde komma att medföra
alltför stora olägenheter, anser jag mig böra förorda en nedsättning av det
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet till 7,500,000 kronor.

Av departementschefen har föreslagits en nedsättning av förevarande anslag
till 7.5 miljoner kronor. Med hänsyn särskilt till nedgången i bilskatteintäkterna
har utskottet ansett sig böra lämna förslaget utan erinran. Utskottet
hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till väg- och gatuarbeten i städerna
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 7,500,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

15:o) Vägskatteutjämningsbidrag. Beträffande Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 15, sid. 52 och 53) örn beräknande av ett anslag på 3,510,000 kronor till
vägskatteutjämningsbidrag — i vilket avseende särskild proposition (nr 130)
avlåtits —■ kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande;
vilket härigenom

anmäles.

16:o) Bidrag till nyanläggning av landsvägar. Kungl. Majit har (punkt
16, sid. 53 och 54) föreslagit riksdagen att till Bidrag till nyanläggning av
landsvägar för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

I en inom andra kammaren av herr E. Petersson i Gäddvik väckt motion,
nr 112, har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
örn sådan ändring i kungörelsen den 31 maj 1931 (nr 207) angående
statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m., att statsbidrag för lösen av
mark till nybyggnad av landsväg, vanlig bygdeväg och enkel bygdeväg måtte
få utgå efter enahanda grunder som för omläggning och grundförbättring av
nämnda allmänna vägar.

Till bidrag till nyanläggning av landsvägar har för vartdera av budgetåren
1937/38 och 1938/39 anvisats ett anslag av 7,000,000 kronor. För budgetåren
1939/40 och 1940/41 har anslaget utgått med 6,000,000 kronor respektive
5,000,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

21

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Av innevarande budgetårs anslag till bidrag till nyanläggning av landsvägar
ha 446,000 kronor ställts till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande
för att användas till vissa för riksförsvaret betydelsefulla vägar.
Det återstående beloppet har fördelats å de olika länen. Av detta belopp
har större delen disponerats för att täcka av vederbörande vägdistrikt förskotterade
statsbidrag för redan utförda arbeten. Till nya vägföretag torde
hava disponerats endast omkring 1,000,000 kronor. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
redogörelse framgår emellertid, att avsevärda belopp, å
vilka statsbidrag skola utgå, alltjämt återstå. Jämväl det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för nästa budgetår äskade anslaget å 4,000,000 kronor
torde därför endast till en mindre del kunna avses för nya företag. Med
hänsyn till önskvärdheten av att utbetalandet av statsbidrag för redan utförda
arbeten, till vilka bidrag skola utgå, icke skjutes alltför långt fram
i tiden, vill jag icke ifrågasätta någon nedsättning av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äskade anslaget.

I likhet med departementschefen vill ej utskottet ifrågasätta någon nedsättning
i det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till nya landsvägsbyggnader
begärda beloppet 4 miljoner kronor.

I den i ämnet väckta motionen har erinrats, att vid ny anläggning ar av
vägar statsbidrag för lösen av mark endast må utgå, då så av Kungl. Maj:t
prövas av allmänna samfärdselhänsyn önskligt och fråga är örn mark, vars
förvärvande skulle ställa sig i särskilt hög grad betungande, såsom åker, trädgård
eller tomtmark (svensk författningssamling 1936:451). Av motionären
yrkas nu, att bidragsrätten för dessa nya väganläggningar skall göras lika
allmän som den numera är i fråga örn vägomläggningar och vägförbättringar.

I anledning härav vill utskottet erinra, att den sålunda gjorda åtskillnaden
mellan ny väg och vägomläggningar tillkommit efter ingående överväganden
av 1929 års vägsakkunniga (se statsutskottets utlåtande 1931: nr 6, punkt 10).
Till grund för den starkare begränsningen i fråga örn nybyggnaderna anfördes
av de sakkunniga, att nya vägföretag torde huvudsakligen förekomma endast i
skogstrakter samt att en utsträckning av bidragsrätten säkerligen skulle för
vägstyrelserna försvåra de uppgörelser örn kostnadsfria markupplåtelser, som
vore en förutsättning för vägföretagets ekonomiska genomförbarhet och som
dessutom vore från vederbörande markägares sida i allmänhet skälig med hänsyn
till den nytta, han finge av den nya vägen. Under åberopande härav får
utskottet avstyrka motionen.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen må till Bidrag till nyanläggning av landsvägar
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;

b) att den i ämnet väckta motionen II: 112 ej må av riksdagen
bifallas.

17:o) Bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs,
Gävleborgs och Värmlands län. Kungl. Maji har (punkt 17, sid. 54 och 55)

Utskottet.

22

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

föreslagit riksdagen att till Bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Yästerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av
Kopparbergs, Gävleborgs och Värmlands län för budgetåret 1941/42 anvisa
ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Till anläggande av ödebygdsvägar har riksdagen från och med år 1919 anvisat
årliga anslag. För budgetåren 1936/37—1940/41 hava anslagen anvisats
med 1,600,000 kronor, 1,800,000 kronor, 1,900,000 kronor, 2,100,000 kronor
respektive 2,000,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemmställt örn ett anslag för nästa
budgetår å 1,800,000 kronor. Styrelsen anmäler i detta sammanhang, att beträffande
det i styrelsens regi bedrivna arbetet med vägen Kvikkjokk—Årrenjarka,
vilken utgör tillfartsväg till inlandsbanan, uppkommit viss kostnadsökning
på grund av de nuvarande tidsförhållandena. Detta har, meddelar styrelsen,
medfört behov av ökat statsbidrag med 125,000 kronor. Bidrag till
nämnda kostnadsökning förutsätter styrelsen skola bestridas med här ifrågavarande
anslag. I enlighet härmed torde, uttalar styrelsen, av anslaget ett
belopp örn 125,000 kronor böra ställas till styrelsens förfogande.

Departementschefen har anfört följande:

Vissa av de vägarbeten, som under den senare tiden i stor omfattning
utförts i syfte att stärka riksförsvaret, kunna sägas i viss mån tillgodose samma
ändamål som de s. k. ödebygdsvägarna. Vid dylikt förhållande och då jag
har för avsikt att under nästa punkt förorda anvisande av ytterligare medel
till utförande av för riksförsvaret betydelsefulla vägar synes mig i nuvarande
statsfinansiella situation skäligt, att anslaget till ödebygsvägar nedsättes.
Enligt vad jag inhämtat av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle för statsbidrag
till redan utförda vägföretag ett belopp erfordras av omkring 500,000
kronor. Det belopp, som bör avses för påbörjande av nya företag eller
fortsättande av pågående, anser jag böra utan olägenheter kunna begränsas
till 1,000,000 kronor. Anslaget skulle i enlighet härmed böra anvisas med

1,500,000 kronor.

Vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit rörande bestridandet av
vissa merkostnader för vägen Kvikkjokk—Årrenjarka har icke givit mig anledning
till erinran.

Med tagen hänsyn till att vissa av de på sista tiden till försvaret utförda
vägarna till gagnet nära motsvara ödebygdsvägarna har utskottet funnit den
av departementschefen föreslagna nedsättningen av anslaget skälig. Att ett
belopp av 125,000 kronor disponeras till vägen Kvikkjokk—Årrenjarka har
utskottet ej velat motsätta sig.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs, Gävleborgs och Värmlands
län för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av

1,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

23

18:o) Bidrag till byggande och förbättring av vissa för riksförsvaret
betydelsefulla vägar och broar. Kungl. Maj:t har (punkt 18, sid. 55—57)
föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggande och förbättring av vissa för
riksförsvaret betydelsefulla vägar och broar för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 3,790,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Förevarande anslag avser att möjliggöra ur militär synpunkt önskvärda
kompletteringar av landets vägnät. Under erinran att planerna härför uppgjorts
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samråd med överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter, får utskottet tillstyrka förslaget. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till byggande och förbättring av
vissa för riksförsvaret betydelsefulla vägar och broar för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 3,790,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.

19:o) Bidrag till byggande av enskilda vägar. Kungl. Majit har (punkt
19, sid. 57—59) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggande av enskilda
vägar för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 84,
av herr C. P. V. Gränebo m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 169,
av herr A. Gustafsson i Lekåsa m. fl., har hemställts, att riksdagen må såsom
bidrag till byggande av enskilda »utfartsvägar» för budgetåret 1941/42 anvisa
ett belopp av 900,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 138, av herr M. Svensson m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 188, av herr E. Lindmark m. fl. hemställts, att till Bidrag till byggande av
enskilda vägar för budgetåret 1941/42 må anvisas ett reservationsanslag av

900,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Med bifall till Kungl. Maj :ts i proposition, nr 212, den 3 mars 1939 framlagda
förslag anvisade riksdagen till bidrag till byggande av enskilda vägar
ett reservationsanslag av 1,400,000 kronor. För innevarande budgetår har riksdagen
till samma ändamål anvisat ett till 300,000 kronor minskat anslag. Nedsättningen
av anslaget berodde på att vid ingången av budgetåret en reservation
å anslaget av omkring 700,000 kronor beräknades föreligga.

Främst med tanke på att uppmuntra eller överhuvudtaget göra det möjligt
för befolkningen i avlägset liggande byar eller gårdar att själva bryta väg
fram till de allmänna trafiklederna har alltsedan år 1918 statsbidrag lämnats
till byggande av enskilda vägar (utfartsvägar). Anslaget var ursprungligen
förbehållet de fyra nordligaste länen men har efterhand utsträckts att örn -

Utskottet.

Utskottet.

24

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

fatta hela landet. Av 1939 års riksdag fattades beslut om bidrag jämväl till
underhållet, varom utskottet avger förslag under nästkommande punkt.

Som allmänt motiv för denna efter hand vidgade anslagsram har främst
kunnat åberopas motortrafikens utveckling, vilken medfört att även det enskilda
vägnätet i en alltjämt fortgående stegring börjar indragas i den allmänna
trafiken. Såsom riksdagen tidigare i anslutning till väckta motioner
framhållit, kan härvidlag också förtjäna erinras örn behovet av bättre rättvisa
mellan den befolkning, som utan egna uppoffringar blir delaktig av riksvägsnätets
fördelar, och dem, som vid sidan av sin anpart i bördorna för det allmänna
vägväsendet också hava att — ej sällan med stora uppoffringar -— åstadkomma
förbindelserna från sina egna byar och gårdar till nämnda vägnät.

Byggnadsbidrag med högst femtio procent av beräknad kostnad utgår allenast
under förutsättning att anläggningen är för väghållarna synnerligen betungande.

Med beaktande av anslagets behjärtansvärda syfte tillstyrker utskottet, att
anslaget för nästkommande budgetår bestämmes till 700,000 kronor, vilket
innebär en höjning med 200,000 kronor i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag.
För att emellertid anslagen till vägväsendet det oaktat må kunna hållas inom
den i statsverkspropositionen angivna anslagsramen föreslår utskottet under
punkt 21 :o) en motsvarande sänkning å 200,000 kronor av anslaget till vägförbättringsarbeten
å landsbygden.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 84 och 138 samt II: 169 och 188, må till Bidrag till byggande
av enskilda vägar för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 700,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

20:o) Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 20, sid. 59—61) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till underhåll av enskilda vägar
m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av

300,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

21:o) Bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden. Kungl. Maj:t
har (punkt 21, sid. 61 och 62) föreslagit riksdagen att till Bidrag till vägförbättringsarbeten
å landsbygden för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 13,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

För budgetåren 1939/40 och 1940/41 har anslaget till bidrag till vägförbättringsarbeten
å landsbygden anvisats med 21,715,200 kronor respektive
20,057,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt örn ett anslag av 15,000,006
kronor för budgetåret 1941/42.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

25

Departementschefen har anfört följande:

Ehuru onekligen mycket stora behov av medel för vägförbättringsarbeten
föreligga, anser jag dock, att en viss begränsning av anslaget för nästa
budgetår bör ske, därvid i första hand minskningen torde böra avse vägbeläggningsarbetena.
Jag förordar för min del, att anslaget anvisas med 13,000,000
kronor.

Med hänsyn till den under punkt 19:o) föreslagna höjningen med 200,000
kronor av anslaget till bidrag till byggande av enskilda vägar föreslår utskottet
nu en motsvarande sänkning av vägförbättringsanslaget. Med tillstyrkande
alltså att sistnämnda anslag bestämmes till 12.8 miljoner kronor, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av

12,800,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

22:o) Bidrag till hamn- och farledsundersökningar. I enlighet med

Kungl. Maj :ts förslag (punkt 22, sid. 63 och 64), vilket avser anvisande av
samma belopp, som för innevarande budgetår beviljats för ifrågavarande ändamål,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till hamn- och farledsundersökningar
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 8,000
kronor.

23:o) Bidrag till handelshamnar och farleder. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 23, sid. 64 och 65) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till handelshamnar och farleder för
budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 100,000
kronor.

24:o) Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 24, sid. 65—67) och under erinran
att ifrågavarande anslag är avsett till underhållet och driften av bland annat
Sotenkanalen i Bohuslän samt den under byggnad varande kanalen genom
Falsterbonäset, som beräknas kunna öppnas för trafik instundande sommar,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Underhåll och drift av statens fiskehamnar
och farleder för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 85,000 kronor.

25:o) Bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar.

Kungl. Maj:t har (punkt 25, sid. 67—69) föreslagit riksdagen att till Bidrag till
byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Utskottet.

26

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

I en inom andra kammaren av herr G. Skoglund m. fl. väckt motion, nr 190,
har hemställts, att riksdagen ville besluta, att det för Bidrag till byggande
och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar uppförda reservationsanslaget
av 100,000 kronor måtte höjas till 500,000 kronor.

Väg- och vattenby g gnadsstyr elsen har föreslagit att förevarande anslag upptages
med oförändrat belopp, 100,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

Jag anser, att jämväl under nästa budgetår medel böra stå till förfogande
för bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget finner jag mig ej böra förorda
någon ökning av anslaget. Detsamma torde därför böra för nästa budgetår
anvisas med oförändrat belopp av 100,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förutsatt, att, därest här ifrågavarande
anslag anvisades med oförändrat belopp, anslaget till bidrag till
byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder skulle för nästa
budgetår anvisas med 500,000 kronor. Syftet med sistnämnda anslag, som
funnits upptaget a riksstaten sedan budgetåret 1935/36 och som avräknats
mot automobilskattemedlen, är att såsom en kollektiv restitution för den
bensinskatt, som erlagts vid inköp av bensin för motorbåtar, disponera någon
del av automobilskattemedlen. Under nästa budgetår torde emellertid såvitt
nu kan bedömas någon dylik skatt icke komma att erläggas för drivmedel
till motorbåtar. Vid dylikt förhållande synes skäl icke föreligga, att för
nästa budgetår anslag anvisas till ändamålet.

Trots de stora kapitalbelopp, som under de gångna åren nedlagts å fiskehamnsbyggnader,
återstå tvivelsutan stora behov av dylika hamnanläggningar
att tillfredsställa. Av arbetspolitiska skäl bedrivas dock alltjämt vissa fiskehamnbyggnadsarbeten,
vilka finansieras med anslag till bekämpande av arbetslösheten.
Då i motionen framhålles, att icke många av de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
planerade hamnanläggningarna ligga »inom distrikt med
större arbetslöshet» må häremot erinras, att styrelsens plan ensamt inom Bohuslän
upptager inemot ett femtontal fiskehamnar, kostnadsberäknade till
sammanlagt nära 5 miljoner kronor.

Även örn nu ifrågavarande anslag till fiskehamnsbyggnader vad nästa
budgetår beträffar får anses knappt tillmätt, anser sig utskottet med hänsyn
till nyss angivna omständigheter och i betraktande också av det hårt ansträngda
budgetära läget ej kunna förorda någon höjning av anslagsbeloppet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionen II: 190, må till Bidrag till byggande och underhåll
av statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Vägtrafikväsendet.

26:o) Besiktning av motorfordon. Kungl. Majit har (punkt 26, sid. 70—72)
föreslagit riksdagen att till Besiktning av motorfordon för budgetåret 1941/42
anvisa ett förslagsanslag av 625,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

27

Inkomsterna av avgifter för besiktning av motorfordon hava av chefen för
finansdepartementet föreslagits skola å riksstaten för nästa budgetår upptagas
med 700,000 kronor eller med samma belopp som för löpande budgetår. Med
utgångspunkt från angivna inkomstbelopp har förevarande anslag av chefen
för kommunikationsdepartementet ansetts böra i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag uppföras med ett från 700,000 kronor till 625,000
kronor nedsatt belopp, med följande fördelning på olika poster:

Kronor

Besiktningsmännens behållna andelar av de under året redovisade avgifterna
.................................................................. 52o,000

Ersättning till besiktningsmän, som innehava egen automobil ...... 55,000

Arvoden till länsbesiktuingsmän ........................................ 17,300

Arvoden för tillfälliga biträden åt besiktningsmän (samt utfyllnad av

vikariatsarvoden)........ 20,000

Arvoden och reseersättningar för särskilda uppdrag.................. 7,700

Summa kronor 625,000

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Besiktning av motorfordon för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 625,000 kronor.

27:o) Registrering av motorfordon. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 27, sid. 72 och 73), vilket avser anvisande av samma belopp som för
nu löpande budgetår beviljats för ifrågavarande ändamål, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Registrering av motorfordon för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 1,000 kronor.

28:o) Bidrag till vissa kommunikationsändamål. Kungl. Maj :t har (punkt
28, sid. 73) föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa kommunikationsändamål
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

De utgifter, som bestridas av ifrågavarande anslag, utgöras förutom av
statsbidrag till anordningar för beredande av skjuts och härbärge åt resande
bland annat av bidrag till ångbåts- och motorbåtstrafik å olika insjöar i Norrland,
av medel till avlönande av åborna å fjällstugorna vid vissa kommunikationsleder
samt av statsbidrag till bestridande av kostnaderna för vissa anordningar
för vinterväg, då vägen ej är att hänföra till allmän väg.

För innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål anvisats ett belopp
av 25,000 kronor, varav emellertid 10,000 kronor hänföra sig till ett å
tilläggsstaten av särskild anledning beviljat tilläggsanslag. Då inga odisponerade
medel beräknas komma att förefinnas å anslaget vid ingången av nästa
budgetår, föreslås även för detta budgetår skola anvisas ett belopp av 25,000
kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Majrts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till vissa kommunikationsändamal
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 25,000
kronor.

Utskottet.

Utskottet.

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

29:o) Statens biltrafiknämnd: Avlöningar. Statens biltrafiknämnd: Omkostnader.
Kungl. Majit har (punkterna 29 och 30, sid. 74 och 75) föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1941/42 såsom förslagsanslag att avräknas mot
automobilskattemedlen anvisa dels till Statens biltrafiknämnd: Avlöningar

63,000 kronor; dels ock till Statens biltrafiknämnd: Omkostnader 26,000
kronor.

Till statens biltrafiknämnd, å vilken det ankommer att såsom central myndighet
verka för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga automobiltrafiken,
beviljades för nu löpande budgetår ett avlöningsanslag å 36,000 kronor
och ett omkostnadsanslag å 20,000 kronor, båda anslagen av förslagsanslags
natur, därvid nämnden förutsattes skola börja sin verksamhet den 1 januari
1941. Då erfarenheter ännu saknas rörande kostnaderna för nämndens verksamhet,
anses för beräkningen av kostnaderna för nästa budgetår de för innevarande
budgetår anvisade anslagen i huvudsak kunna läggas till grund.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för budgetåret 1941/42 såsom förslagsanslag,
att avräknas mot automobilskattemedlen, anvisa

a) till Statens biltrafiknämnd: Avlöningar 63,000 kronor;

b) till Statens biltrafiknämnd: Omkostnader 26,000 kronor.

Byggnadsväsende^

30:o) Byggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Majit har (punkt 31, sid.
76—82) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för byggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1941/42; dels ock till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 709,500 kronor.

Enligt förevarande förslag skulle, i anslutning till vad byggnadsstyrelsen
själv förordat, vissa icke-ordinarie befattningar hos styrelsen indragas. Lönen
för de till indragning föreslagna befattningarna, vilka fördela sig på flertalet
av styrelsens byråer, beräknas uppgå till omkring 30,000 kronor. Angivna besparing
uppväges mer än väl av den anslagshöjning, som föranletts av att
anslagsmedlen till rörligt tillägg — i enlighet med av chefen för finansdepartementet
förordade och av riksdagen numera godkända grunder — beräknats
efter 15 procent mot 9 procent i gällande stat. Vidare har i anslaget på grund
av omreglering av arvodet till kamreraren å styrelsens intendentsbyrå inräknats
å detta arvode nu utgående dyrtidstillägg. Sammanlagt äskas för nästa
budgetår ett belopp, som överstiger det för styrelsen å innevarande budgetårs
riksstat uppförda avlöningsanslaget med 11,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 29

Såsom byggnadsstyrelsen anfört är omfattningen av styrelsens arbetsuppgifter
nära beroende av de uppdrag, som av Kungl. Maj:t anförtros styrelsen,
samt av de ärenden i övrigt, som underställas styrelsens prövning
och avgörande. Vid dylikt förhållande äro givetvis styrelsens möjligheter
att i besparingssyfte beskära sin personalorganisation i viss mån begränsade.
Det av styrelsen nu framlagda förslaget till avlöningsanslag för nästa budgetår
innebär emellertid, att viss personalminskning skulle ske. I sin skrivelse
har styrelsen dock framhållit, att, därest av arbetslöshets- eller andra skäl
den statliga och kommunala byggnadsverksamheten ånyo skulle igångsättas,
styrelsens arbetsuppgifter med säkerhet komme att ökas i sådan omfattning,
att ny personal finge anställas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, och då jag icke anser mig böra förorda
någon ändrad organisation för styrelsen, vill jag icke ifrågasätta, att
styrelsens personalorganisation begränsas i större omfattning än styrelsen
själv föreslagit. Jag förutsätter emellertid, att styrelsen tillvaratager alla
uppkommande möjligheter att ytterligare minska kostnaderna för styrelsens
verksamhet. Särskilt synes därvid böra beaktas, att den tillfälliga personal,
som avlönas av särskilda anslag vid sidan av avlöningsans] aget, icke hålles
större än som förhållandena vid varje tidpunkt oundgängligen kräva.

Utskottet har i likhet med departementschefen ansett sig icke böra ifrågasätta,
att beslut nu meddelas örn begränsning av byggnadsstyrelsens personalorganisation
i större omfattning, än styrelsen själv föreslagit. Utskottet vill
emellertid understryka vad departementschefen anfört angående angelägenheten
av att styrelsen tillvaratager alla uppkommande möjligheter att ytterligare
minska kostnaderna för styrelsens verksamhet. Med tillstyrkande alltså
av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för byggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

Byggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet. Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
.................................................. 323,700

2. Arvode, bestämt av Kungl. Majit.................... 1,200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal.............. 180,900

4. Itörligt tillägg, förslagsvis.............................. 75,700

Säger kronor 581,500

Statens bränslekontrollerande verksamhet.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal .............. 61,700

2. Itörligt tillägg, förslagsvis ............................ 9,300

Säger kronor 71,000

Utskottet.

30

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Byggnadsstyrelsens värmeledningspersonal.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslags- Kronor

vis ...................................................... 21,300

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal.............. 28,800

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.............................. 6,900

Säger kronor 57,000
Summa kronor 709,500;

b) till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1941/42
anvisa ett förslagsanslag av 709,500 kronor.

31:o) Byggnadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maj:ts förevarande förslag
(punkt 32, sid. 82—84), vilket — örn hänsyn tages till att till ifrågavarande
anslag överförts till 3,000 kronor beräknade sjukvårdskostnader —
i verkligheten innebär en anslagsminskning å 1,000 kronor, tillstyrkes av
utskottet. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 87,000 kronor.

32:o) Omändring för vedeldning av vissa under statens förvaltning
stående värmeanläggningar. Kungl. Maj:t har (punkt 33, sid. 84 och 85) föreslagit
riksdagen att till Omändring för vedeldning av vissa under statens förvaltning
stående värmeanläggningar för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 100 kronor.

Medel anses under nästa budgetår böra stå till byggnadsstyrelsens förfogande
för utbyte, där så befinnes behövligt eller eljest visar sig ekonomiskt
fördelaktigt, av kokspannor mot vedpannor i sådana värmeanläggningar, som
stå under statens förvaltning, samt till bestridande av kostnaderna för vissa
av övergång till vedeldning betingade smärre anordningar eller omändringar
vid dylika anläggningar. Det antages, att av det för ändamålet under rubriken
Vissa åtgärder på skogshushållningens område m. m. under nionde huvudtiteln
för budgetåret 1937/38 anvisade anslaget en relativt stor reservation
kommer att förefinnas vid detta budgetårs utgång och att denna reservation
kommer att vara tillräcklig för att bestrida här ifrågavarande utgifter under
nästa budgetår. Vid dylikt förhållande anses endast ett formellt belopp av
100 kronor böra för ändamålet anvisas för nästa budgetår och beslut förutsättes
sedermera skola meddelas, att reservationen å anslaget för budgetåret
1937/38 skall överföras till det nya anslaget. Med hänsyn till det ändamål,
som detta anslag skall tillgodose, anses det lämpligen böra anvisas å sjätte
huvudtiteln.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Omändring för vedeldning av vissa under
statens förvaltning stående värmeanläggningar för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

31

33:o) Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar. Kungl. Maj.t bar (punkt
34, sid. 85—89) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1941/42; dels ock till Länsarkitektsorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 710,000 kronor.

Den föreslagna avlöningsstaten för länsarkitektsorganisationen har beräknats
med utgångspunkt från att personalen vid organisationen under nästa
budgetår icke skall minskas.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

På grund av att såväl den statliga som den kommunala byggnadsverksamheten
till följd av det rådande krisläget är starkt begränsad, skulle det
givetvis kunna ifrågasättas, huruvida icke avlöningsanslaget till länsarkitektsorganisationen
för nästa budgetår borde kunna något minskas. Den post i
avlöningsstaten, som i dylikt fall närmast synes böra nedsättas, är posten
avlöningar till tillfälliga biträden. Häremot kan emellertid anföras, att länsarkitektsorganisationen
till stor del själv bär de med organisationen förenade
kostnaderna genom de inkomster, som organisationen tillför statsverket. En
beskärning av personalen skulle sålunda med sannolikhet komma att medföra
en minskning av inkomsterna med belopp, som i stort sett skulle motsvara
besparingen på avlöningsanslaget. I detta sammanhang må även
erinras, att den förutnämnda posten till avlöningar till tillfälliga biträden
icke får av byggnadsstyrelsen tagas i anspråk utan medgivande av Kungl.
Maj:t och att för postens disponerande förutsättes, att utgiften, såvida icke
särskilda förhållanden till annat föranleda, skall kunna beräknas bliva täckt
av ökade inkomster från vederbörande arkitektkontors verksamhet. Jag vill
slutligen framhålla, att omfattningen av organisationens arbetsuppgifter kan
förväntas öka avsevärt, därest av arbetspolitiska skäl en statlig eller kommunal
byggnadsverksamhet skulle komma att igångsättas. På grund av här
angivna förhållanden anser jag mig därför icke böra förorda någon minskning
av anslaget till länsarkitektsorganisationen.

Under åberopande av vad departementschefen sålunda anfört får utskottet
med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42:

Avlöningsstat. Kronor

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t:

Arvoden till 21 länsarkitekter........................ 252,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...... 309,000

3. Avlöningar till tillfälliga biträden, förslagsvis...... 100,000

4. Körligt tillägg, förslagsvis ............................ 48,600

Summa kronor 710,000;

b) till Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 710,000 kronor.

Utskottet.

32

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

34:o) Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader. Kungl. Maj:ts förevavarande
förslag (punkt 35, sid. 89 och 90) — vilket jämfört med medels
anvisningen för ifrågavarande ändamål för nu löpande budgetår icke innebär
annan ändring än att till anslaget överförts sjukvårdskostnader till ett belopp
av 1,200 kronor — tillstyrkes av utskottet. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 86,200
kronor.

35:o) Underhåll av vissa historiska byggnader m. m. Kungl. Maj:t bar
(punkt 36, sid. 90—92) föreslagit riksdagen att till Underhåll av vissa historiska
byggnader m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av

60,000 kronor.

Till ifrågavarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett belopp
av 75,000 kronor. Vid beviljandet av detta anslag räknades med att
förefintligt överskott å visningsavgifter för vissa historiska byggnader å i
runt tal 40,000 kronor även skulle få tagas i anspråk för ändamålet. Medelsbehovet
beräknades alltså till sammanlagt 115,000 kronor. Enahanda belopp
anses behöva ställas till förfogande även under nästa budgetår. Beloppet
förutsättes emellertid till 55,000 kronor skola kunna täckas medelst vid ingången
av nästa budgetår kvarstående anslagsreservation samt förefintligt
överskott å visningsavgifter. Med hänsyn härtill föreslås anslaget skola uppföras
med ett till 60,000 kronor nedsatt belopp.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Underhåll av vissa historiska byggnader
m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av

60,000 kronor.

Diverse.

36:o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens
delfond. Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 37, sid. 93) angående
anslag till ersättning till byggnadsstyrelsens delfond av statens allmänna
fastighetsfond — i vilket avseende särskild proposition förebådats —
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket
härigenom

anmäles.

37:o) Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Majit medgivna
lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor. Utskottet, som tillstyrker
att förevarande anslag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt
38, sid. 93) uppföres med oförändrat belopp, hemställer,

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

33

att riksdagen må till Ersättning åt statens järnvägar för av
Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna för
vissa resor för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av

5,000 kronor.

38:o) Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser. Kungl. Majit
har (punkt 39, sid 93 och 94) föreslagit riksdagen att till Postavgifter för
tjänstebrev och dylika försändelser för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 10,500,000 kronor.

Förevarande anslag har för innevarande budgetår uppförts med 6,900,000
kronor. Postverket för samma budgetår tillkommande ersättning för befordran
av tjänsteförsändelser m. m. beräknas emellertid nu av generalpoststyrelsen
komma att uppgå till omkring 12,400,000 kronor, varför anslaget
skulle komma att överskridas med 5,500,000 kronor. För nästa budgetår beräknas
motsvarande ersättning preliminärt till 10,500,000 kronor med följande

fördelning på olika poster:

Kronor

Tjänsteförsändelser i allmänhet ...................................... 5,200,000

Tjänsteförsändelser från kristidsorganen ............................ 800,000

Militärbrev.............................................................. 3,500,000

Bestyret med kronoskatteuppbörden ................................ 1,000,000

Summa kronor 10,500,000

I enlighet med Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Postavgifter för tjänstebrev och dylika
försändelser för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av

10,500,000 kronor.

39:o) Försvarsberedskap vid statens järnvägar. Kungl. Majit har (punkt
40, sid. 94 och 95) föreslagit riksdagen att till Försvarsberedskap vid statens
järnvägar för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 350,000
kronor.

Medel till genomförande av försvarsberedskapen vid statens järnvägar —
vilken bland annat omfattar anskaffning av flyttbara omformaraggregat m. m.
till de elektrifierade järnvägslinjerna samt reparation av avställda ånglok —
hava av riksdagen anvisats å kapitalbudgeten, medan förevarande anslag är
avsett för de årliga kostnaderna för vård och underhåll av ifrågavarande
materiel. Anslaget föreslås för nästa budgetår med hänsyn till beredskapsorganisationens
ytterligare utbyggnad skola uppföras med ett från 325,000
kronor till 350,000 kronor förhöjt belopp. Med tillstyrkande av förslaget hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Försvarsberedskap vid statens järnvägar
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 350,000
kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 6. 48u 41 3

Utskottet.

Utskottet.

34

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

40:o) Extra besiktningar av luftfartyg m. m. Utskottet tillstyrker, att

förevarande anslag för nästa budgetår i enlighet nied Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 41, sid. 95—97) uppföres med ett från 3,000 kronor till 2,000 kronor
nedsatt belopp. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Extra besiktningar av luftfartyg m. m.
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 2,000 kronor.

41 :o) Ersättningar för skador vid eldsläckning. Utskottet tillstyrker, att

förevarande anslag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 42, sid. 97)
uppföres med oförändrat belopp samt hemställer alltså,

att riksdagen må till Ersättningar för skador vid eldsläckning
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor.

42:o) Understöd åt privatflyget. Kungl. Majit har (punkt 43, sid. 97—
103) föreslagit riksdagen att till Understöd åt privatflyget för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 190,000 kronor.

Till understöd åt privatflyget har för innevarande budgetår anvisats ett
anslag å 193,000 kronor, varav avsetts 72,000 kronor till premier för förvärvande
av A: 2-certifikat, 26,000 kronor till premier för fortsatt flygträning
och 95,000 kronor till bidrag för inköp av skolflygplan. De för anslagets användning
fastställda grunderna innebära i huvudsak följande.

Premie för A: 2-certifikat (privatflygarcertifikat, internationellt giltigt och
berättigande att medtaga passagerare) utgår med högst 1,200 kronor, därest
flygeleven icke är över 24 år, och med högst 1,000 kronor för det fall att
eleven befinner sig i en ålder av 25—29 år. Vidare kan premie utgå med
högst 450 kronor till flygelev, som tidigare innehar A: 1-certifikat (privatflygarcertifikat,
giltigt endast över Sverige och ej medförande rätt att medtaga
passagerare), för den kompletterande utbildningen till A: 2-certifikat.
Premie för fortsatt flygträning utgår med högst 650 kronor, därvid förutsättes,
att flygarens ålder icke överstiger 32 år. Anslagsbeloppet har beräknats
efter ett antal certifikatpremier av 60 med ett premiebelopp av 1,200
kronor och ett antal premier för fortsatt flygträning av 40 med ett premiebelopp
av 650 kronor. Bidrag till inköp av skolflygplan kan utgå med 60
procent av inköpskostnaden, dock högst 15,800 kronor per flygplan.

Enligt föreliggande förslag skulle, med hänsyn till rådande inskränkningar
i den civila flygutbildningsverksamheten samt en på grund härav påräknelig
reservation å innevarande budgetårs anslag, antalet premier för A: 2-certifikat
för nästa budgetår minskas från 60 till 50. Å andra sidan skulle, med hänsyn
till det relativt stora antal flygare, som utgå från flygvapnets flygreservskola,
och till betydelsen av att dessa flygare i möjligaste mån bibehålla sin förvärvade
flygskicklighet efter genomgång av skolan, premierna för fortsatt
flygträning ökas från 40 till 150. Bidraget till inköp av skolflygplan skulle
beräknas efter ett antal av två flygplan i stället för tidigare sju. I anslutning

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 35

härtill äskas för nästa budgetår ett anslag å 190,000 kronor, beräknat på
följande sätt:

Kronor

50 premier för förvärvande av A: 2-certifikat å 1,200 kronor... kronor 60,000

150 premier för fortsatt flygträning å 650 kronor ............... » 97,500

60 procent av den till 54,000 kronor beräknade inköpskostnaden
för två skolflygplan ................................ » 32,500

Summa kronor 190,000

De skäl, huvudsakligen av militär natur, som tidigare motiverat anvisande
av anslag till ett stödjande av privatflygning med motorplan, torde såsom
departementschefen framhållit alltjämt äga giltighet. Utskottet tillstyrker därför,
att anslag för ändamålet även anvisas å riksstaten för nästa budgetår.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot den framlagda anslagsberäkningen,
hemställer alltså,

att riksdagen må till Understöd åt privatflyget för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 190,000 kronor.

43:o) Statens brandskola. Beträffande Kungl. Majrts förslag (punkt 44,
sid. 103) angående anslag till statens brandskola — i vilket avseende särskild
proposition förebådats — kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

44:o) Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund. I enlighet med
Kungl. Majlis förslag (punkt 45, sid. 103—105) tillstyrker utskottet, att förevarande
anslag för nästa budgetår uppföres med ett från 3,000 kronor till 2,000
kronor nedsatt belopp. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund
för budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag av 2,000 kronor,

45:o) Bidrag till svenska brandskyddsföreningen. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 46, sid. 105 och 106), vilket jämfört med medelsanvisningen
för ifrågavarande ändamål för nu löpande budgetår innebär en anslagsminskning
med 1,000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till svenska brandskyddsföreningen
för budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag av 2,000 kronor.

46:o) Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.

Kungl. Majit har (punkt 47, sid. 106—110) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1941/42
anvisa ett anslag av 50,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

TJtakoitet.

36

StaUutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, som på initiativ
av dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet bildades den 15 november
1934, har för vartdera av budgetåren 1935/36 och 1936/37 anvisats
statsbidrag av 50,000 kronor. För vart och ett av budgetåren 1937/38—1939/40
har anslaget utgått med 100,000 kronor. För innevarande budgetår är anslaget
anvisat med ett till 75,000 kronor nedsatt belopp. Samtliga anslag hava
avräknats mot automobilskattemedlen.

Departementschefen har anfört följande:

Genom de nu rådande svårigheterna att erhålla flytande drivmedel har
trafiken i viss mån ändrat karaktär. Sålunda har motortrafiken nedgått icke
oväsentligt, särskilt å landsbygden. Å andra sidan har cykeltrafiken undergått
en mycket stark ökning. Sett ur trafiksäkerhetssynpunkt hava de ändrade
trafikförhållandena medfört gynnsamma verkningar. Antalet svårare trafikolyckor
har under den senare tiden sålunda märkbart minskat. Detta förhållande
synes mig emellertid icke böra motivera, att trafiksäkerhetspropagandan
minskas i en däremot svarande omfattning.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande synes mig alltjämt böra
betraktas såsom det centrala organet för den verksamhet, vars syfte är att
genom individernas fostran höja trafiksäkerheten på vägar och gator. För
att föreningen skall kunna bedriva sin verksamhet under nästa budgetår
erfordras emellertid, att staten alltjämt ekonomiskt stöder föreningen. Jag
vill därför tillstyrka, att statsbidrag beviljas föreningen. Med hänsyn till
nödvändigheten att i nuvarande läge i möjligaste mån begränsa statsutgifterna
anser jag mig emellertid böra förorda en nedsättning av anslaget för nästa
budgetår till 50,000 kronor. De av föreningen framlagda riktlinjerna för
bidragets användning synas mig i stort sett ägnade att läggas till grund för
det fortsatta arbetet för trafiksäkerhetens höjande.

I ett den 17 december 1940 av en inom kommunikationsdepartementet tillkallad
utredningsman, Lode Wistrand, avgivet principbetänkande i trafiksäkerhetsfrågan
har framställts vissa erinringar mot bland annat ifrågavarande
förenings verksamhet. Betänkandet har utsänts på remiss till länsstyrelserna
och ett flertal andra myndigheter samt vissa sammanslutningar, däribland
ifrågavarande förening.

Utskottet, som sålunda äger kännedom örn de erinringar som gjorts av
utredningsmannen, förutsätter att Kungl. Majit ägnar frågan sin uppmärksamhet.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande för budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag
av 50,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

47:o) Bidrag till vissa internationella sammanslutningar. Under erinran,
att förevarande anslag avser utgifterna för Sveriges bidrag till den ständiga
internationella föreningen för frågor rörande vägväsendet ävensom till den
internationella luftfartskommissionen, får utskottet med tillstyrkande av
Kungl. Majlis förslag (punkt 48, sid. 110) hemställa,

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

37

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt
runi, må till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar
för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor.

48:o) Inköp av gatsten. Kungl. Majit har (punkt 49, sid. 110—116) föreslagit
riksdagen att till Inköp av gatsten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Till inköp av gatsten har under en lång följd av år anvisats anslag. För
vart och ett av budgetåren 1937/38—1939/40 beviljades till detta ändamål
4,000,000 kronor, därav 2,000,000 kronor att utgå av automobilskattemedel.
För innevarande budgetår har under sjätte huvudtiteln till inköp av gatsten
beviljats ett anslag av 3,000,000 kronor, att utgå av skattemedel i allmänhet.

Departement selie j en har, under åberopande av skrivelser från statens steninköpskommitté
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, anfört bland annat
följande:

Av den lämnade redogörelsen framgår, att i jämförelse med förhållandena
motsvarande tid förra året en ganska betydande nedgång av den inom gatstensindustrien
sysselsatta arbetsstyrkan numera ägt rum. Vid slutet av år
1939 uppgick sålunda denna arbetsstyrka till 2,700 å 2,800 man mot omkring
1,700 man i september 1940. Denna nedgång beror i huvudsak därpå, att det
lyckats steninköpskommittén att i samarbete med statens arbetsmarknadskommission
överflytta en del av stenarbetarna till andra arbetsområden.
Ytterligare överföring av stenarbetare, åtminstone i någon nämnvärd utsträckning,
torde emellertid för närvarande icke vara att räkna med. De
arbetare, som nu sysselsättas inom gatstensindustrien, äro nämligen till större
delen bofasta, äldre familjeförsörjare och därjämte ofta egnahemsägare, vilka
till följd av ålder, nedsatt arbetsförmåga eller andra förhållanden icke kunna
beredas något annat för dem lämpligt arbete.

Därest från statens sida särskilda åtgärder icke vidtagas, komma under
nästa budgetår de gatstensarbetare, vilka icke bliva sysselsatta med stenbeställningar
från andra förbrukare än staten, att sakna arbete. För undvikande
härav torde icke någon annan utväg stå till buds, än att staten jämväl
under nästa budgetår genom stenbeställningar lämnar ökade arbetstillfällen.

Statens steninköpskommitté har beräknat antalet arbetare inom gatstensindustrien,
vilka icke kunna överföras till andra yrken under nästa budgetår,
till 1,700 ä 1,800 man.

Ehuru på grund av rådande utrikespolitiska förhållanden någon export av
gatsten — i allt fall av sådan omfattning, att den kan nämnvärt inverka på
bedömandet av nu förevarande spörsmål — icke är att påräkna under nästa
budgetår, förutsätter dock kommittén, att 500 å 600 stenarbetare skola kunna
erhålla arbete med andra stenbeställningar än statliga och att sålunda endast
omkring 1,200 man skola behöva sysselsättas med statliga beställningar.
Steninköpskommitténs antaganden rörande sysselsättningen synas böra läggas
till grund för anslagsberäkningen. Enligt kommittén skulle för att under
nästa budgetår bereda sysselsättning åt omkring 1,200 man erfordras ett
belopp av i runt tal 3 miljoner kronor. Mot anvisande av detta belopp har jag
icke något att erinra. Jag förutsätter emellertid, att kommittén i samarbete
med arbetsmarknadskommissionen undersöker alla föreliggande möjligheter
att överföra ytterligare stenarbetare till nya verksamhetsområden för att
därigenom begränsa antalet stenarbetare, som eljest skulle behöva syssel -

38

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

sättas med statliga beställningar. Skulle å andra sidan statsbeställningar i
större omfattning än som här förutsatts oundgängligen erfordras för att undvika
arbetslöshet bland stenarbetarna, förutsätter jag, att medel härför må
jämväl under nästa budgetår få disponeras av anslag, som kan komma att
anvisas till arbetslöshetens bekämpande.

Beträffande arbetslösheten inom Bohuslän och Blekinge, till vilka landskap
gatstensindustrien som bekant i huvudsak är lokaliserat har utskottet från
statens arbetsmarknadskommission inhämtat följande uppgifter.

Antalet hjälpsökande arbetslösa uppgick den 31 januari 1941 i Göteborgs
och Bohus län (utom Göteborgs stad) till 2,912 och i Blekinge län till 443;
antalet hjälpsökande arbetslösa per 1,000 invånare var i respektive län 14.2
och 3.i och i hela riket 4.8. Högre siffror än Bohuslän uppvisade endast Göteborgs
stad (22.4) och Malmö stad (14.7).

Av de sålunda i Bohuslän (utom Göteborg) den 31 januari 1941 anmälda
2 9121) arbetslösa vörö 1,996 hjälpta, därav 1,001 efter arbetslinjen och 995
efter understödslinjen. I här anförda siffror ingå ej de arbetare, som äro sysselsatta
inom gatstensindustrien.

Gatstensindustrien är en jämförelsevis ung industri, som från begynnelsen
var så gott som helt inriktad på export. Hedan långt före det nuvarande
kriget utestängdes den emellertid från sina tidigare exportmarknader genom
olika statsingrepp i importländerna.

Örn än till sina verkningar ej så vidsträckta som de tidigare exportsvårigheterna
för exempelvis det svenska jordbrukets produkter hava, såsom redan
tidigare av riksdagen framhållits, vanskligheterna för gatstensindustrien
uppenbarligen varit av sådan säregen och samhälleligt djupt ingripande art
att de ej kunnat lämnas av statsmakterna obeaktade. Ett alldeles särskilt
starkt verkande motiv har varit gatstensindustriens starka av granitbrottens
förekomst betingade lokalisering till \ ästkustens och Blekinges mest karga
kusttrakter och till ett flertal därvarande även tidigare rätt fattiga kommuner.
\ ad särskilt Bohuslän beträffar måste läget betraktas som mer än vanligt
allvarligt. Oaktat de arbetstillfällen som stenbeställningarna alltjämt lämna,
utgjorde antalet hjälpsökande arbetslösa därstädes Göteborg oräknat den 31
januari i år inemot 3,000, varav cirka 2,000 hjälpta efter understödslinjen eller
genom andra arbeten än stenbeställningar. Procentuellt sett uppvisade endast
Göteborg och Malmö högre arbetslöshetssiffror.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden anser sig utskottet böra tillstyrka
förslaget örn anslag till fortsatta steninköp med 3 miljoner kronor. I
överensstämmelse med vad som uttalades av 1940 års lagtima riksdag förutsätter
utskottet att steninköpsanslaget icke bör tagas i anspråk i vidsträcktare
omfattning än som är betingad av behovet att skaffa arbete i de orter,
varom här är fråga. I anslutning härtill får utskottet dock uttala, att i händelse
arbetarna inom stenindustrien icke kunna beredas annat lämpligt arbete,
stenindustrien då, efter Kungl. Maj:ts prövning, kan beredas möjlighet att
uppehålla verksamheten i större utsträckning än departementschefen förut -

*) Motsvarande siffror den 31 januari 1939 och 1940 voro 2,209 och 1,857.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

39

satt med hänsyn till anslagets storlek. Under sådana förhållanden förutsätter
utskottet, att eventuellt fyllnadsanslag kan överföras från anslag till
statliga beredskapsarbeten eller annat liknande anslag för ytterligare tillverkning
av sten för statens räkning.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Inköp av gatsten för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

49:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Utskottet tillstyrker
att förevarande anslag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt
50, sid. 116) uppföres med oförändrat belopp. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av
65,000 kronor.

50:o) Extra utgifter. I anslutning till Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51,
sid. 116 och 117), som innebär oförändrad medelsanvisning för ifrågavarande
ändamål, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Extra utgifter för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 25,000 kronor, dock att i anslaget
må göras den jämkning, som erfordras för jämnande av
huvudtitelns slutsumma.

51:o) Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Kungl. Majit
har (punkt 52, sid. 117) föreslagit riksdagen att till Dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslagav
70,000 kronor.

Förevarande anslag har i enlighet med vad som i avseende å för flera
huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar föreslagits av Kungl. Majit i
fråga om dyrtidstillägg och numera godkänts av riksdagen beräknats på
grundval av en från 174 till 188 förhöjd levnadskostnadsindex. Före denna
uppräkning av anslaget har emellertid det för innevarande budgetår upptagna
anslagsbeloppet å 53,200 kronor i anslutning till Kungl. Majits av utskottet
i det föregående tillstyrkta förslag angående omreglering av vissa vid vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen utgående arvoden kunnat
minskas med 4,600 kronor. Anslagets höjning har därför kunnat begränsas
till 16,800 kronor.

I enlighet med Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 70,000 kronor.

Viskottet.

40

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

52:o) Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst. Kungl.

Majit har (punkt 53, sid. 117) föreslagit riksdagen att till Barntillägg åt vissa
befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 16,600 kronor.

Förevarande anslag, som för innevarande budgetår utgår med 17,800
kronor, föreslås med hänsyn till barntilläggens successiva bortfallande skola
uppföras med ett till 16,600 kronor nedsatt belopp å riksstaten för nästa
budgetår.

Med tillstyrkande av Kungl. Majis förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Barntillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av
16,600 kronor.

53:o) Kristillägg. Kungl. Majis förevarande framställning (punkt 54,
sid. 117), vilken ansluter sig till vad som i avseende å för flera huvudtitlar
gemensamma anslagsberäkningar föreslagits av Kungl. Maji ifråga örn kristilläggens
bestridande och numera godkänts av riksdagen, tillstyrkes av utskottet.
Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Kristillägg för budgetåret 1941/42 anvisa
ett förslagsanslag av 130,000 kronor.

Stockholm den 11 mars 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Asplund, Bernhard Nilsson, Lindström, Heiding, Sven Larsson, Karl
Andersson, Bäckström, Boman, friherre De Geer och Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Svensson i Grönvik, Andersson i
Prästbol, Ward, Persson i Falla, Isacsson, Bergström, fru Alvén, herrar Hansson
i Rubbestad, Åkerström, Bergvall och Eriksson i Frägsta.

Reservationer:

1) vid punkten 7:o) (Bidrag till vägunderhållet på landet m. m.) av herrar
Joh. Nilsson i Malmö, Lindström, Sven Larsson, Bäckström, Boman, Sundberg,
Ward, Persson i Falla, Bergström och Bergvall, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

41

»Den utveckling som vägväsendet under de senaste årtiondena undergått
Ilar som bekant kraftigt återverkat ej endast å kostnaderna för själva vägbyggnaderna
utan även å utgifterna för underhållet av landets vägar. Från
att tidigare kunnat begränsas till rätt obetydliga kontanta utlägg ha underhållskostnaderna
efterhand stegrats. De totala kostnaderna för vägunderhållet
uppgingo sålunda år 1939 till i runt tal 70 miljoner kronor, vilken utgift till
övervägande del bestriddes av staten från automobilskattemedlen.

Alla de tekniska och ekonomiska spörsmål som sammanhöra med underhållet
av de allmänna vägarna ha i och med denna utveckling också fått en helt
annan räckvidd än tidigare, då vägarnas lagning och grusning m. m. utfördes
direkt av omkringliggande jordbruksfastigheters innehavare genom underhåll
in natura. Numera verkställes underhållet i stor utsträckning maskinellt av
särskilt anställda arbetare under ledning av tekniska tjänstemän, vägmästare,
överhuvud måste hithörande göromål numera ske efter mera tekniskt utvecklade
metoder, vilkas tillämpning fordrar ett stort mått av fackmässig sakkunskap.
I detta avseende har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess
tjänstemän i länen, vägingenjörerna, en stor uppgift att fylla. Den direkta
bestämmanderätten över underhållsarbetena utövas dock av vägdistrikten och
ehuru staten i sista hand är den som till alldeles övervägande del har att bestrida
kostnaderna för underhållsarbetena är dess inflytande över ifrågavarande
arbeten endast mera sekundärt. För vad ett vägdistrikt under ett
visst år enligt godkända räkenskaper utgett för underhållet av vägarna inom
distriktet är det sålunda — oavsett det mått av ekonomisk och praktisk omtanke,
varmed arbetena utförts —- berättigat att erhålla statsbidrag med fastställd
procentsats 85 procent (för 1939 års kostnader 75 procent av besparingsskäl)
.

Mot detta system för underhållsbidragets utbetalning har anmärkts
att staten blir satt i efterhand och ej får tillräcklig kontroll över hushållningen
med de väldiga miljonbelopp vägunderhållet numera drager.
Visserligen utbetalas de statliga underhållsbidragen endast i den mån underhållskostnaderna
styrkts genom granskade räkenskaper. Denna granskning
infaller dock först sedan utgiften skett, och en betalningsvägran kan väl i
allmänhet endast ske på mera formella grunder. Att exempelvis bedöma huruvida
ett visst arbete bör betraktas såsom kantförstärkning och såsom sådant
hänföras till underhållet eller om det skall anses såsom en vägförbättrande
breddning är ofta en omdömessak.

En efterhandskontroll sådan som den hittills tillämpade måste givetvis ge
staten mindre möjlighet att inverka på vägunderhållsutgifterna än om staten
redan på förhand får viss bestämmanderätt över desamma. Departementschefen
har därför föreslagit att statsbidraget tillmätes efter en fördelningsplan,
som på förhand uppgjorts under samverkan mellan å ena sidan statens
fackkunniga myndigheter och å andra sidan vägdistrikten och som är bindande
för statsbidragsberäkningcn. Genom att vägdistrikten bli hänvisade
till en på förhand fastställd stat anses de bli tvingade att så planlägga och
rationalisera vägunderhållet, att sparsamheten främjas.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 6. 489 4i 4

42

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

I detta sammanhang må framhållas, att de inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
av väginspektionen verkställda undersökningarna rörande vägunderhållskostnaderna
numera omfatta 1938, 1939 och 1940 års underhållskostnader.
Därjämte har inspektionen satts i tillfälle att genom inkommande
rapporter rörande utgifterna för vägunderhållet och genom vägdistriktens
till inspektionen överlämnade stater för det nästkommande året utöva en
fortlöpande kontroll över vägunderhållskostnaderna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har sålunda till sitt förfogande material för en i stort sett
rättvis uppskattning av vägdistriktens underhållsutgifter under det löpande
året, varför eventuella farhågor för ett oriktigt bedömande i förevarande hänseende
måste anses mindre befogade.

Det har invänts att en dylik på förhand bestämd tilldelning kan vålla
svårighet, när det gäller sådana starkt växlande utgifter som kostnaderna för
vinterväghållningen, och i motionerna I: 139 och II: 189, i vilka i första hand
yrkats att de nuvarande bidragsprinciperna skola bibehållas, har även alternativt
föreslagits, att de av Kungl. Maj:t föreslagna nya grunderna skulle tilllämpas
beträffande kostnaderna för sommarvägunderhållet och härför anslås
40.2 miljoner kronor, medan statsbidraget för vintervägunderhållet under 1941
skulle utgå med 85 procent — för ödebygdsvägarna 95 procent — av vägdistrikts
verkliga kostnader för vinterväghållningen under 1940 samt ett
förslagsanslag å 7.5 miljoner kronor anvisas för detta ändamål. Utskottet inser
i likhet med motionärerna, att svårigheter kunna erbjuda sig att på förhand
beräkna kostnaden för vintervägunderhållet, men anser dock dessa icke vara
sådana att de nödvändiggöra tillämpning av två olika beräkningsgrunder för
statsbidrag till vägunderhållet. Inom norrlandslänen, där vinterväghållningen
självfallet är mera omfattande, äro ifrågavarande utgifter ganska konstanta.
De största växlingarna framträda på Öland och Gotland samt inom kustlänen
i Götaland, men i dessa trakter pläga som bekant de mera betydande snöfallen
inträffa under årets första månader, varför de alltså till stor del äro
kända vid tiden för ett beräknande av statsbidrag härför. Riskerna för att
vägdistrikten skola oskäligt betungas med kostnader för vintervägunderhållet
torde därför icke vara allt för stora. De kunna emellertid väsentligt neutraliseras
genom att visst belopp — förslagsvis 1 miljon kronor -— av de av
Kungl. Majit begärda medlen reserveras för tillskott till vägdistrikt, vilka
på grund av särskilt ogynnsamma förhållanden — starkt snöfall, svårartade
tjälskjutningar, vattenskador och dylikt — fått bära en oproportionerligt stor
kostnad för sitt vägunderhåll.

Med förutsättning att ett sådant utjämningsförfarande vinner tillämpning,
vill utskottet tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Ett särskilt bärande
skäl för de föreslagna nya grunderna finner utskottet ligga i det förhållandet,
att automobilskattemedlen numera endast förslå att täcka en mindre del av
statens kostnader för vägväsendet och att automobilskattefonden också är
helt förbrukad. Större delen av vägkostnaderna komma alltså i realiteten att
belasta skattebudgeten. I nuvarande ytterst svåra statsfinansiella läge med
det redan mycket höga skattetrycket — förhållanden som kunna beräknas

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

43

kvarstå många år framåt — synes det välbetänkt, att utan dröjsmål införa ett
bidragssystem, som lämnar största möjliga garanti för sparsamhet med allmänna
medel.

Utskottet får alltså föreslå att på budgeten anvisas ett som erforderligt
ansett bestämt anslag av 47.7 miljoner kronor.

Beträffande de under ---- — täckning från automobilskattemedlen.

Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å de i ämnet väckta motionerna I: 83 och 139 samt II: 128,
173 och 189, må

a) godkänna det av föredragande departementschefen framlagda
förslaget till förordning angående statsbidrag till vägunderhåll
och vinterväghållning på landet under år 1941;

b) till Bidrag till vägunderhållet gå landet m. m. för budgetåret
1941/42 anvisa ett anslag av 47,700,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen;»

2) vid punkten 10:o) (Stensättning av vägar) av herr Persson i Falla;

3) vid punkten 25:o) (Bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda
fiskehamnsbyggnader) av herrar Joh. Nilsson i Malmö, Törnkvist och
Åkerström, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava
följande lydelse:

»Trots de stora kapitalbelopp, som under de gångna åren nedlagts å fiskehamnsbyggnader,
återstå tvivelsutan stora behov av dylika hamnanläggningar
att tillfredsställa. De hamnbyggnader, som utföras med arbetslöshetsmedel,
torde i regel utgöras av större sådana. Högst få om ens något sådant byggnadsföretag
torde vara att påräkna efter större delen av ostkusten. Behovet
av fiskehamnar — särskilt mindre sådana — är på grund av bristen på drivmedel
för fiskebåtarna nu större än eljest. Det synes därför utskottet lämpligt,
att ett något större belopp än det av Kungl. Maj:t föreslagna eller 200,000
kronor anvisas för nu ifrågavarande ändamål, varvid utskottet förutsätter att
anslaget företrädesvis användes för understödjande av mindre hamnbyggnadsföretag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
motionen II: 190 må till Bidrag till byggande och underhåll av
statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 200,000 kronor;»

4) vid punkten 48:o) (Inköp av gatsten) av herrar Johan Bernhard Johansson,
Bernhard Nilsson, Sundberg och Persson i Falla, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

44

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

»Utan att underskatta det särskilt i Bohuslän svårartade arbetslöshetsläge.
som den sedan många år tillbaka rådande depressionen inom stenindustrin
dragit med sig, måste dock utskottet finna fog föreligga för en nedsättning av
ifrågavarande anslag med 500,000 kronor i förhållande till vad som anvisats
för innevarande budgetår och nu av Kungl. Majit ånyo begärts. Redan de
vanskligheter och vittutseende ekonomiska konsekvenser i form av fortsatta
anslag till stenbeläggningar m. m., som de alltjämt växande statliga stenlagren
draga med sig, synas göra en dylik reduktion motiverad. För erforderlig
hjälp till de arbetslösa torde få utfinnas andra utvägar, varvid man främst
måste taga sikte på att skaffa arbete inom andra sysselsättningsgrenar, där
brist på arbetskraft råder.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Inköp av gatsten för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.»

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.